Klassintresse i frack

strindberg


Nationalekonomi är borgerlig ideologi förklädd till vetenskap.


intis profilbild Orden är Strindbergs: ”Vad är ekonomi? En vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukterna av underklassens arbete.” Han var inte den siste eller den mest ingående beskrivaren av förhållandet även om få uttryckt det lika kärnfullt.
Nationalekonomi är borgerlig ideologi förklädd till vetenskap. Den skaffar sig trovärdighet där den kan. Som exemplet med Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, vilket lånat Nobels fjädrar, trots att priset i grunden har ungefär lika mycket med de riktiga Nobelprisen att göra som Rockbjörnen. Priset, vars vinnare årligen tillkännages i början av oktober, instiftades av Sveriges Riksbank 1968. Och även om den officiella anledningen var att riksbanken firade 300-årsjubileum det året är förstås årtalet ingen slump. Det rådde vänstervåg i hela världen och den svenska socialdemokratin styrde Sverige med egen majoritet. Arbetar­klassen fick det bättre i en takt och skala som var och fortfarande är helt oöverträffad, men för en riksbank som önskade fria tyglar från folkvalda politiker var det allt annat än julafton. Mått och steg behövdes om vänstergreppet över den ekonomiska utvecklingen skulle kunna brytas – och ett första steg var att instifta ett pris ”i ekonomisk vetenskap” för att höja anseendet hos de nyliberala ekonomiska teorier som lanserats i skuggan av studentrevolter och fabriksockupationer. Ekonomipriset har sedan sitt grundande delats ut nästan uteslutande till västeuropeiska och nordamerikanska män med vurm för nyliberalism.

Den här processen beskriver Ayner Offer och Gabriel Söderberg i den nyutkomna ”The Nobel Factor: The Prize in Economics, Social Democracy and the Market Turn” som visar på hur priset instiftades som ett led i att kratta manegen för den nyliberala era som tog vid i slutet av sjuttiotalet och som steg för steg till och med förändrade socialdemokratins ekonomisyn till oigenkännlighet. Resultatet går idag att se både i galopperande finansbubblor och hur marknaden ständigt utvidgas till att omfatta nya aspekter av vårt vardagsliv.

Ena halvan av årets pristagarduo, finlandssvensken Bengt Holmström, är ett lysande exempel på vilken typ av agenda som styr utdelningen. Holmströms politiska gärning ligger i att förespråka lönedumpning för anställda och utökade bonussystem för att stimulera chefer att öka (det vill säga i praktiken hitta sätt att blåsa upp) företags vinstutdelning. Hans ekonomiska patentlösning för att få igång Finlands ekonomi har varit just detta och det har såklart gjort honom enormt populär bland landets företagsledningar. Att konsumtionskraften urholkas i landet är enligt Holmström inget problem. Finland är ju, precis som Sverige, en exportbaserad ekonomi och då går det fint med fattiga arbetare, eftersom konsumenterna ändå finns utomlands. Cheferna stimuleras med pengar och de anställda skall stimuleras med fruktan för arbetslöshet i en nedrustad välfärd. Förespråka återgång till 1800-talets förhållanden och de kommer ge dig ett pris för din framsynthet!

En annan värld är alltjämt möjlig, men att nyliberaler sitter i de allra finaste finrummen och delar ut priser till varandra är ett tydligt tecken på hur långt vi har att vandra.

Veckans ledare i Internationalen

You may also like...