Ur FjŠrde Internationalen 7-8/72 (Lšgnens renŠssans)

 

Kenth-ke Andersson

Utvecklingen i Sovjet pΠ20-talet

 

ÓVi kan ocksŒ konstatera att Šven om Stalins ŒtgŠrder inte alltid var de mest effektiva i kampen mot byrŒkratin att vissa av dem till och med fick till fšljd att byrŒkratin stŠrktes – var det inget fel pŒ Stalins intentioner.Ó (Wickman/Gustavsson, s. 171)

 

Den ryska revolutionen 1917 fšljde den permanenta revolutionens mšnster. Det blev inte i ett utvecklat, kapitalistiskt land som proletariatet fšrst tog makten. TvŠrtom blev det arbetarklassen i ett efterblivet, och ojŠmnt utvecklat, land som visade vŠgen. Kampen mot den fšrŒldrade ryska statsstrukturen ledde inte till att borgarklassen varaktigt tog makten. Men proletariatets maktšvertagande fŒr inte tolkas sŒ att man Óhoppade šverÓ de borgerligt-demokratiska uppgifterna. Teorin om den permanenta revolutionen hade hŠvdat att endast arbetarklassen – inte borgarklassen – kunde lšsa dessa borgerligt-demokratiska uppgifter och att det dŠrigenom skulle uppstŒ ett omedelbart och nŠra samband mellan den borgerligt-demokratiska revolutionen och den proletŠra. BŒda skulle ske inom ramen fšr proletariatets diktatur, och de Œtskildes inte av en mellanliggande social revolution. De tvŒ revolutionerna sammantvinnas och de borgerligt-demokratiska uppgifterna lšses i fšrbigŒende och som en biprodukt av den proletŠra revolutionen. Genom en serie švergŒngar pŒbšrjas arbetet fšr ett socialistiskt samhŠlle.

 

I de efterblivna lŠnderna bestod de borgerligt-demokratiska uppgifterna i fšrsta hand i lšsandet av jordfrŒgan. Bšnderna utgjorde den švervŠldigande majoriteten av befolkningen, och deras jordhunger var en mŠktig drivkraft fšr att stšrta den feodala ordningen. Men bšnderna fšrmŒdde inte skapa en egen ideologi eller ett eget parti; Šn mindre fšrmŒdde de upprŠtta ett eget produktionssŠtt eller en egen diktatur. De mŒste vŠnda sig till nŒgon av samhŠllets huvudklasser och samordna sin kamp med dessa klassers kamp. Borgarklassen var alltfšr svag och vacklande, och det blev istŠllet arbetarklassen som tog ledningen i revolutionen och drog bšnderna med sig genom att konkret visa att endast den proletŠra diktaturen kunde genomfšra jordreformerna. DŠrmed skapade arbetarklassen den allians som kunde sŠkra folkmajoriteten fšr den proletŠra revolutionen i dessa lŠnder. Men efter den borgerligt-demokratiska revolutionens fullbordan uppstŒr det ocksŒ en spŠnning mellan de tvŒ polerna i revolutionen, och efterhand som de socialistiska ŒtgŠrderna sŠtts in sker det en skiktning bland bšnderna och en del av dem – de rikare skikten – kommer att stŒ som proletariatets och revolutionens motstŒndare. Detta beror pŒ att de tvŒ revolutionerna har diametralt motsatta mŒlsŠttningar: den borgerligt-demokratiska skapar nya former av privatŠgande pŒ landsbygden, medan den proletŠra strŠvar efter att avskaffa privategendom šverhuvudtaget. I skŠrningspunkten mellan de tvŒ revolutionerna kommer en del av bšnderna att strŠva efter att bevara sin egendom, och klasskampen fšrs ut i byarna.

 

Trotskij hade formulerat teorin om den permanenta revolutionen redan 1906. Dess generaliseringar byggde pŒ en studie av Rysslands historiska sŠregenheter. PŒ grundval av dessa kunde han fšrutsŠga att bourgeoisin i Ryssland inte kunde ta ledningen i kampen mot tsarismen. IstŠllet mŒste denna ledning tillfalla proletariatet som skulle attrahera bšnderna och efter revolutionen genomfšra de borgerligt-demokratiska uppgifterna.

 

Proletariatet vid makten kommer att framstŒ fšr bšnderna som den klass som har befriat dem. Proletariatets dominans kommer inte bara att betyda demokratisk jŠmlikhet, fritt sjŠlvstyre, att hela skattebšrdan šverfšrs pŒ de rika klasserna, att den stŒende armŽn ersŠtts med ett vŠpnat folk och att de pŒtvungna klerikala uppgifterna avskaffas, utan Šven att alla de revolutionŠra fšrŠndringar (exproprieringar) i jordens ŠgandefšrhŒllanden som bšnderna genomfšr, erkŠnns. Proletariatet kom, mer att lŒta dessa fšrŠndringar vara utgŒngspunkten fšr fortsatta statliga ŒtgŠrder inom jordbruket ... Den politiska rensningen kommer att kompletteras med en demokratisk omorganisering av alla sociala och statsmŠssiga relationer. .. En sak Šr klar. Varje dag som gŒr kommer att fšrdjupa proletariatets maktpolitik och mer och mer definiera dess klasskaraktŠr. Sida vid sida med detta, kommer de revolutionŠra banden mellan proletariatet och nationen att brytas, bšndernas upplšsning i klasser kommer att anta en politisk form, och antagonismen mellan de olika sektionerna kommer att vŠxa i fšrhŒllande till att arbetarregeringens politik definieras, upphšr att vara allmŠnt-demokratisk och blir klassmŠssig... Feodalismens avskaffande kommer att fŒ stšd frŒn hela bondeskapet, som ju Šr nedtyngt av olika pŒlagor. En progressiv inkomstskatt kommer ocksŒ att stšdjas av bšndernas stora majoritet. Men varje lagŠndring som infšrs fšr att skydda jordbruksproletariatet kommer inte bara att fŒ en aktiv sympati frŒn majoriteten, utan Šven att mštas av en aktiv opposition frŒn en minoritet av bšnderna.

 

Proletariatet kommer att tvingas fšra ut klasskampen i byarna och pŒ detta sŠtt fšrstšra den intressegemenskap som otvivelaktigt kommer att finnas bland bšnderna, om Šn inom relativt trŒnga grŠnser. FrŒn fšrsta stunden av sitt maktšvertagande, kommer proletariatet att tvingas sška stšd i antagonismen mellan de fattiga och rika i byarna, medan jordbruksproletariatet och jordbruksbourgeoisin... De av den proletŠra politikens drag som frŠmst kommer att stšta pŒ, motstŒnd hos proletariatets allierade Šr kollektivismen och internationalismen . (1)

 

Trotskij hade formulerat sin teori pŒ grundval av 1905 Œrs revolution. Dess aktualitet kom att fšrstŠrkas av den ekonomiska och socialt utvecklingen under de tolv Œr som var kvar till Oktoberrevolutionen – detta trots att den ryska statsledningen medvetet sškte bryta utvecklingen mot revolution. Fšr att hindra revolutionen pŒ landsbygden och delvis tillfredsstŠlla bšnderna, sškte tsarismen under Œren nŠrmast efter 1905 att stimulera en kapitalistisk utveckling pŒ landsbygden – med mŒlsŠttningen att skapa en skiktning bland bšnderna. DŠrigenom hoppades man kunna skapa ett skikt av vŠlmŒende och konservativa bšnder, som skulle stšdja regeringen och genom sin ideologiska dominans; styra fattigbšnderna. Denna politik misslyckades fullstŠndigt, och fšrsšken att lšsa den borgerligt-demokratiska revolutionens problem genom tsaristiska ŒtgŠrder fšll samman. (2) Bšndernas jordhunger var lika stor som nŒgonsin och den skulle snarast accentueras genom kriget 1914-18. OcksŒ den andra polen – proletariatet – kom att gynnas av den ekonomiska utvecklingen. Inom industrin skedde en extremt ojŠmn utveckling, som inte bara ledde till stora pŒfrestningar pŒ ekonomin, utan ocksŒ skapade gynnsamma sociala villkor fšr revolutionen. Trots att landet i sin helhet var ekonomiskt efterblivet, skapades en dominerande tung industri i de stšrre stŠderna. Dessa industrier var mycket arbetskrŠvande och kring dem bildades stora arbetarmassor. Genom att industrierna var, geografiskt sett mycket koncentrerade och sammantvinnade i enhetliga fšretag – koncentrationen var stšrre Šn i de andra europeiska lŠnderna – sammangjšts proletariatet. Trots Štt arbetarklassen rent numerŠrt sett endast var en liten minoritet av landets befolkning, kunde det tack vare sin koncentration tidigt organisera sig och formera sig som en politisk klass.

 

Arbetarklassen var redan 1917 koncentrerad i storstŠderna, samlade i stora fšretag och vŠl organiserad. Bakom den stod en mŒngmiljonhšvdad skara bšnder som krŠvde jordreformer. Det existerade tŠta band mellan de tvŒ klasserna – band som sŠkrades genom proletariatets ršrlighet och genom att det till stor del rekryterades pŒ landsbygden. Men de ekonomiska processer som lett till dessa fšrhŒllanden hade ocksŒ skapat gynnsamma fšrhŒllanden – ur revolutionŠr synpunkt – inom den andra av samhŠllets huvudklasser, bourgeoisin. Vid fšrsta anblicken kan man lŠtt tro att de kapitalkrŠvande fšretagen skulle gynna uppkomsten av en inhemsk borgarklass, vilken genom sin rikedom och sin expansion skulle bli dominant šver smŒbourgeoisin och Šven šver andra klasser. Detta kunde ocksŒ ha hŠnt, om det inte vore fšr en sak: kapitalet kom inte ur inhemska kŠllor, utan frŒn utlandet, frŠmst frŒn den franska imperialismen. Inom landet skapades endast sociala stšdskikt och en extremt omfattande statlig byrŒkrati, som administrerade dessa investeringar. De interna styrkefšrhŒllandena var till bourgeoisins nackdel och arbetarklassens fšrdel. Trots att landet var ekonomiskt. och socialt efterblivet, skulle detta gšra det mšjligt fšr proletariatet att i oktober 1917 gripa makten.(3)

 

Det var fšrst genom detta maktšvertagande som det var mšjligt att bšrja genomfšra den borgerligt-demokratiska revolutionen, och allra frŠmst jordfrŒgan. Den borgerligt-demokratiska revolutionen genomfšrdes efter 1917, dvs. under proletariatets diktatur. Man kan t.o.m. sŠga att denna diktaturs fšrsta Œr till stšrsta delen Šgnades Œt att genomfšra jorduppdelningen, och ett av den nya regeringens fšrsta dekret gŠllde just denna frŒga. (4) Fšr att fšrsŠkra sig om bšndernas stšd, var bolsjevikerna redo att gŒ i allians med andra partier. VŠnstersocialrevolutionŠrerna – som hade sitt absolut švervŠldigande stšd bland bšnderna – fick representanter i regeringen och deras jordbruksprogram blev basen fšr politiken pŒ landsbygden.(5) l en explosionsartad utveckling genomfšrdes sŒ jordfšrdelningen under de fšrsta mŒnaderna: redan i bšrjan av 1918 hade 86% av jorden tillfallit enskilda bšnder, medan 11 % behšlls av staten och 3% švertogs av jordbrukskollektiv.(6) Den fšrsta fasen i jordbruksrevolutionen hade genomfšrts i maj 1918. DŒ bšrjade de fšrsta tecknen visa sig pŒ en klassmŠssig skiktning bland bšnderna, och regeringen beslšt i fortsŠttningen att stšdja fattigbšnderna fšr att fšrhindra att det vŠxte fram en klass av vŠlmŒende bšnder (kulaker).(7)

 

€ven om tyngdpunkten i den borgerligt-demokratiska revolutionen lŒg inom jordbruket, var den inte begrŠnsad dit. OcksŒ industrin hade sin borgerligt-demokratiska fas, dvs. man švergick inte hŠr omedelbart till socialistiska ŒtgŠrder. Fullt medvetet undvek man under de fšrsta mŒnaderna att nationalisera industrin. Under den fšrsta fasen av revolutionen dominerade arbetarkontrollen inom industrin. Med detta begrepp – som ibland fŒtt en sŒ vidstrŠckt betydelse att det blivit liktydigt med ÓarbetarmaktÓ och ÓproletŠr diktaturÓ – avsŒg man fr.a. en švergŒngsŒtgŠrd. Betoningen lŒg pŒ sista ordet, ÓkontrollÓ, sedd i motsats till ӊgandeÓ. Parollen om arbetarkontroll hade vuxit fram under tiden efter Februarirevolutionen, dŒ mŒnga industriŠgare eller administratšrer genomfšrde en lockout av arbetarna (av olika skŠl: ibland fšr att tiderna var sŒ osŠkra och vinsten inte kunde sŠkras; ibland fšr att politiskt sška atomisera arbetarna; ibland fšr att rŒvaror saknades etc.). Fšr att fšrhindra de sociala och ekonomiska effekterna av denna lockout uppmanade sovjeterna arbetarna i respektive industri att driva fabrikerna i egen regim, samtidigt som man dock bevarade den juridiska ŠganderŠtten. Efter Oktober faststŠllde man arbetarkontrollens legalitet i nŒgra dekret. I dessa fastslog man att de enskilda Šgarna skulle ha rŠtt att fortsŠtta driften i sina fšretag, men endast under fšrutsŠttning att deras verksamhet hela tiden švervakades av arbetarna genom fabrikskommittŽerna och kontrollkommissionerna. Arbetarna skulle ha rŠtt att švervaka Šgarnas ŒtgŠrder genom att kontrollera rŠkenskapsbšckerna och genom att godkŠnna de dagliga besluten. Regeringen undvek medvetet att tillgripa nationalisering annat Šn i nšdfall. I stŠllet inledde man under vŒren 1918 fšrhandlingar med framstŒende ryska kapitalister fšr att upprŠtta ÓblandfšretagÓ, vilka till hŠlften skulle Šgas av privatpersoner och till hŠlften av staten. Dessa hann dock aldrig upprŠttas innan man under sommaren tvingades šverge detta stadium inom industrin. Detta berodde pŒ flera orsaker: arbetarkontrollen misslyckades till stor del i fšretagen dŠrfšr att arbetarna saknade teknisk och merkantil skolning fšr att utšva kontrollfunktionerna; och dŠrfšr att Šgarna saboterade arrangemangen och hellre stŠngde fabrikerna Šn lŠt arbetarna titta i rŠkenskapsbšckerna. I praktiken gled arbetarkontrollen šver i Ónationalisering underifrŒnÓ. Industrin bršt samman och vŒren 1918 gick den tunga industrin endast pŒ halva sin faktiska kapacitet. Inom vissa omrŒden – som den ur livsmedelssynpunkt sŒ viktiga sockerindustrin – var minskningen sŒ hšg som 90%. Men den avgšrande orsaken var inbšrdeskriget, som bšrjade under vŒren och som i ett slag stŠllde helt nya krav pŒ industrins kapacitet. I ett enda slag genomfšrde man nu den 28 juni 1918 nationalisering av hela industrin.(8)

 

€ven om detta steg var nšdvŠndigt fšr att lšsa den konkreta situationens problem, stŠllde det ocksŒ nya problem: i praktiken Óhoppade man šverÓ en del av den borgerligt-demokratiska revolutionen, nŒgot som skulle fŒ Œterverkningar pŒ lŠngre sikt och dŒ framtvinga ekonomiska retrŠtter. Inom industrin innebar det att effektiviteten fick sŠttas i frŠmsta rummet, att den reella makten šver fšretagen gick šver i administrationens hŠnder och att arbetarkontrollen inte kunde omvandlas till en reell arbetarmakt pŒ basplanet. Inom landsbygden blev situationen mer šdesdiger. Man tvingades av krigssituationen radikalt fšrŠndra sin politik gentemot bšnderna. Handeln mellan stad och landsbygd bršt samman. Fšr att klara sin livsmedelsfšrsšrjning tvingades man infšra tvŒngsrekvisitioner av skšrden. DŠrigenom omintetgjorde man en del av den borgerligt-demokratiska revolutionens vinster och skapade en potentiell konflikt mellan den proletŠra statsapparaten och landets majoritet – bšnderna.

Krigskommunismen

Inbšrdeskriget bršt sšnder rytmen i revolutionen och tvingade fram nšdŒtgŠrder, som fick lŒngsiktiga sociala skadeverkningar. Under de tvŒ Œr kriget varade, stod industrin praktiskt taget stilla. Kommunikationerna bršts mellan olika delar av landet. Centrala rŒvarukŠllor fšll i de vitas hŠnder. Industrin fick klara sig pŒ de fšrrŒd som fanns eller som i all hast kunde anskaffas. De delar av den som kunde fŒs att fungera fick fr.a. producera fšr krigsbruk och den švergripande uppgiften blev att fšrsšrja Ršda armŽn.

 

PŒ landsbygden tillgrep man tvŒngskonfiskering av skšrden. Man organiserade stšttrupper som gick ut pŒ landsbygden och genomsškte bšndernas lador, samtidigt som man genom Fattigbšndernas kommittŽer sškte vinna en social bas bland bšnderna (bolsjevikerna hade fšre revolutionen nŠstan inte haft nŒgon kader alls pŒ landsbygden). TvŒngsrekvisitionerna lšste de omedelbara, praktiska problemen, men skapade samtidigt nya. Bšnderna gjorde motstŒnd mot en politik som de inte kunde fšrstŒ och som de inte kunde fŒ perspektiv pŒ, och som var i sŒ stor motsŠttning till revolutionens fšrsta ŒtgŠrder. MotstŒndet skedde genom att man gšmde undan skšrden, genom att man upprŠttade vŠpnade enheter och genom att man inte besŒdde mer jord Šn man behšvde fšr sitt eget hushŒll. De ŒtgŠrder partiet dŒ omedelbart kunde vidta – kollektivjordbruk, utdelning av jord till arbetare – kunde inte ge nŒgra omedelbara resultat och alliansen mellan arbetare och bšnder hotade att brista.(9)

 

1920 var kriget praktiskt taget slut, och man riktade nu uppmŠrksamheten pŒ den ekonomiska uppbyggnaden. Den bild man fick nŠr man samlade in data, var inte precis uppmuntrande. NŠr man i bšrjan av 1920 hšll en konferens om Œteruppbyggnadens problem, gjorde Rykov en šversikt šver de problem man hade att lšsa. Som helhet drevs industrin endast till 30-40% av sin faktiska kapacitet, och detta endast tack vare de fšrrŒd man hade tillgŒng till. Dess hšll nu pŒ att ta slut, och Rykov fšrutspŒdde att industrin fullstŠndigt skulle bryta samman inkom nŒgra mŒnader – sŒvida man inte lyckades lšsa problemen. Visserligen hade man nu kontroll šver hela landet, och alltsŒ Šven šver de traditionella rŒvarukŠllorna; men dessa var inte omedelbart tillgŠngliga fšr utvinning. Inom flera viktiga rŒvaruomrŒden hade de vita trupperna. fšrstšrt basindustrierna och man kunde inte Œtervinna produkterna utan att fšrst reparera dessa. Man saknade brŠnsle fšr att driva industrierna och inom de mest tekniskt utvecklade industrierna saknade man ofta utbildad arbetskraft, vilket innebar att man i nŒgra fall inte kunna fŒ igŒng dessa, trots att man haft bŒde rŒvaror och brŠnsle. Det problem som dock bildade sjŠlva knutpunkten var transportvŠsendets sammanbrott. 60% av lokomotiven var ÓsjukaÓ och kunde inte repareras p.g.a. bristen pŒ skolad arbetskraft. JŠrnvŠgsnŠtet var sšnderrivet šver hela landet och det mŒste repareras; broarna hade sprŠngt och mŒste lagas; vŠgarna var dŒligt underhŒllna och de kunde endast klara mindre transporter.(10)

 

Fšr att lšsa de akuta problemen tillgrep partiledningen pŒ Trotskijs fšrslag en ŒtgŠrd som skulle bli beryktad och feltolkad, och som Šnnu idag brukar bubbla upp i diskussionerna: inrŠttandet av arbetsarmŽer. Essensen i detta fšrslag var att man skulle šverfšra den militŠra organisationen pŒ arbetets omrŒde – vilket var motiverat med tanke pŒ att Ršda armŽn var ett mšnster av organisation och disciplin. Genom att kriget upphšrt pŒ flera fronter och avmattats pŒ de andra, hade enheter ur Ršda armŽn fristŠllts frŒn krigsuppgifter. De var sysslolšsa och mŒste fšrbli sŒ eftersom det Šnnu var fšr tidigt att permittera dem eller fšrflytta dem. Man beslšt dŒ att dessa enheter skulle ombildas till ÓarbetsarmŽerÓ som (liksom den kinesiska Ršda armŽn av idag) skulle utfšra okvalificerat arbete (lagning av jŠrnvŠgslinjer, utvinning av torv, reparation av gator och vŠgar, uppršjningsarbeten etc. etc.) (11). Den delen av arbetet blev en omedelbar framgŒng. DŒ fattade man beslutet att utveckla idŽn genom att organisera Šven arbetslšsa och bybefolkningen i liknande armŽer fšr att utfšra samma former av arbete pŒ de fronter dŠr det inte fanns nŒgra soldater. Politiken blev dŒ genast mer problematisk och den fick lŒngsiktiga sociala och politiska konsekvenser. En av de fšrsta ŒtgŠrder man mŒste gšra var att Œterskapa arbetarklassen, vilken till stor del uppslukats av bybefolkningen eller av armŽn. NŠr industrierna slog igen flyttade arbetarna ut i byarna; de mest medvetna och skolade arbetarna gick till armŽn, dŠr de stred i fšrsta ledet. Det gŠllde att Œterfinna den skolade arbetskraften och sŠtta in den pŒ viktiga industriomrŒden. Fšr att lšsa det problemet infšrde man arbetsplikt, vilken reglerades genom arbetsbšcker och speciella dekret som mšjliggjorde. en fšrflyttning av den skolade arbetskraften till industrierna. De kvalificerade arbetarna skulle kunna flyttas dit man behšvde dem; de okvalificerade skulle organiseras i grupper som skulle rycka in dŠr det var nšdvŠndigt med handrŠckning.(12) Det var tvŒngsŒtgŠrder som naturligtvis inte var populŠra. De stod fjŠrran frŒn en socialistisk arbetspolitik. Vad man kan sŠga till deras fšrsvar Šr att de tillgreps i en extrem situation och att de endast hade karaktŠren av švergŒngsŒtgŠrder. Redan i de ÓTeser om arbetsarmŽernaÓ som Trotskij lagt fram i december 1919 infšr partiledningen betonades att Óarbetets militariseringÓ endast var en švergŒngsŒtgŠrd som framtvingades av landets situation, och att tvŒngsŒtgŠrderna skulle minska efterhand som industrin utvecklades, som arbetsfšrhŒllandena fšrbŠttrades och arbetskraften utbildades.(13)

 

Vid kommunistpartiets 9. kongress i mars 1920 antogs politiken med Óarbetets militariseringÓ officiellt och Trotskij fick ansvaret fšr att ŒterstŠlla landets transportvŠsende. Strax efter kongressen lade han fram en 5-Œrsplan fšr en reparation av jŠrnvŠgsnŠtet, en plan som blev en stor framgŒng och genomfšrdes pŒ 3 1/2 Œr (f.š. den fšrsta planen i sovjetisk ekonomi).(14) Genom kommunikationernas ŒterstŠllande kunde en del av de ekonomiska problemen lšsas, och industrierna delvis komma igŒng igen. Genom ÓarbetsarmŽernaÓ kunde man reparera vŠgnŠtet, ŒterstŠlla rŒvarukŠllorna och utvinna enklare former av brŠnsle. Det var omedelbara framgŒngar pŒ det industriella fŠltet, som skymde de lŒngsiktiga politiska konsekvenserna. I konceptionen av ÓarbetsarmŽernaÓ fanns tanken att fackfšreningarna skulle šverta de administrativa funktionerna av ÓmilitariseringenÓ, och det var hŠr planens svaghet tydligast kom i dagen. I sin fšrlŠngning skulle detta ha lett till att fackfšreningarna blev en del av statsapparaten och att de fšrlorade – sin uppgift att skydda alla medlemmar och kŠmpa fšr deras intressen. Denna tanke vŠckte vŒldsam opposition inom fackfšreningsršrelsen efterhand som implikationerna blev klara och denna opposition vŠxte sig starkare nŠr Trotskij genomfšrde nŒgra drastiska, administrativa fšrŠndringar inom jŠrnvŠgsarbetarnas fackfšrening, dŒ denna vŠgrade samarbeta. Han hotade ocksŒ att Óskaka om fackfšreningarnaÓ inom andra industrier, om de inte fyllde sina švervakande funktioner. Under den senare delen av 1920 koncentrerades partiets uppmŠrksamhet pŒ frŒgan om fackfšreningarnas roll och det fšrdes en intensiv debatt kring dessa frŒgor.(15) Trotskij blev den som i debatten hŒrdast och mest konsekvent framfšrde en ÓetatistiskÓ syn pŒ fackfšreningarna: dessa skulle underordna sig arbetarstatens lŒngsiktiga intressen och arbetarna kunde inte ha nŒgra intressen som var motsatta deras egen stat.

