Varken Bryssel eller London, men ett annat Europa!

brexit_ALEDARE Så hur skall nu vänstern spela korten? På hoppet om ett annat Europa i ett inifrån reformerat EU, eller ett återupprättat välfärdsprojekt i en nationalstat som brutit sig loss från Trojkans diktat. Brexit delar den brittiska vänstern i två läger. Å ena sidan utträdesanhängarna, däribland Socialist Worker’s Party och Socialist Party, som förespråkat ett ”lexit” (left exit) med argumenten att ingen progressiv utveckling kan ske inom ramarna för EU – och som framförallt ser utträdet som ett enormt förödande slag mot det politiska och ekonomiska etablissemang som drivit landet mot elände. Å andra sidan ”remain-vänstern” formerade kring Another Europe is Possible-kampanjen, dit Fjärde Internationalens brittiska sektion Socialist Resistance kunde räknas – om än som en kritisk röst – och där Brexithögerns rasistiska, gammelnationalistiska politiska program ses som det huvudsakliga hotet.

”Ett Brexit skakar måhända eliternas elfenbenstorn, men de kommer inte förändra de sociala förhållandena i grunden. Det är en farlig missräkning, som inte minst görs av många socialister i Sverige, att betrakta Brexit som något slags framsteg.”

Remain-vänstern lyfter mycket riktigt fram hur utsikten till utträde ger utlopp för hårresande rasistiska stämningar, men tenderar samtidigt att underskatta de missnöjesröster med EU-byråkrati och nyliberalism som mullrar överallt. Att kampanjen är ett högerinitiativ, kantad av flaggviftande nationalism och en politisk agenda som inte handlar om försvar av välfärden utan endast om att ersätta ett utlandsfött låglöneprekariat med ett inhemskt, är inte desto mindre sant. Likaså att den nyliberala ekonomiska politik som stålbadat England i över trettio år har lika mycket stöd från Londonbankerna som från Bryssel. Ett Brexit skakar måhända eliternas elfenbenstorn, men de kommer inte förändra de sociala förhållandena i grunden. Det är en farlig missräkning, som inte minst görs av många socialister i Sverige, att betrakta Brexit som något slags framsteg.

Samtidigt är det uppenbart hur högerkrafterna som kämpar för den nyliberala ordningens bevarande genomgår en kris och varje kris för det bestående är en möjlighet för en kampvillig vänster. Inte minst visar Labourhögerns totala haveri, när de mitt i allt startar en kupp emot sin egen partiledare, hur djupt förfallet gått. Att medlemsmajoriteten körs över och att Labour försvagas, mitt i ett skeende där de konservativa genomgår en total kris och där ett sammanhållet Labourparti verkligen skulle kunna växa, är för dem mindre viktigt än att bevara den högerlinje som sakta men säkert håller på att ta död på hela partiet.

För den brittiska vänstern är uppgiften nu att försvara Corbyns ledarskap i Labour, för den internationella vänstern handlar det alltjämt om att organisera motkrafterna, vare sig de befinner sig inom eller utom EU.

Veckans ledare i Internationalen

You may also like...