Klasskamp och klimatkamp hand i hand
Det är lätt att tappa sugen inför den globala uppvärmningens fasor.
Är det alls möjligt att hejda den väldiga massa som satts i rullning av 150 års fossilförbränning? Om flödet av olja, kol och gas tvärt avbröts skulle följderna bli fasansfulla i det industrisamhälle som byggts på denna ändliga resurs.
Ett till synes olösligt dilemma: antingen fossilekonomins ryska roulett där klimatskredets patronkammare tickar allt närmare, eller en social och ekonomisk kris av aldrig upplevt slag. Ställd på så vis kommer svaret att bli passivitet och en förhoppning att problemet nog ska lösa sig med hjälp av tekniken, politikerna, marknaden…
Rent praktiskt är ett tvärstopp naturligtvis omöjligt; det finns ingen avstängningskran att vrida om. Vetenskapens ståndpunkt är dock att om uppvärmningen ska hållas under den kritiska tvågradersgränsen krävs, om inte ett tvärstopp, så en drastisk minskning av växthusgaserna inom ett par årtionden. Att det då inte räcker att byta till lågenergilampor eller en ”grön” bil är rätt självklart. Svaret på en sådan utmaning kan inte vara individuellt utan måste komma på samhällsnivå. Det skulle innebära den snabbaste förändring av det mänskliga samhället någonsin där den överordnade målsättningen är att bryta oss ur fossilberoendet.
Det största hinder en sådan omställning stöter på är de grundläggande drivkrafterna i dagens, kapitalistiska, värld: vinstmaximering och ständig expansion.
Läs hela artikeln i Internationalen.
Intressant?
I bloggosfären: Emretsson, Arbetarens klimatblogg, Jinge, Kildén & Åsman, Svensson,
Läs mer: ETC, Arbetaren1, Arbetaren2,
Borgarmedia: DN1, SR, AB, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN2, SDS,
På andra bloggar om: Fossila bränslen, Klimathot, Vattenfall, Miljö, Klimathotet, Växthuseffekten, Bilism, Trängselavgifter, Kollektivtrafik, Samhälle, Politik
