Ledare: Går det att skapa ett svenskt momentum?

Internationalen # 22 2018

► Inget riktigt tryck mot SAP

► Brittisk inspiration

► Undvik patentlösningar

Aftonbladet och Inizio släppte den 28e maj en undersökning om vilket parti väljarna tycker sämst om. 41 procent av de tillfrågade svarade Sverigedemokraterna. Det är ett resultat, eller snarare ett sätt att närma sig politiken, som vi sällan ser och som uppenbarligen är helt främmande för alla SAP:s anställda strateger. Faktum är ju att genom att fiska efter SD röster fjärmar sig Socialdemokraterna (och M och KD) från 41 procent av den svenska väljarkåren. Det är ingen liten insats i jakten på halvrasistiska marginalväljare.

Rent känslomässigt häpnar och rasar förstås varje humanist över utvecklingen, men politiskt måste vi göra något mer än reagera och ta avstånd. Annars kan vi inte vända trenden, bara spjärna emot. Vad är det som gör den här situationen möjlig? Svaret är grunden enkelt; det saknas en politisk rörelse som samlar de 41 procenten och som gör sig hörd på allvar. Den socialdemokratiska ledningen kan vara hur moraliskt bankrutt som helst, hade den känt trycket utifrån och underifrån hade den knappast gått den väg den går idag. Partiets styrka låg en gång i den enorma organisationen, trådarna ned till när sagt varje kvarter. Dessa har idag klippts, ovanifrån genom ständig maktkoncentration. Nedifrån genom partiets svek i fråga efter fråga. Idag är det närmast obegripligt varför LO-förbund alls förblir lojala.

Så det är helt logiskt att många till vänster som ser behovet av att stärka motkrafterna. Då ligger Storbritannien nära till hands. Där har vi ju, även om S-ledningen vägrar se det, en rörelse som både lyckats lyfta Labours vänsterflygel och bryta partiets kräftgång. Momentum har varit avgörande för Jeremy Corbyns oväntade resa till partiledarposten – och förhoppningsvis vidare till premiärministerposten. I ett England plågat av nationell chauvinism och rasism har det politiska landskapet förändrats radikalt på kort tid. I senaste kommunvalet utraderades den rasistiska enfrågehögern.

Så var finns förutsättningarna för ett svenskt Momentum? Vad Momentum gjort är på många vis detsamma som Podemos försöker, nämligen att förskjuta politiskt konsensus vänsterut. Inte genom att vara mest renlärig, utan genom att mobilisera kring politiska krav som upplevs som allmänt sunt förnuft; gemensamt ägd välfärd, återreglering av tågtrafiken och så vidare. Vardagsnära frågor som har stöd långt in bland de borgerliga kärnväljarna men som blivit politiskt omöjliga i det nyliberala ramverket. Vänsterpopulism i dess allra ursprungligaste bemärkelse, driven underifrån. Den pusselbiten skulle väl gå att passa in i den svenska kontexten, va? Det blir dock mer komplicerat. Momentum är ju helt organiserat kring Labour. Skulle ett svenskt Momentum då arbeta med att vrida S åt vänster? Eller både S och V? Sverige har inget tvåpartisystem, inte heller enpersonsvalkretsar, eller en politisk tradition som ger möjlighet för oppositionella att fortsätta verka inom riksdagspartierna. Jeremy Corbyn och hans falang har överlevt både Thatcher och New Labour. I svenska SAP hade de rensats ut, eller åtminstone blivit utmanövrerade, för länge länge sedan. Inte ens den harmlöse Juholt tilläts leda partiet. Hellre sänkte partihögern hela SAP.

Problemet i Sverige är att vi saknar de politiska personligheter som rörelsen kan länka upp emot. Just denna koppling mellan rörelse och person har varit helt avgörande för alla framgångsrika vänsterfenomen på senare år (och förmodligen i alla tider). Därför kan vi inte bara jaga snabba lösningar. Att lära av Momentum är något annat än att anamma en modell. Exempelvis se till fackföreningsrörelsen. Lika mycket som Momentum var fackföreningars enande bakom Corbyn avgörande för framgångarna. I de svenska facken finns många unga radikala människor.

Kanske ligger en svensk framgångsmodell i en revitaliserad fackföreningsrörelse som bryter sig loss från S, kanske i att etablerade vänsterkrafter kommer över ideologiska och historiska motsättningar och bygger något som blir större en delarna, kanske i de Momen­tum-inspirerade initiativ som nu tas runt om i landet. Vad som är lösningen kommer vi inte veta förrän i efterhand. Det finns inga färdiga recept för att bygga politiskt momentum, men vi kan bygga de politiska förutsättningarna.

You may also like...