Respektera mötesfriheten

Jag gick i en demonstration i lördags, liksom många andra. Jag såg flera av mina vänner där. Vi ville protestera mot rasisterna och islamofoberna i SDL som besökte Malmö. Vi är många som är oroliga, vilket beror på Sverigedemokraternas framgångar, som vi ser som ett hot mot arbetarrörelsen.

Så vi gick i det demonstrationståg som fanns. Från Möllan ner till Stortorget. Arrangör var Skåne mot rasism, vilket lät tryggt och bra och väldigt brett. Det blev också en bra manifestation, i stort sett. Men när vi väl var på plats på Stortorget inträffade något märkligt, en mindre grupp började kasta rökbomber mot polisen och rev omkull ett avspärrningsstaket.

Nu var det hela snabbt över på några minuter och lugnet återvände. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det rörde sig om en liten isolerade grupp av hetlevrade ungdomar. Men det var värre än så, det handlade om arrangörerna till demonstrationen från Möllan, alltså den sammanslutning som kallar sig ”Skåne mot rasism”, som hade planerat det hela bak ryggen på oss som demonstrerade.

”Skåne mot rasism” är inte heller något brett nätverk, i själva verket består det av vissa så kallade autonoma. Vilket inte ska förväxlas med alla syndikalister och anarkister, jag blev i går under dagen kontaktad av någon som kallar sig just anarkist som förklarade att de inte är överens med ”Skåne mot rasism”. Han höll också med om det debattinlägg jag skrev i går: Smolk i anti-rasist-bägaren (bloggen Röda Malmö hade fler än 1 300 besök under gårdagen).

Jag känner mig lurad av arrangörerna och kommer i fortsättningen att passa mig noga för ”Skåne mot rasism”. Deras grundläggande idé är att skapa oroligheter, konfrontationer med polisen och att stoppa andras mötesarrangemang.

Det är en politisk linje som kan få förödande konsekvenser om den får hållas. Många människor, som vill protestera mot rasisterna, kommer att avhålla sig från att delta. Borgerliga massmedia kommer att få många anledningar att hetsa mot anti-rasisterna.

Men det värsta är vad en sådan politisk linje gör med oss själva. Vi som skulle bekämpa rasisterna och försvara demokratin blir förespråkare för en inskränkning av de demokratiska rättigheterna. Förvisso lever vi i en kapitalistisk demokrati där demokratin är underordnad klassintressen, men det finns också demokratiska fri- och rättigheter som arbetarrörelsen tillkämpat sig i det förflutna.

Till dessa hör mötesfriheten. Den ska vi värna om. Den gäller även för våra politiska motståndare. Det innebär att vi inte ska forcera avspärrningar, kasta saker på folk och att ”störa ut” deras möten eller att stoppa dessa. Däremot ska rasismen stoppas och blockeras. Det gör vi genom gediget och långsiktigt opinionsarbete. Också genom att massmobilisera till motdemonstrationer när så behövs. Men då krävs ett hundraprocentigt vakthållande om de demokratiska rättigheter vi har. Anti-rasism och försvar av demokratin ska gå hand i hand.
DSC05692

Rädda vården i Skåne!

Krisen som nedskärningarna har skapat i den skånska vården fortsätter men ingenting tyder på att nödvändiga resurser kommer att tillföras. Vårdpersonal och forskare vid universitetet har flera gånger larmat i media om hur allvarligt tillståndet är inom stora delar av sjukvården.
Dessa enskilda vittnesmål från olika kliniker är viktiga, men ett effektivt försvar av vården kräver att vi skapar oss en helhetsbild av situationen inom sjukvården. Syftet med Forum Rädda Vården är just att lägga grunden för ett bredare motstånd mot nedskärningarna. Tal av personal från några av de värst drabbade avdelningarna inleder mötet, därefter diskuterar vi hur försvaret av den skånska vården bäst organiseras. Diskussionen sammanfattas i konkreta krav som formuleras under forumet för att sedan överlämnas till regionstyrelsen.
Antalet deltagare på forumet avgör tyngden bakom våra krav. Vi hoppas att alla berörda kommer till mötet och delar med sig av erfarenheter eller tankar kring framtiden.

