Kenth-ke Andersson

 

KFML: s omvŠlvning av historien

 

En klassiker

 

Denna nyutgŒva innehŒller Šven
Gnistans (KFml:s) originalartikel
plus en kommentarartikel frŒn
MLK-tidskriften Stormklockan

 


InnehŒll

 

 

Ur arkiven: KFML:s omvŠlvning av historien. 1

Inledning. 1

KFML:s omvŠlvning av historien – Svar till ÓGnistanÓ. 4

ÓVŠnsterns enandeÓ. 5

Trotskijs kultursyn. 5

Lenins ÓtestamenteÓ. 6

Vem fšrfalskar egentligen citat?. 6

Dmitrievskys Stalinbiografi 7

Gnistanartikeln en avskrift av Dmitrievsky! 8

Dmitrievsky var fascist! 9

Vad gŠllde Lenins Ósista stridÓ?. 9

Den georgiska frŒgan. 9

ByrŒkratin. 12

Dokumentsamling. 13

Bilagor 15

Gnistan 10/69: SANNINGEN OM LENINS "TESTAMENTE". 15

MoshŽ Lewin bjuder bara pŒ gammal skŒpmat 15

Vad gŠllde Lenins sista strid?. 15

Tre stridande grupper fanns inom partiet 16

Trotskijsternas intriger mot Stalin gŠllde partiet 16

Lenins brev till partikongressen. 17

MoshŽ Lewin citerar falskt 17

Varfšr tas trotskijsmen fram ur skrŠpkammaren?. 17

Stormklockan 4/5 -70: KFml behandlar trotskismen. 18

Dmitrievsky: ÈStalin Šr statenÈ. 18

Motivets och resultatets enhet. 19

Endast sanningen tjŠnar arbetarklassen. 19


Ur arkiven: KFML:s omvŠlvning av historien

Inledning

ÓKFML:s omvŠlvning av historienÓ skrev Kenth-ke Andersson 1969, som ett svar pŒ tvŒ artiklar som publicerats i KFml:s veckotidning Gnistan. Artikeln publicerades fšr fšrsta gŒngen i RevolutionŠr information nr 1.

 

ÓKFML:s omvŠlvningÉÓ Šr en riktig ÓklassikerÓ, som K- kommenterar utfšrligt i sin ÓInledningÓ till ÓLšgnens renŠssansÓ (som finns pŒ nŠtet), men sjŠlva artikeln har inte funnits tillgŠnglig pŒ mycket lŠnge. Den fšrtjŠnar dock att ges ut pŒ nytt.

I ÓKFML:s omvŠlvningÉÓ krossar K- fullstŠndigt Gnistans fšrsta valhŠnta fšrsšk att lite mer utfšrligt ÓavslšjaÓ Trotskij och trotskismen och i sŒ motto Šr den verkligen en milstolpe – fšr fšrsta gŒngen kunde den unga trotskistiska ršrelsen i Sverige fullstŠndigt klŠ av sina stalinistiska motstŒndare.

 

Jag sjŠlv var maoist vid den tidpunkten och jag minns att jag blev skakad dŒ jag lŠste K-:s artikel – och fšrmodligen spelade den ocksŒ en viktig roll fšr min senare politiska utveckling, som slutade med att jag bršt med maoismen och stalinismen, men jag har ocksŒ en annan lite mer speciell ÓpersonligÓ relation till artikeln som jag nu ska avslšja.

 

Vid tiden fšr publiceringen av Gnistan-artiklarna och K-:s svar var jag ordinarie ledamot i VUF:s (VUF =VŠnsterns Ungdomsfšrbund) fšrbundsstyrelse. Jag fick i uppdrag att titta pŒ denna Gnistan-affŠr och eventuellt skriva en artikel om det hela till VUF:s tidning Stormklockan. Jag fšrsškte gšra det grundligt och skaffade ocksŒ det bakgrundsmaterial som Gnistan hade anvŠnt (bl a Dmitrievskys ÓStalinbiografiÓ). Jag fick en mindre chock, det visade sig att K-:s pŒstŒende att Gnistan anvŠnt sig av en hšgerextremistisk rysk nationalist, antisemit och fascist, fšr att slŒ mot Trotskij och trotskismen var korrekt. (1) Och det riktigt bedršvliga var att det ocksŒ framgick tydligt om man bara lŠste Dmitrievsky-boken och anvŠnde hjŠrnan. I en osig­nerad Stormklockan-artikel (ÓKFml behandlar trotskismenÓ) klargjorde jag detta, samtidigt som jag fšrsškte fšrsvara en antitrotskistisk hŒllning (VUF, och jag sjŠlv var ju maoister). Att fŒ kritisera KFml:s och Gnistans klantighet i denna affŠr var ocksŒ ganska tillfredsstŠllande, det ska villigt erkŠnnas: KFml hade lŠnge haft en fientlig attityd mot VUF, som stŠndigt kritiserades fšr att vara ÓrevisionistisktÓ, sabotera Vietnam-arbetet osv – att kunna ge igen lite kŠndes dŠrfšr fint.

 

Det kan vara intressant att citera vad K- skriver om Stormklockan-artikeln i sin ÓLšgnens renŠssansÓ:

 

Men Šven om KFML drog sig tillbaka i skamvrŒn och molteg, fanns det andra som ansŒg att de borde tala pŒ deras vŠgnar. Det var VŠnsterns Ungdomsfšrbund (VUF) som just dŒ befann sig i rutschning frŒn Vpk till KFML och som i mitten av 1970 skulle splittras. Den ledande fraktion, som sedermera skulle bilda Marxist-Leninistiska Kampfšrbundet (MLK), dominerade nu šver VUF:s tidskrift ÓStormklockanÓ. De hade redan utvecklat ett prŠktigt lillebrorskomplex gentemot KFML, men sam­tidigt bevarat en viss naiv Šrlighet. De tog upp frŒgan om Gnistans artikel i nr 4/5 1970 av Storm­klockan. De tvingades ge oss rŠtt i att artikeln i Gnistan varit Ófylld av osanningar och felaktigheterÓ, samtidigt som de dock fšrklarade att de var helt šverens med KFML om nšdvŠndigheten att bekŠmpa de Ótrotskistiska avvikelsernaÓ. Men hur kunde Gnistan publicera en sŒdan artikel? Stormklockan kan inte lŒta bli att stŠlla sig den frŒgan. Efter mycket grubbel kommer man fram till att det fanns fyra Órimliga fšrklaringar till att Gnistan tar fascistisk historieskrivning i sin tjŠnstÓ. De fyra fšrklaringar som Šr rimliga fšr stalinisterna pŒ Stormklockan Šr mycket avslšjande fšr deras sŠtt att tŠnka. De kan vara vŠrda att Œterge hŠr:

 

1) S (artikelfšrfattaren) har blivit lurad av en trotskist som 'hjŠlpt' honom med artikeln.

2) S Šr trotskistisk agent i KFml och motarbetar den marxist-leninistiska ršrelsen genom att fšrse trotskisterna med 'ammunition'.

3) S har ytterst bristfŠlliga kunskaper i marxism-leninismen och lŠst Dmitrievsky utan att reagera mot felaktigheterna.

4) S har haft mycket brŒttom med artikeln, och har dŠrfšr bara lŠst delar av 'Stalinbiografin'.

 

(Obs! Detta Šr ett ordagrant Œtergivande av Stormklockan; sŒ hŠr stŒr det faktiskt! )

 

Observera hŠr hur frŒgan om Órimliga fšrklaringarÓ reduceras till rent konspiratoriska motiv eller till funderingar om artikelfšrfattarens kunskapsnivŒ. Ingenstans stŠller sig MLK/VUF frŒgan hur artikeln kunde lŠsas av en hel redaktion, som tillika var en sjŠlvutnŠmnd Óarbetarklassens fšrtruppÓ och som vid den tiden innehšll sŒ tunga namn som Nils Holmberg, utan att nŒgon reagerade och tyckte att artikeln var konstig.

 

K- kritiserar hŠr (med all rŠtt) de fyra punkterna (Ókonspiratoriska motivÓ), fast om sanningen ska fram sŒ var inte dessa punkter sŒ allvarligt menade (i synnerhet inte de tvŒ fšrsta), utan de var mer tŠnkta som ett sŠtt att ÓdrivaÓ med herr kervall och KFml och fŒ dem att reagera och fšrklara sig (vilket de givetvis aldrig gjorde). Jag fattade givetvis redan vid den tidpunkten att den verkliga orsaken helt enkelt var att S ville skriva nŒgot riktigt snaskigt om Trotskij och dŒ var beredd att tillgripa vad som helst som kunde passa, ju snaskigare desto bŠttre. S fick tag i Dmitrievsky-boken, som innehšll material av den sort som han ville ha. Och Šven Gnistan-redaktionen tyckte att detta var en riktig ÓbredsidaÓ mot trotskismen och svalde det hela med hull och hŒr utan att reflektera. Att det gick sŒ smŠrtfritt beror givetvis Šven pŒ dŒliga kunskaper, dvs de 2 sista Stormklockan-punkterna innehŒller nog en stor dos sanning. (2) Det dŠr med kŠllkritik, det har f š stalinister aldrig varit bra pŒ.

 

Jag lŠrde senare kŠnna Kenth-ke vŠl och jag minns att han ÓgilladeÓ Stormklockan-artikeln som ett exempel pŒ hur maoister och stalinister gŠrna ser konspirationer hŠr och dŠr i stŠllet fšr att nŠrma sig problem pŒ ett marxistiskt vis. Jag tror mig minnas att jag talade om fšr honom att jag var ansvarig fšr artikeln, men jag Šr inte sŠker.

 

OBS: BŒda de ovan omtalade artiklarna (frŒn Gnistan och Stormklockan) finns med som bilagor i denna artikelsamling.

Andra reaktioner pΠGnistan-artikeln

Gnistan-artikeln och K-:s svar fick genklang i stšrre delen av den dŒvarande Óavgrunds­vŠnsternÓ.

 

I fšrsta numret av den teoretiska tidskriften Kommunist sammanfattar den nybildade vŠnster­organisationen Fšrbundet Kommunist (FK) sina erfarenheter Óav kampen i VUF-MLKÓ, presenterar sin politiska plattform, samt preciserar sin kritik av de mao-stalinistiska organisationerna KFml och MLK. I ett avsnitt som ršr deras teoretiska ofšrmŒga anvŠnds Dmitrevsky-historien som ett belysande exempel:

 

Ofšrmšgen att gŒ i teoretisk nŠrkamp med den trotskistiska ršrelsen, griper Gnistan istŠllet alla ideologiska tillhyggen den kan fŒ tag pŒ (t o m det trubbiga vapen den škŠnde fascisten Dmitrevsky kan erbjuda) fšr att slŒ ner den.

