månadsarkiv: november 2010

Överdrivna slutsatser om makten i Göteborg

Postat av

Mer makt till Stockholm, visar GP:s granskning. Men situationen kring den ekonomiska makten har varit oförändrad de senaste 50 åren.

Göteborgs-Posten har undersökt hur makten i Sverige är fördelad rent geografiskt och kommit fram till att den är koncentrerad i Stockholm. Inte direkt en överraskande slutsats. Göteborg har få ministrar, få börsföretag och få statliga förvaltningar och myndigheter. Men GP:s slutsatser saknar fog. Problemet överdrivs och det kanske inte ens existerar. Den ekonomiska makten har varit i stort sett oförändrad sedan 1960-talet.

Läs hela inlägget på Second Opinion.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Från början ett inlägg på bloggen Svensson.

Klimatmålen väger lätt

Postat av

Wir bleiben oben! Vi stannar här uppe!

Det stora gröna rockmärket lyser på den lilla damens kappa när hon skyndar fram i Stuttgarts ljumma höstdis. En typisk deltagare i de massprotester som skakat den tyska bilhuvudstaden och gjort en nationell politisk fråga av motstånden mot S21 – en mångmiljardsatsning med underjordisk järnvägsstation som huvudnummer som de styrande hoppas ska göra staden till ”Europas nya hjärta.”

Läs hela krönikan i GP.

Intressant?
Bloggat: Röda Malmö,
I media: GP1, 2, DN1, 2, 3, 4, SVD, Effekt,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Fullsatt på Socialistiskt Forum

Postat av

Mängden besökare på Röda rummets panelsamtal på Socialistiskt forum i helgen fick dörrarna att bågna i Sandlersalen på ABF-huset när Rikard Warlenius, Göran Greider och Lars Henriksson under ledning av Malin Beeck diskuterade tillväxt, kapitalism och förutsättningarna för en radikal klimatpolitik. 150 personer var samlade i den fullsatta salen, och många var det som inte fick plats utan blev tvungna att vända i dörren.

Lyssna på debatten här:  

Tillväxtdiskussion Del 1

Tillväxtdiskussion Del 2

På Internationalens möte med rubriken ”Två månader efter valet – vad ska vi socialister göra nu?” talade Håkan Blomqvist om det politiska läget efter valet och höll som vanligt en inspirerad inledning. Kjell Pettersson tog upp situationen inom facket där ju Metalls lönesänkningsuppgörelse för ungdomar visar att byråkratin är beredd att kanske gå längre än någonsin i böjlighet inför kapitalet.

Tiden till diskussionen togs mest av tre långa inlägg från RS (Arne J.) och Arbetarmakt (P-O M. och Gunnar W.). RS beskrev som vanligt verkligheten i överdrivet optimistiska ordalag där Arne tryckte på att kapitalismen var i en djup kris och att det äger rum mäktiga manifestationer över Europa. Arbetarmakt kritiserade oss i SP för att inte ta något ”initiativ” i det rådande läget och att ledare i Internationalen inte tog upp nödvändigheten av att bygga ett nytt arbetarparti – vi borde göra något liknande som NPA gjort i Frankrike.

Anders K. från Socialistiska Partiet returnerade med att kapitalismen kanske aldrig mått så bra som idag, framför allt mot bakgrund av det jättelika Kinas integrering i systemet, att arbetarklassen knappast i modern tid varit så tillbakapressad och att det inte finns något motstånd som hotar makten. Det vi ser idag är en ekonomisk kris, något som ligger implicit i kapitalismens natur, ingen systemkris. RS sätt att se på verkligheten är rena självbedrägeriet.
I frågan om att resa parollen om nödvändigheten av att bygga ett nytt arbetarparti underströk han att det just nu enbart kan vara ett resonemang på propagandistiskt nivå, och för att det ska kunna bli något annat måste det till en reorganisering av arbetarrörelsen och ett ökat tryck underifrån. Det är även det perspektivet SP skisserade upp i den kongressresolution som antogs för ett år sedan.

Även på detta möte var det fullsatt, men i den mindre lokalen fick ”bara” 50 personer plats.

