Föräldraförsäkring och det personliga valet

Jag skrev tidigare ett inlägg om att individuell föräldraförsäkring är att föredra framför nuvarande system. Inlägget innehöll ingen egentlig argumentation mer än att andra försäkringar vara utformade på indviduellt vis. Nu har en debatt brutit ut på en partikollegas blogg på grund av att denne, Göte Kildén, försvarar nuvarande system. Han har alltså intagit en annan ståndpunkt än min och fått mothugg av andra medlemmar i samma organisation, Socialistiska Partiet. En medlem, Kristina Martinsson, har som jag tycker argumenterat väl i frågan och jag ska återge hennes kommentarer här (redigerade med tanke att på att de hade ett direkt tilltal som kommentarer och det lämpar sig inte vid en återpublicering):

Göte  Kildén missar lite på målet när han går emot individuell föräldraförsäkring. De flesta är hemma längre med sina barn än 6-7 månader. Delar föräldrar föräldrapenningen rätt av båda två har de 240 dagar var, dvs 8 månader. Göte Kildén har inte räknat med lägstanivådagarna när han skriver 6-7 månader. Dessutom tar många ut färre än alla dagar i veckan och kan därmed vara hemma ännu längre. Visst finns det ekonomiska argument, att fattiga familjer inte skulle ha råd att ta ut lägstanivådagarna eller färre dagar i veckan, men 6,5 månader är ett absolut minimun och de flesta är hemma längre.

Oavsett vilket så är det få barn som helammas efter ett halvår och inte klarar av att äta annan mat när mamma är på jobbet. Så egentligen är ”problemet” med bröstpump ett icke-problem. I alla fall i relation till de konsekvenser det ojämlika uttaget av föräldrapenningen får för kvinnor, inte minst på arbetsmarknaden.

Det är heller ingen som tvingar en mamma till jobbet efter 6,5 månader, föräldraförsäkringen är en rättighet och ingen skyldighet (här argumenterar jag mest mot konservativa debattörers argument).

Jag håller dock med om att föräldraförsäkringen borde utökas och förändras så att den inte slår ekonomiskt mot arbetarklassfamiljer vid en individualisering.

Och när Göte Kildén skriver följande är han ute och flummar:

”Egentligen handlar debatten om en kvinnas möjlighet till fysisk närhet med sitt barn. Inte i första hand om det näringsinnehåll som barnet måste ha.”

Det går nämligen inte att tolka annorlunda än att en bebis och dess mamma skulle må bättre av att krama varandra än vad en bebis och dess pappa gör. Det är att vara ute på djupt vatten. Det finns ingen forskning som kan belägga detta påstående. Jag har varit i debatten förr och mina motståndare har aldrig lyckats konkretisera detta på förfrågan, det handlar helt enkelt om tyckande att mammor trots allt är lite bättre lämpade att ta hand om (och krama) spädbarn.

Göte Kildén gör kvinnor en björntjänst genom att sprida ogenomtänkta föreställningar om kvinnligt och manligt som argument mot en individualiserad föräldraförsäkring. En individualisering är mycket bra (orkar inte dra alla argument nu) och bör istället genomföras tillsammans med andra reformer i föräldraförsäkringen som säkrar en god inkomst för fattiga familjer. Annars blir bara resultatet att du offrar kvinnan för klassen och det kan jag absolut inte acceptera.

Argumentet att staten inte ska lägga sig i är ohållbart i denna fråga för en socialist som är förmögen att analysera strukturella samhällsförhållanden. Det finns stora strukturella vinster med en individualisering.

Här kommer argument för:

– Det skulle bli lika ”riskabelt” att anställa en man och en kvinna vilket skulle motverka diskriminering av barnafödande kvinnor på arbetsmarknaden, vilket idag är ett återkommande problem.

– Forskning visar att de föräldrar som delar lika från när barnet är litet fortsätter göra det under lång tid framöver ang ex hushållsarbete och tvärtom, de gånger kvinnor stannar hemma mycket längre än männen cementeras en ojämlik fördelning av hushållsarbetet och ansvaret över barnen för lång tid.

– Föräldraförsäkringen ska ses som en möjlighet och skattepengar ska inte gå till att uppmuntra ej jämställda (samhälls)förhållanden, vilket de enligt all statistik gör idag. Att just föräldraförsäkringen, till skillnad från andra förmåner, inte är individualiserad är unikt. Det beror sannolikt på att det är djupt förankrat i samhället att kvinnor anses vara bäst lämpade att ta hand om barn.

– Tror rent allmänt det skulle vara bra för många män att vara hemma med barnen och att barnen skulle må bättre av båda (alla) sina föräldrar.

– Eftersläpningseffekter för kvinnor, ex mindre pension, lägre lön pga föräldraledighet och liknande skulle minska.

Samtidigt som vi driver kravet för en individualisering bör vi även höja golvet i föräldraförsäkringen. Den som inte uppfyller kraven för sjukpenninggrundande inkomst får idag bara ca 5000 kr före skatt i föräldrapenning, vilket är helt orimligt lågt.

