Lars Henriksson, Röda Rummet 3 /2005.

”På ett visst stadium av sin utveckling råkar samhällets materiella produktivkrafter i motsättning till de rådande produktionsförhållandena, eller, vad som bara är ett juridiskt uttryck för detta, med de egendomsförhållanden, inom vilka dessa produktivkrafter hittills rört sig. Från att ha varit utvecklingsformer för produktivkrafterna förvandlas dessa förhållanden till fjättrar för desamma. Då inträder en period av social revolution.”
Ur förordet till ”Till kritiken av den politiska ekonomin”, Karl Marx

När kronofogden, på uppdrag av skivindustrin och med handräckning av polis, stormade in på internetleverantören Bahnhofs lokaler mars 2005 var det ingen tillfällighet eller isolerad händelse. Redan året innan genomfördes en internationellt samordnad attack mot piratkopierare i elva länder. ”Stöld av intellektuell egendom” har blivit FBI:s tredje högst prioriterade område efter terrorism och spionage.

Bakom de alltmer häftiga debatterna och striderna om ”immateriell egendom” ligger en dubbel utveckling.

Vad det i grunden handlar om är kapitalets försök att lägga sådant under sin makt som tidigare varit allmän egendom eller ansetts som omöjligt att göra privat – från regnvattnet över matematiska algoritmer till redan existerande livsformer. Denna nya offensiv har skapat en ny front i klasskampen. Bönder i Punjab som slagits mot försök att ta patent på deras genom årtusenden framodlade basmatiris, kåkstadsbefolkning i Djakarta som motsatt sig privatisering av deras vatten, eller de otaliga och ständigt pågående strider om privatiseringar i offentlig sektor i de allra flesta länder i världen.

Om denna strid är defensiv och – med några lysande undantag – mest lett till att bromsa takten i den nyliberala offensiven finns en annan front där förhållandena varit de omvända. Det är på den digitala informationens område, och då särskilt inom konsumentprodukternas sfär. Här har den tekniska utvecklingen öppnat en lucka som gjort att kapitalet hamnat på efterkälken och som rent av ifrågasätter några av grundstenarna i det kapitalistiska produktionssättet.

Kampen om informationen, den defensiva för att försvara det som hotas av privatisering och den offensiva, som i handling ifrågasätter copyright och annat ägande av information som sedan länge är etablerat, är en del av samma strid om vad som skall vara privat eller offentligt.

Dessa båda tendenser – kapitalets försök att utvidga ackumulationen till fler områden och försöken att hindra den informationsspridning som ligger inneboende i den digitala teknologin – har lett till en rad olika lagar och internationella avtal, till exempel det internationella handelsavtal för intellektuella rättigheter, TRIPS, som slöts 2004 inom ramen för Världshandelsorganisationen, WTO.

Striden om ägandet av information och kunskap har sin grund i den allt viktigare roll som dessa faktorer har i produktionen, alls inte bara när det gäller musik och datorspel.

Utvecklingen av biotekniken har gjort kunskap om DNA-koder till hårdvaluta, viktigare än något hemligt läskedrycksrecept. Det arbete och kapital som krävs för att tillverka ett läkemedel eller genomföra en diagnos med hjälp av DNA-teknik är billig jämfört med vad kunskapen om metoden har kostat att få fram. Styrprogram för industriella processer, kunskap och information är alltså en allt viktigare del av det fasta kapitalet, det kapital som investeras av kapitalisten i maskiner, byggnader och annat som inte direkt förbrukas i produktionsprocessen.

I sin digitala form har denna kunskap några egenskaper som gör den speciell, som skiljer den från andra delar av kapitalet och som skapar en ny motsättning i det kapitalistiska systemet. För att producera digital kunskap krävs, liksom för alla andra produkter arbete. Att ta fram ett stort datorprogram är en omfattande uppgift som kräver många människors samordnade arbete under lång tid, oavsett om det är ett nytt spel, ett operativsystem för persondatorer eller ett program som skall styra en komplicerad industriprocess.

