Plötsligt dimper han bara ner med smällen hos en tusensidig tegelsten rakt genom rutan till vårt nya årtusende. Leo Trotskij, den evige revolutionären, landsförvisad, jagad och mördad – utan att någonsin riktigt ha stampats ut.
För många i min egen vänstergeneration var han ett andningshål i ett 1970-tal med maoism och betongsossar, Brezjnev och Nixon. ”De objektiva förutsättningarna för den proletära revolutionen är inte bara mogna – de har till och med börjat ruttna!” ”Inga nya värden kan skapas där fria och motstridiga idéer är omöjliga.” De flammande blossen mot både kapitalism och stalinism sprakade ännu flera årtionden efter hans död.
I den officiella sovjetiska och kommunistiska historieskrivningen var Trotskij avfällingen, förrädaren, fascistagenten – för att mot Sovjetunionens slut bli till en fotnot, en bifigur som aldrig återupprättades. Alltmedan Stalin numera tycks göra comeback hos storrysk nationalism
Företagsamhet bedrivs – vad som än sägs – för att skapa vinst. Ibland går vinstintresset att förena med hänsyn till människors välbefinnande, miljö och kultur. Ofta(st) går det inte. Striden om hur ohämmat företag ska få verka eller vilken grad av inskränkningar som behövs är en politisk fråga. Som socialist är man för att demokratin ska dominera över företagen inte tvärtom. Hur mycket och i vilka former är en annan diskussion. Men företagsamheten måste regleras. Ibland blir det extra tydligt. Två exempel: ett längre bort och ett mycket nära. Det ena handlar om Amazonas och det andra om Fullerö, ett område norr om Uppsala.
Amazonas regnskogar är en stor förbrukare av koldioxid. Det dämpar växthuseffekten. Men sedan år 1970 har man bara i Brasilien förlorat över 700 000 km² regnskog i Amazonas. Detta motsvarar mer än en och en halv gånger Sveriges yta. Resultatet är att mindre koldioxid tas upp och att dessutom ännu mer släpps ut vid förbränning av träden. Bakom den här avverkningen står ett antal företag. Vi kan anse att de är cyniska. Men de bedriver företagsamhet. De maximerar sina vinster. De är också starkare än politiken och demokratin, de dominerar över den. Lennart Kjörling skrev häromdagen på sin blogg att
- jordägarintressena just röstat igenom en lag som öppnar för mycket mer avverkning av skogen i Brasilien. Det skyddade området kring Amazonas minskas kraftigt, liksom skyddszonerna kring floder och sjöar. Dessutom får alla banditer som huggit ner skog amnesti för sina brott, vilket öppnar för fler brott i framtiden.
Dessa jordägarintressen och trävaruspekulanter nöjer sig inte med att driva igenom sina intressen i strid med fattiga människor och moder jord på laglig väg, de mördar också. I fredags mördades ytterligare en ledare för MST – de jordlösas rörelse – Adelina Ramos. Hon är bara en av många i en lång rad av jordlösa som mördats för att de stått upp mot denna typ av företagsamhet.
Det kommer inte bli slut på denna skövling eller detta mördande förrän fattiga människor tar kontrollen över dessa företag.
På Olof Palmes tid rådde en dubbelmaktsstruktur i Sverige. Det är en av huvudteserna i Göran Greiders utmanande och oumbärliga bok Ingen kommer undan Olof Palme. Visst var landet en marknadsekonomi, men socialdemokraterna styrde stat och kommun och hade betydande makt i den ekonomiska sfären: i kommunala bostadsbolag och genom kooperationen. Framför allt var det den offentliga sektorn, det starka samhället, som bäddade för ett språng in i ett annat samhälle.