Röda Rummet: Fullsatt paneldebatt

Eskilstuna: Möte om arbetarrörelsens kris

Postat av

Måndag 6 december

Inledare: Kjell Östberg

Kjell Östberg är professor i historia vid Södertörns Högskola samt författare till bla.a biografierna över Olof Palme: ”I takt med tiden. Olof Palme 1927-1969″ och ”När vinden vände. Olof Palme 1969-1986″.

Diskussion och fika. Alla välkomna!

Socialistiska Partiets lokal Gillbergavågen 4, kl. 18.30

Arrangör: Socialistiska Partiet

Myten om medelklassen

Postat av

I det kaos som nu råder i det socialdemokratiska partiet är det en paroll som verkar vara gemensam för alla : Förnyelse. Säkerligen finns det olika uppfattningar om denna förnyelses innebörd. Men ganska sannolikt är det den förnyelse som orienterar sig mot storstädernas ”medelklass” och en modernisering i nyliberal anda som kommer att dra det längsta strået – egentligen den linje Mona Sahlin företrätt hela tiden. Så mycket till ny politik är det inte heller. Europeiska socialdemokrater åkte i skytteltrafik till Storbritannien när Tony Blairs stjärna stod i zenit, för att lära sig hur ”val vinns i mitten”.

Sanningen är att den svenska socialdemokratin under trettio år omfattat denna process där man inte bara accepterat privatiseringar och avregleringar utan även genomfört mycket av denna vara. Det faktum att den reella motsättningen mellan S och borgarna minskat drastiskt har dessutom gjort det mindre dramatiskt för LO-anslutna arbetare att skrida över klassgränsen och rösta borgerligt, och detta har dessutom skett i allt större skala. I höstens val röstade 16 procent av de LO.anslutna på moderaterna. Det är en indikation på hur klassmedvetenheten sjunkit i den svenska arbetarklassen, och att reaktionen mot socialdemokraterna till så ringa del lett till att man gått år vänster.

Orsakerna till den eroderade klassmedvetenheten är komplex. En grundläggande orsak är naturligtvis att den socialdemokratiska fackföreningsledningen – med ett litet antal undantag – under trettio år inte använt strejkvapnet mot arbetsköparnas attacker och regeringarnas kontra-reformer. En hel generation arbetare har aldrig haft tillfälle att delta i solidarisk kamp. Istället har vi fått individuella löner och aktieerbjudanden.

Men istället för att dra lärdom av denna utveckling vill de socialdemokratiska förnyarna fortsätta än mera raskt i samma riktning.

Nå hur är det då med den medelklass man vurmar så för? Låt oss först sätta citationstecken runt ordet ”medelklass”. Alla dess olika skikt mellan huvudklasserna arbetare och kapitalister utgör ingen klass med gemensamma intressen. ”Medelklassen” består av en mängd olika samhällsskikt. Delar av dem står social/ekonomiskt mycket nära arbetarklassen och borde i princip räknas som arbetare. Sedan har vi hela vägen upp till de som i praktiken sitter i knät på storkapitalet.

Men ”medelklassen” är inte bara socialt heterogen utan även ideologiskt. Därför blir det prat i tomma luften att säga att man ska lyssna på ”medelklassen”. Vissa delar av den är de verkliga bärarna av vår tids krämarmentalitet – bejakare av privatiseringar, spekulation och lyxkonsumtion. Å andra sidan har vi vad man skulle kunna kalla den civiliserade medelklassen. De som inte ser maximerad materiell konsumtion som livets mening, de som faktiskt ofta bär upp progressiva rörelser inom internationell solidaritet, miljökamp etc. Så vilka är det som förnyarna vill närma sig? Vi befarar att det är privatskolevurmarna och RUT- anhängarna och inte solidaritetsmänniskorna.

Relationen till olika mellanskikt är inte oviktig för arbetarklassen. Men de delar av medelklassen som kan vinnas för en allians med arbetarklassen vinns inte genom att arbetarklassens organisationer anpassar sig efter rådande högervärderingar. Arbetarrörelsen måste tvärtom visa på visionen av ett alternativ till klassamhället. Man kan se hur högern i världen idag insett hur viktigt det är att få med sig ”medelklassen”.