Det bör även finnas någon form av utjämningseffekt så att det inte slår ekonomiskt mot familjen om föräldrarna har väldigt olika hög inkomst. Det ekonomiska argumentet brukar dock överdrivas i debatten. De som räknar på den faktiska skillnaden mellan föräldern med hög och låg inkomst brukar finna att skillnaden inte är så stor som debattens vågor. Detta visade en handläggare på Försäkringskassan mig med konkreta exempel när jag var på deras utbildning häromveckan.

Arbeta för att förbättra kvinnors arbetsförhållanden generellt. En individualiserad föräldraförsäkring är dock förmodligen en förbättring i sig som jag visat ovan vilken gör att kraven ska föras parallellt, inte först det ena och sen det andra.

Det krävs alltså en politik som utgår från flera olika aspekter samtidigt, inte minst arbetarklassens kvinnor, men som inte cementerar något som får så stora negativa effekter för jämställdheten som ett bevarande av status quo i frågan om föräldraförsäkringen.

Bara för att det finns nackdelar med en individualisering betyder inte det att nackdelarna överväger. Allting har baksidor men debatten tenderar att bara handla om nackdelarna vilket gör hela diskussionen oärlig eftersom detta används som argument mot förändring.

Så för att tala ur skägget- jag är för tvång i denna fråga med tanke på att de positiva effekterna väger över. Frågan om vem som tar hand om barnen är fundamental att lösa för att komma till rätta med samhällets jämställdhetsproblematik.

Vidare är inviduell föräldraförsäkring ett steg på vägen mot en föräldraförsäkring som också fungerar för icke-traditionella familjer. Dagens föräldraförsäkring är ju i princip utformad enbart med en traditionell kärnfamilj i åtanke. Att lösa föräldraförsäkringsproblematiken för andra typer av familjer är inte helt lätt, men jag tror det blir betydligt enklare om man utgår från individer och inte från kärnfamiljen.

En modell som kanske kan diskuteras är att utgå från barnet. Barnet ska alltså ha rätt till att få lika mycket tid med alla sina föräldrar, oavsett om det är en ensam mamma, två pappor, två mammor osv. Det skulle innebära en indivualiserad föräldraförsäkring med barnet som utgångspunkt. Finns bara en förälder så får den all föräldraförsäkring, finns det två så delas den lika mellan de två, finns det tre så delas den lika mellan tre osv. Jag vet inte om det är en superbra idé men jag vill i alla fall väcka tanken och kanske är det ett sätt att lösa problematiken med friheten kontra tvånget och kontrollen. Säkerligen behövs det mer förändringar än så och Kristina Martinsson berör en del av dem ovan.

Göte Kildén har fortsatt debatten i ett nytt inlägg: Mera om bröstpumpar, vård av sjuka barn och burkor

Kristina Martinsson fortsätter debatten med ett svar (en kommentar) på det inlägget:

Nu handlar inte en individualisering om detaljstyrning. Det går fortfarande alldeles utmärkt att bestämma vilken förälder som tar ut föräldrapenning när. Båda kan jobba halvtid och vara föräldralediga halvtid. Det går faktiskt även att ta ut föräldrapenning per timme, du kan ta ut 1/8 dag, 1/4, 1/2 osv. Det är väldigt flexibelt. Föräldraförsäkringen är extremt flexibel i sin nuvarande karaktär jämfört med andra bidragssystem vi har. Att det skulle handla om detaljstyrning är på gränsen till oärligt eftersom föräldrarna fortfarande efter en individualisering skulle ha långtgående möjligheter att planera när de ska ta ut sina respektive timmar, dagar eller månader.

Man har också rätt att ta ut föräldrapenning fram tills barnet är 8 år gammalt. Du har även lagstadgad rättighet att gå ner i arbetstid under dessa år. Det finns alltså oändliga möjligheter att anpassa även en individualiserad föräldraförsäkring just efter respektive familjs förutsättningar.

Jag tror också att vi inte ska överdriva motsättningarna i frågan. Jag tror vi alla inblandade i debatten är överens om att ett kontroll- och tvångssamhälle måste undvikas och att det betyder att vi i princip är mot tvingande lagstiftning in i minsta detalj. Samtidigt är vi naturligtvis inte mot statliga ingrepp och lagstiftning där det behövs. Men vi måste alltid väga olika aspekter mot varandra.

Läs också:
Individuell föräldraförsäkring?
I snigelfart mot jämställdhet
Individualiserad föräldraledighet löser Sanna Raymans problem
Vad är det för fel med heteronorm?
Heteronormen återbesökt

Intressant?
Bloggat: Röda Malmö,
I media: SVD1,2,3,4,5,6,7,DN1,2,3,4,5,AB1,2,3,4,GP1,2,3,EX1,2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Share/Bookmark

 Digg  Facebook  StumbleUpon  Technorati  Deli.cio.us 

You may also like...