På rätt sida om barrikaden, men var finns socialismen?

Vänsterpartiets viktigaste fråga i riksdagsvalet 2014 handlar om att inga skattepengar för vård, skola, förskola och äldreomsorg ska gå till företag som är ute efter att ta ut vinst”, så ringar V in sin absoluta politiska prioritering i inledningen till partiets valplattform. Som bekant är också V det enda av riksdagspartierna som står för denna prioritering i den fråga som i bästa fall kan komma att vända mer än 30 år av politisk högervind i vårt land. I flera andra frågor – såsom exempelvis arbetsrätt, utrikespolitik och skatter – skiljer sig också V tydligt från de övriga riksdagspartierna. Kort sagt är V det enda av riksdagspartierna som står på rätt sida om barrikaden i svensk politik.

Valplattformen i sig är dock alltför lång och rymmer alltför mycket av krav och förslag i en uppsjö av frågor, nästan som ett partiprogram i sig där V med de vackra ordens broderi tonar fram som alla de goda tingens parti. Plattformen hade mått bra av en rejäl nedkortning.
Visst tar man också upp en rad åtgärder som borde vidtas när det gäller klimatet, vår tids ödesfråga, men det känns mest som en pliktskyldig uppräkning utan aktionskonkretion. Klimatproblematiken är inte något som ramar in plattformen och man kommer inte ner i djupet på frågan genom att resonera kring vilka konsekvenser en omställning måste få för tillväxten och den privata konsumtionen.
Ett annat område där plattformen är en besvikelse är frågan om arbetstidsförkortning. Minns att V:s förra kongress tog skrivningar om att den skulle prioriteras – mot partiledningens uttalade vilja. Och visst säger man sig nu vara för konkreta förslag för en stegvis förkortning av arbetstiden, men först ska det hela ”utredas”. På ett annars klassiskt socialdemokratiskt maner försöker på det sättet partiledningen att sopa frågan under mattan.

Det mest anmärkningsvärda med plattformen är dock att socialismen helt lyser med sin frånvaro, inte ens i ord nämns den, vilket måste vara unikt i V:s historia. I centrala frågor som storbankernas makt över den finansiella sfären eller exploateringen av basala naturresurser finns det inte heller några tankar om nödvändigheten av förändrade ägarförhållanden och därmed åtgärder av socialistiskt slag. Frågan om bankerna nämns bara när man skriver att ”utvecklingen av flera lokala bankkontor ska stödjas”. I plattformen skrivs det att partiet tror att det går att lösa vår tids problem, varefter man räknar upp en rad områden – såsom exempelvis klimatkrisen, arbetslösheten och ojämlikheten – men det är tydligen utan att socialistiska lösningar på något vis behöver sättas på dagordningen. Håller V på att överge socialismen?

Sammantaget, och då främst på grund av partiets motstånd gentemot vinster i välfärden och att regera i koalition med borgerliga partier, uppmanar dock Socialistiska Partiet till en röst på Vänsterpartiet i höstens riksdagsval.

Veckotidningen Internationalens ledare nr 16 2014

Allt fler tecknar privat sjukvårdsförsäkring

Patient, brukare, kund? I strukturomvandlingarnas spår är osäkerheten stor kring hur de samhälleliga relationerna egentligen ser ut, men faktum är att de samhällskontrakt, som de flesta tar för givet, sedan länge är brutna. Inget område är heligt, inga mellanmänskliga band är skyddade från ”kommersialismens skadliga effekter” – som det en gång hette.
För oss socialister och avregleringsmotståndare är kampen aldrig till vår fördel. Vi utkämpar striderna på motståndarens planhalva. Det finns emellertid områden där vinstprincipen upplevs som självklar och naturgiven, och det finns områden där privatiseringens och vinstuttagets drivkrafter är så uppenbart skadliga.
Allra tydligast är profitens gift inom sjukvården. Länder där borgarklassen kommit längre i sitt projekt avskräcker varje fritt tänkande människa, men kapitalet är inte fritt tänkande och dess drivkrafter förmår fördunkla våra sinnen och slita varje relation i stycken. Med privata vårdförsäkringar upphör vi att vara medborgare och delas istället in i kundsegment; vinnare och förlorare. Med gräddfiler för dem som har råd blir bra vård ett klassprivilegium och nedrustning av den gemensamma välfärden något som drabbar de flesta av oss. I Sverige har idag 578 000 personer privata försäkringar, de flesta tecknas av företag för de anställda – men drygt 150 000 privatpersoner har tagit steget och tecknat en egen sjukvårdsförsäkring och antalet ökar snabbt.