 

Trotskijs formuleringar visar att han Šnnu inte fšrstŒtt de politiska konsekvenserna. I debatten upptrŠdde en mŠngd olika plattformer, varav den intressantaste och mest genomtŠnkte presenterades av Lenin.l(6) I debatten fšrklarade Lenin:

 

VŒrt partiprogram visar ... att vŒr stat Šr en arbetarstat med en byrŒkratisk utvŠxt . Vi mŒste tyvŠrr beteckna den pŒ detta avskyvŠrda sŠtt. HŠr har ni švergŒngens verklighet. €r det nu riktigt – i en stat som antagit denna form i praktiken – att sŠga att fackfšreningarna inte skall fšrsvara det massivt organiserade proletariatets materiella och intellektuella intressen? Nej, detta resonemang Šr uppenbart teoretiskt helt felaktigt ... Vi har nu en stat dŠr det gŠller fšr det massivt organiserade proletariatet att fšrsvara sig sjŠlvt, medan vi fšr vŒr del mŒste utnyttja dessa arbetarorganisationer fšr att fšrsvara arbetarna mot deras egen stat, och fšrmŒ dem att fšrsvara vŒr stat.(17)

 

Ett omrŒde av ekonomin hade lŠmnats utanfšr. Det var politiken gentemot bšnderna, vilken inte hade fšrŠndrats genom Óarbetets militariseringÓ. Snarare hade tvŒngsrekvisitionerna fšrstŠrkts genom kommunikationernas fšrbŠttring. Men det hade inte saknats fšrslag till fšrŠndringar. Redan i februari 1920 hade Trotskij tillstŠllt CK ett fšrslag om att lšsa jordbruksfrŒgan pŒ ett nytt sŠtt. Han konstaterade i sin skrivelse att bšnderna vŠgrade att odla mer jord Šn de sjŠlva behšvde; dŠrigenom hade rekvisitionspolitiken nu kommit in i en ŒtervŠndsgrŠnd. Man kunde inte lšsa problemet genom att tillgripa repressiva ŒtgŠrder eller tvŒng, eftersom man dŒ hotade att sprŠnga bandet (smytjkan) mellan arbetarna och bšnderna. Landets livsmedelsresurser hšll nu pŒ att ta slut. Fšr att bekŠmpa upplšsningstendenserna fšreslog Trotskij tvŒ ŒtgŠrder:

 

1.     ErsŠtt šverskottsrekvisitionerna med en mot produktionskvantiteten svarande avgift (en form av progressiv skatt pŒ jordbruksinkomsten) och sŒ beskaffad att det ŠndŒ blir mer fšrdelaktigt att ška utsŠdesarealen eller effektivisera odlingen.

2.     InrŠtta en stramare fšrbindelse mellan leveransen av industriprodukter till bšnderna och den av dem levererade kvantiteten sŠd, inte enbart per kommun och stad, utan ocksŒ per lantbruk. LŒt de lokala industrifšretagen delta i denna uppgift. Betala delvis bšnderna med industrifšretagens produkter fšr de rŒvaror, det brŠnsle och de livsmedelsprodukter de levererar.

 

Han varnade fšr att den nuvarande politiken ledde till Óen tilltagande nedgŒng i jordbrukspolitiken, en atomisering av industriproletariatetÓ och att detta i sin tur Óhotar ett fullstŠndigt upplšsa landets ekonomiska politik.Ó(18)

 

Det var den politik som skulle genomfšras ett Œr senare, och som, brukar kallas fšr den Nya Ekonomiska Politiken (NEP), dŠr just naturaskatten istŠllet fšr tvŒngsrekvisitioner var den centrala punkten. TyvŠrr vann Trotskijs fšrslag ingen anklang i februari 1920. Under det Œr som gick skulle motsŠttningarna mellan bšnderna och staten ška avsevŠrt och landets livsmedelssituation fšrsŠmras. Bristen pŒ mat i stŠderna ledde till en fortsatt utflyttning av arbetarna. Ett infšrande av naturaskatten under vŒren 1920 skulle ha inneburit att landets ekonomiska situation hade fšrbŠttrats Šven pŒ jordbruksomrŒdet; konflikten mellan bšnderna och staten skulle ha blivit mindre och igŒngsŠttandet av landets industri hade gŒtt mera smŠrtfritt. Nu fšrlorade man ett dyrbart Œr. Det uppstod en politisk klyfta mellan bšnder och arbetare, vilken det skulle ta Œr att šverbrygga. Relationerna mellan de tvŒ klasserna skulle bli ett akut problem fšr sovjetisk ekonomi i fortsŠttningen och den ojŠmna utvecklingen inom ekonomin skulle leda till att smytjkan flera gŒnger var i fara. Balansen mellan de tvŒ klasserna hade varit lŠttare att ŒterstŠlla om man redan vŒren 1920 hade slagit in pŒ en ny politik mot bšnderna och kombinerat detta med den ekonomiska plan fšr industrins ŒterhŠmtning som nu bšrjade utarbetas.

 

Nu drevs fšrŠndringen fram genom att banden mellan bšnderna och arbetarna brast i slutet av Œret. I olika delar av landet skedde bonderesningar mot regimen, resningar som skulle fŒ sin Œterspegling i Kronstadt-upproret i mars 1921.(19)

Den Nya Ekonomiska Politiken

Enigheten var fullstŠndig inom partiet om den Nya Ekonomiska Politiken; ingen kunde pŒ allvar hŠvda att krigskommunismen skulle fortsŠtta. Man kunde bara kritisera partiet fšr att politiken infšrdes ett Œr fšr sent. Arbetet med att fšra šver landsbygden frŒn den borgerliga revolutionen till den socialistiska, fšrsenades genom det motstŒnd som nu fanns mot kommunismen ute i byarna. Det blev nšdvŠndigt att bromsa upp utvecklingen och genom en serie eftergifter Œtervinna fšrtroendet bland bšnderna.

 

Tanken pŒ Den Nya Ekonomiska Politiken vŠxte fram gradvis; det vore fel att se den som en fix och fŠrdig konception som omedelbart drevs igenom av partiet. KŠrnan i den var infšrandet av naturaskatten: bšnderna skulle inte frŒntas sin skšrd utan istŠllet lŠmna en viss del som skatt till staten. Det šverskott som uppstod skulle de ha rŠtt att sjŠlva disponera šver. Genom denna ŒtgŠrd hoppades man kunna ška produktiviteten inom jordbruket genom materiella stimuli och samtidigt Œtervinna bšndernas fšrtroende fšr regeringens politik. Men infšrandet av naturaskatt mŒste fšljas upp med nya ŒtgŠrder: om bšnderna fritt fick disponera šverskottet, dŒ mŒste de ocksŒ ha rŠtt att sŠlja det pŒ den šppna marknaden. DŠrmed blev det nšdvŠndigt att ŒterupprŠtta marknadsekonomin, tillŒta privat fšrsŠljning och organisera distribution och handel. Privathandelns uppkomst ledde till en ackumulation av kapital, vilket borde pumpas in i industrin. Det skedde genom att de fšrstatligade fšretagen hyrdes ut till privata intressenter (i nŒgra fall ocksŒ genom koncessioner till utlŠndska fšretag) och genom att hantverksindustrin fick mšjlighet att etablera sig igen. NEP innebar i sin helhet att kapitalistiska fšrhŒllanden ŒterupprŠttades i Sovjetunionen – allra mest mŠrkbart i dess kŠnnetecken, varumarknad och marknadsekonomi – men under statlig kontroll. Staten hšll kontrollen šver ekonomin som helhet genom sitt monopol šver industrisektorn och utrikeshandeln. DŠrigenom hade man etablerat en socialiserad sektor vid sidan av den privatkapitalistiska. Genom sin kontroll šver statsapparaten hade bolsjevikerna mšjlighet att styra den ekonomiska utvecklingen i landet.(20) Man hšll, som Lenin uttryckte det, ÓkommandobrygganÓ och kunde dŠrigenom bestŠmma kursen. Genom denna politik hoppades man kunna fŒ igŒng ekonomin igen, Œtervinna bšndernas fšrtroende och skapa det ackumulerade kapitalet fšr den industriella utvecklingen.

 

NEP var en djŠrv ekonomisk satsning, vilken redan i sig innehšll risker fšr uppkomsten av en ny bourgeoisi och en differentiering bland bšnderna pŒ rikebšndernas (kulakernas) bekostnad. De riskerna var hšgst reella och pŒtagliga. Men dessutom infšrdes NEP i en alldeles bestŠmd politisk situation, nŠmligen i den bonapartistiska situation, som enligt vŒr uppfattning rŒdde i Sovjet i bšrjan av 1921.

 

Begreppet bonapartism utarbetades av Marx i hans beršmda studie šver statskuppen i Frankrike 1851.(21) Han undersškte dŠr hur Napoleon I Ils statskupp var relaterad till klasskampen i landet och till den misslyckade revolutionen tre Œr tidigare. Denna situation hade lett till att klasserna nŠstan hade demolerat varandra politiskt och att det uppstŒtt ett politiskt vakuum. Fšr att i det lŠget bevara det ekonomiska systemets stabilitet tvingades man infšr diktatoriska fšrhŒllanden, dvs. staten vann en stšrre relativ sjŠlvstŠndighet gentemot sin klassbas och etablerade en diktatur, som utstrŠcktes ocksŒ šver dess egen klass och dess olika fraktioner. Fšr att rŠdda den hŠrskande klassen tvingades staten infšra sin diktatur šver just denna klass.

 

Det var en situation som var analog med den som rŒdde i Sovjetunionen fyra Œr efter Oktoberrevolutionen och omedelbart efter ett utmattande inbšrdeskrig. (22) Den hŠrskande klassen, proletariatet, hade minskat i styrka och antal och dess politiska organ, sovjeterna, hade blivit en tom formalitet Industrin hade nŠstan slutat fungera; arbetarna hade lŠmnat stŠderna och antingen flyttat ut pŒ landsbygden eller anslutit sig till armen; de' mest klassmedvetna arbetarna hade stŒtt i spetsen i kriget och en stor procent av dem hade stupat. 1917 fanns det tre miljoner arbetare inom storindustrin i Ryssland; fyra Œr senare fanns det bara en miljon kvar. Det var stora delar av arbetarklassens avantgarde som fšrsvunnit.(23) Det ekonomiska sammanbrottet gjorde att man inte omedelbart kunde Œterskapa arbetarklassen, och i vilket fall skulle det ta lŒng tid att reparera den kvalitetssŠnkning som blivit fšljden av att de mest klassmedvetna arbetarna fšrsvunnit. Arbetarklassen hade 1917 kunnat ta ledningen šver nationen tack vare sin koncentration; nu var de en fšrsvinnande del av den; den stora majoriteten av befolkningen, bšnderna, stod i opposition till landets regering och det ekonomiska system den ville infšra. De strŠvade efter ett system som fšrstŠrkte den borgerligt-demokratiska delen av revolutionen och hindrade dess socialistiska utveckling. Deras uppror innehšll i sin fšrlŠngning krav pŒ ett kapitalistiskt produktionssŠtt. Under inbšrdeskriget hade alla politiska partier utanfšr bolsjevikerna givit sitt stšd Œt de vita, och fšljaktligen fšrbjudits. PŒ den politiska arenan fanns det nu bara bolsjevikpartiet kvar. I den situationen kunde den partipolitiska diktaturen inte avskaffas omedelbart: det hade lett till att bŒde partiet, sovjetsystemet och det ekonomiska systemet sopats bort och en borgerlig restaurering tagit dess plats. Man kunde inte heller slŠppa loss de politiska krafterna pŒ samma sŠtt som man nu tillŠt olika ekonomiska produktionssŠtt att existera sida vid sida. Det gŠllde att fšrhindra att privatkapitalismen ledde till att den nya bourgeoisin och den nya kulakklassen – vilken oundvikligen mŒste uppstŒ pŒ NEPs grund – fick sitt uttryck i formeringen av en politisk klass och i bildandet av borgerliga partier, som kunde attrahera bšnderna och missnšjda element inom arbetarklassen. Det sŠger sig sjŠlvt att man inte kunde fšrbjuda andra partier utan att samtidigt ocksŒ ška vaksamheten inom det egna partiet'. De politiska partierna vŠxer fram ur samhŠllets bas och de olika klasserna skulle strŠva efter att finna sitt politiska uttryck. Om det endast fanns ett parti i landet, skulle de strŠva efter att inom detta parti finna de krafter som kunde gynna deras intressen. Som en obšnhšrlig konsekvens av den bonapartistiska diktaturen lŒg ett fšrbud mot fraktioner inom det egna partiet och ett stŠrkande av partiets inre enhet.

 

Fšrbudet mot fraktioner var det sista steget fšr att konsolidera bonapartismen. I viss mening hade bolsjevikpartiet nu substituerat arbetarklassen och upprŠttat en diktatur šver hela samhŠllet och Šven šver den egentliga hŠrskande klassen. Det Var ett steg som kunde motiveras med den extrema situationen; den atomiserade arbetarklassen kunde inte utšva sin diktatur direkt; de missnšjda bšnderna skulle strŠva efter att stšdja borgarklassen och revolutionen skulle dŒ begrŠnsas till sitt borgerligt-demokratiska stadium. Man fick inrŠtta en tillfŠllig bonapartistisk diktatur och vŠnta pŒ mšjligheten att sedermera ŒterlŠmna makten till arbetarklassen. Mšjligheten att Œteruppliva sovjeterna var i det lŠget beroende av tvŒ faktorer: den internationella revolutionens utveckling och arbetarklassens Œterskapande inom Sovjetunionen.

 

Det samhŠlleliga medvetandet slŠpar oftast efter den reella politiska och ekonomiska situationen. Inom bolsjevikpartiet existerade det Šnnu bara ett fragmentariskt medvetande om den reella bonapartismen. I sitt tal vid 10. kongressen snuddade Trotskij vid frŒgan utan att dock analysera situationen fullstŠndigt. I talet dršjde han vid nšdvŠndigheten att temporŠrt infšra en diktatur šver den hŠrskande klassen, proletariatet:

 

'Arbetaroppositionen' har kommit med farliga slagord. De har gjort de demokratiska principerna till en fetisch. De har satt arbetarnas rŠtt att vŠlja representanter fšre partiet, som om partiet inte var berŠttigat att hŠvda sin diktatur, Šven om denna diktatur temporŠrt skulle komma i konflikt med de tillfŠlliga stŠmningarna i arbetarnas demokrati ... Det Šr nšdvŠndigt att skapa medvetenhet hos oss om partiets revolutionŠra historiska fšrstfšdslorŠtt. Partiet Šr fšrpliktigat att uppehŒlla sin diktatur, utan hŠnsyn till de temporŠra svŠngningarna i massornas spontana sinnesstŠmningar, utan hŠnsyn till det temporŠra vankelmodet inom t.o.m. arbetarklassen. Denna medvetenhet Šr fšr oss det oumbŠrliga bindemedlet. Diktaturen grundar sig inte i varje givet šgonblick pŒ den formella principen om en arbetardemokrati, Šven om denna demokrati naturligtvis Šr den enda metod med vilken massorna i allt hšgre grad kan dras in i det politiska livet. (24)

 

Trotskij var naturligtvis inte ensam om sina Œsikter. Han formulerade bara vad som var partiets stŒndpunkter. Redan 1918 hade Bucharin observerat arbetarklassens atomisering, och Œret dŠrefter konstaterade Lenin att sovjeterna inte lŠngre var administrativa organ som skšttes av arbetarna utan istŠllet fšr arbetarna genom proletariatets ledande sektor. Samma Œr proklamerade Lenin nšdvŠndigheten att proletariatets diktatur uttrycktes i Ópartiets diktaturÓ som en švergŒngsŒtgŠrd infšr Œterskapandet av arbetarklassen.(25) Man var ocksŒ medvetna om isoleringen frŒn landets majoritet, bšnderna. I sitt tal infšr Kominterns tredje kongress i juni-juli 1921, diskuterade Lenin fšrhŒllandet mellan arbetarna och bšnderna. Han fšrklarade att de senare inte var en sjŠlvstŠndig klass. De mŒste fšlja antingen arbetarna eller borgarna. De kunde inte forma en egen klassideologi eller ett eget politiskt parti. Fšr att bevara sovjetsystemet mŒste arbetarna bevara dominansen šver bšnderna, och detta var avsikten med NEP. Idag saknade man bšndernas fšrtroende, och en formell demokrati kunde bara fŒ ett resultat:

 

Mensjevikerna resonerar pŒ fšljande sŠtt: bšnderna Šr majoritet, vi Šr rena demokrater, majoriteten skall bestŠmma. Men dŒ bšnderna inte kan vara sjŠlvstŠndiga, betyder detta i praktiken ingenting annat Šn kapitalismens restaurering. (26)

 

Landets problem kunde endast lšsas genom en allians mellan arbetarna och bšnderna, dŠr arbetarna dock mŒste ha den politiska och ideologiska dominansen. PŒ det sŠttet skulle man stŠrka och ška proletariatets styrka, och pŒ lŒng sikt Œterskapa basen fšr revolutionen.(27)

 

Bonapartismen Šr ett nšdvŠndigt instrument fšr att i vissa situationer rŠdda ett ekonomiskt och politiskt system. Det Šr mycket troligt att revolutionens landvinningar krossats – eller Œtminstone inskrŠnkts till de rent borgerliga ŒtgŠrderna – om bolsjevikerna 1921 inte upprŠttat sin diktatur. Endast bolsjevikerna hade den teori och den organisatoriska apparat som kunde hŒlla samman landet. De andra partierna hade – inkl. mensjevikerna – fšrklarat att de strŠvade efter en borgerlig republik. Till vŠnster fanns anarkistiska och anarkiskt influerade grupper (ex.vis Arbetaroppositionen) vilka knappast kunde ha klarat av situationen. Om de tagit šver, dŒ hade de troligen stšrtats efter en tids fšrvirrad regeringsutšvning.(28) Att i det lŠget fšrsška infšra demokrati vore att šverlŠmna kommandobryggan till skeppare som Ville Œka Œt ett annat hŒll och slŒ ankar i den kapitalistiska restaureringens hamn.

ByrŒkratiseringsfaran

Hos Lenin och hans kamrater levde švertygelsen starkt att proletŠra revolutioner inom nŒgra Œr skulle bryta ut i resten av vŠrlden, och sŠrskilt i VŠsteuropa. Detta skulle omedelbart ha Šndrat de sociala styrkefšrhŒllandena och bidragit till den proletŠra demokratins ŒterupprŠttande. Nu skedde detta som bekant inte. Det kapitalistiska Europa visade sig ha stšrre elasticitet – fšrvisso inte utan en konstgjord andning frŒn USA – Šn man rŠknat med. Fšr det isolerade Sovjetunionen innebar bonapartismen uppkomsten av en hy fara, byrŒkratiseringsfaran.

 

Fšr att fšrstŒ denna mŒste vi hŠr studera hur man tŠnkt lšsa frŒgan om statsapparatens utseende efter revolutionen. Under krigsŒren hade Lenin samlat material fšr att belysa frŒgan om staten. Resultatet av det arbetet blev ÓStaten och revolutionenÓ som kom ut omedelbart fšre Oktober 1917. I den konstaterade han att proletariatet inte bara skulle gšra revolution, utan Šven tillintetgšra Óden statsapparat som den hŠrskande klassen skapatÓ. Efter den proletŠra revolutionen skulle staten bšrja dš bort fšr att slutligen helt fšrsvinna. ÓI stŠllet fšr en regering šver personer framtrŠder nu en fšrvaltning av ting och en ledning av produktionsprocesser.Ó(29) Man kan inte šverta den borgerliga staten. Den mŒste krossas. Men mellan revolutionen och det kommunistiska, statslšsa samhŠllet finns en švergŒngsperiod, proletariatets diktatur. Under denna švergŒngsperiod existerar det en specifik statsform, som inte Šr en stat i egentlig mening (Lenin kallar den fšr en ÓhalvstatÓ). Den statsform som ersŠtter den borgerliga staten mŒste vara organiserad efter Pariskommunens modell: den stŒende hŠren avskaffas och ersŠtts med det bevŠpnade folket, representanterna Šr valbara och kan nŠr som helst avsŠttas, liksom ŠmbetsmŠnnen och poliserna; samtliga anstŠllda i offentlig tjŠnst mŒste arbeta fšr samma lšn som en arbetare, och man strŠvar efter att slutligen helt upphŠva grŠnserna mellan arbete och administration. Lenin kommenterar:

 

HŠr observerar man just ett av de fall dŒ 'kvantiteten švergŒr till kvalitet': demokratin, genomfšrd sŒ fullstŠndigt och konsekvent som det šver huvud taget Šr tŠnkbart fšrvandlas frŒn borgerlig till proletŠr demokrati, frŒn stat (=en speciell makt fšr undertryckandet av en bestŠmd klass) till nŒgot som ej lŠngre Šr i egentlig mening stat. (30)

 

Staten upphšr att vara en sŠrskild apparat som stŒr šver befolkningen till att bli en apparat kontrollerad av massorna. Punkten om att ingen skall ha hšgre lšn Šn en arbetare kallar Lenin fšr Óden ŒskŒdligaste och betrŠffande frŒgan om staten, den kanske viktigaste punkten. (31)

 

I revolutionen 1905 uppstod sovjeter (arbetarrŒd), vilka kom att fungera som representativa organ fšr folkmassorna. Sovjeterna, som Œteruppstod i revolutionen 1917 och dŒ Šven spred sig utanfšr Rysslands grŠnser, Šgde den flexibla form som krŠvdes av den nya proletŠra starten: den Šgde omedelbara och tŠta band med vŠljarna i fabriker och bostadskvarter; den fšrnyades stŠndigt; den stod under šppen kontroll frŒn vŠljarna som nŠrsomhelst kunde Œterkalla de som misskštte sig; den bestod av representanter frŒn arbetarna och soldaterna. Sovjetsystemet blev den form som den proletŠra revolutionen upphšjde till stat i Ryssland – ett faktum som t.o.m. Œterspeglades i att landet bytte namn till Sovjetunionen. ÓEndast statens organisation i sovjeter fšrmŒr pŒ en gŒng och definitivt fšrstšra den gamla borgerliga administrativa och rŠttsliga apparaten ... Pariskommunen tog det fšrsta vŠrldshistoriskt betydelsefulla steget pŒ denna vŠg; sovjeterna har tagit nŠsta,Ó. SŒ heter det i en text frŒn Kominterns fšrsta kongress.(32) I en annan text, den officiella plattformen, frŒn samma kongress heter det:

 

I sovjetsystemet hŠrskar massornas organisationer, och genom dem massorna sjŠlva, i det att sovjeterna drar in ett stŠndigt vŠxande antal arbetare i statsfšrvaltningen; endast pŒ detta sŠtt kan sŒ smŒningom hela det arbetande folket verkligen ta del i statens styrning. PŒ detta sŠtt stšder sig sovjetsystemet pŒ de proletŠra massorganisationerna, representerade av sjŠlva sovjeterna, de revolutionŠra fackfšreningarna, kooperativerna etc... Genom sin ŒterkallningsrŠtt, genom fšreningen av den lagstiftande och den verkstŠllande makten och fšljaktligen genom sovjeternas karaktŠr av arbetande kollektiv, fšrenar sovjetsystemet massorna med de administrativa organen ... Sovjetsystemet sŠkrar pŒ sŒ vis mšjligheten till en verkligt proletŠr demokrati, en demokrati fšr och inom proletariatet, riktad mot bourgeoisien. I detta system ges industriproletariatet en dominerande stŠllning; genom dess bŠttre organisation, dess hšgre politiska utveckling spelar det rollen som ledande klass, vars hegemoni gšr det mšjligt fšr halvproletariatet och fattigbšnderna att successivt hšja sig. (33)

 

De texter vi citerat Šr teoretiska texter, vilka behandlar frŒgan om den proletŠra staten och sovjetsystemet i en allmŠn form. Dess underliggande tanke Šr att revolutionen relativt hastigt skall breda ut sig i flera lŠnder och sŠrskilt i lŠnder med en utvecklad industri. Ingenstans i texterna behandlar man frŒgan hur de skall vara tillŠmpliga och mšjliga att i sin helhet fšrverkliga i ett Ryssland som var ekonomiskt efterblivet och isolerat, omgivet av fientliga, kapitalistiska makter. Ett fullstŠndigt genombrott fšr sovjetsystemet var endast mšjligt i de utvecklade lŠnderna i Europa. Fšr det isolerade Sovjetunionen var det nšdvŠndigt med vissa kompromisser med den gamla statsapparaten. PŒ den politiska nivŒn innebar detta att man švertog hela den gamla byrŒkratiska apparaten, som i sig innefattade en viktig ackumulation av kunskap om ekonomisk planering, administration och diplomati. Inom ekonomin gjorde man redan under 1918 kompromisser med de Óborgerliga specialisternaÓ, dvs fšretagsledarna, vilka nu anstŠlldes av staten fšr att skšta fšretagen. Det pris man fick betala var infšrandet av en differentierad lšneskala och speciella privilegier till specialisterna. Dessutom ledde det i sin fšrlŠngning till att de fšretagskommissioner som valts under ÓarbetarkontrollensÓ epok ersattes med en av staten utsedd fšretagsledning med diktatoriska befogenheter pŒ arbetsplatserna.(34) Lenin, som alltid fšredrog att tala rakt ut, fšrklarade ŒtgŠrderna pŒ fšljande sŠtt:

 

Vi har nu nšdgats anlita det gamla, borgerliga medlet och gŒ med pŒ att betala de mest framstŒende borgerliga specialisterna en mycket hšg betalning fšr deras 'tjŠnster' ... Det Šr klart, att en sŒdan ŒtgŠrd Šr en kompromiss, en avvikelse frŒn Pariskommunens och varje proletŠr makts principer, vilka krŠver att tjŠnstemŠnnens lšner skall bringas i nivŒ med genomsnittsarbetarens lšn och att karriŠrismen skall bekŠmpas i handling och inte i ord.