Den mäktiga basen i denna motmakt mot de gamla strukturerna var Rörelsen, den socialdemokratiska maktsfären, vars företrädare uppfyllde snart sagt varje vrå av samhället från kanslihus till byggfuttar. Denna skapelse var socialdemokratins stora bedrift, den gav dess medlemmar självförtroende att förändra samhället och skapade respekt hos politiska motståndare. Det är organisationen som är socialdemokratins egentliga budskap, menar Greider – och Olof Palme var den som tydligare än någon annan gav detta budskap röst.
I dag böjer vi våra huvuden och minns alla dem som offrade sina liv i kampen mot nazismen. Det är 65 år sedan segern i Andra världskriget. Inte minst inför hågkomster om de ofattbara uppoffringar och den okuvlighet som fanns hos det sovjetiska folket. Dessvärre finns det fortfarande människor som förväxlar kampen mot nazismen med arbetarmördaren Josef Stalin. På nytt målas hans porträtt i blanka oljefärger.
.
.
Därför kan det vara på plats att återge en dikt av den ryske poeten Osip Mandelstam, Bergsbon i Kreml. Mandelstam var till en början entusiastisk för den ryska revolutionen 1917 – men med Stalins politiska kontrarevolution under 1920-talet blev han en öppen kritiker av den partidiktatur som växte fram. Denna dikt gav honom tre års fängelse. Under trettiotalet förpassades han till sist till ett fångläger där han gick under.
Vill du sätta dig in i den ryska revolutionens historia hittar du massor med material här: Marxistarkiv.se
GAIS är just nu det Göteborgslag som ligger högst i tabellen. Bäst i stan alltså. Det är ju trevligt och kul, men mitt grönsvarta hjärta äger mig att det knappast kan vara en situation som vara för evigt. För så är det ju aldrig för GAIS och kanske inte heller ska vara. GAIS har en betydelse för mig, men inte så jättestor, jag går ju inte på matcher och jag är ingen fotbollsgalning. Men det finns en grupp med aktiva GAIS-fans som går på de flesta matcher (hemmamatcher i alla fall) i det parti, Socialistiska Partiet, där jag är med. Och gaisare har jag varit sen jag var liten.
Med an det just nu går bra för GAIS så har ett namn som är förknippat med ett annat av stans lag dragits in i en muthärva. Det handlar om Stefan Allbäck som ju starkt förknippas med ÖIS. Allbäcks byggbolag har till och med samma färger som ÖIS, rött och blått.
Boknytt
Vad är nationalism?
Öyvind Österud
Universitetsförlaget
Nationalism högaktuellt ämne
Både vänstern och högern trodde länge att nationalismen var ett historiskt fenomen som skulle dö ut med utveckling, modernisering och internationalisering. Men idag är nationalism i form av etniska inbördeskrig och urfolk som kräver sina rättigheter ett brännande tema i samhällsdebatten.
I ett Europa, traumatiserat av nazismen och Jugoslavien har den intellektuella eliten använt sitt problemformuleringsmonopol till att svartmåla alla former av nationalism, som i exempelvis Sverige närmast jämställs med rasism, enligt Öyvind Österud, norsk professor i internationella konfliktstudier vid Institutet för statsvetenskap vid Oslo-universitetet.
Själv har han skrivit en mer balanserad bok i ämnet, där han tar upp etnicitetens och nationalismens både mörka och ljusare sidor. Bland annat varnar han för att försvagningen av nationalstaterna, via EU och marknad, kan reaktivera den onda formen av splittrande och aggressiv nationalism. Det nationella blir monopoliserat av extremister ifall de moderata negligerar det, varnar han.
För en vecka sedan röstade det belgiska parlamentet igenom en lag som förbjuder bärande av burka och niqab i offentliga byggnader och på offentliga platser. Enligt lagen måste en person vara identifierbar när han/hon vistas på en allmän plats. Däremot avfärdade parlamentet vissa extremisters krav på sjalförbud i offentliga undervisningsanstalter. Belgien går i den frågan tvärtemot den franska regeringens planer på totalförbud även för elever i statliga/kommunala skolor att bära huvudduk som ett religiöst tecken.
