Ur FjŠrde Internationalen 7-8/72 (Lšgnens renŠssans)

 

Kenth-ke Andersson

Om MoskvarŠttegŒngarna

 

Inledning

Kenth-ke Anderssons klassiska Lšgnens renŠssans skrevs som ett svar pŒ mao-stalinisterna Kurt Wickman och Lars Gustafssons (WG) bok Marxism eller trotskism, utgiven 1972 pŒ dŒvarande KFml:s bokfšrlag oktober (se not nedan). Lšgnens renŠssans bestod av flera delar som tog itu med olika aspekter av WG:s lšgner om trotskismen och den kommunistiska ršrelsens historia. Den del som hŠr fšljer handlar om de s k MoskvarŠttegŒngarna.

 

KA:s redogšrelse och analys stŒr sig fortfarande utmŠrkt, Šven om det har kommit fram mycket mer dokumentariskt material sedan Sovjetunionens fall. Idag Šr en hel del av de sovjetiska arkiven šppna fšr forskning (dock inte sŠkerhetspolisens arkiv, som bara delvis Šr tillgŠngliga) och numera finns dŠrfšr ofta primŠrkŠllor fšr uppgifter som man tidigare var tvungen att hŠmta frŒn andrahandskŠllor (avhoppare, ÓkremlologerÓ, borgerliga historiker osv), helt enkelt fšr att det inte fanns annat. Exempelvis anvŠnder KA ganska mycket av f d brittiske kommunisten, sedermera antikommunistiske historikern Robert Conquests bok Den stora terrorn, som i sin tur anvŠnder sig mycket av andrahandskŠllor. KA anvŠnder t ex Conquests siffror fšr Óden stora terrornsÓ omfattning, som Conquest fŒtt fram just via andrahandskŠllor och berŠkningar som bl a bygger pŒ befolkningsstatistik och som dŠrfšr ocksŒ Šr osŠkra. Numera har man via sovjetarkiven fŒtt fram mer fakta om detta, fast Šven dessa fakta Šr fortfarande ofullstŠndiga – det Šr f š osannolikt att man nŒgonsin kommer att fŒ fram hela sanningen, eftersom allt finns troligen inte ens dokumenterat, delar av arkiven kan vara fšrstšrda osv och allt Šr heller inte okontroversiellt – men otvivelaktigt sŒ ger tillgŒngen till sovjetarkiven mšjligheter att trŠnga djupare in i hemligheterna bakom 30-talets omfattande utrensningar i Sovjetunionen.

 

Som redan pŒpekats sŒ stŒr sig KA:s artikel om MoskvarŠttegŒngarna fortfarande mycket bra, men jag har inte kunnat motstŒ frestelsen att lite hŠr och var lŠgga in kommentarer som bygger pŒ nya fakta, bl a nŠr det gŠller utrensningarnas omfattning m m. Dessa tillŠggen Šr skrivna inom hakparenteser, dvs [], och Šr signerade med MF.

 

Kompletterande dokumentation (bl a hela det stenografiska protokollet frŒn 1936 Œrs Moskvaprocess och anklagelsakterna frŒn de tvŒ švriga), samt flera artiklar som bygger pŒ nya kŠllor (bl a om Bucharin) finns publicerade pŒ denna webbplats.

 

Martin Fahlgren 6/8-06

 

Not

Kurt Wickman och Lars Gustafsson har fšr lŠnge sedan lŠmnat den ÓrevolutionŠra ršrelsenÓ. BŒda Šr numera borgare, Wickman t o m nŒgot av en nyliberal ideolog som medverkat regelbundet pŒ Svenska Dagbladets ledarsida och givit ut flera bšcker pŒ bokfšrlaget Timbro (Timbro Šr en Ómarknadsliberal tankesmedjaÓ, som finansieras av arbetsgivarorganisationen ÓSvenskt NŠringslivÓ tillsammans med ÓNŠringslivets FondÓ). 

 

 

 

MoskvarŠttegŒngarna gick ut pŒ att krossa, misskreditera och utrota all opposition. DŠrfšr ÓmobiliseradeÓ man Šven massorna fšr att fšrdšma de Œtalade. OvanstŒende bild Šr frŒn ett mšte i en fabrik i Moskva 1936, dŠr arbetarna med anledning av den fšrsta Moskavprocessen ÓkrŠverÓ (banderolltexten): ÓUtplŒna Trotskijs och Zinovjevs mšrdarliga – detta Šr det arbetande folkets kravÓ.

 

 

MoskvarŠttegŒngarna

 

Ingenting fŒr naturligtvis saknas i WGs beskrivning av de illvilliga trotskisterna. Efter det sofistikerade kapitlet om den ekonomiska politiken pŒ 1920-talet, dumdrygheterna om den sovjetiska kulturpolitiken och historiefšrfalskningarna om den kinesiska revolutionen Šr det nu dags att trolla fram vidskepelsen: Moskvaprocesserna 1936-38 hŒlls av WG fram som det slutliga och avgšrande exemplet pŒ att trotskismen stšder fascismen och kapitalismen. Och bevisen? Ja, sŠger WG, de anklagade bekŠnde ju sina brott och nŒgra motbevis kunde inte lŠggas fram. Om anklagelserna varit oriktiga Óvore det besynnerligt om inte svaga punkter snabbt skulle ha avslšjatsÓ (s.181). Trotskij skršt ju med att han kunde vederlŠgga anklagelserna, men Óvarfšr har han dŒ inte kunnat lŠgga fram ett enda bevis, som har avslšjat nŒgon enda vŠsentlig punkt i Moskva-rŠttegŒngarnaÓ (s. 177) frŒgar fšrfattarna. Besynnerligare Šr dock att fšrfattarna sŒ hastigt och lustigt glšmt bort att en sŒdan vederlŠggning faktiskt skedde, nŠmligen den ÓmotrŠttegŒngÓ som hšlls i Mexiko 1937 och som efter en noggrann genomgŒng av rŠttegŒngarna lade fram domslutet att dessa var fšrfalskade och att Trotskij och de anklagade var fullstŠndigt oskyldiga. Fšrfattarna Šr inte okunniga om detta; i sin litteraturfšrteckning upptar de t.o.m. protokollen frŒn denna ÓmotrŠttegŒngÓ, The Case of Leon Trotsky (1), ett imponerande arbete pŒ 600 sidor som innehŒller en utomordentlig rikedom pŒ argument, analyser och motbevis. Har WG lŠst igenom denna bok? I sŒ fall, varfšr lŒtsas man om att den inte finns? Om de inte lŠst den, varfšr Šr den dŒ med i deras litteraturfšrteckning?

 

ÓI sjŠlva verket Šr Trotskijs stŒndpunkt orimligÓ berŠttar fšrfattarna istŠllet initierat (s. 177). Han fick se sig besegrad av den švervŠldigande mŠngden av bevis som lades fram. Men vad exakt bevisade dŒ rŠttegŒngarna? WG vet besked. De berŠttar att rŠttegŒngarna Ómed full bevisningÓ klargjorde att trotskisterna hade fšrbindelse med de tyska och japanska fascisterna och att de samarbetat fšr att fšrsvaga byrŒkratin i Sovjetunionen; att trotskisterna utlŠmnat spionagemeddelanden; att de ville upprŠtta en Ôbolsjevik-leninistiskÕ regering i Sovjetunionen med hjŠlp av den tyska och japanska fascismen och ge tillfŠlliga koncessioner till utlŠndska kapitalister; att de mšrdat Kirov och strŠvat efter att mšrda andra ledande mŠn, frŠmst Stalin; och att de vidare arrangerat olyckor i gruvor och hŠngett sig Œt andra former av industrisabotage (s. 176). Varfšr fšrde trotskisterna denna underliga politik? WG har en teori fŠrdig: Trotskij var en fanatiker, som trodde att Stalin drev Sovjetunionen mot undergŒngen, och att endast hans eget makttilltrŠde kunde lšsa landets problem. Men nŠr han nu ville ha makten, mŒste han sška stšd utanfšr landet, eftersom folket var emot hans politik. DŒ fanns det bara fascismen. Trotskij trodde i sin dršmvŠrld att han kunde utnyttja fascismen fšr sina egna syften. WG lŠgger ut texten om denna ÓtrotskistiskaÓ strategi:

 

Sedan trotskisterna gjort dessa och liknande eftergifter rŠknade de uppenbarligen med att kunna spela ut de olika staterna mot varandra och sŒ smŒningom driva ut de imperialistiska angriparna pŒ samma sŠtt som gjorts i Sovjet 1918-21. Det Šr fullt mšjligt att se denna strategi som en tillŠmpning av Ôdet aktiva avvaktandetsÕ politik. Trotskij torde ha insett, att ekvationen innehšll mŒnga obekanta, men antingen detta eller passivt Œse Sovjetunionens slutgiltiga undergŒng. (s. 175)

 

SŒlunda: Ómed full bevisningÓ klargjorde MoskvarŠttegŒngarna att Trotskij fšr att genomfšra sitt program tvingades sška sig skumma allierade, vilka han trodde sig kunna utnyttja.

 

Denna slutsats byggs under av en hel serie uttalanden av olika och hšgst skiftande auktoriteter, vilket ansett MoskvarŠttegŒngarna riktiga. Fšljande mŠrkliga sanningsvittnen fŒr trŠda fram pŒ scenen: Óden gentemot arbetarklassen och socialismen ytterligt fientliga professorn Anton KarlgrenÓ (s.178), historikern F.L. Shuman (s. 178), den amerikanske ambassadšren Joseph E. Davies(2) (s.178), de fumliga och patetiska fabianerna, makarna Webbs (s. 180) och Óden reaktionŠra historikern PalmerÓ(3) (s. 180). NŠr vi hšrt deras uttalanden och svalkat oss med lite Stalinsk sjŠlvkritik – hšgst imaginŠr ocksŒ den hŠr gŒngen(4) – Šr det sŒ dags fšr ett litet ÓtankeexperimentÓ, dŠr Trotskijs kamp mot den stalinistiska byrŒkratin i ett verkligt djŠrvt och nyskapande historiskt grepp jŠmfšrs med – AlkibiadesÕ roll i det Peloponnesiska kriget (s. 182f.). Experimentet var mŒhŠnda lite fšr vidlyftigt och fšrfattarna upphšr snabbt med sina experiment i tŠnkandets svŒra konst och slutar istŠllet sitt kapitel med en from fšrhoppning:

 

Vi Šr fšrvissade om att den trotskistiska parallell vi sett i vŒrt eget sekel av var och en – som inte Šr skumšgd av klassfšrdomar – ska bedšmas pŒ samma sŠtt, sedan han satt sig in i sakfrŒgan. (s. 183)

 

Hur vederbšrande ska fŒ tag i ÓsakfrŒganÓ meddelar fšrfattarna tyvŠrr inte. Ty efter denna lilla rekapitulation Šr det dags fšr ett pinsamt avslšjande: den Ótrotskistiska ekvationÓ som WG summerar var nog en lite fšr smart utrŠkning. Den fabrikation vi fŒr se i deras bok mŒste ges stŠmpeln ÓMade in UppsalaÓ. Den bŠr inte ens Stalins signatur, utan enbart Kurt Wickmans Och Lars Gustafsson. Dessa figurer har ett sŒ rymligt samvete – eller skall vi kanske snarare sŠga att de gŒr i mŠstarens fotspŒr? – att de t.o.m. fšrfalskar sina egna stalinistiska kŠllor! De ÓresultatÓ som rŠttegŒngarna Ómed full bevisningÓ skall ha lagt fram har ingen som helst motsvarighet i de tryckta rŠttegŒngsprotokollen, dŠr de Œtalade anklagas fšr fullstŠndigt andra brott. Det stŒr ingenstans i anklagelseakterna att ÓtrotskisternaÓ avsŒg att upprŠtta sin egen regering, och att de endast ville utnyttja fascismen fšr sina egna syften. Den ÓekvationenÓ existerar endast i WGs fantasi. I protokollen Šr man mindre finkŠnslig och ÓavslšjarÓ att ÓtrotskisternasÓ enda syfte var att krossa socialismen i landet och ŒterupprŠtta kapitalismen.

 

Det Šr verkligen trŒkigt. WGs fina psykologiska teorier som onekligen Šr bŠttre avpassade fšr dagens lŠge och vilka visar att de har en viss kŠnsla fšr att lšgner inte fŒr vara fšr grova, smulas dessvŠrre sšnder av den burduse och klumpige Stalin, som inte kŠnde nŒgra sŒdana grŠnser. Vi lŠmnar efter detta de Wickmanska fšrfalskningarna Œt sidan – vi antar att KFMLr kommer att ha en del att sŠga om dessa revideringar av Stalin – och ger oss istŠllet i direkt kast med de Stalinska lšgnerna.

RŠttegŒngarna – en kronologi och šversikt

Uttrycket ÓMoskva-rŠttegŒngarnaÓ anvŠnds fšr att beskriva de tre rŠttegŒngar som Šgde rum i Moskva i augusti 1936, januari 1937 och mars 1938. Beskrivningen Šr adekvat. Det finns ett starkt inre samband mellan rŠttegŒngarna, och sammantagna bildar de inledning resp. avslutning pŒ en omfattande utrensningsaktion inom det kommunistiska partiet, den stalinistiska statsapparaten och det sovjetiska samhŠllet. RŠttegŒngarna Šr endast de mest synliga delarna av ett enormt isberg. Dess nedre regioner Šr inte utforskade, och vi vet Šn idag inte den verkliga omfattningen av utrensningarna. l detta avsnitt skall vi bšrja med att sammanfatta den kunskap vi Šger idag om denna fas i den stalinistiska ršrelsens historia. RŠttegŒngarna utgšr ett samband genom att de anklagade stod infšr rŠtta fšr samma brott och de beskylldes fšr att gemensamt ha planerat en enorm sammansvŠrjning mot den Stalinska ledningen. En anklagelse som ideligen Œterkom och som bildar en inledning till hela utrensningen var mordet pŒ Kirov. Det kan dŠrfšr vara lŠmpligt att bšrja med det. Vi fŒr i fšrbifarten ocksŒ lite information om hur det sovjetiska rŠttsvŠsendet fungerade under Stalin.

 

Den 1 december 1934 mšrdades Kirov – ordf. i kommunistpartiets Leningradavdelning – av en ung Komsomolmedlem, Nikolajev. Han hade gŒtt in i det vŠlbevakade Smolnij och skjutit Kirov i korridoren utanfšr hans rum.

 

Mordet pŒ Kirov fick en omedelbar snšbollseffekt och ekot av skottet skulle fortfarande hšras fyra Œr senare, nŠr utrensningarna och rŠttegŒngarna kulminerade. En vecka efter mordet avrŠttades sammanlagt 104 personer, vilka i pressen pŒstods vara 66 ansvariga fšr mordet. De beskrevs som vitgardister och reaktionŠrer, men deras namn publicerades aldrig. Ytterligare en vecka senare, dvs. i mitten av december, bšrjade mŒn i den ryska pressen dra in Zinovjevs och Kamenevs namn i mordet, och strax dŠrefter meddelades att dessa tvŒ ledande gamla bolsjeviker arresterats tillsammans med medlemmar i den forna Zinovjev-oppositionen 1925-26. I Tass-meddelandet hette det att det inte fanns nŒgra bevis fšr att de var inblandade i mordet och dŠrfšr (! ) šverlŠmnades de till administrativa ŒtgŠrder istŠllet fšr att Œtalas i den rŠttegŒng som samtidigt inleddes mot Nikolajev och 13 andra politiskt okŠnda personer. I denna rŠttegŒng nŠmndes inte heller Zinovjev och Kamenev med ett ord. IstŠllet drogs nu ett annat namn in: Trotskijs. Nikolajev berŠttade nŠmligen infšr rŠtten att han sammantrŠffat med en utlŠndsk konsul, som erbjudit honom 5.000 rubel om han i gengŠld fick ett brev frŒn Nikolajev till Trotskij. Punkt och slut. Ingen stŠller nŒgra frŒgor. Vem var konsuln? Varfšr ville han ha ett brev? Skrev Nikolajev brevet? Inga frŒgor, inga svar. Konsuln fšrsvinner omedelbart i kulisserna och Œterkommer inte.(5)

 

Den fšrsta rŠttegŒngen slutade med att Nikolajev och de andra Œtalade dšmdes till dšden och avrŠttades. I rŠttegŒngen lade man inte fram nŒgra bevis fšr nŒgot samršre med Zinovjev, Kamenev eller Trotskij. Det hindrade inte att man i mitten av januari 1935 inledde en ny rŠttegŒng, denna gŒng just mot Zinovjev, Kamenev och deras f.d. anhŠngare. De anklagades fšr att i hemlighet ha efterstrŠvat att ŒterupprŠtta kapitalismen i Sovjet och fšr att ha en moralisk skuld till mordet pŒ Kirov. Genom sin oppositionsverksamhet hade de minskat statens och partiets auktoritet och dŠrigenom hade Nikolajev indirekt fŒtt uppmuntran till sitt dŒd. De ÓbekŠndeÓ och dšmdes till lŒngvariga fŠngelsestraff. Men redan efter en vecka efter rŠttegŒngen i januari 1935 dšk ett nytt element upp: den 23 januari inleddes en rŠttegŒng mot tolv hšga tjŠnstemŠn i Leningrads hemliga polis (GPU). Dessa anklagades fšr att i fšrvŠg ha kŠnt till mordplanerna, men inte gjort nŒgonting fšr att avvŠrja dem. Det visade sig bl.a. att Nikolajev gjort ett tidigare fšrsšk att komma in i Smolnij. Den gŒngen hade han gripits av vakten, som vid visitationen funnit en revolver. Han fšrdes till GPU, dŠr han fšrhšrdes. Han slŠpptes fri och Œterfick sin revolver. GPU-mŠnnen dšmdes till dšden och avrŠttades.

 

DŠrmed avslutades den fšrsta serien av rŠttegŒngar. Vi summerar dessa:

 

Under de tvŒ mŒnaderna direkt efter mordet hšlls fyra olika grupper fram som de ansvariga: gamla vitgardister, Nikolajev och hans vŠnner, Zinovjev, Kamenev och deras f.d. anhŠngare, och GPUs Leningradorganisation. Man fšrsškte aldrig fšrbinda dessa olika grupper med varandra, man fšrsškte aldrig reda ut den sjŠlvklara frŒgan hur alla dessa personer (flera hundra) kunde vara skyldiga till samma brott utan att ha inbšrdes kontakter. Domarna var summariska och undersškningarna bristfŠlliga. NŒgot bevismaterial lades inte fram som kunde binda de olika grupperna till brottet.

 

Men vi kan inte slŠppa frŒgan om mordet pŒ Kirov utan att ocksŒ ha diskuterat frŒgan om vem som kan ha mšrdat honom – Šven om vi inte kan ge nŒgot kategoriskt svar pŒ frŒgan. Det finns tre olika mšjligheter:

 

a. Nikolajev utfšrde mordet ensam eller i samrŒd med sina vŠnner, vilka liksom han, kŠnde en stark irritation šver situationen i landet. Denna hypotes har ett stšd i den dagbok som man fann hos Nikolajev, och av vilken det framgick att han var ensam i utfšrandet av mordet. Vid rŠttegŒngen vŠgrade domstolen att ta hŠnsyn till dagboken, vilken – utan att nŒgra grunder angavs – pŒstods vara en ÓfšrfalskningÓ.

 

b. Men Nikolajev kan ocksŒ – kanske helt omedvetet – ha utnyttjats av andra krafter. Uppgifterna om att GPU skulle ha varit inblandad Šr intressanta. Man kan pŒ basis av de uppgifterna tŠnka sig fšljande version: Nikolajev stryker omkring utanfšr Smolnij fšr att mšrda Kirov. Han arresteras och fšrs till GPU dŠr han fšrhšrs och sedan slŠpps. Strax dŠrpŒ tar en konsul kontakt med honom och fšrklarar att han kŠnner personer som vill hjŠlpa honom utfšra mordet. Han begŠr ett brev till Trotskij. Innan denna begŠran hinner fšrverkligas – vars avsikt var att fŒ ett —bevisÓ fšr att Trotskij stšder terrorister – rusar Nikolajev ivŠg och mšrdar Kirov. Mordet pŒ Kirov kan sŒlunda ha varit ofrivilligt. Det kan ocksŒ ha ingŒtt i planerna. Denna version stšds av en del mŠrkliga fakta: hur kunde Nikolajev komma in i Smolnij sŒ lŠtt andra gŒngen? Varfšr hade Kirov ingen livvakt just den 1 december? Varfšr dog livvakten, Borisov, dagen dŠrpŒ i en bilolycka, nŠr GPU fšrde honom till fšrhšr? (6)

 

Att GPU har en del av ansvaret i mordet pŒ Kirov verkar helt klart. Men vem inom GPU ville att mordet skulle ske? (eller alternativt: att man skulle utnyttja Nikolajev fšr att fŒ ÓbevisÓ mot Trotskij? )

 

Vid rŠttegŒngen 1938 (mot Bucharin etc.) ÓbekŠndeÓ chefen fšr GPU, Jagoda, att han beordrat mordet pŒ Kirov och efterŒt sett till att obehagliga vittnen och sagesmŠn bragts om Iivet.(7) Jagoda var chef fšr GPU fram till oktober 1936, dvs. han ledde undersškningarna i de fyra fšrsta rŠttegŒngarna i dec. 1934 – jan. 1935 och av den fšrsta MoskvarŠttegŒngen i aug. 1936. Om Jagoda verkligen var skyldig, dŒ mŒste rimligen alla de hundratals som dšdades i dessa rŠttegŒngar vara oskyldiga. Som GPU-chef Šr det knappast troligt att han lŠt sina egna medbrottslingar avslšjas med risk att hela den pŒstŒdda enorma sammansvŠrjningen skulle nystas upp. Om Jagoda Šr skyldig, dŒ Šr Zinovjev, Kamenev och de andra oskyldiga!

 

c. Mycket talar fšr att Jagoda faktiskt var skyldig till mordet pŒ Kirov. Handlade han efter eget initiativ? Eller fick han order hšgre uppifrŒn? FrŒn Stalin? Efter 1956 har man i sovjetisk press vid flera tillfŠllen pŒstŒtt att Stalin beordrade mordet pŒ Kirov.(8) Det finns nŒgra indicier pŒ att detta kan vara sant. Vi vet ex.vis idag att Kirov inte var nŒgon okritisk anhŠngare av Stalin. Han hade protesterat mot utrensningarna i partiet 1933-34 och mot Stalins tendens att fatta beslut utan att fšrst diskutera med CK eller ens PB. Relationerna mellan Stalin och Kirov skall ha varit mycket strŠva. Under Ósegrarnas kongressÓ pŒ vŒren 1934 skall Kirov t.o.m. ha presiderat šver ett hemligt mšte av delegater dŠr man diskuterade mšjligheten att avsŠtta Stalin och vŠlja en ny generalsekreterare. Samma dag mordet skedde, hade Stalin en ny lag fŠrdig, vilken gav škade befogenheter Œt GPU att arrestera och fšrhšra misstŠnkta personer. Den utfŠrdades nu, efter mordet, utan att fšrst ha godkŠnts av PB.(9) Slutsatsen ligger nŠra att Stalin lŠt dšda en besvŠrlig konkurrent och samtidigt fick en ursŠkt fšr att sŠtta igŒng de omfattande utrensningarna.

 

Men bevisen saknas fšr denna slutsats. Till dess arkiven i Sovjetunionen šppnas, mŒste frŒgan stŒ šppen. Man bšr inte gšra samma misstag som Stalin ideligen gjorde – att dšma pŒ lšsa grunder. Det vore ex.vis mšjligt att mordet utfšrdes av en fraktion inom GPU eller av rivaliserande skikt inom byrŒkratin. Det Šr som sagt ocksŒ mšjligt att mordet var ett misstag: att GPU spelade ett hšgt spel och tappade kontrollen šver utvecklingen. En slutsats som dŠremot med absolut sŠkerhet kan dras Šr den att Œklagaren i Moskva trots fyra omfattande processer i dec. 1934-jan. 1935 och de tre stora MoskvarŠttegŒngarna inte lyckades lŠgga fram ett enda bevis fšr att mordet pŒ Kirov skulle ha utfšrts av Óhšgerns och trotskisternas blockÓ eller nŒgra av de andra centra som dšk upp i dessa processer. Det finns inte ett enda dokument som stšder Œklagarens pŒstŒenden.

RŠttegŒngen 1936

Den 19 augusti 1936 – dvs. nŠra tvŒ Œr efter mordet pŒ Kirov – inleddes den fšrsta stora rŠttegŒngen. I denna stod 16 personer anklagade fšr bl.a. detta mord.(10) Redan om man studerar vilka de Œtalade var, bšrjar frŒgetecknen hopa sig. I den fšrsta rŠttegŒngen mot ZinovjevmŠnnen dšmdes sammanlagt 19 personer till straff som varierade mellan tio Œr och fyra Œrs fŠngelse. Dessutom fšrdes ytterligare 49 personer till arbetslŠger och 29 deporterades – utan rŠttegŒng.

 

Sammanlagt blev sŒlunda 97 ZinovjevanhŠngare offer och ansvariga fšr mordet. De skulle ha upprŠttat ett ÓMoskvacentrumÓ som siktade till att ŒterupprŠtta kapitalismen. Detta centrum fšrsvinner dŠrpŒ ur bilden och ersŠtts med ett nytt ÓcentrumÓ, ett Ófšrenat trotskistiskt-zinovjevistiskt centrumÓ. Fšrsvinner gšr ocksŒ de flesta av de tidigare Œtalade. Vid rŠttegŒngen 1936 Šr det endast fyra (4) personer som Šr identiska med de 97 som dšmts tidigare fšr samma brott. Var tog de andra vŠgen? Varfšr inkallades de inte infšr rŠtten, vare sig som Œtalade eller som vittnen? Var de oskyldiga? Hade ett justitiebrott begŒtts? Varfšr slŠpptes de dŒ inte? Eller var det kanske sŒ – den troligaste fšrklaringen – att endast fyra av de 97 ÓbekŠndeÓ nŒgra brott? (11)

 

Vilka var dŒ de 16 som kom infšr rŠtten? Man kan dela upp dem i tvŒ grupper: dels var det en grupp gamla bolsjeviker som varit med sedan partiets grundande och hade en mycket lŒng meritlista šver tjŠnster till partiet och revolutionen. Till dessa hšrde Zinovjev, som varit med i partiet sedan 1903 och under emigrationsŒren hšrde till Lenins nŠrmaste medarbetare. Han spelade en ledande roll i partiet och i Kommunistiska Internationalen; Kamenev, som likasŒ varit bolsjevik sedan 1903 och fyllde viktiga ledande funktioner bŒde inom partiet och inom den sovjetiska statsapparaten; Jevdokimov, en av de fšrsta arbetare som anslutit sig till bolsjevismen, f.d. medlem av CK och orgbyrŒn; Bakajev, gammal arbetarbolsjevik, f.d. medlem av centrala kontrollkommissionen; Smirnov, partimedlem sedan 1899, ledde Ršda ArmŽns 5. avdelning, som slog Koltjak, f.d. medlem av CK och av regeringen; Mratjkovskij, arbetare, fšdd i fŠngelse, dŠr hans fšrŠldrar satt dšmda fšr revolutionŠr verksamhet, hjŠlte i inbšrdeskriget 1918-21; Ter-Vanganjan, gammal bolsjevik, grundare av Kominterns teoretiska tidskrift ÓUnter dem Banner des MarxismusÓ, framstŒende bolsjevikisk skriftstŠllare; Golzman, gammal bolsjevik, fyllde viktiga funktioner inom sovjetstatens ekonomi; Pikel, partimedlem sedan 1917, Zinovjevs sekreterare; Dreitzer, medlem i partiet sedan 1917, aktiv i inbšrdeskriget; Reingold, medlem sedan 1917, innehade ledande poster inom staten.

 

Samtliga i denna grupp hade varit medlemmar av VŠnsteroppositionen pŒ 1920-talet, men alla hade lŠmnat Oppositionen bŒde organisatoriskt och teoretiskt och kapitulerat omkring 1928-29. Ett flertal av dem hade dŠrefter tillbringat flera Œr i deportation och i fŠngelse.(12)

 

Den andra gruppen bestod av yngre, fullstŠndigt okŠnda personer. De hade aldrig tillhšrt Oppositionen, oftast hade de inte alls varit politiskt aktiva. NŒgra av dem var istŠllet GPU-agenter, vilka nu offrades fšr att man skulle fŒ ihop en hŒllbar anklagelse.(13) Om man bibehŒller denna uppdelning kan man iaktta nŒgra intressanta detaljer: den senare gruppen ÓbekŠndeÓ omedelbart alla de brott som lades dem till last och deras fšrhšrsprotokoll visade sig vara mycket omfattande. Olberg bšrjade ex.vis ÓbekŠnnaÓ redan i januari 1936 och han var fŠrdig redan i maj. Hans fšrhšrsprotokoll uppgick dŒ till minst 260 sidor. Inom gruppen av gamla bolsjeviker kom dŠremot ÓbekŠnnelsernaÓ mycket sent. De ÓbekŠndeÓ fšrst i juli och aug. 1936, dvs. omedelbart innan rŠttegŒngen bšrjade. Av anklagelseakten framgŒr att deras fšrhšrsprotokoll av vŠrde fšr Œklagaren var mycket tunna: Jevdokimov 10 sidor, Kamenev 34, Zinovjev 38.(14) Att de Œtalade dessutom endast utgšr ett urval av alla som varit under fšrhšr, men som tydligen inte fšrmŒtts ÓbekŠnnaÓ framgŒr av en annan detalj. I Œklagarens anklagelseakt bŠr varje personakt ett bestŠmt nummer. Det hšgsta numret som nŠmns Šr 38, dvs. det mŒste finnas 22 akter fšr personer som inte var anklagade. De nummer som nŠmns faller dessutom in i en alfabetisk fšrteckning.(15)

 

Efter en summarisk rŠttegŒng pŒ fem dagar dšmdes samtliga till dšden. NŒgra dagar senare meddelades att de avrŠttats.

 

Nu bšrjade omfattande utrensningar pŒ alla nivŒer inom samhŠllet. NŒgra veckor efter rŠttegŒngen bšrjade massavrŠttningar av OppositionsmŠn – de verkliga OppositionsmŠnnen – i fŒnglŠgren, dŠr de suttit sedan slutet av 1920-talet.(16) Tusentals och Œter tusentals mŠnniskor arresterades, dšmdes och dšdades pŒ lšsa grunder och utan nŒgra bevis. Flera ledande mŠn som Tomskij och Ordsjonikidse fšredrog sjŠlvmord. Utrensningarna nŒdde Šnda upp i toppen: i oktober 1936 avsattes chefen fšr GPU, Jagoda, som varit ansvarig fšr iscensŠttandet av rŠttegŒngen i augusti. Hans eftertrŠdare blev Jezjov, som sedermera ocksŒ han skulle falla offer fšr utrensningarna.

RŠttegŒngen 1937

I november 1936 inleddes en rŠttegŒng i Novosibirsk mot nio ekonomer och ingenjšrer som anklagats fšr ekonomiskt sabotage.(17) Detta var fšrberedelsen fšr nŠsta Moskva-rŠttegŒng, dŠr denna process i Novosibirsk skulle inkorporeras. Den andra Moskva-rŠttegŒngen inleddes den 23 januari 1937 och var slut en vecka senare. (18) OcksŒ denna gŒng utgjordes kŠrnan av de anklagade av gamla bolsjeviker: Pjatakov, partimedlem sedan 1910, efter revolutionen en av de ledande inom sovjetisk ekonomi och administration, efter 1921 medlem av CK, mannen bakom Sovjets industrialisering pŒ 1930-talet; Radek, fšre revolutionen medlem av det polska partiet och aktiv i Rosa Luxemburgs fraktion, 1919 blev han medlem av bolsjevikpartiets CK, en av de ledande inom Komintern. Partiets kanske frŠmste talare och fšrfattare. PŒ 1930-talet sŠrskilt engagerad i skriverierna mot Trotskij.(19) Sokolnikov, en av de verkliga veteranerna inom bolsjevikpartiet, aktiv redan i 1905 Œrs revolution. En av Lenins nŠrmaste medarbetare; under inbšrdeskriget en av Ršda ArmŽns ledande gestalter. Medlem av CK sedan 1917; Serebrjakov, arbetare, en av veteranerna inom partiet, sekreterare i CK, vice folkkommissarie fšr transportvŠsendet; Muralov, arbetare, aktiv i 1905 Œrs revolution, tillbringade den mesta tiden mellan 1905 och 1917 i tsarens fŠngelser; under inbšrdeskriget ansvarig fšr fšrsvaret av MoskvaomrŒdet; Drobnis, arbetare, aktiv inom arbetarršrelsen sedan 1906, sex Œr i tsarens fŠngelser, ledande gestalt i inbšrdeskriget; Boguslavskij, gammal bolsjevik, f.d. ordfšrande i Folkkommissariernas lilla rŒd.

 

Kring dessa gamla bolsjeviker grupperade man de nio frŒn Novosibirsk och som anklagad nummer 17 stod en viss Arnold som varit chauffšr Œt Molotov. Pjatakov och Serebrjakov dšmdes till dšden, och de švriga till fŠngelsestraff mellan 10 och 18 Œr.

