Lšgnens renŠssans –

ett svar till KFML:s bok ÈMarxism eller trotskismÇ

av Kenth-ke Andersson

 

Redaktionell kommentar

Detta digra nummer av FjŠrde Internationalen (FI) har kommit att bryta mot vŒr tidsplanering. nŒgot som vi helt och hŒllet mŒste skylla pŒ Wickman/Gustafsson. Detta eftersom det i bšrjan var omšjligt att fatta hur mycket gammal politisk brŒte de lyckats dra samman till sin Èslutgiltiga uppgšrelse med trotskismen. SŒ gott som varje lšgn i deras bok bygger pŒ en annan lšgn, som i sin tur kan hŠrledas ur Šnnu en. Det gŒr inte att lŠka en varbšld genom att skrapa bort varet. Vad som krŠvs Šr ett djupt rakbladssnitt som kommer Œt infektionen. Det gŒr inte heller att švertyga en stalinist genom att belŠgga en eller annan lšgn. Varje sŒdant fšrsšk trollas bort i huvudet hos dessa med hjŠlp av deras metafysiska formler om att allt har tvŒ sidor. KŠllforskningen har dŠrfšr blivit mer omfattande och tidsšdande Šn vi kunnat ana. Det Šr detta som tagit tid.

Det bšr ocksŒ pŒpekas att detta nummer av FI avviker frŒn den karaktŠr pŒ tidskriften som tidigare planerats, men vi sŒg det som angelŠget att ge ut detta svar (som motsvarar en bok om ca 300 sidor) pŒ ett lŠttil­gŠngligt och billigt sŠtt.

Inledning

I februari 1972 publicerade KFMLs fšrlag ÓOktoberÓ en bok med titeln ÓMarxism eller trotskism?Ó skriven av tvŒ ledande medlemmar av denna organisation, Kurt Wickman och Lars Gustafsson. I detta opus pŒ drygt 300 sidor menar de sig gšra en ÓkartlŠggningÓ av trotskismens historia och pŒvisa att den Šr ett instrument fšr Gestapo, CIA och imperialismen. Deras bok har vŠckt fšrtjusning inom KFML och i den egna pressen fŒtt entusiastiska recensioner. Fšrfattarna Šr ocksŒ sjŠlva nšjda och riktigt pšser av belŒtenhet. I ett brev till undertecknad frŒn Kurt Wickman – fšranlett av information om kŠllmaterial som jag begŠrt – kallas boken fšr Óen fullstŠndig uppgšrelse med trotskismen.Ó (1) Boken skall, enligt uppgifter som nŒtt oss, ha sŒlt mycket bra bland KFMLs medlemmar och Šven fŒtt en viss spridning i vŒrt broderland pŒ andra sidan Kšlen.

Det finns alltsŒ anledning att syna detta arbete lite nŠrmare i sšmmarna, och detta Šr avsikten med fšre­liggande nummer av FjŠrde Internationalen. Jag har under sommaren 1972 roat mig med att systematiskt gŒ igenom ÓMarxism eller trotskismÓ och undersškt dess kŠllor. Jag hade anledning att mer Šn en gŒng hšja pŒ šgonbrynen šver frŠckheten i dess lšgner. NŠr jag samlade ihop anteckningarna, stŠlldes jag infšr frŒgan hur detta material skulle presenteras pŒ ett lŠsbart sŠtt. Den framstŠllning Wickman-Gustafsson gšr av de senaste 40 Œrens revolutionŠra historia och klasskamp byggde inte bara pŒ fšrvrŠngda citat, utan Šven pŒ en solid okunnighet om de enklaste historiska fakta. Att analysera deras bok fšrutsatte dŠrfšr en annan, relativt bred historisk framstŠllning, dŠr man satte in de skilda linjerna (stalinism och trotskism) i dess historiska sammanhang och undersškte vilka effekter resp. linje hade/kunde ha fŒtt. Detta krŠvde utfšrliga studier. Fšr att nŒgotsŒnŠr begrŠnsa framstŠllningen valde jag dŠrfšr att ta upp nŒgra speciella avsnitt ur deras bok fšr en ingŒende nŠrlŠsning och analys. Jag valde ut fyra sŒdana avsnitt, som tŠckte olika delar av den revolutionŠra historien – den politiska och ekonomiska utvecklingen i Sovjet pŒ 20-talet, den sovjetiska kulturpolitiken, den kinesiska revolutionen och MoskvarŠttegŒngarna. Fšr att ge lŠsarna mšjlighet att fšlja varje steg i framstŠllningen, kontrollera kŠllorna och fšr att stimulera till fortsatta studier har jag lŒtit framstŠllningarna bli fylliga och vŠldokumenterade. Men dessa fyra avsnitt tŠcker trots allt endast nŒgra aspekter av KFMLs bok. Fšr att ge lŠsarna en inblick (eller snarare: en aning) om bokens karaktŠr, har jag dŠrfšr avslutningsvis gjort en systematisk genomgŒng av boken sida fšr sida och redovisat alla de felaktigheter och lšgner som jag stštt pŒ (fšrteckningen kan inte gšra ansprŒk pŒ fullstŠndighet). Denna senare del innebŠr alltsŒ bara en undersškning s.a.s. pŒ KFMLs egen ÓnivŒÓ; fšr att fullstŠndigt avslšja dem skulle det krŠvas en utfšrlig analys av dessa historiska epoker. Jag avstod frŒn att gšra detta, dels av utrymmesskŠl, men dessutom dŠrfšr att Wickman-Gustafsson, trots att KFML inbillar sig motsatsen, inte kan gšra ansprŒk pŒ originalitet. De upprepar en mŠngd mycket gamla lšgner om trotskismen som spridits sedan 20- och 30-talet. Dessa har tillbakavisats ett oŠndligt antal gŒnger, och dŠrfšr ansŒg jag det onšdigt att gšra det en gŒng till. I stŠllet har jag fšrsett den systematiska genomgŒngen med litteraturtips, dŠr lŠsarna kan fŠ veta var motsvarande lšgn tidigare tillbakavisats. Detta kan kanske stimulera till fortsatta studier, och inte minst hoppas jag naturligtvis att KFMLs medlemmar skall ta sig an uppgiften att nu undersška vad det Šr fšr material som deras ledning šser ut.

Om tillkomsten av sin bok berŠttar fšrfattarna sjŠlva fšljande:

PŒ hšsten 1970 Œtog vi oss uppgiften att fšr Marxistiskt Forums rŠkning gšra en politisk kartlŠggning av trotskismen. Vi trodde dŒ att vi skulle – fšr att hŠmta ett uttryck frŒn krigspropagandan – Ôvara hemma till julÕ. Men undersškningen fšrde oss lŠngre an vi vŠntat. Vi stštte pŒ en lŒng rad egendomliga omstŠndigheter i trotskismens historia, som mŒste beskrivas och fšrklaras.... Trots all kritik som kan och bšr riktas mot arbetsmetoden att lŒta en broschyr bli till en bok, ansŒg vi det nšdvŠndigt att trŠnga ned sŒ djupt vi fšrmŒdde i materialet. (Kurt Wickman-Lars Gustafsson, Marxism eller trotskism?, s. 5; i fortsŠttningen fšrkortas boken till WG).

Ur dessa rader kan man vaska fram er del intressanta meddelanden. Det framgŒr ex.vis att boken inte tillkommit pŒ privat initiativ och inte varit frukten av Wickman-Gustafsons privata fobier. Deras arbete Šr en del av en vŠl planlagd kampanj mot trotskismen.

I sjŠlva verket strŠcker sig denna kampanj nŒgra Œr tillbaka i tiden; den har fšrts frenetiskt av KFML sedan 1969 och Šven om deras framstštar inte prŠglats av nŒgon hšgre kvalitet – vi skall strax visa att de inte har det – har kampanjen likvŠl haft en viss effekt pŒ vissa lŠttršrliga skikt inom den svenska vŠnstern. I sin krigfšring mot trotskismen har KFML successivt trappat upp kampanjen fšr att nŒ fram till sin dršmda ÓfullstŠndiga uppgšrelseÓ; men liksom USA-imperialisternas generaler i Vietnam har de till sin grŠmelse upptŠckt att fienden inte var sŒ lŠtt att besegra och att de, mot alla berŠkningar, inte alls Ôvar hemma till julÕ. Det var denna desperata kŠnsla som gjorde att Kurt Wickman och Lars Gustafsson fick fšrsaka julgršten och istŠllet utvidga sin planerade broschyr till en bok. De tog god tid pŒ sig. Ett och ett halvt Œr av sina liv anvŠnde de fšr att grŠva sig ned i materialet ÓsŒ djupt vi fšrmŒddeÓ, fšr att anvŠnda deras eget blygsamma uttryck. Ӏr inte detta en ideologisk, politisk, teoretisk och historisk uppgšrelse med trotskismen kommer den aldrigÓ, sŠger Kurt Wickman i det ovan citerade brevet.(2) Det kan lŒta som sjŠlvfšrhŠvelse. Men Šr det verkligen det? €r ropet kanske ŠndŒ inte triumferande? €r det kanske resignerat? €r han kanhŠnda medveten om att de fšrlyfte sig? €r det kanske ett erkŠnnande av att KFML drar tillbaka sina styrkor och slickar sŒren? Det fŒr framtiden utvisa. Sedan boken skrevs har tydligen dess tvŒ fšrfattare detroniserats nŒgot. Enligt uppgifter har nu bŒde Kurt Wickman och Lars Gustafsson hamnat i opposition till den fšrda linjen och de utgšr nu en Ó vŠnsteroppositionÓ inom KFML (Om de Šr ÓvŠnsteroppositionenÓ, hur i hela friden ser dŒ ÓcenternÓ och ÓhšgernÓ ut?) Med en kŠnsla av att det sista slaget nu har stŒtt och att KFML drar sig tillbaka, kan det vara dags att gšra en fšrsta historik šver den anti-trotskistiska kampanj som prŠglat den svenska vŠnstern under de tre sista Œren.