Faktum är också att en vinstdriven vårdsektor drabbar alla, för även den med privat försäkring omvandlas från medborgare till en vinstgenererande vara i karusellen. Resultaten syns i alla led. Onödiga kejsarsnitt ökar exempelvis när det kostar för mycket med utdragna förlossningar. En normal siffra ligger på 10-15 procent av födslarna. I Sverige med 18 procent och i Argentina, där utvecklingen tillåtits urarta ännu mer, ligger siffran på hisnande 45 procent.
I vården finns inget win-win; det som tas ut i vinst betalas med liv och lem. Detta vet den överväldigande delen av befolkningen, men det brinner i knutarna för oss som kämpar för ett annat samhälle. För när allt fler nyttjar privata lösningar på gemensamma problem förändras samhällsintresset. Privata lösningar kräver nämligen privat finansiering och snabbare än vi hinner säga ”strukturomvandling” har det stadgade mellanskiktet byggt in sig i ett ekonomiskt beroende av högerpolitikens skattesänkningsspiral. Det är förstås ingen omöjlig handling att förändra läget, men varje förlorad strid vrider samhällets fundament ett steg åt höger.
Om vi inte vill se en framtid där befolkningen förväntas göra ”vårdkarriär”, på samma sätt som vi idag gör så kallad ”bostadskarriär”, gör vi bäst i att 21 september rösta bort högeralliansen – men vi måste också rusta oss för hård intressekamp.

Veckotidningen Internationalens ledare nr 15 2014

För en samhällsägd byggsektor

Arbetslivet i Sverige har de senaste decennierna genomgått en tydlig förändring till det sämre. Grundregeln med fast anställning har för många i ”flexibilitetens” namn bytts ut mot visstidsanställningar och inhyrning. Allt fler jobbar utanför kollektivavtalen. Arbetare tvingas att med F-skattsedel posera som ”egna företagare” och därmed ställas utanför kollektivavtalen. Fas-3:are får arbeta med minimala ersättningar där arbetsgivaren till och med får betalt för att anställa dem. Därtill har vi längst ner de helt rättslösa papperslösa arbetarna.

Vi lever i ett nytt Sverige. De nyliberala ideologerna har firat triumfer, men de är inte nöjda. Byggkapitalet och nyliberalerna hetsade hårt mot den strejk som Byggnads planerade för att rätta upp något av det som gått snett. Strejkvarslet avblåstes i måndags kväll då man nådde en uppgörelse om en av branschen finansierad fond, varifrån arbetare som inte fått ut minimilöner ska kunna kräva ersättning.
Inom byggbranschen produceras nu genom en kedja av entreprenörer och underentreprenörer. De stora bolagen kan lägga ut jobb till den underentreprenör som kan producera billigast och slipper allt ansvar för att rätt löner, avgifter och skatter betalas in. Byggnads ville att huvudentreprenören skulle vara ansvarig för att det går rätt till i hela kedjan. Hur man ska värdera den uppgörelse som nu ingåtts får vi återkomma till. Men man kan lugnt säga att den fackliga ledningen återigen lyckats undvika att ge kollektivet möjlighet att i solidarisk kamp stärka sammanhållningen och vinna kamperfarenheter. Denna maniska rädsla för att i strejk visa motståndarna att de inte är allsmäktiga har under decennier försvagat arbetarklassen. Den makabra sanningen är också att det inom byggbranschen finns 90 000 företag, många med mycket få anställda. Av dessa står 60 000 företag utanför kollektivavtalet, av 320 000 byggnadsarbetare står 100 000 utan kollektivavtal.
Inom branschen har vi dessutom problemet att bostäder med hyresrätt inte byggs, samtidigt som byggkapitalet lobbar fram arenabyggen och dyra köplägenheter. Dessa missförhållanden har skapat en situation där kapitalets profitintressen leder till att byggarbetare får osäkra och farliga arbetsvillkor och vanligt folk bostadsbrist. Byggnads söker nu lösa en del av dessa problem med den kompromiss man skrivit under. Även om denna kompromiss visar sig innehålla positiva steg så kommer inte grundproblemen att lösas.

