Framtiden för Europas arbetare avgörs i Grekland

Uttalande från Fjärde Internationalen. Från International Viewpoint, 24 maj 2012.

Sedan två år tillbaka har det grekiska folket kämpat mot de åtstramningar som trojkan (Internationella valutafonden, EU-kommissionen och Europeiska centralbanken) tvingat fram. Efter 17 endagars generalstrejker, massdemonstrationer och aganaktismenis (de indignerades) torgockupationer, och efter ockupationer av arbetsplatser, avvisade 60% av de som röstade vid valen den 6 maj de partier som hade accepterat de memorandum som påtvingats Grekland, och gav 37% till partier till vänster om PASOK:s antisocialistiska liberalism.

Grekland har krossats under en statsskuld som har använts som en kanal för överackumulation av finanskapital, och under två år har landet varit ett laboratorium för en politik vars syfte är att få befolkningen att betala för kapitalismens kris. De räddningsplaner som påtvingats Grekland har haft ett enda mål: att garantera att den grekiska staten ska betala tillbaka skulden till bankerna, och bevara spekulationspengarna och den finansbubbla som dessa har skapat. De ”memorandum” som beledsagar dessa planer i Grekland har till syfte att testa hur långt kapitalet kan monopolisera de förmögenheter som arbetarna skapat genom att tvinga dem till fattigdom. Resultaten av denna politik är en brutal minskning av löner och pensioner, avskaffande av arbetslagar och -regler, en våldsam ökning av arbetslösheten (som i Grekland redan berör 21,2% av den aktiva befolkningen, nästan 30% av kvinnorna och 50% av ungdomarna), en lågkonjunktur som liknar den 1929-1930 (en minskning av BNP med 6,9% 2011, med en beräknad ytterligare minskning på 5,3% 2012, en minskning av industriproduktionen med 4,3% i mars 2012 jämfört med mars 2011…), nedmontering av sjukvårdssystemet (137 sjukhus har stängts igen och en femtedel av de anställda inom sjukvården har försvunnit, brist på läkemedel på grund av obetalda räkningar på 1,1 miljarder euro…) och bostadsmarknaden (200.000 bostäder går inte att sälja… samtidigt som antalet hemlösa har ökat kraftigt), undernäring…

Denna brutala politik som gjorde godtycklighet, hemlighetsmakeri och rädsla till ett sätt att regera, kunde inte annat än framkalla våldsam vrede, vånda och ilska. En del av denna ilska kanaliserades i en olycksbådande rasistisk, antisemitisk och främlingsfientlig kraft, den nynazistiska gruppen Gyllene gryning, som utnyttjar regeringens förtryck mot demonstranter och förföljer invandrare och har infiltrerat polisen. Detta måste bli en varningsklocka och få oss att fördöma den politik av förtryck och rasism som ”trojkan” har tvingat på Grekland.

Inför den politik som trojkan har drivit genom försvarar den radikala vänstern i Grekland, och i synnerhet SYRIZA, som idag har en central plats i den politiska situationen i Grekland, en katastrofplan med fem punkter:

1. Upphäv alla memorandum, alla åtstramningsåtgärder och de motreformer mot arbetslagarna som ödelägger landet.
2. Nationalisera bankerna som till stor del betalats med hjälp från regeringen.
3. Moratorium på betalningarna av skulden och en granskning som gör det möjligt att säga upp och upphäva de orättfärdiga skulderna.
4. Upphäv ministrarnas åtalsimmunitet.
5. Ändra vallagarna som gjorde det möjligt för PASOK och Ny demokrati att härska till den grekiska befolkningens nackdel och slunga in landet i en kris.

Fjärde internationalen uppmanar hela den internationella arbetarrörelsen, alla ”indignerade”, alla som försvarar vänsterns ideal, att stöda detta katastrofprogram.

Vi vill att det grekiska folket med hjälp av sina röster och mobiliseringar ska lyckas tvinga fram en regering för hela den sociala och politiska vänstern som avvisar åtstramningar, en regering som kan genomdriva ett upphävande av skulden. Det är med detta perspektiv som vi uppmanar alla krafter som kämpar mot åtstramningar i Grekland – SYRIZA, ANTARSYA, KKE, fackföreningar och andra sociala rörelser – att samlas kring en katastrofplan.

