Politiska rättegångar i Sverige - anti-imperialister inför "rätta"

De antiimperialistiska rörelsernas starka frammarsch i Sverige har föranlett motåtgärder från regering och rättsväsende. Flera aktivister har ställts inför rätta, bl a i Örebro där ett tiotal medlemmar ur FNL-gruppen dömts för att ha demonstrerat mot USA-imperialismens officielle representant i Sverige. I den första av tre artiklar om politiska rättegångar i Sverige ger Örebro FNL-grupp bakgrunden.

En elevgrupp vid journalisthögskolan i Stockholm har granskat dagspressens behandling av händelserna i Örebro.

I Uppsala står för närvarande medlemmar ur Uppsala Afrikagrupp inför rätta för att ha krävt en förklaring av Senegals president om varför denne fortsätter sitt stöd till den portugisiska kolonialismen. Uppsala Afrikagrupp förklarar aktionen i den sista av artiklarna.

Den 24-27 maj 1971 behandlade Svea hovrätt överklagandena från sex av de tio antiimperialister som i höstas, efter demonstrationen i Glanshammar den 23 maj 1970, dömdes av Östernärkes häradsrätt. Från början hade tratton åtalats, men tre frikändes.

Den 18 juli föll hovrättens domar, som med ett undantag fastställde häradsrättens domar: en skyddstillsyn plus böter, tre villkorliga domar plus böter samt en "bara" böter. Undantaget var den aktivist som dömts till två månaders fängelse. Han fick denna dom ändrad till villkorlig dom plus böter. Man har nu begärt prövningstillstånd hos Högsta domstolen.

Varför demonstrerade man i Glanshammar?

Motiven för demonstrationen anges i följande stycken ur revisionsinlagan (=överklagningsskrivelsen till Högsta domstolen):

"Demonstrationen i Glanshammar mot USAs ambassadör är en lovvärd protesthandling. Amerikas Förenta Staters regering gör sig dagligen sedan många år tillbaka skyldig till krigsförbrytelser i Indokina. Massmördande som massakern i Son My, där hundratals kvinnor och barn mejades ner, är ingen enstaka företeelse. Förenta Staternas krigsmakt använder kemiska stridsmedel som är förbjudna enligt internationella överenskommelser. Besprutningen av skog och åkrar med gifter omöjliggör växtlighet för årtionden framåt. Över Sydvietnam har USA-regeringen låtit släppa mer bomber under en tvåårsperiod än som släpptes över Europa under hela andra världskriget.

Förenta Staternas regering ger ekonomiska bidrag till marionett regimen i Saigon för upprättande av fängelser runtom i Sydvietnam; i dessa spärras oskyldiga människor in och torteras. De så kallade tigerburarna i Con Son är endast ett exempel; om de omänskliga förhållandena där har även amerikanska kongressmän vittnat. Förenta Staternas regering var också med om att införa de så kallade strategiska byarna, vilka egentligen är koncentrationsläger, dit befolkningen tvångsvis sammanförs. Under det senaste året har USA-regeringen låtit angripa Kambodja och Laos och gör sig där skyldig till liknande krigsförbrytelser som i Vietnam. De befriade områdena i Laos har bombats sedan 1964.

Folket vilseleds

Motståndet mot detta folkmord bålväxt över hela världen. I Stockholm demonstrerade 10.000 människor mot invasionen av Kambodja i maj i fjol. Statsminister Olof Palme sa i ett anförande den 15 juni i år: "Skall människorna i världen bevara förtroendet för ett demokratiskt styrelseskick måste Förenta Staterna omedelbart, fullständigt och ovillkorligt försvinna ur Vietnam! Det vietnamesiska folket måste självt få bestämma om sitt öde." I Förenta Staterna har kraftiga demonstrationer mot kriget genomförts. Krigsveteranerna har tågat till Washington med krav på att USA-trupperna ska lämna Indokina. Opinionssiffrorna visar att en majoritet av det amerikanska folket är mot regeringens krigspolitik. New York Times, Washington Post och flera andra av Förenta Staternas största tidningar har nyligen publicerat artiklar baserade på utredningar från Förenta Staternas försvarsdepartement. Dessa visar att USA-regeringarna alltsedan Indokinakrigets början systematiskt och medvetet vilselett det amerikanska folket om den aggressiva karaktären i den krigspolitik de fört.

