Islam – dess ursprung och framväxt. Hur uppstod islam som politisk rörelse? Vad vill dess olika riktningar? Internationalens Farooq Sulehria redder ut begreppen i en serie artiklar om politiska islams uppkomst. (Internationalen 41/03)

EN DEL SVENSKA tidningar har den senaste tiden skrivit om den pakistansk- brittiska ståuppkomikern Shazia Mirza. Enligt rapporterna ska hon ha fått stor uppmärksamhet eftersom hon skämtar om islam.

Hon uppträder i slöja, den västerländska stereotypen för en ung muslimsk kvinna. Hon säger till publiken: Bli inte rädda nu. Jag tänker inte spränga er i luften med en bomb.

Mirzas satir kanske uppfattas som svart humor av många. Men den islamofobi som skapats de två senaste decennierna, särskilt i perioden efter det kalla kriget, vittnar om att Mirzas sarkasmer motsvarar verkligheten.

En annan muslimsk stereotyp idag är en man med ett stort skägg i underliga kläder och med ett vapen eller en bomb i ryggsäcken. En irrationell person som älskar att hata västerlandet och västerlänningar. Den muslimska världen har blivit en plats dit västerlänningar knappast våga resa numera.

ISLAM OCH TERRORISM har blivit begrepp som följs åt.
Särskilt 90-talet präglades internationellt av det som brukar kallas islamsk fundamentalism, även om en debatt kring frågan om den politiska islam kom igång efter 1979 i kölvattnet på den iranska revolutionen.

Men denna revolution var ett komplext fenomen. Där var det en massrörelse som ledde fundamentalisterna till makten. Senare intog fundamentalisterna en mer militant hållning. Den individuella terrorismen som metod utvecklades främst under 80- och 90- talen.

Denna fundamentalisms höjdpunkt blev 11 september 2001. Den internationella situation som uppstått efter USA:s invasion av Afghanistan och Irak har nu också gett upphov till ett mycket stort intresse för islam. Men det är viktigt att ha klart för sig att islam och islamsk fundamentalism inte är samma sak.

Den islamska fundamentalismen är en reaktionär, ovetenskaplig rörelse som syftar till att vrida samhället tillbaka hundratals år, i motsättning till alla materiella och historiska faktorer som påverkat det. Det är ett försök att få historiens hjul att rulla baklänges. Talibanerna visade upp en perfekt modell av vad den islamska fundamentalismen i grunden är ute efter. Men processen startades av Khomeini i Iran.

ISLAM BETYDER ” underkasta sig”. De som ”underkastar sig” Allahs (Guds) vilja är troende (muslimer). Islam uppstod i västra Arabien ca år 610 då Muhammed fick sin första uppenbarelse av Rösten. Han var 40 år när han hörde Rösten första gången. Under de följande 23 åren hörde han Rösten hundratals gånger. Rösten var Guds ord som fördes till honom genom ängeln Gabriel. Muhammed dikterade senare budskapet för en av sina trogna. Budskapet antecknades noga. Efter Muhammeds död samlades budskapen och detta är vad muslimer kallar Koranen (islams bibel). Muhammeds uttalanden samlades också efter hans död. De kallas al-hadith. Koranen och hadith är de två viktiga tolkningskällorna för islam, vid sidan av Sunna. Sunna handlar om Muhammeds handlingar.

Muhammed predikade att han var Guds siste profet och att efter honom skulle inga fler profeter komma. Men som muslim måste man också tro på Abraham, Moses och Jesus Kristus som Guds profeter. Men deras budskap var föråldrat och det slutliga budskapet fram till Domens dag har avslöjats av Gud genom Koranen.
Vid denna tid var Mecka ett hedniskt samhälle. Muhammed råkade i konflikt med sina klanmedlemmar på grund av sin religiösa uppfattning. Han tvingades flytta till Medina 622. Där började han bygga upp en islamisk eller muslimsk stat. Uppgiften genomfördes med hjälp av den hårda kärnan av hans anhängare. De som förenade sig med gruppen blev medlemmar av Umma. När muslimska fundamentalister talar om ”ren islam” syftar de på stadsstaten Medina som byggdes upp av Muhammed.

Muhammed dog 632. Inom några årtionden lyckades hans efterföljare utvidga det muslimska väldet med anmärkningsvärd snabbhet. Två stora samtida välden, det persiska och det bysantinska, erövrades av muslimerna utan större ansträngning. De båda rikena var i krig vilket försvagade dem och gjorde deras befolkning lättare att vinna. Syrien och Egypten tillhörde då det bysantinska riket medan Irak tillhörde det persiska.