En arbetarpolitik skulle därvidlag innebära att den gordiska knuten huggs av; att de stora byggbolagen socialiseras. Byggandet är ett samhällsintresse och med de stora företagen i gemensamt ägo skulle antalet underentreprenörer minimeras samt schysta villkor för de anställda kunna garanteras. En samhällsägd byggsektor skulle också ges till uppgift att snabbt bygga ut billiga men bra bostäder åt vanligt folk.

▶Minimera antalet underentreprenörer
▶Garantera justa villkor för de anställda
▶Bygg billiga och bra bostäder åt vanligt folk

Veckotidningen Internationalens ledare nr 14 2014

RADIKALT FORUM

Lördag 12 april Kl.13.00 – 17.00, därefter fest

Plats: Hörsal Dragonen, Sprängkullsgatan 19

13.00 FILMVISNING: Fascism Inc.- hur ser relationen ut mellan fascismen och kapitalet?

Från producenterna av Debtocracy och Catastroika kommer denna nya dokumentär (världspremiär den 10 april) som fokuserar på hur relationen mellan fascism och den ekonomiska makten ser ut. Vi följer utvecklingen från Mussolini och Hitler fram till den nuvarande situationen i dagens Europa, i synnerhet i Grekland.
http://infowarproductions.com/fascism_inc/

15.00 MÖTE: EUROPA MELLAN KRIS OCH FASCISM – VAD STÅR PÅ SPEL?

Runt om i Europa är högerextremistiska och öppet fascistiska partier på stark
frammarsch. De utövar nu både direkt politiskt inflytande i parlamenten och
omvandlar den politiska spelplanen i högerextrem riktning.
Vad är grunden till dessa framgångar och hur ska vänstern bemöta
högerextremismens skiftande uttryck i olika länder? Hur påverkar fascismens
intåg i parlamenten det politiska landskapet? Vilket fascismbegrepp är
relevant för att analysera dagens fascism? Finns det generella motstrategier eller
är situationen unik i varje enskilt land?
Samtalar om detta gör:

HENRIK ARNSTAD, författare till den omdiskuterade boken Älskade
fascism, beskriver det övergripande sambandet mellan – och utvecklingen av -
fascistiska organisationer i Europa idag.

THANASIS STAVRIDIS, grekisk antirasistisk och facklig aktivist bosatt i
Sverige. Thanasis har nyligen återvänt från en tid i Grekland, där nazistiska
Gyllene Gryning nu är tredje största parti i opinionsmätningar, och han
kommer att ge en bild av hur partiet påverkar den politiska och samhälleliga
vardagen i landet.

Arrangörer: Internationella Socialister, Socialistiska Partiet, ABF, Ordfront

FEST PÅ KVÄLLEN!
SYNDIKALISTISKT FORUM
Övre husargatan 27

SP replikerar DN: ”EN DESPERAT HÖGERMEGAFON”

Högern tycks nu blivit så pass desperata inför stödet för gemensam välfärd och motståndet mot högerns systemskifte att man dammar av nyliberal skräplitteratur från förra årtusendet och jämställer oss socialister med det nazistiska SvP, vars medlemmar häktats för mordförsöken efter 8:e mars-demonstrationen på Möllan i Malmö.

Nedan följer ett svar från Håkan Blomqvist, Socialistiska Partiet, på en ledarartikel som DN publicerade igår. DN vill inte publicera svaret, så då får vi göra det här.