 

Efter den andra rŠttegŒngen rullade utrensningarna vidare. Nu drabbades de absolut hšgsta organen inom statsapparaten: inom GPU utfšrdes i mars en utrensning som skall ha drabbat 3 000 hšga tjŠnstemŠn. Inom rŠttvŠsendet var utrensningen inte mindre omfattande: 90¡% av alla lokala Œklagare utrensades. Utrensningarna fšrdes Šven ut utanfšr landets grŠnser. I Spanien splittrade man styrkorna mitt under inbšrdeskrigets avgšrande fas fšr att krossa POUM (ÓvŠnstercentristerÓ) och anarkister. Men den verkliga sensationen kom i juni 1937: dŒ meddelades att ledningen fšr Ršda armŽn, inkl. …B Tuchatjevskij, hade Œtalats fšr spioneri, dšmts till dšden och avrŠttats.(20) DŠrefter skedde omfattande utrensningar inom armŽn. Inom det sovjetiska kulturlivet och inom Kominterns apparat skedde likasŒ omfattande utrensningar. De flesta av de utlŠndska kommunister som levde i landsflykt i Sovjetunionen arresterades och hamnade i fŒnglŠger. Det gŠllde ocksŒ ledande funktionŠrer inom Komintern. AngŒende deras šde Šr ytterst litet kŠnt. En sak kan kanske nŠmnas: efter det att pakten slutits mellan Sovjet och Hitler-Tyskland šverlŠmnades 570 av de arresterade tyska kommunisterna till Gestapo, som i sina listor šver efterlysta personer kunde pricka av Œtskilliga begŠrliga namn. En liten gŒva som FŸhrern uppskattade mycket.(21)

RŠttegŒngen 1938

Man hade nu fšrberett marken fšr den stora finalen: den stora rŠttegŒngen i mars 1938 mot Óhšgerns och trotskisternas blockÓ, vilket i klartext innebar att de ledande frŒn Hšgeroppositionen frŒn 1920-talet nu stod Œtalade.(22) Bland de 21 Œtalade kan fšljande nŠmnas: Bucharin, en av bolsjevismens ledande teoretiker, redaktšr fšr Pravda, tidigare ordfšrande i Komintern, medlem av CK sedan 1918 (23), Rykov, f.d. medlem av PB och efter Lenins dšd ordfšrande i Folkkommissariernas RŒd (ÓpremiŠrministerÓ); Krestinskij, medlem i partiet sedan 1903, vice folkkommissarie fšr utrikes angelŠgenheter; Rakovskij, sedan 1890 aktiv i den socialistiska ršrelsen, fšdd i RumŠnien, politiskt verksam i Bulgarien, Schweiz, Frankrike och Ryssland. Ledande sovjetisk diplomat (hans diplomatiska karriŠr avbršts pŒ ett drastiskt sŠtt 1927. Han utvisades dŒ frŒn Frankrike dŠrfšr att han brutit mot den diplomatiska etiketten genom att i ett uttalande uppmana arbetarna och soldaterna i de kapitalistiska lŠnderna att fšrsvara Sovjetunionen i hŠndelse av krig.), anhŠngare av den trotskistiska oppositionen fram till 1934, och oppositionens frŠmste teoretiker vid sidan av Trotskij, i deportation 1929-34, dŒ han ŒterintrŠdde i partiet. Dessutom satt Jagoda pŒ de anklagades bŠnk. De švriga tillhšrde en tŠmligen brokig skara – gamla bolsjeviker med Œrtionden av uppoffrande arbete inom partiet bakom sig, en gammal mensjevik, som efter revolutionen gjort viktiga insatser inom ekonomin (Tjernov), ledande kommunister frŒn de icke-ryska nationerna i Sovjet, hšgt uppsatta lŠkare. De anklagade tillhšrde (med undantag fšr Rakovskij och Krestinskij) tvŒ grupper: f.d. medlemmar av Hšgeroppositionen och lojala stalinister.

 

Efter rŠttegŒngen – dŠr man fšrsškte att dra ihop trŒdarna frŒn alla fšregŒende rŠttegŒngar och skapa en vŠrldsbild dŠr de anklagades pŒstŒdda brott blev begripliga – fšll domen: samtliga dšmdes till dšden utom en av lŠkarna och Rakovskij och Bessonov, vilka fick lŒnga fŠngelsestraff.

 

DŠrmed hade utrensningarna nŒtt sin klimax. Under 1938 fortsatte avrŠttningarna i fŒnglŠgren och i fŠngelserna. I mindre skala fortsatte utrensningarna inom diplomatkŒren, i Komsomol och inom armŽn. De fick ett symboliskt slut i december 1938, dŒ det meddelades att Jezjov avsatts som chef fšr GPU och ersatts med Berija. DŠrmed avslutades Moskva-rŠttegŒngarnas utrensningar i egentlig mening. Men samma metod kom till anvŠndning ocksŒ senare. Under kriget skedde mindre utrensningar och under Stalins sista levnadsŒr gick kurvan uppŒt igen fšr att kulminera i nŒgra groteska anklagelser mot Órotlšsa kosmopoliterÓ. Under slutet av 1940-talet fšrdes metoderna ocksŒ ut till …steuropa, dŠr man fick en upprepning i mindre skala av Moskvaprocesserna. RŠttegŒngar mot ledande funktionŠrer inom partiet och staten hšlls i Bulgarien, Ungern och Tjeckoslovakien, dŠr de anklagade ÓbekŠndeÓ att de var amerikanska och brittiska agenter som strŠvade efter att ŒterupprŠtta kapitalismen.

 

Moskva-rŠttegŒngarnas resultat blev utomordentligt betydelsefullt fšr Sovjetunionen. Det saknas Šnnu fullstŠndiga uppgifter pŒ omfattningen av utrensningarna. I sin monografi šver denna tid har Robert Conquest gjort berŠkningar som verkar pŒlitliga och som stšds av ett flertal olika kŠllor. Hans berŠkning ser ut pŒ fšljande sŠtt:

 

I fŠngelse eller i lŠger fšre jan. 1937

Ca 5 miljoner

arresterade jan. 1937 - dec. 1938

- ca 7 miljoner

Summa

12 miljoner

AvrŠttade

-1 miljon

dšda i lŠger 1937-38

-2 miljoner

------------------------------------------------------

------------------

I lŠger och fŠngelse i slutet av 1938 sŒlunda

9 miljoner

varav i fŠngelse

1 miljon

varav i lŠger

8 miljoner

  Conquest, s. 708f.

 

Men dessa siffror – oerhšrt skrŠmmande i sig – ger ŠndŒ inte hela omfŒnget av Moskva-rŠttegŒngarna. Utrensningarna innebar en fullstŠndig omvŠlvning av partiet och statsapparaten. SŒ gott som hela det gamla gardet av bolsjeviker – alla de som varit ledande i Oktoberrevolutionen och nŠra medarbetare till Lenin – fšrtalades, smŠdades, dšmdes och mšrdades av Stalin och hans maffia. Man kan gšra hur mŒnga berŠkningar som helst: sŒ gott som samtliga medlemmar av partiets PB 1917 dšdades; nŠstan hela CK frŒn 1917; sŒ gott som alla som varit med i Folkkommissariernas RŒd under de fšrsta revolutionsŒren; alla personer som nŠmns i Lenins testamente utom Stalin etc. etc.(24) Allt pekar fram mot en och samma sak: partiet gjorde sig nu av med den sista barlasten av det bolsjevikiska, revolutionŠra arvet. Men det rŠcker inte. OcksŒ bland Stalins egna anhŠngare gick kvasten fram. Man kan studera detta i nŒgra talande exempel: 1934 fanns det 2.817.000 medlemmar och kandidater till partiet. 1939 var medlemsantalet bara 1.568.000, dvs. drygt hŠlften av antalet 5 Œr tidigare. Av dessa var dessutom nŠra 1/2 miljon nya medlemmar. 1934 hšlls partiets 17. kongress, Ósegrarnas kongressÓ.

 

[AnmŠrkning MF (vŒren 2006): Conquests siffror har under det senaste Œrtiondet ifrŒgasatts av en grupp s k historierevisionister, av vilka den amerikanske historikern J. Arch Getty Šr den mest kŠnda. Till en bšrjan fšreslog de siffror som vara bara en liten brŒkdel av Conquests, fast efter att ha gjort omfattande forskning i de sovjetiska arkiven har de reviderat sina siffror avsevŠrt uppŒt, Šven om de fortfarande Šr lŠgre Šn Conquests. Exempelvis redovisar Getty totalt nŠrmare 1,6 milj arresterade fšr politiska brott under 37-38 (mot 7 milj hos Conquest, vars siffror nog ocksŒ inbegriper vanliga kriminella) och 680,000 personer avrŠttade under samma period (1 miljon enligt Conquest). Sista ordet Šr inte sagt i denna intressanta historiska diskussion, som vi ska Œterkomma till i andra sammanhang. Se tillŠggen till not 25 nedan.]

 

1939, efter utrensningarna hšlls den 18. kongressen. Av de 1.966 delegater som varit med pŒ kongressen 1934 hade 1.108 – alltsŒ drygt hŠlften – arresterats fšr ÓkontrarevolutionŠra brottÓ. Mindre Šn 2% av deltagarna frŒn 1934 var med pŒ kongressen 1939. Det var inte stort bŠttre inom partiets hšgre organ. Den CK som valdes 1934 hade 71 medlemmar. 55 av dessa utrensades. CK hade ocksŒ 68 kandidater. 60 av dem utrensades. PB hade 1934 tio medlemmar. Kirov hade mšrdats av Nikolajev, och tre andra medlemmar hade drivits till sjŠlvmord under utrensningarna. Fyra av de fem kandidaterna (Mikojan var undantaget) hade arresterats.(25)

 

Man kan med stor sŠkerhet sŠga att de som fšll offer fšr utrensningarna i fšrsta hand var de partimedlemmar som hade visat sig besitta revolutionŠr erfarenhet och/eller ett sjŠlvstŠndigt och kritiskt medvetande. De som šverlevde och tog de tomma platserna var karriŠristerna, ja-sŠgarna och intriganterna. Det Šr en av historiens ironier att en stor grupp av ledarna kring Stalin var gamla mensjeviker.(26) En av dem, Vysjinskij, fick t.o.m. som chefsŒklagare nšjet att infšr rŠtta Šn en gŒng smŠda de gamla bolsjevikerna. Den andra gruppen som stŠllde sig under Stalins skydd var unga partifunktionŠrer som inte besatt nŒgon kunskap i marxism och som kunde bšjas hur som helst. Det Šr ingen tillfŠllighet att hela ledargarnityret i dagens Sovjetunionen nŒdde ledande platser under utrensningarna. Chrusjtjov gjorde nu snabbkarriŠr som slutade med en post i PB 1939. I hŠlarna pŒ honom kom Kosygin som i jan. 1939 blev minister fšr textilindustrin. Bresjnev var inte heller lŒngt borta; under utrensningarna fick han en av de ledande posterna i Ukrainas fšrvaltning. Stalin hade Šntligen fŒtt sitt ÓmonolitiskaÓ parti. Det var ett fullstŠndigt nytt parti – ett parti av byrŒkrater istŠllet fšr av kommunister. (Samtidigt blev dock detta nya parti ocksŒ det nŠrmast en formalitet; under perioden 1939 – 1952 – dvs. pŒ 13 Œr – fšrekom ingen partikongress).

Vad anklagades de fšr?

Kapitalismens ŒterupprŠttande

Den frŒga som nu reser sig, Šr: vad anklagade man de gamla bolsjevikerna fšr? Vilka brott pŒstod man att de hade begŒtt? Vi har redan pŒpekat att WGs version Šr ett hjŠrnspške som inte finner nŒgot stšd i de tryckta rŠttegŒngsprotokollen. Det var helt andra, och avsevŠrt allvarligare anklagelser, som restes mot Lenins kamrater.

 

Den švergripande, bŠrande anklagelsen gŠllde att de olika ÓcentraÓ siktade till att ŒterupprŠtta kapitalismen i Sovjetunionen. Men denna anklagelse Šr inte helt entydig och sjŠlvklar. Den vŠxer fram under processernas gŒng och presenteras i smŒ, men viktiga nyanser. Anklagelserna pendlar mellan olika poler, vilka vid ett nŠrmare studium antyder vilka krafter som verkligen var i ršrelse.

 

I den fšrsta rŠttegŒngen mot Zinovjev och Kamenev i januari 1935 ÓavslšjadesÓ det att deras ÓMoskva-centrumÓ hade haft Óen hemlig plan fšr att ŒterupprŠtta den kapitalistiska regimen.Ó Vid denna tidpunkt utvecklades inte temat nŠrmare; det var varken tal om samršre med fascismen eller med utlŠndska makter. Deras mŒlsŠttning var att stšdja borgerliga element inom landet. Men denna Óhemliga planÓ var dock sŒ hemlig att de sjŠlva alldeles hade glšmt bort den vid den fšrsta Moskva-rŠttegŒngen i aug. 1936. DŠr fick de istŠllet ÓbekŠnnaÓ att deras enda motiv var att ta makten till varje pris; de hade inget socialt eller politiskt program; de ville endast ha makten fšr maktens egen skull.(27)

 

Men exekutionspatrullen hade knappt hunnit ta ut slutstyckena ur sina gevŠr innan de avrŠttade postumt fick Šndra uppfattning ytterligare en gŒng. I september 1936 meddelades det i sovjetisk press att Zinovjev och Kamenev ljugit infšr rŠtten. De hade hemlighŒllit sina planer pŒ att ŒterupprŠtta kapitalismen.(28) DŠrmed anslogs temat fšr nŠsta rŠttegŒng, den i januari 1937, dŠr det i anklagelseakten hette:

 

Parallellcentrum stŠllde sig som huvuduppgift att med vŒldsmedel stšrta sovjetregeringen i syfte att fšrŠndra den i Sovjetunionen bestŒende samhŠlls- och statsordningen, L.D. Trotski, och enligt hans anvisningar det trotskistiska parallellcentrum, strŠvade efter att tillskansa sig makten med hjŠlp av utlŠndska stater fšr att ŒterupprŠtta kapitalistiska fšrhŒllanden i Sovjetunionen. (29)

 

Med detta perspektiv skulle Trotskij ha beordrat sina anhŠngare att sŠtta igŒng en omfattande terrorverksamhet fšr att skapa missnšje i landet. Samtidigt var man dock, enligt anklagelseakten, medveten om att detta inte skulle lyckas och dŠrfšr tog man kontakt med utlŠndska makter fšr att fŒ stšd. Om dessa hjŠlpte trotskisterna att ta makten i Sovjetunionen och ŒterupprŠttade kapitalismen, skulle dessa stater i gengŠld fŒ stora landomrŒden och Šven koncessioner i sovjetiska fšretag. t Japan skulle man avtrŠda StillahavsomrŒdet och AmuromrŒdet, Œt Tyskland Ukraina. ÓDessa grundsatser fšr šverenskommelsen hade, enligt vad Trotski meddelade, blivit slutgiltigt utarbetade och godkŠnda vid ett sammantrŠffande mellan Trotski och Hitlers stŠllfšretrŠdare Hess.Ó (30)

 

Anklagelsen upprepades i 1938 Œrs rŠttegŒng utan nŒgra stšrre variationer. HŠr fšrdjupades den dock i tiden; medan det tidigare talats om att inriktningen pŒ kapitalismens ŒterupprŠttande startat 1932-33, hette det nu att alla de gamla bolsjevikerna varit spioner Œt utlŠndska makter sedan 1921 och hela tiden strŠvat efter att stšrta sovjetmakten och ŒterupprŠtta kapitalismen:

 

Medlemmarna i Ôhšgerns och trotskisternas blockÕ, vilka icke hade nŒgot stšd i Sovjetunionen, satte, i kampen mot den socialistiska samhŠlls- och statsordningen i Sovjetunionen och fšr švertagandet av makten, uteslutande sitt hopp till den vŠpnade hjŠlpen frŒn de utlŠndska angriparna, vilka lovat hjŠlpa de sammansvurna under fšrutsŠttning av att man genomfšrde sšnderstyckandet av Sovjetunionen och avskiljandet frŒn Sovjetunionen av Ukraina, kustomrŒdet i FjŠrran …stern, Vitryssland, de mellanasiatiska republikerna, Georgien, Armenien och Aserbeidsjan. En dylik šverenskommelse underlŠttades dŠrigenom, att mŒnga ledande medlemmar av denna sammansvŠrjning sedan lŒng tid var agenter fšr utlŠndska makters spionage, och under loppet av flera Œr har utšvat spioneri till fšrmŒn fšr dessa. (31)

 

HŠr har vi de fšrsta polerna: ren makthunger – ŒterupprŠttande av kapitalismen. Varfšr finns det denna skillnad i anklagelserna? Det fanns hos byrŒkratin en spontan strŠvan att anklaga alla sina offer fšr att strŠva efter en social kontrarevolution – dŠrigenom framstod den sjŠlv som den bŠsta garanten fšr den kollektiviserade egendomen. Men anklagelsen fšr kapitalismens ŒterupprŠttande hade nackdelar. Det var inte troligt att denna absurda anklagelse skulle gŒ i de sovjetiska arbetarna eller opinionen utanfšr Sovjetunionen. Alla visste vilka Zinovjev, Kamenev och de andra anklagade var: alla visste att de tillhšrt Lenins gamla garde, att de byggt upp det parti som ledde Oktoberrevolutionen. Skulle man kunna anklaga dem fšr att vilja ŒterupprŠtta kapitalismen? Det var ett dilemma. I rŠttegŒngen i jan 1935 var anklagelsen Šnnu bara formell och s.a.s. verbal. Men den var fšr tidigt vŠckt. Det gŠllde fšrst att vŠnja befolkningen och opinionen vid systemet med rŠttegŒngar mot bolsjevikerna. DŠrfšr svŠngde pendeln i aug. 1936. Nu uppfann man anklagelsen om ren makthunger. Den var mera trolig och kunde inte motbevisas. Alla visste att de anklagade en gŒng tillhšrt VŠnsteroppositionen. Men man kunde inte lŒta dem trŠda fram med sitt gamla program. DŒ kunde rŠttegŒngen fšrvandlas till en tribun fšr kampen mot byrŒkratin. I det lŠget var anklagelsen fšr makthunger bŠttre. Den misskrediterade de anklagade – Šven deras fšrflutna – den var omšjlig att motbevisa, och den var fr.a. avpassad efter den utlŠndska opinionen. De vŠsterlŠndska journalisterna, politikerna, diplomaterna och andra opinionsbildarna kunde acceptera den versionen med glŠdje. DŠri lŒg dess fšrdelar.

 

Men den hade ocksŒ en nackdel, som blev avgšrande. Den lšste inte problemet med den inhemska opinionen. Risken fanns att de sovjetiska arbetarna skulle resonera pŒ fšljande sŠtt: lŒt gŒ fšr att Zinovjev och de andra strŠvade efter makten fšr maktens egen skull och inte hade nŒgot politiskt program. Men Œ andra sidan kan det inte bli sŠmre Šn det redan Šr. Zinovjev Šr inte vŠrre Šn Stalin – och Trotskij minns vi som Ršda armŽns effektiva skapare. Varfšr skulle vi tycka synd om Stalin? Det kanske blir bŠttre om Trotskij tar makten!

 

Fšr att driva in kilen mellan de anklagade och de sovjetiska massorna var det nšdvŠndigt att ŒtervŠnda till den fšrsta anklagelsen. Oberoende av vad folket tyckte om byrŒkratins hŠrjningar, rŒdde det en stark enighet bland massorna om en sak: det Šr absolut nšdvŠndigt att hindra kapitalismens ŒterupprŠttande. Produktionsmedlen mŒste fšrbli i samhŠllets Šgo. Fšr att de anklagade skulle framstŒ som verkliga skurkar mŒste de ÓbekŠnnaÓ att de strŠvade efter att ŒterupprŠtta kapitalismen. DŒ kunde folket mobiliseras. Men detta drog i sin tur med sig en annan ŒtgŠrd: revolutionshistorien mŒste skrivas om. De som hittills framstŒtt som Lenins gamla garde, mŒste nu framstŠllas som oduglingar, vacklande element och slutligen som direkta spioner. De gamla arbetarna skulle tvingas tŠnka om och de unga mŒste fŒ en sammanhŠngande, ny historiesyn. I takt med rŠttegŒngarna, skŠrptes dŠrfšr anklagelserna till dess de kulminerade 1938 med pŒstŒendena om att alla de ledande gamla bolsjevikerna varit tyska, japanska, polska och brittiska agenter.

 

Den versionen lšste nŒgra problem, men grundproblemet om trovŠrdigheten Œterstod – Šven om det var mindre akut efter tillvŠnjningsprocessen. Men de medvetna kommunisterna och de intellektuella i VŠst var fortfarande skeptiska. I det lŠget uppstod tvŒ nya poler i rŠttegŒngarna. Efter rŠttegŒngen 1936 slŠpptes anklagelsen fšr makthunger. Den ersattes med en mer raffinerad version. NŒgra av de mest intellektuellt lagda ledarna – Radek, Bucharin och Rakovskij – fick i sina ÓbekŠnnelserÓ lŠgga fram versionen att deras program Óobjektivt settÓ skulle leda till kapitalismens ŒterupprŠttande Šven om de inte varit medvetna om detta sjŠlva. Radek fick i rŠttegŒngen 1937 fšra fram tanken att de anklagade successivt drivits in i allt vŠrre intriger, dŠrfšr att de inte hade gjort upp med sitt fšrflutna 100%-igt. LŠngst inne i deras medvetande hade en liten, liten tagg suttit kvar av tvivel pŒ den Stalinska politiken. Ur denna hade den nya terrorismens ros vuxit fram som genom en naturprocess. l sin slutplŠdering fšrklarade Radek:

 

Men i landet finns ocksŒ halvtrotskister, fjŠrdedelstrotskister, Œttondedelstrotskister, folk som hjŠlpte oss utan att veta om den terroristiska organisationen, men som sympatiserade med oss, folk som av liberalism, av fronderi mot partiet gav oss denna hjŠlp. Dessa mŠnniskor sŠger vi, att nŠr det finns en blŒsa i metallen pŒ en stŒlhammare, sŒ Šr det icke sŒ farligt; men om blŒsan befinner sig i metallen pŒ en propeller, sŒ kan det bli katastrof. Vi befinner oss i en period av yttersta spŠnning, i en fšrkrigsperiod. Alla dessa kretsar sŠger vi infšr domstolen och infšr vedergŠllningens faktum: den som har den minsta rŠmna i fšrhŒllandet till partiet, mŒ han veta att han i morgon kan bli diversant, kan bli fšrrŠdare, om denna rŠmna icke blir sorgfŠlligt avlŠgsnad genom fullstŠndig uppriktighet infšr partiet. (32)

 

Samma tankegŒngar Œterkommer hos Bucharin i 1938 Œrs rŠttegŒng:

 

HuvudmŒlet fšr denna kontrarevolutionŠra organisation var i grund och botten, fast man sŒ att sŠga kan erkŠnna, att den inte var tillrŠckligt medveten om det och inte alltid satte pricken šver i, att ŒterstŠlla de kapitalistiska fšrhŒllandena i Sovjetunionen. (33)

 

Hos Rakovskij Šr fšrhŒllandet lite mer komplicerat. HŠr existerar bŒda dessa ofšrenliga versioner samtidigt i samma vittnesmŒl! SŒ hŠr lŒter det i slutet av hans ÓbekŠnnelseÓ:

 

Vysjinskij (V): Vad var syftet med eršvringen av makten?

R. Syftet vari huvudsak att likvidera de landvinningar som nu finnes.

V. Det vill med andra ord sŠga likviderandet av den socialistiska ordningen?

R. Jag sŠger inte šppet: ŒtervŠndande till kapitalismen...

V. Ni sŠger det inte šppet?

R. Jag vill sŠga, att det inte fšrekom i mitt medvetande som ett šppet, klart mŒl, men i mitt undermedvetande kunde jag inte komma frŒn att det var dit vi strŠvade. (34)

 

Detta pŒstŒende kommer bara en stund efter det att han sjŠlv ÓerkŠntÓ att han varit engelsk spion sedan 1924 och japansk spion sedan 1934! (35) Var han det ocksŒ bara i sina dršmmar? Han berŠttade att han i juli 1934 fŒtt ett brev frŒn Trotskij. DŒ var han snar att dra slutsatser:

 

Han bad mig i detta brev att utnyttja mina vidstrŠckta fšrbindelser med utlŠndska politiska fšretrŠdesvis ÔvŠnsterÕ-kretsar. Jag fattade denna anvisning sŒlunda: man mŒste stŠrka det kapitalistiska angreppet mot Sovjetunionen (! ! ! ?) Jag gick in pŒ detta fšrslag. (36)

 

Rakovskij lyckades med konststycket att ha ett dubbelt medvetande i sina ÓbekŠnnelserÓ. Han gav uttryck Œt bŒda polerna i rŠttegŒngarna. Men varfšr behšvde man dessa tvŒ ÓvŒningarÓ i anklagelserna?

 

Ur byrŒkratins synpunkt lšste denna tudelning deras dilemma pŒ ett genialt sŠtt. Nu hade man dels en enkel version som man kunde pracka pŒ folket, samtidigt som man fann vŠgen till sin egen historieskrivning. Men genom den mera fšrfinade versionen hade man ocksŒ funnit det medel som kunde švertyga de intellektuella bŒde i Sovjet och i VŠst. Som ytterligare medel hade man fŒtt den metod som kunde fšrmŒ de ledande intellektuella bland de anklagade att ÓbekŠnnaÓ. Man gav dem nu mšjligheten att undslippa med att de ÓbekŠndeÓ en objektiv skuld, medan andra, mer lŠttbšjliga element erkŠnde den ÓsubjektivaÓ skulden. Man kan lŠtt tro att dessa tvŒ ofšrenliga versioner – som utgšr en monstrušs motsŠgelse – skulle minska trovŠrdigheten i rŠttegŒngarna. Det visade sig bli tvŠrtom. Nu kunde alla ÓmedlšparnaÓ peka pŒ Bucharin och Radek och sŠga: dŠr var den verkliga sanningen. Det andra var šverdrifter, men hŠr, hŠr har vi den sanna versionen. Och se, det lŒg nŒgot i anklagelserna i alla fall. De lŒtsades inte om att dessa ÓbekŠnnelserÓ i sin tur innehšll felaktiga och motsŠgelsefulla detaljer, som avslšjade att dessa versioner inte var nŒgon Óminimi-sanningÓ.

 

Men man ser bara det man vill se. Att de tvŒ versionerna var ofšrenliga var mindre viktigt. l de voluminšsa och fšga lŠsta protokollen kunde man nu plocka fram vad man ville ha. ÓSovjetunionens vŠnnerÓ hade mšjligheten att vŠlja mellan tvŒ versioner. Vilken de valde berodde pŒ auditoriet och pŒ tidpunkten.(37)

TerrordŒd

Men den raffinerade versionen hade ocksŒ sina grŠnser i sjŠlva rŠttegŒngarna. Den fick inte sŠtta nŒgra spŒr i de officiella anklagelseakterna eller i domsluten. Den dšk endast upp i ÓbekŠnnelsernaÓ frŒn nŒgra av de ledande bolsjevikinka intellektuella. Inte heller hŠr fick den dock breda ut sig fšr mycket. Minst av allt fick den glida šver i en politisk diskussion. Varje fšrsšk av ex.vis Bucharin att bšrja tala politik eller ge teoretiska motiveringar till hans (pŒstŒdda) kritik av stalinismen stoppades effektivt av Œklagaren. I sin slutplŠdering avgrŠnsade sig Vysjinskij mycket bestŠmt frŒn filosofen och ideologen Bucharin:

 

Bucharin anstrŠngde sig hŠr att begrŠnsa hela mardršmmen av sina avskyvŠrda fšrbrytelser till nŒgra Ôfilosofiska riktlinjerÕ, om vilka han fšrsškte hŒlla lŒnga och svulstiga tal. – Gripen i armen, tagen pŒ bar gŠrning uppkallar Bucharin sjŠlve Hegel till vittne, stšrtar sig in i lingvistikens, filologins och retorikens djungel, mumlar nŒgra lŠrda ord blott fšr att pŒ ett eller annat sŠtt sopa igen spŒren. – Jag kŠnner inte till nŒgra exempel pŒ – det Šr det fšrsta exemplet i historien – hur en spion och mšrdare laborerar med filosofin som med pulvriserat glas fšr att strš det i šgonen pŒ sina offer, innan han med ršvarklubban krossar huvudet etc. (38)

 

Det Šr ocksŒ den andra versionen, den ÓsubjektivaÓ, som fŒr ge konkretion och fŠrg Œt ÓmardršmmenÓ, fšr att anvŠnda Vysjinskijs trŠffande ord pŒ dessa Moskva-rŠttegŒngar.

 

Ett av de medel som de olika centra skulle ha anvŠnt i sin aktivitet mot sovjetstaten var enligt ÓbekŠnnelsernaÓ terror mot de ledande personligheterna. Som genom ett trollslag skulle de gamla bolsjevikerna ha glšmt allt de lŠrt sig av marxismens strategi och om omšjligheten att Šndra en stats klasskaraktŠr genom enskild terror Trots 30-40 Œr i arbetarršrelsen – dŠr de ofta polemiserat mot socialrevolutionŠrerna i frŒgan om terrorns onytta – skulle de plštsligt ha švertygats om terrorns nšdvŠndighet.(39) Det lŒter inte sŠrskilt troligt. Det verkar Šnnu mindre troligt om man tar del av anklagelseakten. Vi skall nu titta pŒ den.

 

PŒstŒendena om mordfšrsšk mot ledande gestalter inom statsapparaten och partiet fšrdes fram med sŠrskild emfas i den fšrsta rŠttegŒngen. HŠr ÓbekŠndeÓ de anklagade att de organiserat ett antal terroristgrupper och fšrsškt att mšrda Stalin, Vorosjilov, Sjdanov, Kaganovitj, Kirov, Kossior, Ordsjonikidse och Postysjev, dvs nŠsta hela politbyrŒn. Det var en mycket konjunkturell ÓbekŠnnelseÓ. Redan tvŒ Œr senare var listan inaktuell. DŒ hade nŠmligen tre av dessa personer (Kossior, Ordsjonikidse och Postysjev) utrensats och drivits till sjŠlvmord, anklagade fšr att vara en del av sammansvŠrjningen! Men ÓbekŠnnelsernasÓ beroende av den politiska situationen 1936 mŠrks Šnnu mer i en annan detalj: de sammansvurna hade tydligen beslutat att dšda andrarangspersoner inom PB, men beslutat att lŒta Molotov vara i livet. Varfšr skulle man bespara honom, ordfšrande som han var i Folkkommissariernas RŒd och Stalins nŠrmaste man? klagaren var inte intresserad av den frŒgan. Han hade hastigt och lustigt sjŠlv glšmt bort att Molotov ens existerade. Inte en enda gŒng under rŠttegŒngen nŠmndes Molotovs namn av vare sig de anklagade eller av Œklagaren. Vysjinskij rŠknade uttryckligen inte lŠngre Molotov till ledningen. SŒ hŠr lŠt det pŒ rŠttegŒngens fšrsta dag:

 

Sinovjev: Det huvudsakliga i dess /centrums/ verksamhet bestod i fšrberedelse av terrordŒd.

V. Mot vem?

S. Mot ledarna.

V. D.v.s. mot kamraterna Stalin, Vorosjilov och Kaganovitj.Ó (40)

 

Varfšr hade de sammansvurna glšmt bort Molotov? Det Šr fullkomligt ofšrklarligt om man utgŒr frŒn att rŠttegŒngarna Šr Škta. Det Šr dŠremot fullstŠndigt begripligt om man antar att de Šr fšrfalskade. DŒ blir detta bara en detalj i hela det stalinistiska systemet med sanningens underordnande under den politiska konjunktur som kan fšrstŠrka byrŒkratins makt.

