Ur FjŠrde Internationalen 7-8/72 (Lšgnens renŠssans)

 

Kenth-ke Andersson

Den kinesiska revolutionen 1925-27

 

ÓDu kan vŠl ocksŒ hŠlsa dem /Mullvadenred./ att det inte lŠngre rŠcker – efter vŒr bok – att bara tomt upprepa den trotskistiska stŒndpunkten i Kina-frŒgan: nu krŠvs det bevis, dokument, uttalanden, program o.s.v. om nŒgon lŠngre ska sŠtta tro till dem.Ó

Kurt Wickman till Kenth-ke Andersson 3/5 1972

 

Vi skall bšrja det hŠr kapitlet med att sammanfatta de, enligt deras egen utsago, epokgšrande resultat, som Wickman-Gustafsson kommer till i ÓKina-frŒganÓ.

 

Orsaken till nederlaget i den kinesiska revolutionen 1925-27 Šr, som WG antyder, en besvŠrlig frŒga att klara av fšr stalinisterna. VŒra bŒda fšrfattare utreder frŒgan genom att fšrst redogšra fšr Stalins linje, sedan fšr Trotskijs och slutligen diskuterar de sŒ orsakerna till nederlaget.

 

NŠr det gŠller Stalins linje Šr man mycket ivrig att pŒpeka att man mŒste se vilken linje Stalin i ord fšresprŒkade; de rŒd han gav var visserligen ÓdŒligaÓ och berodde pŒ ÓotillrŠckliga undersškningarÓ (s. 100), men han hade ŠndŒ rŠtt i princip. Det var tillfŠlliga fel. Detta bestyrks av att Stalin faktiskt gjorde sjŠlvkritik. Visserligen gjorde han detta fšrst 1948, och visserligen gŠllde sjŠlvkritiken fšrhŒllandena efter 1945, men fšrfattarna dekreterar sjŠlvsvŒldigt att denna sjŠlvkritik har en ÓallmŠn karaktŠrÓ.(1) Stalins ÓgrundlagÓ fšr den kinesiska revolutionen som t.o.m. Šr ÓsŠregenÓ vŠcker fšrfattarnas entusiasm. Den lyder: ÓI Kina bekŠmpar den vŠpnade revolutionen den vŠpnade kontrarevolutionen.Ó (s. 100) Av denna djupsinnighet fšljer att det huvudsakliga fšrtrycket i Kina utšvas av feodalklasserna: revolutionen Šr dels anti-imperialistisk och dels borgerligt-demokratisk. Fšrst nŠr dessa tvŒ stadier genomlšpts Šr det dags fšr en socialistisk revolution. Det Šr inte dŒligt att hŠrleda sŒ mycket ur ÓgrundlagenÓ. Och Stalin Šr inte fŠrdig. Han hŠvdar med emfas (i maj 1927) att proletariatet skall ha ledningen. Det gŠller att resa bšnderna och dra med Óalla klasser som pŒ ett eller annat(?) sŠtt Šr villiga att bekŠmpa imperialismen.Ó (s. 102) KKP skall behŒlla sin sjŠlvstŠndighet, och Stalin varnar energiskt fšr hšgern inom Kuomintang.

 

Efter denna šverslŠtande beskrivning av Stalins linje (och inte hans politik; dŒ dŒliga rŒden fŒr vi aldrig mera konkreta uppgifter om), Šr det Trotskijs tur att bli dissekerad. Fšrfattarna mulnar. Nu gŠller det att ta i ordentligt. Trotskij ville ju inte ha nŒgon front alls, han ansŒg att revolutionen omedelbart skulle upprŠtta socialismen i Kina, dŠr han f.š. trodde att ett renodlat kapitaliskt produktionssŠtt rŒdde; han ville inte ha nŒgra allianser alls med bourgeoisin. Hans politik var att Kina dels skulle ha tullautonomi och dels socialism. Fšrfattarna har fšrlyft sig. De orkar inte lŠngre. Den magra framstŠllningen avbryts med ursŠkten att fšrfattarna inte vill Ótrštta lŠsarenÓ (s. 106).

 

Den utmattade lŠsaren fŒr nu friskt mod genom att lŠsa om orsakerna till nederlaget 1927. Det var definitivt inte Stalins fel att det gick som det gick, sŠger fšrfattarna. Om Trotskijs linje hade fšljts hade resultatet blivit Šn vŠrre, men eftersom han var i opposition kan man ju inte gŠrna ge honom skulden. Det gŠller att hitta en tredje part. Fšrfattarna letar tappert. DŠr Šr han! ÓI ledningen fšr KKP satt Chen Tu-hsiu.Ó (s. 107). Han var hšgeropportunist, fšljde inte de visa rŒden frŒn Stalin (som fšr en stund sedan var dŒliga), och dessutom var han ju trotskist. Saken Šr klar. Skuldbšrdan Šr fšrdelad. Stalin gjorde en vis analys, fšljde den inte sjŠlv utan gav dŒliga rŒd, men Œ andra sidan gjorde han sjŠlvkritik som visserligen gŠllde nŒgot annat, men dessutom var det ju Chen Tu-hsius fel, och han var vŠl trotskist?

 

Men fšrfattarna Šr inte helt nšjda sjŠlva. Stalin och Komintern kom kanske lite vŠl billigt undan? De gšr ett sista fšrsšk att fšrdela skuldbšrdan. Men tanken kršker sig en gŒng till. HŠr kommer nu deras slutomdšme om revolutionen 1925-27. Vi ber lŠsaren studera nedanstŒende citat noggrant:

 

Vilka var dŒ de fel Stalin och Komintern begick i den kinesiska frŒgan vid denna tidpunkt? Det frŠmsta felet var, att de šverskattade Kuomintangledningens revolutionŠra fšrmŒga. Det tog sig uttryck i ett tŠmligen onyanserat stšd fšr Chiang Kai-shek. De fšrstod inte att i Chiang Kai-shek kŠnna igen en representant fšr den Kuomintang-hšger som Stalin och Komintern sŒ energiskt varnat fšr. Som en fšljd tenderade de ocksŒ i praktiken underskatta betydelsen av att KKP stod sjŠlvstŠndigt gentemot KMT. (s. 108)

 

Den hŠr meningen Šr fantastisk. Vi hoppas att lŠsaren redan uppmŠrksammat tankefelet. (om inte: lŠs meningen en gŒng till och studera vad personliga pronomen ÓdeÓ syftar pŒ). Ja, sŒ stŒr det faktiskt. Stalins och Kominterns frŠmsta fel var att de inte lyssnade pŒ Stalin och Komintern!

 

HŠr slutar fšrfattarna sin framstŠllning av den kinesiska revolutionen 1925-27. De har trasslat in sig i nŠtet. De har hamnat i den totala ŒtervŠndsgrŠnden. Eller – vŒgar vi liknelsen? – i fšrsšken att fernissa Stalin hamnar de liksom mannen i skŠmtteckningarna med ryggen mot vŠggen, utan utvŠg. Det Šr en utmŠrkt position fšr arkebusering. Denna skall nu verkstŠllas. Men vi skall inte anvŠnda riktiga kulor. Vi skall lŒta Ódokument, uttalanden, program osvÓ bli rikoschetterna mot Kurt Wickman och Lars Gustafsson.

 

Det har vŠl redan framgŒtt av ovanstŒende att WGs framstŠllning Šr klart undermŒlig. Deras ÓanalysÓ lyckas inte fšrklara nŒgonting – inte ens bortfšrklara nŒgonting. Den snŠrjer in sig och hamnar i den onda cirkeln av sjŠlvmotsŠgelser och tankeslšhet. Men under dessa fundamentala fel ligger en grund av metodologiska fel, som inte omedelbart gŒr i dagen.

 

WG bortser helt frŒn det historiska fšrloppet i sig. Fšrfattarna Šgnar minimalt intresse Œt den kinesiska revolutionens hŠndelsefšrlopp, diskuterar inte de olika politiska linjerna i fšrhŒllande till de problem dessa sškte lšsa. Tydligen anser de att lŠsarna inte behšver en fond av kunskap om revolutionens fšrlopp fšr att kunna avgšra linjernas konsekvenser. Den information de ger Šr sŒ kort att vi lika gŠrna kan citera den i dess helhet:

 

1921 bildades Kinas kommunistiska parti (KKP). 1924 ingick det sin fšrsta enhetsfront med Kuomintang (KMT), det parti som stŠllt sig uppgiften att genomfšra den borgerligt-demokratiska revolutionen i Kina. 1927 upplšstes enhetsfronten sedan den reaktionŠra hšgern inom KMT, ledd av Chiang Kai-shek, genom en kupp tagit makten och bšrjat slŒ ned bonderesningarna samt utlšst en massaker pŒ kinesiska kommunister och arbetare. (s.99)

 

Det Šr som att hamna i ett ormbo av lšgner, fšrtiganden och fšrvrŠngningar. 1 ovanstŒende Šr det egentligen bara kommateringen och Œrtalen som Šr rŠtt. Detta kommer att framgŒ av nedanstŒende fylliga framstŠllning. (Vi skulle vilja fšreslŒ lŠsaren fšljande lilla švning: efter det att du har lŠst fŠrdigt detta kapitel, ŒtervŠnd dŒ till ovanstŒende citat och plocka ut alla felaktigheter.)

 

Typiskt nog talar fšrfattarna om ÓStalins politikÓ i Kina, ser denna som en rent abstrakt frŒga och citerar nŒgra lšsryckta rader ur nŒgra artiklar hŠr och dŠr (dessutom varvas artiklar frŒn helt olika tidpunkter om vartannat). Trotskisterna sŠger att KKP inte var sjŠlvstŠndigt i revolutionen 1925-27. Men hŠr sŠger ju Stalin (fšrfattarna pekar ut i texten) i en artikel att KKP skall vara sjŠlvstŠndigt, fšrvisso helt allmŠnt, men ŠndŒ sjŠlvstŠndigt. AlltsŒ var det inte hans fel. V.S.B.

 

Fšrfattarna undviker nogsamt att citera ett enda av de beslut som Komintern tog i frŒga om den kinesiska revolutionen, de anger inte en enda konkret detalj i hur denna linje fšrdes ut i praktiken och hur ansvaret kan fšrdelas mellan olika parter. Vi fŒr en pyttipanna av abstraktioner, som inte kan bidra till en diskussion om de strategiska och taktiska erfarenheterna av den kinesiska revolutionen 1925-27.

 

Fšr att reda ut hŠrvan, skall vi gŒ till vŠga pŒ ett radikalt annorlunda sŠtt Šn WG. Vi skall fšrst redogšra fšr Kominterns analys av den koloniala revolutionen, dŠrefter undersška den kinesiska revolutionens fšrutsŠttningar och dess olika klasskrafter. DŠrefter ger vi en fyllig redogšrelse fšr de olika faserna i denna revolutionen under Œren 1925-27. Vi undersšker fšrst vilken karaktŠr som ÓfrontenÓ mellan KKP och KMT fick, och vilken syn Kominternledarna hade pŒ KMTs klasskaraktŠr och pŒ revolutionens objektiva mšjligheter. DŠrefter redogšr vi fšr hur samarbetet tog sig uttryck under den tid Chiang Kai-shek var en ÓrevolutionŠr allieradÓ, dŠrefter samarbetets karaktŠr efter massakern i Shanghai 1927, och slutligen den adventuristiska linjen i slutet av Œret. I varje fas undersšker vi hur Komintern sŒg pŒ utvecklingen och vilka direktiv man gav, och hur Oppositionen analyserade motsvarande fšrlopp och vilka paroller den ville stŠlla. DŠrefter diskuterar vi lŠrdomarna av den kinesiska revolutionen 1925-27, innan vi avslutningsvis redogšr fšr Trotskijs och FjŠrde Internationalens syn pŒ den fortsatta kinesiska revolutionen (frŒgan om alliansen 1937-45, och revolutionens maktšvertagande 1949).

Kommunistiska Internationalen och den koloniala revolutionen.

Den koloniala revolutionen var ett fullstŠndigt nytt problem fšr marxismen efter 1917. Tidigare hade man allmŠnt trott att en socialistisk revolution fšrst skulle intrŠffa i de utvecklade kapitalistiska staterna och att den koloniala vŠrlden Šnnu skulle tvingas genomgŒ en industriell utveckling innan man ens kunde tala om ett proletŠrt maktšvertagande.(2) SjŠlva den ryska revolutionen bršt mot denna tanke, eftersom Ryssland lŒngt ifrŒn var bland de mest utvecklade staterna, samtidigt som det dock inte heller tillhšrde de lŠnder som stod under kolonialt fšrtryck. Att proletariatet fšrst kom till makten i detta land pekade pŒ mšjligheten av att ett efterblivet land kunde gšra en proletŠr revolution fšre de utvecklade. GŠllde detta ocksŒ kolonierna, dŠr den industriella utvecklingen snarare hade hejdats, dŠr det endast fanns ett mycket litet proletariat? Vilken karaktŠr skulle den koloniala revolutionen fŒ? Vilken relation skulle rŒda mellan bourgeoisin och proletariatet? Vad betydde bonderevolutionen i dessa lŠnder?

 

PŒ Kominterns andra kongress (1920) tillsatte man en kommission som skulle utarbeta nŒgra grundlŠggande teser fšr den koloniala frŒgan. Kommissionen leddes av Lenin, som ocksŒ skrev de ÓTeser i den nationella och den koloniala frŒganÓ som lades fram infšr kongressen, och som senare kompletterades med tillŠggsteser vid kommissionens diskussioner. Vad kom man fram till i dessa teser?

 

Man konstaterar fšrst att det inte kan rŒda nŒgon jŠmlikhet mellan fšrtryckare och fšrtryckta; den borgerliga demokratins jŠmlikhetsbegrepp Šr falskt in i grunden eftersom det inte attackerar frŒgan om klassernas avskaffande. Till skillnad mot smŒbourgeoisins formella sŠtt att nŠrma sig de nationella och koloniala frŒgorna, mŒste Kominterns hšrnsten vara att ena proletŠrer och arbetare i alla lŠnder fšr den gemensamma kampen mot de besuttna och mot bourgeoisin. ÓDagens globala politiska konjunktur stŠller proletariatets diktatur pŒ dagordningen.Ó VŠrldspolitiken grupperas kring Sovjetunionen som kring sig samlar Óarbetarnas sovjetinriktade ršrelser i alla lŠnderÓ och Óalla fšrtryckta nationers och koloniers nationella befrielseršrelser.Ó Det gŠller att Ófšrverkliga en sŒ nŠra union som mšjligt mellan alla koloniala eller nationella befrielseršrelser och Sovjetryssland.Ó NŠr det gŠller kolonierna Šr det nšdvŠndigt att alla kommunistiska partier stšdjer de revolutionŠra befrielseršrelserna i dessa lŠnder, att man bekŠmpar prŠsterskapets reaktionŠra inflytande och imperialistiskt idŽgods som panslavismen, panasiatismen etc. SŠrskilt viktigt Šr det att stšdja bonderšrelserna i dessa lŠnder och ge dem en revolutionŠr karaktŠr, Óatt šverallt dŠr det Šr mšjligt organisera bšnderna och alla fšrtryckta i sovjeter och genom dessa skapa en stark fšrbindelse mellan det europeiska proletariatet och den revolutionŠra bonderšrelsen i orienten, i kolonierna och i de efterblivna lŠnderna i allmŠnhet.Ó Men samtidigt som man stšdjer befrielse­ršrelserna i dessa lŠnder, Šr det ÓnšdvŠndigt att energiskt bekŠmpa de fšrsšk som gšrs av befrielseršrelser, vilka varken Šr kommunistiska eller revolutionŠra att bŠra kommunismens fŠrger.Ó Man skall endast stšdja de revolutionŠra ršrelserna under fšrutsŠttning att det finns kŠrnor till verkliga kommunistiska partier i dessa lŠnder, partier som kan bekŠmpa den borgerliga ršrelsen.

 

Kommunistiska Internationalen bšr upprŠtta tillfŠlliga fšrbindelser, och Šven bilda unioner, med de revolutionŠra ršrelserna i kolonierna och de efterblivna lŠnderna – men utan att gŒ samman med dem och alltid i bevarande av den proletŠra ršrelsens oberoende, Šven i dess embryonala form.

 

SŒ lŒngt Lenins text. FrŒgan om de exakta fšrbindelserna mellan de nationella sektionerna av Komintern och de nationella befrielseršrelserna var sŒ viktig, att kommissionen gemensamt utarbetade tillŠggsteser, dŠr man ŒtervŠnde till frŒgan. Efter att dŠr ha pekat pŒ dialektiken mellan den koloniala revolutionen och den proletŠra i metropolerna, konstaterar man att det i koloniernas saknas ett utvecklat proletariat. IstŠllet finns det en vŠldig jordlšs bondebefolkning. JordbruksfrŒgan Šr sŒlunda av stor betydelse. Detsamma gŠller frŒgan om nationell frigšrelse, som Šr av central betydelse fšr landets utveckling. Men denna nationella frigšrelse fŒr inte vara en hjŠlp Œt den inhemska bourgeoisin, utan tvŠrtom skall den šppna vŠgen fšr det fšrtryckta proletariatets framvŠxt.

 

Det finns i de fšrtryckta lŠnderna tvŒ ršrelser vilka fšr var dag skiljer sig allt mer och mer frŒn varandra: den fšrsta Šr den nationalistiska, borgerligt demokratiska ršrelsen som har ett program fšr politiskt oberoende under borgerlig regim; den andra Šr bšndernas och de fattiga, outbildade arbetarnas ršrelse fšr befrielse frŒn allt slags fšrtryck.

 

Den fšrra fšrsšker styra den senare och har ofta, i viss utstrŠckning, lyckats med det. Kommunistiska Internationalen och dess anslutna partier mŒste bekŠmpa denna tendens och fšrsška utveckla den oberoende klasskŠnslan hos koloniernas arbetande massor.

 

I relationerna till befrielseršrelserna mŒste Komintern frŠmst tŠnka pŒ att gynna landets kommunistiska parti. Revolutionen kan i sitt fšrsta stadium inte vara kommunistisk – det vore fel, pŒpekar man, att fšrsška tillŠmpa kommunistiska principer i jordfrŒgan. HŠr bšr man istŠllet sška utarbeta ett program fšr jordreformer. Men fšr den sakens skull skall ledningen inte tillfalla bourgeoisin. ÓTvŠrtom, bšr det proletŠra partiet utveckla en kraftig och systematisk propaganda fšr sovjetsystemet samt organisera arbetar- och bondesovjeter.Ó Teserna slutar:

 

PŒ sŒ sŠtt kommer de efterblivna lŠndernas massor att, ledda av de utvecklade kapitalistiska lŠndernas medvetna proletariat, nŒ kommunismen utan att behšva genomgŒ den kapitalistiska utvecklingens olika stadier.

 

Lenin fick som ordfšrande i kommissionen i uppdrag att presentera teserna fšr kongressen. I sin inledning klargjorde han ytterligare nŒgra saker i teserna. Han berŠttade att det uppstŒtt meningsskiljaktigheter inom kommissionen kring frŒgan om terminologin.

 

Vi diskuterade om det vore principiellt och teoretiskt riktigt att fšrklara att Kommunistiska Internationalen och de kommunistiska partierna Šr fšrpliktade att understšdja den borgerligt-demokratiska ršrelsen i de efterblivna lŠnderna. Vi kom i diskussionen enhŠlligt fram till att istŠllet fšr 'borgerligt-demokratiska' ršrelser endast tala om nationalistiskt-revolutionŠra ršrelser.

 

Varfšr denna Šndring? Naturligtvis var, fortsŠtter Lenin, varje nationalistisk ršrelse i dessa lŠnder borgerligt-demokratisk, eftersom dess frŠmsta uppgift var att lšsa bondefrŒgan. Kommunisterna kunde inte agera utan att ta vederbšrlig hŠnsyn till denna frŒga.

 

Men den invŠndning som gjordes var den att nŠr vi sŠger borgerligt-demokratisk fšrsvinner skillnaden mellan den reformistiska och revolutionŠra ršrelsen...Det har uppstŒtt ett visst mŒtt av samfšrstŒnd mellan bourgeoisin i de exploaterande lŠnderna och de koloniala, sŒ att mycket ofta – kanske t.o.m. i de flesta fallen –bourgeoisin i de undertryckta lŠnderna, trots att den ocksŒ stšdjer de nationella ršrelserna, dock i viss mŒn tillsammans med den imperialistiska bourgeoisin bekŠmpar alla revolutionŠra ršrelser och klasser.

 

Man kunde dŠrfšr endast stšdja befrielseršrelserna under fšrutsŠttning att kommunistpartiet inte hindrades i sitt arbete med att organisera och upplysa bšnderna och de arbetande massorna. Lenin beršrde dŠrefter bondesovjeternas roll. Det gŠller att anpassa dem efter fšr-kapitalistiska fšrhŒllanden, men tanken pŒ sovjeter Šr primŠr och i hšgsta grad anvŠndbar ocksŒ i den koloniala revolutionen. DŠrefter berŠttar Lenin att det inom kommissionen utbrutit en livlig diskussion i en bestŠmd frŒga:

 

FrŒgan lšd: kan vi anse det fšr riktigt att den kapitalistiska utvecklingen av folkets ekonomi Šr nšdvŠndig fšr de efterblivna folk som nu befrias, bland dem som nu efter kriget nŒtts av de progressiva ršrelserna? Vi har kommit fram till slutsatsen att vi mŒste fšrneka detta...Vi mŒste i alla kolonier och efterblivna lŠnder inte bara bilda sjŠlvstŠndiga kŠrntrupper och partier, vi mŒste inte bara genast propagera fšr bondesovjeter och sška anpassa rŒdsorganisationen till de fšr-kapitalistiska fšrhŒllandena; ocksŒ teoretiskt mŒste Kommunistiska Internationalen fšrklara och hŠvda att de efterblivna lŠnderna med hjŠlp frŒn proletariatet i de utvecklade lŠnderna kan upprŠtta sovjetorganisationer och genom en rad stadier undvika det kapitalistiska systemet och nŒ fram till kommunismen.

 

Den efterfšljande debatten, som tog upp tvŒ kongressdagar, ger inget nytt till den teoretiska texten, utan bestŒr dels av rapporter frŒn olika delegater, dels en avspjŠlkning frŒn Serratis ultravŠnsterlinje.(3)

 

Teserna i den koloniala frŒgan frŒn 1920 Šr naturligtvis inte det sista ordet i frŒgan; tvŠrtom Šr det ju faktiskt det fšrsta. De teser man slog fast byggde pŒ en generaliserad studie šver den ryska revolutionen och studier šver den vŠrldspolitiska konjunkturen i stort och klassfšrhŒllandena i kolonierna. Teserna behšvde Šnnu konfronteras med verkligheten och vidareutvecklas mot konkretion och fšrdjupning. Hur skulle den exakta švergŒngen ske frŒn borgerlig till proletŠr revolution? Hur skulle revolutionens borgerligt-demokratiska uppgifter kunna sammanlŠnkas med det faktum att det inte var borgarklassen, utan arbetarna och bšnderna som var revolutionens agent? Vilken taktik och strategi skulle man utnyttja? Man undvek medvetet att ta upp dessa frŒgor; tidpunkten var Šnnu inte inne fšr en konkretion. Erfarenheterna saknades Šnnu. Men nŠr dessa erfarenheter kom, ex.vis genom den kinesiska revolutionen skedde inte en konfrontation med teserna frŒn andra kongressen. De hade fallit i glšmska.(4) Man bršt mot sjŠlva andan i dessa teser och utvecklade en helt annorlunda strategi, som just gjorde att det kunde hŠnda som teserna varnade fšr: att en borgerlig ršrelse kunde klŠ ut sig i kommunismens fŠrger och bedra massorna. LŒt oss nu se hur detta gick till.

