Den amerikanske historieprofessorn J. Arch Getty har länge varit en favorit bland nutidens Stalin-apologeter och -försvarare. Ett sådant exempel är ”r-aren” (medlem i Kommunistiska Partiet) Mario Sousa, som i en artikelserie i Proletären 1998, använde Getty som viktigaste källa för att ”bevisa” att de omfattande blodiga utrensningarna i Stalins Sovjet under 30-talet i själva verket var en av ”antikommunister” fabricerad myt. Artikelserien gavs senare även ut i broschyrform under den (självironiska ?) rubriken Sanningen som kom bort.

Stalinisterna, historikern J A Getty och utrensningarna i Sovjet 1936-38

Sousa använder Gettys tidiga forskning för att ”bevisa” att den ”verkliga” omfattningen av utrensningarna var nästan bagatellartad i jämförelse med de siffror som forskare likt Robert Conquest tidigare hade redovisat. Idén att utnyttja Getty kom förmodligen från den amerikanska stalinistiska organisationen Progressive Labor Party, PLP (vars politik f ö har mycket få likheter med r:s, men det är en annan historia). Våren 1981 publicerades i tidskriften PL Magazine en artikel med rubriken Cleaning House in the Bolshevik Party och med underrubriken The ”Great Purges” Reconsidered: The Soviet Communist Party 1933-1939, by J. Arch Getty.¹ Artikeln handlade om Gettys doktorsavhandling (1979), där Getty framträdde som en ”historierevisionist” som försökte ta ett nytt grepp på utrensningarna i Sovjet och därvid även på ett radikalt sätt ifrågasatte de hittills gjorda uppskattningarna av utrensningarnas omfattning. Detta passade givetvis Stalin-anhängarna utmärkt. Getty och hans forskningsgrupp var ärliga borgare som ”ställer yrkeshedern i första rummet och inte låter sig köpas i propagandasyfte”, som Mario Sousa skriver i sin artikelserie.

OK vi tar Sousa på orden. Det som är tråkigt för Sousa & Co är att Getty och hans forskningsgrupp nu i över 20 år trängt in i detalj i de numera öppnade sovjetiska arkiven. Och resultatet? Jo, om Sousa är läskunnig och skaffar den senaste ”rapporten” från Getty och Oleg V. Naumov, då får han nog flytta över Getty & Co till de oärligas sida, ty de siffror som Getty & Co nu kommit fram till är fortfarande betydligt lägre än t ex Conquests, men de har stigit avsevärt. Getty & Co:s ursprungliga siffror, som byggde på rena uppskattningar och inte någon forskning i arkiven, var däremot mycket lägre, av en helt annan, mycket mindre storleksordning: Gettys nya siffror är faktiskt närmare Conquests än de siffror han redovisade i sin första avhandling (se följande not för ytterligare resonemang och exempel på olika uppskattningar om terrorns omfattning). ²

Det beklagliga med sådana som Sousa är att de inte är intresserade av den objektiva sanningen, utan de väljer bara ut de fakta som stämmer överens med de egna fördomarna eller förutfattade meningarna – precis motsatsen till den vetenskapliga metoden, som innebär att man tar alla ”fakta” på allvar tills dess man verkligen kan bevisa att de är felaktiga eller korrekta. Att som Sousa döma ut i princip allt det som t ex Conquest skrivit, därför att Getty & Co (tidigare) kom fram mycket lägre siffror när det gällde utrensningarna och att Conquest är reaktionär, det är inget övertygande argument – det duger för de som bara är ute efter att slippa bry sig om att kontrollera fakta och fortsätta att leva i sin skyddade verkstad och det duger för de vars politiska uppfattningar har mer gemensamt med religion (en tro) än med marxismen, men det duger inte för en revolutionär som vill förstå världen för att kunna förändra den.

Nog om detta. Vi kommer i fortsättningen att plocka fram mycket ur den smutsiga byk som Getty & Co:s forskning har grävt fram. – Varför? Jo, därför att sanningen måste fram, oavsett om den är obekväm eller inte!