 

KFml fortsatte dock att tiga om affŠren, tills hšsten 1970, dŒ KFml splittrades och artikel­fšrfattaren Sigge kervall gick šver till KFMLr. Nu var det fritt fram fšr att ta avstŒnd frŒn artikeln. Detta skedde via Kurt Wickmans och Lars Gustafssons (WG) bok Marxism eller trotskism?, som var ett nytt och mer omfattande, men Œter ett misslyckat fšrsšk att gšra upp med trotskismen (Kenth-ke Andersson smulade sšnder deeras bok i Lšgnens renŠssans, ett specialnummer av den teoretiska tidskriften FjŠrde Internationalen)).

 

I Marxism eller trotskism? fšrklarade paret Wickman-Gustafsson:

 

I en artikel med titeln ÓSanningen om Lenins testamenteÓ gick Sigge kervall (numera Central­kommittŽledamot i Ó(r)Ó) i Gnistan till attack mot trotskisterna med hjŠlp av minst tvivelaktiga kŠllor och med en arsenal av vulgŠrpsykologiska argument. (WG, s. 247).

 

SŒledes fŒr personen Sigge kervall skulden fšr klavertrampet – Gnistans redaktion dŠremot, som givetvis ocksŒ har ett ansvar fšr det hela (man tog ju med artikeln), kritiseras inte.

 

NŒgon ÓsjŠlvkritikÓ frŒn Sigge kervall (som fšr lŠnge sedan lŠmnat den ÓrevolutionŠra ršrelsenÓ) har vi aldrig fŒtt se, och vi lŠr knappast heller fŒ nŒgon.

 

Martin Fahlgren i september 2006

 

Noter

(1) Dmitrievskys ideologi, som Šr ett hopkok av fascism, antisemitism, storrysk nationalism, Stalin-beundran m m, borde passa ganska vŠl fšr de moderna ryska nazister som kallar sig nationalbolsjeviker. Men vad vet jag, de kanske redan har ÓupptŠcktÓ Dmitrievsky. National­bolsjeviker, inspirerade av de ryska fšrebilderna, finns f š Šven i Sverige. RKU (ÓRevolutionŠr kommunistisk ungdomÓ, Kommunistiska partiets ungdomsfšrbund) hemsšktes fšr nŒgra Œr sedan av denna slags ohyra. Fšrmodligen var det Ór-arnasÓ positiva syn pŒ Stalin som fick dessa att kŠnna sig hemma – men nŠr deras rasistiska budskap blev kŠnt sparkades de ur RKU.

 

(2) Om vi fortsŠtter att driva lite med det hela sŒ skulle ju vi kunna komplettera de 4:a punkterna med ytterligare en: (5) S Šr en nazistisk agent i KFmlÉ.


RevolutionŠr information nr 1 (1969)

 

K- Andersson

KFML:s omvŠlvning av historien – Svar till ÓGnistanÓ

 

AnmŠrkning: Jag har pŒ nŒgra stŠllen i texten lagt in extra kommentarer och klargšranden i K-:s text. Dessa Šr skrivna inom hakparenteser, dvs sŒ hŠr [kommentar]. / MF

 

Under de senaste Œren har det skett en stadig radikalisering i Sverige. FrŒn ett totalt nollŠge i bšrjan av 60-talet har det nu vŠxt fram en vŠnsterršrelse som visar kampvillighet och mili­­tans. Den teoretiska debatten sjuder och klasskampen, som mŒnga fšrr trodde inte existerade i Sverige skŠrps alltmer. Orsaken till denna radikalisering kan vi inte gŒ in pŒ i denna artikel, men lŒt oss bara kort erinra om Vietnamršrelsen, den škade medvetenheten om den vŠrldsomspŠnnande imperialismens hŠrjningar i de icke-europeiska lŠnderna, den kubanska och den kinesiska revolutionens exempel, majrevolutionen i Frankrike och det revolutionŠra uppvaknandet i VŠsteuropa och USA.

 

Ett genomgŒende drag i den europeiska vŠnstern Šr ett Œterknytande till ett revolutionŠrt fšrflutet. Man gšr nu definitivt upp rŠkningen med de olika opportunistiska riktningar som dominerat arbetarršrelsens lŒnga historia. I denna process ryker bŒde socialdemokratin, anarkismen och stalinismen med. I stŠllet ŒtervŠcks ett revolutionŠrt tŠnkande, som under de senaste decennierna inte kunnat gšra sig gŠllande pŒ grund av trycket frŒn de opportunistiska arbetarledningarna och den revolutionŠra stiltjen. Man gŒr tillbaka till Oktoberrevolutionens kŠllor, till Lenin och Trotskij, till VŠnsteroppositionen, till Tredje Internationalens verksamhet under Œren 1919-23.

 

Detta uppsškande av traditionen innebŠr inte pŒ nŒgot sŠtt en akademisk inriktad tendens, utan Šr tvŠrtom ett arbete fšr att skapa framtiden, fšr att slipa de teoretiska vapnen fšr de kommande europeiska revolutionen. Man sšker inte efter citatsamlingar utan efter rŒdgivare. Denna process menar vi Šr nšdvŠndig men den Šr inte lŠtt. Fyrtio Œr av stalinism och socialdemokrati har inne­burit att det revolutionŠra tŠnkandet deformerats och att den vetenskapliga socialismen degrade­rats till religion och slapp frasradikalism. SŠrskilt i Sverige har SKP/VPK och SAP skapat en teoretisk hegemoni, som fšrsvŒrar det revolutionŠra arbetet. Denna mŒste brytas sšnder, fšr att vŠgen till revolutionen skall bli klar. I Sverige har det aldrig funnits ett revolu­tionŠrt parti, aldrig funnits en revolutionŠr tradition (utom vissa smŠrre undantag), och det Šr pŒ tiden att detta skapas nu. Den nuvarande politiska situationen i Sverige med det starka intresset fšr socialism kan bli en utmŠrkt smedja fšr att smida detta revolutionŠra vapen.

 

I denna process bryter sig olika tendenser mot varandra; hela spektrum mellan vŠnstersocial­demokrati till anarkism finns representerade. De flesta av dessa riktningar kommer att innebŠra svŒra bakslag fšr den revolutionŠra vŠnstern, andra kommer att bli etapper pŒ vŠgen fšr att bygga ett revolutionŠrt parti och skapa en revolutionŠr teori. VPK Šr numera helt ute ur leken; rebellršrelsen kom och gick; VUF representerar en lekstuga fšr det mesta. KFML Šr den organisation som visat den stšrsta envetenheten och ihŠrdigheten. Dess linje i VietnamfrŒgan utgšr ett ovŠrderligt bidrag till det fortsatta revolutionŠra arbetet; hŠr har den effektivt lyckats rensa ut de opportunistiska riktningarna som representerades av SAP, VPK, Vietnam-kommittŽn etc. Detta Šr dess goda sida. Men den har samtidigt aldrig lyckats ta sig ur den stalinistiska omfamningen, tvŠrtom har den visat tendenser att sjunka allt djupare ned i en stalinistiska teorin och praktiken. Den visar redan fšrfallstendenser och en stadig fšrgubbning. KFML har spelat ut sin roll i den revolutionŠra processen.

ÓVŠnsterns enandeÓ

Vi skall strax visa detta, men fšrst mŒste vi klargšra nŒgra andra saker. Det talas ofta om vŠnsterns splittring i Sverige, och om behovet av enighet. Vi instŠmmer gŠrna i detta, men frŒgar samtidigt: enighet, pŒ vilken grund? Det Šr helt uppenbart att det inte gŒr att ena alla grupper som kallar sig vŠnster, alltifrŒn vŠnstersossar till anarkister. Det finne ingen som helst gemensam grund fšr detta. Ett sŒdant enande skulle endast bli principlšst och opportunistiskt. Viktigare Šn den organisatoriska basen Šr den teoretiska grunden.

 

Det Šr i Œterskapandet av denna teoretiska grund som den ideologiska debatten och polemiken kommer in. Fšr att den revolutionŠra teorin inte bara skall bli en lŠpparnas bekŠnnelse, mŒste den stŠndigt konfronteras med andra Œsiktsriktningar, med olika tendenser, och framfšrallt med klasskampens verklighet.

 

Inom den revolutionŠra marxismen har polemiken alltid intagit en viktig plats fšr att klargšra den teoretiska grunden och det praktiska handlandet. Det finns dŠrfšr ingen som helst anledning till att av opportunism undvika strid; tvŠrtom Šr debatten och polemiken nšdvŠndig fšr att skapa enighet, en revolutionŠr och slagkraftig enighet.

 

Men fšr att polemiken skall fylla dessa ŠndamŒl mŒste den just vara polemik och inte gubb­sjukt fšrtal och gnŠlligt skvaller. Personangrepp, fšrtal, insinuationer mŒste undvikas; i stŠllet mŒste polemiken hela tiden fšras i sakfrŒgan, med rationella argument och god dokumentation. NŠr det gŠller polemik i historiska frŒgor, mŒste kŠllkritik och ett marxistiskt perspektiv fšrenas i en dialektisk syntes.

 

Detta borde vara sjŠlvklara. saker, men vi finner att ÓvŠnsternÓ i Sverige i gemen syndar mot dessa saker. DŠrigenom fšrsvŠras och fšrdršjs det revolutionŠra arbetet i Sverige. En av de viktigaste uppgifterna just nu Šr dŠr fšr att rensa den marxistiska debatten i Sverige frŒn allt intellektuellt ogrŠs.

 

VŒr ršrelse – den s.k. trotskistiska – Šr en av dem som blivit mest utsatt fšr denna, vad man frestas kalla greuelpropaganda. Ny Dag, Norrskensflamman och Gnistan har glšmt sina inre stridigheter och bildat en stalinistisk enhetsfront fšr att fšrtala och bekŠmpa ÓtrotskismenÓ. Naturligtvis har man inte brytt sig om att fšra, fram de teoretiska skiljelinjerna mellan oss och dem. Nej, i stŠllet har man hamnat i en fšrtalskampanj av samma vidriga slag som den stalinis­terna fšrt alltsedan 1920-talet. Vi skall gšra vŒrt bŠsta fšr att driva fram dem i ljuset, fšr vi vet att mŒnga mŠnniskor i det hŠr landet nu vill veta vilka skillnaderna Šr.

 

Den hŠr gŒngen skall vi nšja oss med att illustrera hur KFML fšrvrider historien pŒ ett fullstŠndigt absurt sŠtt i sina fšrsšk att fšrtala oss.