Krisen är inte Greklands kris, utan en kris för EU som är underkastad kapitalets vilja och för de regeringar som står i dess tjänst. Det är en kris för det kapitalistiska produktionssättet i hela världen. Det är inte upp till trojkan utan det grekiska folket att avgöra vilken politik landet ska driva. Den tyske kanslern, Angela Merkels, försök att påtvinga grekerna en folkomröstning om euron samtidigt med valen den 17 juni – en formlig valkupp – måste tillbakavisas. Det är inte euron utan trojkans diktat som måste bekämpas idag.

Mer än någonsin gör kampen mot åtstramningspolitiken det nödvändigt att bryta med den politik och de avtal som ligger till grund för skapandet av EU. Mer än någonsin betyder kampen mot åtstramningarna att man inte får dra sig tillbaka till nationalism, utan utveckla en rörelse för ett annat Europa som försvarar alla folks oinskränkta demokratiska och sociala rättigheter och perspektivet på Europas förenade socialistiska stater.

Grekland har blivit ett laboratorium för Europa. Med hjälp av mänskliga försökskaniner testar de ut metoder som sedan ska användas mot Portugal, Spanien, Irland, Italien och så vidare. Det grekiska folket har gjort uppror mot denna grymma politik på arbetsplatserna, på gatorna och vid valurnorna. Motståndet visar att försvaret av de folkliga klassernas livsviktiga intressen kräver en konfrontation med de härskande klasserna på nationell och europeisk nivå. Vi måste sprida enhetsinitiativ till stöd för det grekiska folkets och dess radikala vänsters kamp. Men den bästa solidariteten med det grekiska folket är att följa deras exempel i alla länder genom att utveckla och samordna motståndet mot den omänskliga åtstramningspolitiken och ödeläggelsen. Det är just vad kapitalet, som har ansvaret för krisen, fruktar: att kampen ska sprida sig!

24 maj 2012, Fjärde internationalens verkställande byrå.
(Översättning från engelska, Göran Källqvist.)

Fjärde Internationalens ledning höll möte

En delegation från Socialistiska Partiet deltog i början av månaden i ett möte med den internationella organisationen Fjärde Internationalens ledning, den internationella kommittén, där ett hundratal ombud samlades från hela världen för att under ett antal dagar diskutera världsläget och uppbygget av socialistiska antikapitalistiska partier. Vid det internationella mötet sammanstrålade revolutionärer från Asien till Latinamerika och delgav varandra erfarenheter från så skilda arenor som kampen i Grekland, jordlösas rörelse i Bangladesh, revolutionerna i arabvärlden och Occupy Wall Street i USA.

Syriska socialister rapporterade från upproret mot diktaturen.

Kampen i Grekland mot slakten av den sociala välfärden för finansmarknadernas skull diskuterades.

Nya kamrater från Bangladesh Kommunistiska Parti M-L, som omprövat 1970-talets maoism hälsades välkomna, liksom deras rörelse av jordlösa bönder i förbundet Krishok.

Fackföreningsaktivister i Pakistan dömda till 490 års fängelse – Vädjan om solidaritet

En anti-terrordomstol i Pakistans tredje största stad Faisalabad, som är centrum för landets textilindustri, har dömt sex medlemmar i Textilarbetarnas fackförening till sammanlagt 490 års fängelse för att ha lett en textilarbetarstrejk i juli 2010 som samlade 100 000 strejkande. Domen är en serie av attacker mot det Pakistanska arbetarpartiets LPP:s aktivister, som just nu har 24 av sina ledande medlemmar fängslade.

På strejkdagen den 20 juli 2010 började inhyrda gangsters, betalda av ägaren Thekri Wala, skjuta på arbetarna när de lämnade fabriken för att kräva högre löner. Några arbetare återvände till fabriken och såg till att avbryta skottlossningen varpå de inhyrda gangstrarna blev misshandlade. Nu är strejkledarna dömda av den pakistanska klassdomstolens anti-terrorlagar.

Domarna är en krigsförklaring mot den pakistanska arbetarrörelsen i Faisalabad och det är nu viktigt att facket LQM och arbetarpartiet LPP mottar internationell stöd. Vi kan bidra på följande sätt:

- Informera våra fackföreningar i syfte att inleda internationell facklig solidaritet.

- Skicka solidariska stöduttalanden till LPP och uppmuntra internationella påtryckningar för att de fängslade släpps.

- Sänd ekonomiskt stöd till kamraterna i Pakistan så att de kan fortsätta juridiskt försvara sina aktivister, mobilisera stöd (den demonstration som förbereds den 26 november kommer att kosta 5000 euro), samt hjälpa familjerna till de fängslade som nu står utan inkomst.

