Nyliberal skolbankrutt

Förvånad, någon? Ett par decennier av nyliberala marknadsomvälvningar i skolans värld har sitt pris. Där utbildning gått från visioner om jämlik, medborgerlig rättighet till vinstdrivet köp- och säljsystem har följden blivit ofrånkomlig. Skillnaderna ökar i galopperande takt bland Sveriges skolelever.
Häromveckan slog internationella forskare larm om den extrema svenska skolpolitikens följder (Vetenskapens värld, SR, 20 mars). Det svenska skolsystemet är idag världsunikt med sin skolpeng, vinstdrivna skolföretag, konkurrens och brist på demokratisk kontroll, menade forskarna. Det ”fria skolvalet” gynnar höginkomsttagarna, varnade Sandra McNally från London School of Economics och menade att inte ens brittiska tories vågat driva de nyliberala förslagen så långt. Patrick Sheinin från Helsingfors’ universitet var tacksam över att Finland inte följde efter det svenska 1990-talsexemplet utan höll fast vid normen om jämlika skolor. Och professor Henry M Levin från Columbia University varnade för en ”balkanisering” av det svenska skolsystemet när den resursstarka medelklassen flyttar sina barn bort från blandade skolor.

Till de församlade forskarnas varningar för segregation och sönderfall kan förstås läggas de försämrade svenska skolresultat som under senare år återkommande redovisas i internationella så kallade PISA-studier.
Vad vi ser för våra ögon är den nyliberala söndertrasningen av idén om en jämlik skola för alla. En femtedel av alla svenska grundskolor och hälften av gymnasierna är idag så kallat ”fristående.” 64 procent av dem drivs som vinstdrivande aktiebolag och därav hela 85 procent av de fristående gymnasieskolorna. Vinsterna i skolföretag har länge legat högt över det övriga näringslivet, och dragit till sig riskkapitalister som bin till honung. Kapitalister som pressat kostnader genom färre examinerade lärare och färre elever med särskilda behov. I konkurrensen om skolpengen har vi sett betygsinflation, tystad lärarkritik och miljonslöseri för marknadsföring, medel som kunde ha gått till skolmateriel och lärartimmar. Det hela finansierat rakt av med skattemedel.

Det extrema nyliberala experimentet med svensk skola är på väg mot totalhaveri. När skolminister Björklund häromveckan konfronterades med konkursen för Karlstads idrottsgymnasium blixtbelystes den formliga kollapsen för de senaste decenniernas skolpolitik. Ägaren till gymnasiet, Jan Walther, hade sedan början av 2000-talet byggt upp en koncern av gymnasieskolor som de första åtta åren gjorde en vinst på 56 miljoner kronor av tilldelade skattemedel, varav 17 miljoner delades ut till ägarna. 2009 styckade han upp bolaget. På så sätt behövde han inte använda koncernens vinstmedel för att rädda idrottsgymnasiet när detta visade underskott. ”Det är en demografisk problematik med minskande barnkullar”, var Björklunds kommentar.
Nej, det är bankrutten för det nyliberala systemskiftet på skolans område, med vinstdrivande privata skolföretag och kapitalistisk konkurrens. Här går radikala vänsterröster, en kritisk lärarkår och forskningen numera i takt. Det är dags att sätta punkt för marknadsexperimentet med våra barns och ungdomars framtid.

Gymnasievalet har blivit ännu svårare

 

Insändare publicerad i Norra Skåne 130129:

