Ronny Åkerberg från Malmö: ArbetarInitiativet representerar för mig den subjektiva kraft som vill skapa ett alternativ. Som tar på sig uppgiften att organisera ett motstånd mot den kapitalistiska krisen, säger Ronny Åkerberg i Malmö om varför han kandiderar.
Det handlar om den situation som den kapitalistiska världen befinner sig i nu med en djupnande kris där arbetarklassen måste försvara sig mot massarbetslöshet, lönesänkningar och attacker på sina rättigheter. Det som händer nu väcker ett motstånd, menar Ronny. Och det viktiga är att fånga upp det motståndet.
– Vi har ju en förödande situation i vårt eget land när vi tittar på dem som skulle försvara arbetarklassens intressen, säger han och fortsätter:
– Det är uppenbart att oppositionen har enorma problem med att utmana den sittande alliansregeringen, trots att vi är på väg in i den värsta krisen sedan trettiotalet. Samtidigt som vi attackeras från höger så blir de som ska vara våra företrädare allt mer omöjliga.
Ronny, som idag arbetar som mellanstadielärare, har arbetat inom industrin under en stor del av sitt liv och han anser att de radikala arbetarkraven sopas under mattan för att ge exempelvis politiker som Lars Ohly ministerposter. I den situationen tycker han att det är nödvändigt att någon kraft träder fram och säger NEJ, stopp och belägg.
– Även om ArbetarInitiativet är en sammanslutning med små resurser så ska man inte ge upp. Det går ju inte att tappa modet bara för att uppgiften ser gigantisk ut.
Den starka vänsterpolitiska smältdegeln på sextiotalets slut ligger till grund för Ronnys politiska bana. Han fyller sextio år i år och tycker att han har en viss politisk erfarenhet att blicka tillbaka på.
– Jag blev engagerad i FNL-grupperna 1967. Jag hade slutat skolan året innan och gick en kurs på Skurups folkhögskola och där samlades radikala människor från hela landet med FNL-märken och Mao-märken.
När Ronny sedan kom hem till Ystad startade han en FNL-grupp och kom i kontakt med SSU och framförallt de inom SSU som på den tiden var radikala. Han läste marxistisk litteratur och fick förklaringar på de frågor han hade.
– Jag tyckte att sossarna var för mossiga så jag provade en tid med vänstern, dåvarande VPK, men det var heller inget bra alternativ. Sedan flyttade jag till Malmö och började arbeta på Kockumsvarvet 1971. Där stod vi på rad från de olika vänstergrupperna och delade ut Kockums-Proletären, Kockums-Gnistan, Kockums-Mullvaden och så vidare.
Men Ronny blev alltmer skeptisk till den stalinistiska traditionen och på åttiotalet började han fundera ordentligt över sina åsikter. Efter den politiska vågen -68 var det många som gick in i väggen och blev helt passiva, antingen hade grupper raderats ut helt eller så hade man kört fast i stalinismen, tycker Ronny.
– Jag såg Socialistiska partiet som något som skulle kunna ta sig vidare och framåt, säger han och menar att det ger en naturlig koppling till dagens situation där SP är med och engagerar sig i ArbetarInitiativet.
– När kapitalismen nu går in i en ny fas av kris och konflikt så är det oerhört värdefullt att det finns krafter i vårt land som vågar ta de första stegen mot ett antikapitalistiskt vänsteralternativ. I Sverige är det fortfarande litet och trevande och kan se marginellt ut, men vi måste se det i skenet av något större, inte bara som en nationell företeelse utan som en europeisk vänsterkandidatur.
Med tanke på kapitalismens situation och de antikapitalistiska krafterna runt om i Europa just nu, inte minst i Frankrike, kommer ArbetarInitiativet i rätt ögonblick, tycker Ronny.
– Jag tycker att det är uppmuntrande och inspirerande och därför var jag också beredd när jag blev tillfrågad – klart man måste haka på det här, säger han.
För att komma tillrätta med krisen menar Ronny att det behövs en omfattande omfördelning av samhällets tillgångar från rika till fattiga, från privat konsumtion till offentlig välfärd.
– Det har ju också med jobben att göra. Jag förespråkar ett förstatligande av hela den svenska bilindustrin – det är en fantastisk massa erfarenhet och kunskaper som finns samlade bland arbetarna där. De nuvarande ägarna förmår inte ta vara på den.
Allt det här måste ses i skenet av en klimatomställning som man inte kommer ifrån, säger han och menar att exempelvis bensinbränslespåret har kommit till vägs ände.
– Det behövs ett förstatligande och en omställning av produktionen. Man måste bygga om hela det svenska samhället och en kraftig folklig rörelse kan tvinga fram förändring, det är jag helt övertygad om, säger Ronny.
Ronny kan mycket väl förstå dem som utifrån vår svenska horisont tycker att valet till EU-parlamentet verkar meningslöst. Men han tror också att om man kan nå ut och få folk att börja engagera sig i och organisera en antikapitalistisk rörelse i europeisk skala så kan kampanjen inför EU-valet vara av betydelse.
– De representanter som har möjlighet att ta sig in i parlamentet kan ta det som en tribun för att föra fram radikala arbetarkrav som annars försvinner i mediebruset. Man kan se det som ytterligare ett sätt att ge röst underifrån, säger han.
– Det viktigaste är inte att sitta där, utan det som händer ute i samhället. En röst på ArbetarInitiativet är väldigt mycket en röst mot kapitalismen och mot oppositionens svek.
ArbetarIntiativet har kommit igång snabbt med att ta tag i de konkreta frågor som man vill bekämpa, som avregleringen av tågtrafiken och protesterna under Volvostämman i Göteborg. Det tycker Ronny är ett bra sätt att fånga uppmärksamhet på och han är imponerad av raskheten i att ta tag i rätt frågor.
Jobb, välfärd och klimat, det är de frågor som Ronny skulle fokusera på om han kom in i parlamentet. Samtidigt har han alltmer fått upp ögonen för genusaspekten.
– Jag börjar förstå mer och mer vilka brister jag lider av i det avseendet. Jag har alltid varit positivt inställd till kvinnorörelsen men jag har aldrig tagit mig tillräckligt med tid att verkligen sätta mig in i problematiken förrän de senaste åren, då jag har insett att den frågan alltid hamnar långt bak när den egentligen borde genomsyra allt. Det har blivit en insikt hos mig att man måste skaffa sig kunskap om de här frågorna och jobba med dem.
I röster räknat tror Ronny inte att det blir några himlastormande framgångar för ArbetarInitiativet i det här valet. Däremot tycker han att det är en väldigt stor vinst att de faktiskt ställer upp och formulerar ett alternativ som han ser som det första steget till att ett nytt arbetarparti ska kunna utvecklas framöver. Det här kan föda många nya tankar.
– Alternativet till EU är ett rött Europa. Vi kommer inte ifrån att vi måste samarbeta över gränserna, det är självklart. Det är bara det att inom EU så sker det på kapitalets villkor.