Utan vårt stöd riskerar textilarbetarna i Faisalabad att drabbas av ett hårt bakslag som kommer få konsekvenser i hela landet!

Ekonomiskt stöd skickas till ESSF (Europa utan gränser) som vidarebefordrar till ansvariga i Pakistan:

Bank
Crédit lyonnais
Agence de la Croix-de-Chavaux (00525)
10 boulevard Chanzy
93100 Montreuil
France
ESSF, compte n° 445757C

International bank details
IBAN : FR85 3000 2005 2500 0044 5757 C12
BIC / SWIFT : CRLYFRPP
Account name : ESSF
ESSF, compte n° 445757C

Solidaritetshälsning till Arbeidernes Ungdomsfylking

Solidaritetshälsning till Arbeidernes Ungdomsfylking, AUF,

från Socialistiska Partiet, svensk sektion av Fjärde Internationalen

Kamrater!

Det är med bestörtning, förtvivlan och raseri vi följt nyheterna om den barbariska attacken på Arbeidernes Ungdomsfylkings sommarläger på Utöya och norska regeringsbyggnader i Oslo. Våra tankar går först till alla kamrater vars liv släckts mitt i deras unga engagemang och till de mördades familjer, släkt och vänner. Men vårt raseri riktar sig mot de samhällskrafter som odlar hatet mot människors lika värde och gemenskap över alla gränser.

Om den nuvarande bilden av gärningsmannen och dådet är riktig måste sökarljuset riktas mot hela den hatfyllda rasistiska miljö av extremhöger som hetsar mot invandring, islam, vänstern och det mångkulturella samhället. Att den allmänna första reaktionen i våra samhällen vände sig mot ”islamistisk terrorism” ger oss alla en tankeställare om vart vår världsordning vant oss vid att söka sin fiende. Samtidigt har den nationalistiska högerextremismen vuxit i Europa och våldsinriktade rasist- och nazistgrupper blivit alltmer militanta.

Det är hög tid att rikta blickarna mot dessa människovärdets, humanitetens och demokratins dödsfiender. Ingen möda får sparas i att konfrontera deras hatagitation och stärka det solidariska självförsvaret av alla människors lika värde och rättigheter. I den kampen står vi sida vid sida och hedrar alla dem som offrat sina unga liv genom löftet att aldrig ge upp!

 

Med varm kamratlig solidaritet i denna fruktansvärda stund

 

Stockholm 23 juli

Socialistiska partiet

Svensk sektion av Fjärde Internationalen

genom

Verkställande utskottet

International Viewpoint

Läs och stöd Fjärde Internationalens engelskspråkiga och nätbaserade tidskrift International Viewpoint. Alltid full med nyheter, kommentarer och analyser av världens politiska brännpunkter. Gå in här:

http://www.internationalviewpoint.org/index.php

För att bli än bättre behöver International Viewpoint mer ekonomiska resurser. Trots den höga kvalitén skrivs det mesta idag på ideell basis. Ge ditt stöd till tidskriften här:

http://www.internationalviewpoint.org/spip.php?article2213

Fjärde Internationalen om Libyen

Statement by the Fourth International

Down with the Gaddafi regime!
Stop the imperialist intervention now!
Support the Libyan revolution!