Alltsammans bšrjade pŒ vŒren och hšsten 1969. Den svenska vŠnstern stod dŒ infšr en omfattande omvandling. De tidigare Œrens lšsa och spontana organisationsformer visade sig vara olŠmpliga fšr den fortsatta utvecklingen. Det revolutionŠra Œret 1968 med dess utslag pŒ vŠrldsrevolutionens tre fronter – Tetoffensiven i Vietnam, vŒren i Prag och majrevolutionen i Frankrike – hade stŠllt de olika vŠnster­grupperna infšr nya uppgifter. Studentršrelsen ebbade ut och fick en tragisk epilog i en rent komisk ekonomistisk och reformistisk šverbudspolitik. Arbetarkampen i Europa bšrjade pŒ allvar, till en bšrjan med en škning av antalet lokala strejker, sedan i vŒldsamt uppblossande, spontana strejker som fick en oerhšrt snabb utbredning. I det laget blev den švergripande frŒgan fšr alla aktivister i de olika vŠnstergrupperna – hur skall vi utveckla var politik vidare? Hur skall vi arbeta fram ett politiskt program? Vad skall detta program innehŒlla? Hur skall vi organisera oss? Vi Šr alla socialister, fšrvisso, men hurudan skall socialismen egentligen se ut? Hur skall vi stŠlla oss till det fšrflutna? Till Stalinepoken? ren nŠrmast efter 1968 kom att prŠglas av en intensiv debatt och studieverksamhet inom den revolutionŠra vŠnstern. Denna innebar fr.a. leninismens fullstŠndiga genombrott. Dessa tendenser vŠxte fram genom en kritik av ekonomismen och perspektivlšsheten i studentršrelsen, och hŠr blev Lenins tidiga skrifter mot den ryska ekonomismen en mŠktig hŠvstŒng.(3) LikasŒ kom Lenins formidabla arbete ÓVad bšr gšras?Ó att prŠgla den svenska vŠnsterns utveckling.(4)

Man bšrjade stŠlla nya frŒgor: Vad Šr marxismen? Hur uppstŒr den? Finns det ett spontant marxistiskt medvetande? Om inte, vad innebŠr det att marxismen Šr en vetenskap och att den utarbetas och tillfšrs arbetarklassen utifrŒn? Vilka relationer existerar dŠrigenom mellan den medvetna analysen, marxismen, och den spontana, dagliga kampen? Vilka konsekvenser fŒr detta fšr revolutionŠrernas organisering?

Dessa stršmningar kom redan frŒn bšrjan att hamna i kollisionskurs med KFML; den helt dominerande organisationen inom den revolutionŠra ršrelsen. Det var KFML som varit initiativtagare till den ekonomistiska linjen vid universiteten och som dŠrmed bidragit till att avpolitisera en omfattande protestršrelse. Det visade sig snart att det inom KFMLs ledning inte existerade den minsta medvetenhet om problemen i partibyggandet. De kunde inte svara annat Šn med gnŠll och fšrtal pŒ de allt oftare Œterkommande frŒgorna om den revolutionŠra organiseringen, marxismens karaktŠr, medvetandets uppkomst. €n mindre kunde de svara pŒ de besvŠrliga frŒgorna om Sovjetunionens urartning och de fšljdfrŒgor som hŠrršrde ur denna: proletŠr demokrati, relationen mellan massorganisationerna och de administrativa organen, hur undviker man en byrŒkratisering. Allt oftare dšk det upp ett glŒpord mot opponenterna: trotskist. Opponenterna blev fšrvŒnade šver bruket av en term som de inte fšrstod innebšrden av. NŒgra av dem beslšt ta reda pŒ vad den betydde; de letade fram Trotskijs bšcker och Deutschers biografi šver Trotskij pŒ biblioteken och satte sig ned fšr att studera hans teorier. De kom ut ur studerkamrarna igen och fšrklarade: javisst Šr vi trotskister!

Det var under vŒren 1969 som den fšrsta organiseringen kom att ske av trotskister i Sverige. Till 1 maj 1969 kom fšrsta numret av tidskriften FjŠrde Internationalen ut och i Gšteborg, Stockholm och Uppsala bildades mindre grupper av trotskister som bšrjade propagera FjŠrde Internationalens stŒndpunkter. I september samma Œr bildade de en fšrsta organisation, RevolutionŠra Marxister (RM). Antalet representanter pŒ den fšrsta grundningskonferensen var inte stort, det skall erkŠnnas, och bildandet skedde sŒ hastigt och improviserat att denna fšrsta organisering snarast blev ett hinder, Œtminstone under den fšrsta perioden.(5) Men inflytandet var redan frŒn bšrjan stšrre Šn det rent kvantitativa tillflšdet av nya medlemmar. Inom den revolutionŠra svenska vŠnstern fanns det en viss anti-stalinism och KFMLs ledning – som Šnda frŒn bšrjan klŠngt sig fast vid Stalin-gestalten och stalinismens fšrvrŠngningar av marxismen – har hela tiden haft svŒra problem med den inre disciplinen just i frŒgan om Ókamrat StalinÓ. Under de fšrsta Œren av sin existens fšrsškte KFML hŒlla undan Stalin, men efterhand som medlemmarna stŠllde frŒgor om stalinismens roll i arbetarršrelsen, och ville diskutera frŒgan om nŠr och hur urartningen av Sovjetunionen bšrjade, om hur kulturrevolutionens demokratiska idŽer (inom den svenska vŠnstern skedde mobiliseringen kring Kina just p.g.a. kulturrevolutionens propaganderande av skapandet av en Óstat av Pariskommunens typÓ dŠr en stark jŠmlikhet skulle rŒda; vi vet idag att detta mŒl inte fšrverkligades genom kulturrevolutionen), skulle kunna fšrlikas med byrŒkratin i Sovjet pŒ Stalins tid. Hade Trotskij inte trots allt haft rŠtt i sin kritik av Stalin? De ungdomar som utgjorde majoriteten av den svenska vŠnstern hade inga fšrutfattade meningar om den sovjetryska historien, de var beredda att fšrutsŠttningslšst ta itu med frŒgorna och analysera dem efter bŠsta fšrmŒga. De ansatte alltmer KFMLs ledning med frŒgor om trotskismen. Det blev nšdvŠndigt fšr denna ledning att inte bara hŒlla interna ÓinformationsmštenÓ om Trotskij, utan ocksŒ att man i mera samlat skick gick ut med en analys av trotskismen.

Det fšrsta fšrsšket till en sŒdan analys skedde i Gnistan under hšsten 1969. I en fšrsta artikel hade en ledande medlem inom KFMLs Gšteborgsavdelning, Paal Aamot, gjort en hafsig och slarvig genomblŠddring av Trotskijs ÓLitteratur och revolutionÓ och fŒtt fšr sig att han fšrstŒtt den. Han skrev en utomordentligt dŒlig artikel om Trotskijs kultursyn (Gnistan 9/69). Det var det fšrsta tafatta fšrsšket. Det andra blev ett rejŠlt napp. KFML drog upp en verkligt ful fisk ur stalinismens stinkande trŠsk. Det var den remarkabla artikeln, ÓSanningen om Lenins testamenteÓ (Gnistan 10/69), ocksŒ den skriven av en ledande KFML-are i Gšteborg, Sigge kervall. Det Šr en artikel som Šnnu idag Šr skandalomsusad i den svenska vŠnstern.

Redan i ingressen till denna artikel visade det sig att den tillkommit under ett starkt tryck frŒn medlemmarna, vilka krŠvt besked om Trotskijs historiska roll: ÓPŒ KFML:s sympatisšrscirklar frŒgar kamrater ofta vem Trotskij var och vilken politik han stod fšr. €ven fšrhŒllandet mellan Lenin och Stalin, de historiska erfarenheterna av proletariatets diktatur i Sovjet och kamrat Stalins roll under denna period Šr frŒgor som mŒnga vill diskutera i anslutning till frŒgan om Trotskij.Ó Artikelfšrfattaren kan inte fatta att det kan ligga nŒgot allvarligt i dessa frŒgor; han anar omedelbart en enorm sammansvŠrjning, som strŠcker sig šver hela vŠrlden, frŒn ÓvŠrldsreaktionens bastion USAÓ till Ord & Bild och Aftonbladets kultursida, och vilka alla enats om att propagera trotskismen fšr att hindra revolutionen i Sverige. Att trotskismen plštsligt blivit aktuell beror, enligt Sigge kervall, pŒ att ÓreaktionŠrerna, de inhemska sŒvŠl som de internationellt verksamma, blivit skrŠmda av den marxist-leninistiska ršrelsens stora framgŒngar i Sverige.Ó

Fšr att mšta denna fula sammansvŠrjning vill fšrfattaren dŠrfšr lŠgga saker och ting till rŠtta. Han vŠljer Lenins ÓtestamenteÓ, ett arbete som fšr den oinitierade lŠsaren kan verka som en klar fšrdšmelse av Stalin. Om man lŠser detta ÓtestamenteÓ rakt upp och ned fŒr man onekligen ett starkt intryck av att Lenin vill att Stalin skall avsŠttas frŒn ledande poster och att denne kritiseras fšr en felaktig politik. SŒ var det dock inte alls, fšrsŠkrar Gnistan och berŠttar nu Ósanningen om Lenins ÔtestamenteÕÓ. Det var nŠmligen sŒ att den Œderfšrkalkade Lenin, som bara fick arbeta nŒgra timmar per dag, inte lŠngre kunde fšlja med i den politiska utvecklingen. Detta utnyttjade trotskisterna, som lyckades lura i honom att Stalin varit stygg mot Óde georgiska separatisternaÓ. I detta intrigarbete hade trotskisterna hjŠlp av Lenins sekreterare och Šven av hans maka Krupskaja, en kvinna som enligt med.lic. Sigge kervall tydligen var lite svagsint, eftersom han sŠger att man kunde ÓinprŠntaÓ saker och ting i henne som om det vore ett dštt material. NŠr denna svagsinta och inprŠntade kvinna vimsade omkring blev Stalin arg šver hennes ÓsmŒaktiga fšrmynderskapÓ och ršt till. NŠr den Œderfšrkalkade Lenin fick reda pŒ det, blev han ledsen och ville att Stalin skulle avsŠttas som general­sekreterare. Enligt denna historieskrivning, som faktiskt stŒr i Gnistan och inte i Mitt Livs Novell, var alltsammans sŒlunda ett beklagligt missfšrstŒnd. En av historiens verkliga vŠndpunkter fšrvandlades till en kŠck anekdot med sensmoralen: missfšrstŒ aldrig din nŠsta! Gudskelov fanns det dock en kongress, som fšrstod bŠttre Šn den knarrige Lenin. Den funderade šver situationen, fann att ingen inom partiet kunde ta Stalins plats och han Óomvaldes med rekommendation att beakta Lenins kritik och bŠttra sigÓ.

