Respektera mötesfriheten

Jag gick i en demonstration i lördags, liksom många andra. Jag såg flera av mina vänner där. Vi ville protestera mot rasisterna och islamofoberna i SDL som besökte Malmö. Vi är många som är oroliga, vilket beror på Sverigedemokraternas framgångar, som vi ser som ett hot mot arbetarrörelsen.

Så vi gick i det demonstrationståg som fanns. Från Möllan ner till Stortorget. Arrangör var Skåne mot rasism, vilket lät tryggt och bra och väldigt brett. Det blev också en bra manifestation, i stort sett. Men när vi väl var på plats på Stortorget inträffade något märkligt, en mindre grupp började kasta rökbomber mot polisen och rev omkull ett avspärrningsstaket.

Nu var det hela snabbt över på några minuter och lugnet återvände. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det rörde sig om en liten isolerade grupp av hetlevrade ungdomar. Men det var värre än så, det handlade om arrangörerna till demonstrationen från Möllan, alltså den sammanslutning som kallar sig ”Skåne mot rasism”, som hade planerat det hela bak ryggen på oss som demonstrerade.

”Skåne mot rasism” är inte heller något brett nätverk, i själva verket består det av vissa så kallade autonoma. Vilket inte ska förväxlas med alla syndikalister och anarkister, jag blev i går under dagen kontaktad av någon som kallar sig just anarkist som förklarade att de inte är överens med ”Skåne mot rasism”. Han höll också med om det debattinlägg jag skrev i går: Smolk i anti-rasist-bägaren (bloggen Röda Malmö hade fler än 1 300 besök under gårdagen).

Jag känner mig lurad av arrangörerna och kommer i fortsättningen att passa mig noga för ”Skåne mot rasism”. Deras grundläggande idé är att skapa oroligheter, konfrontationer med polisen och att stoppa andras mötesarrangemang.

Det är en politisk linje som kan få förödande konsekvenser om den får hållas. Många människor, som vill protestera mot rasisterna, kommer att avhålla sig från att delta. Borgerliga massmedia kommer att få många anledningar att hetsa mot anti-rasisterna.

Men det värsta är vad en sådan politisk linje gör med oss själva. Vi som skulle bekämpa rasisterna och försvara demokratin blir förespråkare för en inskränkning av de demokratiska rättigheterna. Förvisso lever vi i en kapitalistisk demokrati där demokratin är underordnad klassintressen, men det finns också demokratiska fri- och rättigheter som arbetarrörelsen tillkämpat sig i det förflutna.

Till dessa hör mötesfriheten. Den ska vi värna om. Den gäller även för våra politiska motståndare. Det innebär att vi inte ska forcera avspärrningar, kasta saker på folk och att ”störa ut” deras möten eller att stoppa dessa. Däremot ska rasismen stoppas och blockeras. Det gör vi genom gediget och långsiktigt opinionsarbete. Också genom att massmobilisera till motdemonstrationer när så behövs. Men då krävs ett hundraprocentigt vakthållande om de demokratiska rättigheter vi har. Anti-rasism och försvar av demokratin ska gå hand i hand.
DSC05692

Rädda vården i Skåne!

Krisen som nedskärningarna har skapat i den skånska vården fortsätter men ingenting tyder på att nödvändiga resurser kommer att tillföras. Vårdpersonal och forskare vid universitetet har flera gånger larmat i media om hur allvarligt tillståndet är inom stora delar av sjukvården.
Dessa enskilda vittnesmål från olika kliniker är viktiga, men ett effektivt försvar av vården kräver att vi skapar oss en helhetsbild av situationen inom sjukvården. Syftet med Forum Rädda Vården är just att lägga grunden för ett bredare motstånd mot nedskärningarna. Tal av personal från några av de värst drabbade avdelningarna inleder mötet, därefter diskuterar vi hur försvaret av den skånska vården bäst organiseras. Diskussionen sammanfattas i konkreta krav som formuleras under forumet för att sedan överlämnas till regionstyrelsen.
Antalet deltagare på forumet avgör tyngden bakom våra krav. Vi hoppas att alla berörda kommer till mötet och delar med sig av erfarenheter eller tankar kring framtiden.

