Strejken befriar!

Äntligen en grupp välfärdsarbetare som säger ifrån!
Sjuksköterskorna har tvingats ut i strejk, eftersom deras motpart, arbetsgivarna inom Sveriges Kommuner och Landsting vägrar att ge dem den lönehöjning de så väl förtjänar.
Allmänhetens stöd för strejkande sjuksköterskorna är glädjande nog massivt.

Men på de stora tidningsdrakarna, där ringer varningsklockorna. Strejken är samhällsfarlig. Den äventyrar den svenska förhandlingsordningen. Strejken kan ge obehagliga spridningseffekter genom att andra grupper välfärdsarbetare, mycket sämre betalda grupper, kan komma med kompensationskrav. Kort sagt – även om det inte sägs rent ut – är slutsatsen att sjuksköterskornas lönekrav hotar hela Sveriges ekonomi.

Budskapet från maktens megafoner är egentligen, även om allmänhetens stöd tvingar dem till viss återhållsamhet, att sjuksköterskorna ska sluta strejka, dra tillbaka sina berättigade lönekrav och fortsätta sitt arbete som ingenting har hänt, och även fortsättningsvis vårda överbetalda direktörer när de blir sjuka till underlöner.
Däremot är det aldrig samhällsfarligt när ett storföretag väljer att flytta produktion till låglöneländer, och gör tusentals arbetare arbetslösa.

Det äventyrar aldrig någon samhällsekonomi, förhandlingsordning eller är berättigat med några kompensationskrav, när pamparna inom näringslivet beviljar sig rekordpåslag, extra bonusar eller andra dolda förmåner, alldeles oavsett om företagen gå bra eller dåligt, med motiveringen ”vi är värda det, vi har så mycket ansvar”.
Frågan måste ställas om det finns några som i egenskap av sitt yrke har ett större ansvar än sjuksköterskorna.

Nej, det speciella svenska arbetsvärderingssystemet ska ligga fast som urberget.
En ordning som stadgar att ett aktie- och bolagsproffs – som inte skapar några andra bestående samhälliga värden än att berika sig själv – ska tjäna omkring tio miljoner om året, i vissa fall ännu mer.
En sjuksköterska med en ingångslön – efter lång utbildning – på 18 000 kronor i månaden ska vara tyst och nöjd med sin lott.

Men befriande är det när äntligen en grupp välfärdsarbetare sätter ned foten.
Förhoppningsvis kommer andra grupper inom samma sektor göra samma sak.
För utan arbetare, oavsett de arbetar i privat industri, offentlig sektor eller tjänstesektorn, så stannar Sverige.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Vårdstrejk, Sjuksköterskor, Sjuksköterskestrejk, Social Välfärd, Sjukvård, Samhälle, Politik

Etiketter: Sjuksköterskestrejk, Sjuksköterskor, Social välfärd, Vårdstrejk

Postat 14 May 2008 07:27 i Feminism, Social välfärd. Följ kommentarerna RSS 2.0 feed.