Det var redan en i sig mŠrklig analys som Gnistan Œstadkommit, och de inom KFML som lŠst pŒ om den materialistiska historieuppfattningen mŒste ha haft svŒrt att kŠnna igen sig i artikeln.

Var hade Sigge kervall fŒtt denna historieskrivning ifrŒn? Han nŠmner inga direkta kŠllor, men angriper hŒrt alla Óprofessionella antikommunistiska historikerÓ till vilka han bl.a. rŠknar Isaac Deutscher. IstŠllet rekommenderar han i fšrbigŒende den fullstŠndigt okŠnde historikern Dmitrievsky, som redan pŒ 30-talet i sin Stalinbiografi skall ha sagt Óallt vŠsentligtÓ om Lenins testamente.

DŒ vi inom RM beslutade att utarbeta ett svar pŒ Gnistans artikel blev det just detta meddelande om Dmitrievsky som blev vŒr utgŒngspunkt fšr undersškningen. Vi tog fram hans Stalin-biografi pŒ biblioteket och lŠste igenom den. Vi kunde dŒ omedelbart konstatera att Gnistan sŒ gott som ordagrant skrivit av denna biografi. (6) Men nŠr vi lŠste igenom Dmitrievskys biografiska studie šver Stalin observerade vi inte bara den vulgŠrpsykologistiska analys han gjorde av skeendet; vi sŒg ocksŒ att han hšll sig med en hel serie mŠrkliga vŠrderingar av de agerande; han sŒg Stalin som en ӊkta ryssÓ medan han klandrade Trotskij fšr att denne var en Óren marxist av vŠsteuropeisk lŠggningÓ. Dmitrievskys ideologi verkade skum, och vi beslutade att forska vidare i hans egen biografi. DŠr blev det ett verkligt napp!

Dmitrievsky hade nŠmligen en mŠrklig levnadshistoria: fšre revolutionen hade han hunnit med att vara bŒde populist, ivrig fšrsvarsvŠn under fšrsta vŠrldskriget och hŠngiven rysk nationalist; nŠr Oktoberrevolutionen segrat, gick han ut i inbšrdeskriget – pŒ de vitas sida. 1918 bytte han snabbt och smŠrtfritt sida, anslšt sig till de ršda och lyckades t.o.m. bli medlem av bolsjevikpartiet. Enligt hans egen sjŠlvbiografi gick han in i kommunistpartiet av rent nationalistiska skŠl, och han betraktade sig fortfarande som anti-marxist. Snart upptŠckte han att partiet hšll pŒ att genomgŒ en ÓrevolutionÓ och att man hšll pŒ att kasta ut den, enligt Dmitrievsky, fšrhatliga vŠsteuropeiska marxismen. Han anslšt sig till Stalins fraktion och stšdde honom entusiastiskt i kampen pŒ 20-talet. Efter en tids tjŠnst inom den sovjetiska diplomatin gick Dmitrievsky i landsflykt, dock utan att šverge sin beundran fšr Stalin. Det var nu han skrev sin biografi šver Stalin, ett arbete som fortfarande andas stor beundran šver denne Škte ryss. Men dŠrmed Šr Dmitrievskys politiska karriŠr inte slut. ret dŠrefter blev han nŠmligen nazist och 1933 skrev han en biografi šver Adolf Hitler, som var lika beundrande i tonen som den han skrivit šver Stalin. Under 30-talet fortsŠtter hans arbeten att dugga tŠtt, och han behandlar dŒ sŒdana problem som ÓDen judiska imperialismens psykologi.Ó Det var onekligen en mŠrklig person som Gnistan grŠvt fram och upphšjt till sin auktoritet. Vi hade anledning att i vŠrt svar sammanfatta: ÓRysk nationalist, kontrarevolutionŠr, stalinist, nazist och antisemit: det Šr en mŠrklig karriŠr denne man gjort. Och honom stŠller Gnistan fšre Ôantikommunistiska historikerÕ som Isaac Deutscher (!!!). €r man inte inne pŒ farliga vŠgar?Ó(7)

NŠr vi publicerat vŒrt svar satte vi oss ner och vŠntade pŒ att den mŒngbesjungna sjŠlvkritiken i KFML skulle visa sig. Vi trodde i vŒr enfald att Gnistan i nŠsta nummer skulle ta tillbaka sin artikel och fšrklara att man haft fel. SŒ blev inte fallet. Fortfarande, tre Œr senare, har vi inte hšrt ett ord av sjŠlvkritik. Fšrst Kurt Wickman och Lars Gustafsson bryter i sin bok tystnaden pŒ denna punkt. Vi Œterkommer strax till detta.

Men Šven om KFML drog sig tillbaka i skamvrŒn och molteg, fanns det andra som ansŒg att de borde tala pŒ deras vŠgnar. Det var VŠnsterns Ungdomsfšrbund (VUF) som just dŒ befann sig i rutschning frŒn Vpk till KFML och som i mitten av 1970 skulle splittras. Den ledande fraktion, som sedermera skulle bilda Marxist-Leninistiska Kampfšrbundet (MLK), dominerade nu šver VUFs tidskrift ÓStormklockanÓ. De hade redan utvecklat ett prŠktigt lillebrorskomplex gentemot KFML, men samtidigt bevarat en viss naiv Šrlighet. De tog upp frŒgan om Gnistans artikel i nr 4/5 1970 av Stormklockan. De tvingades ge oss rŠtt i att artikeln i Gnistan varit Ófylld av osanningar och felaktigheterÓ, samtidigt som de dock fšrklarade att de var helt šverens med KFML om nšdvŠndigheten att bekŠmpa de Ótrotskistiska avvikelsernaÓ. Men hur kunde Gnistan publicera en sŒdan artikel? Stormklockan kan inte lŒta bli att stŠlla sig den frŒgan. Efter mycket grubbel kommer man fram till att det fanns fyra Órimliga fšrklaringar till att Gnistan tar fascistisk historie­skrivning i sin tjŠnstÓ. De fyra fšrklaringar som Šr rimliga fšr stalinisterna pŒ Stormklockan Šr mycket avslšjande fšr deras sŠtt att tŠnka. De kan vara vŠrda att Œterge hŠr:

1) S (artikelfšrfattaren) har blivit lurad av en trotskist som ÔhjŠlptÕ honom med artikeln.

2) S Šr trotskistisk agent i KFml och motarbetar den marxist-leninistiska ršrelsen genom att fšrse trotskisterna med ÔammunitionÕ.

3) S har ytterst bristfŠlliga kunskaper i marxism-leninismen och lŠst Dmitrievsky utan att reagera mot felaktigheterna.

4) S har haft mycket brŒttom med artikeln, och har dŠrfšr bara lŠst delar av ÔStalinbiografinÕ.

(Obs! Detta Šr ett ordagrant Œtergivande av Stormklockan; sŒ hŠr stŒr det faktiskt! )

Observera hŠr hur frŒgan om Órimliga fšrklaringarÓ reduceras till rent konspiratoriska motiv eller till funderingar om artikelfšrfattarens kunskapsnivŒ. Ingenstans stŠller sig MLK/VUF frŒgan hur artikeln kunde lŠsas av en hel redaktion, som tillika var en sjŠlvutnŠmnd Óarbetarklassens fšrtruppÓ och som vid den tiden innehšll sŒ tunga namn som Nils Holmberg, utan att nŒgon reagerade och tyckte att artikeln var konstig.

Men KFML fortsatte att tiga, och inte ens Stormklockans mŠstrande fick dem att ta bladet frŒn munnen. Fšrst under hšsten 1970 fick man inom KFML de tekniska mšjligheterna att hitta en ursŠkt. DŒ lŠmnade nŠmligen artikelfšrfattaren Sigge kervall KFML och gick šver till dess utsplittrare KFMLr, dŠr han omedelbart hamnade i CentralkommittŽn. Nu var det Šntligen fritt fram! €ntligen kunde man ta avstŒnd frŒn artikeln, genom att kasta skulden pŒ dess fšrfattare enbart. Detta sker nu i Kurt Wickmans och Lars Gustafssons bok, dŠr man fšrklarar att fšrfattaren numera Šr medlem i KFMLr och att hans artikel byggdes upp Óav minst sagt tvivelaktiga kŠllor och med en arsenal av vulgŠrpsykologiska argument.Ó (WG, s. 247). DŠrmed lyckades man antyda att det skulle finnas ett samband mellan dessa tvŒ faktiska uppgifter. (Vi fŒr vŠl se vad som hŠnder nŠr Wickman – Gustafsson lŠmnar KFML. DŒ bšrjar samma vals om igen ... )

WGs avstŒndstagande Šr naturligtvis bara rent verbalt; det visar sig inte minst i att de i sin egen framstŠllning upprepar de ÓvulgŠrpsykologiska argumentenÓ och fšrfalskningarna om Lenins testamente. (WG, s. 72-74). De glider helt fšrbi frŒgan hur Gnistans redaktion kunde acceptera denna artikel med dess ÓvulgŠrpsykologiska argumentÓ. De riktar uppmŠrksamheten pŒ kŠllorna, men lŒtsas inte om att Gnistan-artikeln ocksŒ švertog metoden frŒn fascisten Dmitrievsky. Men detta Šr trots allt den viktiga frŒgan: hur kunde Gnistans redaktion blanda samman en fascistisk historiemetod med en marxistisk?

