Referat av tal som Alain Krivine höll på Brygghuset i Stockholm 1998. Från Internationalen 38/98.

Från Paris 68 till Stockholm 98
Alain Krivine

Marsmänniska eller tokig?

Det var en optimistisk rebell-ledare som besökte Stockholm i lördags.

- Hur kan man fortsätta vara revolutionär trettio år efter majhändelserna 1968? Är man en marsmänniska eller är man tokig?

- Jag tycker för min del att vi har än större skäl att göra uppror i dag.

Så inledde den franske socialisten Alain Krivine sitt tal i Brygghuset i Stockholm.

1968 var 1900-talets mest optimistiska år. I Vietnam visade FNL att världens största militära makt kunde besegras, genom att inta den amerikanska ambassaden i Saigon under Tet-offensiven. Pragvåren i Tjeckoslovakien var ett exempel på början till en socialism med mänskligt ansikte. De tio miljonerna franska arbetarnas kamp i maj och juni visade att arbetarkamp i grunden kan förändra ett samhälle.

- Kräv det omöjliga, löd texten på en av våra affischer då, fortsatte Alain Krivine.

- Och det omöjliga var verkligen möjligt.

- Vietnamkriget var ett exempel på att den koloniala världen kunde befrias från utsugning och förtryck. Tjeckoslovakien visade vägen för Östeuropas folk; förstatligad egendom gick att kombinera med demokrati. Frankrike, och Italien året därpå, visade att en enad arbetarrörelse är omöjlig att besegra.

Själv var Krivine en av de mest kända studentledarna maj 1968. Året därpå var han den revolutionära vänsterns presidentkandidat och erhöll en miljon röster. I dag är han språkrör för vänsterpartiet LCR och en av ledarna för världsrörelsen Fjärde Internationalen.

- Maj 1968 var en massiv explosion, på ett franskt sätt. Studenterna inledde kampen och följdes snart av arbetarna.

- Tre veckor av generalstrejk med omfattande fabriksockupationer följde.

En av de viktigaste lärdomarna är att sådana sociala explosioner inte går att förutse. De kan även inträffa i länder som Sverige.

- Vi kommer att få se fler revolter av den sorten i Europa under de kommande åren, då attackerna på arbetarklassen nu är så hårda.

I maj -68 fälldes avgörandet av att den revolutionära vänstern, huvudsakligen studenter, var isolerad från arbetarna. Rörelsen dog ut när kommunistpartiet slog fast att "vi kan inte erövra makten från gatan".

- Det är betydligt svårare att vara kämpande socialist idag, jämfört med för trettio år sedan, fortsatte Alain Krivine.

- Vi hade miljöproblem 1968. Men inga Tjernobyl.

- I Frankrike fick fascisterna mindre än en procent av rösterna. Idag ligger Le Pens Front national på 15 procent.

Dagens värld förändras mycket snabbt. Sovjetunionen har fallit sönder. Den ekonomiska krisen sprider sig som en löpeld över världen. Det betyder fruktansvärda attacker mot befolkningsmajoriteten.

- Ryssland har omvandlats till ett tredjevärlden-land av den vilda kapitalismen. I Europa ökar arbetslösheten samtidigt som de nya jobben blir alltmer tillfälliga.

- Privatiseringar tränger ut den offentliga sektorn och en lång rad grupper slås ut ur samhället.

Det kapitalistiska samhället blir alltmer irrationellt och barbariskt. För många framstår det som obegripligt när börshajar gör sina oanständiga handrörelser på tv-rutorna.

- Varje gest betyder en miljard mer eller mindre!

- Förra veckan försvann ett värde motsvarande Tysklands statsbudget på en enda dag. Överproduktionskrisen är över oss, bönder betalas för att avliva kor och låta fält ligga i träda.

- Dagens samhälle är alltmer absurt, ett opp- och nervänt samhälle.

- De som vill vrida samhället rätt, revolutionärerna, borde vara populära. Revolution är nämligen att vrida samhället rätt igen. Men vi är inte populära.

Den ideologiska förvirringen sprider sig. Socialdemokratin har misslyckats i länder som Sverige, Spanien, Frankrike. Arbetslösheten finns kvar och klasskillnaderna ökar.

Den ekonomiska makten verkar anonym och folk ser inte alltid skillnaden mellan höger och vänster. "Socialismen har misslyckats, marknadens styre är det enda möjliga" lyder ett budskap som sprids över världen.

- Men efter alla år av nederlag tycker jag mig ändå sett några ljusglimtar de senaste åren.

- I flera länder finns början till något nytt. Kanske en början till slutet av tunneln.

Krisen är allmän, miljökrisen på det ekonomiska planet. Politikerna har problem med väljarna och ses inte längre som representanter för folkviljan. I Frankrike röstar alltfler mot andra partier. Strejkrörelsen i slutet av 1995 var fantastisk, större än 1968!

- Ett resultat av krisen är att en delvis ny arbetarrörelse har trätt fram i Frankrike, på exempelvis posten och järnvägen.

De anställda har bättre utbildning än sina föräldrar, ofta är de studenter som ej hittat andra jobb. Det är viktigt. Samtidigt har en rad andra sociala rörelser växt fram. Rörelser som bekämpar fascism, arbetslöshet eller försvarar dem som saknar lagliga uppehållstillstånd eller bostad.

Ett viktigt exempel internationellt är den zapatistiska rörelsen i Mexiko. I Brasilien finns det mäktiga arbetarpartiet PT. I länder som Turkiet, Danmark, Senegal och Italien finns nya partier som kan spela en viktig roll i de folkliga rörelserna.

- Vår internationella rörelse, Fjärde Internationalen, saknar ännu massinflytande, men är ingen sekt. Vi finns med i en rad betydelsfulla partier världen över.

- Vi är inga magistrar som alltid haft rätt. Vi hade fel om vad som skulle hända i Sovjetunionen efter stalinismens fall, vi förutsåg inte dagens barbari.

- Men vi spelar en viktig roll i de partier jag räknat upp. Vi bibehåller vår organisatoriska självständighet, men samarbetar kamratligt med andra viktiga krafter. Krisen och barbariet lägger ett stort ansvar på våra axlar.

- Vår huvuduppgift är att delta med andra i utarbetandet av det program som kan leda kampen mot dagens kris framåt.

Alain Krivine beklagade djupt att söndagens planerade möte i Lund tvingades ställa in. Men han var inbjuden till kommunistpartiets festival i Paris. Tiotusentals åhörare väntade på hans och LCRs svar på kommunisternas inbjudan till valsamverkan inför vårens EU-val.