Liksom när det gäller annat fast kapital överförs programmets värde, det arbete som ligger nedlagt i det, till de producerade varorna bit för bit. Till skillnad från maskiner förslits dock inte program fysiskt utan bara ”moraliskt”, det vill säga de blir omoderna när nya, effektivare program framställs. (Åtminstone förslits de inte idealt. I verkligheten händer det en massa oförutsedda saker även i programmeringens värld som kräver underhåll.)

Så långt liknar det alla andra varor i ett kapitalistiskt samhälle, vars bytesvärde primärt bestäms av mängden arbete som behövs för att producera dem. Men till skillnad från en bil, ett kilo potatis eller en dator kräver det nästan inget arbete eller kapital för att reproducera digital information. Kopian är identisk med originalet och fyller samma funktion. Och när man konsumerar den förbrukas inte heller varan. Denna kopia innehåller nästan inget arbete och har därför i princip inget bytesvärde, trots att den är identisk med det dyra originalet. Genom Internet är det dessutom oerhört lätt och billigt att sprida den nästan obegränsat. Att varor som produceras under kapitalistiska förhållanden distribueras fritt och obegränsat strider fullständigt med kapitalistiska egendomsförhållanden. Kapitalet fortsätter därför att behandla information och kunskap som vanliga varor som det råder brist på.

KONSTLAD KNAPPHET

Lösningen blir att ta till ”konstgjorda” medel för att bevara monopolet på dessa varor och hindra den billiga reproduktionen. Eller rättare sagt; kapitalet kan inte längre upprätthålla sin dominans genom att lita till de dolda mekanismer som vi vanligtvis vants vid att underordna oss och att betrakta som ”naturliga” – de anonyma ”marknadskrafterna”. Kapitalet måste ta till öppen maktutövning genom lagstiftning, som i sista hand garanteras av polisiärt våld. Detta är inget nytt. Inga klassamhällen, där en minoritet lever på majoritetens arbete, är grundade på frivillighet och kapitalismen är inte något undantag. Det är lätt att dra paralleller mellan den ”enclosure movement” i 1700-talets England, när de stora jordägarna med våld berövade bönderna jord genom att stängsla in mark som tidigare varit allmänningar för att föda upp får för ullproduktion. Detta blev en dubbel vinst; dels ökade ullproduktionen, råvaran för väverierna, dels togs levebrödet från bönderna och fabriksägarna fick den egendomslösa klass som krävdes för att bemanna de nya fabrikerna.

I dagens värld är det mesta i världen redan instängslat. De imperialistiska rövartågen runt förra sekelskiftet ordnade in alla jordens länder i det kapitalistiska systemet. Det var en ordning som stördes av den ryska revolutionen och dess efterspel liksom av de koloniala upproren efter Andra Världskriget och som nu kapitalet, under det amerikanska imperiets ledarskap, med stor möda försöker återskapa.

Med hela den materiella världen inhägnad vänder sig det rastlösa kapitalet mot idévärlden för att hitta nya områden att inlemma. I mänsklighetens kollektiva arv av tankar, uppfinningar och intellektuella erövringar finns ännu allmänningar att exploatera. Men liksom i 1700-talets England kan det inte ske frivilligt. Staten måste gå in och med lag och våld hjälpa kapitalet att resa högst materiella stängsel kring det immateriella ägandet för att hindra människor att utnyttja resurser som annars skulle vara tillgängliga för alla.

Här återkommer dagens dubbla strid om kunskapen, den defensiva för att skydda allmänningarna och den offensiva för att utvidga dem.

Den viktigaste juridiska formen för att privatisera och stängsla in kunskap är den statligt garanterade patenträtten, som ger en individ eller en institution ett monopol på en viss metod eller kunskap.

De senaste åren har antalet beviljade patent ökat explosionsartat. 1991 beviljades 96 511 patent i USA, en siffra som till år 2003 ökat med 75 procent till 169 026 patent.

Av denna ökning stod företagen för nästan alltsammans: företagspatenten var 76 725 stycken 1991 och 148 427 år 2003, en ökning med 93 procent, medan de individuella patenten bara ökat med 8 procent från, 18 131 till 19 632. Det företag som har flest patent, IBM, hade 2004 över 42 000. Vid sekelskiftet 1902 hade patentverket i USA beviljat 1 miljon patent. År 2002 hade detta ökat till 5 miljoner för att bara två år senare vara uppe i 7,4 miljoner.