Men lŒt oss slŠppa Gnistan-artikeln. Den gjorde inte sin plikt; den fŒr falla. KFML avslšjade sig grundligt och stod dŠr med skammen. Man hade inte lyckats lšsa det grundlŠggande. FrŒgorna om Trotskijs roll Œterkom i grundcirklarna, debatten vidgades och den trotskistiska ršrelsen i Sverige bšrjade vinna en viss stabilitet och sŠkerhet. Detta markerades med stor styrka under vŒren 1970 dŒ ClartŽs Lundagrupp lŠmnade KFML-ClartŽ och konstituerade sig som en separat organisation, Bolsjevikgruppen. De publicerade en ingŒende kunskapsteoretisk kritik av KFMLs teorier och kom redan vid sitt framtrŠdande att fungera som en omfattande attraktionspol fšr den revolutionŠra svenska vŠnstern.(8) Gruppen orienterade sig snabbt mot FjŠrde Internationalens teoretiska stŒndpunkter, sŠrskilt sŒ som de kom till uttryck i dess starkaste sektion, den franska La Ligue Communiste. Under vŒren inleddes samtal mellan RM och Bolsjevikgruppen, vilka i sin tur ledde fram till beslut om samarbete och ett framtida samgŒende av de tvŒ grupperna fšr att bilda en ny organisation. Under sommaren 1970 splittrades VUF i tvŒ delar; den ena bildade MLK och lade sig under KFMLs vingar, den andra delen grep desperat tag i Bolsjeviks kritik av KFML, lŠste nšdtorftigt in den tillsammans med nŒgra texter frŒn La Ligue Communiste och – bildade sedan en separat organisation under namnet Fšrbundet Kommunist (t.o.m. namnet var alltsŒ bara en ren šversŠttning av namnet pŒ FjŠrde Internationalens franska sektion). €ven om Fšrbundet Kommunist (FK) sedermera har gŒtt lite underliga – och framfšrallt slingriga! – vŠgar, kom deras upptrŠdande under sommaren 1970 att fšrstŠrka tendenserna till en omgruppering inom den svenska vŠnstern och till uppkomsten av en relativt stark trotskistisk ršrelse (9) – Šven om det ganska snabbt kom att ske en funktionsfšrdelning, dŠr FK lade sig mittemellan de tvŒ fŠlten och fungerade som en politisk kofŒngare.

Denna utveckling fšrsatte KFMLs ledning i ett desperat tillstŒnd. Efter den famšsa Gnistan-artikeln hade man inte lyckats formulera nŒgot eget material om trotskismen. Man fick gripa tag i en artikel frŒn de franska maoisterna, men den var sŒ undermŒlig att den inte kunde fylla nŒgon funktion.(10) Man behšvde ett material, som kunde ersŠtta Gnistan-artikeln. KFMLs nŠsta steg blev en kringgŒende ršrelse. Man gav inte ut ett nytt material i eget namn; istŠllet lŠt man De Fšrenade FNL-grupperna (DFFG) ta nŠsta steg. Det skedde med publiceringen hšsten 1970 av en broschyr med titeln, ÓTrotskismen, fronterna och Vietnam­ršrelsenÓ. Som utgivare stod Uppsala FNL-grupp, men i sjŠlva verket hade alstret skrivits av tvŒ ledande KFML-are i Uppsala, Kurt Wickman och Lars Gustafsson.(11) Det var ett skickligt drag att lŒta en annan grupp Šn KFML stŒ fšr KFMLs anti-trotskistiska utgŒva. Detta drag fyllde frŠmst fyra syften: a) om offensiven skulle bli ett misslyckande skulle KFML slippa bŠra hundhuvet, samtidigt som uppslutningen av en annan organisation i den anti-trotskistiska kampanjen gav intryck av en škad opinion. b) det skulle vara svŒrare fšr trotskisterna att besvara broschyren; om de gjorde det kunde man lŠtt driva upp en kampanj fšr att trotskisterna ÓangrepÓ DFFG i ryggen, och att de dŠrigenom ville splittra Vietnamršrelsen i Sverige; ett faktum som i sin tur sedan kunde anvŠndas som argument mot trotskismen, ex.vis genom att ge ut en ny broschyr dŠr man koncentrerade sig pŒ Ótrotskisternas verksamhet idagÓ (en sŒdan ges ut av DFFG hšsten 1972). Om trotskisterna inte svarade pŒ broschyren skulle det vara ett indirekt bevis fšr att de erkŠnde anklagelsernas riktighet. c) man ville utesluta trotskisterna ur Vietnamarbetet. Det anti-imperialistiska arbetet hade varit den viktigaste rekryteringskŠllan fšr de revolutionŠra organisationerna. Genom att utesluta trotskisterna ur Vietnam-arbetet skulle man hindra deras tillvŠxt och expansion. Samtidigt skulle den pŒtvingade passiviteten i det anti-imperialistiska arbetet bli ett argument mot trotskisterna: ÓDe jobbar ju inte fšr Vietnams sak! Ó (Om trotskisterna bildade en egen Vietnam-organisation kunde man angripa dem fšr att Ósplittra fronten mot USA-imperialismenÓ och d) Detta var en fšrsta fšrsšksballong fšr att se hur opinionen inom DFFG skulle reagera fšr en hšgervridning av organisationen och fšr en uteslutning Šven av andra marxistiska grupper.

KFML lyckades ta hem potten pŒ punkterna a) och d). Man lyckades gšra anti-trotskismen mera gŒngbar inom en bredare opinion och vi skall strax ge exempel pŒ hur vissa lŠttršrliga skikt kom att pŒverkas. Men fr.a. lyckades man šver fšrvŠntan med att nu fullstŠndigt ÓavpolitiseraÓ Vietnamršrelsen. Urartningen gick rekordsnabbt. Den ršrelse som 1965 startat med att kraftigt profilera sig mot diverse pacifistiska slagord som ÓFred i VietnamÓ och mot regeringens opolitiska Vietnam-insamling, slog frŒn och med 1970 in pŒ en linje som idag, tvŒ Œr senare, redan lett till att man šppet stšder regeringens politik, och man har t.o.m. bšrjat slŠppa ut de fšrsta fšrsšksballongerna fšr att ansluta DFFG till Svenska KommittŽn fšr Vietnam, den regeringsstyrda byrŒkratiska topporganisation som man t.o.m. har mage att frŒn KFMLs hŒll pŒstŒ skulle representera de Ómest progressiva skikten inom arbetarklassenÓ (12)

Men det var punkt b) som var den svaga lŠnken i KFMLs strategi. Broschyren utsattes i jan. 1971 fšr tvŒ olika kŠllkritiska granskningar, som tillkommit oberoende av varandra och t.o.m. ovetande om varandra. Den ena stod undertecknad fšr, och den andra utfšrdes av Kaj HŒkansson i Uppsala.(13) Vi kom bŒda fram till samma sak: fšrfattarna till broschyren hade gŒtt mycket vŒrdslšst fram och pŒ ett utomordentligt hŠnsynslšst sŠtt fšrvanskat sina kŠllor. Detta gŠllde inte bara bruket av mycket suspekt historiskt material, sŒsom ex.vis protokollen frŒn MoskvarŠttegŒngarna, utan ocksŒ en direkt fšrfalskning av vad kŠllorna pŒstods innehŒlla. Man pŒstod ex.vis att Nils Flyg – ledande medlem i Socialistiska Partiet pŒ 30-talet som sedermera blev nazist – var trotskist. Som stšd fšr den uppgiften lŠmnade man nŒgra sidhŠnvisningar till Karl Kilboms memoarer. Slog man nu upp de angivna sidorna i memoarerna lŠser man till sin fšrvŒning rakt motsatt pŒstŒende: Ótrotskister var vi minst av alltÓ och Óvi Šr lŒngt ifrŒn trotskisterÓ. Detta bara som ett litet smakprov. De intresserade lŠsarna hŠnvisas till de tvŒ svarsbroschyrerna fšr en fullstŠndig analys av detta alster frŒn KFML/DFFG.(14)

Det kan vara intressant att se hur de tvŒ fšrfattarna, Wickman-Gustafsson, svarade pŒ de tvŒ analyserna. Detta skedde i en stencilerad skrift, Ӏn en gŒng om trotskismens frontpolitikÓ. Vi hade i vŒra svars­broschyrer som sagt kommit fram till att fšrfattarna anvŠnde undermŒliga kŠllor och att de dessutom direkt fšrfalskade material. Nu skall vi se hur fšrfattarna svarar pŒ denna kritik:

Vilka skulle vi tjŠna om vi fšll i den fŠlla som KH /Kaj HŒkansson/ gillrat med sin ÔkŠllkritikÕ? I vilkas tjŠnst stŒr det att fronten fšrlamas till fšljd av de ŒthŠvor som de frontfientliga trotskisterna fšrsšker fšrvilla frontens aktivister med? Svaret Šr givet, endast USA-imperialisterna skulle tjŠna pŒ att KH lyckades i sitt fšrsšk att blanda bort korten i diskussionen om trotskisternas frontpolitik. Vi kan inte behandla kŠllorna Œtskilt frŒn vŒr mŒlsŠttning – maximalt stšd Œt Indokinas folk. (s.3)

DŠrefter tar man ÓkortÓ upp Óvad HŒkansson vill diskutera frŒn sitt Šmbetsrum pŒ Sociologiska institutionen i UppsalaÓ. Fšr att inte tjŠna USA-imperialismen och med omtanke om medlemmarnas skydd frŒn Ófšr­villandeÓ, lŠmnar man dock snart det temat och frŒgar istŠllet med troskyldig min: ÓVi mŒste stŠlla frŒgan varfšr trotskisterna gŒr till angrepp mot DFFG just nu.Ó(s.6) HŠr plockar man som synes fram argument b) frŒn ovan om att varje svar pŒ en broschyr frŒn DFFG automatiskt mŒste ses som ett angrepp pŒ DFFG, inte som en kritik av ett speciellt beslut och en speciell praktik. Men om Wickman-Gustafsson trodde att de skulle komma undan sŒ billigt, trodde de fel. Inom flera lokalgrupper inom DFFG bšrjade man ta upp en kritik av broschyren och genomgŒende kom man till samma resultat som i de tvŒ svarsbroschyrerna: de upp­gifter som lŠmnades om trotskismen var helt felaktiga och fšrvrŠngda. Flera grupper krŠvde att broschyren skulle dras in, eftersom den misskrediterade DFFGs politik och splittrade solidaritetsršrelsen. Denna upp­maning fšljdes emellertid inte av DFFGs ledning som satte sin auktoritet bakom broschyren och vid kon­gressen sommaren 1971 lyckades driva igenom att trotskisterna skulle uteslutas ur DFFG šver hela landet.