Förenta Staternas regerings krigsförbrytelser är att jämställa med nazisternas folkutrotning i Europa under 30- och 40-talen. De nazistiska krigsförbrytarna dömdes för sina brott vid Nürnbergrättegångarna. Nu i vår framträdde den amerikanske chefsåklagaren från dessa rättegångar, Tel-ford Tavlor, och framhöll att de ansvariga för Förenta Staternas krigsförbrytelser i Indokina kan fällas till ansvar enligt samma lagar.

Av alla dessa skäl är varje protest och varje demonstration mot Förenta Staternas folkmord och angreppskrig i Indokina att anse som lovvärd. Således anser revisionskärandena, att Svea hovrätts ståndpunkt, enligt vilken "det motiv som de tilltalade åberopat för aktionen mot ambassadör Holland icke kan föranleda att gärningarna lämnas utan reaktion från samhällets sida", är oriktig. Om inte USAs folkmord i Indokina kan föranleda att protestdemonstrationen i Glanshammar kan betraktas som en icke straffvärd handling, vilka omständigheter är då den svenska rättsordningen beredd att godta som grund för påföljdseftergift?

Rättegångarna klart politiska

Det är klart att det ligger politiska motiv bakom åtalen och domarna. Den svenska vietnamrörelsen - den starkaste i Västeuropa - är naturligtvis en nagel i ögat på krigsherrarna i Washington, därför att den säger sanningen om USA-imperalismen.

Att det inte bara var de åtalade man ville åt visade åklagare och domare tydligt under häradsrättsförhandlingarna. Frågor om vilka som sitter i FNL-gruppens styrelse och hur organisationen är uppbyggd haglade över de åtalade. Det var Örebro FNL-grupp som var av intresse. Av intresse för domaren var däremot inte de politiska motiven till demonstrationen. Så fort försvaret kom in på detta avbröts de. Åklagaren höll dock långa utläggningar om "vad vi här i Västerlandet menar med demokrati" o dyl. Det mest belysande exemplet på domstolens politiska ställningstagande är fängelsedomen för "anstiftan" (se nedan!)

Men de dömda nöjde sig självfallet inte med denna orättfärdiga behandling utan överklagade till Svea hovrätt. Under tiden växte sig FNL-grupperna allt starkare och det svenska folkets stöd till de indokinesiska folken ökade, för det stod klart för allt fler människor att USA-imperialisterna i Indokina genomför det värsta folkmord historien känner. Vietnaminsamlingen närmade sig snabbt den fjärde miljonen, demonstrationerna blev större och antalet FNL-aktivister ökade språngartat. Detta retade naturligtvis USA-imperialisterna och deras vänner i Sverige. FNL-grupperna skulle stoppas. Polisen går ut hårdare mot demonstranter, hästar och hundar används. Det blir svårare att få insamlingstillstånd på många platser. I Stockholm döms en flicka för att vid en bössinsamling ha stått för nära en tunnelbaneuppgång. I Örebro nekas FN L-gruppen tillstånd för banderoller och plakat vid insamling och försäljning av Vietnambulletinen. Sätten är många att försöka hindra aktiviteten.

Hovrättsförhandlingarna avpolitiseras

Hovrätten hade före förhandlingarna, mot de åtalades vilja, utsett en offentlig försvarare. Men när förhandlingarna inleddes protesterade de åtalade mot detta försök att avpolitisera och fördyra rättegången och domstolen tvingades avpolletera den offentlige försvararen.

Då yrkesvittnet W skulle vittna, vägrade han att tala så länge bandspelare fanns i lokalen. Försvaret påpekade att det skulle vara ett brott mot yttrande- och pressfriheten om man nekade åhörarna att ha bandspelare. Domstolen tvingades avvisa vittnets krav.