Berlusconi skulle inte kunna vinna val om han inte lyckades dupera ”medelklassen”, även de som själva förlorar på den nyliberala politiken. Andra delar tjänar verkligen på den härskande klassens
politik för att öka ojämlikheten, det gäller även i Sverige. Förutom de snuskigt rika i den verkligt härskande kapitalistklassen har skillnaderna överhuvudtaget i det svenska samhället vidgats dramatiskt. Samhället dras isär och vi har fått en allt mer välbeställd del av medelklassen som utgör högerns kärntrupper.

I stället för förnyelse a´la S behöver vi en politik som ställer arbetarrörelsen på fötter, en politik som mobiliserar arbetare mot osäkra anställningsformer, individuella löner och privatiseringar. Vi behöver en arbetarrörelse som visar på en väg till ett jämlikt och solidariskt samhälle – och som räcker ut en hand till de delar av mellanskikten som kan vinnas för en sådan vision.

Kommer denna nödvändiga politik att vara representerad i den interna debatten inom socialdemokratin? I form av individer kanske. I form av organiserad riktning? Knappast.
Men det gör inte uppgiften mindre nödvändig. Den måste byggas underifrån oavsett vad några socialdemokratiska extrakongresser kommer fram till.

Intressant?
Bloggat: Svensson1, 2, 3, 4,
I media: SVD1, 2, 3, DN1, 2, GP1, 2, 3, AB1, 2, 3, 4,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Göteborg: Biltunnel i stället för välfärd

Postat av

Efter att förra året ha beslutat om nedskärningar på omkring en kvarts miljard på skola, fritid och annan gemensam välfärd går Göteborgs kommunbudget i år med en dryg miljard i vinst. Vad gör då den nya ”rödgröna” majoriteten? Jo, de använder miljarden till att betala motorvägssatsningen Marieholmstunneln.

Under hösten 2009 genomfördes protester i flera av Göteborgs stadsdelar när budgetarna för 2010 skulle beslutas. Föräldrar och ungdomar demonstrerade och nätverk bildades. Ett par små delframgångar uppnåddes, men överlag genomfördes besluten. Drygt 250 miljoner skars bort.

Nu pågår genomförandet av nedskärningarna med allvarliga effekter på, skola, fritid och andra verksamheter. I stadsdelen Högsbo-Frölunda, där politikerna i våras beslöt att stänga tre grundskolor, ska nu ytterligare ca 20 miljoner skäras. I Linnéstaden pågår föräldraprotester mot situationen på fritidshemmen, där en pedagog vid vissa tider på dagen kan var ensam med 50 barn. I hela staden har ett stort antal lärartjänster skurits ner i skolorna, med en starkt pressad situation som följd. I förskolan är barngrupperna rekordstora.

Miljardöverskott

När nedskärningsbesluten fattades leddes kommunen av S och MP. V markerade under förra mandatperioden viss distans men utgjorde ändå en garant för besluten. I kommunvalet nu i september gick S kraftigt bakåt, men fick ändå majoritet till sammans med V och MP. Vänsterpartiet, som i valkampanjen starkt drev välfärdsfrågorna – bland annat på temat ”världens bästa välfärd” – har nu tagit klivet in i direkt maktansvar i Göteborg och gjort en en treparti-överenskommelse med S och MP om att styra kommunen.

För några veckor sedan framkom det att bokslutet för Göteborgs kommun 2010 beräknas gå med över en miljard kronor i överskott. Ett guldläge för den nya ”rödgröna” majoriteten att reparera för nedskärningarnas effekter, var nog mångas bedömning. Men sedan kom i slutet på oktober de tre partiernas ”avsiktsförklaring” och deras förslag på tilläggsbudget för 2011.

Förutom 50 miljoner mer till förskolan (det område där kanske de bredaste föräldraprotesterna skett) än vad S tidigare budgeterat, samt några miljoner till ett ungdomskulturhus i city, så är det bara i avsiktsförklaringens visionsformuleringar om ”solidarisk utveckling” och att ”barnens välfärd står i centrum” som någon verklig satsning på välfärden står att finna. I de konkreta siffrorna i budgetförslaget finns inte en enda ny lärartjänst och inga substantiella satsningar på fritid eller äldreomsorg.