.
Själv är jag emot all lagstiftning vad gäller individens rätt att klä sig som den vill. Enda resultatet av det är att extrema islamisters agitation om verklig och inbillad diskriminering blir trovärdig och underlättar rekryteringen av unga människor till religionens instängda värld.
För att motverka religiös förföljelse och islamofobi krävs det tolerans från många håll, tolerans för invandrade minoriteters rättigheter och kulturella traditioner. Men det krävs också tolerans i i motsatta riktningen. Imamer och andra religiösa predikanter kan inte vänta sig utbredd förståelse så länge de inte kräver samma rättigheter i sina hemländer.
.
Den dag en imam ställer sig upp och tar strid för europeiska kvinnors rätt att klä sig i kort kjol och utan huvudbonad i Kairo eller Teheran då har de hundra procent rätt i att kräva tolerans i Köpenhamn och Paris. Men innan dess har de tunnt på fötterna.
I Svenska Dagbladet hävdar religionsforskaren från Lund, Antoon Geels, att ”det är denurgamla kristna dualistiska människosynen där man delar upp människan i kropp och själ – och höjer upp det världsliga och nedvärderar det kroppsliga och sexuella” som är bakgrunden till regeln om celibatlöftet och skapar konflikter för många människor. Han diskuterar också den auktoritet och den makt som kyrkans företrädare ofta har över sina offer.
.
Påvens egen predikant Raniero Cantalamessa försöker väsa ifrån sig
kritiken genom att absurt nog kalla den antisemitisk…
.
Men det handlar också om patriarkat i ordets mest fullödiga mening. Det är män och bara män som utövar kyrkans ( Guds ) makt. Män som ska leva i sexuell avhållsamhet för att bättre kunna koncentra sin uppmärksamhet på andliga ting. I ett celibat”utan egentligen andra kvinnor i åtanke än jungfru Maria”, som jag skrev i ett inlägg för några dagar sedan. Geels framhåller inte heller den viktigaste materiella orsaken till att prästernas tvingades att avge sitt löfte om att leva ogifta. Kyrkan ville inte ha ett ekonomiskt ansvar för änkor eller efterlevande barn. Var prästerna ogifta kunde ingen annan göra några anspråk på deras kvarlåtenskap när de dog…
I Svenska Dagbladets artikel nedvärderar litteraturvetaren Göran Hägg också betydelsen av att den katolska kyrkans mest skitiga byk tvättas offentligt. Han tror inte att anhängarna i den katolska världen bryr sig. Jag tror att han tar miste. Bland annat i radion P1 har man i veckan refererat till den undersökning som visat att 25 procent av Tysklands katoliker vill lämna den egna kyrkan. Här lägger jag ut en repris av min tidigare blogg:
.
ÄR DEN KATOLSKA KYRKAN
ETT KRISTET PEDOFILNÄTVERK?
.
Rasistiska hemsidor och bloggare hävdar gärna att profeten Mohammed var pedofil. Samtidigt blir nyhetsflödet om pedofilskandalerna inom den kristna katolska kyrkan allt stridare. Nu senast kan vi läsa om att den reaktionäre påven Benedictus XVI under sin tid som biskop i Tyskland tycks ha varit med om att tysta ner brotten i stället för att hjälpa till med att lagföra de skyldiga.
Ibland suffleras också våra islamofober av högerkristna som försöker att stärka sina egna varumärken på de religiösa marknadsplatser där de uppträder. Nu senast var det Carola Häggqvist förre man, Runar Sögaard, som i ett inspirerat tungomål kom fram till att ”Buddha är fet, han är rund och han är brun” samt att ”Muhammedär ingen gud. Han var en förvirrad pedofil”. Däremot ingenting om att ”Jesus inte kunde vara Guds son eftersom han var jude”…
.