 

Under mŒnaderna fšre rŠttegŒngen cirkulerade starka rykten i Moskva att det rŒdde en allvarlig oenighet mellan Stalin och Molotov i frŒga om folkfrontspolitiken. Detta bekrŠftades indirekt genom de medel som brukar anvŠndas i dylika fall: Molotov nŠmndes inte i pressen, citerades aldrig och syntes inte vid offentliga mšten. Bilden verkar klar: Molotovs makt hšll pŒ att minskas. De mordfšrsšk som de anklagade ÓbekŠndeÓ skulle ha Šgt rum under Œren 1932-35. De kan inte ha vetat att det skulle uppstŒ en klyfta mellan Stalin och Molotov 1936. Slutsatsen kan bara bli en: Stalins grupp utnyttjade rŠttegŒngen fšr att bl.a. misskreditera och isolera Molotov. Denna slutsats bekrŠftas av de formuleringar Vysjinskij anvŠnde under rŠttegŒngen. Den bekrŠftas ocksŒ av den fortsatta utvecklingen. Under eller strax efter rŠttegŒngen skedde en fšrsoning mellan Stalin och Molotov, och plštsligt blev Molotov citerad, omnŠmnd och synlig vid mšten. Fšrsoningen fick dessutom sitt uttryck i att de anklagade vid den andra rŠttegŒngen i jan. 1937 fick ÓbekŠnnaÓ att de haft fullt sjŒ med att sedan 1933 fšrsška fŒ dšd pŒ Molotov, dock utan att lyckas.(41) Molotov, som 1936 inte ens rŠknats till ÓledarnaÓ, blev nu fullstŠndigt upprŠttad genom att rŠttegŒngen sŠrskilt koncentrerade sig pŒ att ÓavslšjaÓ mordfšrsšk mot honom. Man gjorde ett stort nummer av att Molotovs bil kšrt i diket 1934. Chauffšren drogs in och fick vittna om att han varit lejd av ÓcentrumÓ. Han hade medvetet kšrt bilen i diket fšr att dšda sig sjŠlv och Molotov. Men pŒ halva vŠgen Œngrade han sig och fick upp bilen igen. (42)

 

ÓAttentatetÓ mot Molotov misslyckades alltsŒ. Det gjorde ocksŒ alla de andra otaliga mordfšrsšken mot ÓledarnaÓ. Om man betŠnker den enorma organisation som ÓsammansvŠrjningenÓ skulle ha utgjort (fem olika ÓcentraÓ) och som skall ha bestŒtt av en stor grupp gamla bolsjeviker med Œrtiondens vana vid underjordiskt arbete och dŠrtill en stor grupp som hšll viktiga nyckelposter inom administrationen – dŒ Šr det obegripligt varfšr inga attentat lyckades. Varfšr kunde ingen knacka pŒ hos Stalin, gŒ in och skjuta honom? l stŠllet fšr denna enkla ŒtgŠrd, invecklade sig ÓcentraÓ i en serie farsartade ÓmordfšrsškÓ. SŒ hŠr gick de till enligt 1936 Œrs ÓbekŠnnelserÓ:

 

Zinovjevs sekreterare Bogdan, gjorde tre misslyckade fšrsšk att mšrda Stalin. Hur de gick till fŒr vi inte veta. Men att han inte var den rŠtte mannen klargšrs med sŠrskild emfas: ÓFšre Bogdans sjŠlvmord tillbragte Bakajev hela natten tillsammans med honom och intalade Bogdan att han antingen mŒste utfšra attentatet pŒ Stalin eller begŒ sjŠlvmord. Bogdan begick sjŠlvmord. Enligt anvisning efterlŠmnade han en skrivelse, i vilken han framstŠllde sig som ett offer fšr partirensningen.Ó(43) ÔFolket Šlskar StalinÕ, var den stora parollen under 30-40-50-talet. Tydligen var han sŒ Šlskad att t.o.m. de Hamletartade personer som ville mšrda honom, Šlskade honom hšgre Šn sitt eget liv. Hellre Šn att mšrda Stalin begick de sjŠlvmord. Under de fšrhŒllandena Šr det inte underligt att ÓcentraÓ misslyckades. Man fick ta in personer frŒn utlandet, som var mindre fŠstade vid Stalin. TvŒ sŒdana importprodukter, Fritz David och Berman-Jurin slog sina kloka huvuden ihop. De utarbetade nu ÓtvŒ konkreta planer fšr ett attentat mot kamrat Stalin: det fšrsta attentatet skulle ske pŒ Kominterns exekutivkommittŽs XIII plenum, det andra pŒ Kominterns VII kongress.Ó Hur de fick tilltrŠde till plenum klargšrs inte, men de hade inget fšr sina besvŠr. ÓPlanerna strandade) emedan kamrat Stalin inte var nŠrvarande pŒ XIII plenum.Ó (44)  Men som tur var, fanns det ytterligare en Ókonkret planÓ fšr att fŒ dšd pŒ gŠckande skuggan-Stalin. Det Šr pŒ Kominterns 7. kongress. Nu skall vi se hur det gŒr. Berman-Jurin berŠttar:

 

I september 1934 /kongressen hšlls i juli 1935 – K..A./ skulle kongressen Šga rum. – Fšre kongressens šppnande meddelade mig Fritz David, att han inte heller nu kunde skaffa mig ett kort, men att han sjŠlv skulle vara nŠrvarande pŒ kongressen. Vi kom šverens om, att han sjŠlv skulle utfšra terrordŒdet. NŒgra dagar dŠrefter trŠffade jag Fritz David och han sade, att han inte kunnat skjuta. Han, Fritz David, hade suttit i en loge. I logen fanns mycket folk, och det var inte mšjlighet att skjuta. PŒ sŒ vis strandade vŒr plan Šven denna gŒng. (45)

 

Verkligen otur! Men nytt mod. Om Stalin var sŒ svŒr att komma inpŒ livet, dŒ var det kanhŠnda lŠttare med de andra ÓledarnaÓ? Bršderna Lurie gjorde flera fšrsšk, berŠttar de, att skjuta Vorosjilov. €nda frŒn september 1932 till vŒren 1933, vakade de varje morgon vid de gator dŠr Vorosjilovs bil kšrde fšrbi. Vi lŒter rŠttens ordfšrande (O) leda fšrhšret av Nathan Lurie (N.L):

 

O. Att dšma av edra uppgifter begav ni er flera gŒnger till Frunzegatan och kringliggande gator och var dŒ bevŠpnad med revolvrar?

N. L. Ja.

O. Var ni alla tre bevŠpnade?

N. L. Ja.

O. Ni skulle alltsŒ ha utfšrt terrordŒdet, om ni hade fŒtt ett gynnsamt tillfŠlle? Varfšr lyckades det inte?

N. L. Vi sŒg Vorosjilovs automobil, nŠr den kšrde pŒ Frunsegatan. Den kšrde alltfšr fort (! ! ! ) Det Šr hopplšst att skjuta pŒ en automobil som kšr fort; vi kom till slutsatsen, att det var meningslšst. (46)

 

Det Šr hopplšst att skjuta pŒ ÓledareÓ som sŠtter sig šver hastighetsbestŠmmelserna, sŒ lŒngt Šr det klart. Men bršderna Lurie gšr nya fšrsšk. Efter en avstickare pŒ landet, dŠr de fšrsšker mšrda Kaganovitj och Ordsjonikidse (fšrgŠves) beslutar de att fšrsška mšrda Sjdanov vid 1-majdemonstrationen i Leningrad. Nu fŒr vi bara hoppas att demonstrationstŒget inte gŒr fšr fort. RŠttens ordfšrande, som Œter leder fšrhšret, blir plštsligt mycket intresserad av detaljer:

 

O. Deltog ni i majdemonstrationen?

N. L. Ja.

O. Var ni bevŠpnad?

N.L. Ja, med en revolver.

O. VarifrŒn fick ni vapnet i Œr?

N.L. Det fšrvarades hos Konstant.

O. NŠr tog ni hand om vapnet?

N.L. I mars 1936.

O. Vad slags revolver var det?

N.L. Det var en browning.

O. En hurudan? En mellankalibrig?

N.L. Ja.

O. Lyckades ni komma in pŒ Uritskitorget med demonstrationstŒget?

N.L. Ja.

O. Varfšr lyckades ni inte utfšra attentatet mot Sjdanov?

N.L. Vi gick fšr lŒngt ifrŒn.(47)

 

Med denna vŠstgštaklimax i Leningrad – ett attentat som f.š. skulle ha utfšrts i ett lŠge dŒ hela ÓcentrumÓ satt i arresten – slutar mordfšrsšken pŒ ÓledarnaÓ.

 

I den andra rŠttegŒngen 1937 nŠmner man flera mordfšrsšk pŒ Stalin & Co., men gŒr inte in pŒ detaljer – annat Šn nŠr det gŠller den fšrbisedde Molotov och hans dikeskšrning. I den tredje rŠttegŒngen tonas mordfšrsšken ner Šnnu mer. Kanske var man medveten om att de snarast vŠckte lšje. I den rŠttegŒngen fick de anklagade istŠllet ÓbekŠnnaÓ att de utfšrt flera mord – pŒ personer som man hittills trott hade fŒtt en naturligt dšd. Det gŠller Gorkij, dennes son Maxim Pesjkov, tidigare GPU-chefen Mensjinskij och PB-medlemmen Kujbysjev. Samtliga dessa personer skulle man ha dšdat medicinskt. De sammansvurna hade dragit in deras rep. livmedikus i sammansvŠrjningen och fšrmŒtt dem att ge sina patienter fel vŒrd. Maxim Pesjkov fick man dšd pŒ genom att supa ned honom och sedan lŒta honom ligga och frysa i snšn. Han dog fšljaktligen av fšrkylning. Gorkij mšrdade man genom att lŒta honom ta fšr mŒnga skogspromenader och genom att lŒta honom besška sina barn nŠr de hade influensa.(48)

 

I samtliga fall har vi att gšra med ÓmordÓ som inte kan verifieras. De dokument som mšjligen kunde ha belyst frŒgan – obduktionsresultaten och sjukjournalerna – fšreteddes inte infšr rŠtten. Det enda man hade att stšdja sig pŒ var lŠkarnas ÓbekŠnnelserÓ att de utfšrt dessa mord pŒ order av Jagoda. Denne ÓbekŠndeÓ i sin tur att han gjort det pŒ order av ÓcentrumÓ.

 

Men varfšr skulle ÓcentrumÓ ha velat dšda ex.vis Gorkij? klagaren hade naturligtvis en teori fŠrdig; den varieras i olika ÓbekŠnnelserÓ: Maxim Gorkij ӊr en man som stŒr partiledningen mycket nŠra, en man som Šr helt šverens med den politik, som nu genomfšres i landet och en hŠngiven vŠn av Josef Vissarionovitj Stalin, en man som aldrig kommer att fšrrŒda nŒgon och aldrig gŒr med pŒ vŒr vŠg.Ó(49)

 

Men om Jagoda verkligen lŠt dšda Gorkij var det knappast pŒ de anklagades order. Gorkij dog den 18 juni 1936, dvs. en dryg mŒnad innan den fšrsta rŠttegŒngen inleddes. Om Gorkij varit i livet kunde denna rŠttegŒng inte ha Šgt rum, utan att han mycket skarpt hade protesterat mot den. Han hade tidigare protesterat mot švergrepp i landet mot fšrfattare och intellektuella; i detta fall hade han dessutom speciell anledning eftersom han sedan gammalt var mycket nŠra vŠn till Zinovjev och Kamenev. ÓGorkijs aktivitet Šr ett hinder fšr vissa personerÓ sŠger en av de anklagade 1938.(50) Fšrvisso: den var ett hinder fšr Stalin-gruppens planer. DŠrmed bšr man dock inte dra slutsatsen att Stalin mšrdade Gorkij. Bevis saknas fšr att Gorkij och de andra šverhuvudtaget hade mšrdats. De kan ocksŒ ha fŒtt en naturlig dšd, en slutsats som f.š. bekrŠftas av deras hŠlsotillstŒnd.

 

Som vi tidigare nŠmnt, ges inga konkreta detaljer 1938 om mordfšrsšken pŒ ÓledarnaÓ i partiet och staten.(51) Endast en person, som nu stod pŒ hšjden av sin makt i en mŠrklig snabbkarriŠr fick Šran av att utsŠttas fšr ett mera konkret mordfšrsšk: GPU-chefen Jezjov. Nu framstŠlls han som en omutlig vŠktare av de Stalinska idealen – en man som mŒste bort fšr att staten skall falla. ÓJagoda framhŠvde att Jezjov ovanligt fort fattar och begriper alla enskildheterna i arbetet med fšrvaltningen av statens sŠkerhet, och att det absolut inte finns nŒgon garanti fšr att han inte slutligen upptŠcker sanningen och avslšjar sammansvŠrjningen.Ó(52) Den nitiske Jezjov prisas likasŒ av Œklagaren som berŠttar att hela sammansvŠrjningen Óavslšjats av den verkliga, sant bolsjevikiska upplysningstjŠnst, som en av kamrat Stalins mest framstŒende medkŠmpar – Nikolaj Ivanovitj Jezjov – leder.Ó(53) (Ett halvŒr senare blev denne Stalins mest framstŒende medkŠmpe sjŠlv offer fšr utrensningarna.) Jagoda ÓbekŠndeÓ att han fšrsškt mšrda Jezjov genom att blanda ut kvicksilver i luften i hans arbetsrum. (54) SŒdana metoder rŠcker inte fšr att ta dšd pŒ en Stalins medkŠmpe (eller snarare: medbrottsling). Det behšvs andra metoder. Exakt vilka Stalin anvŠnde vet vi dessvŠrre inte. Jezjov bara fšrsvann, och fick inte ens Šran av att i en rŠttegŒng ÓbekŠnnaÓ att han fšrsškt mšrda sin eftertrŠdare Berija. Denne Berija i sin tur stŠlldes 1953 infšr rŠtta anklagad fšr att sedan 1919 ha varit brittisk agent. Han ÓbekŠndeÓ naturligtvis...

Sabotage

Men det var inte bara mord och mordfšrsšk som de olika ÓcentraÓ Šgnade sig Œt. VŠrre detaljer ŒterstŒr Šnnu att berŠtta. I rŠttegŒngen 1937 lanserade man nŒgonting nytt: en anklagelse om sabotage mot landets ekonomi och nŠringsliv. Det visar sig nu att ÓtrotskisternaÓ var skuld till varenda gruvolycka varenda tŒgurspŒring och varenda flaskhals i ekonomin.(55) Pjatakov, som varit en av de ledande i landets industrialisering fick ÓbekŠnnaÓ att han saboterat landets planekonomi genom att fšrdršja byggandet av vŠsentliga fabriker, pressa arbetarna fšr hŒrt och genomfšra en skiktning inom arbetarklassen, sŒ att vissa ledande funktionŠrer fick fler privilegier. Allt fšr att ška motsŠttningarna inom landet. SŒ hŠr gick ÓsabotagetÓ till enligt anklagade Sjestov:

 

vid alla gruvor, Prokopjevsk, Absjerka och Leningruvan bedrevs sabotage av stachanovršrelsen. Det gavs direktiv om att lŠgga arbetarnas nerver pŒ strŠckbŠnken. Innan arbetarna kom fram till sina arbetsplatser, mŒste de fŠlla ett par hundra svordomar šver schaktledningen. Det skapades omšjliga arbetsfšrhŒllanden. Med stachanovmetoder kunde man icke arbeta och inte ens med vanliga metoder var det mšjligt att arbeta normalt. (56)

 

Det var onekligen ett skickligt drag – av Stalin-byrŒkratin. Alla de svŒrigheter av objektiv art som Sovjetunionen mštte under industrialiseringen – alla svŒrigheterna med bristande teknisk kunskap, brist pŒ rŒvaror, investeringsproblemen; alla de subjektiva svŒrigheterna – dŒlig planering, skiktningen av arbetarklassen, det hšga arbetstempot, de lŒga lšnerna, de dŒliga bostŠderna, de lŒnga kšerna – som orsakats av fšrseningen inom nŠringslivet pŒ 20-talet och utnyttjats fšr att stŠrka byrŒkratin – allt skylldes nu pŒ ÓtrotskisternaÓ. DŠrmed sškte den Stalinska ledningen nu frita sig frŒn ansvaret fšr sin politik genom det gamla bepršvade knepet med en syndabock.

 

Detta blev Šn mer mŠrkbart i rŠttegŒngen 1938, dŠr man formligen frossar i denna typ av ÓsabotageÓ. Fanns det brist pŒ trŠ och papper i landet? Det berodde naturligtvis pŒ att trotskisterna a) sŒlde det bŠsta trŠet till utlandet till fšr lŒga priser och b) pŒ att den kemiska industrin saboterades sŒ att landet skulle hŒllas ÓpŒ svŠltkost betrŠffande fšrsšrjningen med papper och ge kulturrevolutionen ett slag, att gšra det omšjligt att fšrse landet med skrivbšcker och sŒlunda framkalla missnšje bland de bredaste massor.Ó(57) Fanns det brist pŒ sŠd? Gissa varfšr: ÓVidare stŠllde vi till med oreda i sŒdden. Det gick till sŒ att vi Œlade jordbrukarna i vissa distrikt att besŒ stšrre Œkerareal Šn deras krafter rŠckte till fšr, och stŠllde smŒ krav pŒ andra distrikt med mera jord och stšrre mšjligheter.Ó(58) Genom bšndernas motstŒnd mot kollektiviseringen hade en stor del av kreatursstocken slaktats ned. Det Šr den vanliga fšrklaringen – som man kan mšta i den ekonomiska litteraturen om Sovjetunionen. Men i rŠttegŒngen 1938 avslšjades den ÓverkligaÓ orsaken: ÓJag mŒste ocksŒ tala om, att vi 1932 framkallade en sjukdom bland svinen, sŒ att mŒnga svin fšrdŠrvades. – BetrŠffande jordbruket skulle jag vidare vilja tala om vŒr skadegšrelse inom hŠstaveln. 1936 framkallade vi anemi i stor utstrŠckning i Vitryssland. – SŒvitt jag minns fšrdŠrvades pŒ detta sŠtt ungefŠr 30.000 hŠstar.Ó(59)

 

Vysjinskij sammanfattar den delen av fšrhšren: ÓInte ett enda omrŒde av det socialistiska uppbygget undgick Er skadegšrelse?Ó Sjarangovitj ÓbekŠnnerÓ: ÓFullkomligt riktigtÓ.(60)

 

Det var huvudet pŒ spiken sŒ att sŠga. Men var fanns dŒ ÔspikenÕ? HŠr nŠrmar vi oss kulmen. ÓTrotskisternaÓ hade nŠmligen missbrukat spik pŒ ett fruktansvŠrt sŠtt. Brottet var sŒ vansinnigt att t.o.m. dessa fšrhŠrdade brottslingar skŠmdes fšr att ÓbekŠnnaÓ dem. klagaren fick dra ur dem ÓbekŠnnelsenÓ med tŒng. SŒ hŠr gŒr nu korsfšrhšret till:

 

V. Och hur stod det tack vare Er brottsliga verksamhet till med smšret?

Selenskij (S). Med smšr drives ingen handel pŒ landet.

V. Jag frŒgar inte, vad man driver handel med. Ni drev framfšr allt handel med det viktigaste av allt – med hembygden. Jag frŒgar istŠllet, vilka ŒtgŠrder, Er organisation vidtog fšr att undergrŠva varudistributionen och beršva befolkningen de viktigaste fšrbrukningsartiklar. KŠnner NI – utom socker och salt – till nŒgot om smšret?

S. Nej.

V. T.ex. att man inte framstŠllde nŒgra billiga smšrsorter.

S. Det Šr en helt annan sak.

V. Vad betyder det: en annan sak?

S. Jag skall berŠtta fšr Er om...

V. Jag frŒgar Er: kŠnner Ni till brottsliga operationer betrŠffande befolkningens fšrsšrjning med smšr, speciellt billiga smšrsorter, eller kŠnner Ni inte till dem?--

S. Jo, jag kŠnner till dem.

V. Vari bestod de?

S. De bestod i fšljande: alla organisationer anvŠnde vid smšrproduktionen vŠrldsstandarden fšr att bestŠmma kvaliten pŒ smšret. /vilket brott! – K..A./

V. Ni vill fšrklara sakens teknik, men jag vill ha klarhet i sakens vŠsen. Ni sade under fšrundersškningen, att undermineringsarbetet ocksŒ bestod i fšljande: den faststŠllda skalan fšr kvalitetsbestŠmning av smšret ledde till att man endast faststŠllde smšr av hšgsta kvalitet, billigare smšr kom inte ut i marknaden. StŠmmer det eller inte?

S. Det Šr ett faktum.

V. Framkallade det tillfredsstŠllelse eller missnšje bland befolkningen?

S. Missnšje.

V. Det efterstrŠvade Ni?

S. Det efterstrŠvade vi.

V. Fanns det fall, dŒ medlemmar av Er organisation, som stod i fšrbindelse med smšrproduktionen, blandade glas i smšret?

S. Det fšrekom att glas hittades i smšret.

V. Inte ÓhittadesÓ utan blandades i. Ni fšrstŒr skillnaden: man lade dit glas. Fšrekom det eller inte?

S. Det fšrekom att glas lades i smšret.

V. Fšrekom det, att Era medsammansvurna, medhjŠlparna i den brottsliga sammansvŠrjningen mot sovjetmakten, lade spik i smšret?

S. Det fšrekom.

V. Och det kallar man att organisera skadegšrelse och diversion? BekŠnner Ni er skyldig till detta?

S. Ja.

V. Ni tar ansvaret fšr blockets hela brottsliga verksamhet?

S. Jag tar ansvaret.

V. Fšr spikar och glas i smšret, som rev sšnder hals och mage pŒ folket?

S. Jag tar ansvaret.

V. Och nu till Šggen etc. (61)

 

Glas och spik i smšret! Krossade Šgg! Man hŠpnar šver dessa fšrbrytelser. Men Šven om Vysjinskij uttryckligen vŠgrar befatta sig med Ósakens teknikÓ och endast intresserar sig fšr dess ÓvŠsenÓ, kan man ŠndŒ inte undertrycka en lust att fŠ veta hur det rent tekniskt gŒr till nŠr man blandar spik i smšret. Det vore intressant om nŒgon ledande KFml-are kunde utreda frŒgan fšr oss. Vi skrev ett brev till Kurt Wickman och frŒgade. Han glšmde dessvŠrre att svara...

 

Fšrklaringen till att Stalin-gruppen behšvde dessa absurda anklagelser ligger i šppen dag. Situationen i landet var sŒ kritisk, missnšjet sŒ stort att skulden fšr misslyckandena mŒste lŠggas pŒ nŒgon annan. NŒgon gŒng mellan den fšrsta och andra rŠttegŒngen har man kommit pŒ iden att lŒta de anklagade ta skulden fšr detta ocksŒ. Fšrslaget mŒste ha utlšst glŠdjetjut i Kreml. DŠr hade man lšsningen! Anklagelserna bara varieras 1937 och 1938. I Œklagarens slutplŠdering 1938 sammanfattas anklagelserna i en passage, dŠr syndabocksteorin spikas fast:

 

I vŒrt land, som Šr rikt pŒ alla mšjliga fšrrŒd, kunde och kan ett sŒdant lŠge inte uppstŒ, dŒ det rŒder brist pŒ nŒgon produkt. Just dŠrfšr var det hela denna skadegšrarorganisations uppgift att skapa ett sŒdant lŠge, fšr att gšra det, som hos oss finns i šverflšd, till en ej fšrekommande vara, hŒlla marknadens och befolkningens behov i ett spŠnt tillstŒnd: – Nu Šr det tydligt, varfšr det hos oss fšrekommer stockningar Šn hŠr och Šn dŠr, varfšr plštsligt den ena eller andra produkten saknas trots rikedom och šverflšd. Det Šr just dŠrfšr, att dessa fšrrŠdare, Šr skuld till det. Desto mer gav detta dem en basis fšr att skapa en stŠmning mot vŒrt ekonomiska fšrvaltningssystem, mot sovjetmaktens hela system. Att fšra kamp mot befolkningens mest trŠngande dagliga behov.(62)

Spionage

ÓHela blocket med Trotskij i spetsen bestod helt och hŒllet av utlŠndska spioner och tsaristiska hemliga poliser.Ó (PŒ vakt ...s.265)

 

Men ÓtrotskisternaÓ hade inte utfšrt sina terror- och sabotagedŒd ensamma. Ytterst fick de stšd utifrŒn i kampen fšr att ŒterupprŠtta kapitalismen i Sovjet. Redan i den fšrsta rŠttegŒngen hade de anklagade ÓbekŠntÓ att de 1932 upprŠttat kontakt med Gestapo. DessvŠrre hade man glšmt kontrollera nŠr Gestapo bildades. Det var inte fšrrŠn ett Œr senare...

 

Med tanke pŒ att de var sŒ heta pŒ gršten, och formligen stod och bankade pŒ dšrren, Šr det inte underligt att det redan i den andra rŠttegŒngen kunde ÓavslšjasÓ att Trotskij fšrde hemliga fšrhandlingar med Hess i Nazi-Tyskland och hade intim fšrbindelse med den japanska underrŠttelsetjŠnsten. Men Œterigen blev det i 1938 Œrs rŠttegŒng som anklagelserna kulminerade. Nu ÓavslšjadesÓ det att det inte bara var den tyska och japanska underrŠttelsetjŠnsten, som var invecklade i sammansvŠrjningen. Nyheter fšr dagen var att ocksŒ den polska och engelska underrŠttelsetjŠnsten fŒtt hemliga informationer frŒn ÓtrotskisternaÓ. Att den engelska underrŠttelsetjŠnsten drogs in 1938 var ingen tillfŠllighet – det var ett fšrsta tecken pŒ att fšrbindelserna mellan lŠnderna fšrsŠmrats och att Stalin nu sškte andra allierade. (63) Men som vanligt lŠt Stalin Šven de konjunkturella anklagelserna gŠlla retroaktivt. Ta ex.vis Trotskij. Hittills hade man ju trott att han bara var i fšrbindelse med Gestapo och Mikado. NejdŒ, han hade flera strŠngar pŒ sin lyra:

 

Under fšrundersškningen har det konstaterats att Trotskij stod i fšrbindelse med den tyska spionagetjŠnsten redan sedan 1921 och med den engelska Intelligence Service sedan 1926. (64)

 

Han hade gott sŠllskap:

 

Den anklagade Krestinskij trŠdde 1921 pŒ direkt uppdrag av folkfienden Trotskij i brottslig fšrbindelse med den tyska spionagetjŠnsten. Den anklagade Rosengolz – en av ledarna fšr den trotskistiska illegala organisationen – pŒbšrjade Œr 1923 sitt spioneriarbete till fšrmŒn fšr den tyska generalstaben, och fšr den engelska spionagetjŠnsten 1926. Den anklagade Rakovskij – en av dem som stod Trotskij nŠrmast och som var en av hans fšrtrogna – var sedan 1924 agent Œt Intelligence Service och sedan 1934 agent Œt det japanska spionerivŠsendet. –šverenskommelsen med det utlŠndska spionaget underlŠttades Šven dŠrigenom, att en del av de anklagade varit provokatšrer och agenter i den tsaristiska ochranans tjŠnst. (65)

 

De olika spionuppdragen – man fšrstŒr inte nŠr de gamla bolsjevikerna egentligen hann gšra revolution – koncentrerades enligt ÓbekŠnnelsernaÓ i en planerad militŠrkupp, dŠr man rŠknade med stšd frŒn Ršda armŽns ledning. HŠr lšper nu alla trŒdar samman. Redan i jan. 1937 hade man i ÓbekŠnnelsernaÓ nŠmnt Tuchatjevskijs namn. Ett halvŒr senare meddelades att ledningen fšr Ršda armŽn ÓavslšjatsÓ som tyska agenter och avrŠttats.(66) Vid rŠttegŒngen 1938 byggde man upp omfattande relationer mellan ÓcentraÓ och Tuchatjevskijs grupp. Det ÓavslšjadesÓ nu att Trotskij skrivit brev till Tuchatjevskij (vilket naturligtvis inte kunde visas fram) och att en konferens hade Šgt rum mars 1937. ÓVid denna konferens meddelade Tuchatjevskij, att han sŠkert rŠknar pŒ mšjligheten att genomfšra en kupp och angav tidpunkten – han antog att det skulle lyckas honom att genomfšra militŠrkuppen till den 15 maj, i fšrsta hŠlften av maj. (67) I ett flertal olika ÓbekŠnnelserÓ talade man om kontakter och samtal med ledande gestalter inom Ršda armŽn fšr att gšra en statskupp.(68) Denna pŒstŒdda statskupp Šr sŒledes en mycket viktig skŠrningspunkt i hela det system av ÓcentraÓ och ÓsammansvŠrjningÓ som man nu ÓavslšjatÓ. Om denna statskupp skulle visa sig vara falsk, dŒ mŒste ocksŒ ÓbekŠnnelsernaÓ vara falska. Och angŒende Tuchatjevskijs pŒstŒdda statskupp har vi idag en mycket intressant kunskap. I den hemliga processen mot Ršda armŽns ledning fanns det nŒgot sŒ unikt som skriftliga dokument: en brevvŠxling mellan Tuchatjevskij och Gestapo. Det verkar ju švertygande. Det Šr bara ett fel: denna brevvŠxling var fšrfalskad – av Gestapo. MŒlsŠttningen med denna fšrfalskning Šr Šnnu inte helt klarlagd. Det finns olika versioner. Fšljande tycks oss rimligast:

 

Nazi-Tyskland hade redan frŒn bšrjan siktet instŠllt pŒ ett krig mot Sovjetunionen. Fšr att nŒ detta mŒl mŒste man minska landets fšrsvarsfšrmŒga. NŠr utrensningarna bšrjade, kom nŒgon inom Gestapo pŒ den lysande idŽn att man skulle ge Stalin ÓbevisÓ fšr att Ršda armŽns ledning var spioner. Det lŠt man nu ske, dels genom diplomatiskt skvaller, dels genom kontraspionaget och dels genom fšrfŠrdigandet av denna ÓbrevvŠxlingÓ. Stalin gick pŒ bluffen och lŠt kvasten gŒ inom Ršda armŽn. Mšjligheten fšr ett eršvringskrig mot Sovjetunionen škade. €ven om just denna tolkning inte Šr helt bevisad, Šr det dŠremot helt klart att Tuchatjevskij och hans kollegor var oskyldiga – detta har bl.a. bekrŠftats av dokument och memoarer.(69) Men om de Šr oskyldiga, dŒ Šr ocksŒ de anklagade i rŠttegŒngarna oskyldiga. Sambandet mellan detta moment och rŠttegŒngarna Šr alltfšr starkt fšr att denna del kan rubbas utan att hela korthuset faller.

Vilka bevis fanns fšr anklagelserna?

Som vi kunnat se av šversikten šver anklagelseakterna var det mycket allvarliga brott som de Œtalade stod till ansvars fšr. Det var ocksŒ brott som i sig verkade otroliga. ÓBekŠnnelsernaÓ saknade – utšver allt annat – en inre enhetlighet(70) och nŒgra av de brott man skulle ha begŒtt var praktiskt ogenomfšrbara. Anklagelserna var desto mer absurda om man betŠnker att de som stod anklagade inte var nŒgra smŒtjuvar eller kriminella element, och inte ens nŒgra fiender till det sovjetiska samhŠllssystemet. TvŠrtom var det just de som stŒtt i ledningen fšr den revolution som skapat detta samhŠllssystem. Detta samhŠllssystem skulle de nu av grumliga skŠl vilja tillintetgšra. De hšll alla viktiga positioner i staten och i partiet och lyckades ŠndŒ inte genomfšra nŒgonting av sina intentioner. Trotskijs slutsats Šr berŠttigad: ÓOm alla nyckelpositioner hšlls av trotskister som lšd mina order, varfšr Šr Stalin dŒ i Kreml och jag i landsflykt?Ó(71)

 

FrŒgan om bevis fšr en anklagelse Šr alltid viktig. l ett fall som detta, dŠr anklagelserna uppenbarligen Šr sŒ absurda Šr frŒgan om objektiva bevis av allra yttersta vikt. Vad fanns det dŒ fšr bevis fšr anklagelsernas riktighet? Faktum Šr: inga alls. Inte i en enda av rŠttegŒngarna lade man fram nŒgra som helst dokument eller andra former av bevis fšr anklagelsernas riktighet! (72) Detta Šr desto mŠrkligare som man enligt anklagelseakterna hŠr stod infšr en monstrušs sammansvŠrjning som inte bara inbegrep hela det ledande skiktet inom statsapparaten, utan dessutom tusen och Œter tusen vanliga medborgare. Fyra utlŠndska underrŠttelsetjŠnster skulle ha varit inblandade, och dessutom skšttes hela konspirationen av Trotskij, som befann sig utomlands. I rŠttegŒngarna hŠnvisar man hela tiden till brev som de anklagade skulle ha mottagit frŒn honom. Men inte ett enda av dessa brev visades upp infšr rŠtten. Det Šr lšgn frŒn bšrjan till slut dŒ Vysjinskij i processerna skryter med att de anklagades tvingades erkŠnna pŒ grund av Óbevismaterialets jŠrnkedjaÓ(73) och att de tyngts ned under ett Óberg av bevismaterialÓ.(74) En kedja Šr som bekant inte starkare Šn sin svagaste lŠnk och Horatius talar om berget som fšdde en rŒtta. BŒde tŠnkesprŒken Šger sin fulla tillŠmpning pŒ Moskva-rŠttegŒngarna.

 

Vem kan begŠra logik av en stalinist? Strax efter det att han skrutit om sina jŠrnkedjor och sina berg, svŠnger Vysjinskij plštsligt om och fšrklarar frankt att man inte har nŒgra dokument alls i rŠttegŒngarna. Nu argumenterar han istŠllet fšr att man inte behšver nŒgra:

 

Man mŒste sŠga att fšreliggande mŒl till sin karaktŠr Šr sŒdant, att just denna karaktŠr fšrutbestŠmmer egenarten av de i mŒlet mšjliga bevisen. Vi har att gšra med en sammansvŠrjning, infšr oss stŒr en grupp personer, vilka hade fšr avsikt att utfšra en statskupp, som organiserades under fšrloppet av mŒnga Œr, vilka utfšrde eller genomfšrde en verksamhet inriktad pŒ att trygga framgŒngen fšr denna sammansvŠrjning, en sammansvŠrjning som satte sammansvŠrjarna i kontakt med utlŠndska fascistiska krafter. Hur kan man under dessa fšrhŒllanden stŠlla frŒgan om bevis? (75)

 

Det mŠrks att den gamle mensjeviken Vysjinskij inte vet vad han talar om. Det sŠger sig sjŠlvt att man inte kan bedriva en sammansvŠrjning av stšrre omfattning – vilken dessutom leds frŒn utlandet – utan att anvŠnda sig av skriftliga meddelanden och direktiv. €ven under de mest rigoršsa sŠkerhetsfšrhŒllanden kan inte allt detta material ha fšrstšrts. NŒgonstans bland alla dessa tusentals sammansvurna – vars ledare dessutom stod under kontinuerlig polisšvervakning eller t.o.m. satt i fŠngelse – mŒste ett papper ha slarvats bort eller hamnat i hŠnderna pŒ en provokatšr. Bolsjevikerna var mŠstare i sammansvŠrjningens konst under de tsaristiska fšrhŒllandena. Men nŠr de efter revolutionen gick igenom polisarkiven kunde de hitta en oerhšrt voluminšs dossier som innehšll mŠngder av det material som de trodde hade fšrblivit hemligt. Samma sak borde ha hŠnt nŒgonstans och nŒgongŒng ocksŒ i denna ÓsammansvŠrjningÓ. Och om det in te fanns nŒgot dokumentariskt material, dŒ borde Œklagaren och domarna desto noggrannare ha fšrhšrt sig om de Œtalade verkligen sade sanningen. De borde ha stŠllt de olika vittnesmŒlen mot varandra och vid upptŠckten av motsŠgelser fšranstaltat korsfšrhšr. Men detta skedde inte, trots att motsŠgelserna som vi tidigare visat, formligen sticker i šgonen.