PATENT PÅ NATURFENOMEN

Ett viktigt principiellt brott kom 1981, då USA:s Högsta Domstol för första gången beslutade att godkänna patent på ett datorprogram, ett styrprogram för en maskin som tillverkade gummidäck. Innan dess hade program ansetts vara algoritmer, lösningar på matematiska problem, naturfenomen man kan upptäcka men inte uppfinna och därmed inte möjliga att patentera. Domen har lett till en störtflod av mjukvarupatent.

Mellan 1975 och 1994 registrerade exempelvis Microsoft årligen i snitt fyra patent, en siffra som ökade till 240 per år fram till år 2000.

USA:s patentlag har länge varit mer omfattande än de europeiska. Där är allt som är nytt och användbart också patenterbart och det finns inga krav på att en uppfinning ska ha teknisk karaktär och lösa ett dylikt problem. I USA är därför programkod i sig patenterbar, medan det i Sverige är det tekniska resultatet som bli följden av att man kör programmet i en dator som kan patenteras. Men också i Sverige har patenterandet ökat kraftigt. Bara under 2000-talets första fyra år har antalet beviljade patent ökat med 50 procent.

Ibland är de beviljade patenten en bra bit över gränsen till det absurda. Så har exempelvis metoden att leka med en katt med hjälp av en ljusstråle godkänts som patenterbar uppfinning av USA:s patentverk…

Bålverket för denna, det tjugoförsta århundradets ”enclosure movement”, är den Digital Millennium Copyright Act som antogs av USA:s kongress 1998 och som i ljuset av den digitala tekniken kraftigt utvidgar upphovsrättsskyddet. Det internationella samarbete kring upphovsrätt som äger rum har hela tiden syftat att flytta gränserna uppåt, i riktning mot den amerikanska lagstiftningen. Det är denna som ligger bakom EU:s direktiv, som så småningom ynglat av sig ner till den svenska riksdagens beslut från i somras att kriminalisera nedladdning av copyrightskyddat material och att kringgå kopieringsskydd. I skrivande stund meddelas att ett nytt stödavtal för den svenska filmindustrin slutits där två procent av stödpengarna öronmärks till ”arbetet mot olovlig hantering av film i alla visningsformer”, alltså mer statligt stöd till filmindustrins kamp mot fildelning.

Med dagens patenthysteri, där nätbokhandeln Amazon.com fått patent på metoden att handla på Internet genom att klicka på ett visst sätt på företagets hemsida, skulle troligen det sena 1800-talets uppfinnande av varuhuset blivit patentskyddad av Wal-Mart eller någon annan koncern – säkert till nytta för Wal-Mart men inte för kapitalistklassen i sin helhet.

Intressant är att även bland ekonomiska liberaler finns en patentkritik. Så skriver exempelviss. Milton Friedman ”tenderar existensen av patent att vrida aktiviteten till patenterbara uppfinningar”. Produktionen av kunskap styrs alltså inte mot vad som gör den mesta nyttan, varken för samhället eller ens för kapitalet i stort utan till vad som går att profitera på för den enskilde kapitalisten. Just så som kapitalismen alltid fungerar. Den statsreglering som patenträtten utgör gynnar inte ens kapitalet i sin helhet.

Som en del av denna strid har även rörelsen för fri information skapat nya juridiska former. I motsats till copyright har ”copyleft” lanserats som ett alternativ för att sprida kunskap och information och låta den förbli fri. Här har olika juridiska lösningar presenterats som den som skapat något och vill sprida det kan åberopa.

GNU/GPL-licens handlar framför allt om mjukvara och ger alla rätt att sprida, kopiera och ändra i programmet liksom att sälja kopior eller sitt eget arbete som baserats på det man fått fritt. Den enda, och mycket viktiga reservationen, är att det inte är tillåtet att inskränka de ursprungliga rättigheterna till fri spridning om man själv kopierar eller förändrar program varan.

