Major Björklund von Oben

Folkpartiet har på senare tid börjat oroa sig över den försämrade läsförmågan i Sverige och därför fört fram krav om en ny bokutredning. På sin hemsida refererar partiet till rapporter från universitet och Lärarnas Riksförbund om att läsförståelsen försämrats drastiskt under de senaste 20 åren. Som ett talande exempel tas upp att tio procent av ungdomarna i nionde klass vid en undersökning som gjordes 1992 definierades ha svag läsförståelse. År 2003 hade den siffran stigit till 26 procent.

Denna trend skyller folkpartiet på socialdemokraternas rädsla för kunskapskrav, den undermåliga TV-underhållningen och den tekniska utvecklingen med allt fler digitala medier. I sin propaganda lyfter partiet fram sig självt som ett parti till värn för bildning och kunskap. Man framhåller att man redan inför förra valet 2006 la fram förslag om ökade resurser till läsfrämjande åtgärder och bibliotek. Partiet ville då anslå 24,5 miljoner mer än sina allianspartners till biblioteken. Visserligen en struntsumma i förhållande till den statliga kulturbudgetens totala ram, men är ändock inte partiets fokus och inriktning behjärtansvärd?
Det paradoxala är emellertid att partiet tvärtom, i samarbete med de övriga borgerliga partierna, aktivt medverkat till ansenliga besparingar i flera kulturella sektorer, vilket bland annat slagit hårt mot de kommunala folkbiblioteken: nedlagda filialer, arbetsplatsbibliotek, bokbussar, och så vidare. Detta sker samtidigt som folkpartiet sätter sig på höga hästar och i storvulna ordalag – i form av en så kallad litteraturkanon – vill anvisa oss alla andra vad vi bör läsa.

Riktigt illa luktar partiets högstämda pretentioner mot bakgrund av att man varit pådrivande i att dra in det statliga stöd som riktar sig till mindre läsvana skikt i samhället, exempelvis En Bok för Alla och Kultur i Arbetslivet.
En Bok för Alla grundades 1976 med stöd från staten i syfte att ge ut kvalitetslitteratur till ett lågt pris. År 2007 beslöt den borgerliga regeringen att dra in de statliga bidragen, vilket fick till följd att förlaget tvingades dra ner på verksamheten.
Projektet ” Kultur i arbetslivet ” utgör en del av det riktade stöd från Kulturrådet till yrkesgrupper som normalt sett inte i så hög grad besöker olika kulturinstitutioner.Delprojektet
”Läs för mig Pappa ” har sedan 1999 engagerat mer än 2000 fäder med kort skolutbildning .
Ett annat populärt delprojekt är vägkrogsbibliotek, ett slags arbetsplatsbibliotek med en depå av ljudböcker, som framförallt nyttjas av lastbilschaufförer.
Då den borgerliga regeringen, i sin senaste kulturproposition från 2009, inte längre önskade bevilja några medel till dessa verksamheter gav detta upphov till protester. ”Regeringen slaktar arbetsplatskulturen ” menade flera fackliga undertecknare samt representanter för Dyslexiförbundet och Språkrådet.

Den folkpartistiske riksdagsmannen Christer Nylander motiverar på sin blogg nödvändigheten av en ny bokutredning med att i mästrande ordalag framhäva att ” det är skillnad mellan att läsa Den Fula ankungen och hundra sms ”.
Tydligare än så kan knappast borgerlighetens översittarattityd, som syftar till att beröva det arbetande folket ordet som politiskt vapen, uttryckas.
Folkpartiet säger sig värna litteraturen och läsandet men genomför samtidigt en ekonomisk och kulturell nedskärningspolitik som medför att de minst bemedlade i samhället får det ännu svårare att ta del av det tryckta ordet.
Partiets föreslagna åtgärder för att förbättra mindre bemedlade skikts sviktande läsförmåga påminner om de sysslolösa välgörenhetstanterna, i August Strindbergs ”Röda Rummet ”, som upprörs över att de fattiga barnen i Vita bergen inte hört talas om Jesus.

Om folkpartiet menade allvar med sitt tal om att värna bildningen och att kunskapsnivån i samhället för de mest behövande skikten bör förbättras skulle man tvingas slå in på en helt annan kurs.
En kulturpolitik, med målsättningen att tillgodose de minst bemedlade gruppernas behov av kultur, och ge dem verktygen att själva delta i samhällsdebatten kan bara förverkligas om och när den styrs efter principerna ”tillgänglighet för alla ” och ” åt var och en efter behov ”.

You may also like...