 

Varmt välkomna till jubileumsaulan klockan 17.00 tisdagen den 22 januari.

Nätverket Rädda Vården

Tisdag 22 januari kl 17 SUS Malmö i Jubileumsaulan, Jan Waldenströms gata 1

Gaza: Skurkstaten Israel fortsätter mörda

Israels vedervärdiga bombningar av Gaza har fortsatt mot ett mycket stort antal mål under natten. Antalet döda är nu ca 150 och över tusen har skadats. Många är kvinnor och barn. De israeliska företrädarnas prat om vapenvila var bara munväder.

Våra hjärtan blöder för alla civila”, uttalade Hillary Clinton men kunde inte undvika att hennes blodbesudlade huggtänder lyste fram. Det är USA som står bakom och backar upp den israeliska mördarmaskinen.

Israel inte bara uppför sig som en skurkstat, Israel är en skurkstat och har så varit från första början. Israel bildades genom folkfördrivning och terror mot den palestinska civilbefolkningen. Massakrer, våldtäkter och ockupation. Murar och illegala bosättningar. Över sextio år av övergrepp mot det palestinska folket.

Talet om att Israel ”försvarar sig” är löjeväckande. Det handlar om ett groteskt övervåld. Hur kan för övrigt en ockupant tala om ”försvar”? Kalla det vad som helst, men försvar är det inte fråga om. Det är palestinierna som försvarar sitt land.

Israel måste stoppa blockaden mot Gaza. Måste upphäva ockupationen. Utrymma olagliga bosättningar. Låta de fördrivna komma tillbaka till sitt land. Ersätta palestinierna för de hemska övergreppen. Israel måste bli ett normalt land med samma rättigheter för alla, oavsett etnisk bakgrund och religion.

http://rodamalmo.blogspot.se/2012/11/gaza-skurkstaten-israel-fortsatter-morda.html

 

Högersossar tryggt inlemmade i borgarsamhället

Klicka på bilden för att läsa pamfletten

Valberedningens förslag till LO-ordförande blir Karl-Petter Thorwaldsson. Det talas om att han har en bakgrund i Metall, dock inte som metallarbetare. Karl-Petter har varit ombudsman hela sitt liv. Först som SSU-ordförande, sedan ombudsman i Metall och ordförande för ABF och har alltid hållt sig på högerkanten.

Nästa LO-bas kommer att ha en inkomst som motsvarar snittlönen för 3,5 industriarbetare. Det nya lönesystemet har nu klubbats av LO:s representantskap. Det innebär att alla styrelsearvoden ska räknas av från lönen. Samtidigt höjs pensionsavsättningarna för LO-ledningen.

Det blir ett bra par av medelålders herrar det här. Stefan Löfvén som S-ordförande och Thorwaldsson som LO-ordförande. Väl rotade i det övre mutade skiktet av arbetarrörelsen. Tryggt inlemmade i borgarsamhället. Det blir inga äventyrliga vänstersvängar där inte. Bara förslag på hur kapitalismen kan stärkas och arbetarna hållas i schack.

Etc: Vad ska man säga om Östros?

Internationalen: Byggnads i strejk

Högern applåderar löneavtalen

Folkpartiledaren Jan Björklund, liksom diverse centerpartister, applåderar det ena löneavtalet efter det andra. Senaste gäller det nu Kommunals uppgörelse med SKL som också innehåller så kallade ”ungdomslöner” – vilket naturligtvis bara handlar om en lönesänkning. Ett genombrott för ungdomslönerna, säger Björklund.
Såväl Moderater som Socialdemokrater har inte velat ställa sig bakom kraven på sänkta ungdomslöner, men det är just dessa krafter som nu är i full färd med att genomföra dem i praktiken. Moderater på arbetsgivarsidan av förhandlingsbordet och sossar på toppositionerna inom facken.