 

Varmt välkomna till jubileumsaulan klockan 17.00 tisdagen den 22 januari.

Nätverket Rädda Vården

Tisdag 22 januari kl 17 SUS Malmö i Jubileumsaulan, Jan Waldenströms gata 1

Gaza: Skurkstaten Israel fortsätter mörda

Israels vedervärdiga bombningar av Gaza har fortsatt mot ett mycket stort antal mål under natten. Antalet döda är nu ca 150 och över tusen har skadats. Många är kvinnor och barn. De israeliska företrädarnas prat om vapenvila var bara munväder.

Våra hjärtan blöder för alla civila”, uttalade Hillary Clinton men kunde inte undvika att hennes blodbesudlade huggtänder lyste fram. Det är USA som står bakom och backar upp den israeliska mördarmaskinen.

Israel inte bara uppför sig som en skurkstat, Israel är en skurkstat och har så varit från första början. Israel bildades genom folkfördrivning och terror mot den palestinska civilbefolkningen. Massakrer, våldtäkter och ockupation. Murar och illegala bosättningar. Över sextio år av övergrepp mot det palestinska folket.

Talet om att Israel ”försvarar sig” är löjeväckande. Det handlar om ett groteskt övervåld. Hur kan för övrigt en ockupant tala om ”försvar”? Kalla det vad som helst, men försvar är det inte fråga om. Det är palestinierna som försvarar sitt land.

Israel måste stoppa blockaden mot Gaza. Måste upphäva ockupationen. Utrymma olagliga bosättningar. Låta de fördrivna komma tillbaka till sitt land. Ersätta palestinierna för de hemska övergreppen. Israel måste bli ett normalt land med samma rättigheter för alla, oavsett etnisk bakgrund och religion.

http://rodamalmo.blogspot.se/2012/11/gaza-skurkstaten-israel-fortsatter-morda.html

 

Högersossar tryggt inlemmade i borgarsamhället

Klicka på bilden för att läsa pamfletten

Valberedningens förslag till LO-ordförande blir Karl-Petter Thorwaldsson. Det talas om att han har en bakgrund i Metall, dock inte som metallarbetare. Karl-Petter har varit ombudsman hela sitt liv. Först som SSU-ordförande, sedan ombudsman i Metall och ordförande för ABF och har alltid hållt sig på högerkanten.

Nästa LO-bas kommer att ha en inkomst som motsvarar snittlönen för 3,5 industriarbetare. Det nya lönesystemet har nu klubbats av LO:s representantskap. Det innebär att alla styrelsearvoden ska räknas av från lönen. Samtidigt höjs pensionsavsättningarna för LO-ledningen.

Det blir ett bra par av medelålders herrar det här. Stefan Löfvén som S-ordförande och Thorwaldsson som LO-ordförande. Väl rotade i det övre mutade skiktet av arbetarrörelsen. Tryggt inlemmade i borgarsamhället. Det blir inga äventyrliga vänstersvängar där inte. Bara förslag på hur kapitalismen kan stärkas och arbetarna hållas i schack.

Etc: Vad ska man säga om Östros?

Internationalen: Byggnads i strejk

Högern applåderar löneavtalen

Folkpartiledaren Jan Björklund, liksom diverse centerpartister, applåderar det ena löneavtalet efter det andra. Senaste gäller det nu Kommunals uppgörelse med SKL som också innehåller så kallade ”ungdomslöner” – vilket naturligtvis bara handlar om en lönesänkning. Ett genombrott för ungdomslönerna, säger Björklund.
Såväl Moderater som Socialdemokrater har inte velat ställa sig bakom kraven på sänkta ungdomslöner, men det är just dessa krafter som nu är i full färd med att genomföra dem i praktiken. Moderater på arbetsgivarsidan av förhandlingsbordet och sossar på toppositionerna inom facken.