 

Det Šr, fortsŠtter Lenin, inte bara ett avbrott i offensiven, utan Šven en direkt retrŠtt, Óett steg tillbaka fšr vŒr socialistiska, sovjetiska statsmakt, som frŒn fšrsta bšrjan proklamerade och inledde politiken att sŠnka de hšga tjŠnstemannalšnerna till genomsnittsarbetarens lšnenivŒ. Ó(35) Det var en retrŠtt som innehšll vissa faror. Denna politik kunde demoralisera bŒde sovjetmakten och arbetarna, bŒde genom den besvikelse arbetarna skulle kŠnna och genom den attraktion man utšvade pŒ karriŠrister.(36) Hur skulle man kunna mšta denna fara? Den text vi citerar Šr frŒn 1918. DŒ var sovjeterna Šnnu reella och inte bara formella. Det var dŠrfšr naturligt att Lenin fr.a. sŒg sovjeterna som garantin mot byrŒkratiseringsfaran och mot kompromisserna och som en fšrberedelse fšr en ny offensiv fšr att krossa den gamla statsapparaten. Det existerade ett 'maktdualistiskt' fšrhŒllande mellan den gamla statsapparaten och den nya. Lenin tŠnkte sig att. man skulle lšsa problemet genom att man stŠrkte sovjetsystemet parallellt med engagerandet av specialister och gamla byrŒkrater. Man skulle lŠgga ned anstrŠngningar pŒ att bygga ut sovjeterna šver hela landet,. samtidigt som de stŠrktes inom sig. Man skulle undvika, och rensa ut, varje tendens till ÓparlamenterandeÓ och byrŒkratism i sovjeterna, och strŠva efter att engagera varje medlem i sovjeterna och i det praktiska fšrvaltningsarbetet och stŠrka sovjeternas fšrbindelse med massorna.

 

Det finns ingenting dummare Šn att fšrvandla sovjeterna till nŒgonting stelnat, och sjŠlvtillrŠckligt. Ju beslutsammare vi nu mŒste gŒ in fšr en skoningslšst fast makt, fšr enskilda personers diktatur betrŠffande bestŠmda arbetsprocesser, i bestŠmda moment av de rent verkstŠllande funktionerna, desto mer mŒngskiftande mŒste formerna och metoderna fšr kontrollen nedifrŒn vara fšr att man skall kunna paralysera varje spŒr av mšjlighet till att vanstŠlla sovjetmakten, fšr att oavlŒtligt och outtršttligt rensa bort byrŒkratins ogrŠs. (37)

 

1918 hade Lenin fortfarande betraktat sovjetsystemet som den bŠsta garantin mot byrŒkratismen. Tre Œr senare var sovjeterna rena formaliteter och arbetarklassen atomiserad och kraftigt decimerad. Samtidigt var det fšrst i och med inbšrdeskrigets slut som de borgerliga specialisterna och byrŒkraterna slšt fred med regimen och i stšrre antal enrollerade sig i administrationen och byrŒkratin. Den gamla statsapparaten levde upp igen med hela sin byrŒkratism och sin ogenomtrŠnglighet, medan den nya, sovjetsystemet, skrumpnade ihop. Det system som till en del – en utomordentligt liten del – fick ersŠtta sovjeternas kontroll av administrationen, var Arbetar- och bondeinspektionen, ÓRabkrinÓ. Det var en. apparat som bildats pŒ Lenins initiativ 1920, och vars syfte var att dra in partilšsa arbetare och bšnder i administrationen. Massorna skulle vŠlja representanter till denna inspektion, vars representanter sedan skulle švervaka det administrativa arbetet och kontrasignera besluten.

 

Men i den bonapartistiska situationen 1921 blev det fr.a. en annan institution som fick skšta švervakningen av byrŒkratin: partiet, den enda fungerande proletŠra institution som fanns kvar. Det blev partiet som nu fick ta den plats som Lenin tidigare tillmŠtt sovjeterna. OcksŒ pŒ den politiska nivŒn mŒste partiet hŒlla ÓkommandobrygganÓ och styra utvecklingen. Det gŠllde att hindra partiet frŒn att ÓsmittasÓ av byrŒkratismen. Fšrbudet mot fraktioner som antogs vid kongressen 1921 var ett fšrsšk att hindra att partiet splittrades under trycket och att de nyformerade klasserna inte fick sina uttryck inne i partiet. Det kompletterades med andra metoder. Den viktigaste av dessa var partirensningen. DŒ revolutionen genomfšrdes hade partiet haft 50 000 medlemmar. 1920 hade man 600 000, dvs. den gamla kadern var endast en liten minoritet av medlemmarna.(38) De nya medlemmarna saknade ofta kunskap om marxistisk teori och man hade anledning att befara att rena karriŠrister i allt stšrre utstrŠckning sškt sig till partiet. Genom partirensningen under senare delen av 1921 hoppades man kunna rena partiet frŒn karriŠrister och Šventyrare och samtidigt fŒ en šverblick šver kunskapslŠget. Under det nŠrmaste Œret drogs medlemskapet in fšr šver 200 000 medlemmar.(39)

Fšr att ge de Ógamla bolsjevikernaÓ ett avgšrande inflytande šver partiet flyttades alltmer av den reella beslutandemakten šver pŒ de hšgre nivŒerna i partiet. CK och PB lšsgjorde sig till en viss del frŒn basen i partiet, liksom partiet till en del lšsgjort sig frŒn arbetarklassen och den proletŠra staten.

 

1921 var byrŒkratin fortfarande bara i sin formering; men den stŠrktes utomordentligt genom den politiska utvecklingen. Bonapartismen innebŠr att staten hšjer sig šver klasserna och vinner en stšrre relativ, sjŠlvstŠndighet, Beslutandefunktionerna faller till en stšrre del pŒ statens organ, byrŒkratin vilken till en del exproprierar den hŠrskande kassen.(40) ByrŒkratin i Sovjetunionen utvecklades desto lŠttare som den hŠrskande klassen endast var en spillra.

 

Den som tidigast blev medveten om faran var Lenin. Vi har redan citerat hans inlŠgg frŒn fackfšreningsdebatten i slutet av 1920, dŠr han talade om att staten var byrŒkratiskt deformerad. Han insŒg fullstŠndigt faran med den enorma gamla byrŒkratiska apparat som man utnyttjade fšr landets Œteruppbyggnad. Han varnade i tal efter tal fšr att den byrŒkratiska mentaliteten (ÓbyrŒkratismenÓ) skulle vinna insteg i partiet genom att dess medlemmar och ledande funktionŠrer efterapade byrŒkratin och alltmer hemfšll Œt ordergivning och rŒhet.(41) Vid 11. partikongressen vŒren 1922 – den sista kongress han f.š. hade mšjlighet att delta i – Šgnade han en stor del av sitt tal Œt att diskutera byrŒkratiseringsfaran. Genom landets lŒga kulturnivŒ, vilken Œterspeglades inom partiet och statsapparaten, hade byrŒkratismen spridit sig. Landet hade gŒtt Œt ett annat hŒll Šn man ville. Kommandot hade inte fungerat. Lenin valde en expressiv bild fšr att klargšra sin tanke:

 

Nu har vi ett Œr bakom oss, staten befinner sig i vŒra hŠnder; men har den under detta Œr av NEP fungerat som vi ville? Nej. Detta vill vi inte erkŠnna: den har inte fungerat efter vŒr vilja. Hur fungerade den? Maskinen vŠgrade lyda den hand som styrde den. Den var som en bil som inte ville gŒ i den riktning fšraren ville, utan i den riktning nŒgon annan ville; som om den styrdes av nŒgon mystisk, laglšs hand, gud vet vems, kanske en profitšrs eller en privatkapitalists eller bŒdas. (42)

 

Trots att kommunisterna officiellt har makten, hŒller apparaten pŒ att styra efter en annan vilja, den drar partiet med sig:

 

Om vi tar Moskva med dess 4 700 kommunister i ansvarig stŠllning, och om vi tar denna byrŒkratiska maskin, detta ŒbŠke, dŒ mŒste vi frŒga: vem leder vem? Jag betvivlar i hšg grad, att man kan sŠga att kommunisterna leder denna massa. Fšr att sŠga sanningen: de leder inte, de blir ledda. (43)

 

I den situation som nu rŒdde hade frŒgans kŠrnpunkt blivit ÓmŠnniskorna, urvalet av folk.Ó(44) Det gŠllde att korrekt fšrstŒ situationens allvar; den retrŠtt som NEP innebar Šr nu slut; en ekonomisk kris nŠrmar sig och den mŒste man švervinna; man mŒste undvika politiska misstag, vilka fŒr allvarligare konsekvenser Šn nŒgonsin, och slutligen mŒste man korrigera Ódet oriktiga fšrhŒllandetÓ mellan partiet och sovjetinstitutionerna, skilja parti frŒn stat, och rensa i de statliga institutionerna. Vid sitt tal infšr Kominterns 4. kongress i november 1922, ŒtervŠnde Lenin till temat:

 

Vi švertog den gamla statsapparaten, och det var vŒr olycka. Statsapparaten arbetar ofta mot oss. Det blev sŒ att efter 1917, efter maktšvertagandet, bšrjade statsapparaten sabotera oss. Vi blev dŒ skrŠmda och bad dem: ÓKom tillbaka till ossÓ. Och de kom alla tillbaka, och det var vŒr olycka. Vi har nu en enorm massa tjŠnstemŠn, men vi har inte tillrŠckligt med skolade krafter fšr att bestŠmma šver dem. I praktiken hŠnder det ofta att hŠruppe, dŠr vi hŒller statsmakten, fungerar apparaten, men dŠrnere, dŠr besluten fattas, bestŠmmer de ofta sŒ att vŒr politik motarbetas. HŠr uppe har vi, jag vet inte hur mŒnga, men jag antar Œtminstone nŒgra tusen, eller i bŠsta fall, nŒgra tiotusen av vŒrt eget folk. Men dŠrnere finns hundratusentals gamla tjŠnstemŠn som vi tog šver frŒn tsaren och det borgerliga samhŠllet, och som delvis medvetet, delvis omedvetet motarbetar oss. (45)

 

Den underliggande tanken i Lenins tal Šr att byrŒkratin existerar utanfšr partiet, i de statliga institutionerna, och att den hotar att s.a.s. omringa partiet och gšra det till sin fŒnge. Den omedelbara praktiska konsekvensen av hans tal blev dŠrfšr att fšrsška Œterbšrda partiet pŒ kommandobryggan. Han beaktade Šnnu inte frŒgan om byrŒkratin inne i partiet. Han ignorerade Šnnu frŒgan om maktkoncentrationen i partitoppen, nŒgot som mŠrktes i det tal frŒn partikongressen som vi redan citerat, dŠr han Šgnade den sista delen Œt att fšrsvara Stalin mot den kritik fšr maktkoncentration som riktats mot honom. (46) Det fšrsvaret skulle han fortsŠtta med under nŠstan hela Œr 1922. DŒ Trotskij pŒ ett rent empiriskt sŠtt tog upp Stalins maktmissbruk pŒ PB-sammantrŠdena fšrsvarade Lenin Stalins politik. Trotskij kritiserade Rabkrin fšr att ha fšrvandlats till ett centrum fšr byrŒkratisk godtycke, och han kritiserade Šven Stalins švergrepp i nationalitetsfrŒgan. Genom rena polismetoder hade Stalin och hans medhjŠlpare bšrjat undertrycka de georgiska kommunisterna och sškt pŒtvinga dem en storrysk politik. Men nŠr Trotskij tog upp klagomŒlen frŒn Georgien, viftade Lenin bort dem. (47)

 

Under hšsten 1922 fanns det tvŒ personer inom partiledningen som hŠrjat uppfatta byrŒkratiseringsfaran. Men de nŠrmade sig frŒgan ur olika synvinklar. Lenin hade fŒtt en švergripande fšrstŒelse fšr byrŒkratins existens och han sŒg dess lŒngsiktiga faror fšr sovjetstaten, men han kunde Šnnu inte identifiera byrŒkratins kŠllor och uttryck inom partiet. Hos Trotskij existerade ett motsatt medvetande om byrŒkratin: han uppfattade de direkta uttrycken fšr byrŒkratiskt handlingssŠtt inom partiledningen och kunde omedelbart peka ut den man som mest fšrkroppsligade detta agerande – Stalin – och se att denne var ett omedvetet uttryck fšr byrŒkratin. Men han saknade Šnnu en fšrstŒelse fšr problemets omfattning och allvar.

 

l november 1922 tvingades Lenin lŠmna de praktiska gšromŒlen pŒ grund av sjukdom. Under sin sjukdomstid fick han mšjlighet att till fullo sŠtta sig in i materialet om de olika klagomŒl som riktats mot Stalins politik. Han skaffade in materialet om den georgiska frŒgan; han tŠnkte igenom problemet om byrŒkratin pŒ nytt, och begrundade idŽn med Rabkrin; han nŠrmade sig nu ocksŒ de ekonomiska frŒgorna pŒ ett nytt sŠtt. De resultat han kom fram till, kan inte betecknas som annat Šn en fullstŠndig omvŠlvning av hans vŠrdering av situationen. Hans tidigare fšrtroende fšr Stalin omvandlades i stark misstro. I en sista svit artiklar lade han fram sina nya synpunkter.(48)

 

Den 23-25 december 1922 dikterade han sitt ÓBrev till kongressenÓ (populŠrt kallat fšr hans ÓtestamenteÓ). I detta vŠrderade han situationen fšr partiet och varnade fšr de faror som hotade. Den lŒngsiktiga faran var att samfšrstŒndet mellan de tvŒ klasserna, arbetare och bšnder, som utgjorde statens sociala stomme skulle brytas. En kortsiktig fara var fšrhŒllandet mellan Stalin och Trotskij, vilket kunde leda till en sprŠngning av partiet. Efter att ha fšreslagit att CK skulle utškas till 50 eller 100 medlemmar fšr att denna motsŠttning skulle fŒ mindre vikt, švergick han till att vŠrdera de tvŒ kombattanterna. Han pŒpekar att Stalin Ói sin hand koncentrerat en grŠnslšs maktÓ och att han (Lenin) inte var sŠker pŒ att denna makt skulle komma att brukas ÓtillrŠckligt varsamtÓ. Trotskij utmŠrkte sig Œ andra sidan fšr en ÓenastŒende fšrmŒgaÓ och Lenin beskrev honom som ÓmŒhŠnda den talangfullaste medlemmen i den nuvarande centralkommittŽnÓ. Dessa egenskaper mŒste dock vŠgas mot att han Šr ÓbehŠrskad av alltfšr stor sjŠlvsŠkerhet och gŒr alltfšr mycket upp i den rent administrativa sidan av saken.Ó I Lenins tvŒ karakteristiker finns ett fšrsšk att skapa en balans mellan egenskaperna hos de tvŒ mŠnnen. Stalin beskrivs inte som en politiker, nŒgot ganska sjŠlvklart, eftersom ingen vid den tiden betraktade honom som en politiker, och Šn mindre som en teoretiker. Han vŠrderas enbart som administratšr och maktkoncentrationen vŠgs mot hans personliga karaktŠr, vilket fšranleder Lenin att inta en fšrsiktigt negativ hŒllning. Hos Trotskij framhŠver han den stora begŒvningen och fšrmŒgan till initiativ, men detta vŠgs mot hans ofšrmŒga att samarbeta med andra och hans fascination av de administrativa frŒgorna.

 

Den sistnŠmnda punkten pekar mot det problem som Lenin brottades med vid denna tid. Vem inom partiledningen skulle kunna ta upp en kamp mot byrŒkratiseringens risker? Vem fšrstŒr de politiska konsekvenserna? Stalin avfŠrdas uttryckligen (han fšrstŒr inte att utnyttja makten). Men kan Trotskij bli mannen? Lenin tvekar. €r inte Trotskij fšr fascinerad av administrationen fšr att kunna tackla problemet politiskt? FrŒgan lŠmnas šppen.(49)

 

Men bara nŒgra dagar senare, dikterade Lenin ett P.S. till brevet, dŠr han gjorde en ny vŠrdering av Stalin. Den lyder pŒ fšljande sŠtt:

 

Stalin Šr alltfšr grov, och denna brist, som Šr fullt tolerabel i vŒr mitt och i relationerna mellan oss kommunister, kan inte tolereras hos en generalsekreterare. DŠrfšr fšreslŒr jag kamraterna att švervŠga ett sŠtt att fšrflytta Stalin frŒn denna post och till den utse en annan person, som Šr šverlŠgsen kamrat Stalin bara i ett avseende, nŠmligen att han Šr tolerantare, lojalare, hšvligare och mer uppmŠrksam mot kamraterna, mindre nyckfull o.s.v. Denna omstŠndighet kan fšrefalla att vara en obetydlig smŒsak. Men jag tror att detta, med hŠnsyn till fšrebyggandet av en sprŠngning och med hŠnsyn till vad jag tidigare skrev om fšrhŒllandet mellan Stalin och Trotskij, inte Šr nŒgon smŒsak, eller att det Šr en sŒdan smŒsak som kan fŒ avgšrande betydelse. (50)

 

Vad hade hŠnt under dessa dagar? Varfšr skŠrpte Lenin sitt omdšme om Stalin? Den 30 december hade han bšrjat diktera en lŒng artikel om nationalitetspolitiken, efter att ha tagit del av materialet om Georgien. Det var detta material som fšranledde honom att Šndra omdšme om Stalin, och han švertygades nu om att Stalin i handling visat att han inte fšrstod att bruka makten. I sin artikel gŒr han mycket skarpt till rŠtta med den politik Stalin fšrt i Georgien.(51) Enligt Lenin, hade man nu hamnat i det verkliga trŠsket, och man hade blivit fŒngar i den Óstorryska apparatenÓ, denna apparat som vi Ӛvertagit frŒn tsarismen och som endast fŒtt en helt ytlig sovjetisk anstrykningÓ:

 

Men nu mŒste vi, om vi vill vara Šrliga, sŠga det motsatta, att vi kallar fšr vŒr egen en apparat, som i sjŠlva verket Šnnu Šr helt och hŒllet frŠmmande fšr oss och utgšr ett borgerligt och tsaristiska konglomerat, vilket det var absolut omšjligt att švervinna under loppet av fem Œr, dŒ vi inte fick hjŠlp frŒn andra lŠnder och dŒ de militŠra ÓbestyrenÓ och kampen mot hungersnšden var det fšrhŠrskande.

