Diskussionskväll: Hur blir det med välfärden?

_välfärdsmöte-1Politisk diskussionskväll i Göteborg

Hur blir det med välfärden? Om riskkapitalister, S-kongress och antikapitalistiskt motstånd

Lars Henriksson och Anders Karlsson inleder diskussionen

Onsdag 3 april, kl. 18.30, Pölgatan 5, Gathenhielmska reservatet, hållplats Stigbergstorget

Kaffe och smörgåsar serveras

Välkomna!

Arr. Socialistiska Partiet

 

Respektera mötesfriheten

Jag gick i en demonstration i lördags, liksom många andra. Jag såg flera av mina vänner där. Vi ville protestera mot rasisterna och islamofoberna i SDL som besökte Malmö. Vi är många som är oroliga, vilket beror på Sverigedemokraternas framgångar, som vi ser som ett hot mot arbetarrörelsen.

Så vi gick i det demonstrationståg som fanns. Från Möllan ner till Stortorget. Arrangör var Skåne mot rasism, vilket lät tryggt och bra och väldigt brett. Det blev också en bra manifestation, i stort sett. Men när vi väl var på plats på Stortorget inträffade något märkligt, en mindre grupp började kasta rökbomber mot polisen och rev omkull ett avspärrningsstaket.

Nu var det hela snabbt över på några minuter och lugnet återvände. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det rörde sig om en liten isolerade grupp av hetlevrade ungdomar. Men det var värre än så, det handlade om arrangörerna till demonstrationen från Möllan, alltså den sammanslutning som kallar sig ”Skåne mot rasism”, som hade planerat det hela bak ryggen på oss som demonstrerade.

”Skåne mot rasism” är inte heller något brett nätverk, i själva verket består det av vissa så kallade autonoma. Vilket inte ska förväxlas med alla syndikalister och anarkister, jag blev i går under dagen kontaktad av någon som kallar sig just anarkist som förklarade att de inte är överens med ”Skåne mot rasism”. Han höll också med om det debattinlägg jag skrev i går: Smolk i anti-rasist-bägaren (bloggen Röda Malmö hade fler än 1 300 besök under gårdagen).

Jag känner mig lurad av arrangörerna och kommer i fortsättningen att passa mig noga för ”Skåne mot rasism”. Deras grundläggande idé är att skapa oroligheter, konfrontationer med polisen och att stoppa andras mötesarrangemang.

Det är en politisk linje som kan få förödande konsekvenser om den får hållas. Många människor, som vill protestera mot rasisterna, kommer att avhålla sig från att delta. Borgerliga massmedia kommer att få många anledningar att hetsa mot anti-rasisterna.

Men det värsta är vad en sådan politisk linje gör med oss själva. Vi som skulle bekämpa rasisterna och försvara demokratin blir förespråkare för en inskränkning av de demokratiska rättigheterna. Förvisso lever vi i en kapitalistisk demokrati där demokratin är underordnad klassintressen, men det finns också demokratiska fri- och rättigheter som arbetarrörelsen tillkämpat sig i det förflutna.

Till dessa hör mötesfriheten. Den ska vi värna om. Den gäller även för våra politiska motståndare. Det innebär att vi inte ska forcera avspärrningar, kasta saker på folk och att ”störa ut” deras möten eller att stoppa dessa. Däremot ska rasismen stoppas och blockeras. Det gör vi genom gediget och långsiktigt opinionsarbete. Också genom att massmobilisera till motdemonstrationer när så behövs. Men då krävs ett hundraprocentigt vakthållande om de demokratiska rättigheter vi har. Anti-rasism och försvar av demokratin ska gå hand i hand.
DSC05692

Solidaritetskväll för Syrien

644700_432439476841195_675230260_nEn fantastisk solidaritetskväll för Syrien mot Assad-diktaturen hölls på fredagskvällen i Stockholm på tvåårsdagen av det fredliga folkupprorets inledning. Ett par hundra deltagare fick Folkets hus i Årsta att bågna och ett brett artistuppbåd, med allt från poesi och dans till sång och musik, gjorde kvällen till en storartad hyllning till det syriska folkets kamp mot diktaturen. Socialistiska Partiet representerades bland andra av veckotidningen Internationalens chefredaktör Gunvor Karlström och Anders Wettermark från stockholmsavdelningen som framförde partiets solidaritetshälsning (nedan) och överräckte tusen kronor till kvällens insamling för syriska flyktingar. I denna ödestid för det syriska folket utgjorde kvällen en viktigt steg i en alltmer akut solidaritetsrörelse.