 

Men Šven om vi bortser frŒn bristen pŒ dokumentariska bevis fanns det ytterligare en faktor som kunde vara bas fšr en kontroll. Den pŒstŒdda ledaren fšr sammansvŠrjningen, Leo Trotskij, fanns utanfšr Sovjetunionens grŠnser. I processerna mŒste man ange under vilka fšrhŒllanden hans budskap šverfšrts till de sammansvurna. Man mŒste ange datum och plats fšr mšten mellan Trotskij och representanter fšrde olika ÓcentraÓ i Sovjetunionen. Dessa fakta gick att kontrollera. HŠr stŒr vi infšr den avgšrande frŒgan om rŠttegŒngarnas trovŠrdighet. Hur fšrhšll det sig med dessa pŒstŒdda mšten mellan Trotskij och olika representanter fšr ÓcentraÓ? Det visade sig att samtliga dessa mšten inte kunnat Šga rum! VittnesmŒlen innehšll pŒ dessa punkter sŒ mycket felaktigheter att grunden fšr processerna rycktes bort.

 

Under perioden 1929 till 1933 – dvs. den tid dŒ sammansvŠrjningen skulle ha tagit sin bšrjan – vistades Trotskij hela tiden i landsflykt i Turkiet. Han gjorde endast ett enda, mycket kort, besšk i Europa fšr att i november 1932 hŒlla en fšrelŠsning infšr Kšpenhamns studenter. Under hela denna resa genom Europa var han mycket noggrant bevakad av bŒde poliser och journalister.

 

I ingen av rŠttegŒngarna angav man nŒgra mšten i Turkiet. Samtliga mšten med Trotskij skall ha Šgt rum i Europa. I den fšrsta rŠttegŒngen, dvs. den i augusti 1936, var Trotskijs veckolŒnga besšk i Kšpenhamn sjŠlva knutpunkten. Fyra av de anklagade pŒstod sig ha mštt Trotskij i Kšpenhamn och av honom erhŒllit direktiv fšr terror i Sovjetunionen. Men sŒ fort de bšrjade lŠmna mer konkreta pŒstŒenden rŒkade de in i motsŠgelser. En central frŒga Šr ex.vis om Trotskijs son Leo Sedov, var i Kšpenhamn. Enligt den version som Olberg lŠmnade var han inte dŠr:

 

Det var min avsikt att fšre avresan till Sovjetunionen resa med Sedov till Kšpenhamn och besška Trotski. VŒr resa till Kšpenhamn blev likvŠl inte utav. Sedovs fru, Susanna, reste till Kšpenhamn och medfšrde vid Œterkomsten ett brev frŒn Trotski, adresserat till Sedov. (76)

 

Detta Šr sŒlunda Olbergs version (vilken inom parentes sagt innehŒller sŒdana mŠrkliga felaktigheter som att Sedovs fru fŒtt fel namn). Men enligt nŠsta version, som lŠmnas omedelbart efterŒt, Œkte Sedov likafullt till Kšpenhamn. Det Šr Golzman som berŠttar:

 

I november ringde jag Œterigen Sedov, och vi trŠffades Œnyo. Sedov sade till mig: ÔDŒ ni nu Šmnar resa till Sovjetunionen, sŒ vore det bra om ni kunde fšlja med mig till Kšpenhamn, dŠr min far befinner sig.Õ--Jag kom šverens med Sedov, att jag om tvŒ eller tre dagar skulle komma till Kšpenhamn och ta in pŒ hotell ÔBristolÕ dŠr vi kunde trŠffas. FrŒn stationen Œkte jag direkt till hotellet och dŠr trŠffade jag Sedov i foajŽn. (77)

 

Ingen av de andra som trŠffat Trotskij i Kšpenhamn uttrycker nŒgon Œsikt i frŒgan om Sedov varit synlig eller inte. klagaren kan inte ha undgŒtt att mŠrka den diskrepans som fanns mellan Olbergs och Golzmans version. Han borde omedelbart ha inlett korsfšrhšr fšr att undersška vilken version som var sann. Han borde ha fšrhšrt de švriga anklagade i denna frŒga. Men Vysjinskij har tankarna pŒ annat hŒll. Han visar sig inte intresserad.

 

Men dŠrmed Šr motsŠgelserna inte slut i Golzmans ÓbekŠnnelseÓ. DŠr finns ytterligare ett pŒstŒende som Šr mšjligt att kontrollera, nŠmligen pŒstŒendet att han tagit in pŒ ett hotell Bristol och trŠffat Sedov i foajŽn. Den danska pressen kunde omedelbart konstatera att det inte fanns nŒgot hotell Bristol i Kšpenhamn 1932. Detta hotell revs nŠmligen 1917 och Œteruppbyggdes fšrst 1936! Detta faktum avslšjades redan den 1 september 1936. Myndigheterna i Moskva iakttog en fšrlŠgen tystnad. Fšrst i februari 1937 blev det fart pŒ propagandamaskineriet igen. DŒ hade man efter trŠget slŒende i Kšpenhamns adresskalendrar nŠmligen funnit att Golzman ÓegentligenÓ menat ett ÓKonditori BristolÓ (hur visste man f.š. det? Golzman avrŠttades ju i augusti. Hade man spiritistiska seanser i Kreml?), vilket dessutom utnŠmndes till en trotskistisk mštesplats i Kšpenhamn. Hur Golzman kunde Óta in pŒÓ ett konditori och trŠffa Sedov i dess ÓfoajŽÓ klargjordes inte. Han mŒtte ha haft en mycket besvŠrlig natt bland tŒrtor och bakelser. Om man dessutom slarvade sŒ med ÓsammansvŠrjningenÓ att man lŠt tvŒ vŠlkŠnda personer – Trotskijs son och en ledande medlem av Sovjetunionens kommunistiska parti – stŠmma mšte pŒ en škŠnd trotskistisk trŠffpunkt, vilken naturligtvis stod under uppsikt av journalister, poliser och GPU-agenter – dŒ Šr det Šnnu underligare att man inte slarvade bort nŒgot dokument. Hur kunde ÓsammansvŠrjningenÓ pŒgŒ Šnda till 1936 under dessa fšrhŒllanden? (Dessutom fanns det vid den tiden inga danska trotskister)(78)

 

Enligt rŠttegŒngen 1936 var mštena i Kšpenhamn de enda som Trotskij skulle ha haft med sina ÓagenterÓ. I švrigt hade man klarat sig med skriftliga direktiv, vilka hade ÓbrŠntsÓ. Hur var det dŒ i nŠsta rŠttegŒng, den 1937? Inte heller hŠr kunde man lŠgga fram nŒgra skriftliga dokument, som stšdde anklagelserna. I sin slutplŠdering kommenterade Radek t.o.m. detta:

 

Vilka bevis finns det fšr detta faktum /dvs. att trotskismen hade samršre med fascismen. K..A./? Fšr detta faktum finns tvŒ personers vittnesbšrd – mina uppgifter fšr sŒ vitt som jag fick direktiv och brev av Trotski (vilka jag tyvŠrr uppbrŠnt) samt uppgifterna av Pjatakov, som talade med Trotski. Alla andra uppgifter av de švriga anklagade stšdjer sig pŒ vŒra uppgifter. Om ni har att gšra med rent kriminella fšrbrytare och spioner, hur kan ni dŒ vara fšrvissade om att det som vi sagt Šr sant, att det Šr den orubbliga sanningen? (79)

 

Eftersom breven var brŠnda, ŒterstŒr sŒlunda bara Pjatakovs berŠttelse. Redan under rŠttegŒngen fšrsta dag hade han berŠttat att han omkring den 10 december 1935 – dvs. ett drygt Œr efter mordet pŒ Kirov – skulle ha gjort det fantastiskt dumdristiga fšretaget att flyga frŒn Tyskland till Norge fšr att sammantrŠffa med Trotskij:

 

Vi steg in i flygmaskinen, startade och flšg utan mellanlandningar, och omkring kl. 3 pŒ dagen landade vi pŒ flygfŠltet vid Oslo. DŠr stod en automobil. Vi sattes oss i automobilen och kšrde ivŠg. Vi kšrde Ca 30 minuter och kom till en villaort. Vi steg ur, gick in i en villa, som ej var dŒligt inredd, och dŠr trŠffade jag Trotski, som jag ej sett sedan 1928. HŠr Šgde mitt samtal med Trotski rum. (80)

 

Observera att det den hŠr gŒngen saknas konkreta detaljer. DŒ han lŠst telegrammen frŒn Moskva stŠllde Trotskij omedelbart en serie konkreta frŒgor till Œklagaren – vilket pass hade Pjatakov rest pŒ, hur hade han kunnat vara borta frŒn Berlin sŒ lŠnge utan att nŒgon saknade honom, švernattade han i Norge, trŠffade han nŒgon utom Trotskij, ex.vis Trotskijs hustru? etc. etc. Han krŠvde att domstolen skulle stŠlla dessa frŒgor till Pjatakov i ett korsfšrhšr. Men Œklagaren visade sig inte heller nu ett dugg intresserad av att korsfšrhšra Pjatakov om denna flygfŠrd, som spelade en sŒ central roll i hela processen. Det skulle snart visa sig att GPU slarvat igen. Den hŠr gŒngen avslšjades det – redan under rŠttegŒngen – att det šverhuvudtaget inte landat nŒgra utlŠndska plan pŒ Oslos flygfŠlt under tiden september 1935 till maj 1936. terigen ramlade ett vittnesmŒl i spillror, nŠr det kunde kontrolleras.(81) Uppenbarligen skakades den byrŒkratiska ledningen av detta slarv. Under rŠttegŒngens sista dag ŒtervŠnde Vysjinskij dŠrfšr till frŒgan om Pjatakovs flygfŠrd. Det bevis han nu kunde prestera och som under hšgtidliga former lades till handlingarna var utomordentligt ynkligt: det var ett intyg att flygfŠltet vid Oslo Ómottager andra lŠnders flygmaskiner och att landning och startning av flygplan Šr mšjlig Šven under vintermŒnadernaÓ! ! ! (82) Det enda han sŒledes kunde prestera var ett ÓbevisÓ (som om sŒdant skulle behšvas) fšr att flygplan kunde landa i Oslo pŒ vintern, inte att de hade gjort det i december 1935. Fšr den som studerar Moskvaprocesserna med en kritisk sans innebŠr Vysjinskijs lilla intyg i sjŠlva verket ett fšršdande bevis mot Pjatakovs vittnesmŒl.

 

Radek hade sagt att det endast var hans egna brev och Pjatakovs vittnesmŒl som utgjorde en grund fšr rŠttegŒngen. Det stŠmmer inte. Han glšmde i sin slutplŠdering bort att ett vittne kallats in pŒ andra dagen, en viss Vladimir Romm som pŒstod sig ha varit fšrmedlaren av breven mellan Trotskij och Radek. (Att han bara var vittne och inte bland de Œtalade Šr obegripligt). Enligt Romms vittnesmŒl skall han 1933 ha trŠffat Trotskij i egen hšg person och frŒn honom erhŒllit direktiv till ÓparallellcentrumÓ. SŒ hŠr gick mštet till:

 

Jag kom frŒn Genve och nŒgra dagar efterŒt ringde mig Sedov pŒ telefon och bestŠmde mšte med mig i ett kafŽ pŒ boulevard Montparnasse. Sedov sade att han ville arrangera ett mšte mellan mig och Trotski. Om nŒgra dagar ringde han mig och bestŠmde mšte i samma kafŽ. DŠrifrŒn begav vi oss till Boulogne-skogen, dŠr vi sammantrŠffade med Trotski,

Vysjinski: NŠr var det?

Romm: I slutet av juli 1933. (83)

 

Att fšrsška anordna ett mšte mellan de anklagade och Trotskij tycks ha varit som att spela pŒ lotteri. Den hŠr gŒngen blev det en ny nit! GPU trodde att man var pŒ den sŠkra sidan nŠr man fŒtt reda pŒ att Trotskij 24 juli 1933 kommit frŒn Turkiet till Frankrike, dŠr han fŒtt en tillfŠllig asyl. Men man tog inte hŠnsyn till att Trotskijs vistelse skedde under mycket bestŠmda villkor frŒn de franska myndigheternas sida. Man fruktade revolutionŠren Trotskij sŒ mycket att man endast lŠt honom vistas i landet under stark polisbevakning, under lšfte att han skulle avstŒ frŒn varje form av politisk aktivitet och med direktiven att han inte fick vistas pŒ nŒgon stšrre ort. DŒ Trotskij den 24 juli kom till Marseilles Œkte han inte till Paris, utan till Royan nŠra Saint-Palais vid Atlantkusten, 500 km frŒn Paris. I tvŒ mŒnader, dvs. till mitten av september 1933, vŒrdades han dŠr fšr en svŒr sjukdom. Han fick inte lŠmna sjuksŠngen, och Šn mindre Royan, dŠr han hela tiden stod under strŠng uppsikt. Att han skulle ha krupit upp ur sjuksŠngen, smugit sig fšrbi sina vakter och Œkt 50 mil fšr att trŠffa en obskyr journalist i Paris verkar inte sŠrskilt troligt.(84) Desto mŠrkligare blir mštet nŠr man tar del av Romms beskrivning av avsikten med det: ÓEnligt vad jag fšrstod (!) fšr att muntligen bekrŠfta de anvisningar, som jag i brev fšrde till Moskva.(85)

 

RŠttegŒngen 1937 innebar ett nytt fiasko fšr GPU. Man kan tŠnka sig de heta scener som mŒste ha utspelats mellan Jezjov och hans underlydande under dagarna nŠrmast efter processens avslutning. De fšrtjŠnade fšrvisso en uppstrŠckning. De gjorde sig Šn mer fšrtjŠnta av den efter 1938 Œrs rŠttegŒng. Ty inte heller nu lyckades man fŒ bilden att gŒ ihop.

 

Den hŠr gŒngen hade man kokat ihop ett mšte mellan Krestinskij och Trotskij i Meran vid den italiensk-franska grŠnsen. Mštet skulle ha Šgt rum den 10 oktober 1933. Tack vare att Krestinskij nekade till anklagelserna under processens fšrsta dag har vi mšjlighet att rekonstruera hur man byggde upp detta ÓmšteÓ. SŒ hŠr berŠttade Krestinskij under processens fšrsta dag:

 

V. Anklagade Krestinskij. Ni var i Meran?

K. Ja, jag var dŠr.

V. Vilket Œr?

K. I oktober 1933.

V. Ni var alltsŒ vid den tiden dŠr, som Bessonov fšrklarat.

K. Det stŠmmer.

V. Riktigt. Platsen stŠmmer?

K. Den stŠmmer.

V. MŒnaden stŠmmer?

K. Den stŠmmer.

V. Dagen stŠmmer?

K. Den stŠmmer. Jag var dŠr fšr en kur och trŠffade ingen av trotskisterna. (86)

 

Fšr att vara pŒ den sŠkra sidan, sŒ att det inte skulle visa sig att jŠrnvŠgsstationen hade brunnit ned, eller att han tagit in pŒ ett hotell som inte fanns, hade man inom GPU tagit reda pŒ nŠr Krestinskij verkligen varit utomlands. Han hade tagit en hŠlsokur i oktober 1933 i Meran. AlltsŒ: dŠr fŒr han trŠffa Trotskij. Och det passar ju alldeles utmŠrkt. Trotskij levde ju i Frankrike? Och var han inte nŒgonstans vid grŠnsen? DŒ var vŠl saken klar? Ja, allt var klart utom att Trotskij var vid fel grŠns. Det Šr bevisat att Trotskij just dagarna kring 10 oktober 1933 hade ett mycket klart alibi. De dagarna tillbringade han i Bagneres-De-Bigorre i PyrenŽerna, dvs. pŒ ett avstŒnd av drygt 100 mil frŒn Meran. Troligen har den ansvarige GPU-tjŠnstemannen gjort den lilla tabben, att han trodde att PyrenŽerna lŒg vid grŠnsen mellan Frankrike och Italien, nŠr de i sjŠlva verket utgšr grŠnsavsnittet mellan Frankrike och Spanien! (87) Endast det faktum att det inte blev nya rŠttegŒngar hindra nya klavertramp frŒn GPUs sida.

 

Resultatet av vŒr undersškning om bevismaterialet kan summeras i nŒgra punkter:

 

1. Det fanns inga dokument som kunde styrka de allvarliga och otroliga anklagelserna.

2. ÓBekŠnnelsernaÓ visade sig innehŒlla mycket allvarliga felaktigheter vad gŠller mšten med Trotskij. Samtliga pŒstŒenden i ÓbekŠnnelsernaÓ vilka kunde kontrolleras visade sig vara felaktiga. Detta kan inte vara en tillfŠllighet. Redan av detta skŠl mŒste ÓbekŠnnelsernaÓ underkŠnnas som en grund fšr rŠttegŒngarna. Bristen pŒ dokument blir desto allvarligare om man betŠnker ÓbekŠnnelsernasÓ karaktŠr.

3. Domstolens ledamšter visade en fšrunderlig passivitet och likgiltighet infšr de uppgifter de anklagade lŠmnade. De var inte ett dugg intresserade av att via korsfšrhšr gŒ till grunden i de diskrepanser som uppstod mellan olika vittnesmŒl. De var inte heller intresserade av att pŒ nytt ta upp frŒgan om Trotskijs mšten med de anklagade efter det att dessa mšten visat sig vara fiktiva. De var inte intresserade av att stŠlla frŒgan om de anklagade mŒhŠnda, lŠmnade felaktiga uppgifter ocksŒ pŒ andra punkter, att kanske ÓbekŠnnelsernaÓ var felaktiga i sin helhet och anklagelseakten dŠrfšr fšrfalskad. Men det Šr just de frŒgor som varje eftertŠnksam och Šrlig lŠsare mŒste stŠlla sig.

Vad sŠger arkivmaterialet idag?

Vi Šr švertygade om att varje lŠsare hŒller med oss om att det redan vid en nŠrlŠsning av rŠttegŒngsprotokollen visar sig finnas en mŠngd oklarheter, motsŠgelser och direkta felaktigheter i materialet. Detta mŒste ha varit uppenbart ocksŒ fšr de samtida iakttagarna, om de ville se. Men historikerns uppgift Šr inte att upprepa en tidigare uppfattning, utan att med hjŠlp av nytt material undersška om det finns anledning att revidera de tidigare stŒndpunkterna.

 

Sedan Moskvaprocessernas dagar har nŠstan 40 Œr fšrflutit. Vi har idag en kunskap om dessa rŠttegŒngar som inte var tillgŠnglig 1936. Det gŠller inte bara memoarer, vilka vi kommer att behandla i nŠsta avsnitt. Det gŠller ocksŒ arkivmaterialet i stort. Vad sŠger dŒ detta material idag? De arkiv som kan ge oss material hŠrstammar frŒn de olika parter som pŒstods vara indragna i brotten: de anklagade i Sovjetunionen, Trotskij, och de tyska, polska, japanska och brittiska sŠkerhetstjŠnsterna. Vi skall ta arkiven i tur och ordning. De anklagade Šr idag dšda; de kan inte vittna. Det material som kan hjŠlpa oss finns i GPUs arkiv. Detta arkiv har inte publicerats eller šppnats fšr forskning. Men det sŠger sig sjŠlvt att det knappast finns nŒgot material dŠr som kan bevisa de anklagades skuld. Om detta fanns, skulle det ju ha lagts fram redan under rŠttegŒngen. Man har all anledning att tro att GPU-arkiven snarare kommer att fullstŠndigt rentvŒ de anklagade nŠr arkiven vŠl en gŒng šppnats. En av de fŒ som studerat Trotskijs dossier i dessa arkiv har vittnat om att den inte innehšll nŒgonting komprometterande. Han har berŠttat att dossiern endast innehšll utklipp ur Trotskij-artiklar och brevvŠxlingen mellan Trotskij och Leo Sedov.(88) [AnmŠrkning MF (vŒren 2006): Numera Šr en hel del sovjetarkiv šppnade och tillgŠngliga fšr forskning, t ex kommunistpartiets omfattande arkiv, dock inte GPU-arkiven. Omfattande studier av dessa arkiv gšrs av bŒde ryska och andra forskare och mycket intressant material har framkommit, men inget som strider mot K-:s framstŠllning annat Šn i vissa detaljer, t ex visar dokumenten att Stalins ingrep personligen i utrensningarna pŒ ett mycket aktivare sŠtt Šn vad K- antar. Se tillŠgget till not 88 fšr kŠllor.]

 

Hur denna brevvŠxling hamnat dŠr har sin egen historia och den fšr oss šver till nŠsta arkiv, nŠmligen Trotskijs arkiv. Under hela sin landsflykt 1929-40 stod Trotskij under noggrann uppsikt av GPU. Den ryska hemliga polisen sŠnde in flera agenter i Trotskijs bekantskapskrets och i FjŠrde Internationalens sektioner fšr att fŒ dokumentation šver verksamheten och fšr att fšrsvŒra arbetet. (HŠr har vi fšr en gŒngs skull att gšra med riktiga agenter). Dessa agenter kunde nŒ mycket hšgt, dŠrfšr att Trotskij lŠt utsŠtta sig fšr stora personliga risker hellre Šn att fšrvandla FjŠrde Internationalen till en sekt, dŠr alla misstŠnkte alla. En av dessa agenter blev vid Moskva-rŠttegŒngarnas inledning t.o.m. Trotskijs nŠrmaste medarbetare vid sidan av Sedov, och hšgste ansvarige fšr de europeiska sektionerna av Internationalen. Denne man, Mark Zborowski, hade mšjlighet att studera varje brev Trotskij skrev och han lŠmnade kontinuerliga rapporter till sina uppdragsgivare i Kreml. En sammansvŠrjning mot Sovjetunionen kan inte ha pŒgŒtt utan hans vetskap och utan att han kunnat tillvarata komprometterande brev som bevismaterial. Zborowski var inte bara ansvarig fšr mordet pŒ Sedov; han lŒg ocksŒ bakom det inbrott som i november 1936 (pŒ Œrsdagen av Oktoberrevolutionen) skedde i de delar av Trotskijs arkiv, som deponerats i Europa. Men GPU hade ingenting fšr sina vedermšdor. Inte heller i dessa arkiv kunde man hitta nŒgot komprometterande.(89) Men nu tror WG att de har hittat ett argument: en del av Trotskijs arkiv Šr ju Šn idag hemligstŠmplat! Det Šr delvis sant. Strax fšre sin dšd lŠt Trotskij avskilja en del av sitt arkiv, vilket inte skulle šppnas fšr forskning fšrrŠn 1980. Det var den del som innehšll materialet om FjŠrde Internationalen. Det rŒdde fullt vŠrldskrig. Man visste inte vilken sida som skulle vinna, eller hur vŠrlden skulle se ut efter kriget. Men man visste att FjŠrde Internationalens medlemmar skulle fšrfšljas antingen det rŒdde en fascistisk, borgerligt-demokratisk eller stalinistisk regim i ett land. Det var nšdvŠndigt att fšrhindra att FjŠrde Internationalens medlemmar utsattes fšr fšrfšljelse. DŠrfšr stŠngdes denna del av arkiven. Att den skulle innehŒlla nŒgonting som kunde bekrŠfta anklagelserna i Moskva-rŠttegŒngarna Šr fullstŠndigt otroligt. Detta skulle dessutom redan vara kŠnt idag. Denna stŠngda del av arkiven har nŠmligen i praktiken redan šppnats. Genom sŠrskilt tillstŒnd frŒn Trotskijs Šnka, Natalia Sedova, fick Isaac Deutscher tillstŒnd att gŒ igenom den stŠngda sektionen under arbetet pŒ sin biografi šver Trotskij. I tredje delen av biografin har han flitigt anvŠnt sig av detta arkivmaterial.(90) Senare har Šven andra forskare fŒtt tillgŒng till denna del av arkiven. Ingen har fŒtt tag i nŒgra dokument, som stšder MoskvarŠttegŒngarnas anklagelser.

 

terstŒr dŒ de švriga arkiven, de som fšrdes av de hemliga underrŠttelsetjŠnsterna i England, Polen, Tyskland och Japan. HŠr borde det verkliga sprŠngstoffet finnas. De anklagade ÓbekŠndeÓ flera gŒnger att de haft samtal och mšten i Sovjet med agenter frŒn dessa underrŠttelsetjŠnster. Dessa mŒste ha rapporterats till centrum av respektive agent och rapporten borde dŒ rimligen finnas i arkiven. Enligt rŠttegŒngen 1937 skulle Trotskij dessutom ha fšrt hemliga fšrhandlingar med Hess och enligt den 1938 med Rosenberg. Deras rapporter borde ocksŒ finnas kvar. Vad sŠger dŒ dessa arkiv?

 

SŒvitt vi vet Šr inte de brittiska arkiven Šnnu publicerade (Storbritannien har 50-ŒrsspŠrr pŒ sina arkiv). Men detta Šr mindre viktigt, eftersom Storbritannien kommer in fšrst i rŠttegŒngen 1938, och spionverksamheten hŠr snarast Šr retroaktiv. Men fšr den mer explosiva delen av rŠttegŒngarna gŠller det nu att se om det finns dokument som bekrŠftar kontakten med det fascistiska Tyskland och Japan. Dessa tvŒ lŠnder fšrlorade som bekant andra vŠrldskriget. Administrationen – inklusive arkiven – švertogs av de allierade. Halva Tyskland ockuperades av ryssarna – inklusive huvudstaden Berlin. En mycket stor del av de tyska arkiven hamnade sŒlunda i ryska hŠnder. De tyska och japanska arkiven har šppnats fšr forskning. Efter 1945 upprŠttades en ÓfolkdemokratiÓ i Polen med rysk hjŠlp. De gamla arkiven frŒn tiden fšre kriget Šr sŒlunda tillgŠngliga Œtminstone fšr ryska och polska forskare. Dessa arkiv har genomarbetats och sorterats. De har analyserats av mŠngder av forskare, som skrivit avhandlingar om nutidshistoria. Ingenstans i de vŠldiga arkiven har nŒgon enda forskare lyckats hitta en enda liten papperslapp som skulle kunna bekrŠfta Moskva rŠttegŒngarnas pŒstŒenden om samarbete mellan Nazi-Tyskland och de gamla bolsjevikerna. Ingen forskare – vare sig amerikansk, engelsk, fransk eller rysk – har fŒtt mšjligheten att bli odšdlig genom att gšra detta sensationella fynd. De hittade inget av samma anledning som ingen nŒgonsin hittar det sjunkna Atlantis – alltsammans Šr sagor.

 

De sovjetiska myndigheterna, som fšrvisso vet vad de gšr har diskret lŒtit Šmnet falla efter 1945. Man har inte visat nŒgot intresse fšr att bekrŠfta MoskvarŠttegŒngarnas anklagelser med hjŠlp av exproprierade dokument. Och Šven om man tŠnker sig det fullkomligt otroliga att varje dokument brŠnts upp, har de sovjetiska myndigheterna ŠndŒ en mšjlighet att kontrollera uppgifterna. Den man som skulle ha fšrt underhandlingar med Trotskij, nŠmligen Hitlers stŠllfšretrŠdare Hess, sitter fortfarande i fŠngelse i Berlin – det har han gjort sedan 1945 – švervakad av de allierade styrkorna. Varfšr har de sovjetiska myndigheterna inte under alla dessa Œr (inte ens under Stalins levnad) visat nŒgot intresse fšr att fšrhšra honom om kontakterna med Trotskij? Kanske har man inte kommit pŒ iden? I sŒ fall fick man en pŒminnelse redan 1946, dŒ Trotskijs Šnka – sedermera understšdd av en stor grupp ledande intellektuella i England och USA – i ett šppet brev krŠvde att man i NŸrnbergsprocessen skulle ta upp frŒgan om det funnits nŒgra kontakter mellan Nazi-Tyskland och Trotskij. Hon krŠvde att Hess skulle fšrhšras infšr domstolen. Men de sovjetiska representanterna i fšrundersškningarna visade samma mŠrkliga likgiltighet nu som under MoskvarŠttegŒngarna. De tog inga initiativ, de avstod frŒn att fšrhšra Hess eller pŒ annat sŠtt ta upp frŒgan. Den togs inte heller upp. l det šgonblick dŒ de sovjetiska myndigheterna hade mšjlighet att infšr vŠrlden visa sanningshalten i MoskvarŠttegŒngarna – dŒ fšredrog de att tiga.(91) Och det var nog klokt gjort.

Till frŒgan om ÔbekŠnnelsernaÕ

ÓJag bekŠnner att min vŠgran att erkŠnna mig skyldig, objektivt utgšr ett kontrarevolutionŠrt steg.Ó (Krestinskij 1938)

 

Vi har nu undersškt MoskvarŠttegŒngarna ur ett flertal olika aspekter och kommit fram till att anklagelserna inte stšds av nŒgot bevismaterial. De ÓbekŠnnelserÓ som lŒg till grund fšr anklagelserna har visat sig innehŒlla oklarheter, tvetydigheter, sjŠlvmotsŠgelser och direkta felaktigheter. DŠrmed Šr grunden fšr rŠttegŒngarna egentligen undanryckt, och frŒgan borde vara uttšmd. Men sŒ Šr det inte fšr Wickman-Gustafsson. De fortsŠtter envetet att tro pŒ sin Stalin. Deras enda argument Šr det faktum att de anklagade ÓbekŠndeÓ sina ÓbrottÓ. Och, frŒgar de nu, hur skall man kunna fšrklara det med annat Šn att de verkligen var skyldiga? SŒ hŠr lŠgger de ut texten:

 

Om det hade fšrekommit t.ex. tortyr skulle minsta antydan om detta frŒn de Œtalade ha blŒst som en storm genom vŠrldspressen. Varfšr skulle inte de Œtalade, om nŒgot slag av yttre tryck var ÔfšrklaringenÕ ha gjort som t.ex. anti-fascisterna i Spanien idag, dvs. ha stŠllt sig upp infšr sittande rŠtt och avslšjat bšdlarna? OcksŒ hŠr har vi bara en rimlig fšrklaring: bekŠnnelserna var pŒ intet sŠtt frukten av tortyr. (s. 181)

 

Det Šr verkligen synd om Kurt Wickman och Lars Gustafsson. Varje gŒng de fšrsšker fšrsvara tyrannen Stalin hugger de i sten. Det Šr Šnnu mera synd om KFML som har fŒtt sŒ usla fšrsvarsadvokater. €r det verkligen ingen inom KFMLs ledning som kunde ha talat om fšr WG att ovanstŒende ÓargumentÓ talar mot deras egen sak? Man har ju Œtminstone en docent i historia inom sin ledning. Sover han pŒ sammantrŠdena? Detta ÓargumentÓ Šr en bumerang. Vi skall nu visa hur WG hamnar ur askan i elden.

 

Det finns flera sŠtt att nŠrma sig ÓbekŠnnelsernaÓ. Vi skall bšrja med att undersška om ÓbekŠnnelsernaÓ var entydiga och fullstŠndiga. Vi har redan noterat en viktig skillnad mellan de som ÓbekŠndeÓ en Óobjektiv skuldÓ och de som ÓbekŠndeÓ en ÓsubjektivÓ. Men dessutom kan man notera flera andra intressanta intermezzon. Anklagade tog nŠmligen infšr rŠtta tillbaka delar av sin ÓbekŠnnelseÓ och i ett fall t.o.m. hela ÓbekŠnnelsenÓ. Det Šr mycket lŠrorikt att se hur domstolen och Œklagaren reagerade i dessa fall.

 

I den fšrsta rŠttegŒngen 1936 lŠmnade bŒde Smirnov och Golzman partiella ÓbekŠnnelserÓ. SŠrskilt Smirnov visade infšr rŠtten att han inte var helt knŠckt av GPUs fšrhšrsmetoder. Vid varje ÓbekŠnnelseÓ frŒn nŒgon av de medanklagade, fšrnekade han samršre med ÓcentrumÓ.(92) Det gick inte att fŒ ur honom en enda konkret detalj. SŒ hŠr kunde det lŒta:

 

V. NŠr uttrŠdde ni dŒ ur centrum?

S. Jag tŠnkte inte ens pŒ att uttrŠda. DŠr fanns ingenting att uttrŠda ifrŒn.

V. Fanns det ett centrum?

S. Vad dŒ fšr ett centrum? (93)

 

I rŠttegŒngen framstŠlldes Smirnov som ÓTrotskis stŠllfšretrŠdare i SovjetunionenÓ och som Óden trotskistiska organisationens huvudmanÓ.(94) Men om han verkligen var det, dŒ faller hela processen i smŒbitar nŠr han inte ÓbekŠndeÓ nŒgra konkreta detaljer och inte heller kunde šverbevisas med hjŠlp av nŒgot annat material. Den slutsatsen Šr desto mer berŠttigad som Smirnov under sŒ gott som hela den tid dŒ centrum skulle ha varit i verksamhet, satt i fŠngelse (under tiden 1 jan. 1933 till rŠttegŒngens bšrjan). Hur kunde man dŒ leda en sŒdan enorm sammansvŠrjning? Detta faktum, som i varje normal rŠttegŒng skulle ha varit ett argument fšr de anklagades oskuld, blev i Œklagarens absurda vŠrld ett bevis fšr motsatsen: ÓJag drar den slutsatsen, att nŠr centrum arbetade, sŒ var det tack vare den vŠl organiserade fšrbindelsetekniken, tack vare vilken t.o.m. de som inte befann sig pŒ fri fot, exempelvis Smirnov, kunde delta i ledningen av centrums verksamhet. – Smirnov har suttit hŠktad sedan 1 januari 1933, men vi vet, att Smirnov i fŠngelset organiserade fšrbindelse med trotskister. Man upptŠckte nŠmligen chiffer, med vars hjŠlp Smirnov i fŠngelset hade fšrbindelser med sina kamrater.Ó (95) Detta chiffer, som naturligtvis skulle ha varit ett mycket viktigt bevismaterial, visades inte upp infšr rŠtten. Det nŠmndes inte ens i nŒgon av ÓbekŠnnelsernaÓ eller i sjŠlva rŠttsfšrhandlingarna. Det hade annars varit ett medel fšr att kontrollera ÓbekŠnnelsernasÓ sanningshalt. Chiffret dyker upp som gubben ur lŒdan i Œklagarens slutplŠdering och fšrsvinner lika hastigt igen.