Man trappade frŒn KFMLs sida ocksŒ upp kampanjen ytterligare ett steg under vŒren 1971 genom att slŠppa ut sjŠlvaste Jan Myrdal, tuppen i hšnshuset. Denne en gŒng sŒ storslagne skriftstŠllare hade nŒgot Œr innan švergivit sitt Fagervik och gŒtt šver till KFML-Skamsund. (ÓDet ligger nŒgot smŒaktigt styggt šver det landet, utan att det fšrmŒr lyfta sig till det rysligaÓ, som Strindberg beskriver denna pestsmittade š). NŠr Vietnamršrelsen under vŒren 1971 spjŠlkades upp som en fšljd av splittringen mellan KFML och KFMLr (15) kastade Jan Myrdal pŒ sig ytterrocken och rusade ner till ӊrrensÓ hemort, Gšteborg, fšr att stŠrka den tappra lilla skara som fortfarande hšll pŒ KFML-DFFG. Utan att ta sig tid att reda ut de politiska motiven till splittringen kastade han sig rakt ut i striderna. I Gšteborg hšll han ett tal pŒ ett Vietnam mšte den 17 april. Det Šr ett av de grŠsligaste tal som nŒgonsin hŒllits i det hŠr landet. (16) Fšrblindad av sina emotioner mŒlade Myrdal upp en bild dŠr KFMLr blev Fienden, eller Œtminstone Fiendens agenter. Och varfšr inte? Om Don Quijote kunde ta en skock fŒr fšr en armŽ, varfšr skulle Jan Myrdal dŒ inte kunna ta KFMLr fšr imperialistiska agenter? I en vision mŒlade han upp hur Nixon legat i hemliga underhandlingar med Frank Baude fšr att sprŠnga solidaritetsarbetet i Sverige:

Nyss anvŠnde jag orden Ôsom fŒr i uppdrag att sprŠnga en organisationÕ. Att jag anvŠnder just det uttrycket beror pŒ att jag anser att svaret pŒ frŒgan: Till vilkens fšrdel? Šr sŒ entydigt och klart att det Šr nšdvŠndigt att inse att Fšrenta Staternas imperialism inte stillatigande har lŒtit solidaritetsarbetet fšr Indokinas folk vinna framgŒngar i Sverige. Fšrenta Staternas imperialism lŠgger ner stora summor pŒ att sprŠnga och i gšrligaste mŒn undertrycka fientliga ršrelser. Och vi Šr fientliga mot Fšrenta Staternas imperialism.(17)

Tydligen sŒg gšteborgarna lite skeptiska ut, och Myrdal insŒg att han mŒste komma med ett argument. Desperat grep han tag i fickan och hittade ett ex. av DFFGs broschyr ÓTrotskismen, fronterna och Vietnam­ršrelsenÓ. Han beslšt att ta fram nŒgot ur den. Han tog Spanien. Han berŠttade nu en saga fšr Œhšrarna om hur det spanska folket bedrogs av de fula trotskisterna. Dessa ville nŠmligen en revolution mot folkfronten och grep till vapen mot den lagliga regeringen:

I ÔrevolutionensÕ namn grep de till vapen mot den regering och den armŽ, som bekŠmpade de fascistiska angriparna. 400 personer dšdades och 2 000 sŒrades i denna kupp. De spred missmod i de egna spanska leden. De spred fšrvirring i hela solidaritetsarbetet vŠrlden šver. Nu frŒgar jag: till vilkens fšrdel? Svaret Šr enkelt. Francos fšrdel, Hitlers fšrdel, Mussolinis fšrdel. Upproret i Barcelona vŒren 1937 sškte dšlja sitt fšrrŠderi under revolutionŠra fraser. Likafullt tjŠnade det den šppna fascismen. LŒt oss aldrig glšmma den lŠrdomen.(18)

Ty, summerar Myrdal, solidaritetsarbetet har inte bara fiender till hšger, frŒn de som šppet stšder Hitler och Nixon, utan ocksŒ frŒn vŠnster, frŒn de som angriper alla som inte Šr sanna revolutionŠrer. ÓDe gšr som de spanska trotskisterna skjuter den kŠmpande republikanska armŽn i ryggen.Ó(19)

Jan Myrdal Šr en belŠst mŠnniska – det sticker han ju inte precis under stol med – Han Šr den person som ihŠrdigast i det hŠr landet har rest parollen ÓGŒ till kŠllorna!Ó Han Šr, sŒvitt vi vet, vid sina sinnens fulla bruk. Man mŒste alltsŒ fšrutsŠtta att han hŠr medvetet ljuger och fšrvrŠnger verkligheten fšr att passa sina egna och KFMLs syften.(20) Kanske tror han att man kan ta hem politiska vinster genom att bruka lšgnen som vapen. Han borde verkligen veta bŠttre.

Trots den lŒga nivŒn pŒ KFMLs kampanj mot trotskismen, kom den att sŠtta vissa spŒr inom den svenska vŠnstern – det mŒste ha funnits en viss mottaglig opinion fšr att en sŒdan som Jan Myrdal skulle vŒga riskera sitt goda namn och rykte genom att ge sig ut pŒ detta ÓuppdragÓ. Vi skall se hur andra skikt reagerade. Inte bara det Šrkestalinistiska KFMLr tog tag i grepen; ocksŒ ÓgammalstalinisternaÓ i Norrskensflamman bšrjade vŠdra morgonluft. Mera fšrvŒnande Šr att t.o.m. vissa ledande personer inom Zenit-gruppen bšrjade ta del i fiskafŠnget. Vi tŠnker dŒ pŒ en sŒdan person som Lennart Berntsson som Œstadkommit ett flertal intressanta analyser genom Œren och som varit ett stadigt ankare i Zenit-gruppen; inte minst Šr det hans fšrtjŠnst att Zenit prŠglats av sŒ hšg nivŒ i den teoretiska debatten. Han har i ett par artiklar lŒtit beskyllningarna hagla: trotskisterna Šr Óen hydra inom arbetarršrelsenÓ, trotskisterna i Sverige anvŠnder sig av ÓtŠcknamnÓ (som ÓBolsjevikgruppenÓ) och de ÓjudasmŠrkerÓ, ӌrtionden av uppoffrande och kostsam kampÓ med termen ÓstalinismÓ.(21) Men intressantare Šn dessa okvŠdingsord Šr att se hur denna anti-trotskism pŒverkar Lennart Berntsson politiskt. HŠr finns det ett intressant material. I ett debattinlŠgg mot kamrat Benny sman, sŠger Berntson att trotskisterna beljuger Komintern genom att pŒstŒ att politiken mot Hitler var felaktig eller att strategin i Frankrike och i det spanska inbšrdeskriget var ett uppoffrande av revolutionen. Ӏr man fšr­mšgen att prestera en historieskrivning som denna ska man nog vara aktsam att beskylla andra fšr att anvŠnda sig av lšgner och illvilliga tolkningarÓ mŠstrar han.(22) Men man behšver bara gŒ ett Œr tillbaka i tiden fšr att i Zenit hitta en artikel om Kominterns historia. I den kan man bl.a. lŠsa att Komintern under­ordnades Sovjetunionens utrikespolitik, vilken i sin tur gick ut pŒ Óatt nŠrma sig de hŠrskande klasserna i VŠsteuropas borgerliga demokratierÓ och att den skŠrpta klasskampen Ótvang kommunist­partierna i bŒde Spanien och Frankrike att bekŠmpa de mer revolutionŠra kraven inom arbetarklassen.Ó(23) Gissa vem som skrivit denna artikel? RŠtt gissat. Det var – Lennart Berntson. €ven om denna artikel Šr ett fladdrigt och hafsigt kompendium šver Kominterns historia – den tillhšr absolut inte Berntsons bŠttre artiklar – Šr det ingen tvekan om att han hŠr bŠttre fšrstŒtt Kominterns roll Šn han har gjort efter ytterligare ett Œrs gnuggning i Vpk.