För arbetsköparna handlar det självfallet om att få ned lönekostnaderna. Ungdomar anställs och i samma mån blir några andra överflödiga. Kapitalismen är i kris, någon expansion sker inte, arbetslösheten förblir lika hög. Personer ur reservarmén av arbetslösa byts ut – kostnaderna blir lägre.
Det här är gammal beprövad krispolitik. Den har aldrig fungerat – annat än som ett race mot botten. I den internationella konkurrensen följer andra kapitalägare efter och använder samma koncept. Effekten av lönesänkningen blir kortvarig när alla andra gör samma sak. Som ett brev på posten kommer kapitalisterna snart att ställa nya krav på att de anställda ska göra nya eftergifter när det gäller löner och anställningsvillkor.

Ungdomslöner, tillfälliga anställningar, påtvingade deltidarbeten, ökad användning av bemanningsföretag – se där några av de vapen som arbetsköparna använder sig av. Inget av detta kommer att lösa den kapitalistiska krisen, bara förvärra den på sikt.
Vinsterna har vuxit kraftigt på lönernas bekostnad. Men detta leder bara till mera spekulation. Vad som behövs är en offensiv politik från arbetarrörelsens sida för att bryta den negativa utvecklingen. Det behövs en omfördelning från de rika till vanligt folk, från privat lyxkonsumtion till satsningar på gemensam välfärd och grön omställning. Då skulle vi också få jobb – för både unga och andra.

De två högerblocken måste få motstånd underifrån

Det finns två partier i vårt land som bestämmer regeringsbildandet. Det ena är Socialdemokraterna, det gamla arbetarpartiet – arbetarparti i den bemärkelsen att det fortfarande är arbetare som röstar på partiet. Politiken är däremot borgerlig, dvs den syftar till att bevara det rådande systemet.

Det andra partiet är det gamla högerpartiet, överklasspartiet som nu kallar sig de Nya Moderaterna och det nya arbetarpartiet. Politiken är fortfarande höger, men retoriken är tillrättalagd.

Så ser det ut. Övriga partier får profilera sig bäst de kan, men sluter upp kring de två stora, antingen som regeringspartners eller med parlamentariskt stöd. I trettio års tid har dessa två högerblock fört en politik enligt det nutida nyliberalt inspirerade konceptet.

Samma koncept som över hela den kapitalistiska världen fört till hög arbetslöshet, avregleringar, privatiseringar, ökade klassklyftor och försämrad offentlig välfärd. Det här är naturligtvis ingen politik som gynnar folkflertalet.

När därför ena blocket suttit i regering en tid så har missnöjet ökat och vad gör folk då? Jo, röstar in andra gänget så att de kan fortsätta med ungefär samma politik. Sen 80-talet har vi sett ett antal regeringar, av olika ytfärg, som tävlat med varandra om att göra tillvaron sämre för vanligt folk.

Precis som folk tröttnade på sossarnas högerpolitik tidigare så tröttnar man nu på den borgerliga alliansen. Därför går också siffrorna nu upp för Stefan Löfvén. En man vars parti nu är sysselsatt med att genomföra de borgerliga kraven på sänkta ungdomslöner.

Ja, det vill säga, det är Folkpartiet och Centern som gjort detta till en profilfråga. De försöker lägga sig till höger om Moderaterna för att synas. Moderater och socialdemokrater är kloka nog att inte vara för utmanande med sänkningen av ungdomslönerna.

Men i praktiken är det just vad de håller på att genomföra. Stefan Löfvéns eget fack, Metall, var första ut med att sluta avtal om sänkta ungdomslöner. Handels har nu följt i spåren för att vara arbetsköparna till lags och se till att avtalet inte översteg ”märket” på 2,6 procent.

Och sänkta ungdomslöner då – är inte det bra? Nej inte för nån. Det skapar inga fler jobb. Om ungdomar anställs så knuffas istället några andra ut. Det som händer är att vinsterna ökar för kapitalägarna. Fler jobb skapas istället genom en expansiv jobbpolitik till exempel genom att de rika får betala mer i skatt och fler kan anställas i offentlig välfärd där det skriks efter personal. Vilket i sin tur kan lyfta hela samhällsekonomin.