En annan juridisk form är Creative Commons som ersätter vanlig copyright och ger vem som hels rätt att kopiera, distribuera, förevisa eller framställa ett verk men inte tjäna pengar, ändra eller bygga vidare på det.

De senaste årens tvister om nedladdning av musik visar att frågan även splittrar olika kapitalgrupper. I den rättegång som ägde rum i USA:s Högsta Domstol i våras, där Hollywood stämt två tillverkare av fildelningsprogram för att deras program möjliggjorde upphovsrättskränkningar, fick dessa programtillverkare stöd av elektronikförsäljarnas branschorganisation. De vet bara alltför väl att ju friare tillgång på musik och film desto bättre blir deras försäljning. Till och med inom musik- och elektronikjätten Sony finns motsättningen. I januari 2005 erkände Sony att man missat MP3-utvecklingen på grund av rädsla att underminera den egna musikförsäljningen, men att företaget kommer att satsa fullt ut sedan man i höstas släppte sin första MP3-spelare i Europa.

Varje nyttig uppfinning gör självklart mest nytta för mänskligheten ju mer den utnyttjas. För det enskilda företaget har alltid det motsatta gällt: ju mindre konkurrenterna kan desto bättre.

Den centrala och ökande roll som digital information spelar i produktionen kommer rimligtvis att göra det svartsjuka bevakandet av affärshemligheter än viktigare men – i takt med att informationen blir allt mer lättrörlig – också svårare. Industrispionage, kanske genom professionella eller rent av statsunderstödda hackers, kan tänkas få en allt viktigare roll för att hjälpa informationen att bli fri, eller snarare att bli åtkomlig för rivaliserande företag.

Allt mer energi och resurser kommer att läggas på att försvåra tillgång på information.

I den nyutkomna antologin Copy Me, utgiven av Piratbyrån, står ”hacktivisten” Wu Ming 1 för en radikal och långtgående kritik av upphovsrättsbegreppet som helhet. Han beskiver författaren, historieberättaren, som en person som gjort plagierandet till hantverk och konst. Alla som skriver öser ur vår gemensamma källa av myter, berättelser och referenser. Lika mycket som de tusentals programmeringskunniga människor som – hela tiden ideellt och för sitt eget intresses skull – utvecklar det öppna operativsystemet Linux använder sig av andras resultat för att gå vidare på, lika mycket använder författaren alla historier som skrivits, eller berättats tidigare som utgångspunkt för sin konst, medvetet eller ej. Också de mest geniförklarade författare är hänvisade till att använda ord som skapats och fyllts med innehåll och associationer genom årtusendens bruk i samhället.

Detsamma gäller annat skapande, som exempelvis musik. Absurt nog kan det tyska bolag som sitter på copyrighten till Elvis musik tjäna pengar på denna 30 år efter hans död. Att Elvis själv byggde sin musik på att plagiera svart rockand- roll och anpassa den till en vit publik gör inte saken mindre bisarr.

Lyft från litteraturens och datorspelens ”immateriella” värld är detta grundtanken i marxismens kritik av privategendomen över huvud taget. Det är genom samhället vi blir människor och det är genom våra ömsesidiga beroenden vi kan resa oss över vårt biologiska vara. Genom vår förmåga att göra andras kunskaper till våra egna kan vi bygga vidare på varandras erfarenheter. Utan denna förmåga skulle vår tekniska och sociala utveckling inte ha kommit mycket längre än till några klumpigt tillknackade flintstenar. Om det var viktigt i människans gryning är det självklart idag. Det är inte mycket av det vi gör som vi skulle åstadkomma utan att andra skapat förutsättningarna för det. På många sätt lever vi våra liv lika utlämnade åt varandra som spädbarnet till sina föräldrar. För att röra oss, äta, klä oss, hålla värmen eller sköta vår hygien är vi, från frukostkaffet, över transportsystemen till toaletten eller lakanen i vår säng beroende av varandras hjälp för att få våra liv att fungera även när vi är fullt friska och arbetsföra. Även den mest isolerade av oss lever i starkt beroende av det gemensamma, samhället. Så bygger också all ny kunskap och kreativa påfund på den kunskap och kreativitet som andra ställt till vårt förfogande. Idén om det ensamma geniet har aldrig varit sann, vare sig när det gäller konstnärer, författare eller den borgerlige hjälten nummer ett: företagaren. Även den mest innovative entreprenör har byggt vidare på andras uppfinningar och bygger sin förmögenhet på kapital som han ackumulerat genom att tillägna sig andras arbete.

