Israel=nazism=falskt
Riksåklagaren har tagit emot en anmälan om hets mot folkgrupp i samband med den Palestinademonstration som hölls för några veckor sedan i Malmö. I demonstrationen fanns hakkors avbildade på vissa plakat, ofta tillsammans med en Davidsstjärna och med ett likhetstecken mellan de två symbolerna. Riksåklagaren uttalade sig också i TV. Och utan att ta hänsyn till om hakkorset framställts som positivt eller negativt, hävdade han att framförandet av just denna symbol i en demonstration mycket väl kunde vara ett lagbrott.
Såväl anmälan som riksåklagarens funderingar är i det juridiska sammanhanget befängda. I det aktuella sammanhanget var ju hakkorset tänkt att framställas som avskräckande och vedervärdigt, inte som något positivt.
Men det betyder inte att symbolen är likgiltig.
Det agitatoriska och symboliska sättet att likställa Israel och sionismen med nazismen och förintelsen av Europas judar görs då och då i manifestationer mot Israels övergrepp. Hakkorset=Davidstjärnan, överkorsade Davidstjärnor, Hitler=Olmert, ”Stoppa den nya förintelsen!” förekommer på plakat som bärs lite om vartannat, inte alls bara bland islamister eller ens främst där, utan lite här och där, utspridda bland demonstranter med olika bakgrund.
De flesta som gör så ger knappast uttryck för en antisemitisk övertygelse, och föreställer sig knappast heller att det kan tolkas på det sättet. Istället handlar det oftast om ett försök att uttrycka något i stil med: ”judar som själva utsatts för folkmord – eller den israeliska staten som uppstått som en följd av folkmordet – ska inte själva använda sig av sådana barbariska metoder.”
Men detta är en symbolik som spelar på en symetri som inte existerar – och som samtidigt befäster många judars och andras uppslutning bakom den israeliska statsmakten i övertygelse om att det finns ett stort antisemitiskt hot från omvärlden.
Självklart förekommer många inslag i den israeliska ockupationspolitiken och krigföringen som liknar Tredje Rikets – liksom de liknar all annan ockupationspolitik och krigföring. Bombardemanget av civila, checkpoints, repressalier, koncentrationsläger och uppstyckning av ockuperade områden med befästa stödjepunkter och även bosättningar har varit inslag i krigföring, ockupationer och erövringar sedan hedenhös. Detta var inget specifikt för vare sig nazismen eller Israel.
Vad som var specifikt för nazismen var den systematiska och industriella utrotningen av vad som uppfattades som en djävulsk ras – (eller rent av antiras). Det hjälpte inte judar i Polen eller på andra håll om de accepterade ockupationsmaktens övervälde och förtryck, om de fogade sig, blev billig arbetskraft, lät sig gettoiseras, klippte av sig skägg och lockar, avsvor sig sin religion eller till och med försökte bli ”quislingar” som hjälppoliser åt nazisterna. Nej inte ens om de ansökte om att få bilda ett judiskt SS (jo, det fanns sådana försök bland högerinriktade judar). Detta specifika i nazismens förintelse av det judiska folket föreligger inte hos den israeliska förtryckarpolitiken.
”Sionism är rasism”, brukar det skanderas i demonstrationerna. Ja, det finns tydliga sådana inslag i sionistisk nationalism och statspolitik, liksom det finns i all nationalism och kolonialism – men den sionistiska rasismen är inte generellt av samma slag som den nazistiska förintelserasismen.
Att likställa sionism med nazism och Israels förtryck med förintelsen av det judiska folket är felaktigt och motverkar kampen mot detta förtryck genom att blockera enighet mellan radikala fredsinriktade israeler, samt många judar i omvärlden, och de drabbade och förtryckta palestinierna. Det förmedlar dessutom en felaktig världsbild både vad gäller historien om nazismen och 1900-talet, och vad gäller dagens Israel och världspolitik.
Några som gör denna koppling gör det oreflekterat, bara som ett sätt att visa sin avsky med hjälp av de värsta invektiv man kan. Bland vänstermänniskor är det ju inte heller ovanligt att brännmärka det man avskyr som ”fascism” eller ”nazism”, trots att företeelsen kan vara ett högst normalt gräsligt inslag när det gäller repression och ockupation.
Andra tror verkligen att Israels politik och nazismens förintelse är av samma art – och demonstrerar därigenom sin okunskap om både nazismen och sionismen, för att inte tala om den demokratiska imperialismen som ju alltsedan 1800-talet regelmässigt använt sig av denna typ av metoder världen över.
Och här finns antagligen också en och annan med antisemitisk inställning som skiter i vilket, bara man kan damma på det judiska.
Att den israeliska staten använder Davidstjärnan som statssymbol eller att Israel inte bara är benämningen på en stat utan traditionellt också på ett folk gör inte saken lättare, eftersom antisemiter därmed kan hävda att de bara brännmärker en statsmakt och inte ett folk. För människor med stark judisk identitet kan dock överkorsade Davidstjärnor invid parollen ”Bojkotta Israel” väcka minst sagt ruggiga associationer från en tid så nära att många själva upplevde den.
Jag tycker att vi inom vårt solidaritetsarbete och i vår press ska argumentera mot denna analogi och efter förmåga försöka undvika att den bärs fram som plakat eller dylikt i manifestationerna. Det är ingen lätt sak då många i sin vrede inte orkar upprätthålla distinktionerna – men likafullt en viktig fråga, både för den palestinska frigörelsens och opinionens skull, den judiska möjligheten att ifrågasätta ockupationspolitiken och, inte minst, för rättens och sanningens skull.
Håkan Blomqvist (ursprungligen publicerad i Internationalen 11 aug 2006)
Intressant?
Bloggat: Svensson1, Svensson2, Svensson3, LOKE,
Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Palestina, Antisemitism, Antisionism, Judendom, Håkan Blomqvist, Politik, Samhälle