 

Att Smirnov endast gjorde en partiell ÓbekŠnnelseÓ var en form av olycksfall i arbetet. De anklagade i rŠttegŒngarna var ett mycket snŠvt urval av alla de som fšrhšrdes och som pŒstods vara inblandade i komplotterna. Alla som hŒrdnackat nekade, sorterades bort redan innan rŠttegŒngarna. Att detta inte skedde med Smirnov, berodde pŒ att man redan frŒn bšrjan lagt upp rŠttegŒngen med honom som huvudman. Man kunde inte skjuta upp den i det oŠndliga. Man fick ta den halva ÓbekŠnnelseÓ han gjorde.

 

I rŠttegŒngen 1937 slapp man nŒgra sŒdana intermezzon, Šven om Radek utnyttjade sitt vittnesmŒl till att strš ut cynismen och halvkvŠda visor, som de initierade kunde fšrstŒ. Men i rŠttegŒngen 1938 skedde just det WG efterlyser: en av de Œtalade tog infšr rŠtta tillbaka sin ÓbekŠnnelseÓ. Det var Krestinskij, som vid anklagelseaktens upplŠsning fšrsta dagen, fšrklarade att han var oskyldig:

 

Kr. Jag Šr inte skyldig. Jag Šr inte en trotskist. Jag har aldrig varit medlem av hšgerns och trotskisternas block, om vars existens jag inte ens var medveten. Inte heller har jag begŒtt nŒgra av de brott som jag personligen Œtalas fšr; sŠrskilt inte fšr anklagelsen att ha haft fšrbindelser med den tyska underrŠttelsetjŠnsten.

Ordf. BekrŠftar ni den bekŠnnelse ni gjorde vid de preliminŠra fšrhšren?

Kr. Ja, vid de preliminŠra fšrhšren erkŠnde jag, men jag har aldrig varit trotskist.

O. Jag upprepar frŒgan: Šr ni skyldig?

Kr. Innan min arrestering var jag medlem av Sovjetunionens kommunistiska parti (bolsjevikerna) och jag Šr sŒ nu ocksŒ.

O. Fšrklarar ni er skyldig till anklagelsen fšr att ha deltagit i spionverksamhet och fšr att ha deltagit i terroristisk aktivitet?

Kr. Jag har aldrig varit trotskist. Jag har aldrig tillhšrt hšgerns och trotskisternas block och har inte begŒtt ett enda brott. 96)

 

Under den fšrsta dagens fšrhšr skšt Œklagaren in flera frŒgor fšr att de andra Œtalade skulle ange Krestinskij. klagaren vŠnde sig flera gŒnger till honom. Varje gŒng nekade Krestinskij fast och bestŠmt till varje anklagelse. (97) Han fšrklarade att han brutit med Trotskij 1927, och att han i ett brev till Trotskij 27 nov. 1927 skarpt kritiserat hans politik. Han bad uttryckligen Œklagaren att detta brev skulle visas fram. klagaren fšrklarade att det inte fanns nŒgot sŒdant brev:

 

Kr. Det brev jag syftar pŒ Šr i domstolens Šgo, ty det togs ifrŒn mig under husundersškningen, och jag krŠver att detta brev lŠggs till handlingarna.

V. Handlingarna innehŒller ett brev daterat den 11 juli 1927, som togs ifrŒn er under husundersškningen.

Kr. Men det finns ett annat brev frŒn den 27 november...

V. Det finns inget sŒdant brev.

Kr. Det Šr omšjligt. (98)

 

I de smŒfrŒgor som Œklagaren under den fšrsta dagen stršdde in till Krestinskij lyckades denne fŒ fram att han vid fšrundersškningen talat under tryck frŒn fšrhšrsledarna och att den ÓbekŠnnelseÓ han lŠmnat var framtvingad. Han hade inte tagit tillbaka den dŒ, dŠrfšr att han visste att hans deklaration isŒfall Óinte skulle nŒ fram till partiet och regeringen.Ó(99)

 

SjŠlva fšrhšret av Krestinskij Šgde inte rum fšrrŠn under rŠttegŒngens andra dag (man skšt dessutom pŒ det frŒn fšrmiddag till eftermiddagen). Det bšrjade med att Œklagaren trollade fram brevet frŒn den 27 nov. 1927, vilket dagen innan varit som bortblŒst. Under natten hade Vysjinskij fŒtt ordning pŒ sina papper och funnit brevet. Han lŠste upp delar av det infšr rŠtten och gav tolkningen att brevet endast var en manšver, att Krestinskij bršt med trotskismen fšr att fortsŠtta en trotskistisk kamp inom partiet. Han vŠnde sig dŠrefter till Krestinskij och frŒgade om denna tolkning av brevet var riktig. Krestinskij som fŒtt sova (eller snarare: inte fŒtt sova) pŒ saken, tog nu tillbaka hela sin tidigare fšrnekelse av anklagelseakten.

 

Kr. Mina erkŠnnanden under fšrundersškningen bekrŠftar jag fullkomligt.

V. Vad betyder i detta fall Er fšrklaring i gŒr, som inte kan betraktas som nŒgot annat Šn en trotskistisk provokation mot processen? Kr. I gŒr stod jag under inflytande av en šgonblicklig, hŠftig kŠnsla av falsk blygsel, framkallad av att jag befann mig pŒ de anklagades bŠnk och fick ett fšrkrossande intryck av anklagelseakten – ett intryck som fšrvŠrrades av mitt dŒliga hŠlsotillstŒnd. DŠrfšr var jag inte i stŒnd att sŠga sanningen. Jag var inte i stŒnd att sŠga, att jag var skyldig. IstŠllet fšr att sŠga: Ôja, jag Šr skyldigÕ, svarade jag nŠstan mekaniskt: ÔNej, jag Šr oskyldigÕ.

V. Mekaniskt?

Kr. Jag hade inte kraft att infšr vŠrldsoffentlighetens ansikte sŠga sanningen, att jag hela tiden har fšrt en trotskistisk kamp mot sovjetmakten. Jag ber domstolen att notera min fšrklaring, att jag helt och fullt bekŠnner mig skyldig till alla de svŒra anklagelser, som reses mot mig, personligen, och fšrklarar mig helt ansvarig fšr mitt fšrrŠderi. (100)

 

Vi vet inte vad som hŠnde med Krestinskij under natten mellan den 2 och 3 mars 1938, men det Šr inte sŒ svŒrt att gissa. Han hade inte tillrŠcklig styrka fšr att fortsŠtta att Óavslšja bšdlarnaÓ.(101) Hans agerande fick dock vissa Œterverkningar pŒ de andra Œtalade, ex.vis pŒ Bucharin. Till och med Jagoda, den fšrre GPU-chefen som iordningsstŠllt den fšrsta rŠttegŒngen 1936, och som alltid varit en trogen stalinist, bšrjade neka till vissa av anklagelserna. Ett tag tycks han t.o.m. ha fšrsškt att infšr rŠtten avslšja vad som verkligen hŠnt Gorkij. RŠttens ordfšrande beordrade en hastig paus, och efter pausen var det inte lŠngre tal om vad Jagoda velat sŠga. (102)

 

Hur reagerade man inom de utlŠndska kommunistpartierna pŒ Krestinskijs avslšjande av bšdlarna? Artur London, en ledande medlem av Tjeckoslovakiens kommunistiska parti, berŠttar: ÓI vŒra diskussioner hette det: Krestinskijs attityd avslšjade honom som en ovanligt vild fiende eftersom han t.o.m. under sjŠlva rŠttegŒngen fšrsškte misskreditera bolsjevikpartiets ledning och den sovjetiska rŠttvisan .Ó(103)

 

Det tillhšr historiens ironi att Artur London 15 Œr senare sjŠlv stod infšr rŠtta i Prag, dŠr han ÓbekŠndeÓ att han var brittisk och amerikansk spion. Det var i Slansky-processen, som exakt fšljde samma mšnster som Moskva-processerna. Det var en del av en hel serie liknande rŠttegŒngar i …steuropa. I en av dem intrŠffade ett intermezzo som gick Šnnu lŠngre Šn Krestinskijs intervention fšr att avslšja de stalinistiska bšdlarna. Det var i rŠttegŒngen mot Traicho Kostov i Bulgarien i december 1949. Kostov hade varit medlem i det bulgariska kommunistpartiet sedan 1924 och partiets sekreterare sedan 1940. Under kriget satt han i nazistiskt koncentrationslŠger och anvŠndes dŒ i den antifascistiska propagandan som ett mšnster fšr hur kommunister skulle upptrŠda. I den bulgariska efterkrigsregeringen var han Dimitrovs nŠrmaste man. Han anklagades nu, 1949, fšr att ha varit amerikansk spion sedan 1942, och fšr att i samarbete med Tito ha fšrsškt mšrda Dimitrov, stšrta den bulgariska regeringen och šverlŠmna landet till Jugoslavien. Men nŠr Kostov kom infšr rŠtten, fšrnekade han all skuld och pŒpekade att det inte fanns nŒgra som helst bevis fšr anklagelserna. Vad gjorde domstolen? klagaren avbršt fšrhšret, och lŠste istŠllet upp en ÓbekŠnnelseÓ som Kostov skulle ha gjort under fšrhšren, fick ett starkt medhŒll frŒn ÓfšrsvarsadvokatenÓ och frŒn domarna, som indignerat uppmanade Kostov att erkŠnna sin skuld. Kostov vŠgrade. Han hšll ut under hela rŠttegŒngen. Trots sitt nekande och trots att det inte lades fram nŒgra bevis fšr anklagelserna, dšmdes han till dšden. Efter avrŠttningen meddelades det lakoniskt i den bulgariska pressen att Kostov strax fšre sin avrŠttning ÓbekŠntÓ och fšrdšmt sin egen Óarroganta attitydÓ infšr domstolen. (104)

 

Det rŠcker med dessa exempel fšr att se vilken funktion ÓbekŠnnelsernaÓ spelade i rŠttegŒngarna. De var ett nšdtorftigt – mycket nšdtorftigt – kamouflage fšr att dšlja skŒdeprocessernas verkliga karaktŠr. Man mŒste vara en mycket trofast stalinist fšr att inte se den verklighet som dolde sig bakom dem. WGs retoriska frŒgor slŒr tillbaka pŒ dem sjŠlva.

 

Men Šnnu Šr vi inte fŠrdiga med ÓbekŠnnelsernaÓs karaktŠr. Det finns ytterligare en faktor som visar att dessa ÓbekŠnnelserÓ i sjŠlva verket talar mot rŠttegŒngarnas trovŠrdighet.

 

I det hŠr avsnittet har vi konsekvent satt termen ÓbekŠnnelserÓ inom citationstecken. Det har vi fšrst och frŠmst gjort fšr att markera att de enligt vŒr uppfattning var fšrfalskade. Men inte bara dŠrfšr. Vi har ocksŒ gjort det dŠrfšr att begrep pet ÓbekŠnnelseÓ inte exakt tŠcker den fšreteelse vi har att gšra med i Moskva-rŠttegŒngarna (och i de senare šsteuropeiska rŠttegŒngarna).

 

Vad menar vi med termen ÓbekŠnnelseÓ? Den innebŠr att en person bekŠnner sig skyldig till en fšreteelse. Han tar dŒ pŒ sig ansvaret fšr denna och motiverar (om han kan) varfšr han begick brottet. Om det Šr ett politiskt brott, och om han Šr politiskt medveten, dŒ utnyttjar han domstolen fšr att propagera fšr sina idŽer och fšrklara varfšr det var nšdvŠndigt att handla som han gjorde. Om han ex.vis fšrsškt mšrda Stalin, skulle han infšr rŠtten ha motiverat varfšr det var nšdvŠndigt att mšrda Stalin, ex.vis dŠrfšr att Stalin var en tyrann som fšrtryckte proletariatets politiska rŠttigheter. Han skulle, fšr att citera WGs ord, Óha stŠllt sig upp infšr sittande rŠtt och avslšjat bšdlarnaÓ. Detta Šr vad som menas med en bekŠnnelse. SŒ agerade socialistrevolutionŠrerna i den rŠttegŒng som hšlls mot dem 1922 i Moskva, anklagade fšr att ha sškt mšrda Lenin och Trotskij. De Œtalade fšrklarade sig skyldiga infšr rŠtten, och agiterade fšr att det enligt deras uppfattning var nšdvŠndigt att bedriva terror mot statsledningen. De endast beklagade att brotten inte hade lyckats. De bevarade sin ideologiska integritet och agerade politiskt infšr rŠtten. (Att de sedan hade fel politiskt sett, Šr en annan sak). SŒ agerade ocksŒ de trotskister – verkliga trotskister – som samtidigt med MoskvarŠttegŒngarna stod infšr rŠtta i Nazi-Tyskland, i Hamburg och i Danzig, anklagade fšr att ha bedrivit omstšrtande verksamhet i landet. De fšrklarade sig skyldiga och utnyttjade domstolen fšr att sprida sina idŽer.(105)

 

Men detta intrŠffade inte i MoskvarŠttegŒngarna. DŠr hŠnde nŒgot fullstŠndigt orimligt och otŠnkbart – orimligt bŒde ur historisk och psykologisk synvinkel. De anklagade – gamla bolsjeviker med ŒrslŒng erfarenhet av underjordisk kamp och av tidigare Œtal – fšrklarade sig inte bara skyldiga till Œtalspunkterna. De antog dessutom den andra sidans vŠrderingar och terminologi. Om de verkligen strŠvat efter att mšrda Stalin & Co., dŒ skulle de infšr rŠtten ha rest sig upp och fšrklarat varfšr de ville gšra det. De skulle ha fšrklarat sitt handlingssŠtt i sina egna termer. Detta skedde inte. ÓBekŠnnelsernaÓ i MoskvarŠttegŒngarna var inga erkŠnnanden utan underkastelser. SŒ gott som samtliga Œtalade ÓavstodÓ frŒn fšrsvarsadvokat (106), och de formligen bad om att fŒ bli avrŠttade fšr att sona sina brott. ÓFlera av de anklagade betonade, att de inte ansŒg sig berŠttigade att fšrsvara sig, dŒ den anklagelse som rests emot dem var riktigÓ(107), sŒ heter det typiskt nog 1936, som om det funnes nŒgot sjŠlvklart orsakssammanhang mellan dessa satser. ÓMedvetandet om att jag blev ett lydigt verktyg i Sinovjevs och Kamenjevs hŠnder, att jag blev en agent fšr kontrarevolutionen och att jag lyftat min hand mot Stalin tynger mig djuptÓ – det Šr Bakajevs sista ÓbekŠnnelseÓ 1936 innan han fšrklarar att han vŠntar pŒ Óden proletŠra domstolens vŠlfšrtjŠnta och rŠttvisa domÓ(108) Kamenev gŒr ett steg lŠngre: ÓSŒdan var vŒr vŠg och sŒdan Šr den avgrund av skŠndligt fšrrŠderi och all slags smuts, som vi sjunkit ned i.Ó(109) Det blev snarast vŠrre i den andra rŠttegŒngen. HŠr kan man studera verkliga exempel pŒ masochism och sjŠlvkastration. Pjatakov: ÓOm nŒgra timmar skall ni fŠlla er dom šver oss. HŠr stŒr jag infšr er i smuts, nedtryckt av mina egna brott, sjŠlv skulden till att jag beršvats allt, att jag fšrlorat mitt parti, att jag icke har vŠnner, att jag har fšrlorat min familj, att jag har fšrlorat mig sjŠlv...Ó (110) Eller Boguslavskij: Ó PŒ processen har upprullats en vedervŠrdig bild av fšrbrytelser, fšrrŠderi, blod och trolšshet. l denna bild intar jag en bestŠmd plats, en plats som med strafflagens sprŒk riktigt kŠnnetecknas i de artiklar, som anfšres efter den rŠttsliga undersškningen. Jag stŒr idag infšr er som en statsfšrbrytare, fšrrŠdare, en trolšs.Ó (111) Radek drev i sin slutplŠdering – medvetet eller omedvetet – masochismen till sin spets genom att lŒta processen ta sprŒnget frŒn det sublima till det lšjliga – om det nu gŒr att tala om en sŒdan grŠns i dessa rŠttegŒngar. SŒ hŠr beskriver Radek sitt sista brott: ÓUnder tvŒ och en halv mŒnad plŒgade jag rannsakningsdomaren. DŒ man frŒgade, om man plŒgat oss under rannsakningstiden, sŒ mŒste jag sŠga att man icke plŒgade mig, utan att det var jag som plŒgade rannsakningsdomarna och tvingade dem att gšra onšdigt arbete.Ó(112) Detta var nŒgra exempel frŒn slutplŠderingarna. Men det var inte bŠttre under fšrhšren av de anklagade. klagaren och de anklagade bedriver en formlig klappjakt fšr att finna de vŠrsta orden i det ryska sprŒket. En passage som den hŠr Šr typisk:

 

V. Hur skall man bedšma de artiklar och deklarationer, som ni skrev 1933 och i vilka ni gav uttryck Œt er hŠngivenhet fšr partiet. BedrŠgeri?

Kamenev: Nej. VŠrre Šn bedrŠgeri.

V. Trolšshet?

K. VŠrre.

V. VŠrre Šn bedrŠgeri, vŠrre Šn trolšshet – kan ni finna det ordet. FšrrŠderi?

K. Ni har funnit det.(113)

 

Det Šr fullstŠndigt omšjligt att alla dessa gamla bolsjeviker skulle ha agerat sŒ infšr domstol om de varit švertygade om nšdvŠndigheten att stšrta landets regering. De skulle Œtminstone – det Šr ett minimum – ha bevarat sitt eget sprŒk och sin egen terminologi. Att denna omvŠxling av sprŒket inte var en tillfŠllighet kan man se av en passage i rŠttegŒngen 1938. Rakovskij hade i sin ÓbekŠnnelseÓ vid nŒgra tillfŠllen rŒkat sŠga ÓoppositionenÓ i stŠllet fšr Ódet fascistiska kontraspionagetÓ eller nŒgot liknande. klagaren avbršt honom omedelbart:

 

I era fšrklaringar idag har ni tillŒtit er att anvŠnda flera sŒdana uttryck som om ni glšmde att ni Œtalas hŠr som medlem av en kontrarevolutionŠr bandit-spionage-diversionistisk fšrrŠdarorganisation. Jag anser det vara min plikt att pŒminna er om detta i min utfrŒgning av er och be er hŒlla er nŠrmare frŒgan om era fšrrŠdiska brott vilka ni har begŒtt, att tala utan filosofiska utsvŠvningar eller nŒgot annat som Šr helt ovidkommande. (114)

Varfšr ÓbekŠndeÓ de?

VŒr undersškning har visat att det Šr fullstŠndigt omšjligt att lŠgga ÓbekŠnnelsernaÓ som grund fšr frŒgan om MoskvarŠttegŒngarnas trovŠrdighet. SjŠlva deras karaktŠr talar fšr att rŠttegŒngarna var fšrfalskade frŒn bšrjan till slut. Men varfšr ÓbekŠndeÓ de? Hur kunde man fŒ dessa gamla bolsjeviker – vana vid svŒra fysiska och psykiska fšrhŒllanden – att brytas ned till den grad att de ÓbekŠndeÓ brott de aldrig begŒtt?

 

Det Šr en frŒga som Šnnu inte fullstŠndigt kan lšsas eftersom en sŒ stor del av det relevanta materialet Šr otillgŠngligt. Men vad vi vet Šr tillrŠckligt fšr att teckna konturerna. Vi skall fšrsška besvara frŒgan genom att nŠrma oss problemet ur olika synvinklar: psykologiskt, historiskt, tekniskt och politiskt.

 

Att en mŠnniska kan sŠga saker som inte Šr sanna, och t.o.m. ange sig sjŠlv som skyldig till brott hon inte begŒtt, Šr i och fšr sig inte ovanligt. Vid varje stšrre brott fŒr polisen hšgar med brev frŒn mŠnniskor som ÓerkŠnnerÓ sig skyldiga till brottet ifrŒga, Šven dŒ de varit pŒ helt andra platser dŒ brottet begicks. Under den psykiska press som existerar pŒ individen i klassamhŠllet kan t.o.m. detta till synes otroliga intrŠffa – att en individ sšker bryta sšnder sina stŠngsel genom att ta pŒ sig ett spektakulŠrt brott. Denna sida av saken, den psykologiska, Šr ingenting ofšrklarligt eller obegripligt. Den har sina djupaste rštter i de dunkla marker av mŠnniskans psyke dŠr drifterna Šr fastgrodda. SkuldkŠnslor och dšdsdrift – det Šr krafter som motverkar och kompletterar sjŠlvbevarelsedriften. Den psykiska roten hos individen Šr outforskad och okŠnd fšr oss Šnnu idag, trots de stora framsteg som gjorts inom psykiatrin under det hŠr seklet. Hittills kŠnner vi egentligen bara dess effekter och dess utslag. Vi kan bilda teorier om hur olika samhŠllsformationer sŠtter driftsmekanismerna i ršrelse – fšrstŠrker vissa och bromsar andra. Men vi kŠnner inte dess inre lagar. Men det Šr mycket symptomatiskt att ÓbekŠnnelserÓ av denna typ – Šven de i Moskva-rŠttegŒngarna – Œtfšljs av en begŠran av sjŠlvutplŒning.

 

Men svaret pŒ frŒgan kan inte enbart sškas inom psykologin. Vi Šr inga myror. Det mŠnskliga psyket Šr tillrŠckligt rikt fšr att tillŒta att mŠnniskan inte Šr lik sig i alla tider och i alla samhŠllen. TvŠrtom. Formbarheten Šr sŒ stor att mŠnniskan kan gšras om till nŠstan vad som helst – frŒn helgon till skurkar. Det finns epoker i mŠnniskans historia dŠr masshysteri bar dominerat och dŠr stora sektorer av befolkningen levt under ett starkt emotionellt eller politiskt tryck. Under sŒdana epoker kan mŠnniskor bryta samman en masse och erkŠnna sig skyldiga till de mest vansinniga saker – brott som i absurditet vŠl stŒr i paritet med vad som dšk upp i MoskvarŠttegŒngarna. SŒdant skedde ex. vis under 1600-talet, hŠxfšrfšljelsernas storhetsperiod. SamhŠllet kom i ršrelse, kvinnor och mŠn angav sig sjŠlva och varandra fšr att ha rest till BlŒkulla, fšr att vara djŠvulens agenter och fšr att ha dšdat eller planerat dšda ledande digniteter inom kyrkan. ÓBekŠnnelsernaÓ kom i de flesta fall till fullstŠndigt frivilligt och utan nŒgon form av tortyr. Vad berodde de pŒ? Vi kan inte utreda denna frŒga i detta sammanhang. Funderingar om allmŠn ÓvidskepelseÓ eller ÓmŠnniskans eviga naturÓ gšr ingen klokare och svarar inte pŒ frŒgan varfšr detta fenomen upptrŠdde just under 1600-talet och inte i en annan epok? Varfšr var ÓmŠnniskans eviga naturÓ annorlunda under 1500-talet och under 1700-talet? Enligt vŒr uppfattning mŒste man se hŠxfšrfšljelserna som en del av den samhŠlleliga totaliteten pŒ 1600-talet, en epok dŒ hela Europa stod i skiftet mellan tvŒ samhŠllsformationer. Denna oerhšrt plŒgsamma process lšsgjorde alla samhŠllets motsŠttningar, vilka fšrstŠrkte varandra i en vŒldsam, intensiv kamp, vars slutresultat blev det borgerliga, kapitalistiska samhŠllet. HŠxfšrfšljelserna var ett reaktionŠrt instrument fšr att fšrhindra samhŠllets švergŒng till ett hšgre stadium, det var ett instrument som via terrorism, religišs vidskepelse och masshysteri sškte motverka genombrottet fšr nya produktionsfšrhŒllanden. Det var ingen tillfŠllighet att intellektuell rationalism var en av de nyheter som borgerskapet fšrde in i kampen mot de religišsa vanfšrestŠllningarna Vika lite som det Šr en tillfŠllighet att borgerskapet inte fšrde kampen fšr ett rationellt tŠnkande till slutet; man behšll en bottensats av vidskepelse att anvŠndas vid behov).

 

Men varje samhŠllelig fšreteelse krŠver en institution fšr att kunna realiseras. HŠxfšrfšljelserna genomfšrdes av en sŒdan – kyrkan. Detta var minst av allt en tillfŠllighet. Fšrutom att kyrkan var direkt engagerad i klasskampen genom sina feodala Šgor, var den idealisk som šverfšrare av de samhŠlleliga motsŠttningarna och som agent fšr masshysterin. Just inom religionens emotionellt šverspŠnda vŠrld skapades den rŠtta miljšn, det rŠtta trycket fšr att mŠnniskor skulle kunna omskapas och brytas ned intellektuellt, emotionellt och moraliskt.(Alla som Šr intresserade av att se hur mekanismen fungerar idag – fšrvisso pŒ en lŠgre nivŒ – uppmanas gšra ett studiebesšk pŒ ett Maranatamšte eller titta in hos PingstvŠnnerna). Kyrkans medlemmar blev ett offer fšr sin egen organisations sociologiska lagar, fšr dess emotionella tryck och dess ideologiska fšrtryck.

 

Att det just var inom kyrkan man kunde fŒ fram ÓbekŠnnelsernaÓ berodde pŒ den solidaritet som sammanfogade alla dess medlemmar. De Ófrivilliga bekŠnnelsernaÓ blev ett uttryck fšr det krav organisationen stŠllde pŒ medlemmarna. Men fšr de som stod utanfšr kyrkan eller lšsgjort sig intellektuellt frŒn dess inflytande mŒste man anvŠnda andra medel. Det blev inkvisitionens uppgift att pŒ 1600-talet spela samma roll som GPU spelade inom den ryska samhŠllsformationen pŒ 1930-talet. FrŒn att ha varit ett instrument fšr bekŠmpning av reformationen utvecklades det i takt med den samhŠlleliga utvecklingen till ett repressivt organ som via terror sškte hindra samhŠlleliga fšrŠndringar. Inkvisitionen blev ett medel fšr att tvinga fram ÓbekŠnnelserÓ frŒn de som angivits i de Ófrivilliga bekŠnnelsernaÓ(115), eller mot de vetenskapsmŠn som i sina forskningar kommit fram till resultat som kunde utnyttjas fšr švergŒngen frŒn feodalism till kapitalism, mŠnniskor som inte anvŠnde sin kunskap fšr att lšsa esoteriska skenproblem eller fšr att stŠrka kyrkans makt, utan tvŠrtom producerade kunskap fšr den borgerliga revolutionens teknologi. (ex.vis Galileo Galilei, som under inkvisitionen tvangs ÓbekŠnnaÓ att hans vetenskapliga resultat var felaktiga). (116)

 

Parallellerna mellan hŠxfšrfšljelserna pŒ 1600-talet och MoskvarŠttegŒngarna Šr naturligtvis inte absoluta och sjŠlvklara. Men man bšr observera de gemensamma dragen, inte minst likheterna mellan vŒr egen epok – som stŒr i švergŒngen frŒn kapitalism till socialism – och 1600-talets kamp mellan feodalism och kapitalism.

 

Inkvisitionen och senare institutioner av liknande slag har till vŒr epok šverlŠmnat en teknisk kunskap inom tortyrens omrŒde, vilken varit absolut ovŠrderlig fšr GPU likavŠl som fšr andra repressiva organ i andra samhŠllen av idag. Utan denna kunskap hade man inte sŒ snabbt och sŒ effektivt kunnat bryta ned Šven de starkaste viljor. Vi skall nu undersška denna teknik. (117)

 

Det Šr helt uppenbart att tortyr anvŠndes flitigt under utrensningarna i Sovjetunionen pŒ 1930-talet – vi har sŒ mŒnga vittnesmŒl om detta att frŒgan inte lŠngre kan betvivlas. Men om man studerar materialet nŠrmare kan man sluta sig till att de rent fysiska tvŒngsmetoderna anvŠndes mer pŒ de vanliga partimedlemmarna (ÓbasenÓ) och pŒ icke-partimedlemmar Šn pŒ de gamla bolsjeviker i ledande stŠllning som stŠlldes infšr rŠtta. GPU-mŠnnen fick uppenbarligen friare hŠnder att dra fram ÓbekŠnnelserÓ ur en herr Ivanov Šn ur ex.vis Bucharin. Fšr de hšgre partimedlemmarna hade man andra, mer raffinerade metoder, som mera byggde pŒ psykisk tortyr. Men innan denna kunde bli effektiv mŒste individen gšras mottaglig. Det skedde genom de metoder som anvŠnds av polismyndigheter šver hela vŠrlden: lŒnga och pressande fšrhšr, helst nattetid, fšrbud att sova, underhaltig fšda, lŒngvarig isolering frŒn andra mŠnniskor (vilket gšr att den anklagade ofta upplever ett emotionellt fšrhŒllande till fšrhšrsledaren), bristande sanitŠra fšrhŒllanden etc. etc. MotstŒndskraften Šr individuell, men ingen kan genomgŒ en sŒdan behandling och en efterfšljande tortyr utan att brytas ned och fšrlora kontrollen šver sig sjŠlv.(118) Artur London beskriver i sin bok ÓBekŠnnelsenÓ ingŒende hur nedbrytningsprocessen gŒr till. Vi skall citera nŒgra enstaka exempel pŒ vad som kunde hŠnda i ett tjeckoslovakiskt fŠngelse 1951 (scener som i sin tur var kalkerade pŒ GPUs erfarenheter frŒn 1930-talet):

 

Jag Šr tšrstig. Jag skakar av kšld. Jag tittar fšrvirrat pŒ matskŒlen vid mina fštter. NŒgra minuter gŒr. Dšrrar slŒs igen. Jag hšr tomma skŒlar plockas bort. Jag kommer alltsŒ varken att fŒ nŒgon sked eller en fri hand att Šta med! Jag lŠgger mig pŒ knŠ och lyckas med svŒrighet luta skŒlen till lŠpparna. Men hur skall jag kunna Šta? Jag fšrsšker fŒ fatt i gršnsaksbitarna. I det šgonblicket šppnas dšrren.

– Hit med det dŠr! sŠger vakten och ta; skŒlen. Och nu – sŠtt igŒng och marschera igen!

– Utmattningen gšr varje steg svŒrt. Vakten har redan varit inne tvŒ gŒnger och misshandlat mig fšr att jag stannat.
– SmŠrtan i rygg och axlar blir stickande. Jag fŒr kramp i de fjŠttrade armarna. Jag orkar inte tŠnka lŠngre, medvetande fšrdunklas. Utan underskjorta, tršja och rock fryser jag allt vŠrre. – Jag gŒr och gŒr. Jag har varken Štit eller druckit pŒ ett dygn. – Jag sjunker ned pŒ golvet, men den brutala stŠmman ryter genast till. Jag orkar inte reagera. Vakten šppnar, stormar in och bšrjar hota. Jag vŠgrar resa mig. Jag sŠger till honom att ingen har rŠtt att behandla en mŠnniska sŒ hŠr och allra minst en oskyldig, – Jag vill inte att mitt uppror ska betraktas som en fientlig attityd. Jag fortsŠtter att gŒ, marscherar med mšda Šnda till kvŠllen. DŒ hŠmtas jag med fšrbundna šgon till en annan byggnad. DŠr kedjas mina hŠnder bakŒt. Masken tas av. Jag stŒr framfšr en kraftigt byggd man av medellŠngd, elegant klŠdd, som jag inte kŠnner. Han Šr ÔutfrŒgarenÕ, som fŒtt till uppgift att ÔintervjuaÕ mig. – Hela natten hšr jag bara fšrolŠmpningar och en stŠndigt upprepad fras: – BekŠnn vem ni Šr! ErkŠnn era brott. SŒna som ni har ett namn. ErkŠnn ert namn! – BekŠnn! ErkŠnn! ErkŠnn, erkŠnn – bekŠnn!! etc. etc. (119)

 

Utšver fysisk tortyr och psykisk nedbrytning har GPU i flera fall anvŠnt gisslan fšr att fŒ fram ÓbekŠnnelserÓ. Det fanns lagar i Sovjetunionen pŒ 1930-talet som mšjliggjorde arresteringar av de anklagades familjer och dšdsstraff pŒ 12-Œringar. Detta utnyttjade man fšr att fŒ fram ÓbekŠnnelserÓ. LikasŒ utnyttjade man i rŠttegŒngarna den gruppkŠnsla som satt mycket djupt hos de gamla bolsjevikerna: om du inte ÓbekŠnnerÓ, eller om du tar tillbaka ÓbekŠnnelsenÓ, sŒ drabbas de andra som sitter pŒ de anklagades bŠnk extra hŒrt, dessa som varit dina vŠnner och kamrater i 30 Œr, och som du kŠnner djup solidaritet med! Dela straffet, sŒ blir det lŠttare!

 

Men inte heller denna form av utpressning kunde rimligtvis rŠcka fšr att bryta ned nŒgra av bolsjevismens stšrsta hjŠrnor. Vi mŒste i detta fall istŠllet sška den dominerande fšrklaringen i de politiska fšrhŒllanden som mšjliggjorde rŠttegŒngarna och ÓbekŠnnelsernaÓ. Vi mŒste hŠr betŠnka den epok vi lever i.