Den kinesiska revolutionens historiska och klassmŠssiga fšrutsŠttningar.

AngŒende Kinas fšrrevolutionŠra historia mŒste vi fatta oss kort. FrŒn mitten av 1800-talet styckades landet upp mellan olika imperialistiska makter som tvingade till sig fšrdelar i handel och industri frŒn den alltmer vanmŠktiga centralregeringen. I sjŠlva verket bršt landets ekonomiska och politiska sjŠlvstŠndighet samman, och imperialismens intrŠngande fšrde in ett antal motsŠttningar som lade sig pŒ det kinesiska samhŠllets egna, nedŠrvda motsŠttningar och fšrstŠrkte dem. Den kinesiska industrin, som varit inriktad pŒ lyxkonsumtion och konsthantverk, slogs sšnder. Detsamma gŠller planmŠssigheten inom jordbruket. En mycket stor del av landets befolkning proletariserades och fattigdomen bredde ut sig. Imperialismens intrŠngande skapade en kompradorklass, som blev fšrmedlaren mellan imperialismen och det kinesiska samhŠllet. Denna klass rekryterades ur en del av den gamla jordŠgar-kšpmannaklassen som nu fšrvandlades till en klass av ockrare och spekulanter, som hade intressen bŒde i stad och pŒ landsbygden. Den imperialistiska dominansen var en garanti mot en social omvŠlvning. Fšrsšken att driva ut imperialisterna misslyckades, och likasŒ fšrsšken att inifrŒn reformera samhŠllet fšr att gšra det manšverdugligt fšr en industrialisering.

 

Men det faktum att imperialismen hindrade landets reformering, innebar dock inte att det inte skedde fšrŠndringar under ytan. En nationell bourgeoisi bšrjade vŠxa fram, baserad pŒ de stšdindustrier och den infrastruktur imperialismen behšvde i landet. Denna nationella bourgeoisi var, liksom bourgeoisin i de flesta kolonier, kluven i sina klassintressen gentemot imperialismen. Delvis hindrades dess utveckling och framvŠxt av imperialismen, delvis var dess existens beroende av imperialismen just dŠrfšr att den hade sin bas i imperialismens stšdjepunkter. Dess upptrŠdande gentemot imperialismen var utomordentligt beroende av konjunkturella fšrhŒllanden: av dess mšjligheter att i ett bestŠmt lŠge vinna fšrdelar utan att dess privilegier rubbades av massršrelsen, av dess mšjligheter att kontrollera arbetar- och bonderšrelsen och sjŠlv bestŠmma mŒlen fšr en nationell frigšrelse.

 

De ackumulerade motsŠttningarna initierade en misslyckad reformršrelse (1890-talet) och en, Œtminstone pŒ ytan, lyckad revolution 1911, som ledde till kejsardšmets fall och den kinesiska republikens upprŠttande. Denna revolution skedde utan en massmobilisering, och utan att en klass formerade sig fšr att lšsa landets problem. Landet fšll sšnder i delar och detta utnyttjades av rivaliserande imperialistiska makter. En allt stšrre del av makten tillfšll nu provinsiella krigsherrar.

 

Samtidigt som imperialismen introducerade den modernaste tekniken i Kina, bevarade och delvis stŠrkte den de fšr-kapitalistiska fšrhŒllandena. Det var alltmer uppenbart att jordfrŒgan var landets mest akuta problem. Inom jordbruket rŒdde en stark koncentration av ŠganderŠtten och massan av bšnder (nŠrmare bestŠmt 65%) Šgde inte nŒgon jord alls. Den jord de fick bruka var otillrŠcklig fšr att fšrsšrja en familj. JordŠgarna levde i stŠderna och var ofta identiska med stadens kšpmŠn, bankirer, kapitalister och industriŠgare. Med andra ord: det fanns inte en speciell jordŠgarklass i Kina, utan jorden kontrollerades och Šgdes av den nationella bourgeoisin (detta gŠller sŠrskilt fšr sšdra Kina, och detta har stor betydelse fšr revolutionen 1925- 27, eftersom dess centrum var i de sšdra provinserna). FrŒgan om jordreformen blev dŠrfšr en stridsfrŒga inom de klasser som strŠvade efter en nationell frigšrelse. Den nationella bourgeoisin motsatte sig alltfšr kraftiga ingrepp i jordŠgandet av den enkla anledningen att dessa ingrepp drabbade delar av dess egen klass. Infšr Kinas mest brŠnnande sociala och politiska problem tenderade de dŠrfšr att upptrŠda reaktionŠrt och hellre sška en allians med imperialismen.

 

Landets industrialisering hade skapat en rudimentŠr arbetarklass, som 1927 uppgick till 1 1/2 miljon fabriksarbetare och lika mŒnga andra industriarbetare. Banden var ocksŒ tŠta mellan denna egentliga arbetarklass och gruppen av hantverkare, som uppgick till 11 miljoner. De fšrsta fackfšreningarna uppstod 1918. Arbetarklassens politiska organisering och radikalisering gick explosionsartat under fšrsta hŠlften av 1920-talet, och landet drabbades av flera strejkvŒgor. Strejkerna bršt ut pŒ bŒde utlŠndska och inhemska fšretag. Den nationella bourgeoisin skilde sig som arbetskšpare inte frŒn imperialisterna. Snarare var de vŠrre: pŒ grund av sitt underlŠge i frŒga om teknologi och administration, tvingades de av konkurrensen att hŒlla lšnerna nere fšr sina anstŠllda. ArbetsfšrhŒllandena var snarast svŒrare inom de nationella fšretagen, och arbetskšparna mindre villiga till eftergifter och reformer. (5)

Inledningen till den andra kinesiska revolutionen.

Efter det fšrsta imperialistiska kriget bekrŠftades Kinas underkastelse under imperialismen av Versaillesfšrhandlingarna. Den besvikelse som fšljde av detta svek, av konferensens accepterande av Japans villkor, ledde till en polarisering inom Kina. 1919 skedde stora demonstrationer, och arbetare gick i strejk fšr att stryka under kraven pŒ nationell sjŠlvstŠndighet. Som kontrast mot sveket i Versailles stod Rysslands ŒterlŠmnande av de kinesiska omrŒden som eršvrats av tsarismen och Sovjetunionens kampanj fšr en Ӛppen diplomatiÓ. En positiv attityd gentemot Sovjetunionen bršt fram, inte bara bland arbetare och bšnder, utan Šven bland borgerliga skikt vilka sŒg Sovjet som ett instrument fšr Kinas nationella sjŠlvstŠndighet. Kuomintang (i fortsŠttningen fšrkortad till KMT), den nationella organisation som uppstŒtt i den fšrsta revolutionens (1911) fotspŒr, Œterupplivades av hŠndelserna efter krigsslutet, och formerades som en nationell front under borgerligt styre. DŒ Kinas kommunistiska parti (i fortsŠttningen fšrkortad till KKP) hšll sin fšrsta konferens 1921 beslšt man att fšreslŒ KMT en allians pŒ lika villkor. KMTs ledare Sun Yat-sen avvisade detta fšrslag. Han var villig att lŒta kommunister individuellt ansluta sig till KMT, men absolut ingen allians. Efter pŒtryckningar frŒn Kominterns representant Maring (Sneevliet) beslšt KKP att acceptera detta och frŒn 1922 gick partiets medlemmar in i KMT.

 

Vid sidan av detta taktiska samarbete mellan KMT och KKP, upprŠttade Sovjetunionen i bšrjan av 1923 Šven direkta fšrbindelser med KMT, vilken erkŠndes som landets regerande parti (nŒgot som i Œtskilliga provinser endast var en rent formell frŒga). Sovjetunionen fšrklarade sig villigt att organisera upp KMT och statsapparaten i landet. PŒ hšsten 1923 sŠnde man en sŠrskild rŒdgivare, Borodin, som fick i uppdrag att genomfšra denna omorganisering. Borodin fšrvandlade KMT frŒn en lšs organisation till ett disciplinerat parti, och lyckades ocksŒ tillsammans med Sun, formulera ett program, som lovade reformer fšr arbetarna och bšnderna. Ideologiskt vidhšll Sun dŠremot sin egen underliga filosofi, dŠr klassamarbete var en bŠrande grund, och han hŠvdade att denna filosofi skulle vara KMTs ideologiska bas. Av sŠrskild vikt fšr den fortsatta utvecklingen var den upprustning av krigsmakten som skedde med hjŠlp frŒn Sovjetunionen. Ett stort antal militŠrer inom KMT fick sin utbildning i Sovjetunionen eller i den militŠrhšgskola som Sovjetunionen startade i Whampoa. (6)

 

KMT var bŒde till sin ideologi, sin mŒlsŠttning och sin sammansŠttning i fšrsta hand en borgerlig organisation. Visserligen hade den en stor anslutning frŒn arbetare och bšnder, men de mest militanta arbetar- och bondegrupperna stod utanfšr KMT. De reformer KMT genomfšrde mšjliggjorde framvŠxten av fackfšreningar och andra intresseorganisationer, men dessa ledde ocksŒ till att klasskampen skŠrptes och de kom dŒ i konflikt med KMT som var ordningens garant. Inom KMT rŒdde en vertikal struktur, som gjorde att toppskiktet hade en stor manšvermarginal fšr sina taktiska utspel och de bands inte av sin egen organisation. (7)

 

I maj 1925 kunde KMT upprŠtta en regering i Kanton, och den konsoliderade sin makt mycket tack vare den generalstrejk som strax dŠrefter bšrjade i Shanghai och som spred sig šver landet. 1 flera stŠder, dŠr krigsherrarna hade makten, upprŠttades i strejkens spŒr fršn till en arbetarmakt och i Hona Kong skapades en demokratiskt vald styrelse fšr staden. (8) 1 juni 1925 kunde KMT proklamera en ny centralregering med sŠte i Kanton, och man fick nu kontroll šver hela Kwangtung.

 

ÓDet fanns naturligtvis mŠnniskor /inom KKP/ som hade sina dubier om den nya taktiken att gŒ in i Kuomintang. Men ni mŒste komma ihŒg att Kominterns prestige vid denna tid var mycket stor. De flesta av ledarna och av medlemmarna i basen utgick frŒn antagandet att Komintern inte kunde begŒ nŒgra misstag. Minnet av den segerrika Oktoberrevolutionen var fortfarande levande.Ó

Peng Shu-tse i Intercontintal Press nr 22:(vol.10) 1972,s.641.

 

Chiang Kai-sheks statskupp.

Efter Suns dšd uppstod det ett vakuum inom KMTs ledarskap. Det fanns tendenser till rivalitet mellan olika fraktioner. Fšr att hindra ett sšnderfall, vŠnde sig Borodin till armŽn som en medlande och sammanhŒllande faktor. Borodin sŒg Chiang Kai-shek som en garant fšr en fortsatt stabilitet och anstrŠngningarna gick nu ut pŒ att underlŠtta hans vŠg till makten.

 

I augusti 1925 lyckades Chiang driva igenom en ombildning av regeringen, och dŠrefter besatte hans anhŠngare snart alla nyckelposter inom administrationen. €ven om Chiang (som f.š. tillbringat en tid i Sovjetunionen) fšrde en revolutionŠr jargong och vid hšgtidliga tillfŠllen talade om vŠrldsrevolutionen, var han i praktiskt handlande starkt anti-kommunistisk och han upprŠtthšll hela tiden fšrbindelser med hšgern och med borgerliga och imperialistiska kretsar i landet. Han sŒg nogsamt till att kommunisterna inte fick nŒgot inflytande. Den 20 mars 1926 gjorde hans trupper en statskupp i Kanton och han švertog dŠrefter all makt inom regeringen. De tidigare ministrarna fick dra sig tillbaka. 50 kommunister arresterades omedelbart och alla rivaler inom KMT fšrintades fysiskt. Chiangs trupper trŠngde in i fackfšreningarnas och strejkkommittŽernas lokaler och gjorde husundersškningar. De sovjetiska rŒdgivarna sattes i husarrest. KKPs mšjligheter att arbeta inom KMT beskars mycket starkt. KMT-regeringen hade nu blivit en diktatur.

 

Den 15 maj 1926 hšll Chiang ett mšte med KMTs officiella ledning och KKP fšr att bringa klarhet i kommunisternas fortsatta deltagande i KMT. Han angav mycket noggrant villkoren fšr att de skulle fŒ stanna kvar: KKP skulle omedelbart šverlŠmna en fšrteckning šver sina medlemmar i KMT. Kommunister skulle endast fŒ besŠtta 1/3 av platserna inom de lokala partikommittŽernas styrelser. De skulle inte ha rŠtt till nŒgon representation inom regeringen eller inom KMTs exekutiv. KMTs medlemmar fšrbjšds ansluta sig till KKP. Partiet fick inte kritisera Suns ideologi. Alla direktiv som utfŠrdades av KKP till dess medlemmar skulle fšrst understŠllas KMT fšr godkŠnnande. (9)

 

Hur reagerade Komintern pŒ Chiangs statskupp, som omintetgjorde hela den demokratiska uppbyggnaden, och de rŠttigheter man tilltvingat sig under Œr av kamp? Hur reagerade man pŒ de villkor Chiang lade fram fšr KKP och som band partiet till hŠnder och fštter, och hindrade all form av sjŠlvstŠndig verksamhet ocksŒ inom KMT?

 

Alla nyheter om att Chiang gjort en statskupp i Kanton mšrklades i sovjetisk press, och man fšrnekade t.o.m. officiellt rykten om detta och fšrklarade att de spreds ut av fienden. Fšrst ett Œr senare fick Sovjetunionens folk veta att Chiang gjort en statskupp. KKPs centralkommittŽ ville fšrst inte acceptera de villkor Chiang stŠllt. Man fšreslog – och fattade av allt att dšma ocksŒ beslut om – att lŠmna KMT, upprŠtta sin egen organisation och fšrst dŠrefter gŒ i front pŒ lika basis med KMT. Detta fšrdšmdes av Moskva, som drev igenom en revidering. Man fick order att stanna kvar inom KMT, och dessutom fšrbjšd man KKP att ens upprŠtta en fraktion inom KMT, eftersom detta kunde vŠcka misshag. IstŠllet fick man order att Ódriva hela Kuomintang till vŠnster och garantera en stabil vŠnsterpolitik.Ó(10)

 

Hur kunde Komintern fatta ett sŒdant beslut? Hur kunde man i detta lŠge fšra en politik som de facto stršp KKPs mšjligheter att agera? Svaret fŒr sškas i det faktum att fšrhŒllandet mellan KKP och KMT šverhuvudtaget inte – sŒvida man inte leker med orden – kan beskrivas som en ÓfrontÓ. Redan frŒn fšrsta bšrjan hade KKP underordnats KMT, och det fanns inga relationer pŒ jŠmlik basis, och Šn mindre hade KKP nŒgon handlingsfrihet.(11)

 

Under den tid som gick fram till Chiangs statskupp, utvecklades massršrelsen utanfšr och delvis i konflikt med KMT, men utan att KKP kunde gšra nŒgon insats. Partiet begrŠnsade all sin aktivitet till inom KMT, och sŒg som sin uppgift att stimulera dess vŠnsterflygel och fšrsška fŒ organisationen att anta ett mera radikalt program. NŒgon aktivitet utanfšr KMT bedrev man inte; man hade inte ens en tidning, dŠr man kunde fšra ut en analys och ett program.

 

FrŒn Kominterns sida gjorde man inte heller nŒgonting fšr att uppmuntra KKP till sjŠlvstŠndig aktivitet. TvŠrtom: man sŒg KMT som en ersŠttning fšr kommunistpartiet och hŠvdade att det var KMT som skulle genomfšra revolutionen. NŠr KMT hšll sin andra kongress i januari 1926, sŠnde SUKP ett telegram undertecknat av Stalin. Det lšd:

 

PŒ vŒrt parti fšll den stolta och historiska rollen att leda den fšrsta segerrika proletŠra revolutionen i vŠrlden...Vi Šr švertygade om att Kuomintang kommer att lyckas spela samma roll i …st och dŠrigenom fšrstšra grunden fšr imperialisternas styre i Asien ...om Kuomintang stŠrker alliansen mellan arbetarklassen och bšnderna i den nuvarande kampen och lŒter sig ledas av intressena hos de grundlŠggande styrkorna i revolutionen. (12)

 

Det mŠrkliga med ovanstŒende telegram Šr inte bara den fantastiska idŽn att KMT skall ta kommunistpartiets roll i revolutionen, utan ocksŒ att KMT ses som en allians mellan arbetarna och bšnderna. Detta var inte en tillfŠllig blunder. Det var en medveten omdefiniering av KMTs sociala funktion. Tidigare hade man sett KMT som den liberala bourgeoisins parti. FrŒn 1925 Šndrade Komintern och SUKP denna definition till att KMT var Óarbetarnas och bšndernas partiÓ. I ett tal den 18 maj 1925 sade Stalin att i koloniala och halvkoloniala lŠnder kan det nationalistiska blocket Óanta formen av ett enda parti fšr arbetare och bšnder, sŒsom Kuomintang.Ó(13) Regeringen i Kanton beskrevs i juli 1925 som Óen folkregering som mycket liknar sovjetsystemetÓ i Kominterns officiella organ (Inprekorr). DŒ Kominterns exekutivkommittŽ (K.I.E.K.) i mars 1926 hšll sitt sjŠtte plenum beskrev man KMT som ÓrevolutionŠrt block mellan arbetarna, bšnderna, de intellektuella och den urbana demokratin /dvs. bourgeoisin/ pŒ basis av en gemenskap i klassintressena hos dessa skikt i kampen mot imperialisterna och hela den militaristisk-feodala ordningen.Ó HedersgŠst vid detta plenum var f.š. Hu Han-min – en av ledarna fšr KMTs hšgerflygel; han fick bli medlem i ÓKrestinternÓ (Bondeinternationalen) som Órepresentant fšr de kinesiska bšnderna.Ó Strax efter plenums avslutande (mitten av mars 1926) tog man beslutet att vŠlja in KMT som Ósympatiserande partiÓ (med konsultativ ršstrŠtt) i Komintern och Chiang valdes som hedersledamot i dess presidium. Detta skedde mot endast en nej-ršst: Trotskijs. (14)

 

Redan i dessa definitioner av KMT kan vi se en viss motsŠgelse – begreppsfšrvirringen Šr fšrvisso ingen tillfŠllighet – men samtliga gŒr ut pŒ att KMT var ett block av alla progressiva klasser i samhŠllet, och att detta block skulle bli revolutionens instrument. Tanken pŒ att KMT var ett arbetar- och bondeparti hŠngde samman med en teori som Stalin utvecklade frŒn och med 1924 om att man i de koloniala lŠnderna inte behšvde ett kommunistiskt proletŠrt parti; man skulle dŠr kunna klara sig med Óarbetar- och bondepartier.Ó(15) Enligt Stalin behšvdes det dŠrfšr inte ett kommunistiskt parti i Kina; dess medlemmar hade sin plats i ÓfrontenÓ mellan alla de andra klasserna. Denna teori gick snart kaputt och frŒn 1927 kan man finna uttalanden hos Stalin om att partiet skulle bevara sin sjŠlvstŠndighet samtidigt som man var med i KMT.

 

ÓKan man hŠvda att situationen i Ryssland i mars-juni 1917 var analog med den nuvarande situationen /i Kina/? Nej, det kan man inte...inte bara dŠrfšr att Ryssland befann sig pŒ tršskeln till en proletŠr revolution, medan Kina nu stŒr infšr en borgerligt-demokratisk revolution, utan ocksŒ dŠrfšr att Rysslands provisoriska regering var en kontrarevolutionŠr regering medan den nuvarande regeringen i Hankow/Wuhan/ Šr en revolutionŠr regering i ordets borgerligt-demokratiska betydelse...Historien om arbetarsovjeterna visar oss att sŒdana sovjeter endast kan existera och utvecklas om fšrhŒllandena Šr fšrdelaktiga fšr en švergŒng frŒn den borgerligt-demokratiska till den proletŠra revolutionen. Var det inte dŠrfšr som arbetarsovjeterna i Leningrad och Moskva 1905 misslyckades, liksom arbetarsovjeterna i Tyskland 1918, dŠrfšr att fšrhŒllandena inte var fšrdelaktiga? Det Šr mšjligt att vi 1905 inte skulle ha haft sovjeter i Ryssland om det vid den tiden i Ryssland hade existerat en bred organisation av samma typ som den nuvarande Kuomintang i Kina...Av detta fšljer att VŠnster-Kuomintang i Kina spelar ungefŠr samma roll i den nuvarande kinesiska borgerligt-demokratiska revolutionen som sovjeterna spelade 1905.Ó J. Stalin: Revolutionen i Kina och Kommunistiska Internationalens uppgifter. (maj 1927)

Ur: Isaacs, s. 258 (noten)

 

Men han gav inga som helst ledtrŒdar fšr hur detta skulle vara mšjligt nŠr KMT fšrbjšd KKPs sjŠlvstŠndiga agerande bŒde i och utanfšr KMT. Man kan som bekant, inte bŒde ha kvar kakan och Šta upp den. Stalin fšredrog att lŒta KKP bli uppŠtet av KMT. Talet om KKPs sjŠlvstŠndighet blev under sŒdana fšrhŒllanden bara munvŠder; inte nog med det: dessa uttalanden hade ocksŒ en rent diplomatisk och kamouflerande funktion.(16)

 

Synen pŒ KMT som Óarbetarnas och bšndernas partiÓ vŠxlade med en annan syn, som ytligt sett Šr annorlunda men som leder till exakt samma slutsatser. Enligt Bucharin var KMT inte ett vanligt parti, utan Óen korsning mellan ett parti, och en sovjetÓ. PŒ samma mšte dŠr denna djupsinnighet sŒg vŠrldens ljus – det Šr i april 1927 –fšrklarade Stalin att KMT var Óett slags revolutionŠrt parlament, med sitt presidium, centralkommittŽn.Ó(17)

 

De olika definitionerna (arbetar- och bondeparti, korsning mellan parti och sovjet, revolutionŠrt parlament) ledde alla fram till slutsatsen att KMT var det revolutionŠra instrumentet i Kina; dess regering var Óavantgardet i det kinesiska folkets befrielsekamp /och/ tjŠnar som modell fšr den framtida revolutionŠrt-demokratiska ordningen i hela landetÓ – fšr att citera en formulering frŒn 6:e plenum i mars 1926.(18)

 

Man kan sammanfatta Kominterns analys i nŒgra punkter:

 

1. Den kinesiska bourgeoisin Šr anti-imperialistisk och progressiv. Man kan samarbeta med den, eftersom den har samma mŒlsŠttning. Den kan inte jŠmfšras med ex.vis den ryska bourgeoisin. Den kinesiska bourgeoisin Šr mera progressiv. DŠrfšr hade Lenin rŠtt nŠr han bekŠmpade den ryska bourgeoisin, men det vore fel att f.n. bekŠmpa den kinesiska bourgeoisin. (Martynov) (19)

 

2. KMT Šr inget klassparti, det representerar en kraft ovanfšr klasserna och innesluter alla progressiva krafter. Man pršvar olika modeller fšr att fšrklara dess karaktŠr: en sovjet, ett parlament, ett arbetar- och bondeparti och ett block mellan fyra klasser. KKP skall verka inom detta klassblock och vara arbetarnas representant.