Trotskijs kultursyn

Det fšrst exemplet, som stod i ÓGnistanÓ nr 9/69 och behandlade Trotskijs syn pŒ kulturen (arti­keln sign. PA [= Paal Aamot]) Šr egentligen inte mycket att orda om. Det visade sig nŠm­ligen att PA inte ens brytt sig om att lŠsa ÓLitteratur och revolutionÓ innan han skrev artikeln. PA hade fŒtt fšr sig att Trotskij var emot arbetarklassens revolutionŠra kultur och ville šverlŠmna kultur­arbetet Œt borgarna. Det Šr naturligtvis helt felaktigt. PA har sammanblandat begreppen Órevolu­tionŠr kulturÓ och ÓproletŠr kulturÓ vilka inte Šr synonymer, utan tvŠrtom betyder tvŒ skilda saker. Trotskij Šr fšr den revolutionŠra kulturen, men menar att den proletŠra kulturen, som innebŠr kulturen i arbetarstaten, inte skulle hinna utvecklas eftersom den proletŠra dikta­turen endast var en švergŒngsperiod, som skulle eftertrŠdas av ett klasslšst samhŠlle. Det skulle dŠrfšr varken finnas tid eller anledning att skapa en šverbyggnad, vars funktion att nšd­vŠndighet mŒste vara att bibehŒlla status quo. Kulturen under švergŒngsperioden skulle dŠrfšr fortfarande vara revolutionŠr kultur, en kultur vara funktion var att skapa medvetenhet om att kampen gŒr vidare.

 

Vi Œterkommer gŠrna. till den hŠr frŒgan. Till dess kan vi bara uppmana PA att lŠsa boken, innan han tycker till. Det skadar aldrig.

Lenins ÓtestamenteÓ

Den andra artikeln i Gnistan 10/69 pretentišsa titeln ÓSanningen om Lenins 'testamenteÕÓ Šr allvarligare. Den torde i sjŠlva verket tillhšra ett av de mŠrkligaste alstren som kommit frŠn KFML-hŒll och det vill inte sŠga litet. Den bryter mot alla regler som kan stŠllas upp i en revolutionŠr debatt. Den innehŒller vidriga personangrepp och lšjliga insinuationer, en total brist pŒ sunt fšrnuft i behandlingen av kŠllmaterialet, direkta fšrfalskningar av citat. Och vŠrst av allt: den bygger inte pŒ en historiesyn, utan pŒ en vulgŠrpsykologistisk historiesyn, som till och med borgarklassens historiker mŒste finna hopplšst antikverad. Det skulle inte fšrvŒna osa om den i framtiden kommer att anvŠndas som skrŠckexempel i historieundervisningen. Artikelfšrfattaren (S [=Sigge kervall]) lyckas nŠmligen klaveret Šven nŠr det gŠller elementŠr kŠllkritik.

 

Vi skall som segt inte dršja vid Gnistans barocka insinuationer: ytterst mŒste de falla tillbaka pŒ KFML sjŠlva. De Šr ytterst avslšjande fšr den teoretiska nivŒn inom KFML, och militanter kommer att inse att KFML inte fyller kraven pŒ en revolutionŠr organisation.

 

I raden av insinuationer finns det bara en som kan gšra ansprŒk pŒ att handla om nŒgonting i sinnevŠrlden: det Šr pŒstŒendet att Óden trotskijtiska ršrelsen i FrankrikeÓ inte fšrbjšds efter Majrevolten. Den uppgifter Šr totalt gripen ur luften. JCR – Jeunesse Communiste Revolu­tionnaire (numera La Ligue Communiste), som till skillnad frŒn de franska maoisterna stšdde Majrevolten Šnda frŒn bšrjan och som spelade en ledande roll, fšrbjšds naturligtvis, liksom alla de andra militanta grupperna. Vad Šr det fšr mening med att komma med sŒ uppenbara osanningar, Gnistan?

 

Huvudparten av artikeln handlar om Lenins Ósista stridÓ. Gnistan polemiserar hŠr mot MoshŽ Lewins bok. Man hinner naturligtvis i fšrbifarten ned insinuationer om att Lewin Šr CIA-agent etc. Till och ned en sŒdan sak som att boken šversattes ÓfšrvŒnansvŠrt snabbtÓ blir ett indicium i Gnistans 'bevisfšringÓ. Alltnog, Gnistan Šr mycket irriterad šver att alla hŒller pŒ och tjatar om Lenins ÓtestamenteÓ, allt det dŠr Šr ju bara gammal skŒpmat, hŠvdar man. Man hinner ocksŒ med att lŠmna den felaktiga uppgiften att 'testamentetÓ funnits att tillgŒ i Sovjet redan pŒ Stalins tid, vilket Šr en annan felaktighet. Det publicerades fšrst 1956 i Sovjet. Fram till den dagen brukade alla stalinistiska partier fšrneka existensen av ÓtestamentetÓ. SŒ sent som i vŒras, hšrde vi till och ned artikelfšrfattaren (S) pŒ ett offentligt ClartŽ-mšte hŠvda att ÓtestamentetÓ var en Ótrotskis­tisk fšrfalskningÓ. Sedan dess har han dock funnit att det existerar; ja, pŒ den korta tiden har det till och med hunnit bli Ógammal skŒpmatÓ fšr honom.

Vem fšrfalskar egentligen citat?

Gnistan kommer ocksŒ med en allvarlig beskyllning mot Lewin: fšr att citera falskt. Man har nŠmligen jŠmfšrt šversŠttningen i Valda verk med šversŠttningen i Lewins bok, och det visar att det stŒr ӚvervŠgaÓ i den fšrra och ÓfinnaÓ i den andra, Óbara i ett avseendeÓ i den fšrra och Ói alla avseendenÓ i den senare. Gnistan reagerar blixtsnabbt och utan att tŠnka efter: Lewin fšrfalskar! Fšrklaringen Šr naturligtvis enklare Šn sŒ: det Šr frŒga om tvŒ olika šversŠttningar, varav den ena Šr šversatt direkt frŒn och den andra via franska. Till detta kommer att Lewins bok šverhuvudtaget har fŒtt en dŒlig svensk sprŒkdrŠkt. SŒ enkelt var det!

 

Av detta exempel kunde man lŠtt fšrledas till att tro att Gnistan Šr extremt noga med citat, och pŒ vakt mot fšrfalskningar och fšrvanskningar. Hur ligger det till med den saken?

 

Strax efter kritiken mot Lewin fšr ÓfšrfalskningÓ ger Gnistan fšljande upplysning: ÓAtt Trotskij inte kunde komma i frŒga var helt klart; i ett tidigare brev hade Lenin slagit fast att Trotskij inte var att betrakta som en bolsjevik, dvs. marxist-leninistÓ. DŠrefter kommer en sidhŠnvisning. SlŒr man nu upp den (Valda verk, II:2 s 753) stŒr det fšljande: Ójag erinrar bara om att oktober­episoden med Zinovjev och Kamenev givetvis inte var nŒgon tillfŠllighet, men att den lika litet kan lŠggas dem personligen till last som Trotskij hans icke-bolsjevism.Ó

 

HŠr kan man verkligen tala om fšrfalskning, eller om en extremt dŒlig fšrmŒga att lŠsa rŠtt innantill. Gnistan har inte observerat tvŒ saker: dels att Lenin talar om hŠndelser i det fšrflutna (dvs. om Trotskijs icke-bolsjevikiska period fšrs 1917), dels sŠger att detta fšrflutna inte skall lŠggas honom till last. Lenin sŠger: FšrebrŒ inte Trotskij att han en gŒng var icke-bolsjevik. Gnistan fŒr det till: FšrebrŒ Trotskij fšr att han Šr icke-bolsjevik. Och sedan sŠtter sig Gnistan pŒ hšga hŠstar och fšrebrŒr andra fšr citatfšrfalskningar! Man skall inte kasta sten nŠr man sitter i glashus...

 

DŠrefter kommer vi till ÓGnistansÓ beskrivning av rad Lenins ÓtestamenteÓ handlar om. HŠr fšr man fram en tolkning som stŒr i strid med all etablerad historieforskning,

Dmitrievskys Stalinbiografi

ÓGnistanÓ fšrkastar nŠmligen Óalla professionella antikommunistiska historikerÓ som man tycker bara hŒller pŒ och tjatar om Lenins ÓtestamenteÓ. Som typiska anti-kommunister nŠmner man bl.a. Isaac Deutscher (!). Vilken fšrmŠtenhet! Denne Deutscher, som alltsedan 20-talet varit en hŠngiven marxist och som skrivit nŒgra av det hŠr seklets stšrsta historiska verk ur marxistiskt per­spektiv (vi rekommenderar sŠrskilt hans Stalin- och Trotskijbiografier. De Šr superba.) I stŠl­let fšr denna ÓantikommunismÓ rekommenderar ÓGnistanÓ en historiker vid namn Dmitrievsky, Óden i Sovjet pŒ 30-talet utgivna och till svenska šversatta StalinbiografiÓ som pŒstŒs innehŒlla Óallt vŠsentligtÓ material kring Lenins ÓtestamenteÓ. Vi hade aldrig hšrt talas om karlen, och vi kunde inte heller finna uppgifter om honom i vanliga encyklopedier. ÓGnistanÓ har gjort ett verkligt fynd. Och vilket fynd sen!

 

Vi skaffade fram hans Stalinbiografi liksom hans švriga produktion. Vi kan genast avslšja tvŒ sakfel i ÓGnistansÓ framstŠllning. Dels Šr hans bok inte utgiven i Sovjet, dels innehŒller den inte alls Lenins ÓtestamenteÓ eller nŒgra vŠsentliga dokument kring denna period. HŠr finns nŒgra korta utdrag ur ÓtestamentetÓ, men allt Šr sŒ stympat och sŒ vanstŠllt att det inte kan passera som en historisk framstŠllning. …verhuvudtaget prŠglas hela Dmitrievskys biografi av en journalistisk snaskighet, som torde sakna motstycke i fšrtalskampanjen mot Trotskij. Och det vill inte sŠga litet!