 

Det rŒder, hŠvdar Lenin med eftertryck, inget tvivel om att man nu Ókommer att drunkna i detta hav av chauvinistiskt avskum som en fluga i mjšlkenÓ:

 

Jag tror att Stalins jŠktande och hans administreringsmani hŠr har spelat en šdesdiger roll och likasŒ hans fšrbittring mot den škŠnda 'socialnationalismen'...Det politiska ansvaret fšr hela denna sant storryska nationalistiska kampanj bšr givetvis lŠggas pŒ Stalin och Dzjerzjinskij. (52)

 

Efter denna šversyn av nationalitetspolitiken, gick Lenin i nŒgra andra artiklar šver till den ekonomiska politiken, dŠr han visade att han nu vunnits fšr Trotskijs idŽ om škad planering. DŠrefter gick han šver till att diskutera Rabkrin i tvŒ artiklar. I den fšrsta, ÓHur man bšr reorganisera Arbetar- och bondeinspektionenÓ Œterkommer Lenin till frŒgan hur man skall fšrhindra att den gamla apparat som man švertagit frŒn tsarismen drŠnker kommunisterna och skrapar bort den ytliga sovjetiska fernissan. Han ser lšsningen i en parallell till uppbyggnaden av Ršda ArmŽn. ÓVi koncentrerade vŒra bŠsta partikrafter i Ršda armŽn; vi brukade mobilisera vŒra bŠsta arbetare; vi sškte nya krafter pŒ det hŒll, dŠr vŒr diktaturs djupaste rštter ligger.Ó Samma form av organisation borde nu Rabkrin genomgŒ. Man mŒste slŒ ihop den med den Centrala Kontrollkommissionen och rensa bort den enorma apparat som uppstŒtt inom Rabkrin, fixera antalet till 3-400 och vŠlja ut de allra bŠsta arbetarna.(53) I nŠsta artikel ÓHellre mindre men bŠttreÓ, ŒtervŠnder Lenin till en kritik av Rabkrin, vilken han ser som centrum fšr jŠktet och gŒpŒarandan i apparaten. Man mŒste hšja kvaliteten pŒ mŠnniskomaterialet i denna institution. Lenin vidgar dŠrefter frŒgan till att gŠlla socialismens framtid. Kan det efterblivna Ryssland hŒlla ut tills revolutionen segrat i andra lŠnder? Den lšsning han ser ligger i att bygga upp den stat som bevarar arbetarnas ledarskap šver bšnderna, en stat som ŒdagalŠgger en inre sparsamhet sŒ inte apparaten svŠller, och som ur bondehushŒllet ackumulerar kapital fšr en industrialisering. Det gŠller nu att Œstadkomma Óen maximal rensning av vŒr apparat.Ó(54)

 

Stalins namn nŠmns inte i de tvŒ artiklarna om Rabkrin, och frŒgan Šr naturligtvis inte heller personlig. Men ingen inom partiledningen kunde tveka om mot vem artiklarna var riktade. Rabkrin hade byggts upp av Stalin, Šven om han formellt inte lŠngre var ansvarig. Att Stalin och hans anhŠngare i PB vŠdrade faran framgŒr av nŒgra detaljer. NŠr den fšrsta artikeln om Rabkrin lŠmnades in, ville PB fšrst fšrbjuda dess publicering. NŠr man dŒ pŒpekade att Lenin i sŒ fall troligen skulle gŒ ut offentligt mot PB, fšreslog en av Stalins anhŠngare (Kujbysjev) att man skulle trycka ett enda ex. av Pravda med artikeln, visa den fšr Lenin sŒ han trodde att artikeln var publicerad och – dŠrefter distribuera den ordinarie upplagan utan Lenins artikel. Detta fšrslag fšll genom Trotskijs livliga protester och tack vare hans ingripande publicerades artikeln.(55) NŒgra dagar dŠrefter, den 30 jan. 1923, antecknade Lenins sekreterare ett samtal med Stalin i den ÓDagbokÓ som fšrdes vid Lenins sjukbŠdd. Hon hade pŒ uppdrag av Lenin begŠrt att fŒ kompletterande material frŒn Stalin om nationalitetspolitiken. Denne var ytterst ovillig att lŠmna nŒgot sŒdant:

 

IgŒr, den 29 januari, ringde Stalin och sade att han inte kunde lŠmna dessa dokument utan tillstŒnd frŒn PolitbyrŒn. Han frŒgade om jag inte hade sagt fšr mycket till V.I. /Lenin/. Hur kunde han vara informerad om de lšpande Šrendena? Hans artikel om Rabkrin visade ex.vis att han kŠnde till Œtskilliga detaljer. (56)

 

Samtidigt med att Lenins attityd mot Stalin successivt skŠrptes under de fšrsta mŒnaderna av 1923, Šndrade han ocksŒ instŠllning till Trotskij. Efter att i testamentet Šnnu ha lŠmnat frŒgan šppen om Trotskijs mšjligheter att bekŠmpa byrŒkratin, švergav han nu denna neutralitet och inledde istŠllet samtal med Trotskij. Vid dessa fšreslog han att de tvŒ tillsammans skulle bilda ett ÓblockÓ mot byrŒkratin. Trotskij accepterade fšrslaget, men fšreslog att kampen skulle vidgas till att ocksŒ omfatta byrŒkratin inom partiet. Lenin accepterade.(57)

 

Blocket mot byrŒkratin fšrverkligades dock aldrig. I bšrjan av mars drabbades Lenin av ett slaganfall, som gjorde honom ofšrmšgen att tala, och som sedan ledde till hans dšd i januari 1924. Hans sista ŒtgŠrd var att den 5 – 6 mars diktera tre brev.

 

Det fšrsta brevet var till Trotskij. Lenin fšreslog att Trotskij skulle Œta sig fšrsvaret av de georgiska kommunisterna vid den fšrestŒende partikongressen, eftersom han sjŠlv troligen inte kunde vara nŠrvarande. Han varnade Trotskij fšr att ingŒ en Órutten kompromissÓ med Stalin i denna frŒga. Det andra brevet var till de georgiska kommunisternas ledare, Mdivani och Macharadze, dŠr han fšrklarade att han helhjŠrtat stšdde dem och att han fšrberedde artiklar och tal mot Stalin och dennes medarbetare. Det tredje brevet var till Stalin. I detta hotade han att bryta alla fšrbindelser med Stalin. (59) Lenin hade nu sett vilken person inom partiledningen som lŠttast bar fram byrŒkratiseringsfarorna.

 

Att Stalin blivit den mannen var minst av allt en tillfŠllighet. Han var den ende i partiledningen som valts till sina poster pŒ rent administrativa meriter. I skymundan hade han samlat en administrativ makt utan att nŒgon reflekterade šver att denna kunde utnyttjas politiskt. I de politiska och teoretiska debatterna hade han inte tagit del. Hans politiska tŠnkande var osjŠlvstŠndigt, grumligt och utomordentligt dogmatiskt. DŒ Lenin fanns i nŠrheten, iakttog han alltid den attityd mŠstaren intog och ršstade som han, utan Štt nŒgon gŒng ta sjŠlvstŠndig stŠllning. Det intressanta Šr dock att se hur han agerade nŠr Lenin inte fanns i. nŠrheten. DŒ hamnade han alltid i ett nytt beroendefšrhŒllande. Han misstrodde bŒde sin egen fšrmŒga till sjŠlvstŠndig hŒllning och den klass han representerade. Allra tydligast kommer hans attityd fram i Februarirevolutionen 1917. Stalin kom till Petrograd tre veckor fšre Lenin. Under den tiden blev han – tack vare sin plats i CK – en av de mest auktoritativa uttolkarna av partilinjen. Stalin tog ocksŒ omedelbart stŠllning – fšr att bolsjevikpartiet och de revolutionŠra massorna skulle stšdja den provisoriska regeringen och inte driva en sjŠlvstŠndig politik. Arbetarklassen skulle utšva ÓpŒtryckningarÓ pŒ regeringen fšr att fŒ igenom sin politik, inte stšrta den. Vid partiets konferens i slutet av mars 1917 fšrklarade han att det nu fanns en arbetsfšrdelning i landet:

 

Arbetar- och soldatdeputerades sovjet Šr den revolutionŠre ledaren fšr det upproriska folket; ett organ fšr kontroll šver den provisoriska regeringen. A andra sidan har den provisoriska regeringen i sjŠlva verket pŒtagit sig rollen att fšrstŠrka det revolutionŠra folkets eršvringar. Sovjeten mobiliserar styrkorna och utšvar kontroll, medan den provisoriska regeringen, trots undanflykter och sšlande, tar pŒ sig rollen att fšrstŠrka de eršvringar som folket redan gripit.

 

Fšr nŠrvarande gŠller det inte, berŠttade Stalin vidare, att driva pŒ hŠndelsefšrloppet och dŠrigenom skrŠmma bort medelklassen. Fšrst i ett senare skede av revolutionen fŒr detta ske. DŒ kommer den provisoriska regeringen att fšrlora sin revolutionŠra karaktŠr och bli kontrarevolutionŠr. Men detta ligger lŒngt framom. Tills vidare mŒste man stšdja regeringen. ÓMŒnga kamrater som just kommit frŒn provinserna frŒgar om vi inte omedelbart borde stŠlla frŒgan om ett maktšvertagandeÓ, berŠttar Stalin, och fortsŠtter:. ÓMen det Šr olŠmpligt att stŠlla frŒgan nu.Ó Man mŒste vŠnta pŒ att regeringen skall trštta ut sig och misskrediteras i folkets šgon; till dess skall man stšdja den.(60) NŒgra dagar senare kom kantrat Lenin till Petrograd. Liksom Ókamraterna frŒn provinsernaÓ stŠllde han frŒgan pŒ just det sŠtt Stalin fšrdšmt. Han hade redan i en serie brev krŠvt att man inte skulle stšdja den provisoriska regeringen och upprepade detta infšr konferensen den 4 april i sina ÓAprilteserÓ. Vi citerar Lenins ord vid konferensen:

 

Till och med vŒra bolsjeviker visar fšrtroende fšr regeringen...Detta Œr socialismens dšd. Ni kamrater, har fšrtroende fšr regeringen. Om det Šr er stŒndpunkt, dŒ skils vŒra vŠgar. Jag fšredrar att vara i minoritet ... Inget som helst stšd till den provisoriska regeringen. Vi mŒste fšrklara den fullstŠndiga falskheten i dess lšften, sŠrskilt dess avstŒndstagande frŒn annexioner. Vi mŒste avslšja den istŠllet fšr att fšda illusioner genom att stŠlla ÓkravÓ om att denna regering, kapitalisternas regering, skall sluta vara imperialistisk....(61)

 

Efter en inre kris i partiet vann Lenin šver majoriteten till sin stŒndpunkt. OcksŒ Stalin drog sig sŒ sakta šver, Šven om han fšrst i mitten av april tycks ha stštt Lenin fullstŠndigt.(62) ÓSom hela den fortsatta utvecklingen av hŠndelsefšrloppet visade, lyckades Lenin aldrig švertyga Stalin 1917. Han bara knuffade honom Œt sidan.Ó Omdšmet Šr Trotskijs – det Šr helt berŠttigat att dra den slutsatsen.(63) I sjŠlva verket kan man i Stalins politik i mars 1917 se kŠrnan till hans framtida politik i Kina, i Spanien och i de olika Folkfronterna.

 

Vid sidan av en bristande fšrstŒelse fšr revolutionŠr strategi, fanns det ocksŒ ett pŒfallande drag av dogmatik och skolastik i Stalins uppfattning om marxism. Men sŒ lŠnge Lenin levde utgjorde Stalin inget hot; sŒ fort Lenin tagit stŠllning drog Stalin sig tillbaka i sin vrŒ och bytte Œsikt utan att gruffa. Det var fšrst efter Lenins dšd som han – utan att nŒgonsin fatta vad han gjorde – blev ett redskap fšr andra, frŠmmande krafter inom partiet och staten. Han var en fullfjŠdrad empiricist, som inte fšrmŒdde fšrutse konsekvenserna, varken av sina egna handlingar eller av sina motstŒndares. Han trevade sig fram, tog stšd Šn hŠr, Šn dŠr och var hela tiden beroende av de faktiska styrkefšrhŒllandena. Han stšdde sig pŒ apparaten och fšrmŒdde inte se utšver den; fšr honom blev apparatens kontroll liktydigt med proletŠr diktatur, och Sovjetunionen ett fŠlt fšr en isolerad socialistisk utveckling. Socialism blev till slut detsamma som det system, dŠr han sjŠlv var en ledande kugge; det Šr ingen tillfŠllighet att begrepp som ӚvergŒngssamhŠlleÓ saknas i Stalins skrifter; som empiricist kunde han aldrig fatta fšrŠndringarnas och omvŠlvningarnas betydelse fšr socialismens seger. Stalin hade de rŠtta egenskaperna fšr att bli den man som stadfŠste bonapartismen och omvandlade byrŒkratin frŒn en funktionell grupp till ett socialt skikt. De egenskaper Lenin tillskrev Stalin i sitt ÓtestamenteÓ – hans brist pŒ tolerans, lojalitet, hans nyckfullhet och rŒhet – var just de egenskaper som behšvdes fšr detta. ByrŒkratin behšvde en man som var rŒ och hŠnsynslšs och som inte drog sig fšr att slŒ mot de partikamrater som opponerade sig. Han hade redan gjort det genom att anvŠnda fysiskt vŒld mot de georgiska kommunisterna. Han skulle gšra det Šn mer i kampen mot VŠnsteroppositionen. Han skulle sluta striden med att i MoskvarŠttegŒngarna tillintetgšra hela det gamla gardet av bolsjeviker.

 

Den som blev Stalins fšrsta och viktigaste motstŒndare var Trotskij. Lenin hade, som vi erinrar oss, bett Trotskij att vid kongressen ta upp fšrsvaret av de georgiska kommunisterna och inte ingŒ en Órutten kompromissÓ med Stalin. Det var ett av Trotskijs stora misstag att han inte gjorde detta. Han ingick kompromissen och lŠt Stalin smita undan genom att i sitt tal lŠgga in en rent verbal fšrdšmelse av Óstorrysk nationalismÓ (64) Orsaken till Trotskijs beteende Šr svŒrfšrklarligt. SjŠlv angav han senare att han fruktade att i partiets šgon framstŒ som maktgirig, och att han var rŠdd att en kritik av Stalin skulle dra in partiet i en vŠmjelig successionsstrid. Fšrklaringen kan ur psykologisk synpunkt vara riktigt, men den bšr kompletteras med Trotskijs bristande medvetenhet om byrŒkratiseringsproblemet. Om Trotskij vid kongressen tagit upp byrŒkratifrŒgan till analys och framfšrt Lenins kritik av Stalin, dŒ Šr det troligt att han kunnat vinna en ganska enkel fšrsta seger och dŠrmed haft en stark position fšr en fortsatt strid mot byrŒkratin. Nu dršjde det nŠstan ett Œr innan striden mot byrŒkratin verkligen togs upp.

 

Det blev i slutet av 1923 som frŒgan kom upp pŒ allvar. Landet befann sig dŒ i en allvarlig ekonomisk och politisk kris, vilken hade kunnat fšrutses och fšrebyggts. Krisens utveckling stŠllde pŒ allvar frŒgan om partiledningens kvalitet och dess fšrhŒllande till statsbyrŒkratin. I en serie artiklar, som sedermera samlades som broschyr (65) analyserade Trotskij byrŒkratiseringsfaran inom partiet. Hans stora insats i denna broschyr var att peka pŒ att byrŒkratiseringsfaran nu tagit en ny vŠndning: man trodde att man hade eliminerat den genom att flytta šver den reella politiska makten till en kŠrna av gamla bolsjeviker. Detta innebar bara att denna kŠrna stod infšr en risk av urartning. ÓI sin gradvisa utveckling hotar byrŒkratiseringen att avskilja ledarna frŒn massan, fŒ dem att uteslutande koncentrera sig pŒ administrativa problem och nomineringsfrŒgor, inskrŠnka deras horisont fšrsvaga deras revolutionŠra anda, dvs. framkalla en mer eller mindre opportunistisk urartning av det gamla gardet, eller i varje fall en avsevŠrd del av det. Dessa processer utvecklas lŒngsamt och nŠstan omŠrkligt, men uppenbarar sig bryskt.Ó(66) Trotskij gjorde dŠrefter en talande jŠmfšrelse med II. Internationalen, dŠr han pŒminde om att just det gamla gardet i den tyska socialdemokratin omedvetet blivit bŠrare av byrŒkratiska element.(67) Han pekade pŒ att kŠrnan i bolsjevikpartiet befann sig i en liknande situation och att de bšrjat utveckla samma drag. Ett av dessa var konservatism och traditionsuppfattningar, vilket inom teorin fick sitt uttryck i dogmatism. Partiledningen sškte sig bakŒt och ville pŒ ett lamt och mekaniskt sŠtt upprepa gamla formler, och radade upp Lenin-citat fšr att visa att man fšrstod att ÓtillŠmpaÓ mŠstaren.

 

ÓMarxismen ŠrÓ, fšrklarade Trotskij, Óen metod fšr historisk analys och politisk orientering och inte en summa i fšrvŠg fšrberedda beslutÓ.(68) Bolsjevismens styrka lŒg i dess fšrmŒga att inte lŒta sig bindas av det fšrflutna, utan i tid genomfšra nya beslut och, om nšdvŠndigt, byta taktik.

 

Man kan inte stycka upp Lenin i citat som Šr tillŠmpliga i livets alla lŠgen, ty fšr Lenin stŒr formen aldrig šver verkligheten, det Šr alltid ett instrument med vilket verkligheten kan fattas och kontrolleras. Det vore ingen som helst svŒrighet att hos Lenin finna tio- och hundratals passager som formellt tycks motsŠga varandra. Men vi fŒr inte betrakta det formella fšrhŒllandet mellan olika passager, utan var och ens verkliga fšrhŒllande till den konkreta verklighet i vilken formuleringen infšrts som en hŠvstŒng. Sanningen Šr alltid konkret. (69)

 

I dessa ord, yttrade redan i slutet av 1923, ligger en fšrintande kritik av hela stalinismens syn pŒ marxismen. Trotskijs storhet ligger i att han fšrmŒdde se embryot till denna specifika form av revisionismen, och relatera den till den byrŒkratisering som skedde av partiledningen.

 

Man kunde knappast ha vŠntat sig att denna partiledning, som omedvetet och lŒngsamt omvandlades, skulle se den fara som hotade. Den uppfattade Trotskijs varningar som personliga fšrolŠmpningar och gick till motangrepp genom att pŒminna om att Trotskij fšre revolutionen varit mensjevik ett tag. Inte nog med att detta var ett dŒligt argument; det var dessutom en indirekt bekrŠftelse pŒ den analys Trotskij gjort av traditionstŠnkandet i partiledningen. Man trodde att alla frŒgor redan hade blivit lšsta och att det bara gŠllde att hitta det riktiga citatet fšr att bevisa detta; som om marxismen stannat i vŠxten. Trotskij hade all anledning att lite spydigt konstatera: ÓVissa kamrater har lagt sig till med mycket speciella metoder fšr politisk kritik. De hŠvdar att jag idag har fel i den ena eller andra frŒgan, fšr att jag inte hade rŠtt i den ena eller andra frŒgan fšr nŒgot tiotal Œr sedan...Ó(70)Partiledningen tillgrep tvŒ grepp fšr att fŒ kontroll šver lŠget. Det ena var att grŠva sig tillbaka i historien och plocka fram kontroversiella fakta frŒn andra historiska situationer och lŒtsas att dessa skulle ha relevans fšr dagens strider. Hela legenden om ÓtrotskismenÓ uppfanns vid denna tid med alla dess specifika inslag (fšrnekandet av bšnderna etc. etc.)(71) Det andra sŠttet var att pŒ ett rent administrativt sŠtt ta šver en del av kritiken och fšrsška lšsa frŒgan om byrŒkratin pŒ ett byrŒkratiskt sŠtt.(72) I striden mot 1923 Œrs opposition kom byrŒkratin att formera sig som en speciell fraktion, som nu tog kontroll šver hela partiet och statsapparaten. Oppositionen lyckades man slŒ ut genom en serie byrŒkratiska manšvrar, som innefattade utnŠmningar uppifrŒn, fšrbud mot publicering av oppositionens dokument, fšrtal, mutor och konstlade majoriteter. ByrŒkratin fann nu de medel den sŒ skickligt skulle utveckla i de framtida striderna. Oppositionens nederlag 1923 fŒr betraktas som en avgšrande vŠndpunkt i byrŒkratins formering i Sovjetunionen. DŠrefter fanns det inte lŠngre nŒgon mšjlighet att bortse frŒn dess existens. ByrŒkratin hade nu grepp šver hela apparaten. Detta avgjorde pŒ sŠtt och vis nederlaget fšr den framtida oppositionen.

 

ByrŒkratin som socialt skikt kunde inte avskaffas utan att den ersattes med nŒgonting annat. Trotskij hade helt riktigt konstaterat att byrŒkratin inte var en frŒga om ӊmbetsmŠnnens dŒliga vanorÓ. ByrŒkratin var en samhŠllelig fšreteelse vars orsaker lŒg i ÓsamhŠllets heterogenitet, olika befolkningsgruppers skilda dagliga och grundlŠggande intressenÓ, av bristen pŒ kultur, av statsapparatens balans mellan arbetare och bšnder och av den stŒende armŠn.(73) ByrŒkratin kunde inte avskaffas utan att dessa faktorer fšrŠndrades. ByrŒkratin mŒste ersŠttas med en pŒnyttfšdd arbetarklass. ÓHŠri ligger det motsŠgelsefulla i situationen. Man kan komma ur den endast genom betydande ekonomiska framsteg, en stark stimulans Œt industrinŠringen och ett stŠndigt inflšde av manuella arbetare till partiet.(74) Det grundlŠggande problemet fšr att lšsa frŒgan om byrŒkratin var att Œter fŒ igŒng industrin och Œterskapa arbetarklassen och dŠrmed ge nytt innehŒll Œt sovjetinstitutionerna. Men debatten om den ekonomiska politiken 1923 visade samtidigt att byrŒkratin redan nŒtt det stadium dŠr den, fšr att sŠkra sina egna intressen, fšrsškte bromsa industrialiseringstakten. Dess konservatism och dogmatism var dessutom sŒdan att den inte fšrmŒdde fšrutse den framtida utvecklingen. Under de nŠrmaste Œren genomfšrde den en farofylld ekonomisk politik, ,som hšll pŒ att dra in landet i avgšrande kriser. Hela dess ekonomiska politik bestŠmdes av empiricism, tillfŠlliga allianser och nyckfullheter. Endast genom en serie politiska och ekonomiska kriser tvingades byrŒkratin att revidera sin egen ekonomiska politik och slŒ in pŒ industrialiseringen och kollektiviseringen. Vi skall nu undersška denna politik.

DEN EKONOMISKA DEBATTEN

NEP innebar ur politisk synvinkel en viss retrŠtt frŒn vunna positioner. Misslyckandena fšr den internationella revolutionen isolerade Sovjetunionen, och bšndernas motstŒnd isolerade arbetarklassen och partiet frŒn befolkningens stora massa. Fšr att ška sitt manšverutrymme, tvingades man gšra eftergifter till bšnderna. Man Œterknšt nu till elementen frŒn den borgerligt-demokratiska revolutionen och sškte sig fram efter nya vŠgar fšr att finna en švergŒng till den socialistiska revolutionen pŒ landsbygden.

 

Genom NEP skapades tvŒ sektorer inom ekonomin. A ena sidan fanns bondehushŒllet, hantverket och den lŠtta industrin som var privatŠgd, och Œ den andra fanns den tunga industrin, som var statsŠgd, den socialistiska sektorn. Dessa tvŒ sektorer sammanvŠvdes av skilda faktorer, som drog Œt olika hŒll: dels Šgde staten industrin och jorden nominellt (som enbart arrenderades ut) och hšll dessutom monopolet šver utrikeshandeln. Genom detta – plus lagstiftningen, kreditpolitiken och skatten – hade man mšjlighet att gripa lin i den privata sektorn och hindra icke šnskvŠrd ekonomisk och social utveckling. A andra sidan styrdes ekonomin till švervŠgande del efter kapitalistiska principer (marknadsekonomi). OcksŒ fšr de statsŠgda fšretagen gŠllde att de skulle drivas som separata enheter som producerade fšr marknaden och som skulle finansiera sin utbyggnad (och Œterbyggnad) genom profiter.(75)

 

Hur fšrhŒllandet mellan dessa tvŒ sektorer skulle regleras och hur de olika faktorerna till styrning skulle utnyttjas, var den frŒga som under de fšrsta Œren av NEP gav upphov till en livlig debatt inom partiledningen. Redan tidigt etablerade sig Trotskij som den varmaste fšresprŒkaren fšr statliga ingripanden i ekonomin och fšr en švergripande planmŠssig utveckling mot socialism.(76) Enligt Trotskij gŠllde det att utnyttja kommandobryggan och se till att den socialistiska sektorn vŠxte sig starkare genom medvetna ingripanden. SŠrskilt viktigt var detta med tanke pŒ att den tunga industrin inte kunde Œterskapas genom marknadsekonomin: den var olšnsam och skulle slŒs ut i konkurrensen med konsumtionsindustrin. Detta kunde i ett senare skede leda till svŒra kriser. Under 1921-23 sŠnde Trotskij ett flertal memoranda till CK fšr att vŠcka opinion fšr ett stŠrkande av den planerade ekonomin och – vilket var samma sak, fast i administrativa termer – fšr att ge Gosplan (Statsplanekommissionen) en hšgre status och lagstiftande rŠttigheter. I ett memorandum frŒn den 7 augusti 1921 heter det:

 

Bristen pŒ ett verkligt ekonomiskt centrum som bevakar den ekonomiska aktiviteten, som utfšr experiment pŒ detta omrŒde, antecknar och sprider resultaten, och i praktiken samordnar alla sidor av den ekonomiska aktiviteten och sŒlunda verkligen fungerar som en koordinerad ekonomisk plan – bristen pŒ ett verkligt ekonomiskt centrum av detta slag tilldelar inte bara ekonomin de vŠrsta chocker, sŒsom brŠnsle- och matpriser, utan utesluter ocksŒ mšjligheten av ett planerat och koordinerat utarbetande av nya premisser fšr den ekonomiska politiken. Ur detta fšljer det system av 'slita och dra' som skapat sŒ svŒra Œterverkningar i vŒr ekonomis grŠsrštter.