 

Epoken efter 1917 prŠglas av borgarklassens nedgŒng och dekadans. SamhŠllet Šr moget fšr en švergŒng till ett nytt produktionssŠtt. Men ingen hŠrskande klass ger frivilligt upp sina positioner. Det industrialiserade samhŠllet har skapat en enorm arsenal av vapen, med vars hjŠlp den nedŒtgŒende bourgeoisin kan fšrsvara sin stŠllning och hindra samhŠllets och mŠnsklighetens progressiva utveckling. Borgarklassen har blivit en enorm fjŠttra pŒ mŠnsklighetens fštter. Den balans och den mognad som kŠnnetecknar ett samhŠlle med stabila klasskrafter finns inte lŠngre. Harmonin har brutits och ersatts med paroxysmer och vansinnesanfall. Den dšende borgarklassen har genom sin dominans fšrmŒtt att sŠtta hela samhŠllet i ett tillstŒnd av dekadans och šppnat portarna fšr den vŠrsta formen av vidskepelse, fšr intellektuella galenskaper och allskšns politiska Šventyrare. Fascismen Šr ett medel fšr att rŠdda borgerskapet i kris, avskaffa den (j sig mycket begrŠnsade) borgerliga demokratin, Œterintroducera medeltida fšrdomar och irrationellt tŠnkande (antisemitism, hakkorsmystik, rasfšrdomar, ledarkult) fšr att gšra massorna lŠtthanterliga och atomisera arbetarklassen. Det Šr ingen tillfŠllighet att Hitler introducerade nŠstan hela den struktur som Stalin skulle ta efter: utrensningar inom det egna partiet (det finns ett direkt samband mellan utrensningen inom nazistpartiet 1934 och de Stalinska utrensningarna tvŒ Œr senare), ett system av fšrfalskade rŠttegŒngar och en uppdriven hysterisk atmosfŠr med syfte att omšjliggšra varje form av politisk organisering. (Vi kan se exakt samma mšnster under McCarthyperioden i USA).

 

Detta innebŠr naturligtvis inte – som liberalerna tanklšst pŒstŒr – att fascism och stalinism Šr tvillingar, och att frŒgan gŠller ÓdemokratiÓ eller ÓdiktaturÓ. Stalinismen och fascismen Šr, fšr att anvŠnda Trotskijs utmŠrkta formulering, ÓtvŒ symmetriska fenomenÓ. (120) Genom borgarklassens internationella dominans spreds dessa sociala upplšsningstendenser till den byrŒkratiserade och isolerade arbetarstaten. Den stalinska byrŒkratin sŒg i de fascistiska metoderna en kortsiktig lšsning pŒ statens och samhŠllets inre problem och struntade i att de sociala skadorna var ošverskŒdliga och att de i nŠsta stadium skulle fšrsvŒra samhŠllets utveckling. Den borgerliga dekadansen skapade den rŠtta intellektuella atmosfŠren fšr att gšra rŠttegŒngarna trovŠrdiga; de skapade den hysteriska atmosfŠr, dŠr den moraliska upplšsningen var mšjlig. Om man kunde tro att judar Œt kristna barn vid pŒsken, fšrgiftade brunnar och iscensatte en jŠttelik konspiration, varfšr skulle man dŒ inte kunna tro att gamla bolsjeviker var i allians med Hitler och Mikado? Om man kunde genomfšra utrotning av mŠnniskor pŒ industriell basis, varfšr skulle man dŒ inte kunna bygga upp en institution som drev gamla bolsjeviker att ÓbekŠnnaÓ att de genomfšrt industriellt sabotage i syfte att ŒterupprŠtta kapitalismen? Den borgerliga ideologins dominans fšrstŠrkte de hŠmmande och byrŒkratiska stršmningarna inom arbetarršrelsen. Den gav den stalinistiska byrŒkratin en lŠrdom i knowhow; den skapade en atmosfŠr dŠr de gamla bolsjevikerna sjŠlva trodde att de tjŠnade socialismens sak genom att offra sig; den gjorde att en mycket stor del av vŠnsterintelligentsian i VŠsteuropa var tolerant mot MoskvarŠttegŒngarna. Var de inte skyldiga till det de erkŠnde, var de Œtminstone sŠkert skyldiga till nŒgot annat, och om de inte var skyldiga alls var det vŠl ŠndŒ bara en smŒsak jŠmfšrt med fascismens brott, och skulle man inte tjŠna reaktionen genom att protestera? SŒ resonerade dessa stalinistiska lakejer, som sŒ enkelt och smŠrtfritt bytte husse efter andra vŠrldskriget och efter det lade ned sin energi pŒ att istŠllet urskulda USA-imperialismens brott.

 

DŠrmed kan vi definiera den faktor dŠr alla dessa olika punkter sammanstrŒlar och fšrstŠrker varandra – den stalinistiska traditionen i arbetarršrelsen. ByrŒkratin hade vuxit fram och stŠrkt sitt grepp šver samhŠllet genom att upplšsa den marxistiska teorin i enskilda bestŒndsdelar. Dessa sattes samman igen i en fšrenklad och vanstŠlld form. Det var som ett puzzle dŠr de viktigaste bitarna fattades och de andra tvingades in i en form som inte passade. IstŠllet fšr en levande marxism fick man ett grinande monster. ByrŒkratin hade fšr att frŠmja sina kortsiktiga mŒl introducerat begreppsfšrvirring, terminologisk lšslighet och ett slappt sprŒk. I nŠsta steg blev den sjŠlv offer fšr sina egna fŠllor. Den vetenskapliga begreppsapparaten – detta viktiga instrument som kan hjŠlpa oss fšrklara och fšrŠndra vŠrlden – fšrvandlades till billiga fraser och lšsa definitioner. Hela arbetarršrelsen – Šven den utanfšr Sovjetunionen – fšrgiftades av detta ideologiska virus. SŠrskilt inom de kommunistiska partierna i Komintern – men fšrvisso inte bara dŠr – skapades en atmosfŠr dŠr praktiskt taget vad som helst kunde hŠnda. Vi skall ta en liten episod. Den amerikanske fšrfattaren Richard Wright var pŒ 30-talet medlem av en litterŠr organisation som dominerades av det amerikanska kommunistpartiet (klubben kallades ironiskt nog fšr ÓJohn Reed-klubbenÓ; John Reeds klassiker ÓTio dagar som skakade vŠrldenÓ var fšrbjuden i Sovjet under Stalinepoken). En dag introducerades i deras klubb en ny kamrat, en viss Young, som enligt egen utsago kommit som sŠndebud frŒn partiet fšr att hjŠlpa klubben i dess arbete.

 

En kvŠll bad Young vid ett sammantrŠde att fŒ sitt namn uppsatt pŒ fšredragningslistan. NŠr det blev hans tur att tala, reste han sig upp och gjorde ett av de vŒldsammaste och hŠtskaste politiska utfallen i klubbens historia mot en av vŒra bŠsta konstnŠrer som hette Swann. Vi blev helt bestšrta. Young anklagade Swann fšr att vara fšrrŠdare mot arbetarklassen, opportunist, polisagent och trotskist. De flesta av klubbens medlemmar tog naturligt nog fšr givet att Young som var partimedlem gav uttryck fšr partiets uppfattning, …verraskad och fšrbryllad fšreslog jag att Youngs uttalanden skulle hŠnskjutas till styrelsen fšr švervŠgande av lŠmpliga ŒtgŠrder. Swann protesterade med skŠl och fšrklarade, att nŠr han hade blivit attackerad offentligt ville han ocksŒ fšrsvara sig offentligt. Klubben bestŠmde genom omršstning att Swann skulle fŒ tala. Han tillbakavisade Youngs vilda anklagelser, men flertalet av klubbens medlemmar var fšrvirrade och visste inte om de skulle sŠtta tro till honom eller inte.

 

NŠr Wright efterŒt frŒgade Young varfšr han gjort detta utfall, svarade denne att klubben mŒste rensas frŒn fšrrŠdare. FrŒgan fšrdes upp pŒ. partinivŒ och Young fick framfšra sina anklagelser infšr den lokala ledningen. ÓYoung vecklade ut en bunt papper och bšrjade lŠsa upp en serie politiska anklagelser som i hŠtskhet vida švertrŠffade hans tidigare anklagelser.Ó Ledningen lyssnade tŒlmodigt och lovade undersška fallet. Men innan ett utslag hann komma hade Young fšrsvunnit. Wright gick upp pŒ hans rum och hittade en kvarlŠmnad vŠska med ett enormt manuskript i och en adress. Wright skrev ett brev till adressen och fick ett snabbt svar. JodŒ, hette det i svaret, man kŠnde visst till Young. Han var patient pŒ deras mentalsjukhus; han hade rymt fšr ett tag sedan, men nu hade man just Œterfunnit honom och fšrt honom till sjukhuset fšr behandling.

 

Jag var lamslagen. Kunde det vara sant? Utan tvivel var det sŒ. Hurudan var vŒr klubb egentligen, dŒ en sinnessjuk mŠnniska kunde bli medlem och fŒ bitrŠda vid klubbens ledning? Var vi sŒ galna allesammans att vi inte mŠrkte nŠr vi hade med en dŒre att gšra? (121)

 

Richard Wrights upplevelse Šr inte sŠregen. Tusentals unga kommunister upplevde samma sak nŠr de gick in i de stalinistiska partierna pŒ 1930-talet. De bŠsta drevs snart ut igen. Kvar blev en bottensats av smidiga opportunister, bšjliga byrŒkrater och grštintellektuella. De som stannade kvar korrumperades obšnhšrligt.

 

Samma process Šgde rum i Sovjetunionen, men dŠr var den mera vŒldsam i sina uttryck. Det fanns bara ett sŠtt att undgŒ apparatens korruption: ett totalt och konsekvent brott med stalinismen. De 100.000-tals hŠngivna kommunister som tog denna vŠg fick tillbringa resten av sitt liv i fŒnglŠger. MŒnga skyggade fšr det perspektivet. Fanns det inga andra mšjligheter? Kunde man inte minska sin kritik, stanna kvar i partiet och fšrsška fšrbŠttra fšrhŒllandena pŒ fredlig vŠg? Det var de alternativ som de ledande inom oppositionsršrelserna stŠlldes infšr. De flesta av dem valde kapitulationens vŠg. FrŒn slutet av 20-talet levde de i en stŠndig fšršdmjukelse och sjŠlvutplŒning. De hade tystnat. Den store skribenten Radek kunde bara haspla ur sig nidskriverier, den store teoretikern Bucharin orkade inte lŠngre lyfta pennan. Deras medvetande gršptes ur och blev till ett tomt skal. Utan att de sjŠlva mŠrkte processen anpassades de successivt till de Stalinska fšrhŒllandena; de accepterade apparaten och apparatens sprŒk. De fšrmŒdde inte lŠngre se ett perspektiv bortanfšr stalinismen. De trodde att de skulle fšrŠndra apparaten; apparaten fšrŠndrade dem.

 

Redan under 1920-talet hade den Stalinska apparaten introducerat en ny institution inom partiet: ÓsjŠlvkritikenÓ. Tidigare hade partiet varit ett forum fšr utformningen av en revolutionŠr politik: yttrandefriheten och rŠtten till tendensbildning var sjŠlvklar. En frŒga kom upptill behandling; den diskuterades intensivt och olika grupperingar sškte sig fram till olika svar. Dessa svar presenterades och frŒgan penetrerades av partiet i en ingŒende kollektiv process. Man analyserade, jŠmfšrde och valde. De andra uppfattningarna – de som avslogs av partiet – glšmdes bort nŠr frŒgan mist sin aktualitet; nŠsta gŒng en frŒga kom upp, skedde nya grupperingar och tendenser i sškandet efter ett svar. Det fanns ocksŒ fraktioner som verkade fšr de mer lŒngsiktiga lšsningarna pŒ revolutionens problem. Bolsjevikerna hade sjŠlva vuxit fram som en sŒdan fraktion inom ett partis ram. I tio Œr (1903-1912) hade man varit en fraktion i det socialdemokratiska partiet. (Bolsjevik hŠrleds ur det ryska ordet fšr ÓmajoritetÓ och mensjevik ur ÓminoritetÓ). Denna process med tendenser och fraktioner var en sjŠlvklar institution, en integrerad del i den demokratiska centralismen. 1921 infšrde man, som vi redan talat om, ett tillfŠlligt fšrbud mot fraktioner i partiet. Detta blev sedermera ett av instrumenten fšr partiets byrŒkratisering. NŠr meningsskiljaktigheterna under 20-talet alltmer skŠrptes och fraktioner bildades, utnyttjade byrŒkratin fraktionsfšrbudet fšr att slŒ ner sina motstŒndare. Men man nšjde sig inte med det. Man infšrde dessutom nŒgonting nytt, nŠmligen kravet att motstŒndarna offentligen skulle tillstŒ att de hade fel. Man begŠrde ÓsjŠlvkritikÓ som en permanent del av partiets arbete. ÓSjŠlvkritikenÓ utškades dessutom till att ocksŒ gŠlla inom byrŒkratins egna led, och i bšrjan av 30-talet blev det praxis att funktionŠrer pŒ lŠgre nivŒer tog pŒ sig skulden fšr politiska fel som berodde pŒ beslut som fattats pŒ hšgre nivŒer. ÓSjŠlvkritikenÓ blev ett disciplinŠrt medel, som anvŠndes fšr att tysta oppositionsmŠn och skydda partiledningen frŒn ansvar fšr dess egen politik.

 

FrŒn att ha varit en sammanslutning av ett proletŠrt avantgarde blev partiet i Sovjetunionen nu en sammanslutning av eftergivna och auktoritetsbundna funktionŠrer. MŠnniskorna inom partiet fšrvandlades i takt med de institutionella omvandlingarna. De gamla bolsjevikerna kapitulerade och gjorde sjŠlvkritik. De var snart beredda att gšr vilka offer som helst fšr att fŒ kvarstŒ i partiet.

 

Redan hŠr lŒg fršet till ÓbekŠnnelsernaÓ i MoskvarŠttegŒngarna. Resten var bara en tillvŠnjningsprocess. Det Šr ingen tillfŠllighet att samtliga de politiska gestalter som stŠlldes infšr rŠtta var gamla, brutna bolsjeviker som en gŒng varit i opposition men som samtliga kapitulerat infšr den Stalinska politiken. Redan innan rŠttegŒngarna bšrjade, var de politiska lik. Deras motstŒndskraft var bruten. Det gick inte att bryta ned en enda Škta Oppositionsman. Dem fick man avrŠtta i fŒnglŠgren utan nŒgra skŒdeprocesser.

 

Men inte heller dessa politiska lik kunde fšrmŒs att ÓbekŠnnaÓ utan att fšrst vŠnjas vid de nya fšrhŒllandena. Det Šr ingen tillfŠllighet att man lŠt anklagelserna stegras i rŠttegŒng efter rŠttegŒng. Det bšrjade med att Zinovjev och Kamenev i januari 1935 tog pŒ sig ett Ómoraliskt ansvarÓ fšr mordet pŒ Kirov. Det var inget svŒrt steg – om man ser till de former av ÓsjŠlvkritikÓ de tvingats gšra tidigare. Infšr sig sjŠlva kunde de finna motiveringar fšr sina eftergifter. Hade de inte haft Œtminstone en del av ansvaret fšr det missnšje som rŒdde i landet? Hade de inte undergrŠvt tesen om partiets monolitiska struktur genom sin vacklan? MŒste man inte nu stŠrka auktoriteterna genom en rŠttegŒng? De tog det Ómoraliska ansvaretÓ. NŠsta steg blev att de 1 1/2 Œr senare (men bara efter 1 1/2 Œrs bearbetning) tog pŒ sig ansvaret fšr mordet som sŒdant och gick med pŒ att ÓbekŠnnaÓ om de olika centra som skulle ha strŠvat efter att mšrda partiledningen. Det steget mŒste ha varit svŒrare. Det mŒste ha krŠvts mycket švertalning och mycken vŠdjan till partidisciplinen fšr att fŒ dem dit. Men den lilla eftergiften i januari 1935 ledde till den stora kapitulationen i augusti 1936. De gamla bolsjevikerna mŒste ha kŠnt fšrnedringen djupt. Men det Šr inte omšjligt att tŠnka sig in i deras situation: de kunde inte lŠngre tŠnka sig mšjligheten att landet styrdes utan byrŒkrati och att de folkliga sjŠlvstyrelseorganen skulle kunna ŒteruppstŒ. Ett sŒdant steg skulle i deras šgon innebŠra en fšrsvagning av landet. De visste om missnšjet. De visste att tvŒngskollektiviseringen var enormt impopulŠr. Men skulle inte statens fšrsvagning just dŠrfšr kunna leda till kulakuppror och kapitalismens ŒterupprŠttande? Skulle inte fšrsvagningen kunna leda till kaos och kaos i sin tur leda till utlŠndsk invasion? Var det inte deras plikt att ÓbekŠnnaÓ? Vad hŠnde om de skulle neka infšr rŠtta? Skulle det inte innebŠra att partiets auktoritet infšr massorna minskade, och att de dŠrigenom škade riskerna fšr kaos? Var det dŠrigenom inte ÓkontrarevolutionŠrtÓ att vŠgra ÓbekŠnnaÓ? De hade offrat sina liv fšr socialismens sak: KrŠvdes det inte nu ett sista offer, ett offer som innebar att de miste bŒde sitt liv och sin heder? MŒste man inte vŠga detta onda mot alla de framsteg som trots allt hade skett under deras ledning?

 

[AnmŠrkning MF (sommaren 2006): Vi vet nu med ganska stor sŠkerhet att Zinovjev och Kamenev blev lovade att familjen skulle skonas och att de Šven sjŠlva skulle slippa bli avrŠttade om de erkŠnde. De ska t o m haft ett speciellt mšte med Stalin och Vorosjilov, dŠr Stalin fšrsŠkrade att deras liv skulle sparas – Óvi vill inte spilla gamla partimedlemmars blod, oavsett hur allvarliga synder som kan tillskrivas demÓ, den kommande rŠttegŒngen var i sjŠlva verket inte riktad inte mot dem, utan mot Trotskij, Ópartiets svurne fiendeÓ. Denna version kommer ursprungligen frŒn den avhoppade sovjetiske underrŠttelseagenten Orlov, som i sin tur fŒtt historien frŒn Mironov som varit nŠrvarande vid mštet. Uppgifter frŒn avhoppare brukar man normalt ta med en nypa salt om de inte kan styrkas pŒ annat sŠtt. Nu finns dock uppgifter, lŠmnade av stalinisten Kaganovitj, som bekrŠftar att mštet Šgde rum och vad det handlade om, vilket avsevŠrt škar trovŠrdigheten i Orlovs version. Se Rogovin, 1937: StalinÕs Year of Terror, sid 8-9, dŠr ytterligare detaljer ges. Det behšver vŠl inte pŒpekas att Stalin bršt sina lšften, och det inte bara fšr Zinovjev och Kamenev personligen – i Kamenevs fall arkebuserades bŒde den Šldste och den 16-Œrige ÓmittensonenÓ.]

 

Vi vet naturligtvis inte om detta Šr den exakt rŠtta lšsningen pŒ frŒgan om ÓbekŠnnelsernaÓ. Detta Šr en tolkning av det material vi haft till hands. Det finns naturligtvis andra tolkningar. Ett underkŠnnande av vŒr tolkning innebŠr i sin tur dock inte nŒgot bevis eller ens argument fšr att rŠttegŒngarna skulle vara Škta – allt existerande material talar mot ett sŒdant antagande. Men vi tror att svaret bšr sškas i den riktning vi anvisat. Den dag dokumenten kommer fram kan frŒgan lšsas i sin helhet. Tills vidare fŒr vi nšja oss med teser och tolkningar. Men den tes vi lagt fram stšds av de dokument som hittills finns, den stšds av den kunskap vi har om den politiska konjunkturen under detta stadium av kapitalismen och av stalinismens infektion av den vŠrldskommunistiska ršrelsen. Den fŒr ocksŒ stšd i nŒgra av de ÓslutordÓ som de anklagade gav i processerna. Det Šr hŠr ingen tillfŠllighet att det Šr de tvŒ mest intellektuellt begŒvade av de anklagade som I sina ÓslutordÓ diskuterar orsaken till att de ÓbekŠntÓ. Det var de som hŒrdast drivit pŒstŒendet om att de endast hade en Óobjektiv skuldÓ och inte en ÓsubjektivÓ. De hade starkast behov av att fšrklara sitt handlingssŠtt. Hos dem kan man enklast studera den intellektuella och moraliska urartningen. Man vŒgar nog gissningen att beslutet att ÓbekŠnnaÓ hšs dem ocksŒ mera nŒtts genom intellektuell švertalning Šn genom tvŒngsmetoder. Hos Radek betonas i hans sista, gŒtfulla ord den nytta hans ÓbekŠnnelseÓ skall ha fšr partiet och staten:

 

Jag har erkŠnt min skuld och avlagt fullstŠndig bekŠnnelse dŠrom, icke pŒ grund av ett enkelt behov att Œngra mig – Œngern kan vara ett inre erkŠnnande, som man icke behšver meddela Œt andra, som man icke behšver visa nŒgon – icke heller pŒ grund av nŒgon sanningskŠrlek i allmŠnhet – denna sanning Šr mycket bitter och jag har redan sagt, att jag hellre ville bli tre gŒnger skjuten Šn erkŠnna den – utan jag mŒste erkŠnna min skuld pŒ grund av den allmŠnna nytta, som denna sanning mŒste medfšra. (122)

 

Samma tanke Œterfinns ocksŒ i Bucharins slutord:

 

NŠr jag avlade min grundlŠggande bekŠnnelse vid fšrundersškningen hŠnvisade jag redan pŒ att inte endast kampens nakna logik drev oss kontrarevolutionŠra sammansvurna till en illaluktande illegalitet, som under processens gŒng avslšjats i all sin nakenhet. Denna kampens nakna logik beledsagades av idŽns urartning, psykologins urartning och vŒr egen urartning som mŠnniskor, –Jag teg i ungefŠr tre mŒnader, sedan avlade jag bekŠnnelse. Varfšr? Orsaken ligger i att lag omvŠrderade hela mitt fšrflutna medan jag satt i fŠngelse. Ty om man frŒgar sig: om du dšr i vems namn dšr du? – sŒ uppstŒr plštsligt med fšrvŒnansvŠrd klarhet det absoluta svarta intet. Intet, fšr ingenting, i vems namn vore det nšdvŠndigt att dš om du ville dš utan att Œngra. Och omvŠnt, allt det positiva som lyser oss till mštes i Sovjetunionen, allt det fŒr helt andra mŒtt i det mŠnskliga medvetandet. Det avvŠpnade mig Šntligen slutgiltigt, och fšranlŠt mig bšja knŠ infšr partiet och landet. (123)

 

LŒter det som om det vore en hŠrdad skurk och kontrarevolutionŠr som talade? LŒter det som om orden uttalades av en Ókorsning mellan en rŠv och ett svinÓ fšr att anvŠnda Vysjinskijs ŠlskvŠrda uttalande om Bucharin? (124) Hans sista ord Šr dunkla och inte omedelbart genomtrŠngliga. Men det tycks oss som om alla elementen i ÓbekŠnnelsernasÓ mystik fanns inbŠddade i dessa meningar. Moskvaprocesserna var det sista steget i ÓidŽns urartning, psykologins urartning och vŒr egen urartning som mŠnniskorÓ. Det parti Lenin hade skapat hade i byrŒkratins hŠnder och under vŠrldshŠndelsernas tryck fšrvandlats till en varulv. Revolutionen Œt nu upp sina egna barn. ~ en vŒldsam, vansinnig orgie fšrvandlades nu Sovjetunionens kommunistiska parti slutgiltigt till ett byrŒkratiskt instrument.

Orsakerna till moskvarŠttegŒngarna

Vi skall sammanfatta detta kapitel genom att i nŒgra punkter ange det som enligt vŒr uppfattning var de huvudsakliga orsakerna till MoskvarŠttegŒngarna. Vi grupperar dem kring tre olika huvudtemata, vilka anger de sociala och politiska krafter som var i verksamhet i Sovjetunionen pŒ 1930-talet.

1. MoskvarŠttegŒngarna avsŒg att krossa det folkliga missnšjet i landet.

I bšrjan av 1930-talet upplevde landet en svŒrartad ekonomisk, politisk och social kris. Det frampressade och hŒrda kollektiviserings- och industrialiseringsprogrammet – som blev sŒ vŒldsamt just pŒ grund av fšrseningen – orsakade ett mycket kraftigt missnšje bland befolkningen. Bšnderna protesterade mot kollektiviseringen genom att slakta sina djur. Detta tillsammans med de kaotiska fšrhŒllandena inom industrin skapade massvŠlt i stora delar av landet i bšrjan av decenniet. Arbetarbefolkningen levde under mycket svŒra fšrhŒllanden och frŒntogs alla sina rŠttigheter under industrialiseringen. Flaskhalsarna inom industrin var legio och skapade en ojŠmn utveckling. Denna ojŠmnhet accentuerades Šn mer genom de privilegier som gavs Œt partifunktionŠrerna och den stratifiering som skedde inom arbetarklassen genom stachanovršrelsen. Det folkliga missnšjet spred sig lŒngt upp i partiets led, och under dessa Œr tog missnšjet sig flera uttryck. I Smolensk-arkiven finns flera dokument som visar pŒ det starka folkliga missnšjet.(125) Bland den kommunistiska ungdomen odlades ett mycket starkt missnšje med partiledningen, ett missnšje som tog sig uttryck i ett šppet hat mot Stalin. Inom ungdomens led existerade terroristiska stršmningar, vilket Šr mindre fšrvŒnande om man betŠnker att det saknades andra kanaler fšr att uttrycka det politiska missnšjet. Smolensk-arkiven rapporterar flera fall av Komsomolmedlemmar som uttryckt ett hopp om att Stalin skulle bli nŠsta offer efter Kirov.(126) OcksŒ inom partiets hšgre nivŒer fann missnšjet sina uttryck. 1932 bšrjade ett dokument cirkulera inom partiet, den s.k. Rjutinplattformen. I denna krŠvdes ekonomiska reformer och en politisk reorganisation av partiet och statsapparaten. En stor del av plattformen Šgnades Œt en ingŒende kritik av Stalins bristande kompetens som partiledare. Man krŠvde att han skulle avsŠttas.(127) Vid partikongressen 1934, Ósegrarnas kongressÓ, hŠnde nŒgot fullstŠndigt unik: vid valet av ny centralkommittŽ fick Stalin minst ršster av de valda. Medan endast tre personer ršstade mot Kirovs omval, ršstade 270 delegater (av 1.966) mot Stalins Œterval. Det var ett sŒ pinsamt resultat att man inte vŒgade tillkŠnnage det šppet. Ršstsedlarna fšrstšrdes och man meddelade att endast tre personer ršstat mot Stalin.(128)

 

RŠttegŒngarnas och utrensningarnas fšrsta mŒl blev att utrota dessa oppositionella stršmningar bland massorna. Det skedde pŒ tvŒ sŠtt. Fšr det fšrsta, genom att de anklagade i rŠttegŒngarna fick skulden fšr landets situation (sabotage etc.). Den anklagelsen kunde endast fŒ en viss trovŠrdighet om man offrade nŒgra av de hšga tjŠnstemŠn som tagit aktiv del i planeringen av den ekonomiska politiken. Men trovŠrdigheten var trots allt inte det primŠra mŒlet. Viktigare var att man genom terrorn lyckades slita sšnder alla sociala band bland befolkningen. Man skapade en situation dŠr samhŠllets grundceller fšrstšrdes. Ingen individ kunde lŠngre lita pŒ sin granne; genom angiverisystemet och den godtyckliga terrorn fšrstšrde man varje uns av motstŒnd. Varje form av mŠnsklig sammanslutning och sammanhŒllning blev i statsapparatens šgon kontrarevolutionŠr. Arbetarklassen atomiserades. Skadorna blev fruktansvŠrda och Sovjetunionen har Šnnu inte kunnat ŒterhŠmta sig frŒn de sociala sŒr landet Œsamkades under 30-talet. Men byrŒkratin nŒdde sitt fšrsta mŒl: motstŒndet var krossat fšr Œrtionden framŒt.

2. MoskvarŠttegŒngarna avsŒg att konsolidera och rena byrŒkratin.

Men man ville inte bara krossa missnšjet i landet. Om detta hade varit det enda mŒlet, dŒ hade tyngdpunkten i utrensningarna legat utanfšr partiet och statsapparaten, och man hade endast sškt krossa de inom partiet som kunnat bli tolk fšr missnšjet. Men tyngdpunkten lŒg snarast just inom partiet och statsapparaten. Detta faktum antyder en annan orsak. ByrŒkratin hade vuxit fram inom partiet och statsapparaten under 1920-talet och successivt eršvrat alla viktiga bastioner. Genom en intensiv och hetsig kamp lyckades man utmanšvrera de oppositionella elementen och neutralisera dem. Men konsolideringen av byrŒkratins makt krŠvde som ett sista offer att dessa element definitivt tillintetgjordes. Det nya partiet, byrŒkratins parti, behšvde frigšra sig frŒn det revolutionŠra arv som lŒg i dess fšrflutna, och som hotade att vŠxa fram igen. Det fšrsta offret fšr utrensningarna inom partiet blev dŠrfšr de gamla bolsjevikerna. Man kastade nu ut sin bolsjevikiska barlast. Den manšvern fšljdes av en liknande ršrelse inom Komintern, som fick lŠttare specifik vikt genom att rensas frŒn sitt gamla garde. De gamla revolutionŠrerna fick lŠmna plats fšr unga karriŠrister och bšjliga funktionŠrer. Det var ett steg mot den slutliga ŒtgŠrden – att under vŠrldskrigets fšrhŒllanden kasta ut Šven Komintern ur bŒten; den revolutionŠra vŠrldsorganisationen hade blivit ett fullstŠndigt onšdigt gods och den var snarast ett hinder i byrŒkratins diplomatiska ŒtgŠrder. I konsolideringen av byrŒkratin fyllde utrensningarna ocksŒ en annan funktion; att gšra byrŒkratin salongsfŠhig infšr den europeiska bourgeoisin. MoskvarŠttegŒngarna infšll under Folkfrontsperiodens hšgflod; de var en gest fšr att infšr bourgeoisin i VŠsteuropa och USA tala om att Sovjetunionen inte lŠngre var det revolutionŠra centrum det varit under Œren efter 1917.

 

Men utrensningarna drabbade inte bara de gamla bolsjevikerna; de drabbade ocksŒ Stalins egna anhŠngare; alla de, som under kampŒren stštt honom och varit hans hŠngivna beundrare. HŠr stŒr vi infšr en annan ršrelse inom utrensningarna, nŠmligen den inombyrŒkratiska reningen. Varje typ av statsapparat sšker efter ett medel som tillŒter den att utvecklas och fšrŠndras inom sina egna ramar. Statsapparaten mŒste kunna anpassas efter de rŒdande ekonomiska och politiska fšrhŒllandena i stort; detta krŠver en institution som kan tillfšrsŠkra systemet mšjligheten av en utveckling, en evolution, av gradvisa reformer. Inom det kapitalistiska systemet fyller den parlamentariska demokratin denna funktion. Flerpartisystemet och den fria debatten tillfšrsŠkrar den hŠrskande klassen det manšverutrymme den behšver fšr sin egen utveckling. En motsvarande funktion skulle ocksŒ rŒda – bara med oŠndligt mycket stšrre frihet – inom sovjetsystemet, dŠr statsapparaten underordnats massornas intressen. Den skulle gradvis fšrlora sina repressiva funktioner och fšrvandlas till en administration av ting istŠllet fšr av mŠnniskor. Men en sŒdan institutionell fšrŠndring existerar inte – och kan inte existera – inom den byrŒkratiska regim som uppstŒtt i Sovjetunionen. Genom sjŠlva sin stŠllning som en bonapartistisk regim och som expropriatšr av den politiska makten, genom sin frihet frŒn samhŠllets produktionsfšrhŒllanden, kunde man inte skapa ens en begrŠnsad demokrati inom byrŒkratins egna led. Inte ens inom ett genombyrŒkratiserat parti kan det uppstŒ demokrati fšr partiets egna medlemmar. Det existerade i det lŠget bara ett medel fšr att genomfšra fšrŠndringar inom systemets ram: genom intriger. Det var ett medel som anvŠndes flitigt i Sovjetunionen under Stalin (ock naturligtvis ocksŒ efterŒt). Inom parti- och statsledningens hšgsta nivŒer uppstod fšrhŒllanden som ifrŒga om intrigmakeri och komplikation endast har sin like vid det forna bysantinska hovet. Intriger och palatskupper blev en del av systemet. FšrhŒllandena attraherade moraliskt nedsjunkna element och omformade de mŠnniskor som redan fanns inom apparaten. Under 1930-talet švergick viktiga statsfunktioner – och under vissa perioder t.o.m. den reella makten – till slšdder som Jagoda, Jezjov och Berija. Det var minst av allt en tillfŠllighet. Det var den mŠnniskotyp som hade lŠttast att anpassa sig till de rŒdande fšrhŒllandena. Men samtidigt undergrŠvde dessa ÓbysantinskaÓ fšrhŒllanden byrŒkratins stŠllning. De ledande funktionŠrerna tenderade att Šgna sin huvudverksamhet Œt intriger, och statsapparaten stod infšr risken att decentraliseras igen. Det blev nšdvŠndigt med en sjŠlvrening med jŠmna mellanrum., fšr att dŠrefter lŒta karusellen rulla igen. RŠttegŒngarna med dess ÓbekŠnnelserÓ blev den institution som mšjliggjorde denna sjŠlvrening.

 

Liksom det gamla japanska samhŠllet skapade en mŠnniskotyp som var beredd att begŒ harakiri fšr kejsaren, skapade de ryska fšrhŒllandena nu en specifik institution, dŠr fšrloraren tvingades begŒ sina offer. ÓBekŠnnelsenÓ blev en form av intellektuell harakiri.