Nu vänds blickarna mot påven Benedictus XVI. Har han tystat ner pedofilskandalerna?
.
Lösryckt från historiens forntida töcken – där också våra samhällen accepterade barnäktenskap på samma sätt som de arabiska – pekar rasisterna på att Muhammed inte bara hade en massa fruar utan att han också gifte sig med en sexårig flicka, Aisha. Ett äktenskap som enligt sägnerna ska ha ”fullbordats” när hon var nio.
.
.
.
På nätet finns det hur många grova rasistiska hemsidor som helst där man anspelar på att Mohammed, granskad med moderna mått, skulle ha varit en pedofil. Vilket naturligtvis är ett absurt påstående i ett historiskt ljus. Giftermål var oftast ett sätt att bekräfta allianser med blodsband eller ett skydd för vad som annars skulle ha blivit värnlösa kvinnor. Mohammed delade säng med 11 – 13 kvinnor. En var judinna och en kristen kopt från Egypten…
..
.
.
Våra hemmarasister tiger däremot helt om de tiotusentals fall av övergrepp, av sexuellt ofredande och våldtäkter mot barn som utförts av katolska präster och som skett nu i modern tid. Vi hör inte Jimmy Åkessons tala om den katolska läran som ett hot mot Sverige. Om vi backar i historien hade en sådan kampanj fungerat. Då sågs ”papisterna” med sina avlatsbrev, helgondyrkan och sitt auktoritära påvedöme som ett hot mot den svenska lutheranska kyrkan. I Gustav II Adolfs fotspår gällde det att bekämpa det katolska hotet mot den rena evangeliska läran. Men i dag är bilden en annan. Eftersom kampanjerna mot islam bara är en förevändning, en ”godtagbar” ursäkt för rasism riktad mot utomeuropeisk invandring, fungerar det dåligt med att också peka ut alla Europas katoliker som tilltänkta pedofiler.
.
Här en bild på prästen Murphy, med fromt knäppta händer,
tillsammans med sina korgossar.
För i dag har påvedömets heliga gloria verkligen hamnat på sned. I land efter land har offren för pedofilerna i det katolska prästerskapet avslöjat oerhörda övergrepp. På Irland, som kanske har varit värst drabbat, har i dagarna två biskoparna tvingats att gå i pension, därför att de under lång tid tystat ner alla de sexuella övergrepp som de egna prästerna iscensatt. I officiella rapporter sägs att under åren 1970-1990 har minst 14 500 barn ofredats sexuellt. I USA har det gjorts undersökningar som pekat ut minst 4 400 präster som pedofiler. Det mest skandalösa fall som nu åter aktualiserats är de massvåldtäkter som utförts av en präst vid en skola för dövstumma pojkar i Wisconsin. Otaliga övergrepp skedde mellan 1950-1974. Han lärde sig teckenspråk som ett av sättet att komma nära skolans utsatta barn. När situationen till sist blev ohållbar därför att många av offren blev vuxna och krävde upprättelse blev prästen, Lawrence. C. Murphy, inte straffad utan bara diskret omplacerad till en annan tjänst där han fritt kunde utsätta nya pojkar för övergrepp. Fram till sin död 1998 kunde han bland annat ”hjälpa” till med att få ordning vid en uppfostringsanstalt – för unga pojkar…
.
För att väcka uppmärksamhet på Murphys övergrepp gjorde de döva pojkarna en affish som de klistrade upp i sin hemstad.
Bland annat på kyrkporten…
.
