Feministisk sammansvärjning?
Den självömkande debattören och författaren Per Ström fortsätter att beklaga sig över hur hemskt de stackars männen behandlas i vårt samhälle, och den största skymfen av dem alla är att trots att det är männen som lider mest, har en maktgalen feministisk konspiration lyckats få folk att tro att det är kvinnorna det är synd om.
Ett av Pers senaste bevis på detta är Aftonbladets rapportering av hur journalisten Anne Lundberg ger kollegan Janne Josefsson en örfil under ett gräl. Tydligen togs händelsen inte på så stort allvar, vilket föranleder Per att konstatera att det råder ett klimat i landet som legitimerar kvinnors våld mot män, och att detta är beviset på att det inte existerar någon jämställdhet (för männen, utgår jag ifrån att han menar).
Detta blogginlägg är ganska milt jämfört med många andra, och inte ens särskilt upprörande. Men vad som är upprörande är att Per Ström har fått stort medialt utrymme den senaste tiden, och, att döma av den respons han får på sin blogg (http://parstrom.wordpress.com/) lyckas han kamma hem en hel del poäng på sina billiga, ovetenskapligt baserade attacker på kvinnor. Ska man tro på vad Per Ströms bloggläsare tycker, är världen därute fylld av män som nu hittat ett forum där de fritt kan sprida sin rädsla för att de patriarkala maktstrukturerna fortsätter att ifrågasättas. Och det är ganska obehagligt, särskilt som kvinna, att läsa alla dessa verklighetsfrånvända kommentarer (som inkluderar Pers egna).
Inte för att man behöver ta varenda dåre på allvar, utan för att dessa män, under Pers medieaccepterade skugga, för fram åsikter som idag tas som alldeles för legitima för att det ska vara hälsosamt för någon som identifierar sig som kvinna. För åsikter kan naturligtvis påverka praktik och politik, vilket i sin tur påverkar människors livskvalité och valmöjligheter.
Just nu befinner vi oss i en riktig backlash mot kvinnor. Inte mot vilka kvinnor som helst, heller, utan lågutbildade, lågavlönade sådana. Det är ett raffinerat klass- och könskrig (blandat med en stor dos främlingsfientlighet) som pågår, där lågavlönade kvinnor, tvingats än mer i reträtt. Ni har läst det förut i Internationalen; alliansregeringen har inte varit nådig när det gäller att sparka på dem som inte riktigt lyckats ställa sig upp än.
De politiska attackerna planeras och utförs i ett sammanhang där kvinnors fysiska rörelsefrihet hotas av män, där ett upphaussat mediadrev skrämmer kvinnor till stor försiktighet och därmed lägger ansvaret på deras säkerhet på de individuella kvinnorna, där en våldtäkt räknas som mindre grov – om den ens räknas som våldtäkt – om hon varit berusad, burit ”utmanande” kläder eller råkat vara i ett förhållande med gärningsmannen.
Detta är inga nya argument. Men det är verkligheten. Och mitt i detta krig mot kvinnor möts vi dessutom av en spärreld av misstroendeförklaringar, hån, och idiotiska kommentarer som bygger tesen om ”den feministiska sammansvärjningen” på i stort sett vilken nyhetsrapportering som helst, och sprider detta på bloggar som Pers.
Per och hans kompisar kan hävda hur mycket de vill att det är ”feminister” som sätter den politiska dagordningen. Men vi andra vet bättre; värre än så, vi tvingas slåss varje dag mot det förtryck patriarkatet och kapitalismen utsätter oss för.
Intressant?
Andra bloggar om: Pär Ström, Janne Josefsson, Anne Lundberg, Patriarkat, Kvinnokamp, Feminism, Politik, Samhälle