”EN DESPERAT HÖGERMEGAFON

Erik Helmerson angriper (3 april) Vänsterpartiet för att äventyra sin demokratiska trovärdighet genom att stundtals uppträda tillsammans med bl a ”revolutionsromantiska” Socialistiska Partiet. Den radikala vänsterns sedan 1970-talet kanske mest kompromisslösa antistalinistiska och gräsrotsdemokratiska strömning jämförs häpnadsväckande – och kränkande – med nazistiska Svenskarnas parti. Av okunskap eller pressetisk nonchalans? Eller bara avsky mot den ”revolutionsromantik” som identifierar sig med såväl arabiska vårar och ukrainska demokratiaktivister som Occupy Wall Street och grekiska trojkamotståndare? Den romantik som ännu tror på den folkliga, deltagande demokratins seger gentemot både stalinistisk och kapitalistisk diktatur.

Håkan Blomqvist
Historiker”

Tredje väg ur ukrainsk återvändsgränd

Just så här kan det se ut när nationalismernas och stormaktsintressenas logik accelererar in i militär förödelse.
Reaktionär storrysk agitation i kollision med glödgad ukrainsk nationalism, Putins imperieintressen mot västimperialismens sanktioner. Konfrontationen ihärdigt uppladdad av mediestormar på alla sidor där budskapen smattrar i svart och vitt.
Vi som lever i väststormen kväljs när liberalmedia plötsligt älskar barrikadstrider och tvättar ukrainska fascistgrupper vita. Ryska regimkritiker storknar när Putinreaktionärer med tjetjeniers blod över öronen, skrålar om minoritetfolkens rättigheter.

För de ukrainska folkmassor som bara ville bli av med Janukovytjs kleptomaner och slippa leva som fattighjon är den nuvarande spiralen förödande. Arbetande människor med gemensamma intressen av demokrati, jämlikhet och försörjning drivs isär av nationalistiska fanatiker och stormaktsintressen.
De ukrainska fascister som, enligt bedragare av Carl Bildts snitt, inte existerar, besatte med EU:s och USA:s välsignelse centrala poster i den nya ukrainska regeringen, degraderade omedelbart ryska från status som officiellt minoritetsspråk, har på sitt program att avskaffa Krims autonomi, införa medborgarskap på ukrainskspråkig etnisk grund, förbjuda Regionernas parti och kommunister samt sopa undan varje historisk och kulturell länk till det ryska.
Perfekt skräckscenario för storryska nationalister att jaga upp den rysk-ukrainska folkstämningen, förvandla folkprotesterna i Charkov och Donetsk mot korruption och fattigdom till paroller om Anschluss med Moskva och låta Putindömet marschera in och ta över.

Bakom Putins bandvagnar står ryska gas, olja och finansoligarker, medan Kievregeringen sponsras av oligarker med västintressen. Demokrati och mänskliga rättigheter har föga med stormaktskonfrontationen att göra. Medan Putin larmar om ukrainsk fascism jagar hans pamjatfascister och kosacker kaukasier, vänsteraktivister och HBT-aktivister i Moskva.
Medan Obama och EU-politiker brännmärker den ryska annekteringen, släpps ukrainsk fascism rakt in i Europas maktsfärer. Mot dessa ödesdigra alternativ kämpar hårt pressade ukrainska vänstergrupper och demokratiaktivister.
Medan Putinhantlangarna kan räkna med support från ryska gasrubler och EU-bulvanerna med IMFmiljarder står den tredje kraften ensam. Men den skulle kunna ha oss – och en värld av solidaritet underifrån mot både pesten och koleran.

Varken annekteringar eller sanktioner, varken Gazprom eller Bundesbank, Moskva eller Bryssel, öst eller väst – bara folkens demokratiska solidaritet över alla gränser. Stora ord? Fraser och besvärjelser?
Nej, handfast praktiskt samarbete mellan alla dem som nyss samlades kring världssociala forum och globala rättviserörelser – för en tredje väg ut ur återvändsgränderna.