Sista dagen försökte åklagaren fälla en av de åtalade genom att kasta fram en mycket suddig och mycket förstorad bild på en grupp demonstranter, en bild som i ett års tid ältats i förundersökning och förhandlingar. Åklagarens panikartade försök förstärkte bara åhörarnas intryck att bevisföreningen var dålig. Rubrik i en lokaltidning dagen därpå blev "Åklagarbom". Det enda "bevis" som fanns mot denna åtalade var ett polisvittne, som motsade alla andra vittnesmål, fotografier osv. Ändå fälldes den åtalade enbart på hans ord.

Det vittnesförhör på vilket häradsrätten i domen säger sig ha grundat sin bedömning om "anstiftan" visade sig också vara helt utan värde. Det var nämligen förfalskat! Enligt domen hade polisvittnet sagt att han uppfattat aktivistens tal på Stortorget i Örebro som ett kodmeddelande att kasta ägg. Domstolen betonade också i domen att man grundade sin bedömning enbart på detta. Men i den ordagranna utskriften av bandupptagningen från vittnesförhöret visade det sig att vittnet sagt att han knappast uppfattat talet som ett kodmeddelande. Det som måste ligga till grund för domen är naturligtvis vad som verkligen sades, nämligen: "... USA-regeringens representant är i Örebro. Låt oss ge ambassadör Holland ett värdigt mottagande, stäm in i talkörerna". Vad häradsrätten grundat sin bedömning på (och hovrätten fastställt) är inte vittnets iakttagelser utan en slutsats. Och dessutom en slutsats som vittnet inte dragit, utan rätten med medveten förfalskning har pådyvlat vittnet. Om konsekvensen av en sådan bedömning kan vi läsa i revisionsinlagan till HD:

"... varje tal, varje flygblad, varje tidning, varje radioprogram som fördömer Förenta Staternas regerings folkmord eller uppmanar till demonstrationer mot detta, liksom all försäljning av Vietnambulletinen skulle kunna åtalas och bestraffas under hänvisning till att någon brottslig handling inträffat senare. Under sådana omständigheter skulle varje form av protest mot USA-imperalismen och Förenta Staternas regerings angrepps- och krigspolitik bli en straffbar handling".

Åtalet mot försvararna

Exemplen på hur häradsrätten medvetet strävat efter att stödja och tjäna USA-imperalismen är många och har nämnts ovan: t ex den hårda straffmätningen mot dem för "anstiftan" dömde, frågorna om FNL-gruppens organisation och namn på styrelsemedlemmar osv. För att ombuden påpekade detta i vadeinlagan till hovrätten dömdes de till böter: 300 kr vardera. En av dem fick ytterligare 100 kr i böter för att han under hovrättsförhandlingarna helt sanningsenligt sagt att vittnesmålet, som legat till grund för "anstiftan" var förfalskat.


Konsekvenserna av detta förfarande - att döma för rätten obekväma ombud, som de åtalade har förtroende för - kan bli långtgående. De redovisas i det besvär, som ombuden lämnat in till HD i frågan: "... åtalade i politiska rättegångar mot Vietnamrörelsen avskräcks från att anlita de försvarare de har förtroende för. Men inte bara det: resultatet blir även att yrkesverksamma jurister avskräcks från att åta sig och genomföra sådana här uppdrag på ett seriöst sätt. Särskilt betänkligt är att hovrätten utmätt strängare straff för den av försvararna, E G, som -... - muntligen föredrog vår samstämmiga uppfattning att häradsrätten lagt en grovt förvanskad återgivning av vittnet- Ws utsaga till grund för domen på anstiftan mot S L.

Konsekvensen av hovrättens rättstillämpning blir att parter och ombud ska vara berövade varje möjlighet att påtala felaktigheter i domstols handläggning av mål, såvida de inte är beredda alt låta sig bestraffas för detta. Detta hovrättens ställningstagande är sådant att det i hög grad är påkallat att erinra om den beryktade rättegången i Chicago i Förenta Staterna för drygt ett år sedan. En av försvarsadvokaterna dömdes då till fängelse för 'trots mot domstol', sedan han protesterat mot rättens beslut att låta binda fast en åtalad och belägga honom med munkavle.