Våra tonåringar har det inte lätt just nu. Dagen för val av gymnasieutbildning närmar sig med stormsteg. Valet av gymnasieutbildning är ett av de stora vägskälen här i livet. Ett fel val kan stå dem dyrt. Utöver att bestämma sig för vilken yrkeskarriär de vill påbörja så skall de också välja skola. Många skolor erbjuder samma program och skolorna gör allt för att locka eleverna till sig, Öppet hus, fyrfärgsbroschyrer i brevlådan, bioreklam, radioreklam alla möjligheter att locka elever används av gymnasieskolorna. Anledningen till skolornas desperata reklamkampanjer är att skolan får ca hundratusen kronor av kommunerna för varje elev de lyckas övertala att börja på skolan.
Konkurrensen om eleverna har utvecklats till en kamp på liv och död de senaste åren. Om skolorna inte lyckas attrahera lika många sökande som förra året så försämras deras ekonomi. Anledningen är att förutsättningarna för skolorna har förändrats. Samtidigt som åldersgrupperna minskar så har antalet skolor ökat. Fler gymnasieskolor samtidigt som antalet elever minskar innebär att mindre pengar skall delas på fler aktörer. Detta går givetvis inte ihop. Resultatet är att vissa skolor drabbas mycket hårt. Förra året så tappade t.ex. John Bauer i Hässleholm rejält. Det gjorde även Praktiska gymnasiet och Framtidsgymnasiet i Kristianstad. Något som innebär en kraftig inkomst minskning för dessa skolor. Miljontals kronor i minskade intäkter för varje skola, vilket gör det extra svårt för de drabbade skolorna att upprätthålla en god undervisningskvalité. De andra gymnasieskolorna kom betydligt lindrigare undan. Vissa ökade lite trots det minskade elevunderlaget. Några har blivit vinnare på skolmarknaden och andra  förlorare.
Det här gör valet besvärligare för de blivande gymnasisterna. De skall inte bara välja gymnasieprogram utan måste också ta hänsyn till utbildningens kvalité och skolornas ekonomi för att göra ett optimalt gymnasieval.
Det här ställer alldeles för stora krav på ungdomarna men skolmarknadssystemet kräver det. Det är dags att avskaffa friskolereformen.
Henrik Hedman – Socialistiska Partiet

Lärarna kräver: Riv upp avtalet!

Spontant växer en proteststorm underifrån mot senaste fyråriga avtalet som Lärarförbundets och Lärarnas riksförbunds styrelser har skrivit på. De som nu protesterar är lärare, förskollärare och fritidspedagoger.

Under en lång tid har ledningarnas förhandlingsansvariga från båda förbund fört förhandlingar med Sveriges Kommuner och Landsting. Dessa förhandlingar har förts bakom ryggen på medlemmarna och nu har lärarna ännu en gång fått ett uselt avtal på halsen. Aldrig någonsin under den långa avtalsförhandlingsprocessen har medlemmarna blivit tillfrågade om vad medlemmarna själva hade att säga till om avtalet. Hemlighetsmakeriet gick hela tiden före medlemsdemokrati.

Så fort avtalsresultatet nådde lärarna blev besvikelsen stor och missnöjet ledde omedelbart till lokala protester runt om i landet. Under ”Lärarnas röst” sprids nu på nätet och på arbetsplatserna uppmaningen till en landsomfattande demonstration den 5 oktober på en rad olika städer.

Socialistiska Partiet ger sitt stöd till protestaktionerna som kräver att avtalet ska rivas upp. Det är inte rimligt att en liten klick inom förbunden ska skriva på utan att ha rådgjort med medlemmarna – det rimmar illa med den demokratisyn som finns inskriven i läroplanen och som lärarna försöker lära ut i klassrummet. För oss socialister är det en självklarhet – det är medlemmarna som ska rösta om avtalet. Avtalet borde ha gått ut på medlemsomröstning.

Kravet på att avtalet ska rivas upp måste förenas med kravet att avtalet ska gå ut på omröstning och det är lärarna på medlemsmöten som ska avgöra saken.

Socialistiska Partiet 121003

Framtidens gymnasieskola i Hässleholm

  • ”Hässleholms gymnasieskolor, och dess utbildningar, fyller en viktig och strategisk roll och skall vidmakthållas.”