Utan den minsta dokumentering, utan den minsta kŠllkritiska sans, fšr D. fram det vidrigaste skvaller, fšrtalar och ljuger, ja till och med fšrfalskar dokument (se Trotskijs Stalin-biografi del 1, sid 115-116, Panther, pocket, dŠr Trotskij konkret visar hur Dmitrievsky utan att blinka stjŠl ur andra dokument, petar dit Stalins namn och stryker bort de verkliga). Dmitrievskys historie­skrivning gŒr i den hŠr stilen: ÓTrotskij, som satt igŒng hela denna intrig genom sina bulvaner, lade sig till sŠngs med en fransk roman fšr att kunna lŒtsas fullstŠndigt oskyldig, om nŒgot skulle intrŠffaÓ (Stalin sid 270). Det citatet fŒr tala fšr sig sjŠlvt. Det Šr pŒ sŒdant material som ÓGnistanÓ bygger sin framstŠllning.

Gnistanartikeln en avskrift av Dmitrievsky!

Vi roade oss med att lŠsa ÓGnistanÓ och Dmitrievsky parallellt, och det visade sig att det nŠrmast var en direkt avskrift. Vi skall belysa detta med ett par citatsammanstŠllningar:

 

Dmitrievsky:

ÓMan betjŠnade sig flitigt av Krupskaja och inprŠntade i denna enkla kvinna, att hon mŒste underrŠtta Lenin om sakernas lŠge, dŒ Stalin i annat fall skulle tillgripa hela makten.Ó... ÓKrupskaja ringde till Stalin, fordrade informationer och fšrklaringar 'fšr Iljitj'. Den bryske Stalin uppršrdes šver detta smŒaktiga och grŠlsjuka fšrmyndarskap, som han trodde hade tillkommit pŒ Krupskajas eget initiativ, upptrŠdde ibland ytterst ofšrsynt mot henne och lŠmnade hennes fšrfrŒgningar obesvarade.Ó (sid 269)

 

Gnistan:

ÓDe betjŠnade sig ocksŒ flitigt av Krupskaja, Lenins hustru, och inprŠntade i henne att hon stŠndigt mŒste underrŠtta Lenin om sakernas lŠge dŒ Stalin annars skulle kunna tillgripa hela makten och splittra partiet. Hon ringde dŠrfšr oupphšrligt till Stalin och fordrade information och fšrklaringar fšr Lenin. Stalin uppršrdes šver detta smŒaktiga fšrmyndarskap, som han trodde tillkommit pŒ Krupskajas eget initiativ; upptrŠdde ibland ofšrsynt mot henne och lŠmnade ibland hennes fšrfrŒgningar obesvarade ...Ó

 

Dmitrievsky:

ÓNŒgra dagar efter det andra slaganfallet, som fullstŠndigt bršt ned Lenin, insjuknade ocksŒ Stalin och reste till landet fšr att vila. Trotskijs grupp beslšt att begagna detta tillfŠlle fšr att ta ett avgšrande steg. Den utnyttjade Stalins repressalier mot de georgiska kommunisterna – separa­tisterna – ... Dessa voro Trotskijs vŠnner och anhŠngare... Man framstŠllde saken fšr Lenin, som om Stalin handlat egenmŠktigt, splittrat partiet och bedragit honom genom lšgn­aktiga informa­tioner. Lenins krafter voro nŠstan uttšmda. Han blev oerhšrt uppretad. PŒ samma gŒng visade man honom nŒgra dokument, av vilka det framgick att Stalin fšrberedde den fšrestŒende kongressen efter eget gottfinnande och starkt protegerade sina anhŠngare. (sid 269-270)

 

Gnistan:

ÓStalins ŒtgŠrder mot de georgiska separatisterna, vilka var Trotskijs vŠnner och anhŠngare, gav Trotskijgruppen den chans de vŠntat pŒ. Saken framstŠlldes fšr Lenin ... som om Stalin handlat egenmŠktigt, splittrat partiet och bedragit honom med lšgnaktig information. Lenin erhšll nŒgra ÓdokumentÓ av vilka det framgick att Stalin skulle fšrbereda den fšrestŒende kongressen enligt eget gottfinnande och starkt favorisera marxist-leninisterna.Ó ... ÓHans (Lenins) krafter var vid det laget nŠstan uttšmda, han blev allvarligt bekymrad. ...ÓUnder tiden kom Stalin frŒn en sjuk­ledighet som Trotskijgruppen utnyttjat fšr sitt intrigmakeri.Ó

 

Gnistan vŠnder upp och ned pŒ Dmitrievskys kronologi, men annars Šr det en nŠstan ordagrann avskrift. Dmitrievsky tycks ha gjort ett djupt intryck i Ómarxist-leniniatiskaÓ dvs. stalinist-maoistiska kretsar. PŒ en punkt skiljer man sig dock: det Šr i beskrivningen av de olika frak­tionerna. HŠr talar Gnistan om Trotskijgruppen som ÓvŠnsteropportunisterÓ. Dmitrievsky Šr mer precis, han talar ur skŠgget: ÓSŒ smŒningom skapades Trotskijs fraktion. Medlemmarna i denna fraktion kan man endast karakterisera som rena marxister av vŠsteuropeisk lŠggning, rena inter­nationalister och antinationalister, vilka en tid anslutit sig till Lenins parti.Ó (sid 256) Och detta menar Dmitrievsky som klander. Ty han hatar marxister, sŠrskilt av ÓvŠsteuropeisk lŠggningÓ. Han Šlskar dŠremot Stalin, ty denne Šr en ӊkta ryssÓ, en som fšrstŒr det ryska folkets verkliga behov. Och vilka Šr dessa behov enligt Dmitrievsky? Den frŒgan kan lŠmpligen besvaras med en presentation av vem denne Gnistans favorithistoriker verkligen Šr.

Dmitrievsky var fascist!

Vem Šr dŒ Dmitrievsky? Han svarar sjŠlv i sin bok ÓRysslands šdeÓ (1930):

 

ÓJag var narodnik, ÓfšrsvarsvŠnÓ och nationalist. I bšrjan upptrŠdde jag aktivt mot bolsjevikerna. De som kŠnt mig dŒ komma troligtvis inte att fšrneka detta. DŠrfšr talar ocksŒ fakta. Strax efter oktober­revolutionen arresterades jag och inspŠrrades i Smolnij. DŒ jag frigavs reste jag genast till Sydryss­land. I Petersburg tycktes mig kampen dŒ hopplšs. I Sydryssland skapades den anti­bolsjevikiska armŽn. Jag var ung, tŠnkte rŠtlinjigt: antingen – ellerÓ (sid 32)

 

D. gick sŒledes med i inbšrdeskriget pŒ de vitas sida, och senare var han verksam i det reak­tionŠra ÓFšrbundet fšr Rysslands pŒnyttfšdelse.Ó Men strax dŠrefter – 1918 – bytte han till sina vŠnners fšrvŒning sida. Han berŠttar sjŠlv: ÓVad slet mig bort frŒn mina forna vŠnner i den stund, dŒ bolsjevikerna Šnnu inte triumferade utan hade de stšrsta svŒrigheter att kŠmpa emot och det motsatta lŠgret, vilket jag lŠmnade, inregistrerade betydande framgŒngar? Fšrundras inte – det var samma nationalism.Ó (ibid sid 33)

 

I november 1918 gick D. in i partiet. I Lenin sŒg han inte bara en revolutionŠr, utan ӊven en nationell hjŠlteÓ (ibid sid 31). D. Šgnar inte nŒgon mšda Œt att studera marxism och andra kon­stiga lŠror, och det behšver han inte heller. Efter nŒgra Œr upptŠcker han att han kan segla i med­vind ŠndŒ. ÓOch ju noggrannare vi granskade den nya regimen, desto klarare stod det fšr ess att den undergick en revolution, att den internationella kommunismen sŒ smŒningom om­skapades till en sŠregen rysk lŠra.Ó(ibid sid 35). D. bšrjar ta del i denna revolution. Han hyser bara fšrakt fšr Trotskij, som representerar den gamla kommunismen. IstŠllet tyr han till Stalin. Efter att en tid ha varit sovjetisk diplomat gŒr han omkring 1930 i landsflykt, och skriver 1931 en biografi šver Stalin. Men trots att han lŠmnat Sovjet hyser han fortfarande djup beundran fšr Stalin, den ӊkte ryssenÓ. D. fortsatta utveckling Šr betecknande: Han blir nazist. 1933 skriver han en bio­grafi šver Hitler, lika beundrande i tonen som den šver Stalin. Den gavs ut i Sverige pŒ Svea Rikes fšrlag, milt sagt ÓkŠnt fšr sin reaktionŠra utgivningspolitikÓ. Det Šr nŠmligen nazistpartiets fšrlag. Samma fšrlag ger tvŒ Œr senare (1935) ut D.:s nŠsta bok: ÓMŠnniskor och gŠrningarÓ, en essŠsamling. Vi saxar nŒgra. rubriker: ÓFrŒn Trotskys barndomsŒr,Ó ÓDen judiska imperialismens politiska felÓ, ÓOm anti-semitismenÓ, Ó Till den judiska imperialismens psyko­logiÓ. Rysk nationalist, kontrarevolutionŠr, stalinist, nazist och antisemit: det Šr en mŠrklig karriŠr, denne man gjort. Och honom stŠller Gnistan fšre ÓantikommunistiskaÓ historiker som Isaac Deutscher (!!!) €r man inte inne pŒ farliga vŠgar?

Vad gŠllde Lenins Ósista stridÓ?

Gnistans grundsats Šr att Lenins Ósista stridÓ gŠllde partiets enhet. Detta varieras med en nŠstan tršttande entonighet šverallt i artikeln. Vi finner den formuleringen vŠl mystifierande. Lenins sista strid gŠllde, dŒ som alltid, utformandet av en riktig politik, en politik som kunde švervinna sovjetstatens motsŠttningar och sŠkra dess bestŒnd och vŠrldsrevolutionens utbredning. Det Šr med detta kriterium som Lenin under sin sista tid granskar Stalins politik. Och han tinner att den inte hŒller mŒttet.

 

Vi kan inte hŠr ge den fullstŠndiga beskrivningen av denna oerhšrt viktiga epok i Sovjets ut­veckling: fšr detta skulle det krŠvas en hel volym. Vi skall ta ut nŒgra element ur striden, vilka belyser dess allmŠnna inriktning. Vi fŒr nšja oss med att ta upp frŒgan om nationalitetspolitiken (sŠrskilt i Georgien) och byrŒkratin.

Den georgiska frŒgan

Georgien, som styrdes av en mensjevikisk regering, eršvrades 1921 genom en samordnad aktion frŒn Ršda armŽn och de georgiska bolsjevikerna Men det uppstod snart en konflikt mellan tendenserna till sammanslagning av Georgien med Ryssland och kraven pŒ nationell sjŠlv­bestŠmmanderŠtt. Konflikten mildrades inte precis av de otaktiska ŒtgŠrder som Ordjonikidze och Stalin vidtog. En kommittŽ tillsattes, vilken leddes av Stalin (som var folkkommissarie i nationalitetsfrŒgor) och som skulle sška finna en lšsning.