När det gäller den digitala kunskapen har det tillkommit några intressanta aspekter som sätter produktionens sociala natur och problemet med den privata äganderätten i stark belysning.

Kapitalets strategi kommer att vara fortsatta försök att privatisera kunskap och att styra den tekniska utvecklingen i en riktning som gör detta möjligt. Från kapitalets sida kommer därför stora resurser att läggas på att göra det svårare att kopiera och sprida information, det vill säga att förstöra de mest revolutionerande fördelarna med den digitala teknologin. Kapitalets behov av att värna sin äganderätt kommer i direkt motsättning till en utveckling av produktionsmedlen som skulle kunna komma hela mänskligheten till godo.

Det finns också, ur kapitalets synpunkt, ett särskilt problem med program. Den utrustning som krävs för att tillverka dessa kräver inte några stora investeringar. Genom Internet blir det dessutom möjligt för stora grupper av människor att samarbeta helt utanför kapitalets domvärjo för att producera program. Tusentals människor över hela jorden samarbetar till exempel frivilligt och oavlönat för att utveckla det fria och öppna operativsystemet Linux. Detta system har för länge sedan passerat den glada amatörnivån och utgör idag ett hot mot företag som Microsoft.

KONTROLL OCH LÄCKOR

När kapitalismen växte fram eller när de kapitalistiska länderna koloniserade andra länder var det nödvändigt att beröva bönderna jorden för att skapa en arbetarklass som kunde bemanna fabriker och plantager. Hade man haft möjligheten att försörja sig på annat sätt skulle många ha flytt den nya exploateringen. Med svält och lösdriverilagar drevs den nya arbetarklassen in till städernas fabriker. Kapitalismen kräver fortfarande en egendomslös arbetarklass som bara har sin arbetskraft att sälja.

Därför är det idag viktigt för kapitalet att se till att den växande del av lönarbetarna som arbetar med digital information fortsätter att vara lönearbetare. Produktionen måste organiseras så att deras kunskaper inte blir möjliga att sälja direkt på marknaden utanför kapitalets kontroll. Det kan ske genom ökad arbetsdelning och specialisering där varje programmerare, liksom fabriksarbetaren, bara behärskar sin lilla del av arbetet, en del som är meningslös utanför det av kapitalet organiserade och kontrollerade sammanhanget.

Kopieringsskydd kommer också kanske i ökad utsträckning att flyttas från de opålitliga lagringsmedierna till själva hårdvaran genom att en del
av programmet är inbyggt i själva datorn och inte går att köra utan tillgång till just denna mer svårkopierade del.

I en tid där en allt större del av produktion och kapitalackumulation kommer att involvera Internet

krävs också en ökad kontroll av detta för att undvika ”läckage” som hotar profiterna, dels mot konsumenterna men också i ökad utsträckning mot konkurrerande företag och stater.

Att följa med utvecklingen, oavsett om det sker genom att tillämpa ny vetenskap, att plagiera, eller att bedriva mer eller mindre lagligt industrispionage är en del av den kapitalistiska vardagen. Med digital information som en allt tyngre del av investeringarna kommer såväl behovet av att skydda denna som att komma åt den att öka.

De största företagen och starkaste staterna kommer att försöka skaffa sig ökad kontroll av ett allt längre led av kunskapsproduktionen och av kunskapens spridningsvägar.

Redan har det inom ramen för det permanenta krigstillstånd som proklamerats genom ”kriget mot terrorn” börjat höjas röster för en ökad kontroll av den elektroniska kommunikationen och Internet.