Ett citat från den styrande sexpartialliansens (m, c, fp, mp, fv, och kd) politiska program för den här mandatperioden. Det är svårt att inte hålla med om den här inriktningen. Problemet är den avgrundsdjupa skillnaden mellan programförklaringen och den faktiska praktiken. Sexpartialliansen har rätt när de skriver att ”gymnasieskolan fyller en strategisk roll för kommunen” Gymnasieskolan har bland annat som strategisk uppgift att förse det lokala näringslivet, t.ex. Ballingslöv AB, Swepart, Industriteknik, Emmaljunga Barnvagnsfabrik och många fler med kompetent arbetskraft. Men för att industrin skall kunna överleva och fortsätta att expandera i Hässleholms kommun så måste gymnasieskolan kunna fullfölja sin strategiska uppgift att t.ex. utbilda dugliga svetsare, snickare och cnc-operatörer. Utan arbetskraft blir det svårt att expandera i eller lokalisera verksamheter till Hässleholm. Tyvärr anser inte BUN – majoriteten (m, c, fp, mp, fv, kd) i praktiken att det lokala näringslivets behov skall få påverka vilka program som skall erbjudas av Hässleholms Gymnasium. Inställningen är att endast femtonåringarnas val skall avgöra programutbudet – samverkan med näringslivet lyser med sin frånvaro när förvaltningen och BUN fattar sina beslut.

”Snålbudgetalliansen” har beslutat att industriprogrammet och hantverksprogrammet – trä skall läggas ner enbart utifrån att årets femtonåringar inte i tillräckligt hög grad hade valt något av dessa program. Att enbart låta kommunens programutbud styras av vad femtonåriga barn för tillfället vill studera får förödande konsekvenser för näringslivets personalförsörjningsmöjligheter på sikt.

Tyvärr så verkar BUN domineras av valfrihetstalibaner och fega andrahandspolitiker som inte vågar/kan se längre än BUNs budget. Detta är möjligen bra för BUNs budget men det riskerar också att leda till sotdöden för delar av det lokala näringslivet. Så här inför terminsstarten hoppas jag innerligen att BUN-majoriteten har nyktrat till under sommaren och inser att vårens nedläggningsbeslut av svets- och träutbildningarna var strategiskt oklokt.

Henrik Hedman/Socialistiska Partiet

Insändaren publicerad i Norra Skåne 110817

Chiles studenter visar vägen!

Stockholm: Manifestation för solidaritet med Chiles studenter som mobiliserar mot högerregeringens privatiseringar av skolor och universitet. Genom bland annat hungerstrejker och protestaktioner kräver de gratis utbildning och förstatliganden av kopparindustrin för omfördelning till skola och offentlig verksamhet. Slut upp och visa din solidaritet med Chiles studenter!

Onsdag 10 augusti, kl.18.00, Mynttorget.

Manifestationen stöds av Socialistiska Partiet m.fl.

 

 

Vem styr egentligen Göteborg?

Vad är det för mening med en ”stark ekonomi” om den inte används till att bygga ett Göteborg med bra skola, bra barn- och äldreomsorg? frågar sig representanter från Nätverket för Gemensam Välfärd.

Nyligen damp en tjänstemannarapport ner hos stadsdelsnämnden i Angered: ”Budgeten har gått back motsvarande 44 miljoner på årsbasis. Ni måste skära ner i utgifterna.” Nämnden väljer då att skära bort runt nittio tjänster inom skolan. Detta i Angered, där många skolor redan går på knäna, bokstavligen. Alla vet att en redan pressad situation kan komma att förvandlas till kaos. Men ett påbud är ett påbud och det tycks inte finnas några alternativ.

Detta är inte nytt, nedskärningarna har pågått flera år i de flesta stadsdelar. Barngrupper har tillåtits växa på förskolor, lärare fått gå, fritidsverksamhet försämrats. Påbudet har varit; ”håll budgeten!”. 2009 var nedskärningarna stora, med fortsättning i fjol. Vad hände sedan? Jo, i höstas visade det sig att kommunen i slutänden gått med över 1 200 miljoner i vinst under året. Mer än en miljard!