The intervention of the western powers in Libya constitutes a turning point in the
situation in the Arab region. Since the beginning of the social and political shock
wave which covers almost all the countries of the Arab region, the Fourth
International has stood on the side of the democratic and social interests of the
Arab people against their tyrants. This has led us to full support for the Tunisian
and Egyptian revolutions alongside the revolutionary socialist militants of these
countries. This is why we supported all the democratic demands – right to free
expression, trade-union and political organization, pluralism, freedom of the press;
and social ones such as job creation, wage increases, fight against high cost of
living – of these popular mobilizations, supported the overthrowing of the
dictatorships, and the demand for a real break with the former regimes in a
democratic and socialist perspective.
In Libya, this policy led us, from the beginning, to support the mobilizations and
then the popular insurrection to overthrow the Gaddafi dictatorship. In Libya,
solidarity with the popular mobilizations means doing everything to help the people
against Gaddafi: total embargo on arms sales to the dictatorship, freezing the
assets of the Libyan regime abroad, organization of medical, food and humane aid for
the hundreds of thousands of Libyans persecuted by the regime… Supporting the Libyan
people and protecting the civilians, means giving them the means to defend
themselves against the massacres by Gaddafi’s mercenaries freeing themselves from
the dictatorship. The Arab peoples and armies, starting with the Tunisians and
Egyptians, can play a decisive part in this military aid.
The French, English and American bombardments do not aim to “protect the civil
populations”, as is claimed in the UN Resolution Security Council 1973 establishing
a « no-fly zone » on Libya. As the hours and the days pass, the goals of this UN
resolution of appear more and more “vague”. Is it really a question of protecting
the civil populations? Then why risk bombarding other civilians? Is it rather a
question of finishing with Gaddafi or of imposing an agreement on his regime, even a
partition of Libya? The risk of escalation that could lead to one or more ground
interventions cannot be ignored, contrary to what the resolution says. In fact, for
the imperialist coalition it is a question of re-establishing itself in the area,
trying to confiscate the revolutionary process in progress by installing governments
in its pay, or by putting pressure on the processes underway. And their strategic
oil interests should not be forgotten. Lastly, how can anyone believe these
hypocritical governments, who are occupying Iraq and Afghanistan and say they want
“to protect the civil populations” but leave the populations, in Bahrain, in Yemen,
in Syria or in Gaza to be massacred.
Support for the Libyan revolution and overthrowing the Gaddafi dictatorship means
today humanitarian and military aid to the insurrectionists and an end to the
imperialist intervention. The Libyan people are not alone. Their fight is part of
the current revolutionary rise that is shaking the Arab world. It is more than ever
for the Arab peoples to take control over their destiny without neocolonialist
intervention by the western powers.
Secretariat of the Fourth International Bureau
March 23rd, 2011

Fjärde Internationalen: Tunisia, Egypt: a revolutionary process of world scope

The International Committee of the Fourth International at its annual meeting in late February 2011 unanimously adopted the following statement.

1. The extraordinary victory of the Egyptian people against Mubarak steps up the historical range of the Tunisian revolution that cut down the Ben Ali regime. In just a few days, the shock wave of these popular victories extended to the entire Arab region and beyond that, influencing the class struggle across the world. Demonstrations, strikes, assemblies, self-defence committees, mobilizations of trade unions, high-school pupils, democratic associations clashed with absolute determination against state apparatuses, most particularly the police. Millions of Tunisians and Egyptians came into activity to bring down the dictators, and continue to mobilize to keep control of their revolutions.

Läs resten av uttalandet: Tunisia, Egypt: a revolutionary process of world scope

Fjärde Internationalen: Revolutionen är på väg

Som vid alla andra revolutioner ändras situationen timma för timma. Alla utvärderingar kommer med all sannolikhet att ifrågasättas av händelserna själva inom några timmar eller dagar. Men vi kan redan nu säga att de tunisiska och egyptiska befolkningarna skriver de första sidorna om det nya århundradets revolutioner. De sänder chockvågor genom hela arabvärlden, från Alger till Ramalla, från Amman till Sanaa i Jemen. Dessa revolutioner är resultatet av den kris som skakar det världskapitalistiska systemet. ”Fattigdomsupploppen” kombineras med en väldig mobilisering för demokrati.
Effekterna av den ekonomiska världskrisen tillsammans med diktaturernas förtryck gör dessa länder till den svaga länken inom det imperialistiska herraväldet i det nuvarande läget. De skapar förutsättningarna för att processer startar till sociala och demokratiska revolutioner.
Demonstrationer, strejker, massmöten, försvarskommittéer, mobilisering från fackföreningar och medborgarorganisationer, mobilisering av alla folkliga klasser, ”de där nere” och ”de i mitten” som börjar luta över mot uppror, ”de däruppe som inte längre kan härska som tidigare”, samgående mellan partier från den radikala oppositionen mot systemet, allt detta är inslag i en förrevolutionär situation som idag är nära att explodera.
Idag är det Egyptens tur att se hundratusentals arbetare, ungdomar och arbetslösa resa sig mot Mubaraks diktatur.


I Tunisien störtades
en blodig diktatur. Den var i fokus för ett helt samhälles hat, från de folkliga klasserna och särskilt från ungdomens sida. Ben Alis regim, hans förtryck, hans korruption, ett system som stöddes av alla imperialistmakterna, Frankrike, USA, EU, måste kastas ut.
Det är samma rörelse som idag sveper genom Egypten.
Det finns givetvis historiska skillnader mellan de båda länderna. Egypten har den största befolkningen i arabvärlden. Landet har en avgörande geostrategisk placering i Mellanöstern. Statens och institutionernas strukturer och arméns roll är annorlunda här. Men det är samma grundläggande rörelse som påverkar de båda länderna.
De tunisiska massorna uthärdade inte längre ett ekonomiskt system – ”en god elev i världsekonomin” enlig mr Strauss-Kahn – som svälte ut dem. De explosivt ökande priserna på basvaror, nära 30 procents arbetslöshet och hundratusentals utbildade ungdomar utan jobb var en rik grogrund för en social revolt, som tillsammans med en politisk kris ledde till en revolution.