 

3. Eftersom KMT innehŒller flera olika klasser mŒste KKP i enighetens namn vara beredd till ÓeftergifterÓ (Martynov). KKP mŒste anpassa sig till de krav KMT stŠller. KKP skall strŠva efter att stŠrka KMT, hindra en upplšsning och bidra till att ÓvŠnsternÓ vŠxer i styrka.

 

Den verkliga innebšrden i Kominterns analys av KMT skulle snart visa sig.

Marschen mot norr.

I juli 1926 bšrjade Chiang sin marsch mot norr. Denna marsch blev impulsen till den mŠktigaste massršrelsen šver hela Kina. Men denna massršrelse skedde delvis i motsŠttning till Chiangs armŽ och det gŠllde fšr honom att hindra att den gick šver sina brŠddar. Redan innan han lŠmnade staden, sŒg han till att Kanton skulle vara lugnt under hans frŒnvaro. Undantagslagar infšrdes, mštesrŠtten inskrŠnktes, alla organisationer stŠlldes under militŠr auktoritet, strejker fšrbjšds.Ó (20) Bondeuppror i Kwangtung slogs ned. Den 15 mŒnader lŒnga strejk som pŒgŒtt i Kanton – Hong Kong avbršts utan att arbetarna fick igenom ett enda krav.

 

Marschen norrut gick mycket snabbt eftersom bšnderna redan innan trupperna anlŠnt, gjort uppror. ArmŽn hade bara att upprŠtta sin administration šver redan befriade omrŒden – och att ŒterlŠmna den jord som bšnderna exproprierat. Man infšrde nŠmligen mycket bestŠmda direktiv om att endast kontrarevolutionŠrers jord fick beslagtas. Om jordŠgaren var medlem i KMT fick man inte ta hans jord (vilket ledde till att jordŠgarna snabbt anslšt sig till KMT, fick behŒlla sin jord, och samtidigt stŠrkte hšgerflygeln inom KMT).(21)

 

I oktober 1926 sŠnde Kominterns ledning ett telegram till KKP och beordrade det att hŒlla bonderšrelsen i schack och se till att den inte gick emot KMTs intressen.(22)

 

Redan i september nŒdde Chiangs trupper Yangtsefloden och de intog Wuhan (kollektivt namn fšr stŠderna Hanyang, Hankow och Wuchang). I december flyttade han šver regeringen dit.

 

Medan regeringen Šnnu hšll pŒ att etablera sig i Wuhan, fortsatte Chiang marschen norrut med šgonen riktade pŒ Shanghai. Under hans frŒnvaro uppstod en ÓvŠnstervridningÓ av regeringen som stod under intryck frŒn massršrelsen i Wuhan.  

 

I bšrjan av 1927 var denna brytning ett faktum. I ett tal den 19 februari och i ett annat den 7 mars 1927 hotade Chiang att bryta med kommunisterna, och han vŠgrade att lŠngre diskutera frŒgorna med sina ryska rŒdgivare.

 

 

ÓProklamationen till strejk var inte ett officiellt beslut frŒn partiet. Efter det att strejken brutit ut, betraktade man den inte som ett fšrsta steg mot ett uppror. Inte bara bland de smŒborgerliga massorna saknades en politisk propaganda, utan Šven bland arbetarna var det fŒ som var klara šver generalstrejkens mŒl och syften...

 

Trots att man fattade beslut om att lansera parollen ÓFšr en Fšrsamling av medborgardelegater!Ó betraktade man den inte som en handlingsparoll som krŠvde en mobilisering av arbetarna i fabrikerna och fackfšreningarna fšr att vŠlja delegater och inbjuda butiksinnehavarna att sŠnda sina egna representanter. Man fšrsškte inte fšrvandla denna fšrsamling till en sovjet fšr den nationella revolutionen, att omvandla den till ett handlingsorgan dŠr frŒgor som arbetarnas strejk, butiksinnehavarnas strejk, och švergŒngen frŒn vŠpnat fšrsvar till vŠpnat uppror kunde diskuteras. Med andra ord: man fšrsškte inte fšrvandla den till en provisorisk revolutionŠr regering de facto .

 

Partiet organiserade helt enkelt en provisorisk revolutionŠr kommittŽ som bestod av toppdelegater frŒn arbetarna och representanter frŒn storbourgeoisin. Fšljaktligen hade massorna pŒ gatorna ingen chans att ansluta sig till 'klasskampen' mellan arbetardelegaterna och de borgerliga representanterna... Det naturliga resultatet var att arbetardelegaterna gav efter fšr storbourgeoisin pŒ varje punkt...VŒrt parti sŠnde ut massorna pŒ gatorna och lŠt dem stŒ dŠr i tre dagar utan att ta hŠnsyn till dem. Vi ledde dem inte, och beordrade inte en offensiv fšr ett uppror. Vi organiserade inte ens en fšrsvarskamp. Arbetarnas švertagande av gevŠr och avrŠttningen av fšrrŠdare var oftast spontana handlingar...

Ch'u Ch'iu-po (ledande medlem av KKP i Shanghai bšrjan av 1927). Ur: Isaacs, s. 133.

 

Regeringen i Wuhan Œ sin sida (ÓVŠnsterÓ-Kuomintang – VKMT) frŒntog vid en konferens Chiang all makt. Man beslšt att lŒta KKP ha representation i regeringen. I gengŠld skulle ÓTredje Internationalens, Kinesiska kommunistpartiets och Kuomintangs pressorgan i sina rapporter inte stšra den anda av samarbete som rŒder, och inte kritisera varandra.Ó (23) TvŒ kommunister utnŠmndes som ministrar fšr arbetet resp. jordbruket. I KMTs tidning, Folktribunen, fšrklarade man orsaken till utnŠmningen:

 

Den nuvarande planen fšr samarbete Šr viktig, dŠrfšr att den innebŠr škad kontroll frŒn Kuomintangs sida šver alla de styrkor som deltar i revolutionen...Kommunistparitet mŒste uppfylla sina Œtaganden fšr att partiet /dvs KMT/ och regeringen skall fŒ full kontroll šver massršrelsen. (24)

 

Brytningen med Chiang var inte fullstŠndig, och VKMT under Wang Ching-weis ledning sŒg till att man hade utrymme fšr nya kompromisser med honom. Man motsatte sig dŠrfšr inte att Chiang fortsatte marschen norrut, och man ignorerade alla rykten som bšrjade gŒ om att Chiang inlett hemliga šverlŠggningar med den utlŠndska kolonin i Shanghai och med japanerna (vilket han hade). Man var inte alls intresserad av att mobilisera massorna mot Chiang.

Massakern i Shanghai april 1927

I Shanghai rasade under hela expeditionen mot norr en vŒldsam strejkvŒg. Stadens bourgeoisi hoppades pŒ att kvŠsa arbetarna och fšrvŠntade sig Chiangs medverkan. KKP Œ sin sida fortsatte att betrakta Chiang som revolutionens ledare. DŒ generalstrejk inleddes i staden 17 febr. gav KKP direktiv om att parollerna skulle begrŠnsas till: ÓStšd Chiang Kai-shek!Ó (25) Alla fšrsšk att organisera strejken och bilda arbetarrŒd avvisades av KKP. Stadens militŠra ledare, general Li, slog ned strejken mycket hŒrt. Inom de nŠrmaste dagarna dšdades ca 200 arbetare. Fšrst den 22 febr. manade KKP till allmŠnt uppror šver hela staden med tanken att detta uppror skulle sammanfalla med Chiangs inmarsch i staden. Hans trupper var endast nŒgra mil utanfšr staden och hade inga hinder fšr en inmarsch. Chiang beordrade dem dock till halt och lŠt dem vila sig medan upproret slogs ned inne i staden.

 

Fšrst en mŒnad senare samlade Chiang ihop sina trupper och tŒgade in i staden. Omedelbart fšre inmarschen proklamerade fackfšreningarna en ny generalstrejk, och dŒ Chiang kom till Shanghai var hela staden i arbetarnas hŠnder. Fackfšreningarna och KKP hšll alla strategiska poster, alla polisstationer och alla telegraf- och poststationer. Man hade satt upp en egen milis som upprŠtthšll ordningen, dŒ Chiang den 26 mars tŒgade in.

 

NŠr Chiang vŠl kommit till staden bšrjade han en serie šverlŠggningar med stadens bourgeoisi. Redan den 29 mars hšlls ett mšte mellan 50 ledande gestalter inom stadens bank- och industrivŠsende och Chiang. Efter mštet utfŠrdade dessa representanter fšr bourgeoisin en deklaration om ÓrevolutionŠrt stšdÓ till Chiang och gav honom ett lŒn pŒ 10 miljoner. (26) Chiang bšrjade nu vidta ŒtgŠrder fšr att ta kontrollen šver staden. En fšrsta ŒtgŠrd var att se till att linjerna hšlls bakŒt. I nŒgra av de mindre stŠderna pŒ vŠgen till Shanghai fick hans mannar genomfšra kupper mot vŠnstern inom KMT och mot KKP. I Hangchow krossades fackfšreningarna, och de militanta ledarna arresterades. Demonstrerande arbetare skšts ned. Fšr att skapa fšrvirring slšt Chiang samtidigt en kompromiss med Wang Ching-wei och regeringen i Wuhan

.

ÓEn splittring inom Kuomintang och fientligheterna mellan proletariatet i Shanghai och de revolutionŠra soldaterna Šr absolut uteslutet just nu...Chiang Kai-shek har sjŠlv fšrklarat att han kommer att underordna sig partiets beslut. En revolutionŠr som Chiang Kai-shek kommer inte att ansluta sig till kontrarevolutionŠren Chang Tso-lin – som imperialisterna fšrsšker fŒ oss tro – fšr att slŒ ned befrielseršrelsen. Det fšrekom visserligen fšrhandlingar i november /1926/ mellan Chang Tso-lin och Kanton-armŽn /dvs. Chiang/ men endast av taktiska skŠl...Kuomintang har lovat att tillfredsstŠlla alla arbetares krav. Den enda fara som hotar proletariatet i Shanghai Šr en imperialistisk provokation.Ó

La Correspondence Internationale (Kominterns officiella fransk-sprŒkiga organ) 30 mars 1927.

 

KKP i staden upptrŠdde utomordentligt aningslšst. Efter avtalet mellan Chiang och Wang fšrklarade sig KKP vara fullstŠndigt nšjt med lŠget. NŠr Chiang vŠgrade acceptera den provisoriska stadsfullmŠktige som upprŠttats lŠt man den omedelbart upplšsas. Man lŠt Chiangs trupper besŠtta alla nyckelposter i staden och KKP bekŠmpade varje fšrsšk till lokalt švertagande av makten. PŒ order frŒn Komintern grŠvde man ner sina vapen fšr att undvika en konfrontation.

 

Den 12 april 1927 kl. 4 pŒ morgonen bšrjade massakern. Chiangs trupper, som fšrstŠrkts av stadens banditgŠng, lšsdrivare och luffare, gick till angrepp mot stadens arbetarorganisationer. Utan stšrre motstŒnd intog man omedelbart alla dess lokaler. 1 ett slag dšdades 4-700 personer under natten. KKP nšjde sig med att i appeller hšvligt begŠra att de arresterade skulle slŠppas. Fšrst nŠr detta inte skedde, utfŠrdade stadens fackfšrening 13 april order om en proteststrejk, som fick en vid omfattning (100.000 strejkande). PŒ kvŠllen šppnade Chiangs styrkor eld mot ett obevŠpnat demonstrationstŒg. 300 dšdades och flera hundra sŒrades. Under de nŠrmaste dagarna rŒdde allmŠn terror šver hela staden och flera tusen personer mšrdades. Liknande kupper genomfšrdes i Ningpo, Foochow, Amoy, Swatow och Kanton. Arbetarršrelsens centrum i Kina hade krossats. (27)

Debatten inom Komintern om den kinesiska revolutionen.

Hur reagerade man i Komintern pŒ massakern i Shanghai? Den kom fullstŠndigt ovŠntat fšr ledningen dŠr. Under en hel vecka efter massakern fortsatte artiklar att dyka upp av bara farten i Kominterns pressorgan, dŠr man hyllade Chiang. Fšrst den 20 april kom en artikel som fšrdšmde ÓChiang Kai-sheks fšrrŠderiÓ. Snart fann man sig ocksŒ. ÓChiang Kai-sheks fšrrŠderi var inte ovŠntatÓ fšrklarade en talesman fšr Komintern den 23 april, och redan tvŒ dagar innan hade Stalin slagit sig fšr bršstet och pŒ sitt oblyga sŠtt fšrklarat att hŠndelserna Ótill fullo och i sin helhet visar det korrekta i Kominterns linje.Ó (28)

 

Men hade Kominterns ledning verkligen fšrutsett vad som skulle hŠnda? Det finns ett tal av Stalin om strategin inom KMT, vilket aldrig har publicerats. Det hann nŠmligen inte komma i tryck fšrrŠn hŠndelsefšrloppet motsagt varje rad i det. Talet hšlls den 6 april 1927. I detta fšrklarade Stalin att kommunisterna inom KMT skulle utnyttja hšgern, krama ur den som en citron och sedan kasta bort den. KMT var ett block dŠr hšgern fyllde en viktig funktion och det vore fel att bryta med den. (29) En knapp vecka senare var det hšgern som istŠllet kramade sšnder arbetarorganisationerna och kastade dem i graven. I samtliga uttalanden som finns frŒn Komintern och dess ledning vid denna tid fšrnekar man ihŠrdigt risken fšr en kupp och beskriver istŠllet Chiang som en ÓpŒlitlig allieradÓ. (30)

 

NŠr man nu i efterhand talade om att man ÓfšrutsettÓ hŠndelsefšrloppet syftade man pŒ en passus i K.I.E.K.s 7:e plenum (nov. 1926) dŠr man sagt att den nationella bourgeoisin fšrr eller senare mŒste komma i motsŠttning till revolutionen. NŒgot mer Šn denna allmŠnna fras finner man inte heller i denna resolution som var den utfšrligaste analys Komintern gjorde av den kinesiska revolutionen. I resolutionen hyllade man Kanton-regeringen och KMT som en revolutionŠr regering, och begrŠnsade KKPs verksamhetsomrŒde till att inom KMT verka fšr en vŠnsterlinje och se till att KMT blir Óarbetarnas, bšndernas och andra exploaterade klassers demokratiska diktatur.Ó

 

Under 7:e plenum uttalade sig ocksŒ Stalin om den kinesiska revolutionen (30 nov. 1926). Hans inledning Šr storslagen och den visar hur han verkligen brottats med problemen:

 

Lenin sade att kineserna snart skulle fŒ sitt 1905. Vissa kamrater har uppfattat detta sŒ att kineserna skulle fŒ en upprepning, punkt fšr punkt, av det som skedde i Ryssland 1905. Det Šr inexakt. Lenin sade aldrig att den kinesiska revolutionen skulle vara en kopia av den ryska revolutionen 1905. Han har bara sagt att kineserna skulle ha sitt 1905. Detta innebŠr att den kinesiska revolutionen vid sidan av de allmŠnna dragen frŒn revolutionen 1905, skulle ha sina specifika sŠregenheter som skulle ge den ett speciellt utseende.

 

Efter att ha lšst detta brŠnnande problem, som endast kan intressera en dogmatiker, och jagat bort sina egna hjŠrnspšken, bšrjar Stalin analysera den kinesiska verkligheten.

 

Stalin talar entusiastiskt om Chiangs trupper som Óden kinesiska revolutionŠra armŽnÓ och marschen mot norr blir i hans šgon en odelat progressiv ršrelse, som inte innehŒller nŒgra som helst motsŠttningar. Till skillnad frŒn alla tidigare revolutioner i historien – dŠr folket var obevŠpnat och stŒtt mot en reaktionŠr armŽ – rŒder en sŠregenhet i Kina: ÓI detta land Šr det inte ett obevŠpnat folk som stŒr mot den gamla regeringens trupper, utan ett folk i vapen som representeras av sin revolutionŠra armŽ. I Kina stŒr den vŠpnade revolutionen mot den vŠpnade kontrarevolutionen.Ó

 

Chiangs armŽ – vi pŒminner om att ovanstŒende citat hos WG blir revolutionens ÓgrundlagÓ – Šr sŒlunda folkets armŽ, som bekŠmpar kontrarevolutionen. Under sŒdana fšrhŒllanden Šr det inte underligt att KKP uppmanas stanna kvar inom KMT. Inte heller att man fšrbjuder bildandet av sovjeter i Kina. Man kan visserligen fŒ bilda ÓbondekommittŽerÓ, men Œ andra sidan finns det fšr fŒ revolutionŠrer i Kina, och dŠrfšr mŒste man sška vidta ŒtgŠrder via den ÓrevolutionŠraÓ regeringen. I de provinsregeringar som upprŠttats i marschens efterfšljd bšr kommunisterna sška delta och verka fšr bšndernas krav. Men kommen sŒ lŒngt i sitt tal, nŒs Stalin av en viskning om att allt kanske inte Šr fullt sŒ ljust i de omrŒden som befriats av den ÓrevolutionŠraÓ armŽn: ÓMan sŠger att den revolutionŠra armŽn mottagits med šppna armar i Kina, men efter det att den varit i omrŒdet nŒgon tid har en viss desillusion spritt sig.Ó Stalin lugnar sina Œhšrare: ÓDet var samma sak i Sovjetunionen under inbšrdeskriget.Ó (31)

 

Kominterns analys domineras som synes av en fullstŠndigt felaktig vŠrdering av den kinesiska revolutionens klasskrafter och av KMTs utvecklingsmšjligheter. Man fick lŠra sig en utomordentligt dyrbar lŠxa av massakern i Shanghai. Tog man lŠrdom? TyvŠrr inte!

 

Massakern gav inte anledning till nŒgon revidering av politiken. TvŠrtom fortsatte man pŒ den inslagna vŠgen. Det var, resonerade man, Chiang som lŠmnat KMT, det var han som brutit fšrbindelsen. KKP skulle fortsŠtta att arbeta inom KMT, nu nŠrmare bestŠmt inom VKMT, som hade sitt sŠte i Wuhan. Denna linje fastslogs vid K.I.E.K.s 8:e plenum som samlades i maj 1927 i Moskva. Vid detta plenum utbršt en mycket hetsig debatt mellan Kominterns ledning Œ ena sidan och VŠnsteroppositionen Œ den andra. Av flera skŠl – bland vilka de viktigaste var mšrklŠggningen av nyheterna och oenigheten inom Oppositionen om Kina, – hade Trotskij inte tagit upp den kinesiska revolutionen till analys fšrrŠn i bšrjan av april 1927.(32) I en artikel som skrevs den 3 april (men vŠgrades publicering i Pravda) varnade han fšr utvecklingen och fšrutsŒg med oerhšrd sŠkerhet att Chiang nu skulle bryta ned KKP. Han varnade fšr att KKP var en gisslan hos KMT och fšresprŒkade att partiet skulle lŠmna KMT innan en katastrof intrŠffade. KKP mŒste nu staka ut en sjŠlvstŠndig linje som tog sig an arbetarnas och bšndernas intressen, Šven om detta innebar en motsŠttning till bourgeoisin, och partiet mŒste se till att kommunismen inte komprometterades genom en felaktig och opportunistisk politik.

 

Det Šr absurt att pŒstŒ att ett uttrŠde frŒn KKPs sida ur Kuomintang skulle innebŠra att samarbetet bryts. Det Šr nu inte frŒga om samarbete utan underkastelse. Ett politiskt samarbete fšrutsŠtter jŠmlikhet mellan de tvŒ sidorna och en šverenskommelse mellan dem. Detta Šr inte fallet i Kina...l sin nuvarande form representerar Kuomintang ett 'orŠttvist fšrdrag' mellan bourgeoisin och proletariatet.Ó

 

Fšr arbetarna i Kina och sŠrskilt i Shanghai gŠller det att pŒbšrja byggandet av sovjeter Ósom kan bli attraktionscentrum fšr alla verkligt revolutionŠra organisationer.Ó (33)

 

Infšr 8:e plenum fanns fšrutsŠttningarna fšr en konfrontation mellan tvŒ radikalt olika uppfattningar om den kinesiska revolutionen. Stalins uppfattning kom till synes i hans ÓDen kinesiska revolutionens frŒgorÓ som publicerades i Pravda 21 april 1927. Trotskijs stŒndpunkt kom fram i svarsartikeln ÓDen kinesiska revolutionen och kamrat Stalins teserÓ (vilken aldrig fick publiceras eftersom en debatt i frŒgan ansŒgs skada ÓrevolutionensÓ intressen). StŒndpunkterna kommer ocksŒ fram i de tvŒ tal Trotskij hšll vid plenum och den motsatta sidans syn slutligen i den resolution som antogs och i det tal om resolutionen som Bucharin hšll strax efterŒt. Vi skall se vad dessa linjer gick ut pŒ.

 

Som vi redan citerat, ansŒg Stalin att Chiangs kupp bekrŠftat Kominterns analys och dess tidigare linje. Nu hade den nationella bourgeoisin brutit fronten, och de fyra klassernas block ersatts med Óde tre klassernas blockÓ (arbetare, bšnder, smŒbourgeoisi). Detta block hade sitt centrum i Wuhanregeringen, som nu hade švertagit alla revolutionŠra funktioner i landet. KKP miste dŠrfšr stšdja detta block, delta i regeringens arbete och sška frŠmja en radikal jordbrukspolitik. Genom den nationella bourgeoisins uttŒg har revolutionen vunnit i djup, och proletariatet har fŒtt škad tyngd och stšrre mšjligheter att gšra sig gŠllande i revolutionen. DŠrfšr vore det fel att nu lŠmna VKMT eller ens tala om att lŠmna det i framtiden. TvŠrtom skall man kŠmpa fšr proletariatets ledarskap inom KMT. Det gŒr att fšrvandla regeringen i Wuhan till Óproletariatets och bšndernas revolutionŠrt-demokratiska diktaturÓ. Att man gŒr in i regeringen Šr inte ministersocialism, ty regeringen i Wuhan fšr en effektiv kamp mot imperialismen. Man kan inte heller begŠra en alltfšr rakryggad politik. Med tanke pŒ situationen Šr det nšdvŠndigt fšr regeringen att ÓkryssaÓ och ÓmanšvreraÓ gentemot imperialisterna, att bedriva, som det kallas i resolutionen, en ÓBrest-LitovsktaktikÓ.