Göteborgarna har alltså undanhållits välfärdstjänster för detta belopp. ”Barockt med miljardöverskott samtidigt som välfärden kvävs”, som en fullmäktigeledamot i den styrande S+V+MP-alliansen träffande uttryckte det. Samtidigt som han och de andra i kommunfullmäktige plöjde ner pengarna i ett ”infrastrukturpaket” innefattande bland annat en sexfilig motorvägstunnel. Fortfarande bakom stolta rubriker om att ”barnen kommer först i den rödgröna budgeten”.

De ekonomiska underlag som presenterats för politikerna visade sig vara felaktiga, nedskärningarna onödiga. Förtroendet för kommunens ekonomer borde vara obefintligt, deras prognoser och analyser kraftigt ifrågasatta.

Men nej, nu rullar allt på ”som vanligt” igen. Överskott i kommunen blir underskott i stadsdelarna. Kommunledning och SDN-politiker böjer nacken för ekonomernas påbud. I realiteten tycks det vara dessa som styr kommunen, inte den valda majoriteten. Tjänstemännen är antingen inkompetenta, vilket knappast är troligt, eller så har de en agenda som definitivt inte är i samklang med valresultatet. En agenda som innebär nedmontering av kvalitén i den offentliga välfärden till förmån för privata ”lösningar” och att driva kommunen med vinst för att motivera skattesänkningar. Allt detta utan hänsyn till hur det drabbar barn, unga och gamla ute i stadsdelarna.

För oss är det obegripligt att politikerna finner sig i situationen. I en tidigare debattartikel (första maj) ställde vi frågor om kommunalrådens inställning till det växande glappet mellan de stolta orden i deras målsättningar och verkligheten med försämringar i verksamheterna i stadsdelarna. Nu ser vi tydliga anledningar att upprepa, och skärpa våra frågor, – inte minst eftersom politikerna inom kort ska besluta om budget för 2012.

Det vi sett i budgetdebatten hittills både oroar och provocerar. Kommunalrådet Mats Pilhem (V), sade nyligen i en Metro-intervju att kommunledningen för säkerhets skull valt SKL:s (Sveriges Kommuner och Landsting) prognos för inkomstutvecklingen (vilken ligger 50 miljoner lägre är regeringens). Är det en rimlig politisk slutsats att dra av förra årets resultat? Har politikerna överhuvudtaget gjort en egen, självständig analys av vad som gick snett 2010?

Och har ordföranden i Angereds stadsdelsnämnd, som noga understrukit lagens krav om att ”hålla budget”, reflekterat över att kommunen förmodligen bryter mot både skollagen och arbetsmiljölagen när man skär ner ytterligare lärartjänster i Angered? När dessa rader läses har en andra protestdemonstration genomförts i stadsdelen. Lärare, föräldrar, fritidspersonal, barn och allmänhet samlas på torget för att säga ”Nej!”. De fackliga organisationerna är nu med och kräver stopp för nedskärningarna.

Har ni (för nu vill vi att ni svarar!) politiker i kommunledningen och SDN-ledningarna reflekterat över vilka de långsiktiga konsekvenserna blir av exempelvis att duktiga lärare inte orkar längre och att de sociala kostnaderna för barnen blir oöverskådliga framöver? Vad är det för mening med en ”stark ekonomi” om den inte används till att bygga ett Göteborg med bra skola, bra barn- och äldreomsorg? ”Möjligheternas Göteborg – skapar vi tillsammans” hette det, Anneli Hulthén, i er valpropaganda där ni skrev om ”välfärd efter behov”. Sedan vann ni valet. Och nu..?