Vägen framåt för arbetare och vanliga löntagare är inte högerpolitik, inte i någon av de två varianterna. Det som behövs är motstånd och kamp underifrån kombinerat med en tredje politisk kraft, en anti-kapitalistisk vänsterpol. Det är det som måste skapas. Reorganisering av arbetarrörelsen.

Capio: Hundratals miljoner i privata fickor

De borgerliga partierna i Stockholm låter riskkapitalbolaget Capio fortsätta driva S:t Görans sjukhus i ytterligare ett tiotal år för att de ska kunna stoppa ytterligare miljoner av skattemedel i aktieägarnas privata fickor. 

Och socialdemokraterna lägger ner sina röster! Och miljöpartiet röstar för! Snacka om svikare.

Ägaren till Sveriges enda privata akutsjukhus, S:t Görans i Stockholm, har genererat vinster på 481,6 miljoner kronor sedan privatiseringen 1999. Under samma period har ägaren Capio betalat 16.700 kronor i skatt. Ägare till Capio är riskkapitalbolagen Nordic Capital och Apax. De gillar skattepengar men vill själva inte betala skatt.

Nu ska ytterligare pengar pressas ur verksamheten. Och Filippa Reinfeldt pratar om kvalitet! Snacka om hyckleri. Det handlar om ideologisk förblindning och att gå de privata kapitalintressenas ärenden.

Internationalen: Efter Attendo och Carema

Det politiska minnet är kort

Sifo:s senaste mätning ger vid handen att de rödgröna nu har egen majoritet, alliansen krymper, sverigedemokraterna förlorar sin vågmästarroll och (s) plockar väljare direkt från (m). Moderaterna är de stora förlorarna och tappar över fyra procentenheter.

Bakgrunden till detta är att Moderaternas och Alliansens högerkoncept tenderar att tappa i trovärdighet och dragningskraft. Deras löften och paroller har inte hållit streck. ”Arbetslinjen” visade sig i själva verket betyda rekordhög arbetslöshet, ökade köer till socialhjälpskontoren och till soppköken.

Skattesänkningarna, privatiseringarna och de ökade samhällsklyftorna, som skulle stimulera företagande och entreprenörskap, ledde i själva verket till ett sämre samhälle med nedmonterad välfärd, förstörda socialförsäkringar, ökad gängkriminalitet och uppluckrad social sammanhållning.

Det som öppnade portarna för De Nya Moderaterna och Alliansen var den socialdemokratiska högerpolitiken. Från mitten av 80-talet fram till valet 2006 utmärktes denna av avregleringar, nedskärningar, försämringar, privatiseringar, ökande klyftor och hög arbetslöshet. Missnöjet som följde gav den borgerliga alliansen spelrum att slå blå dunster i ögonen på folk.

Men nu har borgarna fått visa vad de duger till och pendeln håller på att slå över. Det politiska minnet är kort – kommer Stefan Löfvén till statsministerposten så blir det ungefär samma högerpolitik som förts de senaste trettio åren, oavsett färg på regering. Får då Löfvén hålla på en eller två perioder så kommer han att bädda för borgarnas återkomst.

Det här håller naturligtvis inte. De enda som är riktigt nöjda med dessa högerbyten är kapitalägarna, de nolltaxerande fuskarna, den högervridna borgarklassen som trivs som fisken i vattnet med det orättvisa klassamhället. Vi som vill se grundläggande förändringar mot ett jämlikt och ekologiskt hållbart välfärdssamhälle måste istället bygga upp en tredje kraft – en anti-kapitalistisk vänsterpol.

Den svenska fattigdomen

I Rinkeby växer 40 procent av barnen upp i fattigdom. Arbetslösheten ligger fast kring 7 procent. Här har kvinnorna mer än dubbelt så många sjukdagar som kvinnorna på Östermalm. Under den borgerliga regeringsperioden har den fattigaste tiondelen i Sverige blivit 3.4% procent fattigare. (SCB)

Antalet barn som lever i ekonomisk utsatta familjer ökar, liksom klyftan mellan barn med olika ekonomiska villkor. Rädda Barnen slår i en ny rapport larm om ett trendbrott och efterlyser förbättringar i trygghetssystemen. Allt fler barn lever i fattigdom.