 

AngŒende taktiken har Stalin en del preciseringar att gšra. Det Šr absolut felaktigt att stŠlla parollen om sovjeter, ty detta vore att infšra ett system av maktdualism, dvs att sŒ misstroende mot regeringen i Wuhan och strŠva efter att stšrta den. IstŠllet skall man konsolidera andra massorganisationer typ bondekommittŽer, strejkkommittŽer, fackfšreningar och andra grupper pŒ vilka VKMT baserar sig, men absolut inte infšra en maktdualistisk situation. Det vore att be arbetarna bekŠmpa sin egen regering. Det gŠller inte att stšrta regeringen, utan att fšrŠndra den inifrŒn. Man bšr dock kŠmpa fšr att arbetarna och bšnderna bevŠpnas fšr att bŠttre kunna bekŠmpa imperialismens och kontrarevolutionens styrkor. (34)

 

I sin artikel och i sina tvŒ tal avvisade Trotskij mycket bestŠmt denna politik. Att nu sŠtta sitt hopp till VKMT vore att upprepa misstaget med alliansen med Chiang. Man kan inte lŒta regeringen i Wuhan ta hand om jordreformen och arbetarklassens krav pŒ bŠttre arbetsfšrhŒllanden; dessa mŒste man tillvinna sig genom arbetarnas och bšndernas egen organisering. Regeringen i Wuhan Šr ingen arbetar- och bonderegering, utan den sšker sitt stšd hos en vacklande smŒbourgeoisi. I den nuvarande konjunkturen med en stark kontrarevolution som Šr bevŠpnad till tŠnderna, tenderar regeringen i Wuhan att sška en kompromiss med imperialismen och den inhemska kontrarevolutionen. Den kommer att sška begrŠnsa alla reformer fšr att inte skrŠmma bort smŒ- och mellanbourgeoisin.

 

PŒ det politiska fŠltet Šr det otillrŠckligt med massorganisationer som fackfšreningar o.dyl., dŠrfšr att dessa inte fšrmŒr fylla samma funktion som breda, offensiva kamporgan:

 

Under de tidigare massršrelserna tvingades fackfšreningarna uppfylla funktioner som lŒg mycket nŠra sovjeternas funktion (i Hong Kong, Shanghai och pŒ andra stŠllen). Men detta var funktioner som just fackfšreningarna var helt otillrŠckliga fšr att klara. De omfattar inte de smŒborgerliga massorna i stŠderna, vilka stšder proletariatet. Men sŒdana uppgifter som att genomfšra strejker med minsta tŠnkbara fšrluster fšr de fattiga i staden, utdelningen av mat, medverkan i skattepolitiken, medverkan i bildandet av de vŠpnade styrkorna, fšr att inte tala om genomfšrandet av jordreformen i provinserna, kan endast utfšras med den nšdvŠndiga styrkan om de styrande organen omfattar inte bara alla sektioner av proletariatet, utan sammanbinder dem intimt under dess aktiviteter med de fattiga i stad och pŒ land. – Om vi skall ta en allians mellan proletariatet och de fšrtryckta massorna i stad och pŒ land pŒ allvar – inte en 'allians' mellan ledarna, en fšrvrŠngd allians mellan tvivelaktiga representanter – kan en sŒdan allians endast ha sovjetens organisatoriska form. Detta kan endast fšrnekas av dem som mera litar pŒ taktiken att kompromettera ledare Šn pŒ de revolutionŠra massorna i basen.

 

Trotskij ville ha en politik som var inriktad pŒ KKPs sjŠlvstŠndighet och mšjlighet att fšra en egen linje i revolutionen, en linje som skulle centreras kring parollen om sovjeter. En allians med VKMT pŒ de villkor som Stalin-Bucharin fšreslŒr kan leda till ett nytt fšrrŠderi:

 

Politiker av Wang Ching weis typ enar sig under svŒra fšrhŒllanden den tio gŒnger hellre med Chiang Kai-shek och mot arbetarna och bšnderna. Under sŒdana fšrhŒllanden Šr tvŒ kommunister i en borgerlig regering vanmŠktiga gisslan, om inte en direkt maskering fšr fšrberedelser av nya slag mot de arbetande massorna. Vi sŠger till arbetarna i Kina: bšnderna kan inte genomfšra jordreformen till slutet om de leds av smŒborgerliga radikaler

 

istŠllet fšr av er, de revolutionŠra proletŠrerna. Bygg dŠrfšr era arbetarsovjeter, gŒ i allians med bondesovjeterna, bevŠpna er genom sovjeterna, dra in soldatrepresentanterna i sovjeterna, skjut de generaler som inte erkŠnner sovjeterna, skjut de byrŒkrater och borgerliga liberaler som sšker organisera uppror mot sovjeterna. Endast genom bonde- och arbetarsovjeter kan ni vinna šver majoriteten av Chiang Kai-sheks soldater till er sida. – Den kinesiska borgerligt-demokratiska revolutionen kan endast gŒ framŒt och bli segerrik i sovjetens form eller ocksŒ inte alls.

 

Trotskijs linje blev naturligtvis inte antagen; Stalin-Bucharin trumfade igenom sin politik. (35)

€ventyren i Wuhan

Men delegaterna pŒ KIEKs 8:e plenum hade inte ens hunnit upplšsa sitt sammantrŠde fšrrŠn den skisserade politiken med en allians med VKMT bšrjade bryta samman.

 

Omedelbart efter Chiangs kupp i Shanghai bšrjade Wangs regering i Wuhan att sška vidga sin politiska bas – till hšger. Chiangs diktatoriska, ÓbonapartistiskaÓ regim gjorde att vissa sektorer inom den nationella bourgeoisin kom i konflikt med honom, och hŠr sŒg Wang mšjligheter till de av Komintern efterlysta ÓmanšvrernaÓ. Han vidtog flera ŒtgŠrder fšr att visa sitt borgerliga sinnelag. Anti-imperialistiska plakat revs ned i Wuhan, byggnader som ockuperats av arbetare och bšnder togs tillbaka av regeringen och ŒterlŠmnades till Šgarna, och man fšrbjšd allt som kunde ÓfšršdmjukaÓ utlŠndska makter. Arbetarna i provinshuvudstaden Changsha, som bšrjat en strejk mot amerikanska fšretag (som protest mot USAs bombning av Nanking) beordrades tillbaka i arbete. Regeringen nšjde sig med att pŒ Óanti-imperialismens omrŒde spela ut olika imperialistiska makter mot varandra. Eftersom England och USA var dominerande makter, sškte man kontakter med Japan fšr att skapa ett jŠmviktslŠge. Imperialisterna blev allt mer hŠnsynslšsa ju mer de sŒg att regeringen i Wuhan var maktlšs. UtlŠndska krigsskepp syntes inte lŠngre bara vid kusten, utan seglade upp lŠngs Yangtse-floden. Hankow (i Wuhan) blev i praktiken en belŠgrad stad. Politiken att blidka bourgeoisin misslyckades. Arbetskšparna skrŠmdes av krigssituationen, stŠngde sina fabriker och flyttade šver kapitalet till Shanghai. Redan i maj var 100.000 arbetare i lockout. Trots denna situation, som endast var katastrofal ur borgerlig synvinkel, vŠgrade regeringen vidta nŒgra ŒtgŠrder, sŒsom att šppna fabrikerna igen under arbetarkontroll. Detta skulle nŠmligen ha inneburit en definitiv brytning med bourgeoisin. Fšrsšk att spontant ta šver fabriker slogs ned. Redan i slutet av april hade samma mšnster som i Shanghai bšrjat avteckna sig. Fackfšreningarnas ordningsstyrkor fick sina befogenheter inskrŠnkta. Arbetsdomstolar inrŠttades, som skulle hindra ӚverdrifterÓ frŒn arbetarnas sida. Detsamma hŠnde med jordfrŒgan. Den kommission som tillsattes fšr att utarbeta en jordreform kom fram till att alla reformer skulle vŠnta till dess det militŠra lŠget hade fšrbŠttrats. Man ville inte skrŠmma bort jordŠgarna och bourgeoisin. (36)

 

Under vŒren skedde omfattande bonderesningar inom det omrŒde som behŠrskades av Wuhan-regeringen, sŠrskilt i Hunan och Hupeh. NŠr regeringen vacklade, tog bšnderna saken i egna hŠnder och ockuperade helt sonika jorden. Till en bšrjan fšll jordŠgarna undan: de fruktade bŒde styrkan i bonderšrelsen och armŽn i Wuhan. Men nŠr de mŠrkte att regeringen vacklade, vŠgrade godkŠnna ockupationerna och t.o.m. fšrdšmde dem, fick de ny sjŠlvkŠnsla. De bšrjade organisera sig igen, tog šver de lokala KMT-avdelningarna, startade egna ÓbondeorganisationerÓ och upprŠttade en egen milis, bestŒende av banditgŠng. Tusentals bšnder slaktades ned. NŠr bšnderna fšrsškte skapa sjŠlvfšrsvars- och administrationsorgan fšrdšmdes detta av regeringen och man fick order att upplšsa dem. Varje bondekommittŽ fick endast ha 50 bevŠpnade vakter, och de fick endast anvŠndas mot banditerna, inte mot jordŠgarna. Bondeorganisationerna fšrlorade snart bšndernas fšrtroende och dessa avpolitiserades. Deras vaksamhet infšr reaktionŠra kupper minskades.

 

ÓI Huang An distriktet ex.vis dšdade reaktionŠrerna 21 av de mest framstŒende bondeledarna. Fšreningarna har bett regeringen sŠnde trupper fšr att skydda bšnderna. Men regeringen sŠger att trupperna Šr upptagna vid fronten. Fšreningen ber dŒ om lov att anvŠnda sina egna vapen; men ocksŒ detta fšrbjuder regeringen, och tillŒter endast att de anvŠnds mot vŠlkŠnda banditer som angriper byarna, inte fšr konflikter inom byn. Vad kan vi gšra? ReaktionŠrerna erkŠnner ingen lag; de dšdar som de vill. Men vi mŒste erkŠnna lagen, ty vi Šr en ansvarskŠnnande fšrening. LikvŠl kan lagen inte hjŠlpa oss och fšrbjuder oss t.o.m. att hjŠlpa oss sjŠlva...Vi fick bšndernas fšrtroende genom att lova dem lŠttnader i de svŒra fšrhŒllandena...Detta genomfšrs inte...Den vanlige bonden ropar: 'Lšgnare! Ni har inte gjort nŒgonting fšr oss. Nu lyssnar vi inte mer till era tomma lšften.' Vi fšrsšker krossa feodalismen. Men feodalismen baseras pŒ byns nuvarande ekonomiska struktur. JordŠgarna har alla pengar. De fattiga mŒste lŒna varje vŒr fšr utsŠde, gšdningsmedel och t.o.m. till sin egen mat. Nu vŠgrar jordŠgarna att lŒna ut mer, ty de hatar bondefšreningarna.

TvŒ tredjedelar av bšnderna kan inte fŒ pengar till utsŠde. De bšrjar klandra fšreningen. Vi lovade att organisera kooperativ, men inte ens fšr det har vi pengar...Lagen fšrbjuder oss att ta jorden frŒn jordŠgarna fšrrŠn den nya jordlagen har faststŠllts och domstolen avgjort...Ó

Sekreterare i en bondefšrening i Hupeh-provinsen, maj 1927 Ur: Isaacs. s. 230f.

 

1 Wuhan-regeringen satt tvŒ kommunistiska ministrar sedan i mars, vilka hšll ministerierna fšr Arbete och Jordbruk. De genomfšrde lojalt och utan att protestera regeringens politik att dra ut pŒ jordreformen och att hindra massršrelsen frŒn att gŒ utšver de tillŒtna ramarna. (37)

 

Situationen var nu vŠl lŠmpad fšr den s.k. Changshakuppen, som kom den 21 maj 1927, dŒ delegaterna i KIEK fortfarande satt och diskuterade Wuhan-regeringens effektiva politik.

 

BefŠlhavaren fšr den lokala armŽn i Changsha (i provinsen Hunan) beordrade den 21 maj sina mŠn att besŠtta fackfšreningarnas lokaler och alla offentliga byggnader. DŒ han hšll staden, fšrklarade han att han gŒtt šver till Chiangs sida, och dŠrmed inledde han det kanske blodigaste kapitlet i detta Œr av blodiga nederlag fšr revolutionen. Dagligen fšrsiggick avrŠttningar i staden och pŒ den omgivande landsbygden. Omkring 20 000 mŠnniskor dšdades.

 

I all hast satte KKP och fackfšreningarna som motŒtgŠrd upp en bondearmŽ med nŒgra tusen man som var beredd att marschera mot Changsha. De hade šverlŠge i antalet trupper, ett visst underlŠge i vapenutrustning, men man rŠknade med att kunna omringa staden, mobilisera nya trupper och invŠnta fšrstŠrkningar frŒn det ÓrevolutionŠra centratsÓ armŽ. Marschen mot staden hade redan inletts nŠr man fick order frŒn KKPs centralkommittŽ att instŠlla den. IstŠllet skulle man avvakta regeringens ŒtgŠrder och inte handla pŒ egen hand. Marschen avbršts. Myteristerna i Changsha fick under tiden fšrstŠrkningar frŒn en annan del av armŽn som ocksŒ brutit sig ut och švergŒtt till kontrarevolutionens sida. Snart behŠrskade myteristerna hela provinsen Hunan och ÓordningenÓ ŒterupprŠttades. Regeringen vidtog inga andra ŒtgŠrder Šn att en ÓundersškningskommissionÓ tillsattes och sŠndes mot Hunan. NŒgra andra aktioner vŠgrade man att genomfšra. Genom sin lojalitet mot regeringen kunde KKP inte fšreta sig nŒgot pŒ egen hand. Efter mŒnga om och men fick' undersškningskommissionen komma till tals med myteristerna, och undersška fšrhŒllandena. Kommissionens ordfšrande gav fšljande rapport och rekommendationer till regeringen i Wuhan:

 

Jag har funnit att arbetar- och bonderšrelsen under dŒliga rŒd frŒn sina ledare tappat kontrollen och infšrt en terrorregim mot folket. I motstridighet till de uttryckliga orderna frŒn centralregeringen fšr att skydda de revolutionŠra soldaternas familjer har de šverallt infšrt skatter och bšter, fšrolŠmpat folk och t.o.m. mšrdat...DŒ de sŒg detta...gick de soldater som fanns i Hunan till sjŠlvfšrsvar...Trots att Hsu Ke-hsiangs /den rebelliske generalen/ handlingar hŠrršrde ur en všrdnad fšr rŠttvisan, har han šverskridit grŠnserna fšr lag och disciplin. Han bšr fŒ ett lŠtt straff i form av degradering, men ŒterinsŠttas i armŽns tjŠnst.

 

Regeringen fšljde rekommendationerna. (38) Nu blev det fritt fram igen. NŒgra dagar senare (slutet av juni 1927) skedde en exakt upprepning av hŠndelsefšrloppet, nu i Kiangsi, dŠr alla kommunister och fackfšreningsmedlemmar avstŠngdes frŒn inflytande. Det omrŒde som nu kontrollerades av regeringen blev mindre: och mindre. Utanfšr de tre stŠderna i Wuhan, hšll kontrarevolutionen hela landsbygden. Massršrelsen hade krossats. VKMT bšrjade pŒ allvar att sška efter nya allierade. Vi ger ordet till Wang Ching-wei:

 

Kommunisterna fšreslŒr att vi skall gŒ tillsammans med massorna. Men var finns massorna? Var finns de mycket prisade styrkorna frŒn Shanghais arbetare eller Kwangtungs eller Hunans bšnder? Det finns inga sŒdana styrkor. Ni ser, Chiang Kai-shek hŒller sig kvar utan massorna. Att gŒ med massorna innebŠr att gŒ mot armŽn. Nej, det Šr bŠttre att vi gŒr utan massorna men med armŽn. (39)

 

Men det vore fel att sŠga att Komintern enbart satsade pŒ KMT och dess olika falanger. Man hšll ocksŒ dšrren šppen fšr andra kombinationer. En faktor utanfšr KMT, en Ódark horseÓ, fick ocksŒ sin beskŠrda del av stšdet: general Feng Yu-hsiangs ÓFolkarmŽÓ. Feng var en f.d. kristen general, som med sin armŽ bekŠmpat hedningarna under de kaotiska fšrhŒllandena i bšrjan av 1920-talet och blivit en lokal krigsherre. Men sedan blev han plštsligt omvŠnd, riktade šgonen mot Moskva, reste dit, kallade sig fšr kommunist och blev vŠl mottagen av Stalin. Han fick hjŠlp att bygga upp sin ÓfolkarmŽÓ (rŒdgivare, vapen etc.) och alla rykten om att Feng skulle ha hemliga kontakter med Chiang (vilket han hade) fšrnekades. I den konstellation som rŒdde efter april 1927 satte Wuhan-regeringen sitt hopp till Peng. Dels var han en kraft utanfšr KMT (Feng hade alltid vŠgrat ansluta sig till KMT) som kunde backa upp de sviktande styrkorna, dels var han ÓkommunistÓ och dels – kanske viktigast – behŠrskade han omrŒdet norr om Wuhan och hans stšd var helt avgšrande om regeringen skulle kunna genomfšra sin planerade Ómarsch mot norrÓ och inta Peking. Denna marsch bšrjade i maj 1927. Feng visade dock ingen stšrre entusiasm. Medan Wuhans soldater slet sig fram, vŠgrade han šppna en andra front; istŠllet flyttade han sina trupper och sitt hšgkvarter till. Kaifeng, vilket gjorde att han kontrollerade Centralkina och dŠrmed avgjorde framgŒngen fšr marschen mot norr. Han kallade Wuhan-regeringen till en konferens den 12 juni. Vid denna fšrklarade han sina villkor fšr samarbete: arbetarna, bšnderna och kommunisterna mŒste krossas. En vecka senare hade Feng ett sammantrŠffande med Chiang, dŠr de gjorde en gemensam šverenskommelse om att krossa kommunismen och massršrelsen i Kina. Den 22 juni sŠnde Feng ett telegram till Wuhan-regeringen och inbjšd dem att ansluta sig till Nationalistsidan i kampen mot Óden gemensamma fiendenÓ. (40) Wuhan-regeringen hade nu definitivt uttšmt alla sina mšjligheter till vŠnster genom att Kominterns sista hopp –Feng – hade svikit. Det var nu bara en tidsfrŒga innan Wuhan skulle fšlja Fengs rekommendationer fšr att finna ett socialt stšd. Wuhan-regeringen startade som lŠmplig inledning en kampanj mot kommunismen. Infšr denna slog KKP lamt till retrŠtt. Man upprepade pŒ nytt sin lojalitet till KMT och uppmanade alla arbetar- och bondeorganisationer att underordna sig KMTs och regeringens auktoritet. Man beslšt Šven att šverlŠmna alla vapen i partiets Šgo till regeringen. Fackfšreningarna fšljde i partiets spŒr. De tvŒ kommunistiska ministrarna lŠmnade regeringen Óav hŠlsoskŠlÓ. Nu var det bara att vŠnta pŒ det formella beslutet att kommunisterna skulle uteslutas ur VKMT.

 

Fšrst i bšrjan av juli kom nya abrupta direktiv frŒn Komintern om politiken. Den 14 juli antog KlEK en resolution (41) som inleddes med pŒstŒendet att Komintern som vanligt fšrutsett allting och slagit fast en korrekt linje, men att KKPs opportunistiska avvikelser lett till misslyckandena. Ett nytt lŠge hade nu intrŠtt i revolutionen; det var dags fšr en ny linje. Denna bestod i att KKP visserligen skulle vara kvar i KMT, men man skulle intensifiera kampen dŠr och upphšra med sitt stšd till Wuhan-regeringen. KKPs ledarskap skulle bytas ut. Beslutet att vara kvar i KMT kunde dock inte genomfšras i praktiken. Dagen dŠrpŒ (15 juli) beslšt VKMT att utesluta alla kommunister och nŒgra dagar senare utstrŠcktes beslutet Šven till armŽn. Exekutionspatrullerna bšrjade smšrja sina gevŠr igen. Fackfšreningarna krossades och det blev fšrbjudet att strejka. NŒgra dagar senare upprŠttades formella fšrbindelser mellan Wuhan-regeringen och Chiang Kai-shek.

 

Kontrarevolutionen hade fullbordats. Generalerna hade makten šver hela landet. Under de nŠrmaste mŒnaderna firades excesser i kontrarevolutionŠrt vŒld mot arbetarna och bšnderna och sŠrskilt mot det mest medvetna avantgardet. Fackfšreningarna, arbetarorganisationerna och bondekommittŽerna upplšstes, massorna passiviserades och demoraliserades, och KKP skrumpnade ihop till en obetydlig sekt. KKP hade misskrediterats och fšrvandlats till en organisation utan en massbas. (42)

Ultra-vŠnsterpolitiken.

Vilken ny kurs slog Komintern nu fast fšr KKPs politik? Nu nŠr partiet misslyckats, fšrlorat sina bŠsta kadrer, stod utan massbas och nŠr kontrarevolutionen stod segrande šver hela landet? €ven om man vid det hŠr laget bšr vara hŠrdad, tror man likvŠl inte sina šgon nŠr man lŠser dokumenten. Komintern fšrklarade nŠmligen att tiden nu var inne fšr en djŠrvare revolutionŠr kurs. Det borgerligt-demokratiska stadiet i revolutionen var šver, det var nu dags fšr KKP att inrikta sig pŒ vŠpnat uppror och ett proletŠrt maktšvertagande. Opportunismen ersattes med adventurism. En konferens sammankallades till den 7 augusti, dŠr Kominterns nya rŒdgivare drev igenom linjen att man skulle slŒ in pŒ vŠpnat uppror och skapandet av sovjeter, samtidigt som man talade om samarbete med KMTs vŠnster (detta senare beslut var fullstŠndigt uppe i det blŒ, och slopades strax dŠrefter). KKP gick in i en serie Šventyrliga fšretag, kallade fšr ÓHšststormsupprorenÓ.

 

Konferensen lŠrde sig inte ens av erfarenheterna frŒn Šventyret i Nanchang som bšrjat, strax dessfšrinnan, den 1 augusti. Kommunisten Ho Lung hade med hjŠlp av 3 000 man intagit staden, och upprŠttat Óett revolutionŠrt centrumÓ. Det bestod nŒgra fŒ dagar, krossades sedan och ledarna tvingades fly. De fšrflyttade sig genom landsbygden utan att nŒgonstans finna stšd eller ens vŠcka entusiasm bland befolkningen. Liknande hŠndelser intrŠffade pŒ andra platser i det centrala Kina under hšsten. ÓDe hade alla ett drag gemensamt: istŠllet fšr att bli 'ett mŠktigt svar' som Stalin fšrutsagt, vŠgrade massorna helt enkelt att samarbeta. Oftast besvarade kommunisterna massornas passiva motvilja genom att ignorera dem och sška stšd i allianser med smŒ lokala militŠra satraper.Ó(43) Fšrsšk att fŒ igŒng strejker misslyckades šver hela landet. Trots detta trappade man upp den ÓrevolutionŠraÓ politiken, tydligen i tron att massornas passivitet berodde pŒ att politiken var fšr moderat. I slutet av september lanserade man den fullstŠndigt huvudlšsa parollen ÓAll makt Œt sovjeternaÓ (det fanns inga sŒdana lŠngre i Kina, inte ens ansatser till dem).