FRÅGOR

Mina egna kunskaper är för begränsade för att bedöma vart utvecklingen av digitalteknik och informationsteknologi leder till på samhällig nivå. Det är inte bara frågan om att upptäcka fenomen, tendenser och mottendenser utan också att ha kunskap om kvantitativa förhållanden. Vilka tendenser är starkast i förhållandet till mottendenserna –fri informationsspridning eller inhängning av ”immateriell” egendom? Vad är dagsländor och vad kommer att förändra världen? Utan sådana kvantitativa kunskaper riskerar alla bedömningar att fastna vid de senaste tendenserna. Denna artikel gör därför inte anspråk på att vara särskilt exakt eller uttömmande vare sig av dagsläget eller vart vi är på väg. Den är mer ett försök att lyfta fram några motsättningar mellan den tekniska utvecklingen och de kapitalistiska ägandeförhållandena och att se detta som en del av klasskampen. Förhoppningsvis finns det andra som är mer kunniga i sak än jag som kan komma med invändningar eller utveckla resonemangen.

Det är inte svårt att se att det finns en motsättning mellan spridandet av den allt viktigare digitala informationen genom Internet och kapitalets behov av att behålla denna produktionsfaktor i privat ägo. MarxŽ tes om hur produktionsförhållandena blir fjättrar för produktivkrafterna besannas på ett nästan övertydligt sätt. Det behöver väl knappast heller sägas att vi socialister har förslag på hur sådana produktionsförhållanden skulle se ut som passar en ekonomisk bas där en stor del av de viktigaste produktionsmedlen befriats från privategendomens bojor och är allmänt tillgänglig. Just därför bör vi också vara extra försiktiga i våra bedömningar för att inte alltför mycket tolka in våra egna önskningar i den. Kapitalismen har visat sig vara förmögen att hantera många av sina inneboende motsättningar, om än till ohyggliga kostnader för miljarder människor.

Även om de ramar vi rör oss inom bestäms av samhällets materiella bas är det ändå den mångskiftande klasskampen, de politiska striderna mellan olika samhällsintressen, som avgör vart samhället går.

Några sådana bedömningar, baserade på faktakunskaper, som skulle var intressanta för att kunna göra en mer konkret analys är:

• Hur sker utvecklingen inom datavärlden – i vilken utsträckning sker det en standardisering och förenkling av system som kan skapa en utbredd och förstärkt arbetsdelning och proletarisering av programmeringsyrkena?
• Hur ser styrkeförhållanden och intressemotsättningar ut inom borgarklassen mellan dem som gynnas respektive missgynnas av friare spridning av information?
• Hur mycket av programmering har lagts ut till lågavlönade programmerare i länder som Indien och Kina, och vad är följden av detta?
• Finns det teoretiska och praktiska möjligheter att kontrollera informationsspridning via Internet utan att de för kapitalet nödvändiga funktionerna går förlorade? Eller är kapitalet rentav berett att acceptera drastiskt ökade kostnader, i form av att inte utnyttja den digitala tekniken, för att slå vakt om äganderätten?
• Och kanske framför allt: hur stor del av varuproduktionen sker inom de ”immateriella” områdena och hur stor del av investeringarna i övrig produktion går till framställning av digital information? Och då inte bara konsumentvaror, det som nu debatteras, utan kanske framför allt den digitala delen av produktionsmedlen, program för administration, produktionsstyrning och så vidare.

VILKA KLASSKRAV?

När växtförädlare som Monsanto vill förhindra bönder att använda en del av skörden till utsäde – både genom så kallad terminatorteknologi, där skörden är steril, och genom att juridiskt förbjuda bönder att ta av patenterade grödors skörd till utsädet – är det en tydlig klasskamp mellan storkapital och bönder.

Men hur kommer frågan om äganderätten till den digitala informationen in i klasskampen?

Till skillnad från bönder som hotats av utsträckt äganderätt, i engelskt 1700-tal eller 2000-talets Bengalen, slåss dagens hackers och piratkopierare, när de laddar ner musik eller knäcker kopieringsskydd, inte för sina liv och utkomst. Det handlar snarare om en personlig och ideologisk motvilja mot storföretagens (särskilt Microsofts) dominans än om en djup klasskonflikt.

En större strid är den mellan rika och fattiga länder och den digitala informationens roll i ekonomin i stort. Liksom när det gäller patenterade läkemedel är det när det gäller mjukvara storföretagens juridiska försvar av sin egendom som hindrar fattiga länders utveckling.