För arbetsköparna handlar det självfallet om att få ned lönekostnaderna. Ungdomar anställs och i samma mån blir några andra överflödiga. Kapitalismen är i kris, någon expansion sker inte, arbetslösheten förblir lika hög. Personer ur reservarmén av arbetslösa byts ut – kostnaderna blir lägre.
Det här är gammal beprövad krispolitik. Den har aldrig fungerat – annat än som ett race mot botten. I den internationella konkurrensen följer andra kapitalägare efter och använder samma koncept. Effekten av lönesänkningen blir kortvarig när alla andra gör samma sak. Som ett brev på posten kommer kapitalisterna snart att ställa nya krav på att de anställda ska göra nya eftergifter när det gäller löner och anställningsvillkor.

Ungdomslöner, tillfälliga anställningar, påtvingade deltidarbeten, ökad användning av bemanningsföretag – se där några av de vapen som arbetsköparna använder sig av. Inget av detta kommer att lösa den kapitalistiska krisen, bara förvärra den på sikt.
Vinsterna har vuxit kraftigt på lönernas bekostnad. Men detta leder bara till mera spekulation. Vad som behövs är en offensiv politik från arbetarrörelsens sida för att bryta den negativa utvecklingen. Det behövs en omfördelning från de rika till vanligt folk, från privat lyxkonsumtion till satsningar på gemensam välfärd och grön omställning. Då skulle vi också få jobb – för både unga och andra.

De två högerblocken måste få motstånd underifrån

Det finns två partier i vårt land som bestämmer regeringsbildandet. Det ena är Socialdemokraterna, det gamla arbetarpartiet – arbetarparti i den bemärkelsen att det fortfarande är arbetare som röstar på partiet. Politiken är däremot borgerlig, dvs den syftar till att bevara det rådande systemet.

Det andra partiet är det gamla högerpartiet, överklasspartiet som nu kallar sig de Nya Moderaterna och det nya arbetarpartiet. Politiken är fortfarande höger, men retoriken är tillrättalagd.

Så ser det ut. Övriga partier får profilera sig bäst de kan, men sluter upp kring de två stora, antingen som regeringspartners eller med parlamentariskt stöd. I trettio års tid har dessa två högerblock fört en politik enligt det nutida nyliberalt inspirerade konceptet.

Samma koncept som över hela den kapitalistiska världen fört till hög arbetslöshet, avregleringar, privatiseringar, ökade klassklyftor och försämrad offentlig välfärd. Det här är naturligtvis ingen politik som gynnar folkflertalet.

När därför ena blocket suttit i regering en tid så har missnöjet ökat och vad gör folk då? Jo, röstar in andra gänget så att de kan fortsätta med ungefär samma politik. Sen 80-talet har vi sett ett antal regeringar, av olika ytfärg, som tävlat med varandra om att göra tillvaron sämre för vanligt folk.

Precis som folk tröttnade på sossarnas högerpolitik tidigare så tröttnar man nu på den borgerliga alliansen. Därför går också siffrorna nu upp för Stefan Löfvén. En man vars parti nu är sysselsatt med att genomföra de borgerliga kraven på sänkta ungdomslöner.

Ja, det vill säga, det är Folkpartiet och Centern som gjort detta till en profilfråga. De försöker lägga sig till höger om Moderaterna för att synas. Moderater och socialdemokrater är kloka nog att inte vara för utmanande med sänkningen av ungdomslönerna.

Men i praktiken är det just vad de håller på att genomföra. Stefan Löfvéns eget fack, Metall, var första ut med att sluta avtal om sänkta ungdomslöner. Handels har nu följt i spåren för att vara arbetsköparna till lags och se till att avtalet inte översteg ”märket” på 2,6 procent.

Och sänkta ungdomslöner då – är inte det bra? Nej inte för nån. Det skapar inga fler jobb. Om ungdomar anställs så knuffas istället några andra ut. Det som händer är att vinsterna ökar för kapitalägarna. Fler jobb skapas istället genom en expansiv jobbpolitik till exempel genom att de rika får betala mer i skatt och fler kan anställas i offentlig välfärd där det skriks efter personal. Vilket i sin tur kan lyfta hela samhällsekonomin.

Vägen framåt för arbetare och vanliga löntagare är inte högerpolitik, inte i någon av de två varianterna. Det som behövs är motstånd och kamp underifrån kombinerat med en tredje politisk kraft, en anti-kapitalistisk vänsterpol. Det är det som måste skapas. Reorganisering av arbetarrörelsen.