 

KKP riktade desperat šgonen pŒ Kanton, centrum fšr alla de stora arbetarupproren under 1925-27, men dŠr nu alla arbetar- och bondeorganisationer krossats. Man hoppades pŒ att arbetarnas militanta traditioner och omvittnade heroism skulle gšra att de fšljde KKPs maningar och pŒ det sŠttet vŠnde stršmmen šver hela landet. I stšrsta hemlighet utarbetade man planer pŒ en ÓfolkresningÓ i staden. Man bestŠmde t.o.m. datum fšr ett uppror: den 13 december, samma dag som SUKPs 15:e kongress skulle šppnas. Komintern hoppades pŒ att en seger fšr revolutionen skulle stŠvja den oro som fanns inom de utlŠndska sektionerna av Komintern šver den kinesiska revolutionens fšrlopp. Maktšvertagandet i Kanton bestŠmdes som en statskupp som skulle utfšras under natten. Man avvisade efter diskussion tanken pŒ en generalstrejk eftersom man var osŠker pŒ hur arbetarna skulle reagera. KKPs bevŠpning var mycket dŒlig och klart underlŠgsen militŠrens och polisens. Fyra dagar innan ÓupproretÓ skulle bšrja rafsade man ihop 15 man, som fick i uppdrag att konstituera en ÓsovjetÓ, vilken efter upproret skulle utvidgas och bli basen fšr en revolutionŠr regering i staden. NŒgra val hšlls av naturliga skŠl inte. Sovjeten var en ren fiktion, en skapelse frŒn ovan.

 

PŒ grund av en lŠcka fick myndigheterna reda pŒ kupplanerna och redan den 10 december kallade de in fšrstŠrkningar till staden. KKP tvingades i sista stund flytta fram upproret och man beslšt bšrja det den 11 istŠllet. Under natten gick man till aktion och intog nŒgra nyckelposter i staden. PŒ morgonen fick 13 man (tvŒ var frŒnvarande) konstituera sovjeten som stadens regering. Den utfŠrdade ett socialistiskt program med arbetarkontroll, nationalisering av industrin och av bankerna, Œtta timmars arbetsdag, jordreformer, arbetarnas bevŠpning etc. Trots detta radikala program lyckades man inte mobilisera de fšrvŒnade och demoraliserade arbetarna, som Šnnu inte ŒterfŒtt sitt sjŠlvfšrtroende och sin klasskŠnsla efter nederlagen. Fšrsšk att sammankalla till massmšten misslyckades. Redan pŒ kvŠllen den 11 december hade KMTs trupper fŒtt šverhanden i staden och en massiv offensiv bšrjade. Den 13 december, lagom till SUKPs 15:e kongress hade upproret slagits ned. Liksom efter Pariskommunens fall, bšrjade nu, den 13 december, den verkliga terrorn hŠrja i staden. KMT-trupperna fick fria hŠnder att slŒ ned kommunisterna och de nŒgra tusen (hšgsta siffra som nŠmns Šr 20.000) arbetare som deltagit i striderna. 5-6 000 dšdades pŒ nŒgra dagar. (44)

 

Det katastrofala misslyckandet i Kanton innebar inte att ultra-vŠnsterpolitiken švergavs. TvŠrtom fšrhŠrskade den inom KKP under de nŠrmaste Œren och ledde till flera katastrofala misslyckanden. Fšrst i bšrjan av 30-talet bšrjade man kunna švervinna ultravŠnsterlinjen och slŒ fast en politik med Óbefriade omrŒdenÓ, dŠr KKP kunde konsolideras, pršva en politik med jordreformer, vinna massornas fšrtroende, mobilisera bšnder till Ršda armŽn och pŒbšrja det enorma revolutionŠra arbete som fšrst 20 Œr senare skulle leda till ett proletŠrt maktšvertagande i Kina.

Trotskijs kritik av ultravŠnsterpolitiken.

OcksŒ i kretsar utanfšr stalinismens politiska lŠger existerar en missuppfattning om Trotskij som en man som i alla lŠgen ville fšra en vŠnsteristisk politik. Detta Šr naturligtvis inte riktigt. Trotskijs politik fšr den kinesiska revolutionen under fšrsta halvan av Œret 1927 byggde pŒ en konkret studie av de konkreta fšrhŒllandena. Massršrelsen var dŒ fortfarande pŒ vŠg uppŒt och sškte sina organisationsformer, partiet var fortfarande intakt och kunde ha givit arbetarna och bšnderna en- ledning. I detta lŠge av ett revolutionŠrt uppsving fšrde han linjen att KKP skulle bevara sin sjŠlvstŠndighet – detta krŠvde att man lŠmnade KMT – och inriktade sig pŒ en politik att bygga sovjeter som bas fšr ett maktšvertagande.

 

Men efter kontrarevolutionens seger šver landet hade en ny konjunktur intrŠtt i det revolutionŠra arbetet och denna politik var inte lŠngre aktuell. Det gŠllde nu fšr partiet att Œter konsolidera sina styrkor, Œterorganisera massorna och fšrbereda sig fšr ett nytt revolutionŠrt uppsving. Politiken mŒste nu inriktas pŒ dessa uppgifter: Œterskapa partiet, ge massorna nytt sjŠlvfšrtroende och arbeta fšr en ny uppgŒng fšr revolutionen. Hur skulle detta kunna ske? Trotskij kritiserade mycket skarpt den vansinniga ultravŠnsterpolitik som Komintern fšrde under fel konjunktur. Det var – fšr att anvŠnda hŒns eget uttryckssŠtt-- som att gŒ naken pŒ vintern och bŠra pŠls pŒ sommaren. En politik som inriktade sig pŒ sovjeter och proletariatets diktatur hade varit realistisk under revolutionens uppsving; inte nu i dess tillfŠlliga nedgŒng. Vilken politik skulle man fšra istŠllet? Man skulle inrikta sig pŒ att skapa bŠttre arbetsvillkor fšr partiet och massorna genom att inleda en kampanj fšr en demokratisering av det kinesiska samhŠllet, mobilisera massorna kring demokratiska paroller, som skulle mynna ut i parollen fšr en Konstituerande Fšrsamling. Det var naturligtvis ingenting som sade att Chiang skulle uppfylla dessa krav, men parollerna var fattbara fšr massorna i det nuvarande lŠget, och en mobilisering kunde leda till att man fšrmŒdde vŠnda stršmmen; och i sŒ fall hade man mšjligheter att stŠlla nya, djŠrva paroller.

 

Kommunistpartiet kan och bšr formulera parollen om en konstituerande fšrsamling med fullstŠndig makt, vŠld genom allmŠnna, lika, direkta och hemliga val. Under agitationen fšr denna paroll kommer det uppenbarligen att bli nšdvŠndigt att fšrklara fšr massorna att det Šr tveksamt om en sŒdan fšrsamling kommer att sammankallas och Šven om den skulle gšra det, vore den maktlšs sŒ lŠnge som den verkliga makten ligger Kuomintangs hŠnder. Ur detta beror mšjligheten. att pŒ ett nytt sŠtt fšra fram parollen om arbetarnas och bšndernas bevŠpning. En fšrnyelse av den politiska aktiviteten kommer liksom ekonomins upplivning att Šn en gŒng stŠlla den agrara frŒgan i centrum. Partiet kan och bšr ha sitt eget fŠrdiga och omfattande utkast till en lšsning av jordbruksfrŒgan pŒ basis av en konfiskering av jorden utšver en viss nivŒ, vilken varierar efter olika provinser. Det kommunistiska utkastet till en jordlag bšr vŒra i huvudsak samma som den framtida jordbruksrevolutionen. Parollen om Nationell (eller Konstituerande) Fšrsamling Šr sŒlunda intimt sammanlŠnkad med frŒgan om Œtta timmars arbetsdag, jordens konfiskering och Kinas fullstŠndiga nationella sjŠlvstŠndighet: Det Šr just i dessa paroller som det demokratiska stadiet i den kinesiska revolutionens utveckling tryckes. PŒ det internationella omrŒdet mŒste KP krŠva en allians med Sovjetunionen. Genom att pŒ ett klokt sŠtt kombinera de dessa paroller, genom att fšra fram dem i rŠtt tid, kan KP komma ut ur sin underjordiska existens, inrŠtta ett block med massorna, vinna deras fšrtroende och sŒlunda pŒskynda den kommande perioden med skapandet av sovjeter och en direkt kamp fšr makten.(45)

LŠrdomar av revolutionen 1925-27

OvanstŒende beskrivning och dokumentation av den kinesiska revolutionens fšrlopp 1925-27 har – det hoppas vi vederlagt WGs sagor – och visat att det material de stŠller till lŠsarens fšrfogande inte Šr tillrŠckligt fšr att man skall kunna dra nŒgra som helst slutsatser och lŠrdomar av revolutionen. Vi hoppas att vŒrt material i stŠllet skall kunna tjŠna som underlag fšr en fšrstŒelse av revolutionens fšr: lopp och dess (negativa) lŠrdomar om den revolutionŠra strategins utformning. Enligt vŒr uppfattning Šr de frŠmsta lŠrdomarna fšljande:

 

1. Alla dokument som finns till hands talar fšr att det avgšrande ansvaret fšr den fšrda politiken ligger hos Komintern. Material frŒn helt olika hŒll talar fšr detta: Kominterns dokument och beslut som spikar fast den fšrda politiken, Kominterns press som bygger under dessa beslut genom sitt urval av fakta och nyheter; Stalins, Bucharins och  Martynovs konkreta direktiv vid olika skeden av kampen. Den struktur som byggdes upp i Kina bar helt Kominterns prŠgel. Det Šr fullstŠndigt otŠnkbart att KKP skulle ha kunnat fšra en politik som stred mot Kominterns beslut. Komintern hade flera av sina rŒdgivare pŒ plats i Kina, vilka švervakade de beslut som fattades och dessutom fortlšpande rapporterade till centralen i Moskva. Materialet visar att ledande gestalter inom KKP tvŠrtom varnade fšr politiken och ville varna om KKP:s sjŠlvstŠndighet gentemot KMT, men att de anpassade sig till disciplinen. (46)

 

Beslut som fattades i annan riktning upphŠvdes helt enkelt av Komintern. Dess auktoritet var sŒ stor att KKPs ledning lojalt underordnade sig. TvŠrtemot vad WG vill fŒ oss att tro, gjorde Stalin och Komintern aldrig sjŠlvkritik fšr sin politik. De skršt med sin pŒstŒdda vishet och ofelbarhet, samtidigt som de i efterhand fegt kastade skulden pŒ KKPs ledning. (47)

 

2. Kominterns strategi bottnar i ett antal mycket grova avvikelser frŒn den marxistiska teorin, av vilka nŒgra Šr fullstŠndigt hŠpnadsvŠckande:

  a) Stalin fšrsškte revidera Lenins teori om det revolutionŠra partiets roll och funktion i revolutionen genom att hŠvda att man inte behšvde ett kommunistiskt parti, utan att KMT kunde inta dess plats. Ett fundament i leninismen rubbades – och resultatet blev knappast uppmuntrande. Den leninska partiteorins aktualitet bekrŠftades genom ett negativt exempel.

  b) Stalin sškte Œteruppliva en verkligt dšd hund: ministersocialismen. Genom att lŒta tvŒ kommunister intrŠda i en smŒborgerlig regering trodde han att denna kunde dras till vŠnster. Resultatet blev vad marxistiska teoretiker alltid fšrutsagt: kommunisterna blev en gisslan i en borgerlig regering, och dessutom en legitimation fšr en politik, som endast kunde demoralisera och fšrvirra massorna.

  c) Med detta sammanhŠnger ett Stalinskt fšrsšk att revidera den marxistiska uppfattningen av staten. Han hŠvdade att en borgerlig regering genom tryck inifrŒn och utifrŒn kunde omvandla sig sjŠlv till en arbetar- och bonderegering, dvs. byta klasskaraktŠr genom en inre utveckling, utan en mellanliggande revolution. I praktiken fšrfŠktade Stalin har en urgammal reformistisk fšrdom.

  d) Denna nya statsuppfattning sammanhŠnger med en fullstŠndigt felaktig vŠrdering av den proletŠra statens klassorgan och statsbŠrande institution: sovjeterna. Stalin sŒg dem som en rent tillfŠllig institution, som man lika gŠrna – och helst! – kan klara sig utan i en revolution, och som t.o.m. kan ersattas av en annan typ av organisation, dessutom av samma organ som skulle fŒ ta partiets plats: Kuomintang. Fšrutom allting annat Šr detta ocksŒ en sammanblandning av parti och massorganisation, och dessutom en blurrig sammanblandning av proletŠra organisationer och borgerliga.

  e) Stalin trodde att en revolutionŠr politik var en ren konspiration som man tillgriper dŒ alla andra mšjligheter visat sig uttšmda. Revolutionen var inte lŠngre historiens lokomotiv, utan en nšdbroms som man drog i dŒ manšvrerna hade misslyckats eller vŠgen spŠrrats. Detta fšrklarar det plštsliga och huvudlšsa sprŒnget in i adventurismen vid ett tillfŠlle dŒ kontrarevolutionen skšrdat flera tillfŠlliga segrar. Detta organiska samband mellan opportunism och adventurism Šr naturligtvis ingen tillfŠllighet. Stalin hade sjŠlv visat upp exakt samma reaktionsmšnster i den ryska revolutionens inledande skede, dŠr han fšre Lenins ankomst i april 1917, hade fšresprŒkat stšd till den borgerliga, provisoriska ÓrevolutionŠraÓ regeringen och ett samgŒende med mensjevismen. DŒ liksom nu, tio Œr senare, litade han mera pŒ apparatens manšvrer och politikernas hemliga fšrhandlingar Šn pŒ massornas aktioner. Detta Šr tydligen ett nŠrmast inneboende drag i Stalins tŠnkande och beroende av att han aldrig fšrstŒtt karaktŠren av en revolutionŠr strategi. TyvŠrr hade han inte heller fšrmŒgan att lŠra om. Exakt samma mšnster upprepades med smŠrre variationer i andra revolutionŠra situationer (Tyskland, Spanien, Frankrike).

  f) Stalins revolutionsuppfattning var mensjevikisk, statisk och byrŒkratisk. Detta fick sitt teoretiska uttryck i tanken pŒ Órevolution genom stadierÓ, i uppfattningen att man inte skulle upprŠtta en proletŠr diktatur, utan endast en Óarbetarnas och bšndernas borgerligt-demokratiska diktatur' Konsekvensen blev obšnhšrligt att man inte fick ett švergŒngssamhŠlle dŠr man under proletariatets ledning kunde lšsa de borgerligt-demokratiska uppgifterna (frŠmst jord frŒgan) utan i stŠllet ett ÓundergŒngssamhŠlleÓ med borgerlig ledning, dŠr revolutionen krossades. Stalin fšrstod aldrig nšdvŠndigheten av att vidta ŒtgŠrder fšr att hindra att proletariatets parti blev en gisslan hos den nationella bourgeoisin.

 

3. Den relation som upprŠttades mellan KKP och KMT var inte en front, inte en enhetsfront som den definierats vid Kominterns 4:e kongress (1922) eller ens en folkfront, sŒsom den definierades senare (1935), Šven om det finns mŒnga drag som Šr gemensamma med den senare. KKP sjšnk in i KMT och fšrlorade sin sjŠlvstŠndighet. En front – en verklig sŒdan – hade det naturligtvis inte varit fšrbjudet att ingŒ med KMT. Det hade t.o.m. varit en nšdvŠndighet under revolutionens inledande skede.

 

4. KKPs relationer till KMT kan snarare beskrivas som ett ÓblockÓ eller mšjligen som en form av ÓentristiskÓ taktik av samma slag som engelska KP anvŠnde mot Labourpartiet 1920 eller som FjŠrde Internationalen praktiserade i nŒgra sektioner pŒ 30-talet (USA och Frankrike) och under perioden 1952-1969. Men Kornintern glšmde nŒgra absolut avgšrande saker: att ÓentrismenÓ endast kan ske i en arbetarorganisation, inte i en borgerlig organisation; att den endast Šr tillfŠllig; att partiet mŒste bevara sin apparat utanfšr och pŒ det sŠttet ha en viss sjŠlvstŠndighet: och att man strŠvar efter att inom det andra partiet upprŠtta en fraktion. Dessutom Šr en revolutionŠr uppgŒngsperiod knappast den lŠmpligaste tiden fšr ÓentristiskÓ verksamhet, som fr.a. har sitt berŠttigande i en nedgŒngsperiod.

 

5. Det avgšrande och fullstŠndigt ofšrlŒtliga felet i Kominterns taktik var att man aldrig skapade garantier fšr att KKP skulle bevara sin sjŠlvstŠndighet och sin handlingsfšrmŒga. TvŠrtom strŠvade man inte bara efter att under ordna partiet de facto; man lŠt dessutom en borgerlig organisation šverta dess revolutionŠra funktioner. Resultatet blev en kontrarevolution. Det centrala misstaget sked de av allt att dšma vid Chiangs kupp i mars 1926, dŒ man accepterade de fšršdmjukande villkor han stŠllde upp fšr KKP, och som definitivt band KKP vid KMTs handlingar och fšrstšrde dess manšverutrymme i revolutionen. Mar borde antingen ha tillkŠmpat sig andra villkor eller ocksŒ gŒtt ut ur KMT. Det var ett brott av vŠrsta slag att binda KKP under en revolutionŠr uppgŒngsperiod, att lŒta en borgerlig organisation i massornas šgon framtrŠda i en kommunistisk fšrklŠdnad.

 

6. Fšr varje uppriktig revolutionŠr marxist som tŠnkt igenom och begrundat dokumenten kan det inte finnas nŒgon tvekan om att Stalins och Kominterns politik innehšll en serie mycket grova teoretiska och praktiska misstag. Men av detta fšljer naturligtvis inte automatiskt att Trotskijs linje med absolut sŠkerhet skulle ha lett till framgŒng. Ingen politisk linje Šr idiotsŠker. Den mŒste konfronteras med de objektiva svŒrigheterna. Det finns faktorer som bŒde talar fšr och emot ett antagande om att revolutionen skulle ha segrat 1927 om Trotskijs linje hade fšljts. Fšljande faktorer talat emot:

 

  a) KKP var mycket svagt, bŒde i frŒga om kontakter med massorna och nŠr det gŠller ledningens praktiska och teoretiska fšrberedelse.

b) proletariatet var obevŠpnat.

 

Dessa tvŒ mycket allvarliga brister kunde till en del ha reparerats under revolutionens fšrlopp – inte minst den sista – men hade det skett i tillrŠckligt snabbt tempo fšr att man blivit mogen fšr ett maktšvertagande? Andra faktorer talar fšr:

 

  a) klassfienden var utomordentlig svag och vacklande. Genom en djŠrv revolutionŠr politik kunde man ha attraherat stora delar av stadens smŒbourgeoisi, splittrat den nationella bourgeoisin, dragit šver de intellektuella och fŒtt stora delar av armŽn att desertera och byta sida.

b) den agrara revolutionen hade en utomordentlig kraft genom de fruktansvŠrda fšrhŒllanden som rŒdde pŒ landsbygden. Bšnderna kunde knappast ha sŠkrat ett eget ledarskap; de mŒste fšlja antingen arbetarna eller borgarna – samhŠllets huvudklasser. Men ŠgandefšrhŒllandenas struktur – sammankopplingen mellan bourgeoisin och jordŠgarna – hade gjort att bšnderna automatiskt sškte sig till arbetarklassen och stŠllde sig under dess ledning. Den agrara revolutionen var i sig sjŠlv anti-borgerlig. Alliansen mellan arbetarna och bšnderna var lŠttare att upprŠtta Šn t.o.m. i Ryssland 1917.

  c) uppfinningsrikedomen i massornas spontana aktioner, dŠr man trots landets efterblivenhet fšrmŒdde skapa embryon till arbetar- och bondesovjeter, trots att revolutionens teoretiska instrument – partiet – tog avstŒnd frŒn dessa. Exemplet frŒn den kinesiska revolutionen 1925-27 visade att det var lŠttare att anpassa sovjetorganisationen till fšr-kapitalistiska fšrhŒllanden Šn Lenin sjŠlv antagit 1920.  andra sidan mŒste sovjetorganisationens existens vŠgas mot partiets svaghet. Situationen kunde ha blivit som den i Tyskland 1918,dŠr man hade en utomordentligt stor utbredning av sovjeter och en faktisk maktdualism i alla stšrre stŠder, men dŠr frŒnvaron av ett centraliserat parti och proletariatets bevŠpning ledde till revolutionens nederlag.

 

Men Šven om man inte kan ge nŒgra kategoriska lšften om revolutionens seger, kan man med all sŠkerhet sŠga: Trotskijs linje skulle ha lett till att KKP kunnat bevara sin vunna styrka och sina kadrer. Partiet och arbetarklassens avantgarde skulle inte ha utlŠmnats pŒ nŒd och onŒd till kontrarevolutionen. Partiet skulle inte ha fšrlorat hela sin arbetarbas, (48) och inte misskrediterats i massornas šgon. Arbetarršrelsen i stŠderna skulle inte ha krossats. €ven om revolutionen inte lett till ett maktšvertagande 1927 hade partiet och arbetarršrelsen kunnat bevara tillrŠckliga styrkor fšr att kunna fortsŠtta kampen och vŠnda stršmmen under de nŠrmaste Œren. Massorna i stad och pŒ land hade inte varit ofšrberedda; om de varit upplysta om var de verkliga fienderna fanns, hade massakerna i Shanghai, i Changsha och i Kanton kunnat undvikas.

 

Kominterns politik – hšgeropportunism under revolutionens uppgŒng och vŠnsteravvikelser under dess nedgŒng – var inte bara en fšrvrŠngd karikatyr av den revolutionŠra strategin. Dess konsekvenser blev ocksŒ en kraftig fšrskjutning frŒn arbetarršrelsen till bonderšrelsen, som visade sig bli lŒngvarig. Ett nytt uppsving frŒn arbetarršrelsen kom inte fšrrŠn 1945; dess intensitet var dŒ avsevŠrt lŠgre Šn 1925, och den blev inte avgšrande fšr revolutionens seger 1949. Sovjeterna – de spontant skapade revolutionsinstrument som mŒste bli den proletŠra statens bŠrande institutioner – Œteruppstod aldrig i Kina. Detta blev en avgšrande faktor fšr byrŒkratiseringsfaran i den kinesiska revolutionen.

Trotskijs och FjŠrde Internationalens analyser av den Tredje Kinesiska Revolutionen.

WG Šgnar stort utrymme Œt ÓtrotskismensÓ syn pŒ den kinesiska revolutionen efter 1927. Man berŠttar att Trotskij var notoriskt fientlig mot bšnderna och dŠrigenom objektivt sett blev kontrar­evolutionŠr. Situationen efter 1937, dŒ Japan angrep landet, Ógav inte trotskisterna anledning att rucka sin 'anti-front'-linje ens en millimeterÓ berŠttar WG (s. 112). TvŠrtom: Trotskij visade fšrsonlighet mot den japanska imperialismen, och hans anhŠngare i Kina blev japanska spionagenter.