 

Solidaritetshälsning från Socialistiska Partiet i Stockholm:

Solidaritet med Syriens folk mot diktaturen!

Den fredliga syriska folkrörelsen för demokrati, mänskliga rättigheter och social rättvisa som inleddes för två år sedan möttes omedelbart av Assad-diktaturen med ohyggligt våld och massmord. Att regimen bara kan hålla sig kvar vid makten genom blodig terror har länge stått klart för en värld. Ändå understöds blodsväldet av medbrottslingarna i Moskva, Teheran och på andra håll. Men även stora delar av västvärlden har valt att titta bort och låta terrorn fortsätta.

Vi, socialister i Sverige, upplever det pinade syriska folkets lidande som vår egen smärta, vi delar det syriska folkets hat mot diktaturen och dess vrede över omvärldens undfallenhet och passivitet.

Vi är med i kampen mot förtrycket tills regimens sista mördare besegrats och det syriska folket kan bygga upp ett nytt fritt, demokratiskt och jämlikt Syrien.

  • Skam över de politiska förbrytarregimer som beväpnar Assad-regimens bödlar!
  • Leve det syriska folkets hjältemod och kampen för att störta diktaturen!
  • Leve den internationella solidariteten för frihet, demokrati och rättvisa!

Socialistiska Partiet i Stockholm hälsar dagens solidaritets- och kulturafton för det syriska folkets kamp mot diktaturen och skänker tusen kronor till kvällens insamling till Syriens flyktingar.

Fredag 15 mars 2013

Ett Åttonde mars fyllt av ny kraft

Kvinnodagen_2013_Foto_Emma-LundstromSambarytmerna studsar mot fasader och hörselgångar, dundrar upp mot den djupblå marshimlen som välver sig över Södermalmstorg vid Slussen i Stockholm, som ett ett löfte om en ny tid. Det är den åttonde mars 2013 och på torget trängs mer folk än på många år, känns det som. Det är ett hav av facklor och huvuden, farligt nära varandra.
Har något hänt? En tredje våg av feminism? Ett nytt, slutgiltigt, massröstat ”Nog nu” för det tjugoförsta århundradet?
Möjligtvis. Tidigare under dagen har det varit barnvagnsdemonstration för allas rätt till abort. Det finns också ett uppror som gäller detta att kvinnor jobbar gratis efter klockan 15.52. Det pyser och mumlas och viskas och ropas från alla möjliga håll, om patriarkatets ohållbarhet.

Konferenciern, Pernilla Hammargren, hoppas att vi alla slutade jobba det nämnda klockslaget, just idag, på kvinnodagen. Hon ropar:
– Vad är det vi firar? Förtrycket? Nej. Att vi kan kämpa och festa, fast det är förtryck! Krossa patriarkatet!”
”Jaaaaa”, instämmer folkhavet och stämningen känns ovanligt hoppfull. Blåhimmelskupan tar emot ekot av de flera hundra, kanske tusentals rösterna.
Det gäller att passa på, att fira och ta plats, för som konferenciern tillägger med en röst drypande av sarkasm:
– Imorgon fortsätter alla de internationella mansdagarna.
Men sedan tillägger hon:
– Efter den här kvällen, då kommer det att bli en feministiskt och antirasistisk vår!
Människohavet jublar. Hon fortsätter:
– Och sen blir det revolution och när det är klart, då åker vi alla hem till Gudrun Schyman på Österlen och andas ut.

Det skrattas och hurras och tjoas och facklorna vajar betänkligt mot näravarande mössor av lättantändligt material, och himlen fortsätter att välva sig vänligt över oss medan Inger Forsgren från Qjouren, en av få kvinnojourer för våldsutsatta, missbrukande kvinnor. Hon talar om socialtjänstens syn på beroendekvinnor. Synen som säger att om de bara slutar missbruka så kommer deras män inte längre att slå dem. Som att det är så enkelt. Som att våldet inte drabbar kvinnor som inte missbrukar på precis samma råa, vedervärdiga sätt som det drabbar de kvinnor som hamnat i droghelvetet.
– Det är dags att behandla våld mot kvinnor som det allvarliga folkhälsoproblem det är, avslutar Inger Forsgren och människohavet applåderar rejält.
Temat för årets demonstration är ”Feminism räddar liv”.

