månadsarkiv: mars 2012

Dags för nej till sänkta skatter!

Postat av

År 1921 fick alla kvinnor för första gången möjligheten att gå till valurnan, som det sista steget i genomförandet av den politiska demokratin i Sverige. Samma år bildades Skattebetalarnas förening med häradshövding Marcus Wallenberg som dess initiativtagare och första ordförande. Det var ingen slump att dessa två händelser sammanföll i tid, för med den allmänna rösträttens införande sattes beskattningsmakten i hela folkets händer och kunde användas till att bygga ut välfärden och utjämna klasskillnader. Skatteindrivning var inte längre synonymt med godtycke, krig och fogdevälde, inte längre liktydigt med medel som användes till ”sysslor och löner åt överklassen”, som August Strindberg skrev i ”Liten katekes för underklassen”. Skattebetalarnas förening har ända sedan dess varit överklassens kanske främsta propagandaorgan mot denna form av gemensam finansiering.

Skatterna höjdes sedan framför allt under decennierna efter andra världskriget, samtidigt som den sociala välfärden byggdes ut och det svenska samhället blev mer jämlikt. År 1989 låg skatteuttaget på 56,5 procent av BNP. Därefter har emellertid skatterna, som en del av den nyliberala högerpolitiken, successivt sänkts – mellan 1989 och 2011 med 12 procentenheter, i reda krontal med den svindlande summan 419 miljarder per år. Av denna sänkning är det över 130 miljarder som dragits bort enbart sedan 2006, under Anders Borgs tid som finansminister. Som en jämförelse vilka gigantiska summor det handlar om kan nämnas att den totala kostnaden för posterna arbetsmarknad/arbetsliv och allmänna bidrag till kommunerna löper på 155,5 miljarder kronor i årets regeringsbudget, inte ens 40 procent av de medel som sedan 1989 gått förlorade i det politiska etablissemangets skattesänkningsraseri.

Det här är en trend som av flera skäl måste brytas:
- För att vi ska kunna bygga ut och förbättra den sociala välfärden.
- För att reducera de alltmer vidgade klassklyftorna.
- För att utveckla den svenska demokratin. På marknaden, som nu reglerar allt större fält av samhällsbygget, har vi en viktad rösträtt beroende av plånbokens storlek, medan de medel som kommer in och fördelas genom beskattningen görs enligt principen en medborgare en röst.
- För att vi ska ha råd till att genomföra den alldeles nödvändiga klimatomställningen – löpande på en kostnad av flera hundra miljarder.

Socialistiska Partiet säger: Höj skatteuttaget generellt, beskatta de rika mycket hårdare, skrota jobbskatteavdraget! En gång i tiden myntade Mona Sahlin uttrycket ”det är häftigt att betala skatt”. Vi socialister gör gärna denna slogan till vår, men vill då också tillägga att det är häftigt att äga gemensamt, göra saker tillsammans och ta strid mot kapitalismen.

Capio: Hundratals miljoner i privata fickor

Postat av
De borgerliga partierna i Stockholm låter riskkapitalbolaget Capio fortsätta driva S:t Görans sjukhus i ytterligare ett tiotal år för att de ska kunna stoppa ytterligare miljoner av skattemedel i aktieägarnas privata fickor. 

Och socialdemokraterna lägger ner sina röster! Och miljöpartiet röstar för! Snacka om svikare.

Ägaren till Sveriges enda privata akutsjukhus, S:t Görans i Stockholm, har genererat vinster på 481,6 miljoner kronor sedan privatiseringen 1999. Under samma period har ägaren Capio betalat 16.700 kronor i skatt. Ägare till Capio är riskkapitalbolagen Nordic Capital och Apax. De gillar skattepengar men vill själva inte betala skatt.

Nu ska ytterligare pengar pressas ur verksamheten. Och Filippa Reinfeldt pratar om kvalitet! Snacka om hyckleri. Det handlar om ideologisk förblindning och att gå de privata kapitalintressenas ärenden.

Internationalen: Efter Attendo och Carema

Läraravtalen ut på omröstning‏!

Postat av

Vid 20 års ålder har alla en lång erfarenhet av yrket lärare. Visserligen inte det undervisande perspektivet utan som elev eller student. Dock en långvarig erfarenhet som avsatt spår. Tidigare var söktrycket i Sverige till läraryrket högt men idag kommer i princip alla som vill bli lärare, in på utbildningen.

Löner är förstås alltid viktiga och medlemmarna bör få möjlighet i avtalsförhandlingarna agera för sina åsikter, och det kollektivt. Skolvärlden 2/12 hade flera sidor om lärarlöner och antalet sökande till utbildningar.