Veckotidningen Internationalens ledare nr 13 2014

Lär för livet – inte för näringslivet

Efter andra världskrigets slut genomfördes genomgripande reformer inom utbildningsområdet. Rätten till högre utbildning – som länge varit ett privilegium förbehållet de besuttna klasserna – kom nu stegvis även de mindre bemedlade klasserna till del. Den obligatoriska grundskolan förlängdes till nio år och det blev möjligt även för arbetarklassens barn att ta studentexamen och gå vidare till universitetet. Gymnasieskolor byggdes ut i många kommuner och högskolor spreds över landet.

Under 1990-talet och 2000-talet drabbades dock skolan – i likhet med hela den sociala välfärden – av nedskärningar, avregleringar och privatiseringar. Konsekvensen har blivit att skillnaderna i undervisningsstandard mellan olika skolor ökat samt att väl fungerande kommunala skolor tvingats stänga på grund av att alltfler elever sökt sig till friskolor.

Även högskole- och universitetsutbildningen har fått vidkännas markanta inslag av nyliberal politik. Den akademiska grundforskningen har i allt högre grad kommit att skräddarsys och finansieras efter näringslivets önskemål, inte sällan direkt sponsrad av de stora exportföretagen. Den så kallade 25:4 regeln – som tidigare gjort det möjligt för personer som fyllt 25 år med minst fyra års yrkeserfarenhet, och med kunskaper motsvarande Svenska B och Engelska A, att i en speciell kvot söka till universitet och högskola – avskaffades 2008 av Alliansen. Det var ett ideologiskt beslut av regeringen Reinfeldt med udden riktad mot arbetarklassen och flera decenniers arbete i syfte att öka mångfalden av livserfarenhet bland studenterna på landets universitet och högskolor. Ett annan genomförd förändring som också spär på likriktningen är det så kallade meritvärderingssystemet, en nyordning som bara ger pluspoäng vid vissa slutförda kurser i matematik, svenska och engelska, poäng som inte heller studenter med äldre betyg har någon möjlighet att tillgodoräkna sig.

Regeringen Reinfeldts ”reformer” är i grund och botten ett led i att böja sig för och tillgodose den ekonomiska elitens krav på kortsiktiga vinstintressen. Det är därför fullt logiskt att forskning inom humaniora – som syftar till att främja det kollektiva medvetandet och att analysera långsiktiga förändringar i samhället – behandlas styvmoderligt av Alliansen med ständigt minskade statliga anslag. För att vända utvecklingen – mot ett läroväsen som syftar till att lära för livet och inte för näringslivet – kräver vi socialister:

 Ställ hela Sveriges utbildningsväsen under statlig kontroll och utom räckhåll för privata vinstintressenter. Ut med riskkapitalbolagen!

 Forskning på universiteten och högskolorna ska utgå från de breda folklagrens behov och får endast finansieras via skattemedel.

Veckotidningen Internationalens ledare nr 12 2014

SP: Bort med borgarna! Mot vinstplundring av välfärden – rösta med Vänsterpartiet i höstens riksdagsval.

Åtta sabbade år, men nu är högeralliansens saga slut – nu ska Reinfeldt och alla de andra ut! Låt oss tillfoga borgarna och högerpolitiken ett rungande nederlag i höstens val!

Med moderaterna i spetsen har borgaralliansen under två mandatperioder bedrivit en högerpolitik som lett till fördjupade klassklyftor. Regeringen har i allt väsentligt anpassat sig till EU:s arbetarfientliga och USA:s imperialistiska färdriktning. Carl Bildt har ställt sig bakom USA:s krig i Afghanistan och Irak. Det har resulterat i hundratusentals offer liksom fortsatt förtryck. Sveriges utrikespolitik har svansat bakom NATO och USA:s och varit ytterst behjälplig i USA:s spionageverksamhet

Samtidigt har regeringen, liksom EU i övrigt, rest murar mot flyktingar som söker en fristad. Under åtta år har vi sett en hårdare flyktingfientlighet som förstärkt de invandrarfientliga rasisterna i Sverigedemokraterna.