 

Stalins personliga roll i detta system Šr tŠmligen ointressant. Men det Šr nšdvŠndigt att sŠga nŒgra ord om den. Stalin hade spelat en aktiv och t.o.m. ledande roll i skapandet av de nya fšrhŒllandena. Han hade – medvetet – gjort sig till talesman fšr de sociala krafter som strŠvade Œt detta hŒll. Han hade troligen varit omedveten om sina handlingar och deras mŒl. Man faller sjŠlv offer fšr Stalinkulten om man tilldelar denna mŠnniska en alltfšr drivande roll eller t.o.m. ser utrensningarna som en personlig nyck frŒn hans sida. Varenda rad Stalin skrivit, varenda ord han uttalat, talar mot teorin att han hade fšrmŒgan att fšrutse konsekvenserna av sina handlingar. Hans empiricistiska sŠtt att nŠrma sig de politiska problemen gjorde att han inte fšrstod de sociala krafternas spel. Han fšll sjŠlv offer fšr den varelse han varit med om att skapa. Under 3.0-talet kšptes hans medverkan genom att byrŒkratin upphšjde honom till symbol fšr staten. Han tystades med billigt smicker och dšvade sitt samvete genom att lyssna till hovskaldernas bestŠllda alster. Vilken personlig roll han exakt hade i MoskvarŠttegŒngarna och utrensningarna kan man Šnnu inte avgšra. Men man bšr observera att han var mycket passiv under hela denna period. och att han undvek framtrŠdanden. Haris uttalanden frŒn denna tid Šr fŒ och mycket allmŠnna. Fšrst nŠr situationen Œter stabiliserats trŠdde han fram. Denna passivitet kan bero pŒ att han ville undvika det direkta personliga ansvaret. Men det kan ocksŒ bero pŒ att han blivit en gisslan hos de krafter han slŠppt lšs. Om denna tolkning Šr riktig, skulle Stalin lika gŠrna sjŠlv ha kunnat falla offer fšr utrensningarna utan att nŒgot i sak fšrŠndrats. Att han inte gjorde det, berodde pŒ att han var alltfšr bekvŠm som symbol fšr byrŒkratin. Denna teori minskar inte Stalins skuld. Men denna skuld gšrs inte beroende av hans personliga egenskaper, utan av hans politiska handlande och av de sociala krafter han satte i ršrelse.

3. MoskvarŠttegŒngarna avsŒg att krossa och utrota trotskismen som politisk ršrelse.

Med all rŠtt sŒg byrŒkratin trotskismen som sin farligaste fiende. Den representerade nu partiets revolutionŠra, fšrflutna och – efter det att bolsjevikpartiet i praktiken krossats i utrensningarna – dess politiska testamente. ByrŒkratin kunde nŒ en šverenskommelse med den europeiska bourgeoisin. Den kunde, som det visade sig, t.o.m. sluta ett avtal med fascismen. Det var allianser som pŒ kort sikt neutraliserade dessa hot frŒn hšger. Men byrŒkratin kunde aldrig nŒ ett vapenstillestŒnd med trotskismen, hotet frŒn vŠnster. Trotskismen utgjorde fr.a. ett potentiellt hot, men detta kunde under inflytande frŒn det folkliga missnšjet vŠndas i ett reellt hot. Trots en 10-Œrig fšrtalskampanj existerade det en viss sympati fšr VŠnsteroppositionens program bland folkmassorna. (129) Den sympatin blev snarast starkare ju mer man upplevde byrŒkratins otroliga misslyckanden med den ekonomiska politiken. Parollerna om den politiska revolutionen kunde bli verklighet om situationen utvecklades. Det var bŠttre att stŠmma i bŠcken Šn i Œn. Det rŠckte inte med att bryta armen – det folkliga missnšjet. Det gŠllde ocksŒ att krossa det huvud som kunde ge impulserna och styra armen – det revolutionŠra partiet. Det mŒlet nŒdde man genom en direkt fysisk likvidering av OppositionsmŠnnen – de verkliga OppositionsmŠnnen (130) – och genom att Šn en gŒng rensa partiet frŒn missnšjda element. Men det rŠckte inte. Man mŒste ocksŒ misskreditera trotskismen. Det skedde genom MoskvarŠttegŒngarna. Det vapen man nyttjade var att i dem anklaga de forna OppositionsmŠnnen (nŠrmare Šn sŒ kunde man inte komma) fšr att i verkligheten strŠva efter att ŒterupprŠtta kapitalismen och fšr att ha trŠtt i allians med fascismen. Att revolutionŠrer anklagas fšr att ÓegentligenÓ vara utlŠndska agenter Šr ingenting nytt. Marx anklagades ideligen under sitt liv fšr att šmsom vara tysk agent och šmsom fransk. Han tvingades skriva en hel bok fšr att tillbakavisa det systematiska fšrtal som spreds mot honom. (131) Lenin och Trotskij anklagades 1917 fšr att vara tyska agenter. Fšrtalskampanjen intrŠdde i ett kŠnsligt šgonblick av revolutionens fšrtalet vann en viss tilltro bland proletŠra skikt, eftersom den framfšrdes frŒn ÓrevolutionsregeringenÓ (Kerenskij & Co). Kampanjen tvingade Lenin i ny landsflykt till Finland, och den ledde till att Trotskij fick tillbringa en tid i fŠngelse. Den stalinistiska byrŒkratin tog bara vid dŠr de andra slutat. Man hade stšrre resurser till sitt fšrfogande och man skydde inga medel fšr att nŒ sitt mŒl. Genom sitt inflytande šver arbetarklassen och sitt monopol šver massmedia lyckades man nŒ mŒlet. Man lyckades med att sŠtta trotskismen i karantŠn bŒde i Sovjet och utanfšr landets grŠnser. l den kampanjen var man desperat. Man drog sig inte ens fšr att mitt under brinnande krig splittra styrkorna i Spanien genom att dŠr utfšra samma form av utrensningar. En vŒldsam kampanj mot trotskismen drogs under MoskvarŠttegŒngarnas hŠgn igŒng šver hela vŠrlden. Naturligtvis rŠknade man inte med att nšdvŠndigtvis švertyga arbetarna om de absurda anklagelserna. Det gŠllde snarare att skapa ett obestŠmt och vagt intryck av att det var riskfyllt att ha kontakt med trotskismen. Det rŠckte om nŒgot korn av anklagelserna fastnade. Tron pŒ att det inte finns nŒgon ršk utan eld sitter mycket djupt i det mŠnskliga medvetandet, trots att tanken ar heltigenom felaktig. Fšrtalskampanjen mot trotskismen var utan grund, men den lyckades till en del tack vare sin mŠktighet och sin intensitet. Man lyckades driva in en kil mellan trotskismen och arbetarršrelsen, man lyckades isolera ršrelsen. Denna kampanj kompletterades med en fysisk utrotning av ledande medlemmar av FjŠrde Internationalen. 1937 fattade GPU ett beslut om att definitivt krossa Internationalen.(132) Dess konsekvenser blev under de nŠrmaste Œren en serie ruskiga mord. Vi skall nŠmna de viktigaste. I juli 1937 hade Ignace Reiss – hšg tjŠnsteman i GPU – brutit med stalinismen och i ett šppet brev till Stalin fšrklarat att han anslšt sig till FjŠrde Internationalen. TvŒ mŒnader senare hittades hans dšda kropp i Lausanne, Schweiz, genomborrad av kulor.(133) Trotskijs sekreterare, Erwin Wolf hade gŒtt ut som frivillig i Spanska inbšrdeskriget. Han trŠffades inte av klassfiendens, falangisternas, kulor, utan av GPUs.(134) I februari 1938 mšrdades Leon Sedov, Trotskij son, som spelade en ledande roll i Internationalen. (135)  Ett halvŒr senare fšrsvann Rudolf Klement, som spelade en central roll i Internationalens sekretariat och som fšrberett grundningskonferensen, under mystiska fšrhŒllanden. Hans misshandlade kropp Œterfanns sedermera i Seine – utan huvud.(136) Den fysiska likvideringen av Internationalen kulminerade med mordet pŒ Trotskij i augusti 1940.(137)

 

GPU hade onekligen vissa framgŒngar i sitt arbete pŒ att misskreditera trotskismen. Anslutningen till FjŠrde Internationalen var mycket liten under 1930-talet. Den var mindre 1938, dŒ Internationalen grundades, Šn den varit fem Œr tidigare, dŒ beslutet att verka fšr en ny International tagits. En del styrkor hade fallit bort genom splittring inom organisationerna. Men GPUs arbete bidrog ocksŒ till att det organisatoriska arbetet gick krŠftgŒng under denna period. GPU lyckades med sin mŒlsŠttning att placera den lilla organisationen i karantŠn.

 

Men man misslyckades med den andra delen i sin mŒlsŠttning: att krossa trotskismen. Man trodde man hade lyckats nŠr Trotskij mšrdades. Man trodde man hade lyckats nŠr andra vŠrldskriget bšrjade och Gestapo fick ta šver utrotningen av sektionerna i Europa. Man trodde man hade lyckats nŠr Internationalen under efterkrigsperioden fšrblev en smŒgrupp, som inte fšrmŒdde bryta sin sociala isolering. Men man rŠknade fel. I det šgonblick ett nytt revolutionŠrt uppsving inleddes i VŠsteuropa Œteruppstod Internationalen. Sedan 1968 har dess inflytande bland de revolutionŠra grupperna škat mycket markant. Ingen vet hur framtiden kommer att ta sig ut. Men en sak vet vi idag: det gŒr inte lŠngre ett rŠtta trotskismen i karantŠn. Det finns ingen anledning att tro att Kurt Wickman och Lars Gustafsson kommer att lyckas dŠr Stalin och hans maffia misslyckades.


 

 

Lenins testamente

 

Fšljande Šr citat ur Lenins ÓBrev till kongressenÓ om de mest prominenta ledarna i bolsjevikpartiet Œr 1923. I K-:s originalartikel var citaten utspridda i rutor med bilder av personerna. HŠr fšljer de efter varandra (och utan bilder):

 

Om L. D. Trotskij (Mšrdad av Stalins agent i aug. 1940):

ÓA andra sidan utmŠrker sig kamrat Trotskij, som redan hans kamp mot centralkommittŽn i samband med frŒgan om folkkommissariatet fšr trafikvŠsendet visade, inte endast genom sin enastŒende fšrmŒga. Personligen Šr han mŒhŠnda den talangfullaste medlemmen i den nuvarande centralkommittŽn, men han Šr ocksŒ behŠrskad av alltfšr stor sjŠlvsŠkerhet och gŒr alltfšr mycket upp i den rent administrativa sidan av saken.Ó

 

Om N.I. Bucharin (Anklagad i tredje MoskvarŠttegŒngen (1938). Dšmd till dšden och avrŠttad):

ÓBucharin Šr inte endast en av partiets mest vŠrdefulla och betydande teoretiker, Iran anses ocksŒ med rŠtta som hela partiets favorit, men hans teoretiska uppfattningar kan endast med mycket stor tvekan betecknas som fullt marxistiska, ty det finns hos honom ett visst skolastiskt drag (han har aldrig lŠrt sig och som jag tror aldrig fullt fšrstŒtt dialektiken).Ó

 

Om Y.L. Pjatakov (Anklagad i andra MoskvarŠttegŒngen (1937). Dšmd till dšden och avrŠttad):

ÓVidare Pjatakov – fšrvisso en man med enastŒende viljekraft och enastŒende fšrmŒga, men han Šr alltfšr fŠngslad av administreringen, och den administrativa sidan av saken fšr att man skulle kunna fšrlita sig pŒ honom i en allvarlig politisk frŒga.Ó.

 

Om Zinovjev och Kamenev (Anklagade i fšrsta MoskvarŠttegŒngen (1936). Dšmda till dšden och avrŠttade):

Ó....oktoberepisoden med Zinovjev och Kamenev var givetvis inte nŒgon tillfŠllighet, men den kan lika litet lŠggas dem personligen till last som Trotskij hans icke-bolsjevism.Ó

 

Om J.V. Stalin:

ÓEfter att ha blivit generalsekreterare har kamrat Stalin i sin hand koncentrerat en grŠnslšs makt, och jag Šr inte sŠker pŒ att han alltid kommer att kunna tillrŠckligt varsamt utnyttja denna makt.Ó

TillŠgg:

ÓStalin Šr alltfšr grov, och denna brist, som Šr fullt tolerabel i vŒr mitt och i relationerna mellan oss kommunister, kan inte tolereras hos en generalsekreterare. DŠrfšr fšreslŒr jag kamraterna att švervŠga ett sŠtt att fšrflytta Stalin frŒn denna post och till den utse en annan person, som Šr šverlŠgsen kamrat Stalin bara i ett avseende, nŠmligen att han Šr tolerantare, lojalare, hšvligare och mer uppmŠrksam mot kamraterna, mindre nyckfull osv.Ó

 

 

LEVE STALIN!

ÓVarfšr var det nšdvŠndigt att krossa ÔtrotskisternaÕ fšr gott? Vad man Šn kan sŠga om de sovjetiska polismetoderna, Šr det likvŠl otillŒtet att av detta dra slutsatsen att den europeiska ordningen har nŒgonting att vinna pŒ en seger fšr de ÔtrotskistiskaÕ extremisterna. MotsatsstŠllningen till regimen i Moskva fŒr inte gŒ sŒ lŒngt att vi accepterar en sŒ farlig lŠra som den om den permanenta revolutionen. Antag fšr en sekund att Leon Trotskij hade varit pŒ Stalins plats: hundratals sovjetiska plan skulle redan vara i Spanien. Och det sŠger allt.Ó

Henri de Kerrilys, ledare fšr de franska fascisterna, i ršrelsens organ ÓEcho de ParisÓ 1936. (Citerat efter M. Schachtman, Behind the Moscow Trial, s. 71 f.)

 

 

FOLKFRONTERI HURRA!

Brev till Ódet fascistiska gamla gardet och till den fascistiska ungdomenÓ frŒn Italiens Kommunistiska Parti:

ÓVi fšrklarar att vi Šr redo att kŠmpa tillsammans med er och med hela Italiens folk fšr att genomfšra det fascistiska programmet frŒn 1919 och varje krav som representerar ett sŠrskilt eller allmŠnt direkt intresse fšr arbetarna och folket i Italien. Vi Šr redo att kŠmpa med alla som verkligen vill kŠmpa, mot den handfull parasiter som suger ut och fšrtrycker nationen och mot de byrŒkrater som stŒr i deras tjŠnst .., LŒt oss rŠcka varandra handen, barn av den italienska nationen! LŒt oss rŠcka varandra handen, fascister och kommunister, katoliker och socialister, mŠnniskor av olika stršmningar! LŒt oss rŠcka varandra handen och lŒt oss gŒ sida vid sida fšr att sŠkra medborgarnas rŠtt till existens i ett civiliserat land som vŒrt! Vi har samma mŒl: att gšra Italien starkt, fritt och lyckligt ... De nuvarande hŠrskarna i vŒrt land vill dela upp Italiens folk i fascister och icke-fascister. LŒt oss hšja en fana fšr folkets enighet, fšr bršd, arbete, frihet och fred.Ó

Brevet Šr undertecknat av Nicoletti, sekreterare i Italiens kommunistiska parti, och Œtergivet i Kominterns officiella tysksprŒkiga organ Rundschau nr 37, 20 sept 1936, s. 1498. (Citerat efter M. Schachtman, Behind the Moscow Trial, s. 73)

 

SKAL ADOLF!

ÓJag kŠnner till hur mycket det tyska folket Šlskar sin FŸhrer. Jag fšreslŒr dŠrfšr en skŒl fšr hans hŠlsa.Ó

Stalin den 24 augusti 1939

 

 

FRAMT MARSCH!

ÓRšda armŽn har halshuggits; 80% av dess befŠlhavare har likviderats. Ršda armŽn har fšrsvagats som aldrig fšrr; detta Šr den grundlŠggande faktor som bestŠmmer mitt beslut. Det Šr nšdvŠndigt att starta kriget fšr att hindra skapandet av nya kadrer.Ó

A. Hitler

 

HOSIANNA!

ÓMoskvatrogen har /Knut ÓKrabbanÓ/ Olsson alltid varit. NŠr Stalin dog hšll han griftetalet i Konserthuset. Varfšr har han blint trott pŒ Moskva?

Olsson fšrklarar det sŒ hŠr. Visst har han tvekat. Chockad blev han nŠr Ribbentrop-Molotovpakten slšts. Men liksom den religišse har sin tro, har Olsson i slika stunder av tvivlan gripit efter halmstrŒet o--h sagt sig: – De ryska ledarna Šr inga dumma politiker. De mŒste veta vad de gšr. Du, Knut Olsson, begriper det inte just nu. Men de har nog rŠtt...

Olssons stora tragedi i livet Šr, har mŒnga sagt, att han inte blev socialdemokrat. DŒ hade han varit borgarrŒd mŒnga gŒnger om.Ó Dagens Nyheter 25 juni 1972

 

Noter

(1) Utšver denna bok frŒn 1937, bestŒr Trotskijs fšrsvarsmaterial av ett 100-tal artiklar om rŠttegŒngarna. De flesta av dem finns publicerade i serien ÓWritings of Leon TrotskyÓ bd. 1934-35 (om mordet pŒ Kirov), 1935-36, 1937-38, Dessutom har ytterligare nŒgra artiklar varit oss tillgŠngliga i avskrifter och fotostater. PŒ franska finns en bok om rŠttegŒngarna av Trotskij, ÓLes crimes de StalineÓ, vilken behandlar den fšrsta rŠttegŒngen. Ytterligare tvŒ skrifter bšr hŠr nŠmnas som fšrsvarsskrifter av Trotskijs sak: Leon Sedov, Rotbuch Ÿber den Moskauer Prozess (1937; reprint 1971) och M. Schachtman, Behind the Moscow Trial (1936).

[TillŠgg (av MF vŒren 2006): De flesta dokument som K- hŠr hŠnvisar till finns numera tillgŠngliga pŒ Internet i engelska šversŠttningar:

Dewey-kommissionens rapport, ÓCase of Leon TrotskyÓ: www.marxists.org/archive/trotsky/works/1937/dewey/

Trotsky ÓWritings...Ó: www.marxists.org/archive/trotsky/works/

Sedov ÓThe Red Book on the Moscow TrailÓ: www.marxists.org/history/etol/writers/sedov/works/red/

Shachtman ÓThe Moscow TrialÓ:

www.marxists.org/archive/shachtma/1936/10/mostrial.htm  ]

 

(2) Davies tycks vara extra populŠr i KFML. Hans vittnesmŒl citeras med gillande bŒde av WG och av docenten Bo Gustafsson (DN 16.4.1969). Vi har tidigare pekat pŒ att DaviesÕ bedšmning av rŠttegŒngarna vilar pŒ en politisk vŠrdering av den sovjetiska regimen: ÓLenins och Trotskijs Ryssland – bolsjevikrevolutionens Ryssland – existerar inte lŠngreÓ. IstŠllet upprŠttade Stalin statskapitalism i Ryssland, enligt Davies, som har mycket svŒrt att dšlja sin fšrtjusning. (Se inledningen till Partisanfšrlagets reprintutgŒva av Moskvaprocessens protokoll 1936). AngŒende Davies remarkabla bok ÓMission to MoscowÓ kan man kanske ocksŒ nŠmna att den efter en vink frŒn Roosevelt-regimen blev film i Hollywood 1943. I en scen fick man t.o.m. se nŠr Trotskij fšrhandlade med Ribbentrop (!), men den fšrfalskningen var fšr grov och klipptes bort. Biopubliken kunde ju fŒ en obehaglig pŒminnelse om att det faktiskt varit en annan person som fšrhandlat med Ribbentrop 1939. I maj 1943 kom Davies till Moskva med ett ex. av filmen i bagaget. Den visades vid en sluten session fšr de fšrvŠntansfulla sovjetiska ledarna, som blev mycket fšrtjusta šver resultatet. Visningen rŒkade sammanfalla med Kominterns upplšsning och Davies fick mšjlighet att fšr Stalin i egen hšg person uttrycka sin stora uppskattning šver detta steg. Se: A. Werth, Russia at War 1941-45 (Pan books 1964), s. 609; G. Orwell, The Collected Essays, Journalism and Letters....vol.4 In Front of Your Nose 1945-50 (Penguin Books 1970), s. 189; J. Hansen, Foreword to Leon TrotskyÕs StalinÕs Frame-Up System and the Moscow Trials (Pioneer Publishers 1950), s. xviii. Den senare boken Šr ett sŠrtryck av Trotskijs sluttal infšr Dewey-kommissionen.

 

(3) Det skadar inte att titta pŒ vilka storslagna argument som WGs auktoriteter anfšr fšr sina stŒndpunkter. Hos Palmer Šr det frŒga om ett analogibevis: ÓMšjligen hade, som det senare androgs, nŒgra trotskister konspirerat med nŒgra tyskar om att stšrta och eftertrŠda Stalin. Detta fšrefaller mindre osannolikt nŠr man erinrar sig, att det var tyskarna som sŠnde Lenin till Ryssland 1917.Ó (!!! ), Palmer, Nya tidens vŠrldshistoria II (Svenska bokfšrlaget 1963), s. 253.

 

(4) Stalin lŒtsas i sitt tal vid kongressen 1939 inte ens om att det fšrekommit en utrensning 1936-38. Vad han talar om och kritiserar lite vagt Šr en mindre utrensning 1933-36, vilket klart och tydligt framgŒr av den av WG Œberopade texten. (Stalin. Leninismens problem, s. 896)

 

(5) Fšr en analys av mordet pŒ Kirov sŒ som det kunde gšras med hjŠlp av samtida dokument, se Trotskijs broschyr ÓThe Stalinist Bureaucracy and the Kirov AssassinationÓ, lŠttast tillgŠnglig i ÓWritings...1934-35Ó (Pathfinder Press 1971), s. 112-131. Mindre artiklar i samma volym, s. 132-156 behandlar ocksŒ mordet pŒ Kirov. Se Šven L. Sedov, Rotbuch Ÿber den Moskauer Prozess (Antwerpen 1937; reprint Spartakus-Verlag 1971), s. 19-25; The Case of Leon Trotsky (Merit publishers 1968), s. 495-498 (Šven i Trotsky, StalinÕs Frame-Up System... s.37-40).

 

(6) Se Trotskijs artikel frŒn 26 jan. 1935: ÓEverything gradually falls into placeÓ i ÓWritings... 1934-35Ó, s. 152-56.

 

(7) ÓPŒ vakt mot fascismen. RŠttegŒngsreferat frŒn processen mot ÔHšgerns och trotskisternas blockÕ Ó. (Arbetarkultur 1938), s. 222ff., 232ff.

 

(8) Dessa uttalanden anfšrs i R. Conquest, The Great Terror, StalinÕs purge of the thirties (Penguin 1971) s. 71-96. Conquest utgŒr frŒn Stalins skuld som sjŠlvklar och beaktar inte att bevisen Šnnu saknas. Hela hans analys av rŠttegŒngarna Šr f.š. inspirerad av felaktiga och subjektivistiska teorier, vilket gšr att all kŠllkritik faller bort. Hans drivkraft blir en rent idealistisk historiesyn: — Stalins personliga intressen var utrensningarnas motorÓ (s. 97) ett pŒstŒende som knappast švertygar!

 

(9) Conquest, s. 78ff. A. Nove, An economic history of the USSR (Pelican 1972), s. 219f. NŠr detta kapitel redan skrivits fick vi tag i den ryske oppositionsmannen Roy A. Medvedevs bok ÓLet History Judge. The origins and consequences of StalinismÓ (MacMillan 1972). Kapitel V (s.152-191) behandlar mordet pŒ Kirov. I frŒga om detaljer ger han en annan bild. Han pŒstŒr bl.a. att Nikolajev arresterades tvŒ gŒnger av GPU innan mordet utfšrdes. Ingenting Šndras dock i stort, mer Šn att Medvedev fšr fram ytterligare nŒgra dokument som tyder pŒ att Stalin var skyldig. Medvedev har kunnat utnyttja arkivmaterial som inte Šr tillgŠngligt i VŠst, han har gjort intervjuer med nŒgra ledande inom partiet och han har studerat den enkŠt om Kirov-mordet som gjordes 1961. Av det material han anfšr Šr kanske den allra mest sensationella nyheten den att det i arkivet skall finnas en av Stalin handskriven fšrteckning šver vilka personer som skulle fŒ vara med i ÓMoskvacentrumÓ resp. ÓLeningradcentrumÓ! (Enligt Medvedev skall de ha talats om tvŒ centra redan i januari 1935. Att sŒdana detaljer kan avvika i olika framstŠllningar beror pŒ att protokollen frŒn rŠttegŒngarna i dec. 1934 – jan. 1935 inte har publicerats) Samtidigt har Medvedev varit avstŠngd frŒn information som finns utanfšr Sovjetunionen. Det gšr att man inte bšr ta hans framstŠllning fšr det sista ordet. Fšrsiktighet Šr desto mer nšdvŠndig smed tanke pŒ att han skrivit sin bok under svŒra fšrhŒllanden och utan att direkt kunna kontrollera manuskriptet mot dokumenten. Minnesfel kan dŠrfšr upptrŠda.

 

(10) Protokollen frŒn denna rŠttegŒng i: Moskvaprocessen. Referat frŒn processen i Moskva 19 – 24 augusti (Arbetarkultur 1936, reprint Partisanfšrlaget 1971).

 

(11) Sedov, Rotbuch.... s. 27f.

 

(12) Ytterligare biografiska data hos Sedov s. 32f. och Schachtman, Behind the Moscow Trial (Pioneer Publishers 1936), s. 14ff. Biografiska skisser šver Zinovjev och Kamenev finns i Carr, Socialism in one country, del 1 (Penguin 1970), s. 153-177. Om Zinovjev Šven i Lunartscharski, Profile der Revolution (Europ. Verlagsanstalt 1968), sa 63-69 och G. Rosenthal, Memoire pour la rehabilation de Zinovjev (Paris 1962).

 

(13) Sedov, s. 33f.

 

(14) Sedov, s.. 35f. Denna analys, som Sedov gšr enbart pŒ inre kriterier hos dokumenten har sedermera bekrŠftats av avslšjanden som gjorts. Se Conquest, s. 141ff.

 

(15) Sedov, s. 44.

 

(16) Conquest, s.175. Se Šven en mycket intressant šgonvittnesrapport, ÓTrotskyists in VorkutaÓ i Fourth International, Summer 1963, s. 94 - 97.

 

(17) Beskrivning av rŠttegŒngen hos Sedov s. 103-117. Protokollen frŒn denna rŠttegŒng har ej publicerats.

 

(18) Protokollen frŒn denna rŠttegŒng i ÓProcessen mot det sovjetfientliga, trotskistiska centrum. Behandlat av Sovjetunionens Hšgsta Domstols MilitŠrkollegium 23 - 30 januari 1937. (Arbetarkultur 1937)

 

(19) Det finns en biografi šver Radek: W. Lerner, Karl Radek the last internationalist (Stanford University Press, California 1970)

 

(20) Conquest, s. 277ff. [AnmŠrkning MF (vŒren 2006): tta av de hšgsta befŠlhavarna utrensades i denna fšrsta ÓrundaÓ: fšrutom marskalk Tuchatjevskij Šven generalerna Jakir, Uborovitj, Kork, Primakov m fl. Under de tio dagar som fšljde efter dessa militŠrer avrŠttats arresterades ytterligare 980 hšgre officerare, av vilka mŒnga avrŠttades. Utrensningarna i Ršda armŽn fortsatte under tvŒ Œr. Enligt frŒn Getty (a.a, sid 450)  avskedades šver 30000 officerare av politiska skŠl och c:a en tredjedel av dessa fŠngslades. En annan liten detalj: Dšdsdomarna mot Tuchatjevskij & Co undertecknades av de fyra marskalkarna Vorosjilov, Budjennyj, BlŸcher och Jegorov – de tvŒ sistnŠmnda skšts ocksŒ inom ett Œr. Absurditeten i det hela understryks av att nŠr, 1939-40, den extrema bristen pŒ kompetenta officerare bšrjade stŒ klar fšr Stalin & Co, inte minst pga Ršda ArmŽns mediokra insatser under vinterkriget mot Finland – dŒ togs ett stort antal officerare till nŒders igen (drygt 11000 enligt Getty a.a). Bland dessa kan nŠmnas den blivande marskalken Rokossovskij, som hux flux fšrvandlades frŒn koncentrationslŠgerfŒnge till armŽkŒrsbefŠlhavare]

 

(21) A.a. s. 578f.

 

(22) Protokollen frŒn denna rŠttegŒng finns i en fšrkortad version (nedskuren till ungefŠr hŠlften) pŒ svenska: ÓPŒ vakt mot fascismen. RŠttegŒngsreferat frŒn processen mot ÔHšgerns och trotskisternas blockÕ Ó (Arbetarkultur 1938). Fšr de fullstŠndiga protokollen hŠnvisas till: ÓReport of the Court Proceedings in the Case of the Anti-Soviet ÔBlock of Rights and TrotskyitesÕÓ, Moscow 1938.

 

(23) Biografiska data om Bucharin finns i: Carr, Socialism in one country, del 1 , s. 177-189 och i Carrs inledning till Bukharin-Preobrazhensky, The ABC of Communism (Pelican Classics 1969) s. 18-25. [TillŠgg MF: Nu finns Šven Stephen F. Cohen, Bukharin and the Bolshevik Revolution: A political biography, 1888-1938, Knopf, 1973, som behandlar Bucharins politiska verksamhet och tŠnkande, samt pŒ svenska, hans hustrus sjŠlvbiografi: Anna Larina Bucharinas  I minnets labyrinter, Natur och Kultur, 1991, som behandlar utrensningarna och dess konsekvenser fšr Bucharins familj]

 

(24) Se Trotskijs artikel ÓA Graphic History of BolshevismÓ i ÓWritings...1938-39Ó (Merit publishers 1969), s. 106-109.

 

(25) Conquest, s. 732f, 708. [TillŠgg (av MF vŒren 2006): Siffrorna frŒn Getty hŠmtade ur J.A. Getty and O.V. Naumov: ÓThe Road to TerrorÓ A.a sid 587-594]

 

(26) NŒgra exempel: ambassadšren i England, Maiskij, var mensjevik och under inbšrdeskriget minister hos Koltjak. Gick in i kommunistpartiet 1921. Ambassadšren i USA, Trojanovskij, gammal mensjevik, ambassadšren i Frankrike, Potemkin, borgerlig historiker. ambassadšren i Tyskland, Kintjuk, gammal mensjevik, hans eftertrŠdare pŒ samma plats blev Suritz, en mensjevik. TvŒ av de mest aktiva i fšrtalskampanjen mot Lenin och Trotskij 1917 – dŒ de anklagades fšr att vara Ótyska agenterÓ – var Serebrovskij och D. Saslavskij: BŒda hšll mycket hšga poster under Stalin-epoken, Serebrovskij som medlem av CK och Saslavskij som ledande skribent i pressen. De kunde nu bara plocka fram sina gamla artiklar igen frŒn 1917, stryka Lenins namn och sedan publicera dem som en del av den anti-trotskistiska kampanjen. Dmitrievsky var verkligen i gott sŠllskap! Se Trotsky, The WorkersÕ State, Thermidor and Bonapartism i ÓWritings...1934-35Ó, s. 166-184.

 

(27) Ur anklagelseakten: Ó...har det otvivelaktigt blivit faststŠllt att det enda motivet fšr det Trotski-zinovjevska blockets organisering var strŠvan att till varje pris rycka till sig makten och att man som enda och avgšrande medel hŠrfšr valde organisering av terrordŒd mot partiets och regeringens mest framstŒende ledare.Ó Moskvaprocessen 1936, s. 11. Sedov, s. 26-31 jŠmfšr de tvŒ fšrsta processerna.

 

(28) Sedov s. 30 anfšr en artikel ur Pravda 12 sept. 1936 som slŒr an de nya tonerna. Jfr. Šven Stalins beryktade tal i mars 1937: ÓVid processen Œr 1936 fšrnekade Kamenev och Sinovjev bestŠmt, som ni kanske erinrar er, att de hade nŒgot slags plattform .... Det kan inte betvivlas, att de bŒda ljšg, nŠr de fšrnekade att de hade en plattform .... Eftersom de fruktade fšr att blotta sitt verkliga politiska anlete, fruktade att visa upp sin verkliga plattform, som gick ut pŒ kapitalismens ŒterupprŠttande i Sovjetunionen.Ó Stalin, Kampen mot fascismens trotskistiska agenter och vŒrt partis uppgifter (ProletŠrkultur 1971 ) s. 44. TyvŠrr Óerinrade sigÓ Stalin inte att de anklagade inte alls ÓfšrnekadeÓ nŒgonting vid rŠttegŒngen. Det var anklagelseakten som fšrnekade att de hade nŒgot program. Jfr. f.š. Vysjinskjs slutplŠdering i den andra MoskvarŠttegŒngen, dŠr han ocksŒ hastigt och lustigt glšmt vad han skrev i anklagelseakten i den fšrsta. (Protokollen 1937, s. 349)

 

(29) Processen.... 1937, s.14.

 

(30) A.a. s. 16.

 

(31) PΠvakt ...1938, s. 9f.

 

(32) Processen ...1937, s. 390. 1 en artikel ÓStalinÕs version and RadekÕsÓ har Trotskij analyserat skillnaderna. Se ÓWritings...1937-38Ó, s. 30.

 

(33) PΠvakt.... 1938, s. 161f.

 

(34) A.a. s. 143.

 

(35) A.a. s. 133 och 137.

 

(36) A.a. s. 134.