Det finns ett samband mellan fattigdom och ökande klyftor i samhället. Liksom det finns ett samband mellan fattigdom å ena sidan och å andra sidan hög arbetslöshet, urholkning av gemensam välfärd och försämringar av socialförsäkringar och ekonomiska bidrag.

Alla dessa företeelser hänger i sin tur ihop med den nyliberalt inspirerade politik som alla regeringar i vårt land fört under den senaste trettioårsperioden. Såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar har satsat på avregleringar, skattesänkningar, privatiseringar och nedrustning av offentlig sektor.

Hög arbetslöshet och växande ekonomiska klyftor har blivit följden av den politiken. De båda olika politiska blocken skiljer sig åt när det gäller detaljer, metoder och hastigheten i systemskiftet, men de är rörande överens om att det är kraven från storkapitalet och finansherrarna som ska tillgodoses.

Det allt naknare klassamhälle vi sett växa fram har sina rötter i det ekonomiska systemets, kapitalismens, oförmåga att tillgodose behoven hos de breda befolkningslagren. Folkhemsperioden var en parantes i utvecklingen, nu visar kapitalismen åter igen sitt rätta ansikte. Det är de redan rikas intressen som går före folkets.

Ett program mot brottsligheten i Malmö

Brottsligheten, särskilt gängkriminaliteten, i Malmö gynnas av de stora ekonomiska klyftorna och den tilltagande sociala utslagningen. Den verkligheten, där allt fler unga människor ställs utan vettiga framtidsutsikter, skapar rekryteringsbas för gängen.

Det är den ekonomiska eliten, som krävt ökade klyftor, och det politiska etablissemanget, som verkställt den nyliberalt inspirerade politiken, som bär ansvaret för utvecklingen. Ska vi nu gå till botten med problemen så måste vi ändra kurs för politiken och skapa ett bättre och rättvisare samhälle.

Elementärt är att människor har arbete om de ska kunna skapa sig en god tillvaro. Kapitalismen klarar dåligt av detta och det visar sig i att en stor del av ungdomen går utan jobb. Offentlig sektor kan istället ta ansvar och anställa fler inom skola, fritid, vård och omsorg.

Då löser man samtidigt många av problemen inom kommunens service till medborgarna, liksom man bidrar till att ge barn och ungdomar en bättre start i livet, inte minst genom att se till att det blir fler vuxna i skolan. Det behövs anställas många biträden, undersköterskor, fritidspedagoger, lärare osv för att ge tillräcklig personaltäthet. På så vis förbättras välfärden för alla.

Öka stödet till fattiga familjer, bygg en socialtjänst värdig namnet, skapa en missbrukarvård som hjälper ungdomar, öppna fler fritidsgårdar… Här har vi ett helt program för att bekämpa den växande misären och kriminaliteten. Med den politik som alliansen och (s) företräder sjunker samhället bara allt längre ner i elände.

Trångboddhet är förödande, inte minst för barn och ungdomar som tvingas växa upp i ständigt larm, bland kackerlackor och mögel. Det måste byggas fler billiga hyreslägenheter. Kommunalisera de hus som vansköts av privata värdar.

Den borgerliga så kallade ”valfriheten”, som försvårar för vanligt folk, leder till privatiseringar som snedvrider och som dränerar offentlig sektor på skattepengar, måste förbjudas. Istället behövs offentliga investeringar och åtgärder för att minska klyftorna. Det ger frihet åt arbetare och vanliga löntagare.

”Saknas” det pengar för arbete och välfärd? Skitsnack. Landet har aldrig varit rikare. Bankens vinst: 4,4 miljoner – per dag. Pengarna finns, men de går till lyxvillor i rikemanskvarter, till lyxbilar, lyxbåtar och ständiga jorden runt-resor för överklassen. Allt medan de gängkriminella blir fler och unga människor går under av droger och mord.