 

Stalin utarbetade ett projekt som skulle ge de icke-ryska omrŒdena status som Óautonoma repu­blikerÓ inom Sovjetstaten. (1) Fšrslaget vŠckte ingen stšrre entusiasm, minst av allt i Georgien, dŠr den mottogs direkt negativt. Men de georgiska kommunisternas opposition negligerades totalt av Ordjonikidze och Stalin, som istŠllet sškte tvinga igenom fšrslaget via den byrŒkratiska apparaten. Utan att ens lŒta fšrslaget diskuteras, fšrklarade Stalin fšr de georgiska kommunis­terna att detta hade bindande kraft.

 

1 slutet av september 1922 fick Lenin se handlingarna i den georgiska frŒgan (av Stalin). Han reagerade omedelbart. ÓStalin har en smula fšr brŒttomÓ skrev han sarkastiskt till Kamenev den 26/9. Och han fortsŠtter med att berŠtta att Stalin tvingats gšra en eftergift: ordet ÓanslutningÓ i fšrsta paragrafen har ersatts med Óunion medÓ. Lenin fortsŠtter: ÓJag hoppas att innebšrden i denna eftergift Šr klar: vi erkŠnner lika rŠttigheter fšr Ukrainas socialistiska sovjetrepublik och ingŒr pŒ lika villkor med den i en ny Union, en ny Federation, nŠmligen ÓUnionen av Europas och Asiens sovjetrepubliker.Ó (2)

 

Lenin fšreslŒr en rad andra principiella fšrŠndringar i Stalins fšrslag. Han anser att detta fšrslag inte ger uttryck fšr jŠmlikheten mellan staterna, utan tvŠrtom kan innebŠra ett fšrtryck av de icke-ryska nationaliteterna.

 

Stalin blir mycket irriterad šver Lenins inblandning. Han ignorerar fšrst Lenins fšrslag och nŠr han till slut delger det till de andra medlemmarna i politbyrŒn, sŠger han hŒnfullt att Lenin har en Óaning fšr brŒttomÓ och att han Šr ÓnationalliberalistÓ (!) och dŠrigenom uppmuntrar den ÓseparatistiskaÓ verksamheten.(3)

 

NŒgra veckor senare (6/10) sŠnder Lenin ett nytt brev till Kamenev. Han sŠger dŠr: ÓJag fšr­klarar krig, inte ett litet krig, utan ett krig pŒ liv och dšd mot den storryska chauvinismen. SŒ snart jag blivit av med min onda tand, kommer jag att slita denna chauvinism i stycken med alla mina friska tŠnder,Ó (cit. efter Lewin, s.65)

 

Stalin tvingas ge vika och acceptera Lenins fšrslag. En ny kommission tillsŠtts. DŠrmed tror Lenin att frŒgan Šr lšst, och han stŠller sig mycket kritisk mot georgiernas fortsatta klagomŒl. Han litar fšr tillfŠllet pŒ Stalins och Ordjonikidzes redogšrelser.

 

Men i nov. 1922 bšrjar Lenin bli skeptisk mot Stalins politik. Han fŒr nya informationer om att Ordjonikidze anvŠnt hot mot kommunisterna i Georgien, och att de centrala organen upptrŠder pŒ ett allmŠnt chauvinistiskt sŠtt. Han sŠnder sin medarbetare Rykov till Georgien fšr en under­sškning av fšrhŒllandena pŒ platsen. Denne Œterkommer i december, och avlŠmnar en rapport som ytterligare škar Lenins misstŠnksamhet mot Stalin. NŠr Lenin skriver sitt fšrsta Óbrev till kongressenÓ (23 dec. 1922) Šr han Šnnu inte klar šver frŒgan. Han uttrycker misstŠnksamhet mot Stalin, men inte mer: ÓEfter att ha blivit generalsekreterare har kamrat Stalin i sin hand kon­centrerat en grŠnslšs makt, och jag Šr inte sŠker pŒ att han alltid kommer att kunna tillrŠckligt varsamt bruka denna makt.Ó (15)

 

Men den 4 jan. 1923 skriver han ett tillŠgg: ÓStalin Šr alltfšr grov och denna brist, som Šr fullt tolerabel i vŒr mitt och i relationerna mellan oss kommunister, kan inte tolereras hos en general­sekreterare.Ó DŠrefter fšreslŒr Lenin att Stalin avsŠtts (21).

 

Gnistan drar av detta slutsatsen att Lenin blivit arg fšr att Stalin fšrolŠmpat Krupskaja. Det Šr verkligen att reducera Lenins politiska tŠnkande till en psykologistisk nivŒ! Och det strider dess­utom mot texten. Det stŒr ju uttryckligen att Stalins fel Šr uthŠrdliga Ómellan oss kommunisterÓ. Eller menar Gnistan att Krupskaja inte var kommunist?

 

Orsaken till Lenins omkastning (eller snarare: skŠrpning) Šr det faktum att han fŒtt klarhet i den georgiska frŒgan. De sista dagarna i december gšr han anteckningar om nationalitetsfrŒgan. (19) Han har kommit underfund med att Stalins politik i nationalitetsfrŒgan innebŠr ett Œterupplivande av den gamla ryska chauvinismen. Och Lenin fruktar denna. Den Šr ett hot mot sjŠlva sovjet­statens existens, och fšr dess fšrtroende bland de revolutionŠra krafterna i vŠrlden. ÓDet rŒder inget tvivel om att det obetydliga procenttalet sovjetiska och sovjetiserade arbetare kommer att drunkna i detta hav av chauvinistiskt storryskt avskum som en fluga i mjšlken.Ó Och han fort­sŠtter: ÓJag tror att Stalins jŠktande och hans administreringsmani hŠr har spelat en šdesdiger roll och likasŒ hans fšrbittring mot den škŠnda ÕsocialnationalismenÕÓ.

 

Detta leder Lenin till den viktiga frŒgan om Óhur internationalismen skall uppfattasÓ. Och hŠr ger han Stalin – och Gnistan – en lektion i proletŠr internationalism: ÓMan mŒste skilja mellan nationalismen hos en fšrtryckarnation och nationalismen hos en fšrtryckt nation, nationalismen hos en stor nation och nationalismen hos en liten nationÓ – ÓDen som inte fšrstŒtt detta, han har inte fšrstŒtt den verkliga proletŠra instŠllningen till nationalitetsfrŒgan, han har i grund och botten stannat kvar pŒ den smŒborgerliga stŒndpunkten och kan dŠrfšr inte undgŒ att ideligen glida ned till den borgerliga stŒndpunkten.Ó – ÓDet politiska ansvaret fšr hela denna sant storryska nationalistiska kampanj bšr givetvis lŠggas pŒ Stalin och Dzerzjinskij.Ó

Det Šr sannerligen klart sprŒk! Fšrsšk bortfšrklara detta, Gnistan!

 

Lenin begŠr att fŒ handlingarna i frŒgan frŒn Stalin och Ordjonikidze. Dessa fšrsinkas, och Stalin finner det onšdigt att delge Lenin information i Ólšpande Šrenden.Ó ÓNationalitetsfrŒgan skulle alltsŒ vara en lšpande angelŠgenhet!Ó kommenterar Lenin spydigt. Han tillsŠtter en egen kommission fšr undersškning och lŒter ocksŒ sprida fšljande meddelande: ÓDirektiv frŒn Vladimir Iljitj: gšr infšr Stoltz en anspelning pŒ att han (V.I.) Šr pŒ den svages sida. LŒt fšrstŒ hos nŒgon av de fšrorŠttade att han tar deras parti.Ó (citerat efter Lewin, s.103)

 

DŠrmed hade Lenin definitivt valt sida. Han anser georgierna vara fšrorŠttade, och som alltid stŒr han pŒ de svages sida. Lenin beslutar utarbeta ett memorandum till den fšrestŒende kongressen. Han kŠnner att krafterna sviktar och vet inte om han Šr i stŒnd att nŠrvara vid kongressen. Han vŠnder sig till Trotskij: ÓJag ber Er entrŠget att Œtaga Er fšrsvaret av den georgiska affŠren i Partiets centralkommittŽ. Denna affŠr Šr just nu utsatt fšr Stalins och Dzerzjinskijs ÓfšrfšljelseÓ och jag kan inte lita pŒ deras opartiskhet - det Šr snarare tvŠrtom. Om Ni samtycker till att Œtaga Er fšrsvaret kommer jag att kŠnna mig lugn...Ó Dagen dŠrpŒ sŠnder han ett meddelande till Stalin och bryter alla personliga fšrbindelser med denne. [hŠr har KA misstagit sig en smula, se fšljande not] (30)

 

Samma dag sŠnder han ett meddelande till de georgiska kommunisterna: ÓJag Šr med Er av hela mitt hjŠrta. DŒ jag fŒtt avsmak fšr Ordjonikidzes ohyfsade sŠtt och Stalins och Djerzjinskijs šverseende med detta, fšrbereder jag nu anteckningar och ett tal fšr Er.Ó (28)

 

ÓVladimir Iljitj fšrbereder en bomb mot StalinÓ fšrklarar Lenins sekreterare Gliasser fšr Trotskij. Men bomben briserar aldrig. Dagen efter drabbas Lenin av ett svŒrt anfall, han fšrlorar fšr alltid talfšrmŒgan.

 

Lenins kritik av Stalins och hans anhŠngares politik i Georgien Šr utomordentligt klargšrande. Den visar hur Stalin var bšjd fšr att tillgripa administrativa pŒtryckningsmedel fšr att lšsa en politisk konflikt. IstŠllet fšr att arbeta efter marxistiska principer var Stalin endast intresserad av att sŠtta sig pŒ den byrŒkratiska apparaten och trycka ned de klagande. Utan att blinka ger Gnistan Stalin rŠtt i denna frŒga och talar fšraktfullt om de Ógeorgiska separatisternaÓ. Kan inte Gnistan lŠra sig skilja mellan Óde fšrtryckande folkens nationalism och de fšrtrycktas nationalismÓ? Det var de storryska dragen i Stalins politik som gjorde Dmitrievsky sŒ hŠnfšrd. Men varfšr tŠnder Gnistan pŒ denna nationalism?