Svenska politiker och representanter för rättsväsendet talar i högtidliga sammanhang ofta om Sverige som en rättsstat. Därmed brukar de inte minst mena möjligheten att få utöva kritik mot domstolar och myndigheter. För alla som värdesätter denna rätt utgör hovrättens beslut att straffa oss en allvarlig varningssignal."

Är USA kränkt?

"Om gärning som avses i 3 eller 4 kap. (T ex ofredande, vår anm.) innebär att någon genom förgripelse å annan makts statsöverhuvud eller representant här i riket kränker den främmande makten (vår understrykning), må dömas till fängelse i högst två år, om å brottet eljest kan följa fängelse i högst sex månader, och i högst fyra år, om å brottet eljest kan följa fängelse i mer än sex månader men högst två år." (Brottsbalken 19:11 p l)

Hur ska domstolen veta, om en gärning "kränker den främmande makten"? Försvaret menar, att domstolen måste kunna peka på ett officiellt meddelande från den främmande makten, i vilket den talar om att den är kränkt. Domstolen ska inte med utgångspunkt från handlingen som sådan kunna sluta sig till att den främmande makten kränkts. Kommentaren till brottsbalken rekommenderar stor restriktivitet vid lagrummets tillämpning inte minst för att undvika kollision med den fria opinionsbildningen i landet. I folkrättens regler för formerna för umgänget mellan stater erbjuds erkända möjligheter att reagera för en stat som anser sig kränkt: avsändande av noter, hemkallande av sändebud o dyl. Men i detta fall har inte några sådana reaktioner förekommit från USA-regeringens sida. (F ö kan en stat också ha intresse av att inte anse sig kränkt.) Ur revisionsinlagan till HD: "Det har stått Förenta Staternas ambassadör fritt att i detta fall överlämna en officiell not. Så har inte skett. I stället har ambassadör Holland gått ut till de svenska tidningarna med en 'press release', i vilken han i otvetydiga ordalag kräver att de som demonstrerar mot USA-regeringens krigspolitik ska ådömas hårda straff.

Grov inblandning

Detta förfaringssätt är en grov inblandning i Sveriges inre angelägenheter och strider mot diplomatisk praxis sådan den modifierats i Wien-konventionen 1961 om diplomatiska förbindelser, artikel 41. (I 'press releasen' sägs för övrigt ingenting om att Förenta Staterna är kränkt.) Då något officiellt meddelande i den form som är brukligt mellan stater och av innebörd att USA blivit kränkt inte överlämnats till det svenska utrikesdepartementet kan i målet inte fastställas, att Förenta Staterna blivit kränkt."

USA-imperialisterna isoleras

Alltsedan USA trappade upp kriget i Vietnam 1965 har opinionen mot detta växt fram världen över. Av USAs gamla allierade är det nu - bortsett från fascistiska och marionettregimer - bara Nya Zeelands och Australiens regeringar, som vågar ta ställning någorlunda öppet för USAs krig. De övriga vågar inte göra något liknande av hänsyn till opinionen i sina länder. När företrädare for USAs regering gör statsbesök i andra länder uppstår nästan alltid kraftiga protestdemonstrationer, som bemöts med militäruppbåd och pansarkolonner.

Denna USA-imperialisternas tilltagande isolering har också gett dem anledning till motåtgärder på det diplomatiska området. Den s k charmoffensiven gentemot Kina är inte bara resultatet av Pekings aktivare diplomati; attitydförändringen måste också ses som en reaktion på den tilltagande isoleringen och som ett försök att rädda ansiktet efter nederlaget i Indokina. Förbi är sedan länge kanondiplomatins dagar, då den uppåtstigande USA-imperalismen genom att bara visa sin militärmakts styrka kunde tvinga motspänstiga småstater in i sin maktsfär. Vad vi idag bevittnar är en nedåtgående världsmakts desperata kamp, en världsmakt, som måste gå tyst i trappan för att inte väcka alltför många folks antiimperialistiska befrielsekamp på en gång, en världsmakt som genom "vietnamisering" och dollarkriser försöker lasta över alltfler bördor på mer eller mindre samarbetsvilliga allierade.

