Principen eller sammanhanget
– Det här handlar inte om konstens frihet utan om en politisk provokation, om att ge sig på en viss religion. Det är sammanhangetsom är det viktiga. Bilden av Muhammed som rondellhund är en slags hets mot folkgrupp ur ett etnocentriskt perspektiv.
– Jag vet inte det, vi måste ändå ha en principiell ståndpunkt.Det var många kristna som kände sig kränkta av Elisabeth Olsson-Wallins bilder av Jesus som transsexuell och tyckte att det var hädelse, men vi försvarade hennes utställning och rätt att ”häda”.
Två röster ur den allmänpolitiska debatten på Socialistiska partiets styrelsemöte förra helgen. Bland de många politiska frågor som diskuterades var en hur socialister bör förhålla sig till den nya ”bildkrisen”som uppstått kring Nerikes Allehandas publiceringav konstnären Lars Vilks Muhammedteckning. Protesterfrån muslimskt håll har betraktatpubliceringen som hädelse och hets mot folkgrupp. Försvararna har hänvisat till tros- och tryckfriheten. Bland de församlade socialisterna tyckte de flesta att händelsen kunde fogas in i en allmännare demonisering av muslimer.
Konstens frihet?
– Vadå konstens frihet, frågade en ledamot. Fri från vad? Konsten är en återspegling av det samhälle vi lever i. Det här är redan på förhand skapat av en politik där den muslimska anti-imperialismen attackeras.
– Det handlar egentligen inte om hädelse, menade en annan. Vilks teckningar är ingen upprorshandling utan bara barnsligheter, ungefär som ”titta vad jag törs göra!”. Ska man verkligen häda i Sverigeska man inte ge sig på muslimer. Då ska man till exempelskita på en bild av Astrid Lindgren!
Att det är sammanhanget som avgör innebörden av den nuvarande bildkrisen underströks
av flera.
– USA sökte en fiende efter kommunismens fall, det blev den muslimska världen och rörelserna. Det är i det sammanhanget vi måste se sådana här frågor, var en uppfattning. Men att frågan inte har ett helt självklart svar visas, menade ett inlägg, av den antirasistiska vänstertidskriften Mana. Tidskriften förklarade häromveckan att man avsåg att publicera bilderna som protest mot att den iranska regimen lagt sig i saken.
De reaktionära krafterna
Att reaktionära krafter, både i den muslimska världen och Väst, tjänar på kriser av det här slaget var dock alla ense om. Högerregimer i muslimska länder och islamistiska fundamentalister får vatten på sin kvarn när muslimers religiösa känslor kränks i den rika världen. Och den internationella borgerlighetens hökar får luft under vingarna i sin ”civilisationernas kamp” under demokratins täckmantel. Därtill skapas en slags oheliga allianser mellan moralkonservativa kristna och en del muslimska ledare för att inskränka yttrandefriheten och återinföra lagar mot hädelse. Att inte bara kristdemokrater som Tuve Skånberg hänvisar till muslimers och kristnas krav på ”trosfrid” utan till och med Sverigedemokrater använder bildkonflikten för att angripa rätten till ”hädelse” säger något om vilka krafter som aktiveras.
Den sekulära vänstern
Om en sekulär vänster dessutom uppträder okänsligt mot den religiösa övertygelsen bland många människor kommer den att effektivt isolera sig mot stora delar av dagens blandade och underordnade arbetarklass. Men hur denna respekt för människors tro ska kombineras med försvar av yttrande- och kritikfrihet, även när denna kan uppröra i religiösa sammanhang, är en diskussion som vänstern bara påbörjat.
Tidningen Internationalen har sammanställt ett dokument med fler artiklar om yttrandefrihet, Lars Vilks och islam.
Bloggat: Svensson
Artiklar i media: SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, SVD6, SVD7, DN1, DN2, DN3, DN4
Andra bloggar om: Islam, Religion, Yttrandefrihet, Lars Vilks, Muhammed, Rondellhund, Politik, Samhälle