 

Den švergripande uppgiften var att Œterskapa den tunga industrin, och denna uppgift kunde inte fšrverkligas utan en planerad ekonomi, och man mŒste nu utarbeta en ekonomisk plan som stŠller sig detta mŒl.(77) I ett memorandum frŒn vŒren 1922 ŒtervŠnder Trotskij till samma tema. Han klagar dŠr šver att vŠsentliga frŒgor om brŠnsle, transport, rŒmaterial och finanser skšts utan inbšrdes koordinering och att de fŒr lšsas av ledningen utan att den har kŠnnedom om deras lŒngsiktiga verkningar. ÓPŒ grund av kontroverserna mellan departementen fšrs dessa frŒgor infšr Arbets- och FšrsvarsrŒdet eller infšr PolitbyrŒn, och de lšses genom tumregeln, och det i ett šgonblick nŠr vattnet nŒr oss till strupen. Det borde finnas en avdelning som fšregriper, och i ljuset av sitt fšrutseende, samordnar. Statsplanekommissionen borde vara en sŒdan avdelning.Ó (78)

 

Trotskij var ensam om sina Œsikter inom partiledningen. Det fanns en stark flygel, som menade att planering var ett ingrepp i marknadsekonomin och att detta endast skulle leda till kaos och administrativt pedanteri. Den rŠtta relationen mellan de tvŒ sektorerna skulle upprŠttas med hjŠlp av marknadsekonomins egna lagar. Lenin stod under 1921 och bšrjan av 1922 nŠra denna flygel. Trotskijs fšrslag fšrkastades.(79) Men, som vi redan sett, uttryckte Lenin vid 11. kongressen pŒ vŒren 1922 farhŒgor fšr att utvecklingen gick Œt ett annat hŒll Šn man vŠntat sig, och att man inte lŠngre kunde styra farkosten. Den insikten gjorde att han bšrjade revidera sin syn pŒ planeringens omfattning under NEP.

 

FrŒgan om marknadsekonomi kontra planering blev sŠrskilt akut under hšsten 1922. Vid ett sammantrŠde i oktober, dŠr bŒde Trotskij och Lenin var frŒnvarande pŒ grund av sjukdom, fattade CK ett omvŠlvande beslut om utrikeshandelsmonopolet.(80) FrŒgan om detta monopol var av central fšr hela experimentet NEP: att slŠppa det innebar att man šppnade landet fšr det utlŠndska kapitalet och stŠllde utvecklingen under ett direkt inflytande frŒn vŠrldsekonomin. PŒ detta mšte i oktober tog dock CK ett fšrsta beslut i riktning mot att ška. marknadsekonomins inflytande: man beslšt att lŠtta pŒ monopolet och i fortsŠttningen lŒta de Óenskilda fšretagen pŒ egen hand sluta avtal med den utlŠndska marknaden. Lenin protesterade mycket skarpt mot detta beslut och lyckades, trots ett visst motstŒnd frŒn Stalin – som var en varm fšresprŒkare fšr att monopolet skulle upphŠvas – skjuta upp frŒgan till nŠsta CK-sammantrŠde i december, dŠr han hoppades kunna vara nŠrvarande.(81) Men nŠr detta mšte kom till stŒnd var Lenin Œterigen sjuk och kunde inte nŠrvara. Han dikterade Œter ett brev till Stalin, dŠr han mycket skarpt polemiserade mot fšrslaget att upphŠva monopolet.(82) Samma dag sŠnde han ett brev till Trotskij, dŠr han fšrklarade att de Ói hšgsta gradÓ var šverens. ÓJag ber digÓ fšrklarade Lenin, Óuppriktigt att pŒ kommande plenarsession pŒta dig fšrsvaret av vŒr gemensamma stŒndpunkt om det ytterst angelŠgna behovet av att bevara och stŠrka monopolet pŒ utrikeshandeln.Ó Om de nedršstades, skulle de inte sky nŒgra medel fšr att fŒ igenom sina stŒndpunkter; de skulle i sŒ fall ta upp frŒgan infšr partikongressen och t.o.m. offentligt angripa CK vid den nŠrstŒende sovjetkongressen, fšreslog Lenin.(83) Infšr detta hot backade en majoritet av CK (inkl. Stalin) och rev upp det tidigare beslutet. ÓDet tycks som om stŠllningen tagits utan ett enda skottÓ ropade Lenin triumferande i en kort not till Trotskij: ÓJag fšreslŒr att Vi inte stannar upp, utan gŒr vidare med attackenÓ genom att ta upp frŒgan offentligt och se till att monopolet verkligen stŠrktes.(84)

 

Episoden med monopolet šver utrikeshandeln hade visat pŒ nšdvŠndigheten av att statens kontroll šver ekonomin inte bara bibehšlls, utan Šven stŠrktes. I ett brev till Lenin den 12 december hade Trotskij tryckt sŠrskilt pŒ frŒgan om att just stŠrka monopolet.

 

Men den viktigaste frŒgan har varit och Šr regleringen av vŒr exporthandel i samband med vŒra ekonomiska operationer som helhet. NŒgon mŒste veta och avgšra vad som skall importeras och vad som inte skall importeras; vad som skall exporteras och vad vi mŒste behŒlla fšr oss sjŠlva .... Detta bšr uppenbarligen vara Gosplans arbete, vilken i sin tur Šr underordnad den statliga industrin. (85)

 

I sitt svar uttryckte Lenin en viss tvekan; kanske han var šverens med Trotskij, han mŒste fŒ begrunda frŒgan fšrst.(86) Men ytterligare eftertanke gjorde att han snart gick šver till Trotskijs stŒndpunkt. I artikeln ÓOm kooperationenÓ hŠvdade han nšdvŠndigheten av att staten vann kontroll šver handeln och distributionen. Detta kunde ske genom kooperationen som skulle slŒ ut privathandeln och som i nŠsta steg kunde organisera bšnderna fšr švergŒngen till en kollektiv ekonomi pŒ landsbygden.(87) Den 27 december 1922, strax efter det han dikterat sitt ÓtestamenteÓ bšrjade Lenin diktera en svit artiklar som fick rubriken ÓOm att tillerkŠnna Statsplanekommissionen /Gosplan/ lagstiftande funktionerÓ:

 

Denna tanke framfšrdes fšr rŠtt lŠnge sedan av kamrat Trotskij, om jag minns rŠtt. Jag gick emot den.... Men efter en ingŒende granskning av saken finner jag, att tanken egentligen har en sund basis, nŠmligen: Statsplanekommissionen stŒr en smula pŒ sidan om vŒra lagstiftande funktioner trots att den ... egentligen besitter de stšrsta fšrutsŠttningarna fšr att kunna bedšma saker och ting riktigt ... Jag tror att man idag bšr ta ett steg i riktning mot att ška Statsplanekommissionens befogenheter. (88)

 

NŠstan samtidigt som Lenin dikterade detta brev, skrev Trotskij ett nytt memorandum, dŠr han Šn en gŒng plŠderade fšr en planerad ekonomi. Han varnade ocksŒ fšr att den ekonomiska politiken pŒ ett ensidigt sŠtt bšrjat inriktas pŒ finansiella frŒgor utan att man tog hŠnsyn till Œteruppbyggnadens problem.(89) Trotskijs fšrslag ršstades ned. Lenins artikel om Gosplan ršnte samma šde som de flesta av hans sista artiklar: den vŠgrades publicering och gšmdes undan.(90) Allt blev vid det gamla. Marknadsekonomin fick oinskrŠnkt hŠrska šver den sovjetiska ekonomin. Inom partiledningen var optimismen fullstŠndig, och man hade inte en tanke pŒ att det skulle uppstŒ problem.

 

Ytligt sett hade man ocksŒ fog fšr optimismen. Efter en svŒr hungersnšd sŒ sent som hšsten 1921 hade jordbruket ŒterhŠmtat sig utomordentligt snabbt. 1922 fick man in en rekordskšrd som uppgick till sŒ mycket som 75% av fšrkrigstidens genomsnittsskšrdar.(91) De rapporter man fick in frŒn landsbygden gav anledning till optimism: bšnderna var nšjda med de nya fšrhŒllandena och de var beredda att odla upp nya omrŒden: Infšr de ljusa perspektiven tog man lŠtt pŒ de mer lŒngsiktiga sociala omvŠlvningarna pŒ landsbygden; pŒ den skiktning som skedde bland bšnderna.

 

Inom industrin var bilden inte lika ljus. Det var jordbruket som var den produktiva sektorn och industrin tvingades inrikta sig pŒ att tillfredsstŠlla bšndernas efterfrŒgan. Detta gynnade hantverksindustrin och den lŠtta industrin. De industrier som producerade fšr landsbygden hade ŒterhŠmtat sig relativt snabbt; konsumtionsindustrin i stŠderna visade sŠmre siffror – endast 25% av fšrkrigsnivŒn (1913 Œrs produktion), medan den tunga industrin – som var sjŠlva motorn i industrins framtida fšrsšrjning och i produktionen av n a maskiner – stod pŒ ungefŠr samma nivŒ som 1920.(92) Fšr att underlŠtta industrins anpassning till bondeekonomin hade man organiserat industrin i truster. Varje trust hade stor sjŠlvstŠndighet och skulle vara sjŠlvfšrsšrjande, dvs. strŠva efter att gšra sŒ stor vinst som mšjligt. Inom marknadsekonomin i Ryssland utvecklades redan under 1922 tvŒ fenomen, som var typiska fšr en kapitalistisk ekonomi – stor arbetslšshet och starka prisfluktuationer, tvŒ fenomen som vid flera tillfŠllen skulle fšrsŠtta landet i ekonomiska och politiska kriser. Arbetslšsheten var ett problem som inte fick sin lšsning fšrrŠn i slutet av 1920-talet. Redan 1923 fanns det 1 1/4 miljoner arbetslšsa industriarbetare (den dolda arbetslšsheten pŒ landsbygden var omšjligt att berŠkna) och 1926 fanns det 2 miljoner.(93)Antalet arbetslšsa snarare škade Šn minskade och fšljdes dessutom av en utomordentligt kraftig omsŠttning av arbetarna. Den ur politisk synvinkel sŒ utomordentligt viktiga frŒgan om att Œterskapa arbetarklassen fšrdršjdes av detta faktum, och det rŒder inget tvivel om att risken fšr avskedande var en bidragande orsak till arbetarnas minskade politiska aktivitet under 1920-talet. En snabbare ŒterhŠmtning och expansion av industrin skulle utan tvekan ha lšst frŒgan om arbetslšsheten pŒ ett tidigt stadium.

Den ekonomiska och politiska krisen 1923

Det var ocksŒ det ojŠmna fšrhŒllandet mellan jordbrukets och industrins ŒterhŠmtning som orsakade prisfluktuationerna. Redan under vŒren 1922 blev detta ett problem. DŒ steg jordbruksprodukterna kraftigt i pris, medan industriprodukterna minskade. Om man sŠtter index fšre bŒde jordbruks- och industripriser 1913 vid 100, stod jordbruksprodukterna i maj 1922 i 113, medan industriprodukterna stod i 65. BŒde hade dŒ gŒtt Œt varsitt hŒll sedan i januari dŒ fšrhŒllandet varit 104:95. Den tillfŠlliga lšsningen pŒ problemet blev att man utnyttjade de statliga mšjligheterna att manipulera priserna. Genom skapandet av ÓfšrsŠljningssyndikatÓ fšr industrifšretagen, kunde man driva upp priserna genom att hŒlla inne lagret och dŠrigenom ška efterfrŒgan. I augusti 1922 hade man dŠrigenom lyckats ŒterstŠlla den relation mellan priserna som rŒtt 1913 (100:100).(94) Men denna manipulation lšste inte problemet. Det bara vŠnde pŒ det. Genom kontrollen šver industripriserna steg dessa nu kraftigt, ett faktum som dessutom underlŠttades av att varje industrifšretag sškte gšra sŒ stor vinst som mšjligt fšr sin egen expansion. Man hšll dŠrfšr igen varorna fšr att sška hšja priserna.

 

Vid partiets 12. kongress vŒren 1923 visade Trotskij fšr delegaterna fram den hotande situationen. Med hjŠlp av diagram visade han hur relationen mellan priserna alltmer fšrsŠmrats. Efter att ha varit 100:100 i augusti 1922, stod industripriserna i mars 1923 i 140, medan jordbrukspriserna sjunkit till 80. Trotskij dšpte detta fenomen till ÓprissaxenÓ och pekade pŒ de politiska faror som hotade om man inte lyckades bemŠstra situationen. De hšga industripriserna gjorde att bšnderna inte kunde kšpa tillrŠckligt med varor. DŠrigenom hade de ingen motivation att sŠlja sin skšrd eller fšr att bšrja odla upp stšrre omrŒden. Detta skulle i sin tur leda till att stŠderna blev utan spannmŒl, och man skulle stŒ infšr risken av ett akut missnšje bŒde bland arbetarna och bšnderna. Bandet (smytjkan) mellan arbetarna och bšnderna kunde klippas sšnder av ÓsaxenÓ. Trotskij fšrutspŒdde att krisen skulle fšrvŠrras och nŒ en kulmen pŒ hšsten, dŒ skšrden var mogen. Fšr att lšsa krisen fšreslog Trotskij tvŒ ŒtgŠrder: en škad export av skšrden, vilket skulle leda till att bŒde bšnderna och stater, fick in nytt kapital, samtidigt som man tvŒngsmŠssigt hšjde det inre priset pŒ spannmŒl. Fšr att sŠnka industripriserna fšreslog han en hšjning av industrins effektivitet genom škad koncentration och nedskŠrningar av onšdiga kostnader.(95)

 

Trotskij fortsatte dŠrefter sitt tal med att plŠdera fšr nšdvŠndigheten att fŒ igŒng den tunga industrin igen. Han avslutade talet med att analysera nšdvŠndigheten av en planerad ekonomi. Han skisserade dŠr tre stadier fšr planekonomins infšrande: fšrst en plan fšr den tunga industrin, dŠrefter dess utstrŠckning šver den lŠtta industrin och slutligen šver hela produktionsprocessen.

 

VŒr nya ekonomiska politik var ett serišst fšretag och tanken var att den skulle fungera lŠnge, men inte fšr alltid. Vi infšrde den 'nya' politiken fšr att pŒ dess egen grund och i stor utstrŠckning genom att anvŠnda dess egna metoder, besegra den ...l sista hand skall vi utstrŠcka denna planeringsprincip till hela marknaden, och dŠrigenom svŠlja och eliminera den. Med andra ord: vŒra framgŒngar pŒ den nya ekonomiska politikens bas fšr oss automatiskt nŠrmare dess likvidering, dess ersŠttning med den nyaste ekonomiska politiken, som kommer att vara en socialistisk politik. (96)

 

De ÓTeser om industrinÓ som Trotskij dŠrefter lade fram antogs enhŠlligt av kongressen. I dem fšrklaras att fšrhŒllandet mellan bšnderna och arbetarklassen i sista hand var en frŒga om fšrhŒllandet mellan industrin och jordbruket. Arbetarklassen kan endast stŠrka diktaturen Ógenom industrin, som reproducerar proletariatetÓ och den kan inte endast lita till regeringsapparaten eller armŽn fšr att hindra en kapitalistisk restauration. Statens arbete mŒste fr.a. inriktas pŒ att utveckla statsindustrin pŒ ett planmŠssigt sŠtt; detta kan dock endast ske i nŠra harmoni med jordbrukets utveckling; de nšdvŠndiga bytesmedlen skapas i byarna och dessa mŒste utvecklas innan industrin kan ta ett steg framŒt. Det korrekta fšrhŒllandet mellan jordbruket och industrin krŠver en planering. Inte heller nŠr det gŠllde fšrhŒllandet mellan den lŠtta och den tunga industrin kunde man lŒta marknadskrafterna ta šverhanden, ty detta skulle innebŠra att den tunga, pŒ kort sikt olšnsamma industrin, skulle tvingas slŒ igen.

 

SŒlunda begrŠnsas – till skillnad frŒn de kapitalistiska lŠnderna – inte planeringsprincipernas omrŒde inom ramen fšr individuella truster och syndikat, utan de strŠcker sig šver hela industrin. Och inte bara det: staten mŒste omfatta fšrhŒllandet mellan industrin Œ ena sidan och jordbruket, finanserna, transportvŠsendet, inrikes- och utrikeshandeln Œ den andra sidan .... NŠr de tillŠmpas administrativt mŒste planeringsmetoderna utstrŠckas med yttersta fšrsiktighet, genom att man fšrsiktigt kŠnner efter var man sŠtter fštterna .... Det Šr helt uppenbart att den grundlŠggande planeringen inte kan utfšras inom industrin i sig, dvs. inte genom anstrŠngningar frŒn dess ledande administrativa organ (Hšgsta Ekonomiska RŒdet) utan detta mŒste bli ett arbete fšr ett sŠrskilt planeringsorgan, som stŒr šver industrin, och som sammanbinder den med finanserna, transporten osv. Statsplanekommissionen (Gosplan) tycks genom sjŠlva sin stŠllning var ett sŒdant organ. Men det Šr nšdvŠndigt att ge Gosplan en mer definitiv position, en fastare organisation och mer odiskutabla rŠttigheter och (sŠrskilt) skyldigheter.... (97)

 

Trotskijs tal var i fšrvŠg godkŠnt av partiledningen, och de ŒtgŠrder han fšreslog fšr att lšsa ÓsaxÓkrisen hade redan beslutats i PB. Hans teser antogs enhŠlligt av kongressen. Efter att under tvŒ Œr ha kŠmpat fšr en stšrre planering tycktes Trotskij nu stŒ vid mŒlet. Hans stŒndpunkter hade blivit,partiets.(98) Men det var en verklig pyrrhusseger. Han hade inte rŠknat med mšjligheten att partiledningen administrativt skulle begrava besluten. Men detta var just det som skedde. Trojkan (Stalin, Zinovjev och Kamenev) hade inte fattat situationens allvar. De tog lŠtt pŒ de ekonomiska problemen och trodde att marknadens egna krafter skulle dra ihop saxens skŠnklar igen. IstŠllet fšr att lšsa krisen i tid, lŠt de saken bero.

 

Krisen kom, som Trotskij mycket riktigt fšrutsagt, under hšsten 1923, dŒ skšrden hŠmtades in och frŒgan om en korrekt relation mellan jordbruks- och industripriserna var som allra viktigast. Ryssland, som tvŒ Œr tidigare upplevt en veritabel hungersnšd, stod infšr ett nytt kapitalistiskt fenomen: en šverskottskris mitt i en underutvecklad ekonomi. Men den ekonomiska krisen kom inte ensam. Den sammanfšll med en allvarlig social och politisk kris (som dessutom intrŠffade samtidigt med en avgšrande internationell hŠndelse – den misslyckade revolutionen i Tyskland i oktober 1923).

 

Arbetslšsheten var, som vi nyss nŠmnde, mycket hšg under 1923 och den steg kraftigt under sommaren. Arbetarna tvingades ofta vŠnta i mŒnader pŒ sina lšner.(99) Missnšjet škade mycket kraftigt under sommaren, och pŒ hšsten bršt strejker ut šver hela landet.(100) i oktober 1923 var ÓsaxenÓ som stšrst. Index stod dŒ i 187 fšr industripriserna och 58 fšr jordbrukspriserna. Mitt i en situation dŒ šver en miljon arbetare stod utan ar bete och dŒ de anstŠllda inte kunde fŒ ut sina lšner, intrŠffade en ӚverproduktionskrisÓ.101)Om det var nŒgot som krisen visade, var det fr.a. nšdvŠndigheten av att infšra en planmŠssig utveckling fšr att hindra den ojŠmna utvecklingen, dels mellan industrin och jordbruket, dels inom sjŠlva industrin. Visserligen berodde den omedelbara krisen pŒ att industrivarorna hšlls inne, men under denna omedelbara orsak lŒg hela den ekonomiska politik man fšrt, dŠr de enskilda fšretagen drevs efter kortsiktiga profitintressen och dŠr de tvingades finansiera sin Œteruppbyggnad med egna medel. I oktober 1923 sŠnde 46 ledande bolsjeviker ett brev till CK, dŠr de pekade pŒ den allvarliga situationen; de pŒpekade att man nu inte bara stod infšr risken att de senaste Œrens framgŒngar skulle tillintetgšras, utan ocksŒ infšr Óen allvarlig ekonomisk krisÓ:

 

Vi stŒr infšr ett omedelbart sammanbrott fšr chervonetsvalutan, som pŒ ett spontant sŠtt har omvandlats till den grundlŠggande valutan innan man likviderat budgetunderskottet; en kreditkris dŠr Gosbank inte lŠngre utan risk fšr en allvarlig kollaps kan finansiera vare sig industrin eller handeln med industrivaror eller ens uppkšpet av spannmŒl fšr exporten; ett fšrsŠljningsstopp pŒ industrivarorna beroende pŒ de hšga priserna, som Œ ena sidan fšrklaras av bristen pŒ ett planerat, organiserat ledarskap inom industrin och Œ andra sidan av en felaktig kreditpolitik; omšjligheten att genomfšra programmet fšr spannmŒlsexporten som resultat av ofšrmŒgan att kšpa upp spannmŒlen; de extremt lŒga priserna pŒ matprodukter, som skadar bšnderna och hotar att minska jordbruksproduktionen; ojŠmnheter i lšneutbetalningar vilket skapar ett naturligt missnšje hos arbetarna šver det kaos som rŒder i budgeten, och vilket indirekt skapar kaos inom statsapparaten. (102)

 

De 46 fšreslog att man skulle lšsa krisen genom att dels som lŒngsiktigt mŒl utveckla industrin (sŠrskilt den tunga) genom en plan, och dels kortsiktigt genom en annorlunda kreditpolitik.

 

Det blev det senare botemedlet sorti partiledningen švertog. Redan i oktober genomfšrde Gosbank kreditrestriktioner gentemot konsumtionsindusinn, vilket ledde till att industripriserna sjšnk snabbt, eftersom industrin tvingades sŠlja ut sina lager fšr att tŒ in pengar. Samtidigt tillsatte man en kommission fšr att analysera krisen och fšreslŒ ŒtgŠrder. Den var fŠrdig med sitt arbete i december och ŒtgŠrderna sattes in fr.o.m. januari. DŒ var dock krisen redan mindre akut.(103) Genom kreditrestriktionerna hade man fŒtt skŠnklarna att gŒ ihop, samtidigt som den goda skšrden hjŠlpte upp bšndernas kšpkraft. Koncentrationen av industrin gjorde att dess effektivitet redan škat under hšsten.

 

Partiledningen begrŠnsade dock pŒ ett ensidigt sŠtt sina ŒtgŠrder till att enbart gŠlla en manipulation med priserna. Den yttersta orsaken till krisen var att industrin visade en stor efterslŠpning i fšrhŒllande till jordbruket. I stŠllet fšr att dŒ utveckla industrin, innebar ŒtgŠrderna att krediterna till industrin skars ned. €ven om det pŒ kort sikt ledde till att priserna sjšnk genom att lagren kom ut pŒ marknaden, lšste den inte den grundlŠggande frŒgan. Man bŠddade bara fšr nŠsta kris.