Den anti-trotskistiska kampanjens framgŒngar inom vissa skikt visas slutligen inte minst i att Fšrbundet Kommunist (FK) – som alltid dragits med ett faderskomplex till Bolsjevikgruppen och La Ligue Communiste – bšrjat ana att det finns mšjligheter att plocka medlemmar och vinna en profil genom att ta fram nŒgra nya kaniner ur hatten. I en intern skrift analyserar FK trotskismen.(24) De uttalar hŠr indignation šver att kritiken mot trotskismen i Sverige hittills varit sŒ ÓointelligentÓ. Det gŠller nu att ÓlŠgga en bŠttre grundval fšr kritiken mot trotskismen Šn KFML och KFMLr fšrmŒrÓ fšrklarar man. Dessa gruppers Óskrik om ÔfascisterÕ och ÔCIA-mŠnÕ /Šr/ snarare det bŠsta stšd man kan ge trotskisterna.Ó (s. 3) TyvŠrr har dessa aldrig fšrstŒtt, att RMF formligen lŠngtar efter utfall mot Ôde trotskistiska fascisternaÕ Ó,(s. 8) Fšr FK gŠller det fr.a. att Óhindra RMF frŒn att mullvada sej in i de vacklande mellanskiktenÓ – en grupp som FK Šven i fortsŠttningen vill ha monopol pŒ. Hur skall FK kunna hindra detta? De svarar sjŠlva: ÓHŠrvid kan den svenska vŠnsterns spontana (!) anti-trotskism vara till stor nytta (s.k. omvandling av spontan kamp).Ó Men mŒnga kŠnner sig kallade, fŒ Šro utvalda. Att FK inte Šr utvald att prestera den ÓintelligentaÓ kritiken av FjŠrde Internationalen och trotskismen demonstreras med šnskvŠrd tydlighet. I samma skrift kan man ex.vis lŠsa fšljande historieskrivning, som numera bšrjar bli bekant, efter det att man lŠst igenom en hšg stalinistiska skrifter:

KŠnd Šr ocksŒ hans /Trotskijs/ hŒllning under Brest-Litovskfšrhandlingarna mot att sluta fred med Tyskland (och fšr anfallskrig). Och efter inbšrdeskriget hans – senare av Stalingruppen genomfšrda – administrativa fšrslag till tvŒngs­kollektivisering av jordbruket. (s. 5)

Det rŠcker med detta lilla citat fšr att visa FKs farliga utveckling. Man har slagit in pŒ en fullstŠndigt hopplšs och ofruktbar vŠg.

Det Šr naturligtvis inte sant att vi inom RMF och FjŠrde Internationalen lŠngtar efter de ointelligenta angreppen frŒn de anti-trotskistiska elementen i Sverige. Ingenting Šr oss mer frŠmmande. Vi har inte vid nŒgot tillfŠlle sškt striden. Den har tvingats pŒ oss. Vi har fšrvisso viktigare saker att syssla med Šn att lŠxa upp Jan Myrdal & Co fšr deras enfaldiga trycksaker. Vi har ett jŠttearbete som vŠntar oss. Vi fšrsšker utveckla ett revolutionŠrt arbete pŒ arbetsplatserna och i skolorna, vi fšrsšker tillfšra den revolutionŠra svenska vŠnstern ett internationalistiskt perspektiv, vi fšrsšker visa pŒ det statiska och hŠmmande i de teorier som hittills vŠglett vŠnstern under 1960-talet, vi fšrsšker fšra in en syn pŒ enhetsfronten som varken Šr sekteristisk eller opportunistisk, vi fšrsšker visa pŒ nšdvŠndigheten av en annan och hšgre fšrening av centralism och demokrati i det revolutionŠra partiet. I detta arbete blir historien och de historiska erfaren­heterna en av de mŒnga hŠvstŠngerna i arbetet; men vi šnskar inte fšrlŠgga tyngdpunkten i debatten i det fšrflutnas strider. Denna strid Šr pŒtvingad oss och den avleder Œtskillig energi som kunde ha anvŠnts bŠttre.

Men det vore livsfarligt att ignorera KFMLs angrepp. Man kan inte begŠra att varenda svensk revolutionŠr skall kŠnna till Sovjetunionens historia under 20- och 30-talet eller att de skall kunna redogšra fšr trotskisternas aktivitet i Albanien eller Mesopotamien. Att inte besvara KFMLs fšrtal vore att lŠmna fŠltet fritt fšr en grov historiefšrfalskning, som skulle vilseleda tusentals unga och Šrliga revolutionŠrer i det hŠr landet. Det tŠnker vi inte tillŒta. Vad som Šr Šn vŠrre: KFML skulle dŠrigenom introducera en primitiv och obrukbar metodik i den svenska vŠnstern: den stalinistiska historiefšrfalskningens metodik. Det vore helt fel att tro att dess funktioner Šr begrŠnsade till enbart historien. Den Šr fšrvisso lŠttast att avslšja dŠr, ty i historien har vi sŒ gott som samtliga mekanismer under kontroll. Dokumenten finns tillgŠngliga, analyserna finns, och vi vet vad de olika politiska linjerna gav fšr resultat; vi kan i historien se enheten och kontinui­teten; sinnesintrycken har samlats och ordnats. Samma metodik blir svŒrare att omedelbart avslšja nŠr den anvŠnds pŒ den nutida verkligheten: hŠr blir historiefšrfalskningen verklighetsfšrfalskning. Ty det Šr samma lagar som gŠller fšr analysen av den vŠrld vi nu lever i, och som vi vill fšrŠndra. HŠr kommer verklighetsfšrfalskningen att lŠmna den patetiska och lšjliga karaktŠr som vidlŒder den som historiemetod, och istŠllet bli bestŠmmande fšr framtidens politiska linje. HŠr kommer verklighetsfšrfalskningen att leda till felaktiga analyser, bakslag och i vŠrsta fall t.o.m. till katastrof – sŒsom stalinismen i historien har lett till katastrof i Kina, Frankrike, Spanien och i oŠndligt antal andra fall.

Och har Šr del verkligen hšg tid att slŒ larm. KFML tog šver studentršrelsen (SDS, 27-majršrelsen) och fšrsškte vidga dess bas genom en avpolitisering; de sŒg till att hela ršrelsen torpederades, och att massvis med ungdomar hejdades i sin politiska utveckling. De tog šver DFFG och fšrsšker nu vidga dess bas genom en avpolitisering, de har nu nŒtt det stadium dŠr Vietnamršrelsen okritiskt sluter upp bakom regeringen. Redan talar man inom KFML-kretsar i Uppsala om nšdvŠndigheten att gšra ett ÓdamofferÓ fšr att tvinga socialdemokratin att ta šver mer av det praktiska Vietnam-arbetet. Denna linje kommer att leda till att Vietnam-ršrelsen ocksŒ den blir schack-matt. Detta Šr en rent huvudlšs katastrofpolitik. Studentršrelsen och den antiimperialistiska ršrelsen har varit de tvŒ stšttepelarna i radikaliseringen under 1960-talet. Radikali­seringen av arbetarna och arbetarungdomen har Šnnu inte nŒtt det stadiet att den ensam kan bŠra upp hela vŠnsterršrelsen, och vi stŒr dessutom infšr risken att KFML genom mygelpolitik i fackfšreningarna kvŠver ocksŒ den ršrelsen i sin linda. Detta Šr naturligtvis ingen ÓagentpolitikÓ, det Šr bara dumdristigheter och en fullstŠndig ofšrmŒga att fšrstŒ motiven till radikaliseringsvŒgen. Den revolutionŠra ršrelsen skulle inte klara ytterligare ett bakslag av samma typ som nu drabbat studentršrelsen och den anti-imperialistiska ršrelsen; vi skulle kastas 20 Œr tillbaka i tiden – en fšrutsŠgelse som dessutom fšrstŠrks av det faktum att imperialismen under de senaste Œren har fšrmŒtt ta initiativet pŒ flera viktiga fronter ute i vŠrlden (ex.vis den palestinska befrielse ršrelsens fšrsvagning). Det Šr nu absolut nšdvŠndigt med en radikal omgruppering inom den svenska vŠnstern. Vi hoppas att detta svar ska kunna bidra till denna omgruppering.

I sitt ovannŠmnda tal berŠttade Jan Myrdal ocksŒ lite om hur man lŠgger upp en taktik av det slag KFML nu anvŠnder i den anti-trotskistiska hetsen:

Det finns en gammal och vŠlkŠnd taktik fšr den som fŒr i uppdrag att sprŠnga en organisation. Tag upp de fel ock i misstag som begŒtts och begŒs; angrip dem stŠndigt, stŠndigt, stŠndigt; blŒs upp dem, gšr dem till huvudfrŒgan. Tag fasta pŒ personliga sŠrdrag hos vŠlkŠnda personer inom organisationen. Alla mŠnniskor har sina sŠrdrag. Ingen lever med sina Šnglavingar.. Fšrstora dem /Šnglavingarna?/, tala stŠndigt om dem /?/; sšk svŠrta ner dessa personer sŒ mycket som mšjligt. Angrip dem ocksŒ pŒ ett sŠtt som inte kan besvaras: Jag frŒgar: har Andersson slutat piska sin hustru eller inte? Svara ja eller nej. Jag bara frŒgar. Jag frŒgar: har Petersson slutat fšrskingra ur kassan Šnnu? Jag bara frŒgar. Jag bara frŒgar. Jag har rŠtt att frŒga. Ja eller nej. De av oss som varit med i organisationsarbete nŒgra decennier kŠnner igen dessa metoder. De yngre bšr lŠra sig kŠnna igen dem. NŒr denna kritik uppstŒr bšr man alltsŒ Šven dŒ frŒga sig: Till vilkens fšrdel? (25)

Den som vill veta hur denna taktik omsŠtts i praktiken kan med fšrdel studera Kurt Wickmans och Lars Gustafssons bok. Det finns knappast ett knep som de inte utnyttjar till bristningsgrŠnsen, inte ens utlŠnnings­hat och rasism. De lŠser Trotskijs skrifter som fan lŠser bibeln; plockar ut ett citat hŠr och ett citat dŠr; blandar samman kronologi och misstolkar sŒ mycket som mšjligt. Gršvst Šr kanske nŠr en helt oskyldig sjukhusvistelse 1926 i Wickmans-Gustafssons šgon blir ett ÓbevisÓ fšr att Trotskij var tysk agent! (WG, s. 56-7). Men fšrfattarna nšjer sig inte med fšrvrŠngningar och felsammanstŠllningar av fakta. De fšrfalskar ocksŒ citat fšr att stŠrka ÓbevisÓ-samlingen. HŠr kommer hela den gamla kŠra raden av fšrfalskade pŒstŒenden om Trotskij: han var emot bšnderna, han i var emot enhetsfronten och han fšrde rent allmŠnt en galen ultravŠnsterlinje. PŒ dessa omrŒden tillfšr fšrfattarna lšgnfabriken en del nya rŒvaror: de fšr fram en hel del originella lšgner som de alldeles sjŠlva har hittat pŒ. Det finns gott om exempel pŒ detta i den systematiska genomgŒngen av deras bok i detta svar.