I land efter land ser det likadant ut. Ny läckor, nya avböner. I Canada. Frankrike. I Australien. I vårt grannland Danmark har för två dagar sedan den katolske biskopen, efter massvis med påstötningar, tvingats att annonsera att det även där blir ”en opartisk utredning”. I Brasilien, det land i världen med mest katoliker, har en TV-kanal nyligen skapat ett oerhört rabalder genom att visa bilder på hur en präst från det fattiga d`Alagos i nordöstra Braslien tvingar en liten korgosse att suga av honom…
Till sist är det nu Tyskland och den nuvarande påvens ansvar som kommit i blickpunkten. Nya fakta tycks visa att han, under sin tid som landets ärkebiskop, medverkat till att hjälpa präster som utsatt barn för sexuella övergrepp att hålla sig undan. Förövarna har fått skydd. Offren har åsidosatts. I veckan har påven också tvingats till att be alla katoliker på Irland om ursäkt, för de massvåldtäkter mot barn som begåtts av präster från den egna kyrkan. Men ursäkten gäller inte kyrkans eget ansvar för att ständigt försöka skyla över och gömma undan dessa brott.
Är då alla katolska präster pedofiler? Naturligtvis inte. Påvedömet insisterar också på att det inte finns några vetenskapliga undersökningar som skulle belägga att det celibat, den sexuella avhållsamhet, som gäller för de egna prästerna, skulle kunna innebär en risk för att deras sexuella intresse i stället riktas in mot värnlösa, oskyddade barn. Men självklart är det så att hela kyrkans auktoritära struktur. Dess patriakat – utan egentligen andra kvinnor i åtanke än jungfru Maria – skapar ett klimat där sexuella övergrepp mot barn kan ligga nära till hands. Inte nog med att kyrkan först säger att homosexualitet är en synd som egentligen ska bestraffas i Helvetet. Detta därför att Gud har skapat män och kvinnor för att leva tillsammans. Sedan ska denna skapelsens mening inte gälla för de män som är präster. De ska i stället leva som avhållsamma munkar i nära umgänge med små pojkar…
Av tradition brukar socialister mena att det viktiga är ”en enhetsfront på jorden”. Det vi tycker om himlen lämnar vi därhän. Men av tradition är marxismen också – och det med rätta – en antiklerikal rörelse. Vi bekämpar de religiösa institutioner och de präster som predikar om och vill bestämma över hur våra samhällen och våra liv här på jorden ska organiseras och hur vi ska leva. Vi är emot alla ”dödssynder” och försvarar alltid all frivillig och kärleksfull sexualitet – mellan vuxna människor. Vi är emot såväl sharialagar eller abortförbud i Guds namn. Men vi vill vare sig hetsa mot Islam eller den katolska kyrkan. Eller för den delen ”den heliga evangeliska läran”.
Men i Guds namn ska ingen få förgripa sig på någon annan människa.
Woody Guthrie är den odödlige arbetarmusikern som vandrade och liftade genom trettiotalets och fyrtiotalets USA och sjöng om det arbetande folkets umbäranden och glädje. På ryggen en gitarr med texten This Machine Kills Fascists klottrat över resonanslådan. En del av sina upplevelser skildrade han senare i boken Bound For Glory, på svenska Hela härligheten.
När depressionen slog till med full kraft på trettiotalet drog en våg av människor västerut. Woody, som själv var barskrapad följde med fattigbönder och arbetare som förlorat allt på väg mot Kalifornien för att söka lyckan där.
Landlösa och egendomslösa nyfattiga som kallades ”okies” gav sig ut på vägarna. En som skildrat den här epoken i litteraturen är John Steinbeck med bland annat boken Vredens druvor. Woody liftade med godståg och lastbilar. Efter två år kom han fram men fann inget paradis. Istället började han skildra den amerikanska kapitalismens verklighet i sina sånger.
I min ägo har jag en sliten bok med förlorat framsidesomslag men med cirka tvåhundra av Woodys sånger med texter, noter och ackord. En bok med introduktion av Pete Seeger och som kom ut 1961. Jag råkade hitta den i en boklåda någonstans i Köpenhamn i slutet av 60-talet. Boken är ”dedicated to Woody Guthrie´s pal Cisco Houston”. Woody, som då hade sex år kvar att leva, skrev i ett kort förord:
I am out to sing songs that will prove to you that this is your world, and that if it has hit you pretty hard and knocked you for a dozen loops, no matter how hard it´s run you down and rolled over you, no matter what color, what size you are, how you are built, I am out to sing the songs that make you take pride in yourself and in your work. And the songs I sing are made up for the most part by all sorts of folks just about like you.