 

Partiledningen fšredrog dock att slŒ dšvšrat till infšr oppositionens kritik. Vid partikonferensen i jan. 1924 skŠmtade man bort frŒgan om den ekonomiska planeringen.(104) Obekymrat lŠt man lŠget bli vid det gamla..

 

Vid 13. partikongressen i maj 1924 gick man in fšr politiken att stšdja bšndernas švre skikt: Man sŒg mycket optimistiskt pŒ lŠget. Jordbruket hade nu nŒtt upp till 80% av 1913 Œrs produktion, och man rŠknade med ett stort exportšverskott.(105) Den lŠtta industrin – som inte krŠvde stšrre investeringar och som gav snabba profiter – utvecklades nu i samma takt som jordbruket. Under 1924 kom man upp till 40% av fšrkrigsnivŒn – ett stort framsteg jŠmfšrt med fšregŒende Œr. I det lŠget fšrbisŒg man att den tunga industrin fortfarande stod stilla och t.o.m. upplevde en viss tillbakagŒng.(106) Men optimismen stŠcktes genom torkan under sommaren. IstŠllet fšr ett berŠknat exportšverskott fick man ett underskott. Prissaxen šppnade sig Œterigen, men nu Œt andra hŒllet. Priset pŒ industrivaror sjšnk, medan ex.vis priset pŒ sŠd fšrdubblades under hšsten. Partiledningen tillgrep dŒ samma medel som fšrra Œret: genom administrativa medel manipulerade man med priserna och tvingade fram en prissŠnkning pŒ sŠden.(107)

 

Prismanipulationerna under slutet av 1923 hade lyckats dŠrfšr att industrin hšll ett lageršverskott, som borde komma ut pŒ marknaden. Detta var inte fallet under hšsten 1924. …kningen av jordbrukspriserna berodde pŒ den dŒliga skšrden, inte pŒ nŒgon lagerhŒllning. Medan kreditpolitiken i okt. 1923 lett till minskad lagerhŒllning i industrin, ledde samma politik nu i oktober 1924 till škad lagerhŒllning inom jordbruket. NŠr man sŠnkte priset pŒ spannmŒl, minskade bšndernas vinst. Eftersom de fšregŒende Œren varit bra skšrdeŒr hade bšnderna lyckats spara kapital. IstŠllet fšr att sŠlja sin skšrd till dŒliga priser, fšredrog de att betala skatten med sina sparade medel och gšmma undan sŠden till dess priserna steg igen. I december hade staten bara fŒtt in hŠlften av den berŠknade skšrden. Situationen blev dŒ kritisk. Man tvingades importera sŠd, och slutligen slŠppa priskontrollen. Priset pŒ sŠden fšrdubblades igen. Levnadskostnaderna i stŠderna steg. terigen anstrŠngdes banden mellan arbetarna och bšnderna genom den ekonomiska politiken.(108)

 

Genom att hŒlla tillbaka skšrden hade bšnderna visat sin styrka och vunnit en viktig politisk seger. De tvingade nu fram nya eftergifter frŒn partiledningens sida, och frŒn hšsten 1924 blev partiets officiella paroll ÓVŠnd ansiktet mot landsbygdenÓ. SŠljbojkotten i fšrening med den bonderevolt som bršt ut i Georgien under hšsten, skrŠmde partiledningen till flera eftergifter Œt bšnderna, och alldeles sŠrskilt Œt kulakerna. (109) Det Šr nu dags att titta lite nŠrmare pŒ just kulakfenomenet.

 

Under de fšrsta Œren av NEP skedde en mycket snabb differentiering bland bšnderna. De ensidiga kapitalistiska fšrhŒllandena gynnade helt ;naturligt de rika bšnderna (kulakerna), som formligen kšpte ut mellan- och fattigbšnderna och startade en ackumulation av kapital. Det blev vanligt att kulakerna hyrde de andra bšndernas jord och i stŠllet anstŠllde dessa som arbetskraft. Genom sitt kapital kunde kulakerna bŒde fŒ bŠttre krediter till jordbruksredskap, infšra rationalisering och Šven kšpa upp de andra bšndernas skšrd fšr att kunna ta hem en vinst pŒ marknaden. Kulakerna kom ocksŒ politiskt att dominera i bysovjeterna och utšva en ideologisk dominans šver de andra bšnderna. Det var fr.a. kulakerna som visat sin styrka under sŠljkrisen pŒ hšsten 1924.(110)

 

Ur strikt ekonomisk synvinkel var kulakerna nu den mest produktiva sektorn inom jordbruket, det skikt som hade kapital, utrustning, kunskap och tillrŠcklig effektivitet fšr att kunna sŠkra jordbrukets utveckling. I den kortsiktiga, planlšsa ekonomiska politik som partiledningen fšrde var det omšjligt att ignorera kulakerna – den frŠmsta garanten fšr att man skulle fŒ in skšrden. Det vŠxte t.o.m. fram en fraktion, grupperad kring Bucharin, som stod fšr en starkt bondevŠnlig politik vilket i konkreta termer innebar ett stšd Œt kulakerna.(111) Partiapparaten som leddes av Stalin, kom under de nŠrmaste Œren att sška sitt stšd i denna fraktion och i praktiken genomfšra dess program.

 

Redan under vŒren 1925 infšrde man en serie nyheter: bšnderna beskattades relativt sett – sett i fšrhŒllande till fšrkrigsfšrhŒllandena och till arbetarklassen – redan mindre. Under 1925 sŠnkte man skatten och det fšrslag om progressiv beskattning som man fattat principbeslut om 1923 begravdes i all tysthet. Man underlŠttade mšjligheten att anstŠlla arbetskraft och hyra ut jord, tvŒ faktorer som helt naturligt gynnade kulakerna och som hotade att fšrvandla fattigbšnderna till lantbruksarbetare.(112) I en intervju i mars 1925 antydde Stalin t.o.m. att man kanske skulle upphŠva arrendeskapet šver lorden och Œterinfšra privat ŠganderŠtt.(113) De fixerade priserna pŒ skšrden avskaffades och marknadsekonomins lagar fick Œter verka helt fritt. De ideologiska uttrycken fšr den nya politiken blev den beryktade paroll Bucharin i april 1925 riktade till bšnderna: ÓBerika er! Ó och hans teori om att man skulle gŒ mot socialismen Ómed skšldpaddsfart.Ó(114)

 

Den nya politiken motiverades med att man ville ge bšnderna incitament fšr att odla upp mer lord och dŠrigenom ška skšrden. PŒ sŒ sŠtt hoppades man kunna undvika den situation som rŒtt 1924. Till en bšrjan verkade allt ocksŒ bra. Skšrden 1925 blev rekordartad. Men problemet bšrjade nŠr denna skšrd skulle ut pŒ marknaden. Man hade švergivit de fixerade priserna med motiveringen att priserna skulle bli fšr lŒga och bšnderna dŠrigenom fŒ fšr dŒlig ersŠttning. Dessa farhŒgor visade sig vara en felrŠkning. IstŠllet steg priserna kraftigt genom att bšnderna inte lŠmnade šver skšrden. Detta berodde i sin tur pŒ bristen i den sektor som fullstŠndig kommit i skymundan genom den nya politiken: industrin. TvŒ Œr efter det att man haft en šverskottskris inom industrin fick man nu en ÓvarusvŠltÓ. Det fanns helt enkelt inte tillrŠckligt med industrivaror att uppbringa, inte ens inom den lŠtta industrin. Bšnderna hade inte mšjlighet att fŒ tag i tillrŠckliga mŠngder av varor. De hade dŒ inte anledning att sŠlja skšrden. De švergick till sjŠlvhushŒllning och gšmde undan skšrden fšr att vŠnta pŒ en fšrbŠttring. Genom det minskade skattetrycket hade man mšjlighet att avvakta vŒren dŒ man hoppades att ÓsaxenÓ skulle minska.(115)

 

Under loppet av fyra Œr hade man upplevt fyra olika kriser, som samtliga kunde ledas tillbaka till det ojŠmna fšrhŒllandet mellan industrin och jordbruket. Detta bekrŠftade fullstŠndigt Trotskijs analys. Partiledningen trodde att man funnit universalmedlet genom att man tvingade ut industrins lager pŒ marknaden. Mali hade inte tŠnkt pŒ morgondagen. Redan under saxkrisen 1923 hade man ensidigt skurit ned industrins krediter, och den politiken accentuerades under 1924. Subventionerna till industrin skars ned till 1/3, och fšrst under det lšpande budgetŒret 1924-25 Šndrades detta fšrhŒllande. Trots att detta Œr blev ett rekordŒr fšr industrin kunde man inte hŒlla jŠmna steg med den škade efterfrŒgan och den stšrre kšpkraften. Den ÓvarusvŠlt' som intrŠdde under 1925 skulle fortsŠtta under flera Œr framŒt, och fšrst lšsas genom den stora industrialiseringen i slutet av 20-talet. (116)

Den Fšrenade VŠnsteroppositionen

KursŠndringen i partiets politik 1925 till fšrmŒn fšr kulakerna, ledde till en gruppering av tre fraktioner inom partiet. Kring Bucharin grupperades en fraktion som ville utstrŠcka och fortsŠtta den kulakvŠnliga politiken. De trodde pŒ en lŒngsam och harmonisk utveckling, och lanserade teorin om kulakernas invŠxande i socialismen. Den reaktion som den kulakvŠnliga politiken vŠckte bland arbetarna och fattigbšnderna, kom att fŒ sin Œterspegling inom VŠnsteroppositionen, som bildades i bšrjan av 1926 och som krossades i slutet av 1927 (Trotskij, Zinovjev och Kamenev). Som en tredje fraktion, som ett uttryck fšr den numera sjŠlvstŠndiga parti- och statsapparaten stod Stalinfraktionen, som sškte sig fram genom manšvreringar mellan de olika klasserna i samhŠllet och de olika fraktionerna i partiet. Under Œren 1925-7 stšdde den i allt vŠsentligt Bucharin-fraktionens linje, fšr att sedan gšra en abrupt omvŠndning och pŒbšrja en vŒldsamt accederad industrialisering och kollektivisering.

 

Hur ville VŠnsteroppositionen lšsa landets problem? Om detta fŒr man besked i de texter som utarbetades av Oppositionen och som undertrycktes av Stalinfraktionen och aldrig kom fram till partimedlemmarna. DŒ Oppositionen bildades i juli 1926 utarbetade man en plattform, som undertecknades av 13 ledande OppositionsmŠn, bl.a. Pjatakov, Kamenev, Zinovjev, Trotskij och Lenins Šnka Krupskaja.(117)

 

I detta dokument varnar man fšr att partiet och landet nu nŠrmar sig en svŒrartad ekonomisk, social och politisk kris, vilken fŒr sin Œterspegling i en partikris. Orsaken till denna kris ser man i existensen av en byrŒkrati i partiet och den repression som denna byrŒkrati bšrjat utšva mot partimedlemmarna. Kontrollkommissionerna som ursprungligen skulle kontrollera byrŒkratin har fšrvandlats till rent administrativa organ. Att denna utveckling kunnat ske beror pŒ industrins efterblivenhet och proletariatets minskade betydelse i landets ekonomiska och politiska liv. I byarna har fattigbšnderna fŒtt mindre att sŠga till om, sovjeterna har šverallt blivit rena formaliteter och initiativen har šverlŠmnats till partitoppen, som i sin tur inte lŠngre stŒr i vŠxelverkan med partiets bas. Industrin sackar efter i landets ekonomiska ŒterhŠmtning. Detta mŒste Šndras. FrŒgan om industrialiseringen mŒste gšras till en huvudfrŒga. Fšrst dŠrigenom kan man bŒde sŠkra lšnefšrhšjningar fšr arbetarna och billigare varor till byarna. Genom att utnyttja kredit-, pris- och skattepolitiken gŠller det att utjŠmna skillnaden mellan stad och landsbygd och sŠkra ackumulationen av kapital. Ackumulationen stŠrker nu kulaken, kšpmannen och spekulanten, och detta leder till att landsbygden fšrslavas av de rika. Det gŠller att genom en annan politik dra in denna ackumulation och utnyttja den fšr industrialiseringen, befŠsta krediterna till fattigbšnderna och fšrse dem med billiga maskiner. ÓFrŒgan om smytjkan mellan stad och landsbygd Šr under de nuvarande fšrhŒllandena fr.a. en frŒga om industrialiseringen.Ó IstŠllet fšr att stšdja kulakerna, borde partiet satsa pŒ att organisera fattigbšnderna i kooperativa former av jordbruk.

 

Efter analysen av den ekonomiska politiken, ŒtervŠnder man i detta Oppositionsdokument till frŒgan om byrŒkratin. Dennas existens hotar att leda till en urartning av arbetarstaten och av partiapparaten. Fšr att undvika detta mŒste partiledningen gŒ in fšr en medveten politik, som dels syftar till att Œterskapa arbetarklassen och ŒtervŠcka dess politiska initiativfšrmŒga, och dels demokratisera partiet fšr att fšrhindra en splittring.(118)

 

VŠnsteroppositionens stŒndpunkter utvidgades och genomarbetades i ett senare dokument, som i september 1927 antogs som dess program. I detta dokument(119) pekar man pŒ de sociala skiktningar som skett i landet under de senaste Œren. Tre grupper har vuxit fram som hotar arbetarstaten: kulakerna, NEP-bourgeoisin och byrŒkraterna, vilka – om de gŒr i allians – kan krossa den proletŠra diktaturen. Den primitiva ackumulationen har vuxit i betydelse och detta ger rikebšnderna och borgarna en mšjlighet att sŠtta tyngd bakom kraven pŒ nya fšrŠndringar. SŠrskilt hotar kulakerna att inom den nŠrmaste framtiden gŒ i strejk mot prispolitiken. Fšr att mšta dessa faror mŒste partiet frŠmja en politik som stšdjer sig pŒ arbetarklassen och sŠkrar dess allians med fattig- och mellanbšnderna:

 

I slutet av de tvŒ Œr, dŒ Stalingruppen verkligen bestŠmt vŒrt partis politik, kan vi se att denna grupp inte fšrmŒdde hindra fšljande saker:

1.     ett omŒttligt stŠrkande av de krafter i vŒrt land som vill en kapitalistisk utveckling.

2.     en fšrsvagning av arbetarklassens och fattigbšndernas lŠge gentemot kulakernas, NEP-mannens och byrŒkraternas vŠxande makt.

3.     en fšrsvagning av arbetarklassens allmŠnna lŠge i kampen mot vŠrldskapitalismen, ett švergivande av Sovjetunionens internationella stŒndpunkter.

 

Det svŒra lŠget fšrvŠrras Šn mer genom att Stalingruppen tillgriper ensidiga fraktionsmedel och hindrar all debatt inom partiet. Fšr att hindra en framtida kris mŒste partiet tillgripa ett flertal olika lšsningar. Bland dessa nŠmns en avsevŠrd hšjning av arbetarklassens levnadsstandard, bŒde vad gŠller lšner, bostŠder och i frŒgan om arbetslšsheten och socialfšrsŠkringarna. Fackfšreningarna mŒste demokratiseras och krav stŠlls pŒ att kollektivavtalen skall godkŠnnas av arbetarna och att arbetarna skall utgšra majoritet vid kongresserna, inte funktionŠrerna. Nomineringarna mŒste ersŠttas med val. Inom jordbruket fšresprŒkar man kollektiva och kooperativa former fšr att skapa en motvikt till kulakerna som nu fullstŠndigt behŠrskar marknaden pŒ landsbygden. Dessas inflytande mŒste ocksŒ minskas med hjŠlp av de olika instrument staten besitter – prispolitiken, krediter etc. Liksom i det tidigare dokumentet framhŠver man nšdvŠndigheten av ett snabbare industrialiseringstempo, bŒde fšr att lšsa relationen mellan stad och landsbygd och fšr att fšrbŠttra arbetarklassens levnadsstandard och ška dess inflytande i statsapparaten. Man kritiserar den nyligen publicerade 5-Œrsplanen fšr att fšresprŒka en fšr lŒngsam industrialisering.(120) VarifrŒn skall man fŒ medel till detta? Dokumentet anvisar en serie olika ŒtgŠrder fšr att frŠmja Óden primitiva socialistiska ackumulationenÓ. Den statliga budgeten borde škas till det dubbla; skatten hšjas pŒ kulakerna, bŒde fšr att hindra privat ackumulation och fšr att ge kapital till industrialiseringen; prisskillnaderna minskas genom att varumŠngden škades och produktionskostnaderna gick ner genom rationalisering av driften, škad utrikeshandel med bibehŒllande av monopolet, och en rensning av administrationen och Šndrad kreditpolitik.

 

DŠrefter švergŒr oppositionens program till att diskutera bekŠmpningen av byrŒkratin. Detta kan endast ske fullstŠndigt genom att alla medborgare dras in i sovjetfšrvaltningen och successivt lŠr sig ta del av varje detalj, och makten šverfšrs till sovjeterna. Den byrŒkratiska misskštseln har lett till stormaktschauvinism gentemot minoritetsfolken i landet, och denna politik mŒste Šndras sŒ att ett jŠmlikt fšrhŒllande ŒterupprŠttas. Inom partiet mŒste man vidta energiska ¡ŒtgŠrder fšr att Šndra den sociala sammansŠttningen; endast en tredjedel av medlemmarna Šr arbetare, och denna andel mŒste hšjas. Denna andel blir ocksŒ mindre ju hšgre upp inom partiet man kommer; inom de ledande organen finns dessutom en osedvanligt stor mŠngd f.d. mensjeviker och socialrevolutionŠrer som fšrst efter inbšrdeskriget anslutit sig till partiet (Óvid tiden fšr 14. kongressen /1925/ var 38% av de ansvariga och ledande personerna i vŒr press sŒdana, som kommit till oss frŒn andra partierÓ). Inom partiledningen har byrŒkratismen ett fŠste, och efterhand har partiets inre demokrati alltmer urholkats; meningsskiljaktigheterna fšrvrŠngs eller hemlighŒlls, och man tvingar t.o.m. lokalavdelningar i partiet att fšrdšma dokument som de inte fŒtt mšjlighet att ens lŠsa. Fšr att hindra en partikris mŒste man genomfšra en verklig demokrati i partiet, Šndra den sociala sammansŠttningen och minska andelen av gamla mensjeviker pŒ ledande poster. Den senare delen av programmet behandlar utrikespolitiska frŒgor, frŠmst den kinesiska revolutionen, och en kritik av Stalinsgruppens ÓteoriÓ om kapitalismens stabilisering.

 

VŠnsteroppositionens politiska program – varav vi hŠr endast kunnat referera nŒgra huvudpunkter – innebŠr ett fullstŠndigt program fšr ett Œterskapande av arbetarmakten i Sovjetunionen och ett program fšr bekŠmpande av byrŒkratiseringsfarorna. Detta program fick inte – lika lite som de andra analyser Oppositionen gjorde – lŠggas fram infšr hela partiet. Genom en serie rent administrativa ŒtgŠrder krossade Stalingruppen Oppositionen.(121) Man fšrbjšd att deras stŒndpunkter trycktes i partipressen, upplšste mšten, hŠcklade pŒ kongresser, manipulerade med valen, avskedade arbetare som sympatiserade med Oppositionen, utnŠmnde ledande oppositionsmŠn till poster i avlŠgsna provinser eller andra lŠnder, avsatte partifunktionŠrer som stšdde Oppositionen och gav medlemmarna och folkmassorna en fšrvrŠngd bild av Oppositionens program. I slutet av 1927 avslutades kampen mot Oppositionen med att dess ledare uteslšts ur partiet och deporterades till Sibirien. Trotskij sŠndes i bšrjan av 1928 till AIma-Ata, nŠra den kinesiska grŠnsen. Drygt ett Œr senare skulle han fšrvisas ur Sovjetunionen och sŠndas i landsflykt.

Krisen 1927 – 28.

Den kris inom relationerna mellan stad och landsbygd som VŠnsteroppositionen fšrutsagt och varnat fšr, kom i slutet av 1927. ÓVarusvŠltenÓ var inte lšst; bšndernas škade levnadsstandard gjorde att de hellre betalade skatten i pengar och gšmde undan skšrden fšr att vŠnta pŒ bŠttre priser. Under november och december 1927 stod det klart att staten bara skulle fŒ in halva den berŠknade skšlden och med detta att stŠderna stod infšr risken av svŠlt. (122) I denna situation greps den styrande fraktionen av desperation och tillgrep extraordinŠra ŒtgŠrder pŒ grŠnsen till vŒld fšr att tŒ in skšrden. Ledande partifunktionŠrer sŠndes ut pŒ landsbygden fšr att med lock och pock tvinga bšnder till underkastelse under staten; t.o.m. Stalin gjorde en tripp till Sibirien (f.š. den enda gŒng efter Lenins dšd som han nŒgonsin besškte ett jordbruksomrŒde). PŒ flera stŠllen Œtergick man till krigskommunismens metoder och drog in skšrden genom tvŒngsrekvisitioner. Under de tre fšrsta mŒnaderna 1928 fick man in den skšrd som saknades, och man trodde att krisen var šver. Man andades ut och švergav tvŒngsmetoderna. Detta ledde bara till att krisen omedelbart Œterupprepades: under vŒren sjšnk insamlingssiffran under berŠknade belopp, och under sommaren utbršt bondeoroligheter pŒ flera orter.(123) Fšr att bšnderna inte skulle gŒ i sŒningsstrejk tvingades man fšr fšrsta gŒngen sedan 1920 gŒ ut i en sŠrskild kampanj under vŒren fšr att sška entusiasmera bšnderna. Trots detta minskade sŒdden, sŠrskilt av vete och rŒg. NŠr det under senhšsten var dags att ta in skšrden, upprepades Œterigen samma kris som fšregŒende Œr. Under november och december 1928 gick insamlingen ned kraftigt, och samtidigt kunde tidningarna meddela om massor av mord och terror pŒ landsbygden frŒn kulakernas sida, och t. o. m. om skapandet av bondearmŽer som gick i kamp mot den proletŠra staten.(124)

 

Det var mitt uppe i denna svŒra sociala och politiska kris – som hotade att leda till en restaurering av kapitalismen – som partiledningen beslšt om industrialiseringen och kollektiviseringen. Inom industrin fšrkastade man (1929) den fšreslagna 5-Œrsplanens tvŒ varianter (initiala och optimala) och antog en tredje variant, som stred mot allt ekonomiskt fšrnuft. Senare under Œret tog man beslutet att fšrverkliga 5-Œrsplanen pŒ fyra Œr, nŒgot som var fullstŠndigt orealistiskt, men som innebar ett utomordentligt hŒrt tryck pŒ den sovjetiska arbetarklassen.(125) Inom jordbruket gick man i november 1929 in fšr en fullstŠndig kollektivisering av bšnderna. Sju veckor senare meddelade man officiellt att 50% av bšnderna kollektiviserats. DŠrefter slog man till retrŠtt, men Œterupptog offensiven i juli 1930 och fullbordade sedan kollektiviseringen under de fšrsta Œren av 1930-talet.(126) Genom den tidigare politiken pŒ 1920-talet hade kulakerna vuxit sig mycket starka och fŒtt en dominerande stŠllning pŒ landsbygden. Man tvingades nu gottgšra forna misstag genom nya misstag. IstŠllet fšr en partipropaganda pŒ landsbygden fšr kooperativa och kollektiva jordbruksformer och en medveten politik fšr att med ekonomiska medel ška fattig- och mellanbšndernas sjŠlvfšrtroende och styrka – sŒsom VŠnsteroppositionen velat gick man infšr en kollektivisering med rent administrativa medel och med hjŠlp av tvŒngsapparaten. Detta ledde till ett mycket kraftigt motstŒnd bland bšnderna mot kollektiviseringen. MotstŒndet tog sig bl.a uttryck i att bšnderna slaktade: sin boskap. 1932-33 rŒdde brist pŒ kštt šver hela landet och under de nŠrmaste tvŒ Œren var det direkt hungersnšd i flera omrŒden. Mer Šn tio Œr efter inbšrdeskriget svalt miljoner mŠnniskor ihjŠl i Sovjetunionen (hur mŒnga miljoner Šr omšjligt att uppskatta, men de flesta arbeten nŠmner 2-3 miljoner). SŒ gott som samtliga konsumtionsvaror ransonerades under hela 30-talet.(127) Det var under denna tid som byrŒkratin fick sin definitiva profil. Mitt i hungersnšden tilldelades hšgre partimedlemmar utomordentliga privilegier: Vissa affŠrer – som sŒlde mat- och konsumtionsvaror billigare – var endast šppna fšr. Partimedlemmar som kunde handla efter en inbšrdes skala med upp till sex olika priser fšr samma vara, beroende pŒ stŠllning i partiet. Inom arbetarklassen skedde en kraftig skiktning vad gŠller lšner och fšrmŒner genom skapandet av en sŠrskild ÓarbetararistokratiÓ som var byrŒkratins sociala stšd. Inom arbetsdisciplinens omrŒde Œtergick man till krigskommunismens praxis, och infšrde tvŒngsarbete. Fackfšreningarna fick frŠmst švervakande funktioner.(128)

Slutsatser

1. Det Šr helt felaktigt att identifiera byrŒkrati med administration i stšrsta allmŠnhet. TvŠrtom uppstŒr byrŒkratin som socialt skikt ur samhŠllets desorganisation och upplšsning, dŒ de verkstŠllande enheterna inom statsapparaten griper šver och uppslukar de beslutande enheterna.(129) Den sovjetiska byrŒkratin uppstod under sŒ speciella omstŠndigheter att dess framvŠxt blivit en nŠrmast renodlad modell fšr en studie šver byrŒkratiseringsproblemet i den proletŠra staten:. Dessa omstŠndigheter var: revolutionens internationella isolering, de tvŒ polerna i revolutionen (den borgerligt-demokratiska och den proletŠra) bondebefolkningens dominans, proletariatets klassmŠssiga upplšsning, produktivkrafternas lŒga nivŒ och deras ytterligare fšrstšrelse under inbšrdeskriget, befolkningens lŒga kulturnivŒ, ofšrmŒgan att omvandla arbetarkontrollen till arbetarmakt i fšretagen, och sovjeternas upplšsning som statsbŠrande. organ. Dessa faktorer har upptrŠtt Šven i de andra proletŠra revolutionerna – om inte i samma koncentration – och dŠr lett till liknande byrŒkratiseringsfenomen. SŠrskilt bšr man hŠr pŒpeka sovjetsystemets frŒnvaro i de icke-kapitalistiska lŠnderna.               .