Men lönerna är inte avgörande för söktrycket till lärarutbildningarna. Till lärar- och läkarutbildningarna är inte samma individer behöriga att söka. Antagligen är få sökande till lärarlinjen behöriga till läkarlinjen. Samma diskrepans gäller förmodligen i Finland. Där är det mycket lättare att komma in på läkarlinjen än klasslärarlinjen (lärare för åldrar upp till årskurs 6) vilket beror helt enkel på behörighetskraven. För att läsa till läkare krävs att man avlagt studentexamen på vissa kurser, som anses svåra. Den som vill klara sina studentexamen och känner sig osäker på dessa kurser, väljer alltså andra ämnen för examen och blir därmed inte behörig till läkarlinjen.

Söktrycket är mycket stort till femåriga klasslärarlinjen i Finland. Lärarna har hög ”status”, de är väl sedda av samhället och av föräldrarna. Men lönerna är inte så mycket högre än en busschaufför och mycket under läkarens. Lön och status har inte självklart samband.

För att höja statusen för lärare förlitar sig Mette Fjelkner mycket på lönerna, men även lärarlegitimationen, vilket är oroande. För det första skulle antagligen legitimationen införts oavsett vad lärarfacken uttryckte i frågan. I den proposition som lades för riskdagen inför lagförslaget står på sid 79 Den nya regleringen svarar mot de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till EU…” Den nya regleringen, alltså införandet av lärarlegitimationen, är en följd av medlemskapet i EU. Visserligen är EU-direktiven ingen naturlag, men för att stoppa dessa krävs stor mobilisering. Regeringen ser framför sig i propositionen, precis som Fjelkner, att statusen för lärare skulle höjas i och med en lärarlegitimation. Frågan är var kopplingen finns mellan en legitimation och status. Ser eleverna, föräldrarna, rektorerna eller arbetsgivarparten i förhandlingarna annorlunda på lärarkollegiet? På vilket sätt har bilden förändrats?

Därmed kommer vi över till ”för det andra”. En fackförening skall använda det som är styrkan i organisationen: Medlemmarna. I en avtalsrörelse bör ledningen för fackföreningen organisera sina medlemmar, dels för att ringa in vad medlemmarna anser är viktiga frågor och dels visa att ledningen driver medlemmarnas krav. Vi medlemmar har inte organiserats på basplanet för att gemensamt formulera avtalskrav, vi har inte gemensamt diskuterat vad som kan vara vårt svar om arbetsgivaren inte tar våra krav på allvar. Det här är inte lätta saker, jag är mycket medveten om det. Fackföreningarna i Sverige har inte tradition av att använda sin styrka utan har skapat en tradition där medlemmarna skall lita på enskilda individer i ledningen som manglar fram ett avtal. Istället för en gemensam diskussion om våra förhållanden på arbetsplatserna har vi fått individuella löner som splittrar kollektivet. Den enskilde medlemmen känner sig dum i förhandlingsfrågor när det är den enskilde medlemmen som är experten och förhandlarna enbart borde vara våra megafoner.

Ett första steg till en fackförening där medlemmarna är styrkan, vore att återinföra avtalsomröstningar.

Kirsti Forstén, medlem i SP-Göteborg

En förkortad version av artikeln är tidigare publicerad i Skolvärlden

Privatiseringens och avregleringens effekter

Postat av

 

Privatiseringens och avregleringens effekter är tydliga på många områden. Ökad segregation som ett resultat av obefintligt byggande (som är en följd av avreglering och borttagande av subventioner) och privatisering av skolan, icke-fungerande järnvägstrafik som ett resultat av privatisering, avreglering och vinststyrning.

Dåligt fungerande postgång, svartjobb och dålig arbetsmiljö har följt som brev på posten, eller rättare sagt som brev på posten innan privatisering och avreglering. Idag vet man aldrig när brev kommer fram. En konsekvens av det är att företag som kontrolleras av organiserad brottslighet gynnas. Som en följd av vinstjakten, upphandlingsssystemen, avregleringen och privatiseringen gynnas därmed den organiserade brottsligheten och dessutom ökar korruptionen.

Sjukvården för vanligt folk, fattiga, arbetare, har blivit sämre, liksom tillgången till vissa typer av läkemedel. Fler människor dör som en följd av vinststyrning, privatisering och avreglering.

Nyliberalismen har konsekvenser. Den innebär att rika blir rikare, att rika får fördelar, att rika får det bättre. Samtidigt att fattiga blir fattigare, att fattiga får det sämre, att fattiga får betala en omfördelning av samhällets resurser till förmån för de rika.

Socialistiska Partiet säger ”Kapitalism? Nej tack!”