Läs resten av texten på Internationalen

Intervju med Olivier Besancenot i Tunisien

Ur International Viewpoint
”Från och med nu, vet jag att revolutionen är möjlig”

Hur är vistelsen i Tunisien?
Det är något jag aldrig sett förut. Jag tillhör en generation av revolutionärer som aldrig upplevt en revolution. Det är första gången jag ser en sådan händelse, en ”autentisk” sådan. Jag är verkligen överraskad. Jag älskar detta kollektiva bubblande, det är smittsamt, entusiasmerande. Medan jag talar med dig, finns det fortfarande tusentals människor på gatan, i grupper, hundratals mobiliserade unga människor som berättar om händelserna på Facebook och Twitter, fackföreningar mobiliseras för att kräva den ”nya” regeringens avgång. Här går revolutionen vidare.

Vad är din upplevelse inför detta folkuppror?

Revolutionen är en komplicerad process som rör sig i farten och tecknar sin egen väg. Revolutionen fortsätter ty upproret på gatan har bara ett mål: att störta denna bluff till regering. För närvarande är det fortfarande den tunisiska oligarkin som härskar i landet; polisen är i händerna på samma oligarki, liksom alla ekonomiska områden, och detta tjänar inget på här. Oppositionen vill ha en konstituerande församling för att förändra institutionerna och gå vidare på en ny väg.

Revolutionen är alltså ingen utopi. Får du här några idéer?
Ja, jag är full av hopp, absolut (skratt). Från och med nu vet jag att revolutionen är möjlig, den är där, framför mina ögon. Dessutom är ingen revolution lik någon annan, det finns ingen modell. När någon vill kopiera, slutar det ofta illa … Jag är här för att lära mig, för att förstå. Jag noterar det som har med organisationen att göra, rörelsens strukturering. Det är spännande. Vi skulle också behöva en social och demokratisk revolution.

Du har träffat en del av oppositionen. Anser du att den är redo att ta makten?
Jag är inte här för att tala i det tunisiska folkets namn – folket har visat att det inte hade något behov av det – men en av de första saker som de sa till mig var: ”Det är vår revolution och vi vill inte ha den stulen!”. De förväntade sig inte denna spridning utanför gränserna.

Och du?
Jag kommer att svara genom att citera filmaren Ken Loach: ”Revolutionerna är alltid smittsamma” Vad som hände i går (tisdag, reds anm) i Egypten och för några dagar sedan i Algeriet är oerhört viktigt!

Tänker du åka till Egypten under de närmaste dagarna?
Jag är ingen revolutionär globetrotter (skrattar). Och jag är inte heller på en pilgrimsfärd. Jag har kommit till Tunis på begäran av mina kamrater, med vilka jag var i kontakt från rörelsens början. Vi hade helt enkelt kommit överens om att jag skulle träffa dem när det var meningsfullt. Jag har naturligtvis också kontakt med egyptierna. Utvecklingen lär visa vad man bör göra. Men vårt arbete i Frankrike är att bekämpa vår egen regering, vår egen imperialism. Det är naturligtvis inte högern som ska göra det.

Och vänster?
Socialistpartiet kommer inte heller att göra någonting! Jag ska påminna dig att fram tills för några dagar sedan var Ben Ali en del av Socialistinternationalen … Och inte bara den nuvarande regeringen har stött Ben Alis regim.

Vad tycker tunisierna om Frankrikes inställning?
De är hjärtligt förbannade! Sarkozys ursäkter är bara sagor, ingen här tror på sådan. När det gäller Michèle Alliot-Marie har det gått för långt. Hon borde åtminstone be om ursäkt, det har funnits döda här! Jag har förklarat för dem att det franska folket inte har stått bakom sin regering och att det inte stödde alla dess handlingar. Jag har hört den franska media när de kritiserat regeringen, men det är mycket värre än så, den är den aktiva, konkreta ekonomiska och finansiella medbrottslighet!

Vill de ha ett stöd från Frankrike, som det har föreslagits av Nicolas Sarkozy?
De har inte för avsikt att leva i självförsörjning, det är sant, men de förväntar sig ingenting från de franska myndigheterna. De kommer inte att be något, de är besvikna.

26/01/2011