Patricia Bergenhem

Björn Rönnblad

Håkan Sundberg

Nätverket för Gemensam Välfärd, Göteborg

Publicerad 110617 i ETC Göteborg

http://goteborg.etc.se/debatt/vem-styr-egentligen-g%C3%B6teborg

 

Politiskt hyckleri i Hässleholm

Vi har i Sverige ett politiskt parti som har profilerat sig hårt på utbildningsfrågor, nämligen Folkpartiet. En stor reform som Folkpartiet har drivit igenom är GY11. Den nya gymnasieskolan som börjar gälla nu till hösten. I folkpartiretoriken för reformen så har utbildningsministern Jan Björklund (fp) flera gånger hävdat att en av anledningarna till GY11 är att man vill uppvärdera/ satsa på yrkesutbildningarna. Alla skall inte tvingas bli akademiker utan Folkpartiet vill stärka de gymnasiala yrkesutbildningarna för att göra eleverna mer anställningsbara.

Nu har Folkpartiet i Hässleholm visat sina kort hur de har tänkt uppgradera yrkesutbildningarna här i kommunen. De har nämligen beslutat att lägga ner ett antal yrkesutbildningar – trots att det finns goda förslag till hur de skulle kunna utvecklas och leva kvar. Folkpartiet är svenska mästare i utbildningshyckleri. På riksnivå pratar de om satsningar på yrkesutbildningar – kommunnivå där de skall genomföras i praktiken så lägger de ner utbildningarna. Inte trovärdigt – det går inte satsa på yrkesutbildningar som inte finns.

http://rodagoinge.blogspot.com/2011/06/politiskt-hyckleri.html

Göteborg: Demonstration för en bra skola

Kom och visa din solidaritet med alla barn och ungdomar i Angered. Var med och bygg upp en BRA skola! (Förskola, fritidshem och grundskola.)
Alla har rätt att vara med. Ingen har rätt att stoppa dig från att delta. Göteborgs ansvariga politiker och tjänstemän MÅSTE satsa på barn och ungdomar!!!
Dra med dina vänner, grannar och kollegor och visa ert stöd!!! Vi kan tillsammans!

15 juni, kl. 18.30-21.30 utanför Blåstället i Angered.

Arr. Nätverket för Angereds kommunala skolor

http://www.facebook.com/event.php?eid=204199569623724&notif_t=event_invite

 

 

Demonstration i Angered: ”Stoppa nedskärningarna i skolan!”

I stadsdelen Angered i Göteborg – där situationen i skolorna redan är mycket pressad efter tidigare nedskärningar – planerar politikerna nu att ta bort nittio tjänster inom skolan efter att ha ”upptäckt” ett underskott i budgeten.
Igår kväll kom reaktionen. Omkring tvåhundra lärare, föräldrar, barn och fritidspersonal samlades till en demonstration mot nedskärningarna på initiativ av bland andra de lokala lärarfacken.

Alldeles nyligen spreds information om att tjänstemännen i stadsdelen Angered ”upptäckt” ett underskott i skolbudgeten motsvarande 44 miljoner kronor under året, vilket enligt förvaltningens chefer då kräver nedskärningar av tjänster på sammanlagt runt nittio årsarbetare. Många av skolorna i stadsdelen ligger i förortsområden, som redan är starkt socialt utsatta.

I går tisdag hade politikerna i stadsdelsnämnden sammanträde. Under den öppna frågestunden blev nämndpolitikerna hårt ansatta av föräldrar och lärare som hade kritiska frågor om de planerade nedskärningarna. En lärare från Lövgärdesskolan, där man haft stora problem med undervisningen den senaste tiden, var närmast förtvivlad.

- Vi har gått på knäna länge med otillräckliga resurser. De elever som går kvar i vår skola är de som har stora stödbehov. Det är en fruktansvärd situation vi går till varje dag! Om åtta eller tio tjänster till ska skäras bort – vad kommer att hända då?

