OS: Glöm inte Peter Norman
Sommar-OS har startat. En megahändelse som inte ens de största sporthatarna kommer att kunna sig värja sig helt ifrån.
Hjältar kommer att hyllas. Förlorare glömmas.
Här kommer historien om en idrottsman som blev tvåa, men som blev en stor vinnare på det moraliska planet. En idrottsman som öppet vågade visa sin solidaritet och fick betala ett oerhört högt pris för sitt mod.
Den tredje oktober 2006 dog denna man i Melbourne, Australien, i en hjärtattack. Begravningen ägde rum sex dagar senare. Bland de sex som bar kistan fanns två äldre grånande män från USA. Namnen är mycket välbekanta: Tommie Smith och John Carlos. Guld- och bronsmedaljörer på 200 meter vid OS i Mexico City 1968. Kända över hela världen för sin Svarta Panterhälsning på prispallen efter loppet.
Den som begravs är inte lika känd, men det är tvåan i samma lopp: den vite Peter Norman från Australien. Ska inte trötta ut läsarna med detaljer från själva loppet, men konstateras kan att tiderna från detta historiska lopp stått sig väl även i dagens konkurrens.
Peter Norman visade sin solidaritet med Smith och Carlos när han under prisutdelningen bar ett märke på sin träningsoverall som solidariserade sig med Smiths, Carlos och alla svartas kamp för mänskliga rättigheter i USA.
På den världsberömda bilden bär de bägge amerikanerna svarta handskar. Men den som tittar extra noggrant ser att Tommie Smith har sin handske på den högra handen och John Carlos sin på den vänstra. Förklaringen till det är att Carlos hade glömt sina svarta handskar på den amerikanska förläggningen i den olympiska byn och därför lånade Smiths ena handske innan prisutdelningen, ett förslag som kom från Peter Norman.
På samma bild skyms en annan detalj av två olympiska pampar: varken Smith eller Carlos har några skor på sig. En protest i strumplästen i solidaritet med sina fattiga svarta bröder och systrar.
Tommie Smith och John Carlos sattes omedelbart efter prisutdelningen i idrottslig karantän. Den internationella idrottsrörelsens förstockade och reaktionära pampar lyste dem omedelbart i bann. Det vita etablissemanget i USA ville under åratal inte ens ta i dem med tång. Hårda år väntade innan de nu, fyrtio år senare, har fått total upprättelse för sitt mod.
Lika illa gick det för Peter Norman. Australiens olympiska kommitté förklarade honom som en icke-person. Pressen duckade för att nämna hans namn… Det hela gick så långt att trots att Peter Norman var kvalificerad för deltagande i de olympiska spelen fyra år senare, 1972 i München, så vägrade det australiska förbundet att skicka honom.
Peter Norman hankade sig fram som lärare, men fortsatte att springa innan han tvingades att sluta 1985 efter en skada som nästan fick till följd att hans ena ben amputerades. Norman råkade in i en djup depression och ett hejdlöst supande.
Den dag Peter Norman begravdes, den nionde oktober 2006, proklamerade USA:s friidrottsförbund som Peter Normans dag. En något senkommen hälsning kan man tycka.
Gör som Tommie Smith och John Carlos.
Glöm inte Peter Norman.
Intressant?
Bloggat: Intisbloggen,
I media: Int. Viewpoint, Marxistarkivet, DN, SVD, SDS1, SDS2, SDS3, SDS4,
Läs även andra bloggares åsikter om Friidrott, Löpning, OS i Mexico, 1968, Tommie Smith, John Carlos, Peter Norman, OS, Friidrott, Löpning, Idrott, Sport, Politik