Regeringens agenda har inneburit en nyliberal politik som drabbat löntagare, kvinnor, sjuka, pensionärer och ungdomar. Reinfeldt har styrt en plundring av välfärden till förmån för riskkapitalister, den offentliga sektorn som byggdes upp under 1960- och 70-talet har varit till salu. Avregleringar har urholkat nyckelområden som hälsovård och skola. En resursomfördelning har favoriserat de välbeställda och vanlottat dem som redan hade det svårt, socialförsäkringssystemen har tunnats ut.

Men redan innan moderaterna tog över regeringsrodret sedan hade socialdemokraterna banat vägen. Avregleringarna inleddes på 1980-talet av en socialdemokrati som slog in på en nyliberal politik i anpassning till Thatcher i Storbritannien och Reagan i USA. Socialdemokratin har förändrats markant under senaste årtionden och fjärmat sig från vad arbetarväljare tidigare förknippade partiet med.

Under Mona Sahlins tid försökte socialdemokratin bli ”entreprenörernas parti” medan moderaterna framställde sig som ”Det nya arbetarpartiet”. Socialdemokraternas jakt på medelklassen har lett partiet åt höger. Missnöjet har brett ut sig inom en fackföreningsrörelse som försvagats av borgarnas arbetarfientliga politik och socialdemokratins undfallenhet. Det har medfört både massflykt av medlemmar från LO och att många sökt politiskt tröst hos Sverigedemokraterna.

Medan Reinfeldt och Bildt, Björklund och Borg, bedrivit högerpolitik har socialdemokratin under ledning av Stefan Löfven deklarerat att man i princip är beredd att bilda regering med ett borgerligt parti och helst utan Vänsterpartiet.

Något som kännetecknat socialdemokratins högerutveckling är att partiledningen öppnat dörren för vinster i välfärden. Det en öppen dörr för samarbeten högerut. Samtidigt är väljarna starkt kritiska mot skattesänkningar, nedskärningar och nedmontering av välfärden. En majoritet säger nej till just vinster i välfärden. Det är en bakgrund till att Vänsterpartiet fått mer vind i seglen. Av alla riksdagspartier är det bara Vänsterpartiet som idag deklarerar sitt motstånd mot vinstplundring av välfärden. På samma sätt är V:s krav på att hålla borgerliga ministrar utanför en kommande regering ett sätt att propagandistiskt resa frågan om politikens klassgränser. Det är sammantaget av stor betydelse för socialistiskt sinnade.

Vi är inte överens med Vänsterpartiet i flera centrala frågor. Särskilt gäller det partiets tillit till parlamentarismen och bristande förståelse för de sociala rörelsernas avgörande betydelse för samhällsförändring. Utan mobiliserade krafter underifrån förskjuts kompromisser i riksdag och kommuner åt höger. Att gå in i regeringar utan den kraften medför att vänsterns företrädare blir gisslan åt långt mer dominerande makthavare, det visar all erfarenhet, nu senast från Norge och Danmark. Men också från kommunala sammanhang där även vänsterpartister har deltagit i sociala nedskärningar.

För oss i Socialistiska partiet är huvuduppgiften att stärka de sociala rörelser som kan förändra det politiska livets förutsättningar. Därför arbetar vi för att stärka folkrörelsen mot vinstintressen och nedskärningar i välfärden och uppmanar till en röst för alla riksdagskandidater som tar ställning mot vinstdrift och vinstplundring av vår gemensamma välfärd. I denna fråga stöder vi därmed Vänsterpartiets ställningstagande, manar till en röst på partiet i riksdagsvalet och kommer att bidra till att kraven drivs igenom, liksom att de inte förfuskas.

En röst i riksdagsval är dock inte avgörande sett ur ett längre socialistiskt perspektiv. Oavsett vilka som kommer att inneha regeringsmakten måste kampen mot all form av social nedrustning föras på arbetsplatser och i sociala rörelser. Ett underifrånperspektiv är ett måste om vi tror att en annan samhällsutveckling är möjlig.

Vi behöver skapa en trovärdig antikapitalistisk politisk formation som hämtar kraften ur sociala rörelser, på arbetsplatser, i skolor och i förorterna; i kampen mot rasism och nazism liksom för internationell solidaritet mot nyliberalism och imperialism.