Ingen förlorad generation

Postat av

”Inge jobb vi flyr till plugg för på lånet kan man ju nästan leva”. Det är hiphopparen Zacke som i låten ”En förlorad generation” gör sig till tolk för den svåra situation som många ungdomar idag befinner sig i. Fakta talar också sitt tydliga språk. Ungdomsarbetslösheten är skyhög och även om vi räknar bort de heltidsstuderande som samtidigt är jobbsökande landar vi på 14,1 procent. Det är nästan dubbelt så högt som det totala arbetslöshetstalet. En vanlig vardag är det 127 000 ungdomar som varken går till skolan eller till ett arbete.

Vad är då Alliansregeringens recept för att fler ungdomar ska komma i arbete?
- Luckra upp lagen om anställningsskydd, upprepar Centerledaren Annie Lööf, gång efter annan.
- Lägre ingångslöner, sänk dem till 75 procent av dagens utgångsnivå, basunerar Jan Björklund ut från talarstolen på Folkpartiets kommundagar.
- Vi har halverat arbetsgivaravgiften för anställda under 26 år, berömmer sig statsminister Fredrik Reinfeldt för ideligen.
De enda handlingsrecept som kommer över alliansföreträdarnas läppar i denna fråga utgår från att försämra villkoren och tryggheten för ungdomarna, i kombination med sänkta arbetsgivaravgifter och krogmoms samt den löjeväckande satsningen på jobbcoacher. Som om denna mix skulle skapa en massa fler arbetstillfällen. Redan idag går faktiskt också hälften av de ungdomar som överhuvudtaget har jobb på tidsbegränsade anställningar, provanställningen har under Alliansens tid förlängts till ett år och arbetsgivarna kan kasta ungdomarna ut och in allteftersom konjunkturen åker jojo.

Vad bör då göras? Vad säger vi socialister? Primärt är det inte här frågan om specifika åtgärder riktade mot ungdomar utan en fullständig omläggning av den generella politiken:
- I över två decennier har det totala skatteuttaget sänkts och den offentliga sektorn satts på svältkur. Om nivån på skatterna höjdes till den nivå de låg på 1990 skulle vi ha 326,5 miljarder mer att röra oss med för gemensamma satsningar. Steg för steg måste det generella uttaget höjas, progressiviteten skärpas och Alliansens jobbskatteavdrag skrotas. På det sättet kan flera hundratusen nya arbetstillfällen skapas.
- Vi bör dela på de jobb som finns och arbetstiden sänkas med bibehållen lön. 1970 fick vi den nuvarande 40-timmarsveckan som vi fortfarande knegar runt med, trots att samhället idag är så mycket rikare och produktiviteten oändligt mycket högre. – Tryggheten på svensk arbetsmarknad måste förstärkas genom skärpt lagstiftning och ett förbud mot bemanningsföretag.

”Det finns ingen förlorad generation, vi hämtar bara andan för att orka kämpa mer”, sjöng Rekyl 1980 på den gamla låten ”En förlorad generation”.

Fjärde Internationalens ledning höll möte

Postat av

En delegation från Socialistiska Partiet deltog i början av månaden i ett möte med den internationella organisationen Fjärde Internationalens ledning, den internationella kommittén, där ett hundratal ombud samlades från hela världen för att under ett antal dagar diskutera världsläget och uppbygget av socialistiska antikapitalistiska partier. Vid det internationella mötet sammanstrålade revolutionärer från Asien till Latinamerika och delgav varandra erfarenheter från så skilda arenor som kampen i Grekland, jordlösas rörelse i Bangladesh, revolutionerna i arabvärlden och Occupy Wall Street i USA.

Syriska socialister rapporterade från upproret mot diktaturen.

Kampen i Grekland mot slakten av den sociala välfärden för finansmarknadernas skull diskuterades.

Nya kamrater från Bangladesh Kommunistiska Parti M-L, som omprövat 1970-talets maoism hälsades välkomna, liksom deras rörelse av jordlösa bönder i förbundet Krishok.

Det politiska minnet är kort

Postat av

Sifo:s senaste mätning ger vid handen att de rödgröna nu har egen majoritet, alliansen krymper, sverigedemokraterna förlorar sin vågmästarroll och (s) plockar väljare direkt från (m). Moderaterna är de stora förlorarna och tappar över fyra procentenheter.

Bakgrunden till detta är att Moderaternas och Alliansens högerkoncept tenderar att tappa i trovärdighet och dragningskraft. Deras löften och paroller har inte hållit streck. ”Arbetslinjen” visade sig i själva verket betyda rekordhög arbetslöshet, ökade köer till socialhjälpskontoren och till soppköken.

Skattesänkningarna, privatiseringarna och de ökade samhällsklyftorna, som skulle stimulera företagande och entreprenörskap, ledde i själva verket till ett sämre samhälle med nedmonterad välfärd, förstörda socialförsäkringar, ökad gängkriminalitet och uppluckrad social sammanhållning.