Också här i Sverige har USA-imperialisternas svaghet avspeglat sig på det diplomatiska området. 1968, när Palme demonstrerade tillsammans med en representant för Nordvietnam, kallades USA-ambassadören Heath tillbaka till Washington "för konsultationer". Men 1970-71, när demonstrationer möter Jerome Holland var han än dyker upp i Sverige, vågar Washingtonregeringen inte skicka protestnoter. Efter demonstrationen i Glanshammar ägde vissa påtryckningar mot den svenska regeringen rum via informella kanaler. Men även därefter har äggen fortsatt att hagla, och då har såväl officiella noter som inofficiella påtryckningar lyst med sin frånvaro. Och följaktligen har inte heller åtal i något fall mer väckts för t ex "ofredande ...". Palmes uttalande om att USA omedelbart, fullständigt och ovillkorligt måste lämna Vietnam hade för några år sedan knappast lämnats utan reaktion från USA-regeringen.

Visar inte detta att USA-imperialisterna inget vinner på att skicka officiella noter i syfte att få "upprättelse" för protesterna mot deras aggressiva utrikespolitik? Idag är de helt enkelt för svaga och isolerade för att våga göra något sådant, det skulle göra dem ännu mer avskydda av folken.
USA har rätt att skicka noter - (det bör påpekas att Vietnamrörelsen aldrig krävt ett avbrytande av de diplomatiska förbindelserna med USA, utan bara en nedfrysning av dessa) - men officiella noter och öppna påtryckningar ger den svenska regeringen möjlighet att - om den så vill - med stöd av folkopinionen avvisa hoten om självbestämmanderätten. Om däremot förtäckta hot från främmande makt eller enskilda domares subjektiva uppfattning om vad som "kränker den främmande makten" tillåts påverka rättsskipningen, då är det risk för att det blir klent beställt med rättigheterna att yttra sig och demonstrera. Då sätts också den nationella självbestämmanderätten på prov.

Till Högsta domstolen

Hovrättens domar har överklagats till högsta domstolen. I skrivelsen dit tar försvaret upp ytterligare ett skäl till varför de kan säga att häradsrätten medvetet stöder USA-imperialismen. Häradsrätten skriver i sin dom: "En annan sak är att tilltalads motivläge regelmässigt icke lämnas obeaktat vid bestämmande av påföljd för brott". Vid straffmätningen säger sig häradsrätten endast "efter stor tvekan" kunna avstå från att utdöma fängelse för samtliga åtalade utom en. Detta betyder att domstolen funnit de åtalades motiv, dvs att protestera mot vår tids största krigsförbrytelse, vara en försvårande omständighet!

För var och en Du dömer ...

Vi kan alltså se hur regeringen med hjälp av "rättsväsendet" systematiskt går till angrepp mot de åtalade FNL-aktivisterna i Örebro och därmed hela Vietnamrörelsen. Genom att utse offentlig försvarare, döma ombud, förfalska vittnesmål, utdöma höga straff osv försöker regeringen skrämma vietnamrörelsens mest aktiva del, FNL-grupperna, till tystnad.

Andra vapen i samma offensiv är att försöka försvåra arbetet genom att låta polisen använda hundar och hästar vid fredliga demonstrationer, genom att låta polisen försvåra insamlingstillstånd osv.
Denna offensiv gör regeringen, därför att FNL-grupperna växer sig allt starkare bland folk. Och orsaken till det är att allt fler människor blir medvetna om att USA-imperialisterna begår folkmord i Indokina och att USA måste lämna Indokina. Det är detta som regeringen - som ännu är mottaglig för dolda påtryckningar av USA-regeringen - går till angrepp mot. Men FNL-grupperna kommer inte att låta sig tystas av dessa angrepp, utan kommer att ännu mer hängivet arbeta för ökat stöd åt Indokinas folk.

"Så dunka klubban domare och döm till vad du vilt för var och en du dömer så kommer tio till att fora kampen vidare med större enighet Din dom kan aldrig knäcka vår solidaritet."
(Glanshammarvisan, sista versen)

Örebro FNL-grupp