 

Efter revolutionens seger 1949 har ÓtrotskisternaÓ fšrdšmt revolutionen som en borgerlig och stalinistisk kontrarevolution. Detta belŠggs genom ett rikt flšde av citat frŒn Isaac Deutscher och Óden ledande amerikanske trotskisten Max SchachtmanÓ som 1967 fšresprŒkat handel mellan USA och Kina (s. 116). ÓAtt det verkligen Šr frŒgan om trotskismens uppfattning ršjer sig i att Deutschers uttalanden gillande citeras och anvŠnds som det uppenbarade ordet av trotskister vŠrlden šverÓ, berŠttar fšrfattarna (s. 119), klokt nog utan att ange nŒgra nŠrmare detaljer. DŠrefter fŒr vi veta att ÓtrotskisternaÓ Šr emot Mao Tsetungs tŠnkande. Slutligen kommer sŒ nŒgra lšsryckta citat frŒn FjŠrde Internationalens resolution frŒn 1969 om kulturrevolutionen (s. 121f.) ÓVad vi kan konstatera om trotskismens linje i frŒgan om Kina Šr pŒ nytt ett 'renlŠrigt' angrepp pŒ marxismens taktik och strategi. Vi kan ocksŒ konstatera en ideologisk samstŠmmighet med imperialismen.Ó (s. 124)

 

Trots sin vidlyftighet blir resultatet som synes magert. Och det Šr inte att undra pŒ: i trots av ett flitigt bruk av citat, anvŠnder sig fšrfattarna fšr att ange ÓtrotskismensÓ syn pŒ Kina efter 1949 inte av citat frŒn FjŠrde Internationalen. Man fšredrar att hŠr blanda samman helt olika stršmningar och ršrelser. Ta den pŒstŒtt Óledande amerikanske trotskisten Max SchachtmanÓ, en man som lŠmnade FjŠrde Internationalen 1939, och vars stŒndpunkter 1967 enbart Šr hans egna och ingen annans.(49) Detsamma gŠller Isaac Deutscher, som aldrig varit medlem av FjŠrde Internationalen, och som i synen pŒ Kina avviker mycket starkt frŒn Internationalens analys. Naturligtvis Šr WGs kompott av uttalanden frŒn olika hŒll ingen tillfŠllighet.

 

I splittringen av FjŠrde Internationalen under 50-talet spelade frŒgan om den kinesiska revolutionen en central roll. Detta Šr heller inget fšrvŒnande. Man stod har infšr en proletŠr revolution, vilken skett under helt andra fšrhŒllanden an den ryska och dessutom med en annan klass som murbrŠcka. Hur skulle man vŠrdera denna revolution och dess framtid? Hade den kinesiska revolutionen givit nŒgra nya bidrag till den revolutionŠra strategin och till den marxistiska teorin? Hur skulle man fšrstŒ den sino-sovjetiska konflikten, som visade pŒ en fullstŠndigt ny situation fšr den vŠrldskommunistiska ršrelsen? Liksom alltid i fraktionsstrider och teoretiska debatter kan man urskilja frŠmst tre stršmningar som sškte ett svar pŒ frŒgorna under debatt: en hšger, en vŠnster och en ÓcenterÓ. Hšgerstršmningarna var kritiska mot den kinesiska revolutionen och sŒg den inte som en ÓrenÓ proletŠr revolution. Dessa stršmningar befann sig frŠmst utanfšr FjŠrde Internationalen, men fick Šven stšd hos vissa utsplittrargrupper (ex.vis International Socialism-gruppen i England). VŠnsterstršmningarna var mycket positiva och helt okritiska till revolutionen och ansŒg att den var ett korrektiv till den ryska revolutionens byrŒkratisering. Dess mest fanatiske representant blev en utsplittrare frŒn FjŠrde Internationalen: brasilianaren Pousadas. Enligt honom Šr Mao Tsetung en fšrklŠdd trotskist, som i efterhand utfšr hela Trotskijs program. FjŠrde Internationalen har intagit en metodologiskt sett helt annan attityd (50) och sškt att mera kallsinnigt analysera den kinesiska revolutionen utifrŒn dess egna fšrutsŠttningar och den internationella konjunkturen. Det gŠller inte att pressa in den kinesiska revolutionen i en falsk motsatsstŠllning, utan man mŒste fšrstŒ hur den vuxit fram, vilken klasskaraktŠr den har, dess utveckling, dess framtidsutsikter, dess faror fšr en urspŒring etc.

 

Vi skall strax Œterkomma till FjŠrde Internationalens syn pŒ revolutionen i Kina, men fšr att fšrstŒ den mŒste vi fšrst diskutera Trotskijs syn pŒ revolutionen under 30-talet. Vi fŒr dŒ ocksŒ anledning att tillrŠttalŠgga ytterligare nŒgra fšrfalskningar hos WG.

Trotskij och bšnderna

WG bšrjar med att ta upp Trotskijs syn pŒ bšnderna i revolutionen. Fšr att fšrstŒ denna mŒste man fšrst erinra om att marxismen skiljer mellan arbetare och bšnder och raknar dem till helt olika klasser i samhŠllet. Majoriteten av bšnderna tillhšr (med undantag fšr lantarbetare o.dyl.) den smŒborgerliga klassen, beroende pŒ sitt Šgande šver produktionsmedel eller sin strŠvan efter att šverta Šgande pŒ privat basis. Deras kamp fšr jordens omvandling frŒn feodalt Šgande till privata jordbruk utgšr i sjŠlva verket en integrerande och utomordentligt viktig del av den borgerliga revolutionen, sŒsom denna utvecklades i Europa under 17- och 1800-talen.

 

De proletŠra revolutionerna under 1900-talet har kompletterat denna klassiska marxistiska teori om bšndernas borgerliga revolution. I de lŠnder som hade en fšrsenad kapitalistisk utveckling (Ryssland) eller som dominerades av imperialismen (Kina, s.k. Tredje VŠrlden) har det visat sig att bonderevolutionen kan – och mŒste – sammanfogas med proletariatets kamp fšr makten. Borgerskapet kan inte lŠngre utšva ledarskapet fšr den agrara revolutionen, utan denna roll tillfaller istŠllet proletariatet. Borgarklassen tenderar att upptrŠda som en reformistisk makt och kompromissa med de faktiska fšrhŒllandena, med imperialisternas dominans, hellre Šn att leda revolutionen till seger. 'DŠrigenom fŒr revolutionen under sin fšrsta fas frŠmst till uppgift att genomfšra de borgerligt-demokratiska uppgifterna (jordfšrdelningen) och fšrst i ett senare skede att kollektivisera jorden.(51) Det Šr just denna sammanfogning av den proletŠra revolutionen och den agrara som utgšr huvudtanken i den permanenta revolutionens teori som den fšrs fram av Trotskij.

 

Men bŒde Marx, Lenin och Trotskij hŠvdade mycket bestŠmt att bšnderna inte kunde ha den ledande rollen i revolutionen; de kunde inte utveckla en egen klassideologi, eller skapa ett sjŠlvstŠndigt parti fšr sina klassintressen och kŠmpa fšr revolutionens genomfšrande. Typiskt nog talar Lenin i sina teser frŒn 2. Komintern-kongressen (1920; de vi citerat tidigare i detta kapitel) om att man mŒste tillfšra bšnderna sovjettanken, dvs just den organisationsform som spontant skapats av proletariatet! PŒ grund av bšndernas utspriddhet. dess skiktning och dess konservatism tillfšll ledarskapet nŒgon av samhŠllets huvudklasser: bourgeoisin eller proletariatet.

 

Detta Šr huvudtanken i den artikel frŒn 1932, Peasant War in China (Bondekriget i Kina) (52) som WG referera pŒ ett fullstŠndigt sanslšst sŠtt. Trotskij fšrklarar dŠr att bondekriget Šr utomordentligt viktigt, och att den uppgift hans kinesiska anhŠngare stŒr infšr Šr att ÓsammansmŠlta arbetare och den urbana ršrelsen i allmŠnhet med bondekrigetÓ och lŒta detta bli inledningen till ett nytt stadium av den kinesiska revolutionen. Men, frŒgar Trotskij dŠrefter: hur skall man fšrklara att bonderšrelsen har kunnat skapa sin egen armŽ och befriat stora omrŒden av landet, dŠr den t.o.m. kunnat upprŠtta sin egen regering? Trotskij hŠnvisar till de ryska erfarenheterna under inbšrdeskriget, dŠr bšnderna i vissa distrikt satte upp sina egna armŽer (typ: Machno) vilka kom i konflikt med Ršda ArmŽn, beroende pŒ att bondearmŽerna tenderade att tillvarata kulakernas intressen. Trotskij tŠnker sig att samma sak kan intrŠffa i Kina under revolutionens fšrlopp – om bonderšrelsen inte pŒ ett organiskt sŠtt kan lŠnkas till en pŒnyttvŠckt arbetarršrelse och stŠllas under dess ledning. I det fallet blir det ingen skillnad att bondearmŽn stŒr under ledning av kommunister. Om inte detta sammanjŠmkande sker, kan bšnderna hamna under borgerligt inflytande, och det Šr dŒ mšjligt att konflikter uppstŒr mellan arbetarna och bšnderna, vilket kan spoliera hela revolutionens framtid. Vilka programmatiska och taktiska slutsatser drar Trotskij av detta? Fšr det fšrsta: bonderšrelsen Šr en central revolutionŠr faktor och det Šr ytterst viktigt att noggrant studera dess fšrlopp och analysera riskerna fšr en konflikt och mšjligheterna till en sammansmŠltning. Fšr att underlŠtta det senare Šr det nšdvŠndigt att Œteruppbygga arbetarršrelsen i stŠderna. ÓFackfšreningarna och partikŠrnan mŒste byggas upp pŒ nytt; de mest utvecklade arbetarna mŒste utbildas, det proletŠra avantgardet mŒste sammansluta sig och dras in i striderna.Ó

 

VŠnsteroppositionen kan visa sig vara fšr svag fšr att leda hŠndelserna i proletariatets intressen fšr nŠrvarande. Men vi Šr tillrŠckligt starka just nu fšr att fšr arbetarna peka ut den rŠtta vŠgen, och, genom att stšdja oss pŒ klasskampens utveckling, visa arbetarna det korrekta i vŒr politiska insikt. Endast pŒ detta sŠtt kan ett revolutionŠrt parti fŒ arbetarnas fšrtroende, endast sŒ kan det vŠxa, bli starkt och ta sin plats i ledningen fšr de nationella massorna.

 

I en efterskrift tecknar Trotskij slutligen en annan mšjlig utvecklingsvŠg (brevet Šr tŠnkt som en modell fšr olika utvecklingsfšrlopp): om VŠnsteroppositionen vinner inflytande šver arbetarmassorna och stalinisterna šver bšnderna, och de sedan konfronteras med varandra, vad hŠnder dŒ? Det Šr dŒ mšjligt att stalinisterna kan spela samma roll som Machno i den ryska revolutionen och bli en kontrarevolutionŠr kraft, som stŠller bšndernas intressen mot arbetarnas. I sŒ fall skulle VŠnsteroppositionen och stalinismen upphšra att vara fraktioner inom kommunismen och istŠllet bli politiska partier med olika klassbaser, dŠr stalinismen kunde fŒ en mensjevikisk funktion. Fšr att undvika en sŒdan konfrontation rekommenderar Trotskij sina kinesiska kamrater att upprŠtta kontakter med proletŠra element inom stalinismen och diskutera bonderšrelsen med dem, i avsikt att sška fŒ dem att ansluta sig till oppositionens stŒndpunkter.

 

Ju bŠttre de kinesiska bolsjevik-leninisterna fšrstŒr den politiska miljšn och de uppgifter som hŠrršr ur denna, desto framgŒngsrikare kan de utška sitt inflytande bland proletariatet; och ju ihŠrdigare de fšr ut enhetsfrontspolitiken i fšrhŒllande till det officiella partiet och den bonderšrelse det leder, dess sŠkrare kommer de att lyckas med att inte bara skydda revolutionen frŒn den fruktansvŠrt farliga konflikt som kan utbryta mellan proletariatet och bšnderna, och med att sŠkra den nšdvŠndiga gemenskapen i handling mellan de tvŒ revolutionŠra klasserna, utan ocksŒ med att omvandla deras enhetsfront till ett historiskt steg mot proletariatets diktatur.

 

Trotskijs texter Šr fšr oss inga heliga ord, vars sanning Šr sjŠlvklar och odiskutabel. Han betraktade sjŠlv sitt arbete som en del i ett kollektivt tŠnkande, dŠr man pŒ basis av en vetenskaplig teori och en revolutionŠr praxis sškte fšrstŒ det som skedde under historiens yta. Analysen mŒste korrigeras om den visar sig felaktig. I det brev vi just refererat, reserverar sig Trotskij mycket bestŠmt genom att pŒpeka att den information han har till sitt fšrfogande Šr sŒ Óhelt otillrŠcklig, tillfŠllig och lšsrycktÓ att han bara kan ge nŒgra allmŠnna synpunkter. ÓJag skulle fšrvisso vŠlkomna varje tillŠgg och varje korrigeringÓ. Han diskuterar enbart nŒgra allmŠnna situationer som kan uppstŒ och han bygger sina resonemang pŒ den marxistiska teorins allmŠnna drag och pŒ den ryska revolutionens erfarenheter.

 

De alternativ Trotskij skisserade intrŠffade inte. Det blev aldrig nŒgon kollision mellan arbetare och bšnder; Kina; inte heller omvandlades KKP till ett bondeparti trots det starka inflytandet frŒn bšnderna och trots frŒnvaron av en arbetarršrelse. Detta visar att nŒgra viktiga element saknas i Trotskijs analys frŒn 1952. Vilka element Šr det?

 

Enligt vŒr uppfattning ger de kinesiska erfarenheterna inte anledning till nŒgon revision av den marxistiska teorin om bšndernas osjŠlvstŠndighet och ofšrmŒga till en politiskt och ideologiskt ledande roll i revolutionen. Man kan visserligen sŠga att bšnderna i Kina blev revolutionens egentliga agent och att de utgjorde den švervŠldigande delen i Ršda ArmŽn och i partiet. FrŒgan ses dŒ rent kvantitativt. Men detta Šr just sŒ man inte kan se frŒgan om ledningen. Det avgšrande kriteriet Šr att bšnderna – trots sin enorma betydelse fšr revolutionen – inte fšrmŒdde bilda ett specifikt bondeparti eller ens skapa en egen ideologi. Trots frŒnvaron av en aktiv arbetarršrelse tvingades de att anamma proletariatets hegemoni och šverlŒta den leda de rollen till proletariatets parti, kommunisterna. KKPs mšjligheter att bevara sin proletŠra medvetenhet (inkl. ett visst internationalistiskt perspektiv – Šven om maoismen i hela sin analys bevarade en viss pragmatism och en falsk ӚverbyggnadÓ av stalinistiska begrepp) trots en bristande arbetarbas, beror enligt vŒr uppfattning pŒ tre faktorer, so gŒr in i varandra, och šmsevis fšrstŠrker varandra:

 

1. pŒ grund av situationen i Kina efter 1927 hade konjunkturen lett till att tyngdcentrum i revolutionen fšrskjutits till bonderšrelsens fšrdel. Den agrara revolutionen var nu mer Šn tidigare Kinas centrala frŒga, och genom arbetarršrelsens krossande hade bonderšrelsen ocksŒ blivit en axel i det revolutionŠra arbetet. Detta fšrstŠrktes Šn mer genom den japanska ockupationen frŒn mitten av 30-talet, dŒ der kinesiska industrin nedmonterades och flyttades till Japan. Den fŒtaliga kinesiska arbetarklassen upplšstes till relativt stor del. I de delar av Kina dŠr industrin fanns kvar, infšr de japanska fascisterna rent slavarbete, vilket omšjliggjorde en politisk organisering och ledde till arbetarklassens atomisering.

2. genom ŠgandefšrhŒllandena pŒ den kinesiska landsbygden blev den agrara revolutionen av nšdvŠndighet anti-borgerlig. Trots frŒnvaron av en arbetarršrelse kunde bonderšrelsen inte gšra annat Šn ansluta sig till proletariatet. NŒgon annan utveckling var omšjlig. Sammankopplingen mellan arbetare och bšnder bestod, och partiet spelade hŠr naturlig roll som fšrmedlare av denna allians. Men den kunde endast spela denna roll dŠrfšr att revolutionens bas –bšnderna – inte hade nŒgot annat val Šn att underordna sig den proletŠra ledningen.

3. Partiet blev frŒn bšrjan av 30-talet inte en fšresprŒkare fšr en bondeklass i opposition mot den hŠrskande klassen och mot statsmakten. Genom den maoistiska taktiken med befriade omrŒden – ett utomordentligt viktigt bidrag till den revolutionŠra strategin i de underutvecklade lŠnderna – upprŠttades en maktdualism i geografisk mŒttstock. Partiet och massorna kunde utšva den politiska makten i vissa provinser Œrtionden innan den centrala statsmakten hade eršvrats. Partiet kunde dŠrigenom omedelbart fšra ut jordreformen och vinna bšndernas stšd. Detta fšrhindrade tendenser till en splittring mellan parti och massa. Genom att det eršvrade den provinsiella makten kunde partiet dessutom motverka effekterna av sin egen sociala sammansŠttning. Man blev inte ett vanligt bondeparti, utan ett statsbŠrande parti i omrŒden dŠr den švervŠgande delen av befolkningen var bšnder. Men endast den švervŠldigande delen. Det fanns ocksŒ andra samhŠllsklasser, bl.a. hantverkare och skikt av arbetare. Genom detta eliminerades ocksŒ de kontrarevolutionŠra dragen i partiets ideologi om de olika ÓklassblockenÓ. Samarbetet med den nationella bourgeoisin kunde nu ske pŒ partiets villkor, och kommunismen blev inte en gisslan hos borgarklassen. Snarare tenderade den nationella bourgeoisin att bli en gisslan hos partiet. Partiet hade fšrmŒgan att bryta samarbetet nŠr de progressiva dragen hos den nationella bourgeoisin spelat ut sin roll. Existensen av kapitalism i de Óbefriade omrŒdenaÓ blev inte ett medel fšr att dra in partiet pŒ klassamarbetets vag, utan istŠllet en viss upprepning av NEP-politiken i Sovjet. Genom att redan i de befriade omrŒdena bli statsbŠrande, fick partiet en stor manšverfšrmŒga gentemot olika klasser och skikt i samhŠllet, samtidigt som det fšrmŒdde att hŒlla mŒlet i sikte – och i sjŠlva verket tvingades till detta, eftersom man levde i en situation av maktdualism, och sŒlunda inte genom kompromisser och eftergifter kunde integreras i den konkurrerande statsapparaten.

 

Den maoistiska strategin visade sig vara en korrekt vŠrdering av konjunkturen i Kina. och det Šr nog rimligt att tŠnka sig att taktiken med Óbefriade omrŒdenÓ Šr en lšsning pŒ den revolutionŠra strategin i flera av de underutvecklade lŠnderna, Œtminstone i de lŠnder dŠr arbetarršrelsen av objektiva eller subjektiva skŠl inte nŒtt tillrŠcklig styrka och i de dŠr ŠgandefšrhŒllandena ger den agrara revolutionen en anti-borgerlig inriktning. (53)

Alliansen med Kuomintang 1937 – 45.

Partiets uppbyggnad av egna administrativa omrŒden, en egen armŽ och en egen apparat gjorde att den nya alliansen med KMT i fšrsvarskriget mot Japan inte blev en upprepning av hŠndelserna 1925-27. Mao Tsetung hade fšrstŒtt att lŠra sig av de forna misstag som partiet begŒtt. Denna gŒng upplšste man inte sin egen organisation i KMT, man lŠt sig inte avvŠpnas. Man hyste inte nŒgra illusioner om att fšrvandla KMT inifrŒn. Man var hela tiden medveten om att alliansen skulle brytas och att KMT dŒ skulle bli en fiende. Under de Œtta Œr fronten existerade fšrekom ocksŒ smŠrre skŠrmytslingar, och en stŠndig underjordisk utbredning av partiets och Ršda ArmŽns inflytande šver bondebefolkningen.

 

Enligt WG skulle Trotskij ha varit motstŒndare till alliansen, nu som alltid. Detta Šr en del av den stalinistiska mytbildningen kring Trotskij och FjŠrde Internationalen. Vi hoppas att vi redan švertygande har visat att Trotskij inte var motstŒndare till en front – en verklig front – under andra kinesiska revolutionen, och att hans konception av enhetsfronten Šr den reella lšsningen av detta taktiska problem. Han kŠmpade i fšrsta hand fšr att partiet skulle bevara sin klasskaraktŠr och sin sjŠlvstŠndighet. Om detta uppfylldes var en front i vissa konjunkturella lŠgen nšdvŠndig fšr att partiet skulle švervinna en tillfŠllig svŒrighet. Att hŠvda nŒgot annat vore ocksŒ ren sekterism. Det rŒder ingen som helst tvekan om vilken stŒndpunkt Trotskij intog 1937 i frŒgan om en allians mellan KKP och KMT i fšrsvarskriget mot Japan. Det finns en rik dokumentation, som Šr helt entydig. Trotskij var fšr en allians mellan KKP och KMT! Efter Japans angrepp pŒ Kina, gjorde Trotskij ett flertal uttalanden om Kina. Vi skall referera nŒgra av huvudpunkterna hŠr. (54)

 

I ett uttalande till pressen den 30 juli 1937 fšrklarade Trotskij att Japan var den svagaste lŠnken i den kapitalistiska kedjan. Genom sin kombination av feodalism, militarism och fascism hade landet lagrat upp en serie motsŠttningar som man nu sškte avleda genom ett krig. Resultatet skulle pŒ lŒng sikt endast bli att landet stŠlldes infšr en revolutionŠr situation. Kriget mot Kina var ett hopplšst fšrsšk att lšsa de inre motsŠttningarna. Kinas fšrsvarskrig var helt rŠttfŠrdigt, och Trotskij uppmanar alla arbetarorganisationer att stšdja Kina, och alla progressiva organisationer i Kina mŒste Óutan att šverge sina program, eller sin politiska sjŠlvstŠndighet, uppfylla sin plikt i befrielsekriget, oavsett deras attityd till Chiang Kai-sheks regering.Ó Sovjetunionen mŒste stšdja Kina med vapen och utrustning, och det Šr ingen som helst tvekan om att Kina kommer att vinna kriget, Šven om det kan bli ett mycket utdraget krig. (55)

 

I ett brev till Diego Rivera en dryg mŒnad senare, tar Trotskij upp en polemik mot de sekterister som menar att ett fšrsvar av Kina tillsammans med Chiang vore en eftergift Œt socialpatriotismen. I detta brev pŒminner

 

Trotskij om att Kina Šr ett kolonialt land och att marxister alltid har fšrsvarat koloniernas rŠtt att bekŠmpa imperialismen och sett detta som nŒgot progressivt. ÓI FjŠrran …stern har vi ett klassiskt exempel. Kina Šr ett halvkolonialt land som Japan mitt fšr vŒra šgon fšrvandlar till en koloni. Japans kamp Šr imperialistisk och reaktionŠr. Kinas kamp Šr frigšrande och progressiv.Ó

 

Man fŒr naturligtvis inte hysa nŒgra illusioner om Chiang och KMT, fortsŠtter Trotskij. Chiang Šr arbetarnas och bšndernas bšdel. Men nu, infšr hotet av ett imperialistiskt angrepp, tvingas han kŠmpa mot Japan fšr att fšrsvara de rester som finns av landets sjŠlvstŠndighet. Detta mšjliggšr en allians. Men det finns ocksŒ risker fšr att Chiang fšrrŒder kampen. DŠrfšr mŒste arbetarorganisationerna bevara en fullstŠndig programmatisk och organisatorisk sjŠlvstŠndighet. Den enda mšjligheten att vinna inflytande bland arbetarna, bšnderna och soldaterna och sŒlunda pŒ sikt stšrta Chiang Šr att nu delta i kampen.