Här ska vi nöja oss med att publicera en översättning av introduktionen (första kapitlet) i Gettys (och Naumovs) senaste bok The Road To Terror. ³ I denna introduktion berättas den sorgliga historien om Alexander Julevitj Tivel. Denne var ingen höjdare i kommunistpartiet, utan en ganska vanlig kommunistpartimedlem, en byråkrat på ”mellannivå”, som drogs med i den infernaliska häxkittel som drog fram i Sovjetunionen 1936-38 och där Moskvarättegångarna bara var dess utåt mest synliga uttryck. Liksom de flesta som anklagades i Moskvarättegångarna, blev Tivel skjuten och hans hustru skickades till Gulag (hon betraktades som hustru till en ”folkfiende”), medan hans unge son placerades på barnhem – ett öde som hundratusentals andra partimedlemmar råkade ut för under dessa år (Bucharin och hans familj rönte samma öde, för att bara nämna en av höjdarna i sammanhanget).

Tivels historia är tyvärr typisk för tidsperioden 1936-38, han hade 100000-tals olycksbröder (Getty har kommit fram till att över 680000 personer avrättades under de två åren 1937-38, då ”den stora terrorn” nådde sitt maximum). Och då har han egentligen bara tittat på partiet – vilka konsekvenser det fick för folk som inte hade anknytningar till partiet, det har han och hans forskningsgrupp ännu inte ens försökt utreda.

Är det samhälle som krossade Tivel och hans familj det slags samhälle som Sousa & Co vill ha? Jag tvivlar faktiskt på det – (förhoppningsvis) är det helt enkelt så att de bara inte vet bättre. Stalins Sovjet är närmast motsatsen till det som ärliga och medvetna socialister och kommunister alltid kämpat och kämpar för: ett samhälle med frihet, demokrati, jämlikhet, mänsklighet, materiellt överflöd osv, inte diktatur, fångläger, avrättningar av oliktänkande, personkult etc.

1 maj -06 / MF

Noter

1) href="http://www.plp.org/pl_magazine/purges.html.">PLP-artikeln

2) Getty & Co anger närmare 1,6 miljon arresterade för politiska brott
under 37-38 (enligt Getty inkluderar inte dessa siffror alla arresterade under
dessa år, varför de är för låga). Conquests uppskattningar av antalet arresterade
är mindre precisa, de varierar mellan 5 och 8 miljoner – här skiljer
sig alltså Getty och Conquest åt ganska mycket (se dock ovan). När det gäller
antalet avrättade under samma år är skillnaderna betydligt mindre: drygt 680,000
(Getty) resp 1 miljon (Conquest). Se Appendix One i Gettys bok där olika forskares beräkningar om antalet offer för terrorn
jämförs och diskuteras. Se tabellen från Gettys bok (sid 589). När det gäller
siffrorna så är givetvis Gettys på ett helt annat sätt än t ex Conquests grundade
på tillgängliga fakta. Conquest bygger på mer eller mindre bra uppskattningar,
på indicier och på andrahandskällor – detta kombinerat med att Conquest
är en reaktionär borgare gör att han givetvis har en tendens att ”avrunda
uppåt”, ”plussa på” lite extra i stället för att hålla tillbaka. Getty &
Co bygger däremot på faktiska dokument och därför är siffrorna på ett helt
annat sätt förankrade i verkligheten – däremot är givetvis inte heller
deras siffror slutgiltiga och troligtvis är de för låga, eftersom att man
dels inte har haft tillgång till alla arkiv och dels så finns säkert inte
allt dokumenterat. Den fullständiga sanningen kommer vi därför aldrig att
få, däremot så har Getty & Co:s forskning givetvis givit en mycket bättre
insyn i det hela.

Tabellen nedan är hämtad från Gettys bok (sid 589) och visar vilka siffror
man kommit fram till genom studier av sovjetiska arkiv. Klicka på tabellen
för att se den i större format!

3) På nätet har det förekommit diskussioner om Moskvarättegångarna och ”den stora terrorn”, där personer som uppenbarligen fått sin inspiration från Sousa och därför citerar ur The Road to Terror som stöd för tesen att utrensningarna i Sovjet var OK – detta uppenbarligen utan att förstå ett smack av vad dom läst. Vi ska i kommande artiklar ta upp exempel på detta.

Läs Gettys artikel om Tivel, Om Alexander Julevitj Tivel