Socialistiska Partiet deltar därför i kampen för att på valdagen fälla den borgerliga regeringen med en röst på Vänsterpartiet mot vinstplundring av välfärden. I vardagen bygger vi självorganisering underifrån i breda rörelser där vi oavsett partitillhörighet med gemensamma krafter försvarar välfärden, bekämpar rasismen och står emot högerpolitiken.

Det är vägen framåt.

Socialistiska Partiet, partistyrelsen
15 februari

Unite against Nazism

Unite against Nazism!

Statement by Socialistiska Partiet, Swedish section of the Fourth International.

(The text in spanish and swedish below)

The 8th of March, Nazis carried out an attempted murder on several people in an open street in Malmö after the feminist demonstrations on international women’s day. They were stabbed, and one man sustained life-threatening injuries, while another got a punctured lung. Nazis from Svenskarnas parti – the party of Swedes – were arrested on suspicion of attempted murder. The attack was carried out just days after the Nazis who attacked another peaceful demonstration in Kärrtorp appeared before court. One of the arrested Nazis in Malmö has recently returned from Ukraine where he fought on the side of the fascists.

We are faced with a society where neo-Nazis and right-wing extremists repeatedly use deadly force against people whose values they abhor, pro-Nazi publishers distribute nazi propaganda, hideouts are found stacked with weapons, threats and violence are used against HBTQ-activists, racial agitation occurs constantly with islamophobia and anti-Semitism – and now, attempted murder against activists on the international women’s day. Feminist activists had teared down nazi stickers – and the Nazis responded with violent attack.

The escalating violence of right-wing extremists and neo-Nazis is happening simultaneously as a part of these groups tries its best to appear innocent. The politics of the bourgeoisie and its devastating consequences have given these groups wind in their sails. Some of them are in the Swedish parliament; others are running amok in the streets.

The Nazis forward momentum is not made any less dire when the media supports the growth of everyday racism which in turn legitimates Nazi violence. The strengthening of nationalism in a time when global capitalism wreaks economic and social insecurity gives way to right-wing populism, neo-Nazism and fascistic groups. The threatening of local politicians, activists, trade unionists, as well as a structural racism occurs every day in our country. If anything is, this is a threat to democracy.

According to the Swedish security service there were 14 politically-motivated murders by Nazis between 1999 and 2009 – how many unknown cases are there? We won’t forget the names of John Hron, Ronny Landin, Kent Antonsson, Hyan Altrn, Jimmy Ranjbar, Peter Karlsson, Gerard Gbeyo, Björn Söderberg. All were victims of the violent right-wing. Despite this fact, the media won’t stop harping on about ”extremism on both sides”, the security service paints ”autonomous” left-wing activists as the ”greatest threat” and the ruling coalition deploys resources against “radicalism”.

It’s time to wake up. The confrontation with the crimes of Nazism and right-wing extremists is a necessity for all who cherish a democratic society. Neo-Nazis have to be actively opposed, and they who are attacked have a right to organize a defence. Only a wide and united front can stop the Nazis from attacking and threatening people. Because of this, it’s important that we all unite in mass-movements as in Kärrtorp and the quickly assembled manifestations with thousands of participants this Sunday after the attack.

The police, the security forces and the ruling coalition must stop claiming that ”both sides are equally bad” and stop scaremongering about Muslims, as well as underestimate the deadly violence of the right-wing extremists. The Nazis are killing people!

The situation is critical. The Socialist Party encourage all democratic political forces, the entire trade-union movement and people’s movements to contribute forcefully to a united front against the Nazi violence. Unite! Fight back! We never back down.

A enfrentar al nazismo!‏

Declaración de Socialistiska Partiet, sección sueca de la Cuarta International.

(Uttalande från Socialistiska Partiet på spanska. Texten på svenska nedan.)

A enfrentar al nazismo!