Flera andra lärare och föräldrar fyllde på med frågor om effekterna av tidigare nedskärningar, om det skolpengs-system och ”fria skolval” som utarmar skolorna i området och om politikernas direkta ansvar för den nu uppkomna situationen

– Hur ska vi kunna uppfylla det undervisningsuppdrag vi är ålagda? frågade en lärare

– Vad tänker ni politiker göra för att förhindra att det blir en katastrof? undrade en förälder

Stadsdelsnämndens socialdemokratiske ordförande Håkan Linnarsson vek inte en tum från nedskärningsplanerna när han svarade, men försökte mildra politikernas eget ansvar genom att säga att nämnden inte tar beslut om nedskärningar utan bara ”måste hålla budgeten”. Han sade sig visserligen ogilla att ställa verksamheter mot varandra, men klargjorde sedan tydligt sin inställning

– Om vi inte anpassar situationen genom att ta bort tjänster på skolan så måste vi ta pengarna någon annanstans i stadsdelens budget. I så fall blir det fritidsgårdarna, resurser till äldreomsorgen eller till de funktionshindrade som ryker, sade Håkan Linnarsson

En annan av av politikerna i nämndens presidium, vänsterpartisten Yvonne Holm svarade frö sin del på föräldrarnas frågor och kritik med rösten i ett nedstämt tonläge

– Vi är väldigt bekymrade och har suttit hela förmiddagen för att hitta åtgärder för att lösa situationen. Men vi har inget svar, sade hon

En timme senare och knappt hundra meter bort kom dock ett sådant svar. En demonstration för att stoppa nedskärningarna samlade runt tvåhundra personer på det intilliggande torget. Det nybildade ”Nätverket för Angereds kommunala skolor”, som skapats på initiativ från bland andra de lokala lärarfacken, hade på kort varsel sammankallat protesten. Ett flertal talare avlöste varandra på scenen där arrangörerna utlyste ”öppen mikrofon”; att den som ville fick gå upp och tala.

Samarbete över stadsdelsgränserna

Först ut var Ann Nolin, aktiv i Barnverket-Göteborgsföräldrar, ett nätverk som samlar föräldrar från hela staden. Hon gav nämndpolitikerna ett tydligt motförslag

– Säg nej till nedskärningarna! Man måste inte alls göra det ni säger att ni ”måste”. Ni kan stoppa försämringarna och satsa långsiktigt på skolorna i stället för att ställa olika utsatta verksamheter mot varandra. Det finns resurser i samhället, sade hon.

Ann Nolin exemplifierade med det överskott i Göteborgs stads budget på mer än en miljard som politikerna i kommunfullmäktige i höstas valde att plöja ner i trafiksatsningar trots att aktiva föräldrar redan då vädjade om att pengarna skulle gå till skolor, förskolor och fritid. Nolin, som själv har barn i stadsdelen Majorna-Linné där man nyligen uppnått en delseger mot hotande budgetnedskärningar, peppade i sitt tal för samarbete över stadsdelsgränserna i kampen mot nedskärningarna.

Nämndordföranden Håkan Linnarsson, som för ändamålet ajournerat politikermötet en stund, bjöds upp på scenen att svara för sig. När han återigen gav samma besked om att ”budgeten måste hållas” och att nedskärningarna annars kommer tas någon annanstans möttes han av försiktiga men spridda buanden från publiken.

Patric Greider, skyddsombud i Lärarförbundet i Angered och en av dem som tagit initiativ till det nya nätverket, var konferencier på manifestationen. Hans uppmaning var tydlig:

– De här nedskärningarna måste stoppas och vi måste nu bli allt fler som engagerar oss. Vi börjar idag och fortsätter sedan. Det planeras nya manifestationer vecka 24.

http://www.internationalen.se/?p=35411

 

Inte fyra år till med översittarna

Lustfyllt lärande eller socialt fiasko. Skolledare mot Björklund (FP) Kommunaliseringen av skolan 1991 utgör en av de mest förödande försämringarna för skolan under de senaste åren. Därmed inleddes, med socialdemokraternas Göran Persson i spetsen, en lång rad av nedskärningar.