 

Under den kinesiska revolutionen 1925-27 angrep vi Korninterns politik. Varfšr det? Det Šr nšdvŠndigt att vi fšrstŒr orsakerna. Eiffeliterna hŠvdar att vi Šndrat vŒr attityd i den kinesiska frŒgan. De stackars idioterna har inte fšrstŒtt nŒgonting av vŒr attityd 1925-27. Vi fšrnekade aldrig att det var Kommunistpartiets plikt att delta i det krig bourgeoisin och smŒbourgeoisin i sšder fšrde mot generalerna i norr, dessa agenter fšr den utlŠndska imperialismen. Vi fšrnekade aldrig nšdvŠndigheten av ett militŠrt block mellan kommunistpartiet och Kuomintang. TvŠrtom var vi de fšrsta att fšreslŒ detta. Men vi krŠvde att KKP skulle bevara sin fullstŠndiga politiska och organisatoriska sjŠlvstŠndighet, dvs under inbšrdeskriget mot imperialismens inre agenter mŒste arbetarklassen, liksom i ett nationellt krig mot utlŠndsk imperialism, stŒ i ledningen fšr den militŠra kampen och samtidigt fšrbereda att politiskt stšrta bourgeoisin. Vi hŒller samma stŒndpunkt idet nuvarande kriget. Vi har inte Šndrat vŒr attityd ett dugg. (56)

 

Det Šr sant att man i nŒgra texter av Trotskij ett Œr senare kan hitta en kritik av alliansen mellan KMT och KKP. I det fšrord Trotskij 1938 skrev till Harold Isaacs bok ÓThe tragedy of the Chinese RevolutionÓ hŠvdar han ex.vis att det tragiska experimentet frŒn 1925-27 nu upprepas i kriget mot Japan.(57) PŒ denna punkt saknade Trotskij en konkret kunskap om de reella fšrhŒllandena. Den alliars som formellt upprŠttades 22 sept. 1937 var i ord nŠstan en kopia av den som rŒtt 1925-27. KKP skulle enligt denna bl.a. šverge sina planer pŒ att stšrta regeringen, acceptera Sun Yat senismen, lŠmna šver en lista pŒ sina medlemmar i KMT och upphšra med konfiskeringen av jorden. (58) Trotskij trodde att detta program skulle binda KKP och att alliansen blivit en Folkfront, dvs en allians pŒ bourgeoisins villkor. Men trots dessa beslut bevarade KKP sin sjŠlvstŠndighet, sin apparat och sin armŽ. Alliansen skedde nu under helt andra fšrhŒllanden, dŠr det viktigaste sŠrskiljande van att man inte befann sig i en revolutionŠr uppgŒngsperiod. KKP fšrstod att i tid kasta loss frŒn alliansen och inte lŒta den hindra det revolutionŠra maktšvertagandet.

FjŠrde Internationalen om maktšvertagandet 1949

VŠgen mot maktšvertagandet 1949 var naturligtvis inte entydig och alldeles sjŠlvklar. En faktor som hšll pŒ att sŠtta krokben fšr revolutionen var den ryska byrŒkratins fšrsšk att gšra KKP till en ny gisslan hos KMT fšr att tillfredsstŠlla sina egna kortsiktiga intressen. Att detta inte lyckades beror dels pŒ ledningens sjŠlvstŠndighet, men ocksŒ pŒ det faktum att man under fronten 1937 – 45 inte hade fšrlorat sin egen slagkraft. Man hade nu materiella resurser att tillvarata de revolutionŠra stŠmningarna efter kriget.

 

FjŠrde Internationalen stšdde till fullo denna utveckling mot ett maktšvertagande, och varnade tidigt fšr den ryska byrŒkratins fšrsšk att upprŠtta kompromisser. I en analys som Internationalens exekutivkommittŽutarbetade och antog i maj 1952 gjorde man ett fšrsta bokslut šver den tredje kinesiska revolutionen. Detta Šr ett av de intressantaste dokumenten frŒn Internationalen.(59)

 

Man konstaterar fšrst att KKPs seger i revolutionen inneburit ett fšrkrossande slag fšr imperialismen, inte bara i Kina, inte bara i Asien, utan šver hela vŠrlden. StyrkefšrhŒllandena hade nu blivit sŠmre fšr imperialismen, och detta mšjliggšr nya revolutioner. Det faktum att denna seger mŒste gŒ šver ett krossande av KMT visar att den grundlŠggande tanken i teorin om Órevolution genom stadierÓ ogiltigfšrklarats av historien, och att teorin om den permanenta revolutionen fŒtt en ny bekrŠftelse. Revolutionen kunde inte segra i allians med bourgeoisin, utan endast i kamp mot den och under proletariatets ledarskap. Men maktšvertagandet innebŠr inte att revolutionen i Kina avslutats; den fortsŠtter genom att man mŒste kŠmpa fšr kapitalets expropriering och fšr jordens konfiskering frŒn de forna Šgarna. Den borgerligt-demokratiska revolutionen mŒste dŠrfšr vaxa šver i en socialistisk revolution inom den nŠrmaste framtiden (detta skedde som bekant ocksŒ under de nŠrmaste Œren). DŠrefter spŒrar man faserna i revolutionen frŒn 1945 fram till maktšvertagande; de jordreformer som genomfšrdes och proklamationen att stšrta KMT. Detta skedde i trots av sovjetbyrŒkratins sabotage, vilken gjorde allt fšr att underlŠtta Chiangs seger.

 

I det fšljande avsnittet diskuterar man KKPs klasskaraktŠr och kommer fram till att partiet fortfarande Šr proletŠrt trots sin bondesammansŠttning. Denna sammansŠttning hŒller nu pŒ att Šndras genom kampanjen efter maktšvertagandet fšr att vŠrva flera arbetare till partiet. Partiet hŒller pŒ att fšrvandlas frŒn ett opportunistiskt arbetarparti till ett vŠnstercentristiskt parti.

 

Inom hela landet rŒder en form av maktdualism, dŠr den centrala statsmakten ligger i proletariatets och bšndernas hŠnder, medan egendomen fortfarande švervŠgande Šr privatŠgd. Det faktum att bourgeoisin har representanter i regeringen hindrar inte att denna tar till vara arbetarnas och bšndernas intressen, och pŒ lŒng sikt inriktar den sig pŒ att upphŠva privatŠgandet:

 

Vi karakteriserar denna regering som en arbetar- och bonderegering dŠrfšr att den Œ ena sidan i praktiken har brutit med bourgeoisins historiska intressen fšr att slŒ in pŒ revolutionens vŠg och dŠrfšr att den Œ andra sidan inte Šnnu har fullbordat destruktionen av bourgeoisins makt eller likviderat maktdualismen uppifrŒn och ner inom statsapparaten. Denna arbetar- och bonderegering kommer endast att vara ett kort švergŒngsstadium pŒ vŠgen till proletariatets diktatur, vilken dynamiken i den nationella och internationella situationen alltmer tvingar in den pŒ.

 

Genom den framtida konfrontationen mellan Œ ena sidan bourgeoisin och Œ den andra proletariatets och bšndernas makt kommer KKP alltmer att tvingas šverge sin opportunism och istŠllet mobilisera massorna i kampen. ÓDet stadium vi stŒr infšr Šr ett stadium av intensifierad klasskamp dŠr KP kommer att tvingas ingripa mot den urbana och den rurala bourgeoisin.Ó Denna klasskamp kommer ocksŒ att trŠnga in i KKP, dŠr det finns flera representanter fšr rikebšnderna. Under partiets omvandling till ett vŠnstercentristiskt parti kommer denna brytning att kunna leda till partiets splittring – Šnda upp till ledarnivŒ – och till en massmobilisering.

 

Denna omvandling kommer – samtidigt som den fšrstŠrker KPs maktbas och dess stšd hos de arbetande massorna – att ocksŒ fšrstŠrka dess sjŠlvstŠndighet och kritiska hŒllning gentemot Kreml. Den sovjetiska byrŒkratins utplundringspolitik i dess ekonomiska relationer till Kina kommer att ha en liknande effekt. Men innan imperialismen lider ett avgšrande nederlag i vŠrlden – eller innan det Œtminstone intrŠder en radikal fšrŠndring av vŠrldssituationen – Šr en šppen brytning mellan KKP och stalinismen mycket otrolig.

 

I slutavsnittet behandlas sŒ FjŠrde Internationalens fšrhŒllande till den nya regimen. i Kina. Man fšrklarar att man ovillkorligen stšder den kinesiska revolutionen mot alla dess klassfiender. Man stšder kampen mot imperialismen och regimens krav pŒ att imperialismens trupper skall dras tillbaka frŒn Formosa, Korea; Vietnam och Burma. Man krŠver att de sista utlŠndska enklaverna skall ŒterlŠmnas, och att alla vŠrldens nationer skall erkŠnna den nya regimen diplomatiskt; och att blockaden mot landet upphŠvs. Man skisserar en politik fšr arbetarorganisationer šver hela vŠrlden fšr stšd till Kina. Samtidigt som man ovillkorligen fšrsvarar revolutionens intressen, ger man Šven sitt 'kritiska stšd' till Mao Tse-tungs regering. Den kritik man riktar mot regeringens politik sammanfattas i fyra punkter: staten har inte en sovjetisk struktur, och lšper dŠrfšr risk att byrŒkratiseras. Detta underlŠttas Šven av en sammansmŠltning mellan fackfšreningarnas, partiets och statens funktioner pŒ det industriella omrŒdet. Eftersom privat' Šgandet under statlig kontroll fortfarande Šr intakt kan fackfšreningarna dŠrigenom inte fšrsvara arbetarnas klassintressen. Jordreformen mŒste fšras tillslutet och kredit – ges tillfattigbšnderna. Den sista kritiska punkten Šr sŒ maoismens felaktiga teoretiska begrepp om Órevolution genom stadierÓ, om Ódemokratisk kapitalismÓ (aktuell i bšrjan av 50-talet) etc.. FjŠrde Internationalens kinesiska -medlemmar uppmanas kŠmpa, fšr- en fšrŠndring av dessa punkter och sŠrskilt fšr en demokratisering av massorganisationerna.

 

Denna analys av den kinesiska revolutionen Šr enligt vŒr uppfattning alldeles utomordentlig.. Vi skulle verkligen vilja veta om det fanns nŒgon annan organisation i vŠrlden som 1952 – sŒ tidigt som 1952! –kunde fšrstŒ den kinesiska revolutionen sŒ vŠl som FjŠrde Internationalen. Fanns det nŒgon annan organisation som sŒ tidigt fšrstod byrŒkratiseringsfaran, som t.o.m. fšrutsŒg en kulturrevolution och en brytning mellan KKP och Sovjetunionen? Vi tror inte det.

 

€ven i sina senare analyser har FjŠrde Internationalen visat sin fšrmŒga till fšrstŒelse fšr den kinesiska revolutionens utveckling.. Internationalen var troligen den fšrsta organisation utanfšr KKP som fšrstod betydelsen av debatten med SUKP, och som redan frŒn fšrsta bšrjan fšrklarade sitt stšd Œt KKPs internationalistiska perspektiv. (60)

 

Men FjŠrde Internationalen har ocksŒ vŠgrat att fšrvandla sig till en okritisk hejarklack Œt den kinesiska stats- och  partiledningen. Kritiken mot avsaknaden av en proletŠr statsapparat av sovjettyp och t.o.m. avsaknaden av varje teori om, eller inriktning pŒ att bygga upp en sŒdan, kvarstŒr; och Šr mycket allvarlig. Brytningen mellan opportunism och vŠnstercentrism, och kampen fšr en demokratisering var nŒgra av de viktigaste punkterna i kulturrevolutionen. Den resolution FjŠrde Internationalen antog vid sin 9:e vŠrldskongress 1969 Šr alltfšr kŠnd inom den svensk vŠnstern fšr att vi skall behšva referera den hŠr. (61) Vi skall bara som en avslutning pŒ detta kapitel ge nŒgra synpunkter pŒ denna resolution. Den huvudtanke som bŠr upp resolutionen Šr den att kulturrevolutionen avbršts utan att dess egentliga mŒl – upprŠttandet av demokratiska organ av Pariskommunens typ – hade uppnŒtts, och att detta avbrott ledde till en renŠssans fšr byrŒkratin. LŠst idag visar sig denna resolution pŒ flera punkter vara en mycket framsynt kritik av den halvhjŠrtade karaktŠren i kulturrevolutionen. NŠr man idag ser hur ledande gestalter som Lin Piao – som t.o.m. fick sin successionsrŠtt inskriven i KKPs stadgar – kan avpolletteras utan nŒgon som helst insyn fšr massorna och utan en šppen strid, nŠr man ser hur Kinas utrikespolitik blir alltmer opportunistisk igen, dŒ kan man inte annat Šn sŠga att resolutionen – tyvŠrr! –var profetisk. Den var inopportun, ty den bršt mot den fšrhŠrskande meningen inom den europeiska vŠnstern om kulturrevolutionen. Men den byggde pŒ en intellektuell analys, inte pŒ en kŠnslostorm och en kritiklšs entusiasm. Detta innebŠr naturligtvis inte att resolutionen helt igenom Šr felfri; men de avgšrande huvuddragen och teserna i resolutionen har visat sig vara helt korrekta. Och det Šr vŒr bestŠmda uppfattning att en kritik som baserar sig pŒ en  vetenskaplig, marxistisk analys Šr ett vida šverlŠgset och mera uppriktigt stšd Œt den kinesiska revolutionen Šn det tama och osjŠlvstŠndiga eftersŠgande som prŠglar hela den švriga vŠnstern.

Noter

(1) Men Šven om sjŠlvkritiken har en mycket begrŠnsad omfattning Šr det ŠndŒ sensationellt att Stalin šverhuvudtaget medgav att han haft fel. Det Šr dŠrfšr vŠrt mšdan att ta reda pŒ vad han verkligen sŠger. KŠllan Šr Milovan Djilas samtal med Stalin i slutet av 40-talet. Det Šr i ett samtal dŠr den jugoslaviska delegationen frŒgar om orsaken till att Stalin fšrrŒtt den grekiska revolutionen. Stalin svarar att han mŒste gšra det, dŠrfšr att USA och England aldrig skulle slŠppa Grekland: ÓTror ni att Storbritannien och USA –USA, den mŠktigaste staten i vŠrlden – kommer att tillŒta att deras kommunikationer i Medelhavet bryts? Nonsens. Och vi har ingen flotta. Upproret i Grekland mŒste stoppas, och det sŒ fort som mšjligt.Ó DŒ invŠnde nŒgon av jugoslaverna att revolutionen i Kina haft stora framgŒngar. Stalin svarar: ÓJa, de kinesiska kamraterna har lyckats, men i Grekland Šr det en helt annan situation. USA Šr direkt inblandat dŠr – den starkaste staten i vŠrlden. Kina Šr ett annat fall, relationerna i Bortre Asien Šr annorlunda. Vi kan fšrvisso ocksŒ gšra ett misstag. Som hŠr, nŠr kriget med Japan var slut, uppmanade vi de kinesiska kamraterna att fšrsška nŒ en šverenskommelse med Chiang Kai-shek. De hšll med oss i ord, men i handling gick de sin egen vŠg nŠr de kom hem: de mšnstrade sina styrkor och slog till. Det har visat sig att de hade rŠtt, och inte vi. Men Grekland Šr annorlunda – vi bšr inte tveka, utan stoppa det grekiska upproret.Ó Milovan Djilas, Conversations with Stalin (Penguin 1963), s. 141. SŒlunda: den enda gŒng Stalin gšr sjŠlvkritik fšr att han fšrsškt stoppa en revolution, var det fšr att hitta argument fšr att stoppa en annan revolution!

 

(2) Marx-Engels' syn pŒ den tidiga imperialismen och pŒ koloniernas utveckling framgŒr av samlingen On Colonialism (Progress Publishers, Moscow 1968), som innehŒller de annars svŒrŒtkomliga artiklarna om Indien, Kina och Persien frŒn 1850-talet och ett brett urval brev som behandlar koloniala frŒgor. (Artiklarna om Kina finns Šven i Marx on China. Articles from The New York Daily Tribune 1853 – 60, Lawrence & Wishart 1968). Av dessa artiklar hŠnvisar vi sŠrskilt till ÓRevolution in China and in EuropeÓ (1853) och av breven till Engels' brev till Kautsky 12/9 1882. AngŒende den teoretiska debatten om imperialism och kolonialism inom den tidiga arbetarršrelsen, tiden fšre Lenins epokgšrande studie šver imperialismen, hŠnvisas till: R. Schlesinger, Die Kolonialfrage in der Kommunistischen Internationale (EuropŠisehe Verlagsanstalt, 1970) s.15-37,.och Claus Bryld, Socialistiska teorier om imperialismen (i: Lenin, Imperialismen som kapitalismens hšgsta stadium, Cavefors 1969, s. 7-42). AngŒende Marx – Engels syn pŒ sambandet mellan den socialistiska revolutionen i de kapitalistiska lŠnderna och utvecklingen i de fšrkapitalistiska lŠnderna, vill vi bara pŒminna om att de – till skillnad frŒn ledningen fšr II. Internationalen – hade fšrstŒelse fšr mšjligheten att de sistnŠmnda under gynnsamma fšrhŒllanden kunde undvika kapitalismen och utvecklas direkt mot socialism. Se ex. vis Marx' brev till redaktionen fšr Otesjestvennije Zapiskij nov. 1877 och till Vera Sassulitj 8/3 1881 (bŒda i Marx – Engels, Selected Correspondence, Progress Publishers 1965).

 

(3) Teserna finns tillgŠngliga i Ršda HŠften 6/7 (Partisan 1970) s. 104-113. Det Šr denna šversŠttning vi citerar (vi har i referatet hoppat šver de delar av teserna som diskuterar den federativa statsprincipen). TillŠggsteserna skrevs av indiern M.N. Roy, men presenterades i hela kommissionens namn och antogs, liksom de ursprungliga teserna, av kongressen. Lenins anfšrande citeras efter Protokoll des Il. Weltkongresses der Kommunistischen Internationale, som nu finns i reprint (1972) pŒ Karl Liebknecht Verlag. (Lenins anfšrande s. 137-143, debatten s. 152-233).

 

(4) Teserna frŒn Il. kongressen tycks ha spelat en liten roll i debatten inom Komintern 1925-27. Det Šr fšrstŒeligt. Inte ens nŒgra lšsryckta ord vore anvŠndbara fšr att rŠttfŠrdiga Stalins och Bucharins politik. Teserna citeras utfšrligt i Zinovjevs text ÓThe ses on the Chinese RevolutionÓ (Œtergivna i Trotsky, Problems of the Chinese Revolution, Ann Arbor 1967, s. 302-375, och i P. BrouŽ, La question chinoise dans l'Internationale communiste, EDI 1965, s. 87-138. Den sistnŠmnda Šr en antologi som innehŒller flera mycket svŒrŒtkomliga texter.)

 

(5) Denna framstŠllning bygger – liksom hela den fortsatta lšpande beskrivningen – pŒ H. Isaacs utomordentligt vŠldokumenterade ÓThe tragedy of the Chinese RevolutionÓ, som analyserar revolutionen 1925-27. Denna beršmda bok finns i tre versioner. Den fšrsta kom ut 1938 och utarbetades i nŠra samarbete med Trotskij som ocksŒ skrev ett fšrord (nu I: Trotsky, The Chinese Revolution, Problems and Perspectives, Merit publishers u.Œ. s.2-6) Sedermera blev Isaacs socialdemokrat och de tvŒ senare upplagorna (1952 resp. 1968) har genomgŒtt en del revideringar. Dessa har dock inte drabbat urvalet av kŠllmaterial – Isaacs Šr en serišs forskare – och inte heller begreppsapparaten (han betraktar sig fortfarande som marxist), utan vad han sjŠlv kallar fšr sin Ópoint of viewÓ, dvs. de slutsatser han drar av sitt material. Vi har endast haft tillgŒng till den senaste upplagan (Atheneum, New York 1968). AngŒende den automatiska invŠndningen att vi anvŠnder en ÓtrotskistiskÓ kŠlla, vill vi bara sŠga: fšr oss Šr det ointressant att diskutera fšrfattarens Œsikter pŒ denna nivŒ. Det avgšrande Šr forskarens noggrannhet, hans urval av fakta och hans begreppsapparat, inte hans Ópoint of viewÓ – den senare bšr inte ingripa i materialet pŒ ett organiserande sŠtt. Isaacs bygger sin framstŠllning pŒ fyra Œrs ingŒende studier som inkluderar kinesiska kŠllor och intervjuer med de ledande i revolutionen. PŒ de punkter dŠr vi kunnat kontrollera hans framstŠllning – det gŠller fr.a. hans beskrivning av Kominterns resolutioner och Oppositionens stŒndpunkter –kan vi intyga att han arbetat mycket samvetsgrant.

 

(6) Dokumenten om de tidigaste relationerna mellan KMT och Sovjetunionen finns i Russ. Korr. 1920-22; om relationen mellan KMT och Komintern, se dokumenten i J. Degras, ÓThe Communist International 1919-43Ó vol. Il (1923-28). (London & New York 1956, 1960).

 

(7) Zinovjev gšr en analys av KMTs klasskaraktŠr i sina ÓTeserÓ och han kan mycket švertygande fšrutse att den alltid mŒste fšrbli i bourgeoisins hŠnder. Denna analys stŒr i bjŠrt kontrast till Stalins och Bucharins minst sagt grumliga uttalanden, vilka citeras i det fšljande. (Trotsky, Problems... s. 329ff., Šven s. 340).

 

(8) Isaacs, s. 70.

 

(9) A.a. s. 95f.

 

(10) A.a. s. 103. KŠlla fšr dessa fakta Šr en artikel i Kominterns officiella organ, dŠr man den 15 april 1927 berŠttar fšr de fšrvŒnade ryska lŠsarna att Chiang gjort en statskupp ett Œr tidigare, att  KKP begŠrt sitt uttrŠde ur KMT, men av Komintern beordrats tillbaka och fšrbjudits att bilda en vŠnsterfraktion. Citatet om att driva KMT till vŠnster Šr ur samma kŠlla.

 

(11) Av vissa Stalinska uttalanden framgŒr att han medvetet skilde mellan en ÓfrontÓ och ett ÓblockÓ. 1924 sade han ex.vis ÓKommunisterna mŒste šverge politiken med en nationell enhetsfront...och švergŒ till politiken med ett revolutionŠrt block mellan arbetarna och smŒbourgeoisin. I sŒdana lŠnder kan detta block anta formen av ett enda parti, ett arbetar- och bondeparti, som liknar Kuomintang...Ó Cit. efter Trotsky, The third International after Lenin (Pathfinder Press 1970), s. 213 . (Šven i Stalin, Den nationella och koloniala frŒgan, Arb. kultur, SthIm1941 s. 286 och pŒ danska i Stalin, Vaerker (Forl. Tiden, Kbhvn 1954, bd. 7 s. 128.) Men sprŒkbruket Šr lŒngt ifrŒn konsekvent och man kan finna flera uttalanden dŠr Stalin och hans ÓblockÓ beskriver fšrhŒllandet mellan KKP och KMT som en front. Denna begreppsfšrvirring Šr naturligtvis ingen tillfŠllighet utan en konstitutiv del av den stalinistiska samhŠllsanalysen. I detta konkreta fall fyllde sprŒkfšrvirringen funktionen att tšmma begreppet ÓenhetsfrontÓ pŒ det innehŒll det givits av Kominterns 4:e kongress.

 

(12) Isaacs, s. 85, kursiv. i originalet.

 

(13) A.a. s. 85. Detta yttrande Œterfinns i Stalin, Marxism and the National and Colonial Questions (New York u.Œ.) s. 216.

 

(14) Isaacs, s. 86f., 117. Degras s. 275-9.