Det är därför ett allvarligt hot mot programföretagen när länder som Kina och Venezuela deklarerar att de satsar på Linux istället för kommersiella program. Detta är också något som sker på gräsrotsnivå. Sponsrat av den sydafrikanske miljonären Mark Shuttleworth sprids nu exempelvis Linuxutvecklingen Ubuntu gratis till skolor i södra Afrika.

Arbetarrörelsen, liksom andra folkliga sociala rörelser, har allt att vinna på att liera sig med de digitala rebellerna. Eftersom det, mig veterligen, inte finns särskilt mycket praktik eller diskussion om detta får jag nöja mig med några hugskott kring vad som skulle kunna göras i praktiken.

Genom opinionsbildning är det viktigt att gå emot copyrightlagar och andra former av privatisering av kunskap som storföretagen försöker driva igenom, liksom alla försök att begränsa informationsfriheten på Internet, liksom att bilda opinion för att fattiga länder skall kunna tillverka sina egna läkemedel eller andra förnödenheter i trots mot industrins patentkrav.

En viktig sak som gör det svårt för copyrightindustrin är att, även om vi vet att det finns lagar mot kopiering är det inte något vi riktigt accepterat. Dels av det uppenbara skälet att man faktiskt inte förbrukar den information man nyttjar men också för att det ännu inte blivit en del av vad som betraktas som ”naturligt” eller ”normalt” att man kan äga information och kunskap. När det gäller materiell egendom har klassamhällets normer nötts in genom årtusendens ideologiska tankebyggen, uppbackade av våld när så behövts. Vi tycker att det är helt naturligt att någon kan äga ett hus, en fabrik, ja till och med jord, trots att det är någon annan som tillverkat den eller att den blivit till utan mänsklig medverkan. Tanken att kunskap skulle betraktas på samma sätt som materiell egendom har inte vunnit insteg och för alla folkliga rörelser bör det vara en viktig ideologisk front att försvara och utvidga tankesfären från att privatiseras.

En uppgift för fackföreningar som organiserar anställda i kunskapsindustrin är att driva krav på att arbetet organiseras så att de arbetande får största möjliga inflytande, insikt och oberoende i sitt arbete. Alltså den typ av krav som uppstod i tillverkningsindustrin på 70-talet när allt mer utbildade arbetare stötte mot fabriksverklighetens allt mer utarmade jobb:

• Att försvara alla typer av kollektivt oberoende för dem som jobbar med digital information.
• Att gå emot sådan styrning av den tekniska utvecklingen som syftar till ökad kontroll över de arbetande.
• Att göra motstånd mot uppsplittrade och utarmade jobb och istället kräva inflytande över de egna arbetsvillkoren och insikt i systemen och företaget, utan att snärjas i konkurrenstänkandet och ”det egna” företagets lönsamhetstänkande, är en facklig strategi som borde kunna utvecklas i samarbete mellan dem som arbetar med digital information, sociala rörelser och den digitala aktivistmiljön.

Väldigt konkret kan vi försvara dem som utsätts för repression för att de ”befriar” information i strid med copyrightlagarna.

Man kan också på olika sätt stödja och uppmuntra utveckling som pekar bort från copyright. Det kan handla om att direkt stödja utveckling av fri programvara och att använda sådan istället för storföretagens produkter i organisationernas system.

Eller mindre saker som att se till att allt som skrivs eller produceras sprids med copyleftregler för att på alla sätt uppmuntra spridning av kunskap och information.

Lars Henriksson

Lästips:

En mycket intressant text av forskaren Johan Söderberg är Copyleft vs. Copyright: A Marxist Critique som tar upp ungefär samma sak som min text. (en något kortare version på svenska finns på Piratbyrån och på Clarté)

Marx korta men innehållsrika förord till ”Till kritiken av den politiska ekonomin”.
Följ diskussionen på Piratbyrån

Källor till faktauppgifterna om patent är: United States Patent and Trademark Office, Patent och Registreringsverket, samt Canadian Business, NY Times och IBM:s hemsida citerade i andra hand ur artikeln Capitalist Contradictions av Yves Engler.