Tjeckoslovakien den 21 augusti 1968
- Sasja, jag förstår om du är nervös, jag förstår att den här situationen är komplicerad för dig. Men begriper du inte att jag talar med dig som en vän och att jag bara vill ditt eget bästa…
Klockan är strax över halv sex på kvällen tisdagen den 13 augusti när den tjeckoslovakiske partiledaren Alexander Dubcek till sist tar telefonluren. Från den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB:s bandutskrifter når rysningen ända fram till vår tid. I andra änden av luren fortsätter rösten:
- Det verkar som du bedrar oss, ja låt mig säga det helt ärligt, jag kan inte uppfatta det på annat sätt.
Det är Leonid Brezjnev, generalsekreterare i Sovjetunionens kommunistiska parti, som med ettsista telefonsamtal låter meddela att tiden rinner ut. Antingen vidtar de tjeckoslovakiska kamraterna omedelbara åtgärder mot kritiker i massmedia – som till och med haft mage att ifrågasätta ledarna i Kreml – och återtar kontrollen eller så kommer tålamodet att vara förbrukat.
I sensommarvärmesn Prag pågår förberedelserna för det tjeckoslovakiska kommunistpartiets fjortonde kongress till hösten. För första gången sedan maktövertagandet 1948 en kongress i medlemsmassornas händer. Ja, under våren har flera hundratusen nya medlemmar strömmat till och partiets förslag till Aktionsprogram diskuterats av miljontals människor. Studenter, tjänstemän och arbetare, kvinnor och ungdomar har förvandlat nationen till ett stormigt debattforum där socialismens idéer om individuell frihet och gemensamt demokratiskt styre av universitet, skolor, arbetsplaster och myndigheter fritt stötts och blötts.
Sedan senhösten 1967, när en studentrörelse slogs ned av den gamla regimen, har allt förändrats. I januari ersattes stalinisten Antonin Novotny som partiledare av Alexander Dubcek. Repressionen upphörde. Censurens grepp lossades. Arbetarråd, demokratiskt valda av de anställda, tog över styret av landets största arbetsplatser. Den byråkratiska palenekonomin började reformeras geom ökat arbetar- och konsumentinflytande. Sedan stenen satts i rullning fanns ingen återvändo. Och befolkningens stora massor formligen vällde in i politiken. Inte med krav på kapitalism, storbolagsmakt, ökade sociala klyftor och marknadsdiktatur. Utanmed visionen om en verkligt humanistisk socialism “med mänskligt ansikte”. På andra sidan järnridån drog majrevoltens ungdomsgeneration fram över Frankrike och övriga delar av västvärlden mot imperialism och rasförtryck, till stöd för Vietnam, internationell solidaritet och en ny demokratisk socialism. En ny tid randades.
Men över telefonlinjen mellan Moskva och Prag förmedlade den stalinistiska diktaturen sin sista varning. Ännu en vecka återstod. Innan stridsvagnarna från “broderländerna” tidigt i gryningen dånade in över gränserna, den 21 augusti 1968.
Intressant?
Bloggat: Svensson, Björnbrum,
I media: SVD, DN,
Läs även andra bloggares åsikter om Tjeckoslovakien, Antonin Novotny, Alexander Dubcek, Prag 1968, 1968, Historia, Socialism, Politik