 

2. ByrŒkratins omvandling frŒn funktionell nivŒ till socialt skikt(130) skedde i Sovjetunionen i tvŒ faser:

 

a) under den fšrsta halvan av 1920-talet infšrdes fšljande nyheter inom bolsjevikpartiet:

-       sekretariatet vŠxte kraftigt och tog šver de politiska funktionerna hos PB och CK – men utan att vara vald och kontrollerad av partiet. Detta sekretariat leddes av Stalin, och detta gjorde honom till en omedveten ledare fšr denna byrŒkratisering av partiet.

-       alltfler lokala ledarposter och t.o.m. hela ledningar i provinserna tillsattes uppifrŒn istŠllet fšr att vŠljas nedifrŒn. Praktiken att utnŠmna en politisk ledning istŠllet fšr att vŠlja den utstrŠcktes direkt och indirekt till delegaterna vid konferenserna och kongresserna. Dessa kom alltmindre att representera partiets opinion – en opinion som i sin tur fšrstummades genom byrŒkratiseringen. Under de ledande partifunktionŠrerna uppstod ett vakuum. Redan 1924-25 utnŠmndes nŠra 2 000 personer till ansvarsposter inom partiet istŠllet fšr att vŠljas. Dessutom fick de hšgre partiorganen mšjlighet att kontrollera och upphŠva tillsŠttningen av lokala sekretariat.

-       de hšgre partiorganen hade mšjlighet att avsŠtta oppositionsmŠn frŒn deras poster, Detta utnyttjades redan hšsten 1923 fšr att hindra oppositionen frŒn att fŒ stšd. Arbetare som stšdde oppositionen avskedades frŒn sina arbeten. Den politiska passiviteten inom arbetarklassen berodde inte enbart pŒ det utmattande inbšrdeskriget, utan Šven pŒ partiets fšrlamning av arbetarklassen.

-       kontrollkommissionen fick mšjlighet att ingripa mot oppositionsmŠn. Varje medlem hade order att inrapportera de uttryck han sŒg fšr oppositionsstŠmningar eller om han sett icke-officiella politiska plattformar Medlemmar som inte inrapporterade vad de sŒg och hšrde bršt mot disciplinen och kunde uteslutas.

-       oppositionsmŠn skulle nŠr de nedršstats gšra ÓsjŠlvkritikÓ och offentligt medge att de haft fel och Óobjektivt settÓ varit kontrarevolutionŠrer. Man fšrklarade att varje form av kritik mot partilinjen ÓobjektivtÓ var en kontrarevolutionŠr kritik. Dessa innovationer utnyttjades fšr fšrsta gŒngen 1924; offret var Trotskij. Den som uppfann medlet var Zinovjev. Han skulle 12 Œr senare tvingas lšpa linan ut i MoskvarŠttegŒngarna.

-       oppositionella stŒndpunkter trycktes inte lŠngre i partipressen och fšrdes inte ut till partimedlemmarna. DŒ fraktioner fšrbjšds 1921 hade man som ersŠttning skapat en speciell diskussionsbulletin som skulle se till att debatten inom partiet hšlls levande. Under kampanjen mot Trotskij dec. 1923-jan. 1924 upphŠvdes denna rŠttighet, eftersom partipressen till sina diskussionsbilagor fŒtt motta fšr mŒnga uttryck fšr sympati fšr oppositionen. DŠrefter kom oppositionen endast i undantagsfall till tals i pressen. Partiledningen fick monopol šver massmedia.

-       som en ideologisk reflex av de nya fšrŠndringarna infšrde man 1924 begreppet Ómonolitisk partistrukturÓ, ett begrepp som kom att rŠttfŠrdiga fortsatta ingrepp mot varje form av opposition.(131)

 

Genom den fšrsta fasen blev partiet identiskt med statsapparaten och med byrŒkratin. Denna nya enhet kom att styras genom en inre struktur och efter inre lagar. Man byggde upp en egen hierarki, med egna auktoriteter, skaffade sig en egen dogmatik och en egen tradition (en fšrvrŠngd partihistoria). Att tillhšra detta skikt innebar att fŒ politiska privilegier, att ha makt och insyn.

 

b) den andra fasen kom efter industrialiseringen och kollektiviseringen 1929, under den fšrsta halvan av 1930-talet. ByrŒkratin tilltvang sig nu sociala privilegier som gjorde partiet attraktivt trots den hŒrda disciplinen. Dessa privilegier innebar inte endast att partimedlemmarna fick hšgre lšner, bŠttre bostŠder, bŠttre utbildning, utan Šven mycket pŒtagliga privilegier som specialbutikerna, dŠr man kunde kšpa livsmedel billigare och Šven fŒ tillgŒng till lyxvaror som inte fanns i den šppna handeln. Ideologin fullbordades och fick nya uttryck genom paroller som ÓKadrerna bestŠmmer alltÓ och ÓTekniken bestŠmmer alltÓ. ByrŒkratin fick en serie konservativa nedslag inom familjelagstiftningen (132), kulturlivet, rŠttsvŠsendet och andra grenar av den ideologiska och politiska šverbyggnaden.

 

3. Men byrŒkratin Œterinfšrde inte kapitalismen och ŒterupprŠttade inte privat ŠganderŠtt. TvŠrtom: i švergŒngen mellan den fšrsta och den andra fasen av sin utveckling avskaffade den marknadsekonomin och upphŠvde varje form av privat ŠganderŠtt till produktionsmedlen (med undantag fšr vissa marginella sektorer). Denna eftertrŠddes av en planekonomi. Detta faktum bekrŠftar Sovjetunionens icke-kapitalistiska karaktŠr, (nŒgot som enligt vŒr mening bestŒr Šven idag, trots vissa tendenser till en modern form av NEP). Denna brist pŒ privat ŠganderŠtt till produktionsmedlen och denna totala dominans fšr planekonomin innebŠr Šven att byrŒkratin inte kan kallas fšr en klass i egentlig mening, trots att den hŒller en fullstŠndig kontroll šver produktionsmedlen. Den bšr snarast beskrivas som ett skikt eller som en kast. Detta innebŠr dock inte att den har en diffus karaktŠr. TvŠrtom. En klass Šr ofta mycket svŒr att definiera i en konkret analys pŒ grund av att klassbegreppet innefattar alla samhŠllets nivŒer och att begreppet fŒr olika innebšrd pŒ dessa olika nivŒer; en politisk klass har en annan omfattning Šn den sociala klassen; en hŠrskande klass' ideologiska inflytande strŠcker sig i ÓnormalaÓ situationer dessutom šver alla andra klasser i samhŠllet. Det byrŒkratiska skiktet i Sovjetunionen Šr dŠremot mycket lŠtt att definiera genom dess enorma ansamling av privilegier och inre hierarki; idag kan byrŒkratin ses som liktydig med alla ledande organ inom ÓkommunistÓ-partiet. Denna klara avgrŠnsning (som just pŒminner om den karaktŠr som gŠller fšr en kast) innebŠr dock samtidigt en isolering frŒn det švriga samhŠllet; ett faktum som kommer att fŒ stor betydelse i den politiska revolutionen i …steuropa.

 

4. I sin omedvetna och vacklande kamp fšr sin egen formering fšrdršjde byrŒkratin landets ekonomiska utveckling, nŒgot som tvingade den att sedermera fšrsška tvinga in flera Œrtiondens utveckling i en enda 5-Œrsplan. Men samtidigt var denna fšrdršjning mycket rationell ur byrŒkratins synvinkel: den bevarade arbetarklassens politiska passivitet och gav dŠrmed byrŒkratin mšjlighet att manšvrera mellan olika grupperingar i samhŠllet. Industrialiseringen medgavs fšrst dŒ byrŒkratin hade en fullstŠndig kontroll šver lŠget, och dŒ arbetarklassens passivitet kunde bevaras trots att klassen numerŠrt sett vŠxte mycket kraftigt. Genom att fšrhindra varje form av politisk organisering inom arbetarklassen, och genom att i MoskvarŠttegŒngarna slŠppa loss en besinningslšs terror, kunde byrŒkratin behŒlla kontrollen šver samhŠllet.

 

5. Det var omšjligt att ŒterupprŠtta sovjetdemokratin 1921, dŒ arbetarklassen var atomiserad. I den situationen var det nšdvŠndigt med en bonapartistisk diktatur. Men situationen var annorlunda nŒgra Œr senare. 1927 var industrin Œteruppbyggd och arbetarklassen Œterskapad. Det hade dŒ varit mšjligt att Œteruppliva sovjeterna som statsbŠrande organ och successivt ŒterlŠmna makten till arbetarklassen.

 

6. VŠnsteroppositionens program var en fullstŠndig analys av landets problem och ett korrekt sŠter att lšsa dessa problem. Dess programpunkter var fullt realistiska och innebar ett ingripande pŒ alla samhŠlleliga nivŒer fšr att bekŠmpa byrŒkratin och Œterskapa den proletŠra demokratin. Dess kamp var inte hopplšs, och utgŒngen var inte given pŒ fšrhand. Men Oppositionen upptrŠdde nŒgra Œr fšr sent och dess ledare visade alltfšr lŠnge vacklan. VŠnsteroppositionens stora misstag var att den inte bršt mot den monolitiska partistrukturen. Den skulle inte ha begrŠnsat striden till partiets švre skikt, utan gŒtt ner i partiets bas och Šven bland de partilšsa arbetarna fšr att mobilisera dem i kamp fšr sovjeternas ŒterupprŠttande. Inget Šr mera tragiskt Šn att se hur medvetenheten om byrŒkratiseringsproblemet kom ojŠmnt och vid olika tidpunkter fšr de ledande inom partiet. Lenin var den fšrste som upptŠckte problemet och insŒg dess vidd, men hans kamp omintetgjordes genom en hjŠrnblšdning; Trotskij hade en partiell medvetenhet, men inte en tillrŠcklig konsekvens fšr att i tid gŒ i kamp; Zinovjev och Kamenev blev i den fšrsta fasen (1923-25) omedvetna redskap fšr byrŒkratin och kapitulerade sedermera (1928) en andra gŒng fšr byrŒkratin; Bucharin blev under Œren 1925-29 en teoretisk och politisk stštta Œt byrŒkratin och en fšresprŒkare fšr kulakintressena. Om det i ett sammanhang blivit medvetna om problemet hade det varit mšjligt att via en serie švergŒngsŒtgŠrder Œterskapa den proletŠra demokratin.

 

7. Under 1920-talet var det fortfarande mšjligt att via reformer ŒterupprŠtta sovjeterna och rensa partiet. Denna mšjlighet fšrsvann dŒ byrŒkratin gick in i sin andra fas i bšrjan av 1930-talet och skaffade sig materiella privilegier. Den hamnade dŒ i samma situation som en hŠrskande klass: den kunde inte frivilligt avgŒ frŒn den politiska scenen; den mŒste stšrtas. Det var i det lŠget (efter oktober 1933) som Trotskij och Ršrelsen fšr FjŠrde Internationalen stŠllde kravet pŒ en ny revolution, en politisk (ej social) revolution i Sovjetunionen. Det Šr ett perspektiv som genom Sovjetunionens senare utveckling visat sig vara en korrekt fšrutsŠgelse. Perspektivet med en politisk revolution i Sovjetunionen och dess lydlŠnder Šr idag mera aktuellt Šn nŒgonsin.

Noter

(1) Trotskij, Resultat och framtidsutsikter (Partisan 1972), s. 51, 55-57.

 

(2) Carr Il, s. 28-31 (sv. švers. s. 29-32)

 

(3) Material om det fšrrevolutionŠra Rysslands ekonomi finns i: A. Nova, An Economic History of the USSR (Pelican 1972), s.11-28 (sv. švers. s. 11-31) och M. Dobb, Soviet Economic Development since 1917 (Routledge 1966), s. 34-60. Trotskij har i en betydelsefull text, ÓTankar om den proletŠra revolutionens framstegÓ (1919) undersškt vad dessa tendenser betyder fšr den proletŠra vŠrldsrevolutionen. Se Trotskij, Den permanenta revolutionens epok (Partisan 1969), s. 102-115.

 

(4) Det Šr viktigt att betona detta, ty genom stalinismens dominans har det uppstŒtt oklarhet kring denna frŒga. FrŒn stalinistiskt hŒll lŠmnar man svŠvande och fšrvirrade svar pŒ frŒgan nŠr den borgerligt-demokratiska revolutionen genomfšrdes. Stalin sjŠlv tycks alltid Ha trott att den borgerliga revolutionen genomfšrdes i Februari 1917, och att den senare i Oktober vŠxte šver i en socialistisk. Detta Šr heltigenom felaktigt. De regeringar som upprŠttades pŒ Februarirevolutionens grund fšll just dŠrfšr att de inte fšrmŒdde lšsa den borgerligt-demokratiska revolutionens problem. Efter att ha upprŠttats av de upproriska folkmassorna, inledde dessa regeringar genast ett arbete fšr att hindra att massornas krav genomfšrdes; de fšrbjšd ex.vis uttryckligen exproprieringar av jorden (dessa regeringar hade samma klassinnehŒll och fšrde samma politik som de olika spanska regeringarna under inbšrdeskriget). Om relationen mellan de tvŒ relationerna i Oktober, se Trotskijs artikel, ÓStalin as a theoreticianÓ (Fourth International, Fall 1956 och Winter 1956; under švers. till svenska). Se Šven Lenins ÓNew times and old mistakes in a new guiseÓ frŒn aug. 1921 (Coll. Works bd 33, s. 21-29) och hans tal vid Kominterns tredje kongress i juni-juli 1921, dŠr han bl.a. fšrklarade: ÓRysslands bšnder har obetingat vunnit mer pŒ revolutionen Šn arbetarklassen. Om detta rŒder det inget tvivel. Ur teoretisk synvinkel bevisar detta naturligtvis att vŒr revolution till viss del var en borgerlig revolution ... Vi var det enda parti som kunde fšra den borgerliga revolutionen till slutet och underlŠtta kampen fšr den sociala revolutionen.Ó (Coll. Works bd 32, s. 489). Se Šven Lenins ÓTill Oktoberrevolutionens 4-ŒrsdagÓ som utreder just dessa frŒgor. (I Valda verk II:2, s. 625-635).

 

(5) Bolsjevikerna genomfšrde som bekant inte sitt eget jordbruksprogram, utan švertog vŠnstersocialisternas. I Rosa Luxemburgs ÓDen ryska revolutionenÓ (sv. švers. Federativ 1968) kritiseras denna politik mycket skarpt. ÓDen leninska jordreformen har skaffat socialismen pŒ landsbygden ett nytt mŠktigt folklager av fiender, vilkas motstŒnd kommer att bli mycket farligare och segare Šn de adliga storgodsŠgarnas var,Ó (s. 37) Hennes kritik Šr helt felaktig och den visar en teoretisk blotta i hennes tŠnkande; hon har inte sett sammantvinningen av den borgerliga och den socialistiska revolutionen; ett faktum man bšr ha i minnet innan man romantiserar hennes kritik av den ryska revolutionen.

 

(6) Carr 11, s. 53 (sv. švers. s. 570

 

(7) A.a. s. 56f. (sv. švers. s. 610

 

(8) A.a. s. 64-104 (sv. švers. s. 69-116). Mandels antologi ÓArbetar-kontroll, arbetarrŒd, arbetarstyreÓ (Partisan 1971) ger dokumentation om arbetarkontrollsršrelsen i Ryssland. Jfr. Šven fšljande texter: A. Losowski, Die Gewerkschaften in SowjetrusslandÓ (RK 1920:2, s. 643-673), som citerar fšrordningen om arbetarkontroll frŒn 27 nov. 1917, och B.Borijan, ÓDie ArbeiterkontrolleÓ (1917-1921) i RK 1921:1, s. 127-139. M. Brinton, The Bolsheviks & Workers' Control (Solidarity 1970; sv. švers. 1971) Šr en anarkistisk framstŠllning, och den prŠglas fr.a. av en terminologisk virrighet och sentimentalism som ju inte Šr alltfšr ovanlig i anarkistiska pamfletter.

 

(9) Carr II, s. 157ff. (sv. švers. s. 175ff) I sin rapport infšr de politiska utbildningsdepartementens andra allryska kongress i oktober 1921, fšrklarade Lenin: ÓDelvis beroende pŒ de krigsproblem som švervŠldigade oss och delvis beroende pŒ den desperata situation republiken befann sig i nŠr det imperialistiska kriget tog slut – pŒ grund av dessa omstŠndigheter, och ett antal andra, gjorde vi misstaget att vi beslšt oss fšr att gŒ šver direkt till kommunistisk produktion och distribution.Ó (Coll. Works bd 35, s. 62). Jfr Šven Trotskijs tal infšr FjŠrde Komintern-kongressen, dŠr en liknande vŠrdering gšrs (Protokoll des IV. Weltkongresses der Kommunistischen Internationale, bd. 1, reprint Karl Liebknecht Verlag 1972, s. 273; Šven som separat broschyr: Trotzki, Die neue škonomische Politik Sowjetrusslands und die Weltrevolution, 1923, reprint Trotzki-Archiv 2, 1971, s. 9).

 

(10) Rykovs tal ÓSovjetrysslands ekonomiska lŠgeÓ Œterges i RK 1920:1, nr V, s. 1-8. Transportkrisens betydelse framhŠvs i besluten frŒn 9. partikongressen. (RK 1920:2, s. 456.)

 

(11) IdŽn till arbetsarmŽer tycks hŠrstamma frŒn ett fšrslag frŒn Ršda armŽns tredje avdelning. Detta fšrslag finns i The Trotsky Papers II, s. 3-7. Trotskijs text som antogs av CK, finns i RK 1920:1, nr IV, s. 2-6.

 

(12) Se Trotskijs olika tal, Œtergivna i RK 1920:1, nr IX, s. 11-19, och RK 1920:2, s. 492-4. Se Šven Trotskijs Kommunismen och terrorn (Partisan 1971), s. 173-236.

 

(13) RK 1920:1, nr IV, s. 54.

 

(14) Carr II, s. 367ff. (sv. švers. s. 413ff.) Se Šven RK 1921:1, s. 43-47; RK 1920:2, s. 1063-1066. En šversikt šver ÓOrder nr 1042Ó ges i Trotskij, Den nya kursen, s. 59-70.

 

(15) Debatten analyseras i Deutscher, Soviet Trade Unions och Carr II, s. 220-29 (sv. švers. s. 246-255).

 

(16) De olika plattformerna till kongressen i mars 1921, finns i RK 19211 s. 123-141.

 

(17) Lenin, Coll. Works bd 32, s. 24-25. I debatten hade Lenin talat om att Sovjet var en Óarbetar- och bondestatÓ. I artikeln ÓPartikrisenÓ korrigerar han denna karakteristik: ÓVad jag borde ha sagt Šr fšljande: 'En arbetarstat Šr en abstraktion. Vad vi verkligen har Šr en arbetarstat, med denna sŠregenhet: fšr det fšrsta att det inte Šr arbetarklassen utan bondebefolkningen som dominerar i landet och fšr det andra att det Šr en arbetarstat med byrŒkratiska fšrvrŠngningar.Ó (Coll. Works bd 32, s. 48).

 

 

(18) Trotskij, Den nya kursen (Partisan 1972), s. 57f.

 

(19) Carr II, s. 271ff. (sv. švers. 303ff ) Jfr. Lenins tal vid Kominterns fjŠrde kongress (nov. 19221, dŠr han beskrev situationen 1921 som en svŒr Óinre politisk kris, vilken ledde till missnšje inte endast bland en betydande del av bšnderna utan Šven bland arbetarna.Ó (Valda verk II:2, s. 731).

 

(20) Lenins grundlŠggande text om NEP Šr ÓOm naturaskattenÓ (Valda verk II:2, s. 552-598). Han urskiljer dŠr fem olika produktionssŠtt i den ryska samhŠllsformationen och visar hur dessa konkret Œr sammanflŠtade i den nuvarande situationen. Han visar ocksŒ att NEP inte bara Šr en (politisk) retrŠtt, utan ocksŒ en utveckling genom att den anknyter till politiken fšre inbšrdeskriget.

 

(21) K. Marx, Louis Bonapartes adertonde brumaire (Arbetarkultur 1939; Šven senare pocketutgŒva).

