Vem skulle vunnit på ett nyval i Thailand?
Vad är det egentligen som hänt i Thailand? Ytligt sett stod en mobiliserad befolkningsmassa öga mot öga med en korrupt regim. En första reflex ledde många till att sympatisera med de gulklädda demonstranterna som mobiliserar under PAD:s fanor (Peoples Alliance for Democracy). (notera att inlägget tidigare publicerats i tidningen Internationalen och skrevs före den senaste utvecklingen)
Inget kan dock vara mer politiskt galet än att stödja PAD:s krav på regimskifte under förevändning att regeringspartiet PPP är korrupt och en förlängd arm åt före detta premiärministern Thaksin Shinawatra som störtades av militären för två sedan.
För PAD är inget annat än en organiserad högerpöbel vars enda uppgift är att försvara eliten i det extrema klassamhälle som Thailand är. Att kalla regeringen korrupt är nästan en plattityd. Inget går att uträtta i Thailand utan pengar under bordet.
Situationen i Thailand liknar vad som skedde i Chile innan Pinochets kupp. Skillnaden är ”bara” att den nu avsatta regeringen inte stod till vänster som Allendes gjorde. Men i det motsatta lägret ligger PAD, om möjligt, långt till höger om de borgerliga partier som attackerade Allende.
Eller vad sägs om följande krav som PAD ställt:
– Partiet vill avskaffa den allmänna rösträtten och införa ett system där folket får tillsätta 30 procent av parlamentet och där de resterande 70 procenten utnämns. Av vem? Det sägs inte rakt ut. Men förmodligen av kungen, militären och eliten i statsbyråkratin. Syftet är att garantera de rikas och bildades kontroll över parlamentet och hindra valda politiker från att genomföra reformer som lättar ens ett uns på de fattigas lott.
PAD är i själva verket ett instrument för den rika stadseliten som anser sig själv mer värdig än den stora fattiga majoriteten av befolkningen.
Partiet finansieras av rika affärsmän och leds av en mediamogul som påminner om Berlusconi. Han heter Sondhi Limthongkul och äger en TV-station som öppet hånar fattiga lantbor som fyllkajor, lata, smutsiga, okunniga och allmänt dumma och därför måste hindras från att påverka sammansättningen av parlamentet.
Trots militärens vilja
I tre raka val, före och efter att militären lämnade tillbaka makten 2007, har det regerande PPP (People Power Party) segrat trots militärens försök att skrämma väljare på landsbygden till att rösta ”rätt”.
PPP är inget vänsterparti och Thaksin säkerligen en korrupt skurk. Men Thaksin gjorde något som ingen annan premiärminister vid makten gjort tidigare. Innan militärkuppen 2006 drev Thaksin igenom en skolreform som gav fattiga tillgång till utbildning, och framför allt skapades ett sjukvårdssystem som för första gången gjorde det finansiellt möjligt för fattiga på landsbygden att söka vård.
Det är hemligheten bakom de fattigas stöd till PPP och den avsatta regeringen. Det första militären gjorde efter kuppen 2006 var att skrota Thaksins reformer. De skar ned finansiering till skolorna med upp till 90 procent i vissa regioner och dubblerade samtidigt budgeten för militären.
Det är bakgrunden till varför tiotusentals turister fastnade på Bangkoks två internationella flygplatser. PAD som ockuperade de båda flygplatserna fick fria händer av militären som under förment neutralitet lät högerpöbeln agera utan att stoppas. Efter att regeringen infört undantagstillstånd i vissa områden, bland annat flygplatserna, sa den att om inte förhandlingar med PAD ledde till att ockupationen av flygplatserna upphörde, skulle polisen rensa upp.
Men redan innan ordern getts till polisen sågs, enligt ett ögonvittne i Bangkok, polischefen ta sig till Försvarsministeriet för att diskutera med militären om polisen skulle verkställa premiärministerns order eller inte. Varpå regeringen avskedade polischefen.
Natten efter drev dessutom PAD:s anhängare bort de kravallpoliser som samlats vid den största av de två flygplatserna.
Det är just nu svårt att se vilken politisk lösning som väntar. Regeringspartierna har upplösts, men oppositionen i PAD kan inte ensam bilda regering eftersom partiet är en liten minoritet i parlamentet. Inte ens om alla småpartier utanför PPP går samman med PAD kan de skapa en majoritet i parlamentet.
Finns det någon lösning?
Även om tunga affärsintressen, representerade av Handelskammaren, Industriförbundet och Bankföreningen, öppet uttalat sig för en regering ledd av PAD är det ingen lätt lösning att genomdriva.
Den stora majoriteten av befolkningen, speciellt på landsbygden, kommer att på nytt rösta PPP, eller rättare sagt partiets efterföljare. Därför är PAD och dess uppbackare inte pigga på ett nyval utan vill i stället att PPP:s parlamentsledamöter helt enkelt ger upp makten utan val. Men vad de ska erbjudas för att desertera verkar ingen veta just nu.
Därför vänder sig många till kungahuset för en lösning. Kungen är närmast en Gud i det traditionsbundna Thailand och en fingervisning av majestätet skulle antagligen räcka för att politiker i alla läger ställer in sig i leden.
Men kungen är åldrande och kanske sjuk, och det finns motsättningar i kungahuset som kanske hindrar honom från att just ge en fingervisning. Kronprinsen spelar med den falang av affärsmän som stöder PPP men är inte väl sedd av allmänheten sedan han gift sig med en dansös. Kronprinsessan går mer hem bland befolkningen, men hon har öppet uttalat sitt stöd för PDA. Så där står den åldrande kungen mitt i en familjefejd som inte ger honom det svängrum han skulle behöva för att påverka politiken.
Militären skulle kunna kuppa till sig makten. Men i så fall bara för en kort övergångsperiod, likt den som följde efter kuppen mot Thaksin. För det ”internationella samfundet”, det vill säga USA och EU, kan inte spela med i en militärkupp i Thailand. Så militären skulle snart vara tillbaka på ruta ett – ett nyval och en säker PPP-seger. Hur man än vänder sig….
Intressant?
Bloggat: Svensson, Kildén & Åsman,
I media: SDS,
Läs även andra bloggares åsikter om Thailand, Demokrati, Korruption, Thaksin, PAD, Kungamakt, Militär, Politik