MUSLIMERNA BETRAKTADE de snabba segrarna som ett tecken på att Allah stod på deras sida. Men de arabiska stammar som erövrade de båda väldena förde inte bara jihad i Allahs namn. De rikedomar som samlades efter de militära segrarna och all den världsliga lyx som segrarna medförde visade sig också vara starka drivkrafter. Så tidigt som år 711 hade muslimska arméer invaderat Europa. Det var den muslimska generalen Tariq bin Ziad som ledde erövringen. Gibraltar (Jabal Tariq på arabiska) är uppkallat efter honom. I början av tiohundratalet sträckte sig det islamska imperiet från Centralasien till Atlanten. Men maktcentrum var inte längre Medina. Det islamska väldet var delat i tre och hade tre huvudstäder: Bagdad, Cordoba och Kairo.

I själva verket hade sprickor i den muslimska Umma visat sig strax efter Muhammeds död kring frågan om efterträdare. Medina delades i två fraktioner. Den ena ville ha Muhammeds kusin och svärson Ali som efterträdare på grund av hans nära relation till Muhammed och på grund av familjebanden. Men den andra lyckades sätta in Abu Bakr som kalif efter Muhammed. Alis anhängare bildare opposition och blev kända som Shian-e-Ali. Det var så shiasekten inom islam kom till.

Ali kom senare till makten efter de tre första kalifernas död. Men han mördades och makten återgick till den rivaliserande fraktionen. Shia var åter i opposition och förblev så i århundraden. Denna politiska opposition antog många former, däribland islamtolkning. Shia tolkade och utövade islam på sitt eget sätt medan statsreligionen tolkades av härskare som ville stärka sin makt. Dessa härskare använde Sunna (Muhammeds handlingar) som förevändning för att genomföra sin egen version av islam. Ordet Sunni kommer alltså från Sunna. Shia och Sunni är de två viktigaste riktningarna inom islam, och har i sin tur många undergrupper.
Förutom denna politiska tolkning av islam var den religion som gjorde intryck på massorna sufiernas tolkning av islam.

SUFIERNA BLANDADE ISLAM med förislamsk kultur, gav den en mänsklig anstrykning och ledde massrörelser mot de muslimska härskarna. De förde en kamp mot förtryck. Dessutom var de inte ortodoxa som det muslimska prästerskapet. I stället utgjorde de tidens ”liberala” och ”radikala” som inte ville komplicera religionen för att rättfärdiga förtryck från den härskande klassen. De föredrog att presentera islam som en radikal humanistisk kraft som bekämpade förtryck.

De predikade också religiös tolerans mellan muslimer och ickemuslimer, i motsättning till begreppet Jihad. Dans och musik är väsentliga inslag i den sufiska kulturen. Sufism kan betraktas som raka motsatsen till fundamentalism.
På 1400 och 1500-talet uppstod tre mäktiga muslimska välden, det ottomanska riket, safavidernas dynasti i Iran och mogulerna på den indiska subkontinenten.
De militära segrarna är bara en sida av den muslimska historien. En ny civilisation växte fram över den muslimska världen. Muslimska tänkare utvecklade medicinsk vetenskap, Cordoba blev ett centrum för det fria tänkandet. Bagdad blev centrum för filosofi, berömt för sina bibliotek. Kairo var stolt över sitt Gama al Azhar, som anses vara det äldsta universitetet, och så vidare.

I början av 1800-talet var de muslimska väldena i kris överallt. Kapitalismens framväxt och dess imperialistiska utveckling ställde den muslimska världen inför en fiende den aldrig förr hade skådat.

I början av 1900-talet hade större delen av den muslimska världen blivit koloniserad eller halvkoloniserad, med undantag för Turkiet under ottomanerna och Afghanistan. Men inte heller dessa båda hade någon makt.

DET VAR I SLUTET av 1800-talet och början av 1900-talet som begreppet islam som politisk religion lades fram av några muslimska tänkare. Den viktigaste i detta sammanhang är Jamalud Din Afghani. Han var iranier och lade fram tanken på muslimsk internationalism för att besegra imperialismen.

Afghani reste runt i den muslimska världen. Han tillbringade många år i Egypten där han hjälpte till med att organisera en underjordisk grupp intellektuella och studenter. Afghani trodde inte på att organisera arbetare. Han ansåg att den muslimska världen behövde ”ledare” som var ”fromma muslimer”.

Hassan al Bina, en lärjunge till Afghani, grundade 1929 Akhwan ul Muslimeen (det muslimska brödraskapet). Organisationen finns fortfarande och kan anses vara det första fundamentalistiska partiet. Senare bildades Muslimska Brödraskap i Syrien, Jordanien och Palestina. En organisation bildad efter samma mönster och med samma ideologi bildades i brittiska Indien, Jamaat e Islami. Den är i dag en ledande politisk kraft i Pakistan och har avsevärt inflytande i Bangladesh.
Dessa båda personer är mycket respekterade ideologer bland fundamentalister.

Farooq Suhleria
Översättning Gunvor Karlström

Del 2