ByrŒkratin

Den georgiska frŒgan Šr en del i en stšrre frŒga, den om den framvŠxande byrŒkratin i Sovjet­unionen. I sina anteckningar hade Lenin just klagat šver Stalins byrŒkratiska tillvŠgagŒngssŠtt, och talat om hur oerhšrt farlig denna var. I bšrjan av december inbjuds Trotskij till ett samtal med Lenin. Denne fšreslŒr att de bildar Óett block mot byrŒkratinÓ. Trotskij samtycker, och fšrklarar att man mŒste bšrja med att bekŠmpa byrŒkratin inom partiet. Lenin bšrjar skaffa informationer om detta. Stalin blir orolig. Lenins sekreterare Fotieva antecknar 30 jan. 1922 i ÓDagbokenÓ: ÓStalin frŒgade om jag inte berŠttar fšr mycket fšr Vladimir Iljitj. Hur kan han veta vad som hŠnder? Hans artikel om Arbetar- och Bondeinspektionen visar t.ex. att han kŠnner till vissa omstŠndigheter.Ó

 

Stalins klagomŒl gŠllde hŠr artikeln ÓHur vi bšr reorganisera Arbetar- och BondeinspektionenÓ (24), vilken sedan fšljdes av ÓHellre mindre men bŠttreÓ – en av Lenins intressantaste artiklar. (25).

 

Arbetar- och bondeinspektionen (Rabkrin) var en skapelse av Lenin, som via den hoppats att kunna hŒlla byrŒkratin inom fšrnuftiga grŠnser. Tanken var att denna kommission som bestod av arbetare och bšnder skulle švervaka byrŒkratin och se till att denna inte fick švermakt šver par­tiet och staten. Rabkrin leddes av Stalin. Men resultatet blev det motsatta: Rabkrin blev en verk­lig hŠrd fšr byrŒkratin. Den bestod snart av 12 000 tjŠnstemŠn, varav fŒ var verkliga arbetare och bšnder. IstŠllet Œts denna byrŒkratins kontrollkommission upp av den framvŠxande byrŒkratin.

 

I ÓHellre mindre men bŠttreÓ angriper Lenin denna utveckling och dŠrigenom indirekt Šven Stalin. Artikeln utgšr ett utomordentligt kraftigt angrepp och de utpekade kŠnde ocksŒ faran. NŠr Lenin sŠnde artikeln till ÓPravdaÓ fšr publicering (10 febr.) sškte man dŠrfšr neutralisera den byrŒkratiskt. Fšrst sškte man fšrdršja dess publicering, sedan fšreslog man att den skulle tryckas i ett sŠrskilt nummer av ÓPravdaÓ, vilket skulle visas fšr Lenin; dŠrefter skulle artikeln lyftas ur tidningen och denna distribueras! Denna fullstŠndigt vansinniga plan genomfšrdes dock aldrig pŒ grund av Trotskijs, Zinovievs och Kamenevs motstŒnd. Den 4 mars – nŠstan en mŒnad fšrsenat – publicerades artikeln i ÓPravdaÓ.

 

I artikeln gšr Lenin till en bšrjan upp rŠkningen med de som Óhar en smula fšr brŒttomÓ an­griper i fšrbifarten de som Óorerar om proletŠr kulturÓ (nŒgot fšr PA att tŠnka pŒ). Han fšreslŒr en administrativ omorganisation, som kan sŠkra den proletŠra regimens existens. ÓVi stŒr sŒ­lunda infšr frŒgan: skall vi med vŒra mindre och mycket smŒ bondejordbruk, med det fšr­šdel­sens tillstŒnd, som rŒder hos oss, kunna hŒlla ut tills de vŠsteuropeiska kapitalistiska lŠnderna slutfšrt sin utveckling till socialism?Ó ÓVi mŒste hŒlla utÓ Det Šr Lenins stridsrop. Den tanken Šr raka motsatsen till Stalins Ósocialism i ett land.Ó

 

Lenins sista strid gŠllde inte bara Stalin, och minst av allt Stalin som individ. Den gŠllde kampen mot byrŒkratin och den storryska nationalismen, och hŠr kom Stalin in som den personifierade gestalten fšr dessa egenskaper. Det Šr krafter Lenin bekŠmpar pŒ sin sjukbŠdd. Det Šr dessa krafter VŠnsteroppositionen bekŠmpar 1923-27. Sedan dess har stalinismen bemŠktigat sig Sovjet totalt, infšrt en fruktansvŠrd byrŒkratisk struktur, och framtvingat ett stillestŒnd i den revolutionŠra kampen. Marxismen, den vetenskapliga socialismen, har i Stalinisternas hŠnder fšrvanskats till en sliskig, fnaskig religion, tom pŒ innehŒll och kraft. VŒr kamp gŠller: mot imperialismen och fšr socialismen och fšr den proletŠra demokratin, mot dogmatismen och fšr den revolutionŠra marxismen, den vetenskapliga socialismen.

Dokumentsamling

Vi har, som nŠmns i texten, endast kunnat ge en kart skiss av hŠndelsefšrloppet under Lenins sista levnadsŒr, och om den oerhšrt viktiga kamp som dŒ inleddes. Fšr att underlŠtta lŠsarens fortsatta intrŠngande i denna tids historia, har vi sammanstŠllt en fšrteckning šver var man finna de dokument det gŠller. Listan kan inte gšra ansprŒk pŒ att vara fullstŠndig, men vi tror att vi fŒtt med det mesta. Vad som frŠmst saknas hŠr, Œr den ÓDagbokÓ Lewin ofta hŠnvisar till. Denna finns, sŒvitt vi vet, inte pŒ svenska. LŠsaren hŠnvisas till ÓCahiers du monde russe et soviŽtiqueÓ nr VII-2, april-juni 1967. Vi skall senare fšrsška presentera en šversŠttning av detta uppenbart mycket intressanta dokument fšr vŒra lŠsare.

 

De hŠnvisningar som gšrs till Trotskij gŠller dennes ÓDet verkliga lŠget i RysslandÓ (1929), som innehŒller de dokument Trotskij, hade kŠnnedom om, och dessutom en bra redogšrelse fšr hela denna strid mellan VŠnsteroppositionen och den stalinistiska byrŒkratin.

 

Den som vill studera dessa frŒgor hŠnvisas dessutom till Deutschers biografier šver Stalin och Trotskij, samt naturligtvis Lewins bok.

 

1922

(1)     sept          Stalins s.k. autonomiseringsprojekt. Lewin, s. 149-150

 

(2)     26/9          Lenins anmŠrkningar till Stalins projekt och hans fšrslag till SSSR:s bildande. (Brev till Kamenev). Lewin, s. 151-153. Trotskij, s. 206-07.

 

(3)                     Stalins svar pŒ Lenins fšrslag. Trotskij, s. 207-08.

 

(4)     6/10         Fšrslag understŠllt CentralkommittŽn den 6 oktober 1922 sammanstŠllt av Stalin i betraktande av Lenins Šndringsfšrslag. Lewin, s.154-155.

 

(5)                      Brev frŠn Lenin angŒende utrikeshandeln.

(6)                     Stalins Œsikt on Lenins brev av den 13/10

 

(7)     13/11        Lenin: Fem Œrs rysk revolution och vŠrldsrevolutionens perspektiv. Tal vid Kominterns fjŠrde kongress. Valda verk II:2, s. 727-744.

 

(8)     4/12         Lenin: Notiser till frŒgan om uppgifterna fšr vŒr delegation i Haag. Valda verk II:2, s.74- ¥749.

 

(9)     12/12        Brev frŒn Lenin till Frumkin o.a. om monopolet šver utrikeshandeln. Trotskij, s. 199-200.

(10)   12/12        Brev frŒn Lenin till Trotskij om utrikeshandelsmonopolet. Trotskij, s. 200-201

 

(11)   15/12        Brev frŒn Lenin till Trotskij. Trotskij, s. 201–202.

 

(12)   21/12        Brev frŠn Lenin till Trotskij, Trotskijs. 202–03.

 

(13)   23/12        Brev frŒn Krupskaja till Kamenev ršrande Stalins uppfšrande gentemot henne. Lewin, s. 157.

 

(14)   24/12        PolitbyrŒn tillŒter Lenin att diktera. Lewin, s. 158

 

(15)   23-26/12  Lenin: Brev till kongressen. Valda verk II:2 s.750–756.

 

(16)   27(28)/12 Arbetsplan dikterad av Lenin. Lewin, s. 159

 

(17)   27-29/12  Lenin: Om att tillerkŠnna statsplanekommissionen lagstiftande funktioner. Valda verk II:2 s.757–762.

 

(18)   29/12        Lenin: Till avsnittet om utškning av CentralkommittŽns medlemsantal. Valda verk II:2, s. 763–C4.

 

(19)   30-31/12  Lenin: Till frŒgan om nationaliteterna eller om ÓautonomiseringenÓ. Valda verk II:2, s.763–772

 

1923

(20)   2/1          Lenin: Dagboksblad. Valda verk II:2 s. 773–779.

 

(21)   4/1          Lenin: TillŠgg till. brevet av den 24/12 1922. Valda verk II: 2, s.753–34.

 

(22)   4/1-6/1    Lenin: Om kooperationen. Valda verk II:2 s.780–89.

 

(23)   16-17/1    Lenin: Om vŒr revolution. Valda verk II: 2, s.790–94.

 

(24)   23/1          Lenin: Hur vi bšr reorganisera Arbetar- och bondekommissionen. Valda verk II:2, s. 795–801.

 

(25)   10/2          Lenin: Hellre mindre men bŠttre. Valda verk II:2, s.801–21. Lewin s. 162–80.

 

(26)   5/3          Brev frŒn Lenin till Trotskij om den georgiska frŒgan. Trotskij s. 210.

 

(27)   5/3          Meddelande frŒn M. Volodtjiva till Trotskij, Trotskij, s.210.

 

(28)   6/3          Brev frŒn Lenin till Mdivani m. fl. Trotskij, s. 211.

 

(29)   16/3          Brev frŒn L. Fotieva till Kamenev. Trotskij, s.211–12.

 

(30)   5/3          Brev frŒn Lenin till Stalin. Trotskij s. 218. KA:s version Šr inte riktigt korrekt, Lenin bršt inte fšrbindelsen, utan hotade gšra detta. Lenin skrev: Ó É DŠrfšr ber jag Er švervŠga om Ni Šr beredd att ta tillbaka det sagda och be om ursŠkt, eller om Ni fšredrar att bryta vŒra fšrbindelser.Ó

 

(31)   16/4.         Brev frŒn Fotieva till Kamenev om Trotskijs fšrsvar av georgierna. Lewin s. 160–161


Bilagor

Gnistan 10/69: SANNINGEN OM LENINS "TESTAMENTE"

 

PŒ KFML:s sympatisšrcirklar frŒgar kamrater ofta vem Trotskij var och vilken politik han stod fšr. €ven fšrhŒllandet mellan Lenin och Stalin, de historiska erfarenheterna av prole­tariatets diktatur i Sovjet och kamrat Stalins roll under denna period Šr frŒgor som mŒnga vill diskutera i anslutning till frŒgan om Trotskij.