Samtidigt hoppas jag att detta nummer av FjŠrde Internationalen inte enbart skall uppfattas som ett ÓsvarÓ till KFML. Jag har fšrsškt lyfta debatten till en annan nivŒ, och Šven den som redan genomskŒdat KFMLs lšgnmaskineri kan kanske ha intresse av de fyra kapitlen i detta nummer. Jag har medvetet sškt utforma dem som separata studier i fyra olika omrŒden av stalinistisk politik, och bŒde frŒgestŠllningarna och dokumenta­tionen bšr kunna intressera en bredare publik. Det Šr min fšrhoppning att den skall stimulera till fortsatta studier i arbetarršrelsens historia, pŒ det att vi alla skall kunna dra lŠrdomarna fšr framtidens revolutionŠra politik.

€ven om undertecknad stŒr som ensam ansvarig fšr detta nummer av FjŠrde Internationalen, vore det fel att uppfatta det som frukten av enbart mina egna mšdor. De enskilda kapitlen har cirkulerat bland kamrater inom RMF och jag har fŒtt in Œtskilliga intressanta fšrslag till nya synpunkter och nya infallsvinklar. MŒnga kamrater har lagt ned stor tid pŒ att kritisera utkasten, ge mig tips om litteratur, diskuterat innehŒllet med mig under mŒnga stimulerande mšten. Ur den synpunkten Šr denna skrift ett verkligt lagarbete. Jag har i gšrligaste mŒn tagit hŠnsyn till kritiken, men likvŠl Šr det dock jag sjŠlv som i sista hand har avgjort de slutgiltiga formuleringarna och jag tar ocksŒ ensam ansvaret fšr innehŒllet och vŠrderingarna i denna skrift. RMFs politiska ledning har inte genom diktat sškt styra utformningen av denna skrift. Till skillnad frŒn ex.vis SUKP:s historia Šr detta arbete sŒlunda inte ÓgodkŠnt av centralkommittŽnÓ – det strider mot vŒrt sŠtt att tŠnka att tro att riktigheten i en historisk analys kan avgšras genom majoritetsbeslut. De politiskt ledande organen i en revolutionŠr organisation har valts fšr att leda utformningen av och ansvara fšr framtidens politik och inte fšr det fšrflutnas historia.

Jag hade ursprungligen tŠnkt att genom namns nŠmnande tacka alla de kamrater som hjŠlpt mig i arbetet, men jag avstod av tvŒ skŠl: dels skulle listan bli fšr lŒng, dels skulle den alltfšr mycket underlŠtta S€POs arbete. Jag fŒr bara hoppas att ingen kamrat nu kŠnner sig fšrbigŒngen nŠr jag nšjer mig med att utdela ett kollektivt tack till alla de kamrater som hjŠlpt mig och stštt mig under utarbetandet av detta nummer av FjŠrde Internationalen. I och med att ÓLšgnens renŠssansÓ nu publiceras Šr arbetet likvŠl inte slutfšrt. Jag hoppas att lŠsarna aktivt griper tag i materialet, och jag vore mycket intresserad av att utveckla en diskussion med lŠsarna om dessa och nŠrliggande frŒgor. De som Šr intresserade av detta uppmanas skriva till fšrfattaren pŒ nedanstŒende adress.

Gšteborg den 26 september 1972

Kenth-ke Andersson

Adress: Uddevallagatan 33,

416 70 Gšteborg

I den fšljande framstŠllningen anvŠnds nedanstŒende fšrkortningar: [tillŠgg av MF inom klammer]

Deutscher I = Den vŠpnade profeten (Partisan 1971 )

Deutscher II = Den avvŠpnade profeten (Partisan 1972)

Deutscher III = The Prophet Outcast (Vintage 1965) [Den fšrvisade profeten (Partisan 1972)]

Carr I = The Bolshevik Revolution I [Ryska revolutionen 1917-23 del 1 (Caverfors 1970) ]

Carr II = The Bolshevik Revolution II [Ryska revolutionen 1917-23 del 2 (Caverfors 1970) ]

Carr III = The Bolshevik Revolution III [Ryska revolutionen 1917-23 del 3 (Caverfors 1970) ]

Carr IV = The Interregnum 1923-24 [Mellan Lenin och Stalin (Caverfors 1979) ]

Carr V = Socialism in one country I

Carr VI = Socialism in one country II (fšr samtliga anvŠnds Penguin-utgŒvorna).

RK = Russische Korrespondenz 1920-22 (reprint 1971). Denna halvofficiella tidskrift innehŒller ett rikt urval av kongresstexter, tal och resolutioner, samt ekonomiska analyser och inrikes- och utrikespolitiska artiklar. Fšr ŒrgŒngarna 1921 och 1922 publicerar man Šven halvŒrsšversikter šver den ekonomiska utvecklingen vilka Šr mycket anvŠndbara.

Noter

(1) Brev frŒn Kurt Wickman till Kenth-ke Andersson 3/5 1972.

(2) A.a.

(3) Se antologin Lenins kamp mot ekonomisterna (Cavefors 1970), som innehŒller de relevanta Lenin-texterna. Antologin har redigerats av nŒgra kamrater i Bolsjevikgruppen i Lund, vilka ocksŒ skrivit en utmŠrkt introduktion som visar pŒ dessa texters aktualitet.

(4) MŠrkligt nog kom detta arbete ut i en ny upplaga fšrst 1972, dŒ KFMLr:s fšrlag ÓProletŠrkulturÓ publicerade det i pocket. DŒ hade det dock redan stštts och blštts inom mer framskridna delar av den svenska vŠnstern i tre Œr.

(5) Det existerar en omfattande intern debatt inom RM/Bolsjevikgruppen och senare RMF om dessa felaktigheter. LŠrdomarna har dragits och uppbygget av organisationen sker nu pŒ ett mera medvetet sŠtt.

(6) Den enda egentliga skillnaden Šr att man bytt sprŒkbruk pŒ en strategisk punkt. DŠr Dmitrievsky talar om att Stalin favoriserade sina ÓanhŠngareÓ, talar Gnistan istŠllet om att han favoriserade Ómarxist-leninisterÓ - utan att de ens reflekterar šver vad det Šr fšr konstigt parti dar ledarna ÓfavoriserarÓ vissa individer. Det leder till en del mŠrkliga kullerbyttor i artikeln. Ett exempel: ÓLenin erhšll nŒgra ÔdokumentÕ av vilka det framgick att Stalin skulle fšrbereda den fšrestŒende kongressen enligt eget gottfinnande och starkt favorisera marxist-leninisterna .... Lenin, som tycks ha trott pŒ den information han erhšll, fruktade en fšrestŒende splittring av partiet och staten. Hans krafter var vid det laget nŠstan uttšmda, han blev allvarligt bekymrad.Ó Lenin skulle sŒlunda ha blivit ÓbekymradÓ šver att Stalin ÓfavoriseradeÓ Ómarxist-leninisternaÓ! inte att undra pŒ att dr. kervall tycker att Lenin Šr Œderfšrkalkad!

(7) Svaret, ÓKFMLs omvŠlvning av historien. Svar till ÔGnistanÕÓ. Den kom ut i ett flertal upplagor och har sedermera tryckts upp som sŠrtryck, vilket Šven innehŒller Gnistans ursprungliga artikel och Stormklockans kommentarer (se nedan). SŠrtrycket kan bestŠllas frŒn Ršda rummen i Stockholm, Gšteborg och Uppsala eller frŒn RMF. [Dokumentet finns nu pŒ webbplatsen marxistarkiv.se, anm av MF]

(8) Bolsjevik 1 (vŒren 1970), Šven som sŠrtryck sommaren 1972 (inklusive valda artiklar ur Bolsjevik 2). Kan bestŠllas frŒn Ršda rummen eller RMF. Det finns ytterligare ett dokument som Šr av intresse fšr om­grupperingstendenserna under vŒren 1970: ett dokument frŒn ÓVŠnsteroppositionenÓ i VUF: Ӂter till leninismenÓ (stencil). Denna oppositionsgrupp gick sedermera upp i Bolsjevik och var med vid bildandet av RMF vŒren 1971.

(9) Vi har inte avsett att i denna inledning gšra en historik šver trotskismen i Sverige. En sŒdan kommer sŠkert en dag att skrivas. NŠmnas kan bara fšljande data: under hšsten 1970 kom bŒde RM och Bolsjevik­gruppen att drabbas av inre kriser, vilka inte hade direkta politiska motiv, utan snarast var beroende av organisatoriska missfšrhŒllanden (fšr stor arbetsbšrda pŒ fšr fŒ medlemmar, planlšshet i arbetet, šver­organisering i ledningen etc.) Detta ledde till en viss passivitet under hšsten. Fšr att bryta dšdlŠget tog ledningen initiativet till en konferens i januari 1971 fšr att sška bilda en ny organisation. Infšr bildandet av denna utvecklades tvŒ linjer. oppositionen fšresprŒkade en decentraliserad och federalistisk organisationstyp som successivt skulle centraliseras i takt med sin egen politiska mognad. Den andra linjen (som blev majoritetens) fšresprŒkade en fastare organisation som kunde utgšra en ram fšr det politiska utarbetandet. Det gick inte att šverbrygga motsŠttningarna. I jan. 1971 bildades dŠrfšr tvŒ organisationer: RevolutionŠra Marxisters Fšrbund (RMF) och Spartakus-KAG. Fšrfattaren till dessa rader var en av ledarna fšr opposi­tionen. Det visade sig dock snart att oppositionens linje var felaktig; den modell fšr organisationsarbetet som man dragit upp ledde enbart till desorientering och dubbelarbete, planlšshet och empiricism. Efter nŒgra mŒnaders fšrvirrat, sjŠlvcentrerat arbete upplšstes KAG och dŒ medlemmarna sŒg att RMF inte utvecklats enligt de dystra spŒdomarna, utan tvŠrtom arbetade upp en fungerande demokratisk centralism, sškte sig de flesta tillbaka; till dessa hšrde Šven undertecknad. OvanstŒende historiska anteckningar kan ses som nŒgra av de problem som mšter en politisk smŒgrupp under dess fšrsta svŒra period nŠr den fšrsšker lŠra sig att stŒ pŒ benen.