 

(22) Inom de olika trotskistiska oppositionsršrelserna fšrdes en intensiv debatt om den sovjetiska bonapartismen. Den fullstŠndigaste sammanfattningen av Trotskijs syn ges i en artikel frŒn 1935, ÓThe Workers' State, Thermidor and BonapartismÓ (Writings... 1934-35, s. 166-184). Trotskijs bonapartism-begrepp i denna artikel skiljer sig dock frŒn det vi hŠr anvŠnder. Trotskij anser att bonapartismen kom senare, och han gšr snarare jŠmfšrelsen med den Ófšrsta bonapartismenÓ, med Napoleon I (a.a. s. 181). Det tycks oss dock som om jŠmfšrelsen med Napoleon III Šr bŠttre. €ven i detaljer finns det pŒtagliga likheter. Marx pŒpekar ex.vis att Napoleon Ills makttilltrŠde var mšjligt tack vare att bšnderna fick škad tyngd i samhŠllet, en social klass som inte kan bli en politisk klass. ÓPŒ sŒ sŠtt bildas den stora massan av den franska nationen helt enkelt genom addition av lika storheter, ungefŠr som en sŠck med potatis bildar en potatissŠck É De kan inte representera sig sjŠlva, de mŒste representeras. Deras representanter mŒste samtidigt upptrŠda som deras herre och som en auktoritet šver dem, som en oinskrŠnkt regeringsmakt, som beskyddar dem mot de andra klasserna och sŠnder dem regn och solsken frŒn ovan. SmŒbšndernas politiska inflytande fŒr alltsŒ sitt sista uttryck i att den verkstŠllande makten underordnar samhŠllet under sig.Ó (Marx a.a. s. 1400 Marx pŒpekar att det Šr dessa specifika fšrhŒllanden som gŒr det mšjligt fšr en buse och skojare som Napoleon III att klŠttra upp till makten. ÓJag pŒvisar ... hur klasskampen i Frankrike skapade omstŠndigheter och fšrhŒllanden som gav en medelmŒttig och grotesk personage mšjligheten att spela hjŠlterollen.Ó (a.a. s. 6) Stalins vŠg till makten kan fšrstŒs utifrŒn dessa teoretiska begrepp.

 

(23) Carr II, s. 197 (sv. švers. s. 219). Om man inkluderar Šven andra arbetare Œn de som var anstŠllda inom industrin, blir siffran snarast 10 miljoner arbetare 1917. Men Šven i dessa siffror finns det en nedgŒng med ungefŠr 2/3 under inbšrdeskriget. Se artikeln om den ryska arbetarklassen i RK 1920:1, nr IX, s. 24-30, dŠr statistik ges šver nedgŒngen i olika yrkesgrenar. Upplšsningen av arbetarklassen var ett fenomen som var mŠrkbart sŒ tidigt som 1918, dŒ bŒde Bucharin och Lenin kommenterade det. Sovjeternas motsvarande nedgŒng diskuterades bl.a. pŒ den 8. sovjetkongressen i dec. 1920, dŠr Zinovjev avgav en rapport, ÓSovjeternas utbyggnad och bekŠmpandet av byrŒkratismenÓ. RK 1921:1, s. 33-38.

 

(24) Cit. efter Deutscher I , s. 376 . Talet i sin helhet finns i RK 1921 :1, s. 310-315.

 

(25) Carr V, s. 117ff.

 

(26) Lenin, Coll. Works bd 32 s. 485. €ven i RK 1921:2, s. 661

 

(27) A.a

 

(28) De anarkistiska eller anarkiserande grupperna har fŒtt ett visst romantiskt glimmer kring sig. GŒr man dock till deras texter, ser man hur fullstŠndigt oengagerade de var i att lšsa den konkreta situationens problem, eller hur valhŠnt de fšrmŒdde analysera frŒgorna. Ur den synpunkten Šr Alexandra Kollontajs vimsiga text om ÓArbetaroppositionenÓ mycket representativ. Den finns pŒ svenska utg. av Federativs fšrlag 1972.

 

(29) Lenin. Staten och revolutionen (Tema 1964), s. 17, 27. 18.

 

(30) A:a. s. 57.

 

(31) A.a. s. 58.

 

(32) ÓTeser om den borgerliga demokratin och den proletŠra diktaturenÓ; i Partisans Ršda HŠften 6/7 (1970), s. 24.

 

(33) ÓKommunistiska Internationalens plattformÓ i Partisans Ršda HŠften 6/7 s. 36f. -

 

(34) Dessa kompromisser analyseras och diskuteras utfšrligast i Lenins skrift ÓSovjetmaktens aktuella uppgifterÓ (utdrag som appendix till ovanstŒende utgŒva av ÓStaten och revolutionen; Šven i Valda verk II1, s. 458-504). I det sammanhanget bšr man kanske varna fšr en vanlig fšrvrŠngning av Lenins tankegŒng. Det hŠnder alltsomoftast att borgare citerar nŒgra lšsryckta rader ur denna skrift fšr att ÓbevisaÓ att Lenin egentligen ville infšra enmansdiktatur. Man talar dock inte om att Lenin uttryckligen talar om enmansfšrvaltning inom industrin och om en diktatur pŒ arbetsplatserna som en švergŒngsŒtgŠrd, vilken dessutom skulle mštas med en škad demokrati inom statsapparaten och sovjeternas kontroll šver denna enmansfšrvaltning.

 

(35) ÓSovjetmaktens aktuella uppgifterÓ, Lenins Valda verk II:1, s. 470.

 

(36) A.a. s. 472.

 

(37) A.a. s. 502.

 

(38) Dessa siffror anges i Zinovjevs tal ÓOm partirensningenÓ vid partiets konferens i oktober 1920. RK 1920:2, s. 916-922. I detta tal behandlar han ocksŒ frŒgan om byrŒkratismen i partiet. I en artikel frŒn 1921 anger Zinovjev medlemsantalet 1917 till 80 000 (25 000 fšre Februarirevolutionen). RK 1921:2, s. 1000-1004.

 

(39) Carr I, s. 211-13. Fšr partiets senare kvantitativa utveckling under 1920-talet, se Carr VI, s. 193ff.

 

(40) K. Marx, Louis Bonarpartes... s. 139.

 

(41) Se antologin, Lenin, Fuer und wider die Buerokratie (Rowohlt 1970), som innehŒller nŒgra texter (dock inte alla) som behandlar byrŒkratiproblemet. Lenins syn pŒ byrŒkratin vore vŠrd en utfšrlig studie.

 

(42) Lenin, Coll. Works, bd 33 s. 279, i annan švers. i Valda verk II:2, s. 682.

 

(43) A.a. s. 289, i Valda verk a.a. s. 692 i annan švers.

 

(44) A.a. s. 303, i Valda verk a.a. s. 710.

 

(45) A.a. s. 428f. i Valda verk a. a. s. 739f. i annan švers.

 

(46) A.a. s. 315.

 

(47) Deutscher II, s. 42-4.

 

(48) Den utfšrligaste analysen av denna period i Lenins liv finns i Moshe Lewin, Lenins sista strid (Gebers 1968).

 

(49) Testamentet publicerades officiellt fšrst 1956 i Sovjetunionen. Dess existens fšrnekades fram till dess alltid av stalinister. €n idag Šr attityden ambivalent, vilket framgŒr bŒde av Gnistans famšsa artikel frŒn 1969 (se inledningen till detta svar) och det, sŠtt WG behandlar frŒgan pŒ (s. 72-74). I KFMLr har man i all tysthet trŠngt bort fadŠsen med Dmitrievsky och istŠllet gŒtt in fšr att fšrneka testamentets existens! Se S. stršm, Socialismen i ett land, del 1, s. 32f. (ClartŽ m-l 1971).

Lenins fixering vid frŒgan om administrationen Œterkommer i en senare passus av testamentet, dŠr han karakteriserar nŒgra av de yngre medlemmarna i CK. Bucharin kritiseras fšr att ha en skolastisk lŠggning och fšr att inte ha fšrstŒtt dialektiken, medan Pjatakov har egenskaper som karakteriseras pŒ exakt samma sŠtt som Trotskijs. Han Šr en ÓenastŒende fšrmŒgaÓ, men Óalltfšr mycket fŠngslad av administreringen, och den administrativa sidan av saken...Ó Lenin Valda verk II:2, s. 750ff. Jfr. hans anteckningar om Gosplan, a.a. s. 759f.

 

(50) Lenin, Valda verk II:2, s. 753f.

 

(51) Konflikten mellan Lenin och Stalin i den nationella frŒgan hade dock bšrjat tidigare. I sept. 1922 skrev Lenin ett brev till Kamenev om Georgien. I detta fšrklarade han att frŒgan var ytterst viktig och att Stalin tyvŠrr hade en tendens att pressa pŒ fšr snabbt. Han fšreslog en serie Šndringar i konstitutionsfšrslaget. Stalin svarade pŒ brevet genom att returnera omdšmet och hŠvda att det i sjŠlva verket var Lenin som hade fšr brŒttom och att han dessutom var en ÓnationalliberalÓ. Dokumenten i The Trotsky Papers II, s. 749-755. Jfr. M. Lewin, Lenins sista strid, s. 63f.

 

(52) Valda verk II:2, s. 765-772; citaten s. 766, 767, 771. 53) A.a. s. 795-801, citatet s. 795.

 

(54) A.a. s. 802-821.

 

(55) Trotsky, On the suppressed testament of Lenin (Merit 1970), s. 27f.

 

(56) Lenin, Collected Works 42, s. 465ff, citatet s. 484.

 

(57) Trotsky, My Life (Pathfinder 1970), s. 479

 

(59) Lenin, Collected Works 45, s. 607-08. Lenins varning fšr en Órutten kompromissÓ stŒr inte i brevet till Trotskij, utan framfšrdes muntligt via Lenins sekreterare. Se Trotskij, Stalin fl, (Pathfinder Books 1969) s. 173.

 

(60) Protokollet frŒn detta mšte Œterges i Trotsky, The Stalin School of Falisafication, s. 231-302. Stalins rapport s. 236-240, citaten s. 238, 239.

 

(61) A.a. s. 293. Aprilteserna Šven i Valda verk II:2, s. 7-13.

 

(62) Trotsky, Stalin I (Panther Books 1969), s. 292. I den utomordentligt fšrfalskade ÓSUKPs historiaÓ – ett arbete som Stalin sjŠlv lŠr ha skrivit – Šr denna episod upp och nedvŠnd. DŠr blir det Stalin som fŒr kŠmpa fšr ÓLenins linjeÓ redan innan Lenin kommit tillbaka.

 

(63) Trotsky, Stalin as a theoretician (Fourth International Fall 1956), s. 134.

 

(64) Vid den 12. kongressen 1923 fŠllde Stalin – utan att rodna – fšljande ord: ÓMŒnga kamrater har hŠr refererat till Vladimir Iljitjs /Lenins/ anteckningar och artiklar. Jag borde kanske inte citera min lŠrare, kamrat Lenin, eftersom han inte Šr nŠrvarande, och jag Šr rŠdd att jag kanske refererar honom felaktigt och missar kŠrnan...Ó Trotsky, Stalin II, s.

 

(65) Nu utgiven pΠsvenska: Trotskij, Den nya kursen (Partisan 1972).

 

(66) A.a. s. 19

 

(67) A.a. s. 41.

 

(68) A.a. s. 44.

 

(69) A.a. s. 46f.

 

(70) A.a. s. 50.

 

(71) I en artikel ÓSome Documents relating to the origin of the legend of 'Trotskyism' Ó lŠmnar Trotskij nŒgra mycket intressanta meddelanden om hur denna legend medvetet utarbetades fšr att anvŠndas som slagtrŠ i debatten. Se Trotsky, The Stalin School of Falsification, s. 89-100.

 

(72) Deutscher II, s. 89ff.

 

(73) Trotskij, Den nya kurser,, s. 39f. 74) A.a. s. 21.

 

(75) Carr II, s. 296-316. (Svensk švers. 333-356)

 

(76) Trotskij var en pionjŠr pŒ den planerade ekonomins omrŒde. Redan i sitt tal vid 9. partikongressen i mars 1920 hšll han ett tal om planekonomin. Som vi redan nŠmnt var hans ÓOrder nr 1042Ó den fšrsta 5-Œrsplanen i sovjetisk ekonomi. Det var uppenbarligen denna kunskapsbakgrund som gjorde att han Šven under NEP fšresprŒkade škad planering. Fšr de švriga inom partiledningen var det omšjligt att fšrena marknads- och planekonomi; en slags inverterad manchesterliberalism. Se Carr II, s. 362-371. Sv. švers. s. 408-418)

 

(77) The Trotsky Papers II, s. 579-583. Detta Šr en utgivning i tvŒ band av samtliga dokument i Trotskij-arkivet i Amsterdam (1917-22), som bl.a. innefattar memoranda och protokoll frŒn inbšrdeskriget, korrespondens mellan Lenin och Trotskij och Šven mellan švriga partiledare. Sammanlagt Šr det nŠra 800 olika dokument som publiceras i engelsk šversŠttning och med rysk parallelltext.

 

(78) A.a. s. 733.

 

(79) Lenins irriterade kritik av Trotskijs fšrslag finns i ett brev till Stalin den 5 maj 1922 (Coll. Works, 33, s. 353-5).

 

(80) Deutscher II, s. 54.      .

 

(81) Lenin, Coll. Works, 33, s.375-7. Jfr. Šven not 115 (s. 529)

 

(82) A.a, s. 455-61.

 

(83) Trotsky Papers II, s, 781-3. Lenin, Coll. Works 45, s. 604ff. Trotskijs syn pŒ utrikeshandelsmonopolet kommer kanske bŠst fram i hans skrift frŒn 1925, ÓSozialismus oder Kapitalismus? Eine Betrachtung der Sowjet-Wirtschaft und ihrer Entwicklungstendenzen.'¡ (Berlin 1925; Reprint Trotski-Archiv nr 16), s.47.

 

(84) The Trotsky Papers II; s. 789. Lenin, Coll. Works bd 45, s.606.

 

(85) A.a. s. 781. Lenin, Coll. Works bd. 45, s. 601-02.

 

(86) a.a. s. 775., jfr. Šven s. 789.

 

(87) Artikeln finns i Lenin, Valda verk II:2, s. 780-789.

 

(88) Artikeln finns i a.a. s. 757-762, citatet s. 757f.

 

(89) The Trotsky Papers II, s. 817-823.

 

(90) Carr II, s. 376 (sv. švers. 424f.). Lenins artikel om Gosplan publicerades fšrst 1956. I sin rapport vid 12. kongressen 1923 lŒtsades Zinovjev inte om vad Lenin nu tyckte om Gosplan, utan citerade ett uttalande frŒn 1921 som uttryckte rakt motsatt Œsikt! Carr II, s. 378 (sv. švers. s. 426; šversŠttningen dock hŠr felaktig).

 

(91) Carr II, s. 295 (sv. švers. s. 332).

 

(92) A.a, s. 309f. (sv. švers. s. 3470

 

(93) A.a. s. 321 f. (sv. švers. 361f.) Carr V, s. 388f f.

 

(94) Carr II, s. 312f. (sv. švers. s. 351 f.)

 

(95) Deutscher II, s. 78f. Carr IV, s. 28ff.

 

(96) Citerat efter Carr IV, s. 32.

 

(97) R.V. Daniels (ed.) A Documentary History of Communism (Vintage 1960), s. 234-7, citatet s. 236f. Det verkar inte finnas nŒgon fullstŠndig šversŠttning till nŒgot europeiskt sprŒk av Trotskijs tal och resolution. Det Šr verkligen beklagligt. Deutscher sŠger Óatt hans inledning och 'teserna' han framlade tillhšr de mest betydelsefulla dokumenten i den sovjetiska ekonomiska historien, och att han dŠr drog upp ett perspektiv fšr sovjetekonomin fšr flera decennier framŒt...Ó Deutscher II, s. 80. VŒr framstŠllning mŒste dŠrfšr begrŠnsa sig till att Œterge vad Deutscher och Carr ger i referat och de utdrag som finns i Daniels antologi.

 

(98) Det verkar som om det ingick i den Óruttna kompromissenÓ att Trotskij skulle fŒ lŠgga fram sina Œsikter om ekonomisk politik som partiets mot att han inte tog upp Lenins kritik av Stalin. Se Deutscher II, s. 78.

 

(99) Carr IV, s. 55, 84ff. Under 1923 berŠknar Carr att det skedde en reallšnesŠnkning fšr arbetarna p.g.a. det inofficiella lšnestoppet och de škade levnadskostnaderna.

 

(100) A.a. s. 88. Dessutom intrŠffade under hšsten 1923 nŒgot av en finanskris p.g.a. det alltfšr snabba utslŠppet av ny valuta, vilket gav upphov till er, okontrollerbar inflation. Carr IV, s. 108ff.

 

(101) A.a. s. 95ff.

 

(102) De 46s deklaration, Œtergiven i Carr IV, s. 374-380, citatet, s. 374f, Denna plattform var inte undertecknad av Trotskij, men det finns anledning att tro att han delade den analys som gjordes, Œtminstone i dess huvuddrag.

 

(103) Carr IV, s 122-124.

 

(104) A.a. s. 134ff. Trotskijs kritik av partiledningens ensidiga ŒtgŠrder framgŒr av hans artikel ÓPlanerad ekonomiÓ i ÓDen nya kursenÓ.

 

(105) Carr V, s. 205

 

(106) A.a. s. 353.

 

(107) A.a. s. 207ff.

 

(108) A.a. s. 209.

 

(109) A.a. s. 211 f f.

 

(110) A.a. s. 241ff. En ingŒende studie šver utvecklingen pŒ den sovjetiska landsbygden ges i M. Lewin, Russian peasants and Soviet Power. A study of collectivization (1968). Det Šr svŒrt att rent kvantitativt berŠkna kulakernas styrka eftersom det officiellt var fattig- och mellanbšnderna som hyrde ut sin mark och fšljaktligen anstŠllde kulaken fšr att ta in skšrden. Det rŒdde alltsŒ ett omvŠnt fšrhŒllande arbetskšpare-arbetare och Šgare-arrendator, vilket fšrsvŒrar de statistiska berŠkningarna avsevŠrt.

 

(111) Carr V, s. 264ff.

 

(112) A.a. s. 269ff. 30

 

(113) A.a. s. 267. NŠr det bšrjade blŒsa upp kring detta uttalande, fšrnekade Stalin att han sagt nŒgot sŒdant, och att journalisterna missfšrstŒtt honom. Uttalandet Šr dock helt i linje med den politik man fšrde under dessa Œr.

 

(114) A.a. s. 278ff.

 

(115) A.a. s. 315f., 340. Trotskij hŠvdade att det fanns tvŒ faror som hotade bandet mellan arbetarna och bšnderna: att staten drog ut fšr mycket ur bšnderna fšr industrins skull och att man drog ut fšr lite. Det var det senare felet man hade begŒtt och dŠrfšr var t.o.m. en god skšrd till fšga hjŠlp i landets ekonom. A.a. s. 349ff.

 

(116) A.a. s. 353-379.

 

(117) Bakgrunden till denna deklaration ges i Deutscher II, s. 200-203.

 

(118) Dokumentet finns šversatt till tyska i G. Hillman (red), Selbstkritik des Kommunismus. Texte der Opposition (Rowohlt 1967), s. 106-121. Det kommer ut i svensk šversŠttning i hšst pŒ Partisanfšrlaget i samlingen ÓBolsjeviker mot StalinÓ.

 

(119) tergivet i Trotzki, Die wirkliche Lage in Russland (1929), s. 21-159. €ven i svensk šversŠttning i Trotskij, Det verkliga lŠgget i Ryssland (1929).

 

(120) Kritiken gŠller det fšrsta utkastet av 5-Œrsplanen, ett utkast som sedermera skulle revideras tvŒ gŒnger och drivas uppŒt mycket kraftigt. AngŒende denna revidering, se Carr-Davies, Foundations of a planned economy I:2, s. 843-897 (1969). VŠnsteroppositionens kritik av 5-Œrsplanen utarbetades sedermera till en omfattande skrift: ÓCounter-Theses of the Opposition on the Five-Years' Plan of National EconomyÓ som publicerades i slutet av 1927 (pŒ engelska i: Inprecor 12.12.27). Detta arbete tycks inte ha tryckts om sedan dess och Šr tyvŠrr mycket svŒrŒtkomligt. Vi fick sjŠlva tag i en fotostatkopia alltfšr sent fšr att kunna inarbeta ett referat i den lšpande texten.

 

(121) Denna kamp dokumenteras och beskrivs utfšrligt i Deutscher II, och lŠsaren hŠnvisas dit.

 

(122) Mandel, Marxist Economic Theory (Merlin Press 19711' s. 553. A. Nove, An Economic History of the USSR, s. 149ff., Carr-Davies, Foundations of a planned economy 1:1, s. 29ff. FramstŠllningen av detta dramatiska skede i Sovjetunionens historia har vi i detta kapitel tyvŠrr tvingats gšra mycket kortfattad, eftersom den egentligen ligger utanfšr vŒrt Šmne.

 

(123) Nove, s. 150f, Carr-Davies 1:1, s. 50-65. Siffror šver insamlingen i Carr-Davies 1:2, s. 943.

 

(124) Carr-Davies 11, s. 67ff.

 

(125) Nove, s. 188ff. Carr-Davies 1:2, s. 888ff. 126) Nove, s. 160-186. M. Lewin, s. 446-513.

 

(127) Nove, s. 173ff. Denna massvŠlt medgavs officiellt inte i sovjetisk press, och nŒgon statistisk har Šnnu inte publicerats. AngŒende slakten av boskap intog man officiellt en ambivalent hŒllning. Det Šr dock fullstŠndigt omšjligt att idag fšrneka existensen av denna masslakt. (KFMLr gšr det dock; se Klasskampen nr 2 1972, s. 36; vissa mŠnniskor tycks vilja bŠra skygglappar). Vid 18. partikongressen 1939, lŠmnade Stalin statistik som visade pŒ den kraftiga nedgŒngen i boskapsbestŒndet. Han angav dock ingen orsak till denna nedgŒng. (Stalin, Leninismens problem,

s. 883). Vid MoskvarŠttegŒngarna angav man dock en orsak. DŠr ÓbevisadeÓ man nŠmligen att det var – trotskisterna som slaktat boskapen. Se kap. 4 i detta svar.

 

(128) Nove, s. 187-223. Under perioden 1932-49 hšlls ex.vis inte en enda fackfšreningskongress. Trotskijs ÓDen fšrrŒdda revolutionenÓ (1936; Partisan 1969) Šr fortfarande den bŠsta analysen av Sovjets utveckling under 20- och 30-talen; andra viktiga artiklar om Trotskij om den ekonomiska politiken pŒ 30-talet Šr fšljande: ÓPour le 120 anniversaire d'OctobreÓ (1929), ÓL'economie sovietique en danger au seuil du deuxieme plan quinquennalÓ (1932), bŒde i L. Trotsky, Ecrits 1 (1955), och L. Trotzki, Probleme der Entwicklung der USSR (Plattformentwurf der Internationalen Linksopposition zur russischen Frage). (1931; Trotzki-Archiv nr 11 reprint).

 

(129) Detta framhŠvdes av Trotskij redan i hans tal vid 9. partikongressen 1920, dŠr han menade att byrŒkratismens rštter lŒg i institutionernas karaktŠr och likheter med den kapitalistiska organisationen. Denna byrŒkratism kan inte omedelbart utrotas eftersom den fŒr nŠring ur den bristande samordningen mellan centrum och delarna och pŒ bristen av en central ekonomisk plan. Om inte apparaten gjordes bšjligare och ršrligare och mera šversiktlig kunde man inte utrota byrŒkratismen. Denna tanke finns ocksŒ i Trotskijs senare plŠdering fšr en planerad ekonomi, vilken skulle minska och inte ška byrŒkratins roll. Se RK 1920:1, nr IX, s. 16. Detta Šr ocksŒ tanken i den maxim Trotskij prŠglade 1920: vi behšver mer 'byrŒkrati' fšr att bekŠmpa byrŒkratin.

 

(130) Denna centrala distinktion gšrs i Rakovskijs viktiga text ÓBrev till ValentinovÓ (Maktens professionella faror) frŒn 1928. Denna text finns i: ÓLes bolcheviks contre Stalin 1923-28Ó (1957) och kommer pŒ svenska i hšst i Partisans utgŒva ÕBolsjeviker mot StalinÕ.

 

(131) Carr VI, s. 193-246.

 

(132) Under mitten av 1930-talet avskaffade man sŒlunda flera av de progressiva lagar, som infšrts av Oktoberrevolutionen. Fšrbud mot aborter Œterinfšrdes ex.vis. Detta skryter man t.o.m. med i 1938 Œrs upplaga av ÓSUKPs historiaÓ (Se KFMLs faksimilutgŒva 1972, s. 427).