Inga Œsikter, inte ens de oriktiga, faller frŒn skyarna utan uppstŒr i vŒr samhŠlleliga verksam­het, bl a i kampen mellan klasserna. DŠrfšr Šr det ingen tillfŠllighet att dessa frŒgor sŒ ofta tas upp just nu. Det Šr lika lite en tillfŠllighet som att den trotskijstiska ršrelsen alltid haft sitt centrum i vŠrldsreaktionens bastion USA och alltid varit ovanligt penningstark; att den trotskijstiska ršrelsen i Frankrike var den enda ÈrevolutionŠraÈ riktning som inte fšrbjšds efter Majrevolten; att en škŠnd kvasiradikal, RenŽ Coeckelberghs, kommer hit frŒn trotskijs­ternas europeiska centrum i Bryssel med 100.000:- pŒ fickan fšr att i Sverige, pŒ svenska, utge bšcker av Trotskij och andra trotskijster; att en pŒkostad trotskijstisk tidskrift (FjŠrde Internationalen) kommer ut lagom till 1 maj; att Ord&Bild plštsligt bšrjar publicera artiklar av och om Trotskij och andra trotskijster; att Aftonbladet i sina recensioner hšjer Partisan­fšrlagets trotskijutgŒvor till skyarna; att VUF bšrjar orientera sig Œt trotskijsmen; att Dagens Nyheter och Aftonbladet i artikel efter artikel gŒr till hŠftiga angrepp pŒ proletariatets diktatur i Sovjet och kamrat Stalin utifrŒn en trotskijstisk stŒndpunkt.

 

Vi ska inte nšja oss med den sjŠlvklara slutsatsen av dessa fakta utan ta upp frŒgan konkret och till att bšrja med i anslutning till en nyligen utkommen bok av MoshŽ Lewin: Lenins sista strid, som behandlar fšrhŒllandet mellan Lenin, Stalin och Trotskij under Lenins sista Œr.

MoshŽ Lewin bjuder bara pŒ gammal skŒpmat

Lewin har, sedan han lŠmnade Sovjet, varit verksam vid flera kŠnda antikommunistiska forsk­ningscentra: det av CIA ledda Ryska Institutet vid Columbia-universitetet i USA, dŠr Šven Herbert Marcuse arbetat, Centrum fšr rysk och šsteuropeisk forskning vid Birmingham­universitetet i England osv. Boken, som ursprungligen skrevs pŒ franska, har fšrvŒnansvŠrt snabbt šversatts till andra sprŒk: till engelska 1968 och pŒ vŒren 1969 till svenska; utgiven i pocket hos GEBERS (kŠnt fšr sin reaktionŠra utgivningspolitik).

 

Lewin vill gšra gŠllande att boken bygger pŒ i huvudsak tidigare ej publicerat material. Det Šr inte sant. Allt vŠsentligt har tidigare funnits att tillgŒ sŒvŠl i de kapitalistiska lŠnderna som Sovjetunionen (se t ex den i Sovjet pŒ 30-talet utgivna och till svenska šversatta Stalin­biografin av Dmitrievsky). Inte heller Šr Lewins version av hŠndelserna ny. Den har till fšr­bannelse Šltats av trotskijsterna sedan mitten pŒ 20-talet, vilket inte gjort den mindre lšgn­aktig. Lewin tuggar bara om vad alla professionella antikommunistiska historiker (exempelvis Louis Fischer, Robert Payne, Isaac Deutscher, Isaac Don Lewin, E H Carr m fl) alltid sagt, att Lenins Èsista stridÈ var en strid mot Stalin.

Vad gŠllde Lenins sista strid?

Men Lenins Èsista stridÈ var en strid fšr partiets enhet. Genom sin sjukdom (Œderfšrkalkning), var Lenin dŒligt rustad fšr denna kamp. Sedan hšsten 1921 plŒgades han av svŒr huvudvŠrk och tillstŒndet fšrsŠmrades obevekligen. Allt oftare tvingades han ut pŒ landet fšr att vila. Som med­lem av partiets bŒda ledande or gan, politbyrŒn och organisationsbyrŒn, var Stalin vid dessa till­fŠllen sjŠlvskriven ansvarig ledare. PŒ partiets 11:e kongress, i slutet av mars 1922, valdes Stalin, pŒ Lenins fšrslag, till generalsekreterare i CentralkommittŽn. HŠrigenom utsŒgs han till Lenins eftertrŠdare. Lenin drabbades av en fšrsta hjŠrnblšdning strax efter kongressen. En svŒr tid fšljde under vilken han fšrde en hŒrd kamp mot sin sjukdom och fšr att kunna ta del i det politiska arbetet.

 

De organisatoriska uppgifter som partiet och staten stod infšr vid inbšrdes- och interventions-krigets slut 1921 var oerhšrda. Det jŠste alltjŠmt bland bšnderna. Ekonomin var ett enda kaos. Och arbetarklassen, revolutionens fšrtrupp, hade fšrlorat mŒnga av sina bŠsta medlemmar i kriget, varfšr betydelsen av ett starkt och enat parti var sŠrskilt stor just dŒ.

Tre stridande grupper fanns inom partiet

Men inom partiet kŠmpade tre mer eller mindre vŠlavgrŠnsade grupperingar: en marxist-leninistisk under Lenin och Stalin, vars kŠrna bestod av de som tillhšrt bolsjevikpartiet fšre revolutionsŒret; en ÈvŠnsterÈ-opportunistisk kring Trotskij, vars kŠrna bestod av ÈmensjrajontsÈ-gruppen, som han bildade 1913 och tillsammans med vilken han fick intrŠde i partiet vid dess sjŠtte kongress pŒ sommaren 1917, och en hšgeropportunistisk under Sinovjevs och Kamenjevs ledning.

 

Redan i april 1921 fšrbjšds, pŒ Lenins uttryckliga begŠran, bildandet av fraktioner inom partiet och CentralkommittŽn erhšll rŠtt att ur partiet utesluta medlemmar som gjort sig skyldiga till fraktionsverksamhet.

 

Genom sin enastŒende duglighet och i hela partiet erkŠnda auktoritet kunde Lenin, dŒ han Šnnu var frisk, hŒlla samman partiet kring en marxist-leninistisk linje trots oenigheten i mŒnga enskilda frŒgor. Lenin hade fšreslagit Stalin till sin eftertrŠdare enŠr Stalin stod fšr en marxist-leninistisk linje och dessutom besatt en stor organisatorisk fšrmŒga. Men han var Šnnu inte sŠker pŒ om Stalins hade den auktoritet och det inflytande inom partiet som krŠvdes fšr att hŒlla det samman mot Trotskijgruppens och Sinovjev-Kamenevgruppens splittringsverksamhet.

Trotskijsternas intriger mot Stalin gŠllde partiet

Lenin var efter insjuknandet, av sina lŠkare, fšrbjuden att arbeta mer Šn ett par timmar per dag i genomsnitt. Han hade dŠrfšr smŒ mšjligheter att fŒ en riktig bild av lŠget i partiet och staten. Detta utnyttjade Trotskijgruppen i sina intriger fšr att fŒ bort Stalin som generalsekreterare.

 

Stalins ŒtgŠrder mot de georgiska separatisterna, vilka var Trotskijs vŠnner och anhŠngare, gav Trotskijgruppen den chans de vŠntat pŒ. Saken framstŠlldes fšr Lenin (dock inte av Trotskij sjŠlv, som hela tiden hšll sig i kulisserna, utan av Lenins sekreterare vilka var sympatisšrer till Trotskij) som om Stalin hand, lat egenmŠktigt, splittrat partiet och bedragit honom med lšgnaktig information.

 

Lenin erhšll nŒgra ÈdokumentÈ av vilka det framgick att Stalin skulle fšrbereda den fšrestŒende kongressen enligt eget gottfinnande och starkt favorisera marxistleninisterna. De betjŠnade sig ocksŒ flitigt av Krupskaja, Lenins hustru, och inprŠntade i henne att hon stŠndigt mŒste underrŠtta Lenin om sakernas lŠge dŒ Stalin annars skulle tillgripa hela makten och splittra partiet. Hon ringde dŠrfšr oupphšrligt till Stalin och fordrade information och fšrklaringar fšr Lenin. Stalin uppršrdes šver detta smŒaktiga fšrmyndarskap, som han trodde tillkommit pŒ Krupskajas eget initiativ; upptrŠdde ibland ofšrsynt mot henne och lŠmnade ibland hennes fšrfrŒgningar obesvarade (dŠrav Lenins kritik mot Stalin fšr dennes bryskhet och. bristande tŒlamod i Brev till kongressen; mer om det nedan).

Lenins brev till partikongressen

Lenin, som tycks ha trott pŒ den information han erhšll, fruktade en fšrestŒende splittring av partiet och staten. Hans krafter var vid det laget nŠstan uttšmda, han blev allvarligt bekymrad. Det hela resulterade i att han dikterade ett Brev till kongressen dŠr han den att švervŠga frŒgan om en ny generalsekreterare. Kort efterŒt fick Lenin en ny hjŠrnblšdning, som betydde slutet pŒ hans politiskt verksamma liv.

 

Under tiden kom Stalin frŒn en sjukledighet som Trotskijgruppen utnyttjat fšr sitt intrig­makeri. Historien rullades upp och Stalin hotade med att dra upp den infšr den kommande kongressen. DŒ retirerade intrigšrerna pŒ alla fronter. Alla brev som Lenin skrivit, med ut­gŒngspunkt frŒn de falska beskyllningarna mot Stalin ŒterlŠmnades utom det som behandlade nyval av generalsekreterare. Stalin begŠrde att detta skulle lŠsas upp fšr kongressen vilken sedan skulle ta stŠllning till frŒgan. Vid de tvŒ fšljande kongresserna stŠllde Stalin sin plats till fšrfogande, men kongressen Œtervalde honom. €ven Trotskij ršstade fšr honom.

