EG-domen i Vaxholmsmålet
Ett grundskott mot svensk fackföreningsrörelse?
Under konflikten om skolbygget i Vaxholm larmades det stort från Svenskt Näringsliv och borgerliga politiker.
Så här lät det bland annat: I radio förklarade folkpartiets Karin Pilsäter att svenska byggnadsarbetare väl fick bli ”duktigare” om de inte ville arbeta för lettiska löner, och Fredrik Reinfeldt menade att Byggnads ”skämde ut LO”.
För Svenska Dagbladets politiske chefsredaktör PJ Anders Linder var saken klar: ”Det finns säkert en och annan strejkromantiker i ombudsmannakåren som blir upphetsad av att mobba människor från ett av våra grannländer, men för en bred opinion verkar självrättfärdigheten och maktfullkomligheten hos Byggnads till hälften genant, till hälften frånstötande.”
Svenskt Näringsliv ställde också upp helhjärtat på Lavals sida och uttalade att fackets agerande präglades av ”mycket stor brist på omdöme”. Man beslutade också att Svenskt Näringsliv skulle ge ekonomiska garantier till Lavals advokat, så att denne skulle kunna driva målet vidare.
I en rapport från Svenskt Näringsliv april 2005 kräver man också ett förbud mot sympatiåtgärder och förbud mot stridsåtgärder på företag där facket saknar medlemmar. Båda kraven var för sig skulle göra det nästan omöjligt att driva fram avtal hos utländska företag med lågavlönad arbetskraft.
Arbetsdomstolens dom – ett tillfälligt bakslag för Svenskt Näringsliv.
När Arbetsdomstolen, AD, i december 2004 tar beslut att Byggnads konfliktåtgärder inte kan ogiltigförklaras reagerar Svenskt Näringsliv surt: ”Både Lex Britannia och dagens interimistiska beslut av AD är diskriminerande och ett utslag av svensk nationell självtillräcklighet. Inte minst de nya EU-ländernas utveckling är starkt beroende av att de kan utnyttja frihandelns alla möjligheter.”
Trots detta når man en framgång – AD beslutar att ställa två frågor till EG-domstolen.
Är det ett brott mot den fria marknaden (utstationeringsdirektiven) att en facklig organisation använder stridsåtgärder för att tvinga fram ett kollektivavtal?
Får Sverige ha kvar den lagstiftning (Lex Britannia) som ska förhindra social dumping med hjälp av utländska kollektivavtal?
Det förefaller inte helt osannolikt att Svenskt Näringsliv kalkylerat med en liknande rättshantering och att man valt en avsiktlig konfrontation med fackföreningsrörelsen på ett område – EG-rätten – där näringslivet bedömde förutsättningarna för framgång vara bättre än på den nationella nivån.
Så kom då EG-domstolens utlåtande i slutet av december 2007. Stridsåtgärder för att tvinga fram kollektivavtal är tillåtna – men de måste vara förenliga med proportionalitetsprincipen. Och Lex Britannia anses diskriminerande.
I det närmaste full pott för Svenskt Näringsliv och helt i linje med de krav man ställt. Och på samma gång ett bakslag för facket och en kalldusch för det fackliga toppskiktet och dess tidigare löften om EU:s karaktär.
Kritiker och motståndare till EU:s marknadsliberala grundsatser kan knappast bli förvånade över att EU:s rättssystem uttalar sig i linje med kapitalets önskningar. Det är ju en av grundstenarna i EU. Att bereda marken för kapitalet politiskt, rättsligt och ekonomiskt.
Diskussionen om vad som ska göras måste resas, både från fackligt och politiskt håll. Ett genomslag för den politik som EG-domstolen ger uttryck för, riskerar att öppna fördämningar som leder till lönedumping. Kombinera detta med högerregeringens politik i a-kassefrågan och vi har en stor och viktig fråga att ta kamp kring. Kraven som måste ställas bör bli långtgående – kravet på att lämna EU ska inte uteslutas!