Protester

Vart tog då överskottsmiljarden vägen? Jo, längst ner i tilläggsbudgeten finns fyra rader om att de tre partierna väljer att, ” på ett bräde”, betala av finansieringen av det västsvenska ”infrastrukturpaketet”, vilket bland annat innefattar bygget av en sexfilig motorvägsförbindelse till Hisingen, Marieholmstunneln. Under de tre partiernas förhandling innan uppgörelsen slöts har inga invändningar hörts från vare sig V eller MP, som bägge tidigare varit motståndare till Marieholmstunneln, och vid presentationen var det bara S-kommunalrådet Anneli Hulthén som kommenterade satsningen.

Beslutet om budgeten fattas i kommunfullmäktige den 25 november. Och nu har protester börjat komma. Aktiva föräldrar i Högsbo-Frölunda och Linnéstaden har tillsammans med Nätverket Gemensam Välfärd reagerat kraftigt. I en debattartikel i Göteborg-Posten om miljardöverskottet skriver de bland annat att ”nedskärningarna var alltså onödiga (…) Vi kunde ha behållit många hundra lärare, pedagoger, fritidsledare och stödpersoner. Det hade gjort skillnad”. Debattörerna uppmanar den rödgröna kommunledningen att visa mod och politisk vilja och satsa miljarden på välfärden.

“V och MP vek sig”

Kirsti Forstén sitter i styrelsen för Socialistiska Partiet i Göteborg och är själv också aktiv i nätverket Gemensam Välfärd. Hon är inte förvånad över budgetöverenskommelsen

- För socialdemokraterna är det samma politik som vanligt. Och vänsterpartiet följer alltid efter. De kan ofta säga att ”vi ska satsa på skolan” och liknade. Men i praktiken medverkar de till nedskärningarna av verksamheten ute i stadsdelarna, säger hon

- Och det är ju absurt att nu satsa miljardöverskottet på något som förvärrar klimatförändringarna. Både V och MP hade redan tidigare kunnat gå emot satsningen på infrastrukturpaketet med Marieholmstunneln och i ställer drivit krav satsningar på välfärd och kollektivtrafik. Men då vek de sig, säger Kirsti Forstén.

Hon önskar nu att det blir en offentlig debatt inför kommunfullmäktiges budgetbeslut nästa vecka.

-Samhällets resurser måste satsas där människors behov finns. I stället dräneras pengarna bort från den gemensamma välfärden i kommunerna. Den strömmen måste vändas. Samhället är väl till för människors skull?

Inför valet drev SP-Göteborg kampanjen ”Stopp för alla nedskärningar – ställ om för majoritetens behov” och pekade bland annat på hur miljardbelopp omfördelats från kommuner och landsting till privata intressen under de senaste årtiondena. Kirsti Forstén berättar att SP:s medlemmar i Göteborg nu försöker bidra till breda opinionsyttringar och protester.

- Att stoppa nedskärningarna och få till en satsning på gemensam välfärd kan bara bli möjligt om alla som drabbas går samman och säger stopp, säger hon. Att nu använda kommunens miljardöverskott till sociala satsningar anser hon vara en självklarhet. Men det är bara en början, summan är i sig inte tillräcklig. Arbetet för en rättvis omfördelning måste stärkas och breddas.

-Det är ju inte brist på pengar i samhället, säger Kirsti Forstén

Björn Rönnblad

Dödskolelistan

Postat av

Dödskolelistan är en informationskampanj från Socialistiska Partiet och riktar sig till elever och föräldrar. Vi vill med vårt material belysa farorna med privatiseringar och de konsekvenser de medför samt propagera för en bra skola och en bra undervisning.

Syftet med “Dödskolelistan – Nordöstra Skåne” är att hjälpa dig att bedöma vilken kvalité gymnasieskolorna i nordöstra Skåne håller. Vi rankar skolorna enbart utifrån offentlig statistik från skolverket. Personaltäthet, lärarnas utbildningsnivå och specialisthjälp till elever är de tre kategorierna som vi rangordnar skolorna i. De värstingskolor som satsar minst resurser på eleverna delar vi ut en dödskalle till i varje kategori. En dödskalle kan vara en tillfällighet men får en skola två eller fler så bör du undvika den om du vill ha en kvalitativ utbildning.

http://dodskolelistan.wordpress.com/