Kommunaliseringen har förstärkt klassegregationen och samtidigt skapat en inre skolsegregation. Det är en väldig skillnad på segregerade skolor i rika bastioner och skolor i ekonomiskt försummade ”multietniska” områden. Det finns till exempel ingen lärarutbildning om hur man kan undervisa i klasser där samtliga elever har ett annat språk än svenska som modersmål.

Man kräver att eleverna i förorter och miljonprogram ska prestera samma resultat som i reservatskolorna där de rika har sina barn, men under diametralt motsatta förutsättningar. De förra saknar resurser och de senare vadar i dem. Högern och kommunansvariga av olika schatteringar pratar om att ”öka integrationen”, något som borde börja med språket och tillgång till arbete. Men blotta existensen av segregationen talar ett annat språk. Ökad segregation går helt enkelt inte att harmonisera med den borgerliga parollen om ”världens bästa skola”. Vi talar här om ett politiskt och socialt fiasko.

Den förda borgerliga politiken har lett till att skolan är till salu. Dubiösa ”friskolor” härjar idag fritt med hjälp av våra skattemedel. Dessa skolor håller på att dränera de kommunala skolorna runt om i landet. Det är ett rån, en följd av en borgerlig politik från både högerns och socialdemokratins sida och utnyttjas av skolkapitalister. ”En skola för alla” är idag en saga från förr. Kommersiella intressen använder ”skolpengen” i en ständig jakt efter profit och överprofit.

Högern och marknadens fundamentalister vill fortsätta på den inslagna vägen, och det rödgröna tycks följa efter. Nu vill officeren Jan Björklund (FP) även införa en skola för eliten och en annan för andra, samt lärlingsplatser för underklassen. De s k liberalerna vill dessutom ha en auktoritär och repressiv lärarstil: en föråldrad katederundervisning med fler läxor, prov och utsortering genom tidigare betyg för allt yngre elever. Och så disciplin förstås.

Borgerligheten tycks drömma om elever som ska lära sig hålla klaffen och underkasta sig auktoritära lärare för att senare fungera som anpassade varelser i näringslivets tjänst. Ungdomen ska svälja överklassens odemokratiska värderingar och acceptera ett samhälle med översittare, förtryckare och förtryckta. Björklund säger: Om Kalle vill spela Allan under lektionen ska hans föräldrar tvingas sitta i klassrummet. På så sätt skapar man ordning och reda i klassen… påstår Björklund men visar bara sin totala okunnighet om skolans verkliga problematik.

I det landet där alla vi andra bor finns det många elever som drabbas av språkbarriärer på grund av segregationen, andra kan ha grava koncentrationssvårigheter eller perceptuella svårigheter. Dessa elever drabbas inte sällan av grundläggande brister i sitt sociala umgänge på grund av psykosociala problem. Det handlar här inte om känslor från lärarnas sida utan om en verklighet som ibland upplevs som övermäktig och som ett omöjligt uppdrag. Lärarna själva är hjärtligt trötta på den fyrkantiga och bakåtsträvande politik som Björklund predikar och borde följaktligen rösta för att bli av med högerregeringen.

  • Det handlar om att skolan ska ha de resurser som barnen behöver, om att ”friskolorna” måste bort och om att skolan ska vara för alla.
  • Det handlar om att skrota det nuvarande systemet som sätter vinsten först och elevernas behov i andra hand.
  • Det handlar om att lärarna har varit utsatta för en ”individuell lönesättning” som skapat splittring och osämja lärarna emellan.
  • Det handlar om att uppvärdera lärarlönerna och då måste resurserna som förts över till den privata sektorn återinföras i skolan.
  • Det handlar om att avskaffa kommunaliseringen och marknadens mekanismer till förmån för en enhetlig skola i offentlig regi.
  • Det handlar om att ändra på de ekonomiska grundförutsättningarna i förskolan och grundskolan så att pedagogerna ska kunna skapa ett optimalt lärande klimat som underlättar elevernas lustfyllda inlärning.

Intressant?
Bloggat: Röda Lund, Uppkäftiga Uppsala,
I media: SVD, GP,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,