Det som öppnade portarna för De Nya Moderaterna och Alliansen var den socialdemokratiska högerpolitiken. Från mitten av 80-talet fram till valet 2006 utmärktes denna av avregleringar, nedskärningar, försämringar, privatiseringar, ökande klyftor och hög arbetslöshet. Missnöjet som följde gav den borgerliga alliansen spelrum att slå blå dunster i ögonen på folk.

Men nu har borgarna fått visa vad de duger till och pendeln håller på att slå över. Det politiska minnet är kort – kommer Stefan Löfvén till statsministerposten så blir det ungefär samma högerpolitik som förts de senaste trettio åren, oavsett färg på regering. Får då Löfvén hålla på en eller två perioder så kommer han att bädda för borgarnas återkomst.

Det här håller naturligtvis inte. De enda som är riktigt nöjda med dessa högerbyten är kapitalägarna, de nolltaxerande fuskarna, den högervridna borgarklassen som trivs som fisken i vattnet med det orättvisa klassamhället. Vi som vill se grundläggande förändringar mot ett jämlikt och ekologiskt hållbart välfärdssamhälle måste istället bygga upp en tredje kraft – en anti-kapitalistisk vänsterpol.

Delta i kampanjen ”Kapitalism? Nej tack!”

Postat av

”Kapitalism? Nej tack!” är en kampanj med syftet att gå till motoffensiv mot den nyliberala politik som blivit härskande religion i riksdag och regering. Kampanjen är startad av Socialistiska Partiet men vänder sig till alla människor och organisationer som delar den grundläggande insikten om att kapitalismen passerat sitt ”bäst före”-datum.

Med flygblad, pamfletter, klistermärken, pins och affischer vill vi väcka frågan om det här systemets framtid. Kapitalismens nuvarande kris – med Grekland som sitt tydligaste exempel – är global. Den har ännu inte drabbat vårt land med sin fulla kraft, men redan nu ser vi hur samhället inte kan erbjuda en lösning på sociala orättvisor, arbetslöshet och klimatförändringar.

Vi ser vad omsorgen av våra gamla är värd när kapitalisterna tar över driften. Vi ser hur kriminaliteten tar tag i våra storstäder därför att unga inte ser en framtid eller utväg från de segregerade områden där bostadsföretagen gör allt för att hålla nere underhållet och höja hyrorna. I produktionen behandlas vi som maskiner som när som helst kan bytas ut när företagen får för sig att ”rationalisera”. Den offentliga sektorn går på knäna i brist på resurser och de anställda pressas och stressas till max. Bemanningsföretagen har släppts fram för att splittra vår kollektiva styrka och pressa lönerna. Förändringarna av vårt klimat är en tickande bomb som eliten blundar för därför att en hållbar utveckling står i motsättning till aktieägarnas vinsthunger.

Men vi kan inte blunda. Vi – majoriteten av Sveriges- och världens befolkning – som alla tjänar på ett avskaffande av vansinnet är de enda som kan vända utvecklingen. Vi är fler än de som lever i lyxvillor och har miljoner på banken. Vi är tillsammans mäktigare än alla chefer och byråkrater och en starkare röst än de politiker som bevisligen inte klarar av att sköta sina jobb.

Vi behöver vara ärliga mot oss själva och ta en funderare över om det här samhället, och den politik som göder det, är bra för oss människor eller om det lever ett eget liv utan hänsyn till majoriteten. Med den här kampanjen hoppas vi ge bränsle till just detta.

Kontakta info@socialistiskapartiet.se om du vill delta i arbetet.

 

Har du Facebook? Anslut dig då till kampanj-sidan ”Kapitalism? Nej Tack”

Vill du få mer kött på benen? Läs ”Förslag till Krismanifest”

Storföretagen smiter från skatt

Postat av

En tredjedel av Sveriges storföretag nolltaxerar eller betalar mycket lite i bolagsskatt, trots att de redovisat stora vinster till aktieägarna.

Sju av de koncerner som nolltaxerar är Atlas Copco, Nordstjernan, Sandvik, SCA, Securitas, Volvo AB och Volvo Personvagnar. Deras skattesmitande är helt lagligt, då de utnyttjar legala kryphål för att undvika skattmasen.

Detta sker alltså med regeringens tysta godkännande samtidigt som klyftorna blir större, barnfattigdomen slår i taket och det gamla fattig-Sverige kommer tillbaka.

Här är läge för en hederlig gammaldags skatterevolt! En te-party-rörelse från vänster för att tvinga de här förbannade vampyrerna att betala skatt! Fyll igen de legala kryphålen!

SVT: En tredjedel av storföretagen nolltaxerar

Facebook: Operation Skattechock!