(10) ÓProletariatets diktatur och maktens dubbelhetÓ och ÓTrotskisternas attityd till revisionisternaÓ utg. av KFML-Lund (stencil).

(11) Bakgrunden till skriften var att Uppsala FNL-grupp under vŒren 1970 hade vŠgrat nŒgra medlemmar i RM medlemskap i FNL-gruppen. I FjŠrde Internationalen nr 4 /1971/ finns en dokumentation om de fšrsta stegen i denna osmakliga historia.

(12) I ett protokoll frŒn 21.4.1972 mellan socialdemokraterna och DFFG – angŒende mšjligheterna att samordna vissa arrangemang 1 maj 1972 - fšrklarar KFMLs representant: ÓCurt Lundgren framhšll att Vietnamršrelsen stšder regeringens politik i frŒga om Vietnam sŒdan den kommit till uttryck i det senaste regeringsuttalandet och att denna deklaration kommer att utgšra grunden fšr hela 1-majarrangernanget, Detta kommer alltsŒ att fŒ formen av en uppslutning kring regeringens politik i denna frŒga.Ó Dagen innan hŒlls ett annat mšte fšr samma arrangemang. I protokollet heter det: ÓDFFG-representanten fšrklarade sig kunna lŠmna garantier fšr att inga mot arbetarršrelsen eller dess ledare fientliga talkšrer eller liknande skulle fšrekomma.Ó Se Mullvaden nr 12, s. 9. Efter det att kongressen gett klartecken fortsŠtter nu DFFG raskt pŒ den inslagna vŒgen. Vid den senaste Vietnam-demonstrationen i Malmš (2 sept.), fšrsškte DFFG fšrbjuda fšrsŠljning av vŠnstertidskrifter. Om fšrslaget om anslutning till SKfV kan man lŠsa i internbulletinen frŒn Uppsala FNL-grupp (nr 15 1972), ÓOm Svenska KommittŽn fšr VietnamÓ. SlutklŠmmen tyder: ÓFNL-gruppernas hŒllning till kommittŽn har varit felaktig. Dess arbete har fšrtalats och mycket litet har gjorts fšr att fšrbŠttra kommittŽns arbete. Detta har underblŒst alla mšjliga fšrdomar om DFFG inom SkfV.Ó Och lite tidigare: ÓAtt stŒ utanfšr SKfV Šr i mŒnga avseenden fšrknippat med samma konsekvenser som fšr arbetare att stŒ utanfšr fackfšreningarna.Ó Artikeln har skrivits av styrelsen fšr Uppsala FNL-grupp. Just Uppsala har under de senaste Œren fŒtt fungera som en fšrsškskanin fšr KFMLs nya pŒhitt om Vietnam-arbetet, Man pršvar linjen dŠr; om man inte mšter nŒgon opposition gŒr man sŒ ut šver hela landet. Ofta kan man hŒlla stŠllningarna just genom att oppositionen inte fŒr mšjlighet att organisera sig som en fraktion. Varje ny del av linjen leder dock till en viss avstštning och en ytterligare passivisering av medlemmarna.

(13) Kenth-ke Andersson, RevolutionŠr marxism kontra stalinism i Vietnamršrelsen. Ett svar till Trotskismen, fronterna och Vietnamršrelsen, utg. av Uppsala FNL-grupp (Partisan Ršda HŠften 9, 1971 ) och Kaj HŒkansson, Stalinismen, fronterna och Vietnamršrelsen. Ett svar till... (Rštt Forum 1, RMF 1971). De tvŒ svaren har nŒgot olika karaktŠr och kan sŒgas komplettera varandra. Kaj HŒkanssons svar koncentrerar sig fr.a. pŒ Spanien.

(14) I en historik šver debatten om denna skrift bšr man inte glšmma bort de analyser som genomfšrdes av lokala FNL-grupper och ibland distribuerades pŒ stenciler. Jag har sjŠlv sett 5-6 stycken sŒdana skrifter, men pŒ grund av kritikens lokala karaktŠr kan det finnas flera som jag inte kŠnner till. GenomgŒende kommer man i dessa analyser till samma resultat som i de tvŒ svaren, men lokalgrupperna har t.o.m. lyckats hitta fler felkŠllor och felrefererat. Broschyren Šr tydligen outtšmlig pŒ den punkten!

(15) Man bšr kanske pŒpeka att RMF inte anslšt sig till den solidaritetsorganisation fšr Vietnamarbetet, SFIF, som KFMLr bildade. Vi tog avstŒnd frŒn dess sekteristiska teori och praktik, och vidhšll linjen att ge kritiskt stšd till DFFG, trots att vi uteslutits. Denna linje har Šndrats fšrst i och med att DFFG vid Œrets 1 majagerande och efterfšljande kongress tagit ett kvalitativt sprŒng utfšr stupet och šppet bšrjat stšdja regeringens politik. I detta lŠge har RMF beslutat stšdja bildandet av en ny frontorganisation fšr Indokina-kampen, SKI (SolidaritetskommittŽn fšr Indokina) som Šr tŠnkt att byggas upp som en verklig enhetsfront, dŠr olika politiska grupper kan samexistera och kampa fšr sina analyser pŒ basis av en gemensam minimiplattform. AngŒende RMFs syn pŒ Vietnam-arbetet, se olika artiklar i Mullvaden.

(16) Talet finns publicerat i broschyren ÓLeve enhetsfronten Mot USA-imperialismenÓ (DFFGs skriftserie nr 6 1971), s. 32-37.

(17) Anfšrt arbete (i fortsŠttningen fšrkortat till A.a.) s. 34.

(18) A.a. s. 35. Myrdal skiljer naturligtvis inte mellan trotskister och POUM, vilket bara Šr en av de mŒnga lšgnerna i hans tal. Han upprepar nŠstan ordagrant formuleringarna frŒn ÓTrotskismen, fronterna och VietnamršrelsenÓ. De lŠsare som Šr intresserade av att veta vad som verkligen hŠnde i Spanien hŠnvisas till mitt svar och (sŠrskilt) Kaj HŒkanssons. (švriga litteraturtips om det spanska inbšrdeskriget finns i sista delen av detta nummer av FjŠrde Internationalen) .

(19) A.a. s. 35. Vi har fšrvisso en mycket allvarlig kritik mot KFMLr:s teori och praktik, men vi Šr beredda att fšrsvara dem mot det simpla och dumma fšrtal som sprids. Bland de dummaste Šr hŠr Jan Myrdals pŒstŒende att de skulle vara agenter fšr imperialismen. Denna infantilitet hade han redan tidigare satt pŒ prŠnt, varfšr den inte kan ses som en enstaka fšrlšpning. Se Aftonbladet 28 jan. 1971 (omtryckt i Myrdal, SkriftstŠllning 3, s. 144-7).

(20) I Mullvaden nr 4 /1971/ har en kamrat i RMF gjort en analys av Jan Myrdals utveckling. Han kan švertygande visa hur Myrdals syn pŒ Folkfronten ÔfšrŠndrats frŒn ett totalt avstŒndstagande under slutet av 60-talet till ett totalt underkastande idag. Jan Myrdal inbjšds att i Mullvaden kommentera artikeln. Han har Šnnu inte kommit med nŒgot svar....

NŠr detta nummer just presslŠggs nŒs vi av meddelandet att Jan Myrdal fortsŠtter att grisa ner sig genom en artikel fylld av fšrtal mot trotskismen i Folket i Bild ÓKulturfrontÓ nr 17. Vi utmanar Šn en gŒng Jan Myrdal: lŠgg fram dokument och bevis fšr dina pŒstŒenden om trotskismen! /Obs! att Myrdal som annars mycket petigt anger kŠllor i sitt fšrtal av trotskismen inte sŠger varifrŒn han hŠmtat sina uppgifter/ LŒt oss se om dina kŠllor hŒller fšr en vetenskaplig pršvning! Vi ger dig obegrŠnsat utrymme i Mullvaden eller FjŠrde internationalen. DŠr kan du fŒ lŠgga fram dina bevis eller ta tillbaka dina svinerier och gšra sjŠlvkritik!

(21) Fšr en utfšrligare dokumentation, se min artikel i Mullvaden nr 9 /1972/. Berntssons instŠllning kommer fram i hans artikel om fascismen i HŠften fšr Kritiska Studier 2-3 1970, dŠr han pŒstŒr att trotskismen Šr en ÓhydraÓ (s. 59). Hydra betecknar ett odjur med mŒnga huvuden. Ett av dessa satte Berntsson oblygt pŒ sig i samma artikel, dŠr han skrivit av Trotskijs fascism-analys ord fšr ord och gjort den till sin egen. DŒ dšg han tydligen! Se Šven Berntssons snorkiga inledning till Nicolas Krasso/Ernest Mandel, Trotskijs marxism - en debattskrift (Zenitserien 19, Cavefors 1971. LŒt dock inte denna inledning hindra er frŒn att kšpa boken! Det Šr en debatt pŒ hšg nivŒ. Se Šven diskussionen i Zenit 6 1971, mellan kamrat Benny sman och Lennart Berntsson.

(22) Zenit 6 1971, s. 56.

(23) Zenit 18 /1970/ s.4-17.

(24) Denna skrift, som inte sŠger nŒgonting egentligt om FjŠrde internationalen, men Œtskilligt om FKs utveckling, Šr vŠrd att lŠsas av en stšrre publik Šn FKs egna anhŠngare. RMF har dŠrfšr beslutat att publicera den i stencilform tillsammans med nŒgra kommentarer av undertecknad. Den kommer ut ungefŠr samtidigt med detta nummer av FjŠrde Internationalen. Den preliminŠra rubriken blir ÓFšrbundet Kommunist och FjŠrde Internationalen. En dokumentation.Ó

(25) ÓLeve enhetsfronten...Ó s. 34.