Hur tolkas EG-domen? Många har naturligtvis uttalat sig efter EG-domstolens uttalande. Svenskt Näringsliv och många borgerliga debattörer har uttryckt sin glädje, fackliga toppar sin förvåning, förvirring och EU-motståndare sitt krav på utträde ur EU. Här nedan kommer ett axplock av några pressuttalanden från DN, SvD, bloggar, med flera. Och en längre kommentar från Lars Bodéns ledare i socialdemokratiska Västerbottens Folkblad, VF.
Urban Bäckström, vd Svenskt Näringsliv: – Mycket välkomnande, en seger för Laval.
DN:s ekonomiskribent Bosse Andersson: – Domen är ett givet bakslag för Byggnads.
Regeringens ombud Anders Kruse: – Det skulle förvåna mig om inte Laval blir vinnaren.
Centerblogg: – Fredrick Federleys, CUF:s och Centerns fackliga linje vann i EU. Nu blir det olagligt med blockader som mot Salladsbaren Wild ´n Fresh
Lars Ohly (v): – Sverige måste lämna EU. I praktiken blir det nu fritt för lönedumping. Domen utmanar hela det svenska kollektivavtalssystemet.
Internationalen: – Se ledaren 10 januari.
Byggnads Hans Tilly: – Det finns en risk för dumpning av de villkor som finns i avtal.
Lars Bodén ledare VF 8 januari: – Kommentarerna från de svenska fackliga ledarna har hittills varit tämligen tama. Wanja Lundby-Wedin är ”nöjd över att EG-domstolen slagit fast att de svenska konfliktreglerna är förenliga med EG-rätten”.
Är det något att vara nöjd över? Om jag inte minns fel försäkrade hela det svenska ja-etablissemanget inför omröstningen 1994 att ett EU-medlemskap inte skulle äventyra den svenska modellen på arbetsmarknaden.
Även Byggnads ordförande Hans Tilly försöker låta nöjd med domen, trots det svåra nederlaget: ”Det är en seger för oss att EG-domstolen konstaterar att vi får vidta konflikter.”
Det svensk fackföreningsrörelse i samband med EU-inträdet 1995 ansåg vara självklart, har förbytts i något att vara tacksam över.
Något har hänt med vårt medlemskap i EU. År 2008 är innehållet långt ifrån detsamma som utlovades inför folkomröstningen 1994. … även behöver socialdemokratin bekänna ordentlig färg. Ska vi fortsätta med den underdåniga, anpassliga EU-linjen eller med full kraft stå upp för den svenska modellen?
Den nuvarande utstationeringslagen antogs av en socialdemokratisk regering 1999! Var Perssons regering otydlig – eller naiv – den gången?
LO:s avtalssekreterare Erland Olauson sa i en kommentar till AD:s beslut våren 2005 om att inhämta EG-rättens synpunkter i Vaxholmsärendet följande: ”LO har utifrån fackliga utgångspunkter tagit ställning för att Sverige ska vara medlem i EU, men skulle det mot förmodan innebära att hela vår arbetsmarknadsmodell slås sönder så är priset för högt. Då måste vi ompröva vårt ställningstagande.”
Alltså: ska vi fortsätta att vara med i EU efter domen i Vaxholmsmålet?
Erik Petterson
Facklig förtroendeman i Volvo Umeverken
Bloggat: Svensson1, Esbati, Hanna Löfqvist, Jens Holm, Rött Hjärta, Svensson2, Svensson3, Monica Green, Svensson4
I media: DN1, AB1, AB2, AB3, AB4
Andra bloggar om: Vaxholm, Vaxholmsfallet, Europa, Facket, Fackligt, Kollektivavtal, EU, Samhälle, Arbetarkamp, Arbetarklass, Klass, Klasslagstiftning, Politik
