Högern slås ut av en rak vänster – men vem antar utmaningen?

intis profilbildLEDARE Efter år av stegrad hets mot flyktingar och systematiska terrorattentat mot flyktingförläggningar kände sig hathögern i Sverige förra helgen mogen att trappa upp. På fredagskvällen drog våldsverkare fram i centrala Stockholm på jakt efter invandrare att misshandla och dagen efter hölls ett torgmöte där SD-politiker, öppna nazister och till och med en centerpolitiker fann varandra i gemensamt flyktinghat.

Denna ”Folkets demonstration” kan med sitt ynkliga deltagande förefalla patetisk men genom sambandet mellan våldsdåden och den parlamentariska extremhögern representerar den en ny nivå av rasistiskt hot. Det har alltid funnits stora kontaktytor mellan de delar av den rasistiska högern som levt källarliv med hakkors och ariska fantasier och dem som försökt bli respektabla i breda borgerliga kretsar. Därför innebär helgen en ny nivå av samverkan men också ett test på hur den ”respektabla” borgerligheten reagerar. Testet måste ha uppfattats som en framgång för extremhögern; våldsverkarna twitterhyllades av en framträdande Expressenskribent och TV4 rapporterade om det rasistiska hetsmötet som en ”invandringskritisk demonstration”. Tänk bara tanken på det omvända: en stor grupp maskerade islamister härjar runt i Stockholmsnatten och misshandlar människor de uppfattar som otrogna. Dagen efter kallar en hatpredikande imam till offentligt möte där han kräver att sharialagar införs i Sverige och där öppna IS-anghängare deltar. Tänk sedan medierapporteringen och ledarsidorna i våra vanligaste tidningar på söndagen. Tänk regeringens och polisens presskonferenser. Tänk vilka hotnivåer som utlysts, lagar som krävts och utlovats, tvångsmedel som tagits i bruk. Men nu, knappt ett ord.

Denna nya nivå har självklart inte vuxit fram i ett vakuum utan har grundlagts av hur de styrande reagerat på flyktingströmmen med tätare gränser och avskräckande symbolhandlingar. I allt fler tidningar mals samma budskap om ”systemkollaps” där invandrare och flyktingar utmålas som problem. En samlad bild tar form där de verkliga systemkollapserna – det gigantiska globala rånet där den rikaste procenten nu äger lika mycket som alla andra och den klimatkatastrof som rullar mot oss – skyms av ett allt mer uppskruvat tonläge i flyktingfrågan. Jordmånen är perfekt för hatpolitik.

Nu måste så många som möjligt sluta upp i försvaret mot den rasistiska mobb som mobiliserar. Om flyktingar med trasiga liv även här utsätts för våld och övergrepp och dessutom isoleras från det breda samhället är risken uppenbar att de blir byten för reaktionära ideologier. De islamistiska reaktionärerna delar världsbild med den europeiska högerextremismen och de falska motsättningarna mellan folken passar dem båda utmärkt. Därför är händelser som den i Skurup så viktiga. Stärkta av sina likar i Stockholm samlades en hotfull och heilande mobb i lördags vid ett flyktingboende, men möttes av att grannarna kom ut och skyddade flyktingbarnen. Ett exempel värt att sprida och ta efter!

Istället för att fortsätta låta marknaden råda, skära ner, privatisera och ställa grupper av löntagare mot varandra krävs nu en storsatsning på samhällsbygge där alla har en plats och kan bidra. Där samhällets tillgångar omfördelas dit de bäst behövs, där det satsas på offentliga arbeten, bostadsbyggande, välfärdsjobb och klimatomställning. Ett kort ögonblick talade LO:s ordförande Thorwaldsson om behovet av en liknande ”Löfvenplan”, men det blev bara några förflugna ord. Utmaningen att presentera en politik för allas vårt bästa istället för fortsatt omfördelning till de rika kvarstår.

Veckans ledare i Internationalen

You may also like...