Rasistiska hemsidor och bloggare hävdar gärna att profeten Mohammed var pedofil. Samtidigt blir nyhetsflödet om pedofilskandalerna inom den kristna katolska kyrkan allt stridare. Nu senast kan vi läsa om att den reaktionäre påven Benedictus XVI under sin tid som biskop i Tyskland tycks ha varit med om att tysta ner brotten i stället för att hjälpa till med att lagföra de skyldiga.
Ibland suffleras också våra islamofober av högerkristna som försöker att stärka sina egna varumärken på de religiösa marknadsplatser där de uppträder. Nu senast var det Carola Häggqvist förre man, Runar Sögaard, som i ett inspirerat tungomål kom fram till att ”Buddha är fet, han är rund och han är brun” samt att ”Muhammedär ingen gud. Han var en förvirrad pedofil”. Däremot ingenting om att ”Jesus inte kunde vara Guds son eftersom han var jude”…
.
Nu vänds blickarna mot påven Benedictus XVI. Har han tystat ner pedofilskandalerna?
.
Lösryckt från historiens forntida töcken – där också våra samhällen accepterade barnäktenskap på samma sätt som de arabiska – pekar rasisterna på att Muhammed inte bara hade en massa fruar utan att han också gifte sig med en sexårig flicka, Aisha. Ett äktenskap som enligt sägnerna ska ha ”fullbordats” när hon var nio.
.
.
.
På nätet finns det hur många grova rasistiska hemsidor som helst där man anspelar på att Mohammed, granskad med moderna mått, skulle ha varit en pedofil. Vilket naturligtvis är ett absurt påstående i ett historiskt ljus. Giftermål var oftast ett sätt att bekräfta allianser med blodsband eller ett skydd för vad som annars skulle ha blivit värnlösa kvinnor. Mohammed delade säng med 11 – 13 kvinnor. En var judinna och en kristen kopt från Egypten…
..
.
.
Våra hemmarasister tiger däremot helt om de tiotusentals fall av övergrepp, av sexuellt ofredande och våldtäkter mot barn som utförts av katolska präster och som skett nu i modern tid. Vi hör inte Jimmy Åkessons tala om den katolska läran som ett hot mot Sverige. Om vi backar i historien hade en sådan kampanj fungerat. Då sågs ”papisterna” med sina avlatsbrev, helgondyrkan och sitt auktoritära påvedöme som ett hot mot den svenska lutheranska kyrkan. I Gustav II Adolfs fotspår gällde det att bekämpa det katolska hotet mot den rena evangeliska läran. Men i dag är bilden en annan. Eftersom kampanjerna mot islam bara är en förevändning, en ”godtagbar” ursäkt för rasism riktad mot utomeuropeisk invandring, fungerar det dåligt med att också peka ut alla Europas katoliker som tilltänkta pedofiler.
.
Här en bild på prästen Murphy, med fromt knäppta händer,
tillsammans med sina korgossar.
