Polisen skjuter ihjäl en 68-årig knivbeväpnad man i en förort i Stockholm. Bilar sätts i brand. När ambulans och brandkår kommer till området attackeras de av ungdomar med sten. Polis invaderar med dragna batonger. Rasistiska glåpord riktas mot ungdomarna, och vuxna som försöker inleda dialog på plats misshandlas av lagens långa arm. Ungdomarna svarar med ännu mer stenkastning. Polisen låter meddela att man inte kommer ge sig – ”Vi är här för att stanna!”
Så ser händelseförloppet i Stockholmsförorten Husby ut och när detta skrivs har kampen om Husbys gator rasat tre nätter i rad.
Som vanligt frågar sig media och politiker hur det kan bli så här. De har inte en aning, nämligen. De bor inte i förorternas miljonprogram – och de enda gångerna man tycks uppmärksamma förorten är när möteslokaler eller vårdcentraler ska läggas ner, eller som nu när motsättningarna kommer upp till ytan. För dem kunde Husby lika gärna ligga på andra sidan jordklotet – så långt ifrån deras egen verklighet är livet i förorten. För de blir inte godtyckligt visiterade och misstänkliggjorda. Deras barn blir inte kallade råttor, apor och luffare. Deras gator invaderas aldrig av kravallpolis som slår först och frågar sen. De lever i en annan verklighet, så hur skulle de kunna förstå?
Att skylla på samhället är alltför lättvindigt, säger nu många. Nej, vem skyller på samhället? Samhället är ju du och jag och vi alla. Vi måste istället nagla fast de verkliga marodörerna som har ställt till det, nämligen den politiska och ekonomiska eliten.
Den lilla klick som berikat sig själva, skapat ökande klyftor i samhället och framför allt sett till att människorna i förorten alltid blir förlorarna. De som köper och säljer fastigheter, tar ut ockerpriser och har som företagsidé att aldrig lyfta ett finger för hyresgästernas behov. De som hjälper till att marginalisera människor genom att omvandla hyresrätter till bostadsrätter, för profiternas skull. De politiker som sätter skattesänkningar för de välbeställda före satsningar i förorten. Den borgerliga elit som driver en ekonomisk politik som förutsätter att det ska finnas massor av arbetslösa och människor som år ut och år in aldrig får ett fast jobb utan bara provanställningar och vikariat staplade på varandra. De som suger ut förortens människor för att bygga sig lyxvillor och lika flotta sommarstugor i skärgården, som kör lyxbilar och åker jorden runt.
De och deras företrädare moraliserar nu från sina piedestaler och elfenbenstorn över ”packets” uppförande.
Men när detta är sagt så måste vi också argumentera och förklara vad som krävs för att på allvar förändra livsvillkoren. För bilbränder och förstörelse i förorten drabbar bara de som bor där och skapar splittring och otrygghet. Det är vi alla som bär ansvaret att skapa förutsättningar för att få stopp på den sociala krigföringen mot förorten. Då behövs mötesplatser och metoder för förändring och makt som kanaliserar de ungas desperation och ger dessa hopp om en trygg och rättvis framtid. En sak är i alla fall säker: Polisvåld, trakasserier och rasistiska glåpord gör det inte.
Socialistiska Partiet
Verkställande utskottet
22 maj 2013