 

(37) Fšr att inte krŒngla till framstŠllningen Šnnu mer, har vi inte tagit upp de skillnader som i sin tur finns mellan Radeks version och Bucharins. Enligt Radek gŠllde det att ÓnŠrma sigÓ kapitalismen fšr att blidka fascismen, medan Bucharin talar om att kapitalismen skulle ŒterupprŠttas omedvetet. Den Wickmansk-Gustafssonska versionen har en del gemensamt med Radeks, men den fšr samtidigt in sŒ mŒnga nya element att vŒra fšrfattare har all rŠtt att propsa pŒ att fŒ gŒ till historien fšr sina originella fšrfalskningar.

 

(38) PΠvakt ...1938, s. 262f.

 

(39) The Case of... s. 257-59 anfšr exempel ur Trotskijs artiklar frŒn 1902 och framŒt, vilka polemiserar mot terrorn som politiskt vapen.

 

(40) Moskvaprocessen 1936, s. 37. Jfr. Šven blomstersprŒket i Vysjinskijs sluttal: ÓKŠra och fšrtrogna fšr oss och fšr alla som Šr fyllda av kŠrlek till vŒr moder hemlandet, Šr namnen pŒ de framstŒende bolsjevikerna, vŒr stats outršttliga och talangfulla byggmŠstare: Sergo Ordsjonikidse, Klim Vorosjilov, Lasar Moisejevitj Kaganovitj; de ukrainska bolsjevikernas ledare: Kosior och Postysjev; de leningradska bolsjevikernas ledare: Sjdanov. Med outsŠglig stor kŠrlek nŠmner de arbetande i hela vŠrlden namnet pŒ Sovjetunionens folks store lŠromŠstare och ledare: Josef Vissarionovitj Stalin! Ó (s. 81M Att Molotov inte ens Šr med i den upprŠkningen kan inte vara en tillfŠllighet.

 

(41) Trotsky, StalinÕs Frame-Up System ... s. 40-45, The Case of... s. 280, 498-503.

 

(42) Processen ...1937, s. 24 (anklagelseakten), 240-43 (fšrhšret med Arnold), s. 163, 240.

 

(43) Moskvaprocessen 1936, s.46.

 

(44) A.a. s. 76.

 

(45) A.a. s. 65f.

 

(46) A.a. s. 70.

 

(47) A.a. s. 71,

 

(48) PΠvakt...1938, s. 45.

 

(49) A.a. s. 213.

 

(50) A.a. s. 212.

 

(51) En kurišs och absurd detalj var Œklagarens trumfkort om att Óhšgerns och trotskisternas blockÓ redan 1918 skulle ha velat arrestera och mšrda Lenin, Stalin och Sverdlov. KŠrnan i den anklagelsen var att Bucharins ÓvŠnsterkommunistiskaÓ grupp (som ej innefattade Trotskij) 1918 hade diskuterat att fšrsška avsŠtta Lenin frŒn posten som ordfšrande i Folkkommissariernas RŒd. Planen var ett hugskott som dšk upp pŒ ett sammantrŠde, men aldrig ens nŒdde beslut. Planen var kŠnd redan av samtiden och Bucharin berŠttade sjŠlv om den i en artikel 1924. Se PŒ vakt ...1938, s. 29ff., ss. 169-207, 186-193.

 

(52) PΠvakt .... 1938,s.49.

 

(53) A. a, s, 319.

 

(54) A.a. s. 223f., 233f., 327.

 

(55) Processen ...1937, s. 19ff.

 

(56) A.a. s. 189.

 

(57) PΠvakt ...1938,s.75.

 

(58) A.a. s. 104.

 

(59) A.a. s. 105. Jfr. Šven s. 113, dŠr det uttryckligen heter att ÓtrotskisternaÓ slaktat kreatursstammen, sŒ att den nu uppgick till enbart 30 - 40.000 mot planerade 130.000.

 

(60) A.a. s. 106.

 

(61) A.a. s. 148f. €ran av att ha hittat pŒ denna vansinnighet fŒr tydligen Dimitrov ta pŒ sig, som tvŒ Œr innan anklagelserna fšrdes fram, i ett tal hŠvdade att det Óvar bevisatÓ att de utfšrt dessa brott. ÓVarje gŒng den proletŠra domstolen i Sovjetunionen lŒtit sitt straffande svŠrd falla ned pŒ de skadegšrare, som stršdde glasskŠrvor i arbetarnas mat, som fšrgiftade kollektivbrukens boskap och fšrdŠrvade deras maskinella utrustning, pŒ spioner och diversanter, fascistagenter, som fšrstšrde jŠrnvŠgsbankarna och utfšrde dynamitattentat etc etc. (Moskvaprocessen 1936, s. 131)

 

(62) PΠvakt ....1938, s. 313.

 

(63) I rŠttegŒngen 1938 sŠgs det faktiskt uttryckligen att den utrikespolitiska konstellationen kommer att Šndras pŒ ett avgšrande sŠtt. Det Šr Rakovskij, som fŒr begrunda de olika fšrbindelser ÓtrotskisternaÓ har: ÓVi trotskister mŒste i detta fall spela med tre slags kort, tyska, japanska, engelska. šver de tyska var jag inte riktigt klar, i vart fall inte just dŒ. Jag antog personligen att det inte Šr uteslutet att Hitler fšrsšker nŠrma sig sovjetregeringen. (PŒ vakt... 1938, s. 137). 1 112 Œr senare slšts pakten mellan Hitler-Tyskland och Sovjetunionen. RŠttegŒngen 1938 sammanfšll i tiden med MŸnchenkrisen. Det var inte heller nŒgon nyhet att lŒta anklagelserna mot Trotskij vŠxla, beroende pŒ de utrikespolitiska allianserna. Fram till 1934 var fšrhŒllandet mellan Sovjetunionen och Frankrike mycket strŠva. DŒ anklagades Trotskij fšr att vara en hemlig fransk agent. Efter 1934 blev fšrbindelserna med Frankrike mycket goda, medan fšrhŒllandet till Tyskland fšrsŠmrades. Trotskij blev hastigt och lustigt Ótysk agentÓ 1938 bšrjade en ny omgruppering. DŒ blev Trotskij bŒde tysk, engelsk, polsk och japansk agent under en švergŒngstid, innan han genom pakten mellan Hitler och Stalin blev engelsk och amerikansk agent. NŠr kriget mellan Tyskland och Sovjetunionen bšrjade 1941 var Trotskij mšrdad, men hans anhŠngare i FjŠrde internationalen fick bli Ótyska agenterÓ igen. Efter andra vŠrldskriget har de utrikespolitiska konstellationerna varit relativt fasta. I konsekvens med det har anklagelsen mot FjŠrde Internationalen fšr att vara en amerikansk agentur varit relativt konstant. Men efterhand som fšrhŒllandet till USA blivit bŠttre och relationen till Kina fšrsŠmrats har den anklagelsen dock tonats ned. Man har emellertid inte anklagat FjŠrde Internationalen fšr att vara kinesiska agenter. TvŠrtom. Man anklagar kineserna fšr att vara trotskistiska agenter!

 

(64) PΠvakt ...1938, s. 10.

 

(65) A.a. s. 10.

 

(66) Conquest, s. 277 - 322.

 

(67) PΠvakt ...1938, s. 120.

 

(68) A.a. s. 97ff., 101 f., 119, 177, 221.

 

(69) Conquest, s. 296 - 310; J. Erickson, The Soviet High Command. A military – political history 1918- 1941 (London 1962) s. 456ff.; W. Schellenberg, Memoiren (Verlag fŸr Politik und Gesellschaft 1956), s. 48-50. Schellenberg var chef fšr det nazistiska underrŠttelsevŠsendet. Enligt en annan tolkning av dokumenten skulle den fšrfalskade brevvŠxlingen ursprungligen ha anvŠnts fšr en intern utrensning inom den nazistiska militŠrkŒren och de var endast tŠnkta fšr internt bruk. Genom kontraspionaget fick Stalin vetskap om fšrfalskningarna och begŠrde att fŒ lŒna dem fšr sin egen utrensning. Den versionen innehŒller mŒnga oklarheter. [AnmŠrkning MF (vŒren 2006): Det finns fortfarande serišsa historiker som tror att generalerna i sjŠlva verket konspirerade mot Stalin, men bevis pŒ detta saknas; inte heller de šppnade sovjetarkiven har kunnat ge bevis som styrker denna teori]

 

(70) Vi har inte tagit upp alla oklarheter som kommer fram vid en noggrann lŠsning av protokollen. Det gŠller annars sŒ, vŠsentliga frŒgor som nŠr ÓcentrumÓ skulle ha bildats, vilka som var medlemmar i det etc. I samma rŠttegŒng kan uppgifterna svŠva pŒ det mest otroliga sŠtt. (ibland t.o.m. pŒ samma sida i protokollen, se ex.vis s. 29 i 1936 Œrs protokoll, dŠr det lŠmnas tre olika uppgifter om nŠr en viss Dmitri Schmidt skulle ha fŒtt i uppdrag att mšrda Vorosjilov! ) I den fšrsta rŠttegŒngen lŠmnas 4 (fyra) olika alternativ om nŠr centrum bildades. Lika mŒnga Šr uppgifterna om nŠr ÓcentrumÓ var verksamhet, och om dess sammansŠttning. Fšr en analys av den fšrsta rŠttegŒngen hŠnvisas till Sedovs och Schachtmans bšcker.

 

(71) Artikeln ÓA Key to the Russian TrialsÓ i ÓWritings...1937-38Ó s. 141.

 

(72) De enda dokument som lades fram var i den fšrsta rŠttegŒngen anklagade Olbergs pass och i den andra rŠttegŒngen – Berlins telefonkatalog! Dessutom anfšrde Œklagaren som indicium i den fšrsta rŠttegŒngen (s. 87) Trotskijs artikel Ӛppet brev till Sovjetunionens kommunistiska partiÓ frŒn 1932, dŠr han slutar med en uppmaning till partiet att uppfylla Lenins krav pŒ att avsŠtta Stalin. Enligt Œklagaren var detta en uppmaning till terrorism!

 

(73) Moskvaprocessen 1936, s. 103.

 

(74) Processen ...1937, s.372.

 

(75) A.a. s. 364.

 

(76) Moskvaprocessen 1936, s. 60.

 

(77) A.a. s. 68.

 

(78) Den fullstŠndigaste dokumentation om Kšpenhamn och den beryktade historien med Hotell Bristol, se The Case of...s. 135-173 och 192f, Gustav Johansson, som 1937 skrev en perfid broschyr om MoskvarŠttegŒngarna (ÓTrotskij och trotskismenÓ, Arbetarkultur 1937; den slutar med att Gustav Johansson tycker Trotskij Šr feg, eftersom han inte vill Œka till Sovjet och Óta sitt straffÓ) vilken WG uppenbarligen studerat med stor behŒllning (stora stycken Šr ordagrant švertagna) har en tredje version: hŠr Šr det plštsligt tal om en ÓRestaurang BristolÓ (s. 37) Fšr att rŠdda den stalinistiska versionen lŒter Johansson denna nyfunna restaurang ha en fšrbindelse med ett ÓGrand HotellÓ. OcksŒ dŠr gŒr han ett steg lŠngre Šn den officiella Komintern-versionen, dŠr man lŠt Konditori Bristol ligga i samma kvarter som ett ÓGrand HotellÓ. Versionen skulle alltsŒ enligt Komintern-Johansson bli fšljande: Sedov och Golzman beslutar att mštas pŒ Hotell Bristol. Golzman kommer ensam till Kšpenhamn, letar efter hotellet, hittar det inte, men ser istŠllet ett konditori med det namnet, viker runt hšrnet och se! dŠr Šr ett hotell, visserligen med ett annat namn, men ŠndŒ ett hotell. DŠr tar han in. NŠsta dag kommer Sedov till Kšpenhamn, letar efter hotell Bristol, men hittar inget. DŒ ser han det nu famšsa konditoriet, viker Šven han runt hšrnet och stŒr framfšr ett hotell. DŠr mŒste Golzman bo! Han gŒr in och trŠffar honom i vestibulen. Det mŒste vara som att leta efter en nŒl i en hšstack, och dessutom tvŒ gŒnger. Golzman skulle dessutom ha glšmt bort hela episoden fyra Œr senare. Det lŒter inte sŠrskilt troligt.

 

(79) Processen ...1937, s. 385.

 

(80) A.a. s. 54.

 

(81) FullstŠndig dokumentation i The Case of... s.204-230.

 

(82) Processsen ....1937, s. 319.

 

(83) A.a. s. 108.                 -

 

(84) FullstŠndig dokumentation i The Case of... s. 173-203.

 

(85) Processen ...1937, s. 108.

 

(86) PŒ vakt ...1938, s. 45, vŒr kursiv.

 

(87) Det gŒr t.o.m. att ange exakt varifrŒn GPU fick iden. I ÓmotrŠttegŒngenÓ som hšlls i mars 1937 – dvs. ett Œr fšre Krestinskijs ÓbekŠnnelseÓ – hade Trotskij nŠmnt sin vistelse i Bagneres-de-Bigorre.

Goldman (advokat): Vart Œkte ni efter St. Palais? Trotskij: Till PyrenŽerna, till Bagneres-de-Bigorre. G. NŠr var det?

T. Det var den 9 oktober. G. 9 oktober 1933?

T. 1933.

G. DŒ Œkte ni...

T. Till Bagneres-de-Bigorre. Min fru och jag.Ó (The Case of...s.180) Jfr. Šven Hansens inledning till Trotsky, StalinÕs Frame-Up System s. xii.

 

(88) Petrov, V & E. Sant vittnesbšrd (Berghs fšrlag 1956), s. 281-5. [TillŠgg (MF vŒren 2006): Ett exempel pŒ en dokumentsamling frŒn sovjetarkiven Šr J.A. Getty and O.V. Naumov: ÓThe Road to TerrorÓ (Yale University Press, 1999). Se Šven den ryske historikern V.Z. Rogovin: Ó1937 StalinÕs Year of TerrorÓ (Mehring Books, 1998), som Šr en av delarna i ett stort arbete (totalt 7 volymer) om Oktoberrevolutionens och Stalinepokens historia utifrŒn ett marxistiskt perspektiv.]

 

(89) Deutscher III, s. 347-9. I . D. Levines ÓMordet pŒ TrotskijÓ (Tidens fšrlag 1963) s. 41-62, ger dokumentation om GPUs infiltration i FjŠrde Internationalen pŒ 1930-talet. Infiltration var inget nytt knep. Redan 1927 hade Stalin och GPU sškt misskreditera VŠnsteroppositionen genom att sŠnda in en f.d. vit general frŒn Wrangels armŽ i Oppositionen som agent provocateur. Efter en razzia i september 1927 tillkŠnnagav GPU dŠrefter att man avslšjat en sammansvŠrjning och att bevis nu fanns fšr att Oppositionen hade kontakt med kontrarevolutionŠrer. Beviset var generalen... Stalin hade dock otur. Bubblan sprack och spred sin unkna lukt. Mensjinskij (chef fšr GPU) erkŠnde infšr CK att generalen var anstŠlld av GPU fšr att spionera pŒ Oppositionen. Stalin tvingades upp i talarstolen och kom med fšljande strŒlande argument: ÓMen vad Šr det fšr fel pŒ att denna f.d. Wrangelofficer hjŠlper sovjetregeringen att upptŠcka kontrarevolutionŠra sammansvŠrjningar? Vem kan fšrvŠgra de sovjetiska myndigheterna rŠtten att vinna šver f.d. officerare och anvŠnda dem fšr att uppdaga kontrarevolutionŠra organisationer?Ó (Deutscher II, s. 256f.) Stalin lyckades i tid ÔglšmmaÕ att det var just denna officer som var ÔbevisetÕ fšr att sammansvŠrjningen var kontrarevolutionŠr!

 

(90) Deutscher har beskrivit denna del av arkiven i sin tredje del av Trotskijbiografin (s. x-xi, s. 530). WG blandar som vanligt ihop korten, dŒ de i inledningen till sin bok beršr Trotskij-arkiven: ÓEn annan svŒrighet fšr dem som idag behandlar trotskismens politiska historia Šr, att Trotskij-arkiven fšr perioden 1929-40 pŒ Trotskijs egen begŠran Šr stŠngda. Trotskij sjŠlv ville inte lŒta nŒgon šppna dem fšrrŠn 1980.Ó (s. 7) Det Šr /eller var/ endast en del av Trotskijs arkiv fšr 1929 – 40 som varit stŠngda fšr forskning, inte hela arkiven fšr denna period. Och i praktiken Šr alltsŒ denna sektion nu šppen. Om WG infšr sin nŠsta bravad skulle gripas av en plštslig lust till samvetsgrannhet och kŠllkritik har de sŒlunda mšjlighet att ta del av arkiven.

 

(91) Det betyder inte att de sovjetiska myndigheterna varit inaktiva nŠr det gŠller att bedriva anti-trotskistisk hets. Det har de aldrig varit och Šr det inte heller idag. De kŠnner hela tiden det potentiella hotet. (SŒ sent som fšr ett Œr sedan beslšt de ryska myndigheterna att tillsammans med sina ÓbroderpartierÓ i andra lŠnder bedriva en kampanj mot trotskismen). i slutet av 40-talet lŠt de nŒgra skumma amerikanska advokater skriva ihop en bok som kom ut pŒ kommunistpartiernas fšrlag šver hela vŠrlden (i Sverige pŒ ÓArbetarkulturÓ). Den hette ÓDen stora sammansvŠrjningenÓ – man har Œtminstone sjŠlvironi. I den boken drar man hela valsen frŒn MoskvarŠttegŒngarna en gŒng till, med fšrhoppningen att en lšgn blir sanning bara den upprepas tillrŠckligt mŒnga gŒnger. Samtidigt lŠt GPU publicera ett fšrfalskat testamente som Trotskij skulle ha skrivit pŒ sin dšdsbŠdd.

I detta skulle han fšrklara att han tog avstŒnd frŒn socialismen och att hela hans liv varit felaktigt, nŠr han kŠmpat fšr nŒgot han inte lŠngre trodde pŒ. Fšrfalskningen var utomordentligt klumpig och avslšjades omedelbart (se Fourth International, maj 1948, s. 757-8, artikel av Joseph Hansen). Ingen lŠt sig luras av den fšrfalskningen, och inte ens stalinister brukar lŠngre hŠnvisa till ÔtestamentetÕ. Den enda person vi kŠnner till som tror pŒ det Šr – Bjšrn Ahlander. Se dennes mŠrkliga tankeprodukt ÓRevolutionens anatomiÓ (N&K 1971) s. 35f.

 

(92) Moskvaprocessen 1936, s. 33, 36, 37, 40, 54, 56, 57 etc. En av de vedervŠrdigaste detaljerna i rŠttegŒngen 1936 var nŠr man fšrde in Smirnovs hustru, Safonova, fšr att vittna mot honom. (s. 54f.)

 

(93) A.a. s. 56.

 

(94) A.a. s. 55. 57.

 

(95) A.a. s. 107.

 

(96) Conquest, s. 499 (eng. prot. s. 36)

 

(97) Conquest, s. 500ff. I den svenska fšrkortade šversŠttningen av protokollen frŒn 1938 Šr samtliga dessa intermezzon utom ett, bortklippta. Det som Šr med stŒr i ÓPŒ vakt ...1938Ó, s. 41.

 

(98) Conquest, s. 502 (eng. prot. s. 53)

 

(99) Conquest, s. 503.

 

(100) PΠvakt ...1938,s.89.

 

(101) Det var f.š. inte fšrsta gŒngen det skedde intermezzon av denna typ. I bšrjan av 1930-talet hšll man nŒgra rŠttegŒngar mot mensjeviker och opolitiska experter, vilka anklagades fšr sabotage av industrin. Dessa hšll exakt samma mšnster ifrŒga om ÓbekŠnnelserÓ som rŠttegŒngarna 1936-38, och de fŒr betraktas som generalrepetitioner. Under SchachtyrŠttegŒngen vŠgrade en av de Œtalade att ÓbekŠnnaÓ. Han var frŒnvarande nŠsta dag frŒn rŠttegŒngen. PŒ tredje dagen fšrdes han in, ÓbekŠndeÓ, men tog strax dŠrpŒ tillbaka denna ÓbekŠnnelseÓ igen. NŠsta dag fšrdes han in och dŒ ÓbekŠndeÓ han igen. Sedan var han knŠckt. Ett liknande intermezzo intrŠffade i Metro-Vic-rŠttegŒngen. Conquest, s. 512.

 

(102) Conquest, s. 543ff.

 

(103) A. London, BekŠnnelsen. I Prag-processens maskineri 1951-52 (R&S 1970), s. 222f.

 

(104) Hansen, inledning till Trotsky, StalinÕs Frame-Up System, s. vi-vii.

 

(105) Om rŠttegŒngen mot trotskisterna i Danzig, se Trotskijs artikel, ÓThe trial of the Danzig TrotskyistsÓ i ÓWritings...1937-38, s.43-45.

 

(106) I den fšrsta rŠttegŒngen ÓvilleÓ ingen tydligen ha fšrsvarsadvokat. I den andra fŒr tre av de anklagade (bland de mindre bemŠrkta) fšrsvarsadvokat. Det Šr verkligt makabert att lŠsa de tal som dessa ÓfšrsvarsadvokaterÓ hšll (naturligtvis gšr de inga inlŠgg under sjŠlva rŠttegŒngen om man undantar en och annan frŒga, men inte ens en antydan till korsfšrhšr). Processen ...1937, s.367-382. I rŠttegŒngen 1938 hšlls tvŒ plŠderingar av ÓfšrsvarsadvokaternaÓ (f.š. samma figurer som 1937! ). OcksŒ den hŠr gŒngen anvŠnder de sin tid till att angripa de anklagade och tŠvla med Œklagaren om att hitta de vŠrsta smŠdeorden. (PŒ vakt ...1938, s.336-347).

 

(107) Moskvaprocessen 1936, s. 116.

 

(108) A.a. s. 118.

 

(109) A.a. s. 119.

 

(110) Processen ...1937, s. 384.

 

(111) A.a. s. 394f.

 

(112) A.a. s. 389.

 

(113) Moskvaprocessen 1936, s. 49.

 

(114) Conquest, s. 523 (eng. prot. s. 248)

 

(115) Ett kŠnt fall Šr prŠsten Urbain Grandier, som pŒ 1630-talet anklagades fšr att vara djŠvulens agent och fšr att ha fšrfšrt nunnor. Kring detta fall finns det en diger litteratur och dessutom ett flertal intressanta konstnŠrliga framstŠllningar. Vi hŠnvisar till A. Huxley, The Devils of Loudon (1952; Penguin 1971), som presenterar fallet. Men man bšr nog ta Huxleys funderingar om det mystiska med en stor nypa salt. En observation ur hans bok bšr kanske tas fram, eftersom den har en uppenbar parallell med mentaliteten hos Kurt Wickman och Lars Gustafsson. ÓAtt alla djŠvulsutdrivarna trodde pŒ Grandiers skuld och pŒ att han var besatt /av djŠvulen/ verkar sŠkert. De trodde ocksŒ i de fall dŒ de, som Mignon, hade hjŠlpt till att fšrfalska de bevis som sŠnde Grandier till avrŠttningsplatsen.Ó (s. 135). Vi stŒr infšr ett liknande fenomen hŠr. I en del av sina medvetanden mŒste WG tro pŒ att trotskisterna verkligen Šr fascistiska agenter, men i en annan del mŒste de veta att de sjŠlva fšrfalskar citat och bevis fšr detta pŒstŒende. Fšr dem sjŠlva behšvs det inga bevis. Det Šr fšr att švertyga andra som de behšver dem. Men eftersom det inte finns nŒgra bevis, mŒste man fšrfalska dem. UngefŠr sŒ ser cirkelgŒngen ut i deras medvetanden. Ett mycket tragiskt fall. Kommer det nŒgonsin att gŒ att fŒ dem att ta sitt fšrnuft tillfŒnga?

 

(116) Brechts skŒdespel om Galilei innehŒller klara anspelningar pŒ MoskvarŠttegŒngarna. Den fšrsta versionen av skŒdespelet skrevs ocksŒ under utrensningarnas hšjdpunkt.

 

(117) Fšrst nŠr GPU-arkiven har šppnats gŒr det att gšra en fullstŠndig analys av rŠttegŒngarna. Men de dokument som finns idag Šr tillrŠckliga fšr att uppfatta huvudlinjerna. Eftersom de dessutom kommer frŒn olika kŠllor kan de vŠgas och kontrolleras mot varandra. Man kan urskilja fšljande kŠllor:

a) frŒn GPU. Redan under 30-talet lŠmnade nŒgra ledande GPU-mŠn Sovjetunionen och bosatte sig i VŠsteuropa. De har efterlŠmnat beskrivningar av utrensningarnas teknik. Viktiga vittnesmŒl har hŠr lŠmnats av Ignace Reiss (mšrdad 1938) och Krivitsky (mšrdad 1940). Ytterligare nŒgra namn kan hŠr nŠmnas: Barmine, Orlov, Kravtjenko och Petrov. Samtidigt bšr man naturligtvis vara medveten om att de kan ha politiska motiv till att šverdriva sina berŠttelser eller šverskatta sitt eget kunnande. Deras vittnesbšrd mŒste vŠrderas efter vilka dokument de efterlŠmnat eller i vilken mŒn deras pŒstŒenden kan verifieras. I vŒr framstŠllning har vi i mšjligaste mŒn sškt utelŠmna denna typ av kŠllor. Vi har egentligen endast anvŠnt dem vid ett relativt okontroversiellt tillfŠlle (Petrovs berŠttelse om hur han fŒtt lŠsa Trotskij-dossiern). De intressantaste framstŠllningarna frŒn detta hŒll (Krivitskys och Reiss) har vi inte fŒtt tag pŒ.

b) partiarkiv frŒn Sovjetunionen. Det enda som Šr tillgŠngligt Šr Smolensk-arkiven som under andra vŠrldskriget šverfšrdes till Tyskland och sedermera hamnade i amerikansk Šgo. De har beskrivits och analyserats i M. Fainsod, Smolensk under Soviet Rule (Vintage 1958). Detta arkiv lŠmnar mycket material om utrensningarna inklusive ett flertal konfidentiella meddelanden frŒn partiledningen. De dokument som publicerats i Sovjetunionen efter Stalins dšd Šr mycket fragmentariska och uppenbart politiskt valda. Intressant Šr dock det material som oppositionella intellektuella i Sovjetunionen sammanstŠllt, ex.vis Medvedev.

c) offren fšr utrensningarna. De anklagade i rŠttegŒngarna Šr dšda och kan inte vittna. HŠr finns endast fragmentarisk kunskap, ex.vis Bucharins samtal med Nikolaevsky 1936 som bildat underlag fšr den anonyma ÓLetter of an old BolshevikÓ, och ett mŒhŠnda apokryfiskt arbete, nŠmligen ÓBucharins testamenteÓ, vars Škthet Šr omstridd. (Det Œterges i Medvedevs bok, s. 183f.) Men vi har memoarer frŒn flera av de vanliga sovjetmedborgare som drogs in i stršmvirvlarna, och som lyckades šverleva. Deras arbeten har i de flesta fall inte publicerats, i Sovjetunionen, men gjorts tillgŠngliga genom samizdatsystemet. Hit hšr E, Ginburg, Into the whirlwind (Šven pŒ sv.) och N. Mandelsjtam, Stalins mirakel och J. Serger, Shipwreck of a generation.

d) en fjŠrde typ av kŠlla Šr de senare rŠttegŒngarna i …steuropa, vilka fšljde samma mšnster som Moskvaprocesserna. FrŒn dessa har vi flera unika dokument, bl.a. memoarer frŒn nŒgra av de anklagade (A, London och A, Loebl), samt dessutom offentliggjorda dokument. Under Ungernupproret 1956 offentliggjordes en bandinspelning frŒn fšrhšren med Rajk, och 1968 fšrbereddes en offentlig publikation med material frŒn Prag-rŠttegŒngen. Den hann inte komma ut fšre den sovjetiska inmarschen, men den har genom Jiri Pelikans fšrsorg sedermera publicerats i VŠsteuropa. (vi har haft tillgŒng till den tyska šversŠttningen: Das unterdrŸckte Dossier. Bericht der Kommission des ZK der KPTsch Ÿber politische Prozesse und ÔRehabilitierungenÕ in der Tschechoslowakei 1949-1968. Europa Verlag 1970).

 

(118) Mandelsjtam, Stalins mirakel. En bok om Osip Mandelsjtam, (W&W 1970), s. 81-86.

 

(119) A. London, BekŠnnelsen, s. 41 f, Jfr. Šven The Case of ... s. 236ff som Œterger de erfarenheter den jugoslaviske oppositionsmannen Ciliga haft i sovjetiska fŠngelser. [AnmŠrkning MF (vŒren 2006):De šppnade sovjetarkiven ger mŒnga bevis pŒ att man, fšr att framtvinga bekŠnnelser, flitigt anvŠnde Ófysiska pŒtryckningarÓ (dvs misshandel och tortyr) Šven mot hšga funktionŠrer]

 

(120) Trotskij, Den fšrrŒdda revolutionen (Partisan 1969), s.201.

 

(121) R. Wrights bidrag till antologin ÓVi trodde pŒ kommunismenÓ (N&K 1950), s. 126-8. Vi kan fšrutse att WG kommer att ryta till nŠr de ser att vi citerar detta arbete, som har en uppenbar och tydlig antikommunistisk tendens. Vi vill dŠrfšr betona att man mŒste hŒlla isŠr upplevelse och tolkning av upplevelsen. Wright hade vissa erfarenheter frŒn sin radikaliseringsperiod. Av dessa upplevelser gjorde han en tolkning som drog honom in i antikommunismens lŠger. Det finns ingen som helst anledning att fšlja honom i hans tolkning av hans egna upplevelser. Vi Šr hŠr enbart intresserade av att studera hans erfarenheter och undersška om de kan tolkas pŒ ett annat sŠtt Šn vad han sjŠlv gšr. En annan vŠg Šr naturligtvis att negligera dessa upplevelser och lŒtsas att allt Šr bra. Den vŠgen vŠgrar vi slŒ in pŒ. (om nŒgon vittnade om liknande erfarenheter frŒn den trotskistiska ršrelsen skulle vi kŠnna oss mycket alarmerade och mycket kraftigt krŠva en uttšmmande undersškning). Wrights erfarenheter Šr inte unika, och Œtskilliga lŠsare kan sŠkert kŠnna igen sig. Inte minst Uppsala-clarteisterna bšr ha rebellršrelsen i fŠrskt minne.

 

(122) Processen ...1937, s, 385.

 

(123) PΠvakt...1938, s. 368f.

 

(124) A.a. s, 280.

 

(125) Fainsod, Smolensk under Soviet Rule, s. 306-324.

 

(126) A.a. s. 422f. Jfr. J. Berger, Shipwreck of a generation (Harvill Press, London 1971), s.149-176 (kap. ÓYoung RebelsÓ)

 

(127) Conquest, s. 52f.

 

(128) Medvedev, Let history judge, s. 156. Medvedevs kŠlla Šr Vertjovitj, ordfšrande i valkommittŽn vid kongressen.

 

(129) Vi baserar denna bedšmning pŒ Smolenskarkiven (Fainsod, s. 422f.)

 

(130) Det fanns 1936 nŒgra tiotusentals OppositionsmŠn i fŒnglŠgren. De genomfšrde vid denna tid en hungerstrejk som varade i šver 10 dagar. NŠr den upphšrde bšrjade en massavrŠttning av dem. Det finns ett mycket intressant, nŠsta obeaktat material om den trotskistiska oppositionens šde i Sovjetunionen. Vi planerar att skriva en artikel om detta till ett kommande nummer av FjŠrde Internationalen.

 

(131) Se MarxÕ brev till W. Liebknecht den 10 april 1871, ex.vis i ÓPariskommunen. Den fšrsta socialistiska revolutionenÓ (PAN 1971), s. 92f. MarxÕ bok heter ÓHerr VogtÓ. Under sin deportation i Alma-Ata 1928-29 šversatte Trotskij den till ryska fšr Marx-Engels-institutet. ÓTrotskij, som lŠste denna bredsida fšr fšrsta gŒngen, anmŠrkte att det tog Marx flera hundra sidor att tillbakavisa Vogts anklagelser, medan det skulle ta hans šversŠttare /dvs. Trotskij/ Ôen hel encyklopediÕ att tillbakavisa Stalins fšrtal.Ó (Deutscher il, s. 288).

 

(132) Enligt vad Reiss kunde meddela vid sin brytning. ÓMan har beslutat att anvŠnda varje medel mot er – jag sŠger: varje medel.Ó Se Deutscher III, s. 388, och Ra Gaucher, LÕOpposition en U.R.S.S. 1917-1967 (Paris 1967), s. 217-229 (kap. Mort aux trotskistes! ).

 

(133) Deutscher III, s. 388f., Trotsky, Writings...1937-38, s. 112-122. ReissÕ Šnka publicerade 1970 en bok om hans šde: Elisabeth K. Poretsky, Our own people. A memoir of Ignace Reiss and his friends.

 

(134) Deutscher III, s. 419f.

 

(135) A.a. s. 392-7. Trotsky, Writings of... 1938-9, s. 67-73, 74-76, 81-83.

 

(136) Deutscher I II, s. 407-8. Trotsky, Writings of... 1938-9, s. 74, 77-81,83.

 

(137) Deutscher II, s. 483-508. Artiklar av J. Hansen och Natalia Sedova Trotskij i samlingsvolymen ÓLeon Trotsky: The Man and his workÓ (Merit publishers 1969). En framstŠllning av mordet – tyvŠrr tyngs den ned av psykoanalytiska funderingar – Šr: Isaac Don Levine, Mordet pŒ Trotskij (Tidens fšrlag 1963). Denna framstŠllning faststŠller – bl.a. med hjŠlp av fingeravtryck – definitivt mšrdarens identitet och hans samband med GPU.