För i dag har påvedömets heliga gloria verkligen hamnat på sned. I land efter land har offren för pedofilerna i det katolska prästerskapet avslöjat oerhörda övergrepp. På Irland, som kanske har varit värst drabbat, har i dagarna två biskoparna tvingats att gå i pension, därför att de under lång tid tystat ner alla de sexuella övergrepp som de egna prästerna iscensatt. I officiella rapporter sägs att under åren 1970-1990 har minst 14 500 barn ofredats sexuellt. I USA har det gjorts undersökningar som pekat ut minst 4 400 präster som pedofiler. Det mest skandalösa fall som nu åter aktualiserats är de massvåldtäkter som utförts av en präst vid en skola för dövstumma pojkar i Wisconsin. Otaliga övergrepp skedde mellan 1950-1974. Han lärde sig teckenspråk som ett av sättet att komma nära skolans utsatta barn. När situationen till sist blev ohållbar därför att många av offren blev vuxna och krävde upprättelse blev prästen, Lawrence. C. Murphy, inte straffad utan bara diskret omplacerad till en annan tjänst där han fritt kunde utsätta nya pojkar för övergrepp. Fram till sin död 1998 kunde han bland annat ”hjälpa” till med att få ordning vid en uppfostringsanstalt – för unga pojkar…
.
För att väcka uppmärksamhet på Murphys övergrepp gjorde de döva pojkarna en affish som de klistrade upp i sin hemstad.
Bland annat på kyrkporten…
.
I land efter land ser det likadant ut. Ny läckor, nya avböner. I Canada. Frankrike. I Australien. I vårt grannland Danmark har för två dagar sedan den katolske biskopen, efter massvis med påstötningar, tvingats att annonsera att det även där blir ”en opartisk utredning”. I Brasilien, det land i världen med mest katoliker, har en TV-kanal nyligen skapat ett oerhört rabalder genom att visa bilder på hur en präst från det fattiga d`Alagos i nordöstra Braslien tvingar en liten korgosse att suga av honom…
Till sist är det nu Tyskland och den nuvarande påvens ansvar som kommit i blickpunkten. Nya fakta tycks visa att han, under sin tid som landets ärkebiskop, medverkat till att hjälpa präster som utsatt barn för sexuella övergrepp att hålla sig undan. Förövarna har fått skydd. Offren har åsidosatts. I veckan har påven också tvingats till att be alla katoliker på Irland om ursäkt, för de massvåldtäkter mot barn som begåtts av präster från den egna kyrkan. Men ursäkten gäller inte kyrkans eget ansvar för att ständigt försöka skyla över och gömma undan dessa brott.
Är då alla katolska präster pedofiler? Naturligtvis inte. Påvedömet insisterar också på att det inte finns några vetenskapliga undersökningar som skulle belägga att det celibat, den sexuella avhållsamhet, som gäller för de egna prästerna, skulle kunna innebär en risk för att deras sexuella intresse i stället riktas in mot värnlösa, oskyddade barn. Men självklart är det så att hela kyrkans auktoritära struktur. Dess patriakat – utan egentligen andra kvinnor i åtanke än jungfru Maria – skapar ett klimat där sexuella övergrepp mot barn kan ligga nära till hands. Inte nog med att kyrkan först säger att homosexualitet är en synd som egentligen ska bestraffas i Helvetet. Detta därför att Gud har skapat män och kvinnor för att leva tillsammans. Sedan ska denna skapelsens mening inte gälla för de män som är präster. De ska i stället leva som avhållsamma munkar i nära umgänge med små pojkar…
Av tradition brukar socialister mena att det viktiga är ”en enhetsfront på jorden”. Det vi tycker om himlen lämnar vi därhän. Men av tradition är marxismen också – och det med rätta – en antiklerikal rörelse. Vi bekämpar de religiösa institutioner och de präster som predikar om och vill bestämma över hur våra samhällen och våra liv här på jorden ska organiseras och hur vi ska leva. Vi är emot alla ”dödssynder” och försvarar alltid all frivillig och kärleksfull sexualitet – mellan vuxna människor. Vi är emot såväl sharialagar eller abortförbud i Guds namn. Men vi vill vare sig hetsa mot Islam eller den katolska kyrkan. Eller för den delen ”den heliga evangeliska läran”.
Men i Guds namn ska ingen få förgripa sig på någon annan människa.
/$File/logo.gif?resize=45%2C49 "GAIS"){kind=logo}
GAIS
