Majorens lappkast blir svårt att reda ut
Major Björklunds vandalism av den svenska skolan har nu pågått i nästan sex månader. Grundskolan och gymnasieskolan skall göras om. Elevinflytandet försvinna. Vuxenutbildningen förstöras. Ordningsomdömen och flytt av mobbare. Betygshets från sjuårsåldern, snart kommer väl detta även att omfatta både dagis och förskola om Björklund får hållas.
Kaserngårdsmentaliteten skall nu även gälla den svenska skolan. Eleverna skall lära sig veta hut. Order är till för att lydas: Majoren bestämmer och delar ut straff till den som ordervägrar.
Björklunds regemente över den svenska skolan har otroligt nog många likheter med en övning vi gjorde en vinterdag 1969, det år jag gjorde lumpen. Hela kompaniet, omkring 120 killar, hade skidexercis (i det militära är allt möjligt). Meningen var att vi skulle lära oss givakt, lediga och manöver även med skidorna på och stavarna i handen. Vi stod i fyra led. 30 man i varje led med en meters lucka framåt och åt sidan. Dessa övningar satt efter ett tag eftersom vi hade på stället marsch.
Men så plötsligt ropade rustmästaren lappkast. Det vill säga man skall vända sig helt om samtidigt med skidor och stavar. 120 man i samma takt. Till saken hör att i vårt kompani kom vi från i stort sett alla landsändar. Här fanns norrlänningar som åkt skidor sedan barnsben. Men det fanns också en del killar från landets södra delar som nu för första gången stod på ett par skidor.
Lappkastet slutade i totalt kaos. Vi hamnade alla 120 i en ytterst trasslig jättehög som det tog åtskillig tid att nysta ut innan vi återigen var på benen.
Till skillnad från major Björklund var vår rustmästare en person som förstod att vi kom från olika miljöer, hade olika förutsättningar och olika fallenhet för konsten att göra lappkast och åka skidor.
Han splittrade inte kompaniet bara för detta första fiasko och delade inte in det i elitgrupper och grupper som lämnades vind för våg.
En mödosam väg
Och efter par månader kunde alla göra sitt lappkast och alla åka skidor. Och det visade sig att de på förhand dömda var minst lika bra om inte bättre än de som fått skidåkningen med sig från födseln och uppväxten.
Lika goda lär inte de framtida förutsättningarna för den svenska skolan vara. Inte med den hysteriskt skrikande majoren som högsta befäl. Det kommer att bli en mödosam väg för lärare och elever att vandra när de någon gång med en politiskt begåvad rustmästare som skolminister ska reda ut det politiska lappkast som den lilla majoren nu genomför i den svenska skolan.
Andra bloggar om: Jan Björklund, Skola, Alliansen, Regeringen
