Glidande om sionism
Jon Bonneviers inlägg i Internationalen nr 5 2009 illustrerade just det jag avsåg med min kritik. Jag förmodar att Jon inte anklagar varje politisk riktning som tar ställning för en tvåstatslösning i Palestina/ Israel för sionism. l så fall skulle ju antalet sionister i världen ha ökat på ett dramatiskt sätt och även inkludera huvuddelen av det palestinska motståndet. Nej, Jons svepande anklagelse har bara en mening om den riktas mot en judisk/israelisk organisation, i detta fall Maavak Sozialisti. Att denna vänstergrupp är uttalad motståndare till sionism, protesterar mot Israels krig och till och med ställer sig uppgiften att störta den israeliska statsapparaten i en revolution tycks inte ha någon betydelse för Jons uppfattning. Orsaken är att Mavaak förespråkar skapandet av ett socialistiskt Israel och ett socialistiskt Palestina på väg mot ett framtida förenat socialistiskt Mellanöstern.
Man kan ha olika uppfattningar om det principiella eller realismen i Mavaaks linje men att benämna den “sionism” är just att använda termen på det glidande sätt mot judiskt/israeliskt som blivit allt vanligare. Jons föreställning att undertecknad går i den internationella elitens spår där “kritik mot sionism likställs med kritik mot judar” visar att han inte är varse den utvecklingen. Hans eget inlägg på en mejllista var ju inte alls någon kritik mot sionism. Tvärtom var inlägget en kritik mot en icke-sionistisk judisk/israelisk organisation vilken Jon själv brännmärkte som “sionistisk”, per definition. Men att vidga begreppet sionism till att innefatta alla judar som är för en tvåstatslösning, inte stödjer Hamas raketbeskjutning av israelisk civilbefolkning och inte omfattar Jons personliga version av leninism – det handlar just om den glidning jag talade om. Då avser man med “sionister” de flesta av världens judar oavsett var dessa i övrigt står politiskt, vore de så fanatiska högerhökar eller revolutionära kommunister.
Om en vänstermänniska som Jon inte gläds åt israeliska socialister som mitt under Israels massakrer i Gaza är med och bygger massprotester med både judar och araber mot den sionistiska statens krigföring, då har någonting börjat gå förlorat. Och om dessa judiska socialister istället demoniseras för att vara sionister i ett “Israel” försett med citationstecken, då tycks nationellt folkhat ha börjat sätta avtryck även i en personlig vänsteragenda. Helst vill jag hoppas att Jons anklagelser mest speglar ilska över RS:s sätt att samla in pengar. Men avtrycket vore ingenting unikt och kräver ingen som helst överlagd rasism – det brukar bara vara den ständigt tragiska följden av ockupationer, massakrer, krig och förtryck. Del vill säga just de konsekvenser socialistiska internationalister kämpar för att övervinna.
Intressant?
Läs också Svensson om Antirasism och antisemitism och Enzo Traverso om antisemitism som politiskt vapen.
Läs även andra bloggares åsikter om Sionism, Rasism, Israel, Gaza, Palestina Tvåstatslösning, Socialism, Antirasism, Politik, Samhälle