MoshŽ Lewin citerar falskt

Lenins Brev till kongressen (det som borgarna brukar kalla Lenins testamente) har alltid varit trotskijsternas favoritvapen. Men Lewin nšjer sig, i den ovannŠmnda boken, inte bara med att, som dessa herrar brukar, placera in det i ett totalt felaktigt sammanhang, utan citerar dessutom falskt ur det. Enligt Lewin skulle Lenin skrivit: ÈDŠrfšr fšreslŒr jag kamraterna att finna (vŒr kurs) ett sŠtt att fšrflytta Stalin frŒn denna post och istŠllet tillsŠtta nŒgon annan man, som i alla avseenden skiljer sig frŒn Stalin (vŒr kurs) – nŠmligen mer tŒlig, mer lojal, mer hšvlig.È Men i Lenins brev stŒr det helt annorlunda: ÈDŠrfšr fšreslŒr jag kamraterna att švervŠga (vŒr kurs) ett sŠtt att fšrflytta Stalin frŒn denna post och till den utse en annan person, som Šr šverlŠgsen kamrat Stalin bara i ett avseende, (vŒr kurs) nŠmligen att han Šr tolerantare . . .È (Lenin: Valda verk 11-2 sid 754). Lenin skrev alltsŒ inte att Stalin skulle avsŠttas utan att kongressen skulle švervŠga frŒgan. Fšr det andra skulle kongressen, om den ansŒg att Stalin borde fšrflyttas, till generalsekreterare vŠlja, inte en person som i alla avseenden skilde sig frŒn Stalin. Lenin betraktade nŠmligen Stalins politiska linje som riktig, som marxist-leninistisk, och om nŒgon annan valdes skulle han skilja sig frŒn Stalin bara genom att vara mer tolerant osv. Att Trotskij inte kunde komma ifrŒga var helt klart; i ett tidigare brev hade Lenin slagit fast att Trotskij inte var att betrakta som en bolsjevik, dvs marxist-leninist (Valda verk 11-2 sid 753). NŒgon annan med Stalins politiska meriter kunde kongressen inte finna och han omvaldes med rekommendation att beakta Lenins kritik och bŠttra sig.

Varfšr tas trotskijsmen fram ur skrŠpkammaren?

Trotskijsmens intŒg i vŒrt land beror inte pŒ att den kan tjŠna den svenska arbetarklassen i dess kamp fšr socialismen. Dess plštsliga uppdykande beror naturligtvis tvŠrtom pŒ att reaktionŠrerna, de inhemska sŒvŠl som de internationellt verksamma, blivit skrŠmda av den marxist-leninistiska ršrelsens stora framgŒngar i Sverige. Till sin fšrskrŠckelse har de sett hur VPK och dess ungdomsfšrbund VUF Šr fullstŠndigt ofšrmšgna att dŠmma upp den revolutio­nŠra vŒgen eller styra in den i en ŒtervŠndsgrŠnd, dŠrfšr att de genom sin hŒrdnackade revisio­nistiska politik, gjort sig omšjliga i alla Šrliga klasskŠmpars šgon. Det behšvs dŠrfšr nŒgot ÈnyttÈ, nŒgot som Šr ÈvŠnsterÈ till formen men lika ruttet revisionistiskt till innehŒllet. Den rollen spelar i dag trotskijsmen bŠttre Šn nŒgon annan riktning. Men dessa fšrsšk kommer att misslyckas. I vŒrt land finns en stark och vŠxande marxist-leninistisk ršrelse med KFML i spetsen som har sina rštter, inte som trotskijsterna i Washington, i borgerliga tidningar och bokfšrlag, utan i den svenska arbetarklassen.

 

 


Stormklockan 4/5 -70: KFml behandlar trotskismen

 

I sin behandling av trotskismen har KFml visat en betydande nonchalans.

 

Vi anser grundlighet vara en nšdvŠndig del i arbetet med att avslšja alla former av revisionism och reformism. Utan grundlighet spelar vi folkets fiender i hŠnderna trots att motivet att utveckla den revolutionŠra ršrelsen Šr helt riktigt. Att KFml Šnnu inte efter ett halvŒr gjort sjŠlvkritik pŒ den nedan nŠmnda artikeln i Gnistan anser vi vara en allvarlig svaghet hos en revolutionŠr organisation.

 

Det gšr det nšdvŠndigt fšr oss att ta upp frŒgan. Inte fšr att visa oss ÈduktigaÈ och inte fšr att beskylla KFml fšr att vara trotskistiskt, utan fšr att leda den revolutionŠra ršrelsen framŒt i kampen fšr ett kommunistiskt parti och den proletŠra revolutionen.

 

I Gnistan nr 10/69 gick KFml till offensiv mot trotskismen under rubriken ÈSanningen om Lenins testamenteÈ.

 

Som marxist-leninister Šr vi naturligtvis šverens med KFml om det viktiga i att bekŠmpa de trotskistiska avvikelserna.

 

Men dŒ de trotskistiska avvikelserna Šr mycket farliga anser vi det viktigt med en grundlig analys och kritik av dessa. Gnistans redaktion har uppenbarligen inte fšrstŒtt den stora fara trotskismen utgšr fšr den kommunistiska ršrelsen, vilket har resulterat i allvarliga fel i artikeln ÈSanningen om Lenins testamenteÈ.

 

Artikeln var fylld av osanningar och felaktigheter. T.ex. att JCR (en fransk trotskistgrupp) inte fšrbjšds efter majrevolten, att VUF bšrjat orientera sig mot trotskismen, att fascisten Dmitrievskys stalinbiografi utgavs i Sovjetunionen pŒ 30-talet.

 

Osanningar gynnar alltid motstŒndaren. I det hŠr fallet kastade sig trotskisterna šver skrivmaskinen och bemštte – sjŠlvklart – lšgnaktigheterna i en stencilerad bulletin: ÈRevolutionŠr informationÈ.

 

Dessutom – och Šn vŠrre – kunde de pŒvisa att Gnistans skrivning var en nŠstan ordagrann avskrift ur fascisten Dmitrievskys Stalinbiografi (utgiven pŒ Bonniers 1931).

Dmitrievsky: ÈStalin Šr statenÈ

NŠr Gnistan anvŠnder D. som historiker undrar man om redaktionen verkligen delar hans syn pŒ Sovjetunionen under 20-talet, med Stalin i ledningen:

 

Ȁnnu fšr nŒgra Œr sedan var hans namn blott kŠnt av ett fŒtal. Nu sitter han osynlig och otillgŠnglig som en sann šsterlŠndsk despot bakom Kremls tjocka murar, och i sin nŠve hŒller han hundrasextio millioner mŠnniskoliv och en sjŠttedel av vŠrlden.

 

Han Šr sannolikt den mŠktigaste av alla nutida hŠrskare. Det finns intet land dŠr statsmakten Šr sŒ obegrŠnsad som i Stalins Ryssland. Staten Šr allt – folket intet. Och Stalin Šr staten.È

 

I D:s senare produktion ingick bl.a. en Hitlerbiografi utgiven pŒ nazistfšrlaget ÈSvea Rikes

fšrlagÈ.

 

Det finns flera rimliga fšrklaringar till att Gnistan tar fascistisk historieskrivning i sin tjŠnst,

 

1.     S (artikelfšrfattaren) har blivit lurad av en trotskist som ÈhjŠlptÈ honom med artikeln.

2.     S Šr trotskistisk agent i KFml och motarbetar den marxist-leninistiska ršrelsen genom att fšrse trotskisterna med ÈammunitionÈ.

3.     S har ytterst bristfŠlliga kunskaper i marxismen-leninismen och lŠst Dmitrievsky utan att reagera mot felaktigheterna.

4.     S har haft mycket brŒttom med artikeln, och har dŠrfšr bara lŠst delar av stalinbiografinÈ.

 

Ingen av dessa punkter utgšr nŒgot fšrsvar fšr Gnistans redaktion. €ven om MOTIVET att bekŠmpa trotskismen var bra, var RESULTATET dŒligt. Artikeln blev snarare en hjŠlp Œt Šn ett bevis mot, trotskismen.

Motivets och resultatets enhet.

MotsŠttningen mellan motiv och resultat behandlar Mao pŒ ett utmŠrkt sŠtt i ÈSkrifter i urvalÈ, sid 258:

 

ÈJag har redan behandlat den dialektisk-materialistiska Œsikten om motiv och resultat. Nu vill jag frŒga: €r inte frŒgan om resultatet, en frŒga om stŒndpunkten?

 

En person som handlar uteslutande pŒ grundval av sitt motiv och inte frŒgar efter vilket resultat hans handlande kommer att fŒ, Šr lik en doktor som bara ordinerar mediciner och inte bryr sig om hur mŒnga av hans patienter som dšr av dem. Eller ta ett politiskt parti som bara gšr uttalanden men inte bryr sig om huruvida de blir genomfšrda.

 

Det kan med skŠl frŒgas: €r detta en riktig stŒndpunkt? Och Šr avsikten hŠr god?

 

Misstag kan naturligtvis begŒs trots att resultatet švervŠgts pŒ fšrhand. Men Šr avsikten god, nŠr man fortsŠtter i samma gamla hjulspŒr sedan fakta visat att resultatet blir dŒligt?

 

DŒ vi bedšmer ett parti, eller en doktor, mŒste vi se till praktiken, till resultatet.

 

Detsamma gŠller dŒ vi bedšmer en fšrfattare. En person med verkligt goda avsikter mŒste ta resultatet i betraktande, sammanfatta erfarenheten och studera metoderna eller, i skapande arbete, studera uttryckstekniken.

 

En person med verkligt goda avsikter mŒste med stšrsta uppriktighet kritisera bristerna och felen i sitt eget arbete och vara besluten att rŠtta dem. Det Šr just dŠrfšr kommunisterna anvŠnder sjŠlvkritikens metod. Detta allena Šr den rŠtta stŒndpunkten, och endast under fšrloppet av dylikt allvarligt och ansvarigt praktiskt handlande Šr det mšjligt att steg fšr steg komma till fšrstŒelse av vad den riktiga. stŒndpunkten Šr och steg fšr steg fšrskaffa sig ett gott grepp om den. Den som inte i praktiken ršr sig i denna riktning, den som endast sjŠlvbelŒtet pŒstŒr att han ÈfšrstŒr rŠtt braÈ, han har i verkligheten inte begripit nŒgonting.È

Endast sanningen tjŠnar arbetarklassen

Som kommunist mŒste man vara mycket noggrann med vad man sŠger, skriver och gšr. En riktig proletŠr klasstŒndpunkt innebŠr att i fšrvŠg noga švervŠga resultaten av sina handlingar, och efterŒt anvŠnda sig av sjŠlvkritikens metod.

 

VŒr propaganda och agitation kan nŒ fšrtroende hos massorna endast om den prŠglas av sanningskŠrlek, klarhet och mŒlmedvetenhet. Om inte den principen Šr ledstjŠrnan kommer den kommunistiska ršrelsen att reduceras till en sekt, isolerad frŒn de arbetande massorna.