 

(15) I Trotsky, The Third International...utsŠtts denna teori fšr en fšrintande kritik. Man fšrsškte t.o.m. ett tag att gšra denna teori universell (den skulle alltsŒ inte bara gŠlla fšr lŠnderna i Asien) och man diskuterade pŒ allvar att lŒta upplšsa kommunistpartiet i USA och beordra dess medlemmar att gŒ in i ett kurišst bondeparti. Se Trotsky, s. 212-23.

 

(16) Trotsky, The Third International... s. 214.

 

(17) Zinovjev, Teser... (i Trotsky, Problems... s. 344).

 

(18) Isaacs, s. 87.

 

(19) Dessa stŒndpunkter framfšrs med stor emfas av den tredje teoretikern inom Komintern vad gŠller den kinesiska frŒgan: Martynov. Han framfšr dem ex.vis i sin artikel ÓDet kinesiska kommunistpartiets rollÓ frŒn april 1927. Denna Œterfinns lŠttast i BrouŽs antologi, s. 81-86. Martynov var tidigare en av de ledande teoretikerna inom mensjevismen, och efter revolutionen fann han sig snart tillrŠtta under Stalins vingar. Det verkar vara Martynov som Šr den egentliga hjŠrnan bakom tanken pŒ Óde fyra klassernas blockÓ. Martynov har en alldeles utomordentlig fšrmŒga att sŠtta prickarna šver i-na i Stalins och Bucharins arbeten.

 

(20) ÓThe Letter from ShanghaiÓ i Trotsky, Problems... s. 394. Detta brev avsŠndes av tre av Kominterns rŒdgivare i Kina till ledningen i Moskva och det innehšll en besk kritik av den politik KKP fšrde. (Brevet Šr daterad den 17/3 1927). Trots att brevet inte innehšll nŒgon egentlig kritik av Komintern – utan lade hela skulden pŒ KKP – hemligstŠmplades det i Moskva av Stalin-talangen. (Brevet Œterfinns Šven i BrouŽs antologi).

 

(21) Isaacs, s. 104ff.

 

(22) A.a. s. 117. Detta telegrams existens tvingades Stalin erkŠnna vid en konfrontation i aug. 1927. Han fšrklarade att telegrammet var ett ÓmisstagÓ och att kontraorder givits strax efterŒt. (Se Stalin, Den nationella och koloniala frŒgan... s. 317). Den kontraorder Stalin syftade pŒ var en mycket allmŠn resolution som KlEKs 7:e plenum antog vid sitt sammantrŠde i nov.-dec. 1926. Vid detta plenum var f.š. Shao Li-tse nŠrvarande som Chiang Kai-sheks personliga representant. ÓHedersledamotenÓ Chiang hade inte tid att komma personligen. Han var nŠmligen fullt upptagen med att fšrbereda massakern pŒ kommunisterna...NŠr Shao Li-tse dšk upp i talarstolen vid plenum fick han en stormande applŒd av mštet och alla reste sig fšr att sjunga ÓInternationalenÓ. Enligt protokollet var entusiasmen obeskrivlig nŠr Ókamrat ShaoÓ i KMT namn fšrklarade: ÓVi fšrvŠntar oss stšd frŒn Komintern och alla dess anslutna partier...LŠnge leve Komintern! LŠnge leve revolutionen! Ó Isaacs, s. 119.

 

(23) Isaacs s. 127. Fšr att ingen skall gšra fšr mycket av brytningen mellan Chiang och VKMT bšr vi kanske pŒpeka att Chiang endast frŒntogs sina politiska ansvarsposter, men fick behŒlla alla militŠra funktioner.

 

(24) Isaacs, s. 128

 

(25) A.a., s. 133. Jfr Šven Brevet frŒn Shanghai Ii Trotsky, Problems... s. 405.

 

(26) A.a., s. 151.

 

(27) A.a., A.a., s. 175-185. PŒ SUKPs femtonde kongress i dec. 1927 upptrŠdde ett šgonvittne frŒn Shanghaimassakern, Chitarov, som infšr kongressen rapporterade om vad som hŠnt. Hans rapport censurerades sedermera av Stalin eftersom den innehšll alltfšr mŒnga obehagliga fakta. Delar av rapporten citeras av Trotskij i hans artikel ÓStalin and the Chinese Revolution. Facts and DocumentsÓ (i Trotsky, Problems... s. 261-304, Chitarovs rapport pŒ s. 268ff.) En lysande litterŠr framstŠllning av hur skeendet mellan 21 mars och 12 april upplevdes i Shanghai ges i A. Malraux: La condition humaine (1933, sv. švers. MŠnniskans lott, Forumbibl. 1964).

 

(28) Isaacs, s. 183ff. Isaacs hŠvdar att det fortsatta hyllandet av Chiang efter 12 april inte bara var byrŒkratisk tršghet, utan Šven ett fšrsšk att tona ned hŠndelserna med avsikt att nŒ en kompromiss med Chiang.

 

(29) Detta tal Œterges av Vuyo Vuyoitch (Zinovjev-anhŠngare) i hans tal vid KIEKs 8:e plenum i maj 1927. Vuyovitch citerar sina egna anteckningar frŒn mštet 6 april, och utmanar Stalin (som var nŠrvarande vid plenarsammantrŠdet) att korrigera honom om han Œtergav felaktigheter. Stalin fšredrog att hŒlla tyst. Vuyovitchs tal Œterges i appendix till Trotsky, Problems... s. 376-390. Referatet av Stalins tal s. 382ff.

 

(30) I kapitlet ÓThe conspiracy of silenceÓ (s. 156-174) Œterger Isaacs utdrag ur den internationella kommunistiska pressen om hŠndelserna i Kina. Bilden Šr mycket entydig: Chiang hyllas som en pŒlitlig allierad, som en stor revolutionŠr, som en heroisk ledare. Samma bild ges i den ryska pressen, och i Kominternledningens officiella resolutioner och tal. Men ledningen var definitivt inte omedveten om vad som hŠnde. Rapporter av typ ÓBrevet frŒn ShanghaiÓ hemligstŠmplades eftersom de var alltfšr explosiva. Dessutom fick ledningen information frŒn sina rŒdgivare som fanns bŒde i KMT-lŠgret, i de stšrre stŠderna och inom KKPs ledande organ. En sŠrskild Komintern-delegation gjorde vŒren 1927 en rundresa i Kina och gav kontinuerliga rapporter till Moskva.

 

(31) Stalins tal Œterges i BrouŽs antologi s. 17-30, liksom Šven resolutionen frŒn 7:e plenum (s. 31-49).

 

(32) AngŒende framvŠxten av Trotskijs kritik av politiken i Kina, hŠnvisar vi till Deutscher, Den avvŠpnade profeten. Trotskij 1921-29 (Partisan 1972), s. 229-242. Det fšrelŒg en viktig – och som det senare visade sig, avgšrande – Œtskillnad inom Oppositionen i den kinesiska frŒgan. Radek, Zinovjev och deras anhŠngare var kritiska mot Kominterns politik, men ansŒg att perspektivet pŒ en permanent revolution var fšr vŒghalsigt och att KKP borde kvarstŒ inom KMT. Se Zinovjevs teser, och Vuyovitchs tal (i det senare finns en upprŠkning av Oppositionens aktivitet i den kinesiska frŒgan fšre april 1927, dŠr man sŠrskilt bšr nŠmna Radeks bombardemang av brev till Komintern-ledningen, brev som aldrig besvarades). Det rŒder ingen tvekan om att denna Œsiktsskillnad fick stor betydelse fšr Oppositionens splittring 1928. Brytningen kommer fram i brevvŠxlingen mellan Trotskij och Preobrasjenskij (finns i Trotsky, The Chinese Revolution... s. 19-23 och i BrouŽs antologi, s. 319-338), och i kap. 7 av Trotskijs Den permanenta revolutionen (utk. pŒ svenska hšsten 1972). Se Šven Trotskijs brev till Max Schachtman 19/12 1930, Œtergivet i Schachtmans inledning till Trotsky, Problems... s. 13f.

 

(33) Denna artikel Œterfinns i Trotsky, The Chinese Revolution... s. 11-14. Jfr. Trotsky, Problems of the Chinese Revolution, s. 54-55

 

(34) Resolutionen som i stort bygger pŒ Stalins artikel, Œterfinn i BrouŽs antologi, s. 207-228, och Bucharins tal frŒn 4 juni 1927 som analyserar resolutionen Œterfinns i samma verk, s. 229-250. Stalins artikel har inte omtryckts i nŒgot verk som varit oss tillgŠngligt och den Šr tydligen svŒrŒtkomlig. Men detta Šr inte avgšrande, eftersom det Šr just resolutionens slutliga utformning

som uttrycker Kominterns uppfattning. Vi fŒr hŠnvisa till Isaacs sammanfattning av Stalins tal, s. 190ff. Talet om Wuhan-regeringens effektiva kamp Œterfinns i resolutionen (BrouŽ, s. 221) och orden om manšvrarna och Brest-Litovsktaktiken s. 223 i samma resolution. Utdrag ur resolutionen i Degras Il, s. 382-390.

 

(35) Trotskijs tvŒ tal och artikeln om Stalins teser finns i Trotsky, Problems... s. 17-105. (artikeln och det fšrsta talet Šven i BrouŽs antologi, s. 139-198). Vi hŠnvisar Šven till Isaacs, s. 190ff., dŠr han gšr en intressant motsatsstŠllning mellan Trotskijs och Stalins stŒndpunkter.

 

(36) Isaacs, s. 210ff. Komintern rekommenderade i sina uttalanden att man skulle nationalisera affŠrer, banker och fabriker, som švergivits av sina Šgare, men regeringen vŠgrade fšlja denna politik. I det lŠget lŠt Komintern sina rekommendationer falla, och insisterade inte pŒ frŒgan. Regeringen i Wuhan inledde istŠllet fšrhandlingar med stadens handelskammare fšr att rŒda bot pŒ den ekonomiska stagnationen. Jfr, Šven Trotskijs artikel, ÓHankow and MoscowÓ frŒn 28 maj 1927 (Trotsky, Problems... s. 114-6), dŠr han varnar fšr KKPs passivitet i jordfrŒgan. I artikeln ÓThe sure roadÓ (a.a. s. 106-113) tecknar han med enormt sŠker kŠnsla fšr revolutionens dynamik utvecklingen inom bonderšrelsen i Hunan. Enligt vittnesmŒl frŒn Treint, en av Kominterns rŒdgivare i Kina, skall Stalin och Bucharin privat ha fšrklarat fšr honom att bonderšrelsen mŒste stŠvjas. (det hemligstŠmplade protokollet frŒn mštet mellan Treint, Stalin och Bucharin publicerades av Treint fšrst 1933. TyvŠrr Šr det relativt svŒrŒtkomligt. Vi vet ingen annan kŠlla Šn The Militant 8 febr. 1933, s. 3 – en tidning som i Sverige endast Šr tillgŠnglig pŒ Uppsala UB).

 

(37) Isaacs, s. 221ff.

 

(38) A.a. s. 235ff. Citatet Œterfinns s. 250.

 

(39) A.a. s. 251.

 

(40) A.a. s. 252ff. Redan i maj 1927 hade Trotskij i en undertryckt artikel varnat fšr att Feng var opŒlitlig. I ett av de telegram som kom till Pravda 25 maj 1927 meddelades att Chiang valt in Feng i sin ledning. Telegrammet publicerades aldrig. Trotskijs artikel har den mycket trŠffande rubriken ÓIs it not time to understand?Ó och Œterfinns i Trotsky, Problems... s. 117-121.

 

(41) Utdrag ur resolutionen i Degras II, s. 390-396..

 

(42) Isaacs s. 261ff. Enligt indiern M.N. Roy som var en av Kominterns rŒdgivare i Kina, dšdades 25 000 arbetare och bšnder enbart under de fšrsta mŒnaderna av 1927. Enligt Houn (Den kinesiska kommunismens historia. Bakgrund och utveckling, W&W 1970), hade partiet under revolutionens uppgŒng 59 000 medlemmar och i slutet av 1927 endast 10 000 (s. 121). AngŒende Kominterns vŠrdering av erfarenheterna i Wuhan, se Stalins tal i aug. 1927 (Œtergivet i BrouŽ s.. 251-274). Bland de kurišsa detaljerna i detta tal Œterfinner man Stalins analys av proletariatets allierade. Efter det att Óde fyra klassernas blockÓ och Óde tre klassernas blockÓ nu upplšsts Œterstod ett nytt ÓblockÓ som borde slutas; denna gŒng gŠllde det att skapa ett block mellan proletariatet, bšnderna och – trasproletariatet (al pauvretŽ citadine). I samma tal fšrsšker Stalin ocksŒ ge en lektion i sovjeternas teori. Parollen om sovjeter fick, berŠttade han, endast stŠllas under revolutionens uppgŒngsperiod. Detta tal hšlls ungefŠr samtidigt med att man beslutade om upproret i Kanton! Ja, Wickman-Gustafsson, det var verkligen synd att Stalin inte lyssnade pŒ Stalin! En annan av de punkter i sovjetens teori som Stalin fšrsškte lŠra ut var att sovjeter inte kunde bildas i revolutionens borgerligt-demokratiska stadium, utan endast i det proletŠra stadiet. Detta var ett av de katastrofala mekaniska missuppfattningarna av leninismens revolutionŠra strategi. Enligt Stalin borde sovjeter alltsŒ inte ha uppstŒtt i Ryssland fšrrŠn under hšsten 1918. Det rŠcker med att pŒpeka detta fšr att Stalins mensjevism skall gŒ i dagen. En kort, men nŒgot ršrig framstŠllning av Stalin och sovjeterna finns i G. Appells ÓMao Komintern och Liu Shao-chi. 'Leninismen' ifrŒgasatt i šst och vŠst.Ó Tema 1971, s. 57ff.

 

(43) Isaacs. s. 272ff. Citatet s. 280.

 

(44) A.a. s. 282ff. En šgonvittnesskildring av Kanton-upproret som, trots sin šdmjukhet infšr Komintern, i sjŠlva faktabeskrivningen ger en fšršdande kritik av hŠndelsefšrloppet, ges av Heinz Neumann i A. Neuberg (kollektiv pseudonym): Det vŠpnade upproret (Cavefors 1971) s. 102-128. Vi hŠnvisar Šven till Trotskijs artikel ÓThe Canton InsurrectionÓ (i Trotsky, Problems... s. 122-151).

 

(45) Trotskij i artikeln ÓThe Chinese Question after the Sixth CongressÓ i Trotsky, Problem:. s. 152-215 citatet s, 183f. Diskussionen om den konstituerande fšrsamlingen 'Œterkommer i de efterfšljande artiklarna i samma samlingsvolym, och Šven i Third International alter Lenin och i  Den permanenta revolutionen.

 

(46) Vi hŠnvisar hŠr till dokumentationen i Chen Tu-hsius …ppna brev frŒn1929 som-finns-i BrouŽs antologi, s: 293-318, och till Peng Shu-tses artikel ''The theory of permanent revolution and the underdeveloped countriesÓ i International Socialist Review maj 1972, nr 5 vol. 313, bŒde Chen och Pang hšrde till KKPs veteraner och grundare, och bŒda uteslšts 1929 och anslšt sig dŒ till den trotskistiska ršrelsen. Mellan 1932 och 1937 satt de i fŠngelse, liksom de flesta militanter i den trotskistiska ršrelsen, Chen dog nŒgra Œr senare, efter att under de sista Œren ha trakasserats. Peng var en av de ledande inom den kinesiska, sektionen av FjŠrde Internationalen fram till arresteringarna av alla trotskister i bšrjan av 50-talet, dŒ han flydde utomlands. I Intercontinental. Press. vol. 10 nr 22 och 23 1972; publiceras en intervju med Peng, dŠr han berŠttar sina minnen av revolutionen och av sina forna vŠnner – Mao Tsetung och Chou En-lai. Han berŠttar bl.a. att han efter kuppen i mars 1926 utsŒgs av partiet att diskutera en brytning med KMT med Kominterns rŒdgivare Borodin. Men Borodin vŠgrade acceptera ett fšrslag om brytning och tvingade partiet att underordna sig KMT.

 

(47) Omedelbart efter massakern i Shanghai fšrsvarade Stalin och de andra ledarna inom Komintern fortfarande den passiva politiken. Fšrst i aug. 1927 bšrjade man kasta skulden pŒ KKPs ledning och sedan var det fritt fram fšr en fantastisk fšrtalskampanj mot ledningen. I BrouŽs antologi finns det ett gott exempel pŒ denna fšrtalskampanj i T. Mandalajans artikel, ÓPourquoi la direction du P.C. de Chine n'a-t-elle pas rempli sa tache?Ó (s. 279-291). Bland den lŒnga raden av groteska anklagelser sŠtter man en sŠrskild bock i kanten fšr pŒstŒendet att KKP hemfallit Œt Óden mensjevikiska fšrestŠllningen om arbetarklassens och dess partis sjŠlvstŠndighetÓ (s. 291)!!!

 

(48) Enligt Chen Tu-hsius organisatoriska rapport till KKPs femte kongress hade partiet i april 1927 57.967 medlemmar, av vilka 53.8% var arbetare, 18.7% bšnder och Œterstoden soldater, studenter och intellektuella. Enligt den organisatoriska rapport Chou En-lai lŠmnade 1929 hade partiets sociala sammansŠttning genomgŒtt stora fšrskjutningar. ÓVid tiden fšr sjŠtte kongressen /juli 1928/ var proportionen av arbetare i partiet...10%. Nu har siffran sjunkit till 3%.Ó Siffror frŒn 1930 talar om 2.5% och 2%. Siffrorna citerade efter not 62 (s. 337f) i Trotsky, Third International...

 

(49) Schachtman tillhšrde gruppen kring James Burnham som 1939 kom i motsŠttning till FjŠrde Internationalen kring frŒgan om Sovjetunionens klasskaraktŠr. Polemiken finns i Trotskij, Till marxismens fšrsvar (Partisan 1972). WG kan definitivt inte vara okunniga om att Schachtman inte lŠngre Šr trotskist. Om inte annat, framgŒr det av hans fšrord 1967 till ÓProblems of the Chinese RevolutionÓ ur vilket WG citerar.

 

(50) Ett undantag hŠr Šr den amerikanska sektionen av FjŠrde internationalen, Socialist Workers' Party (SWP), som har en stŒndpunkt som ligger nŒgonstans mittemellan Deutschers och Internationalens. En representativ samling av SWPs uttalanden om Kina finns i ÓThe Chinese Revolution and its developmentÓ i serien ÓEducation for SocialistsÓ (1969)

 

(51) Lenin skilde mellan ett borgerligt-demokratiskt stadium i revolutionen och det proletŠra. Det fšrsta fšrverkligades mellan oktober 1917 och sommaren 1918, dŒ jordbruksrevolutionen fullbordades. AngŒende en analys av detta, se kap. 1 i detta svar. l Lenins tŠnkande intrŠder en kraftig brytning under 1917. l Aprilteserna lade han fram en helt ny analys av revolutionens drivkrafter och mŒlsŠttning; fšre 1917 tŠnkte han sig en ÓmellanliggandeÓ regim som fullbordade den borgerliga revolutionen: Óarbetarnas och bšndernas demokratiska diktaturÓ; i Aprilteserna pŒpekar han att denna formel nu Šr šverspelad och stŠller kravet pŒ en proletŠr diktatur som inom sig lšser den borgerligt-demokratiska revolutioner problem.

 

(52) Finns i Trotsky, The Chinese Revolution. Problems and Perspectives, Merit publ. u.Œ. s. 15-18. Artikeln har formen av ett brev till de kinesiska anhŠngarna av VŠnsteroppositionen. Det Šr daterat 26 sept. 1932. Vid lŠsningen av det bšr man tŠnka pŒ al VŠnsteroppositionen vid denna tid Šnnu inte fattat beslutet on att bygga en ny International, utan fortfarande fšljde linjen att sška Šndra Komintern inifrŒn. Man bšr ocksŒ tŠnka pŒ att vid brevets tillkomst saknades information om vad som hŠnde i Kinas bondeomrŒden. Ett Œr tidigare hade man proklamerat Ósovjeten i KiangsiÓ, men all konkret information om vad som hŠnt omrŒdet saknades Šnnu.

 

(53) DŠremot mŒste man absolut avvisa den maoistiska strategin fšr vŠrldsrevolutionen eller fšr VŠsteuropa. Lin Piaos ÓLeve segern i folkkriget!Ó Šr en fullstŠndigt felaktig vŠrdering av vŠrldsrevolutionens olika sektorer och deras inbšrdes sammanhang. Fšr VŠsteuropas del skulle denna strategi innebŠra en period av passivitet i vŠntan pŒ att revolutionen fullbordades pŒ vŠrldens ÓlandsbygdÓ. Situationen under Œren efter dess publicering har ju ocksŒ visat dess felaktigheter. Den maoistiska strategin fšr VŠsteuropa innehŒller kontrarevolutionŠra implikationer. Enligt denna strategi skall man ena alla mot USA-imperialismen. VŠsteuropa ses som en parallell till Kina frŒn tiden fšre revolutionen och utropas som en Ómellanliggande zonÓ. IstŠllet fšr att se Europa som ett antal imperialistiska stater, ser man dem som utsugna av imperialismen. ÓDe gšr dŠrfšr allt de kan fšr att befria sig frŒn USAs kontroll. I detta avseende har de nŒgot gemensamt med de socialistiska lŠnderna och folken i flertalet lŠnder.Ó (Peking Review nr 4 24 jan. 1964, s. 6-8. Jfr. Houn, Den kinesiska kommunismens historia, s. 253). Enligt denna ÓlogikÓ blir O. Palme en Órakryggad anti-imperialistÓ, en slutsats som DFFG och KFML nu tycks ha dragit!

 

(54) Trotskijs uttalanden om Kina finns samlade i ÓWritings of Leon Trotsky 1937-38Ó, Pathfinder Press 1970, s. 101-111. De tvŒ uttalanden vi refererar har just šversatts och utgivits i serien ÓDokument frŒn FjŠrde InternationalenÓ nr 9 (stencil).

 

(55) Writings... s. 101. Dokument...nr 9.

 

(56) Writings....s.107f. Dokument....nr 9.

 

(57) Denna inledning finns nu lŠttast tillgŠnglig i Trotsky, The Chinese Revolution.... s. 2-6. Den har inte tryckts om i de tvŒ sista upplagorna av Isaacs bok.

 

(58) S. Schram, Mao Tse-tung, Pelican 1966, s. 200ff.

 

(59) Detta uttalande publicerades i Fourth International, juli-aug. 1952, s. 113-118. Det har šversatts och utgivits i serien ÓDokument frŒn FjŠrde InternationalenÓ nr 9. Som ett fšrarbete till denna resolution kan man betrakta Ernest Germains (Mandels) mastodont-artikel, ÓThe Third Chinese RevolutionÓ i Fourth International sept-oct 1950, s. 147-157 och jan-febr. 1951 s. 14-26.

 

(60) Se ex. vis texterna i hŠftet ÓThe Development and Disintegration of World StalinismÓ som innehŒller de beršmda analyserna om stalinismens uppgŒng och fall (under švers. till svenska) och en resolution frŒn 1963 om den sino-sovjetiska konflikten. HŠftes Šr utgivet i serien ÓEducations for SocialistsÓ av SWP i USA.

 

(61) Fšr den som Šnnu inte lŠst den, hŠnvisar vi till FjŠrde Internationalen nr 2 s. 41-48.