Sverige på väg mot ”den amerikanska modellen”
Om högern via en allians kunde vinna valet för att förstöra välfärden och tryggheten, måste väl alla krafter som vill gå motsatt väg kunna bilda en allians för att återerövra välfärdssamhället?
Alla vill till himlen, men ingen vill dö… Alla vill bli rika men ingen vill ge…
Några rader från killen Timbuktu, som gett de politiska texterna ett nytt liv.
Timbuktu har bott i Malmö.
I samma Malmö finns moderater. Moderater med stora visioner. Inspirationskällan till det senaste utspelet har framtidens parti hämtat från någon artonhundratalsroman av den brittiska författaren Charles Dickens.
Det senaste är att sparka på de redan söndersparkade. Sålunda vill moderaterna spola bort tiggarna från stadens centrala delar.
Det nya Sverige har talat.
Mänskliga fallfrukter som symboliserar kronan av moderaternas och andras totala uppslutning kring nyliberalismen ska än så länge få finnas. Men inte synas. Eftersom de genom sin blotta existens kan verka störande för den välbeställda medelklassen när den handlar lyxbarnvagnar för 15 000 kronor i Malmös innerstad.
De som en gång var barn av vår tid har nu blivit vuxna i vår tid. Fattiga vuxna som tvingas tigga.
Svårt med en lön
Att man har svårt att klara sig utan en lön säger sig självt.
Men även med en lön kommer det i framtiden bli svårt att få ihop tillvaron.
För några veckor sedan gästade den amerikanska journalisten Barbara Ehrenreich Sverige. Under ett antal år arbetade hon som servitris, sjuksköterska eller städerska. Ett wallraffande som resulterade i boken Barskrapad som blev en bästsäljare och i nuläget översatts till 21 språk.
I den beskrev hon en verklighet som inte bara finns i USA, utan även i de på pappret rika Storbritannien och Frankrike.
En verklighet som, om den svenska högeralliansen får fortsätta, även kommer att finnas i Sverige. Piskan mot de ungdomsarbetslösa, sänkningen av a-kassan, de allt hårdare kraven på den arbetslöse att ta vilka jobb som helst var som helst i Sverige, allt detta kommer att bana väg för en låglönemarknad där det inte räcker med ett heltidsjobb – och då framför allt inte för ensamstående kvinnor med barn – för att försörja sig.
Barbara Ehrenreich sade på en pressträff när hon gästade Sverige att hon ”tycker sig se att Sverige går mot det amerikanska systemet”.
– Den amerikanska modellen ser ut att gillas av flera svenska politiker.
Rent konkret innebär den ”amerikanska modellen” att den lagstadgade minimilönen i USA för en butiksanställd är 5 dollar och 15 cent i timmen. Översatt till svenska innebär det 36 kronor i timmen. Vilket är ungefär 40 procent av vad en svensk nittonåring utan erfarenhet tjänar enligt kollektivavtalet för detaljhandeln.
Blir amerikanska ideal svenska – och det brukar de vanligtvis bli med en tids förskjutning – kommer framtidens tiggare i Malmö och annorstädes runt om i Sverige inte att vara människor som inte har någon lön eller annan ersättning från det sociala eller via försäkringssystemet. De kommer att vara ensamstående kvinnliga – och manliga för den delen – föräldrar som har ett heltidsjobb. Med så låg lön att om de inte dubbelarbetar 16 timmar om dygnet måste de tigga.
Framför sig ser man en bild där den välbeställda Malmöbon går in en butik. Handlar för 10 000 kronor. Betjänas av kassörska som tjänar 40 kronor i timmen.
Några timmar senare återkommer samma typ till samma butik för att handla för ytterligare 5 000 kronor. Betjäningen görs denna gång av en annan kassörska med samma lön som den förstnämnda.
När Malmöbon går ut ur butiken för att sätta sig i sin innerstadsjeep står den första kassörskan och tigger efter att hennes arbetstid är slut.
Då kommer den moderata brandslangen att spola bort henne från gatan.
Det är en ”vacker” värld och ett ”vackert” samhälle vi är på väg in i.
Bilarbetare på turné
För 25 år sedan, kanske mer, var en god vän till mig i USA. En bilarbetare från Västsverige på turné runt om USA där han bland annat berättade för andra arbetargrupper och andra intresserade om Sverige och arbetarklassens villkor. De församlade häpnade då han beskrev den svenska arbetsmarknaden i stort och framför allt olika trygghetssystem.
På ett möte fick bilarbetaren den kloka frågan:
– Om det som du redogjort för är sant, varför är du med i ett revolutionärt socialistiskt parti? Ni har ju redan uppnått allt som bara finns i våra vildaste fantasier.
Svaret blev ”för att försvara vad vi uppnått”.
Sedan kom högervågen, och vad som hänt och håller på att hända med den välfärd som åtminstone vi över fyrtio är barn av, det vet ni läsare lika bra som undertecknad.
Men konstateras kan. 25 år efter bilarbetarens amerikanska turné, att ”vi”, och då menas vi i vid mening, de svenska arbetarna och låginkomsttagarna och de fackliga organisationerna och de politiska partierna med ”socialistiska förtecken”, har varit väldigt dåliga på att försvara det tidigare generationer lagt grund för.
Orsakerna till det är givetvis hur många som helst. Socialdemokraternas vandring högerut, de stelnade och byråkratstyrda fackliga organisationerna, flodvågen från höger som ingen kunnat förutse omfattningen av, högerns mediamonopol och ideologiska hjärntvätteri, men också en sekteristisk hållning från de flesta vänsterpartier.
Är det inte dags att tänka om? Kräver inte samhällssituationen av idag och det som komma ska att alla människor – och det är många – som vill försvara välfärden och slå in på en annan politisk kurs gör allt som står i deras makt för att söka enhet kring de omedelbara klassintressena? All småskuren partiegoism måste rensas bort.
Om högern via en allians kunde vinna valet för att förstöra välfärden och tryggheten, måste väl alla krafter som vill gå motsatt väg kunna bilda en allians för att återerövra välfärdssamhället?
För det kan väl inte vara så illa att ”alla vill bli rika men ingen vill ge”?
Andra bloggar om: Alliansen, Regeringen, Nedskärningar, Privatisering