Konferenciern är ironiskt tacksam över att vi precis har fått en jämställdhetsminister som kallar sig feminist. Fantastiskt liksom, menar hon, tack, tack:
– Nu hoppas vi bara på att få en migrationsminister som kallar sig humanist!
”JA!” (Dagen efter ska det vara stor manifestation mot den migrationspolitiska, polisiära utvisningssatsning REVA, som har väckt en rasande kritik de senaste veckorna.)
Hon kallar patriarkatet för världens största och äldsta terrornätverk med celler överallt och en oerhört dålig konflikthantering som kallas ”krig”. Hon föreslår en t-shirt som män som Ulf Brunnberg kan ha på sig: ”Kvinnohat byggde denna kropp”. Sedan talar Sissela Nordling Blanco, talesperson för Feminstiskt Initiativ, om utseendefixering och prestationskrav, om att det behövs en politisk vändning, att normer kring kön och sexualitet måste utmanas och förändras. Att det måste gås från ord till handling:
– Det är dags att trappa upp den feministiska kampen. Det är skarpt politiskt läge och det är vår hälsa och våra liv som står på spel. Vi måste organisera oss för att krossa rasismen och sexismen. Länge leve feminismen!

Absolut. Alla på torget instämmer. Vad det verkar. Det börjar bli dags för avtåg mot Medborgarplatsen. Konferenciern erkänner sig vara melodifestivalsgillare, men i år är hon kritisk och har gjort slagord särskilt på det ämnet: ”Hello mello, jag blir galen, nio av tio är män i finalen” och ”Radiotjänst ge mig mina licenspengar tillbaka, jämlikheten ni försaka”.
Skratten ebbar ut när den samhällskritiska poeten Jenny Wrangborg läser en fantatisk dikt tillägnad ”alla Kommunals kvinnor, som är en av de grupper som drabbas värst av alliansens antifeministiska politik”.

Slagordsuppvärmningen tar vid. Vad ska vi göra? Krossa sexismen! Halva makten, hela lönen, hela lönen, hela tiden! Inga pigor åt överklassen, låt dem skura de egna dassen! Uppvärmningen går bra. Det låter som om vi är flera tusen. Mörkt blå är himmelen, snart svartblå, och det har tillkommit nya paroller som folkhavet villigt skanderar:
– Det spelar ingen roll hur du är klädd, du ska inte behöva vara rädd!
Konferenciern har en favorit: ”Inga sexister på våra gator! Inga torskar på våra gator!”
– Nice alltså, säger hon leende och blickar ut över det uppsluppna torgmötet när hon har fått rösterna att eka mot väggarna igen.
Ett sista uppvärmningsrop: ”Vi är trötta på jämställdhetspratet, nu vill vi se resultatet!”, också en ny paroll, enligt konferenciern, och sedan bär det av. Människor som myllrar uppför trappor och tar av till vänster. Facklorna flammar eldfängda och värmande mot den mörknande himlen och vi dras med bland de många kropparna, de trampande fötterna.

Kulturafton Syrien

644700_432439476841195_675230260_nÅrsta Folkets Hus, 15/3, kl. 19.00

Insamling till Syriens flyktingar • Musik, konst, dans, film, poesi • Mat och dryck

Förhandsanmälan här eller via mail till kulturafton.syrien@gmail.com

Den ideella Föreningen Syrien Sverige inbjuder till en kulturafton där alla intäkter från försäljningen går direkt till behövande flyktingar inom Syrien, via de lokala koordinationskommittérnas (LCC) nätverk. Den som vill kan även donera pengar direkt till plusgiro 66 35 97-3.

Föreningen har till syfte att sprida kunskap om läget i Syrien, inklusive bakgrunden till dagens situation. Den är religiöst och partipolitiskt obunden, men står på det folkliga upprorets sida mot Assad. Den 15 mars är tvåårsdagen av inledningen på de protester som slagits ned så brutalt.

Vi tackar varmt Årsta Folkets Hus för samarbetet.

Programmet innehåller musik (Fred Lane och Victor Estby + Brittakåren+oud-spel), poesi (Faraj Bayrakdar och Ghayath Almadhoun, svensk uppläsare John Swedenmark), konst och konsthantverk (Zaria Zaradasht och Ali Farzat), dans och film. Vi serverar även mat och dryck. Inträde 50:–

Till Årsta torg tar man sig med buss 160 eller 164 från Gullmarsplan.