Varias personas fueron atacadas por nazistas el 8 de marzo en la cuidad de Malmö en un intento de asesinato callejero luego de manifestaciones feministas en el dia de la mujer. Fueron acuchillados y una de las víctimas recibió heridas que amenazan su vida mientras que otra recibió heridas de cuchillo en el pulmon. Unos nazistas de Svenskarnas parti (Partido de los suecos) fueron detenidos como sospechosos de intento de asesinato. Esto sucedió solo algunos dias despues de que los nazistas que atacaron otra manifestación pacífica, en Kärrtorp, fueran llevados a los tribunales de justicia. Uno de los nazistas detenidos en Malmö había regresado recientemente de Ucraina en donde había combatido al lado de los fascistas de ese país.

Tenemos una sociedad en la que los nazistas y los extremistas de derecha se dedican una y otra vez a cometer actos de violencia mortal en contra de gente cuyas escalas de valores ellos detestan: Editoriales pronazis distribuyen proganda nazi, se encuentran escondites llenos de armas, amenazas y actos violentos en contra activistas LGBT, agitación islamofóbicos y antisemitas contra grupos enteros – y ahora el intento de asesinato en contra de activistas en el dia internacional de la mujer. Los activistas feministas habían limpiado pegatinas nazis de las paredes – y los nazistas se lanzaron a un ataque violento.

La escalada de violencia de los extremistas de derecha y de los neonazis se da al mismo tiempo que algunos de esos grupos se esfuerzan por aparecer como politicamente mansos. Es la política burguesa y sus consecuencias nefastas las que facilitan que esos grupos puedan pasar a la ofensiva. Algunos están en el parlamento de Suecia, otros esparcen su odio por calles y plazas,

El avance de los nazistas no es menos peligroso cuando distintos medios de comunicación social facilitan el crecimiento del racismo de salon el que a su vez legitima la violencia nazi. El fortalecimiento del nacionalismo en una época en donde la globalización capitalista trae consigo inseguridad económica y social crea una base para el populismo de derecha, para el neonazismo y grupos fascistas. La amenaza del extremism de derecha y los hostigamientos en contra de políticos, activistas, sindicalistas asi como un racismo diario y estructural cuando la gente busca apartamento o trabajo, se da todos los dias en nuestro país. Eso si, si es que hablamos de amenazas, es una amenaza en contra de la democracia.

Segun la SÄPO (policia politica) los nazistas han cometido 14 asesinatos políticos entre 1999 y 2009, cuantos asesinatos más se han mantenido en el silencio? No olvidamos nombres como John Hron, Ronny Landin, Kent Antonsson, Hyan Altrn, Jimmy Ranjbar, Peter Karlsson, Gerard Gbeyo y Björn Söderberg. Todos ellos fueron víctimas de la acciones premeditadas de los extremistas de derecha. A pesar de ello los medios de comunicación de masas no dejan la majaderia del ”extremismo” de ”ambos lados”, la SÄPO describe a los activistas de la izquierda ”autonoma” como la ”amenaza mayor” y el gobierno lanza acciones en contra del ”radicalismo”.

Ya es hora de despertar. El ajuste de cuentas contra los crímenes del nazismo y el extremismo de derecha es algo completamente necesario para todos los que quieren una sociedad democrática. A los nazistas hay que combatirlos de forma activa, quienes se ven afectados por la violencia tienen el derecho de organizar su propia defensa. Solamente amplias y fuertes manifestaciones pueden impedir que los nazistas ataquen y creen temor en la población. Por eso es importante que todos participen en manifestaciones amplias com las de Kärrtorp y las manifestaciones relámpago en las que miles de personas participaron este domingo.

La policia, la SÄPO, el gobierno y los medios de comunicación de masas tienen que cesar con su teoría esa de que los dos lados tienen la culpa y con el fantasma musulman así como el menospreciar la violencia mortal del extremismo de derecha. Los nazistas estan asesinando!

La situación es gráve. Socialistiska Partiet hace un llamado a todas las fuerzas democráticas, a todo el movimiento obrero y los movimientos sociales a contribuir a la creación de un amplio movimiento en contra de las acciones de los nazistas. A mantenerse unidos! A rechazarlos! Jamás nos doblegarán!

Socialistiska Partiet 10 de marzo