Är depressionen på väg?
Det gick inte mer än ett par dagar innan optimismen som Barack Obama ville sprida med sin budget sjönk ihop till djup pessimism. Det amerikanska handelsministeriets reviderade siffror för bruttonationalproduktens utveckling sista kvartalet 2008 lamslog finanspressen.
Den hittills publicerade nedgången på 3,8 procent fick revideras till minus 6,2 procent, den snabbaste nedgången över ett kvartal sedan den djupa recessionen i USA 1982. Den stora frågan som de reviderade siffrorna reser är om USA och även resten av världsekonomin kan undvika att falla ned i en djupare recession än någonsin under efterkrigstiden. Eller för att vara mer direkt – blir det depression?
Det finns ingen ”vetenskaplig” definition av en depression. En recession sägs råda när BNP minskar två kvartal i rad. En depression är i så fall en kris som drar ut längre i tiden och som har mycket större effekter på hushållens inkomster och sysselsättning. Det ser allt mer ut som det är vad som väntar oss.
Det råder egentligen redan depression i vissa sektorer av ekonomin, som finanssektorn, byggbranschen och bilbranschen. När den japanska exporten faller med 46 procent på ett kvartal och den amerikanska exporten med 26 procent samma kvartal, då handlar det inte längre om en av dessa traditionella och tätt återkommande recessioner som få ens kommer att märka av.
Fart på hjulen
I Barack Obamas budget kalkylerar han med att tillväxten i den amerikanska ekonomin redan är tillbaka år 2010 och då når plus 3,2 procent. Allt talar för att det är rent och skärt önsketänkande. Förhoppningen är att stödet till bankerna och bilindustrin tillsammans med den lagda budgetens utlägg för energi, undervisning och sjukvård ska få fart på de ekonomiska hjulen igen.
Men den keynesianska stimulanspolitik som Barack Obama sätter sitt hopp till är troligen dömd att misslyckas. Stödpaketen kan kanske hindra att en katastrofal depression utvecklas, vilket i sig inte är så illa, men de kan inte bli de lokomotiv som världsekonomin behöver för att få upp farten igen. För den aktuella stimulanspolitiken krockar med en stenhård verklighet som kallas överproduktionskris. I den verkliga ekonomin finns det inga lokomotiv redo för avgång.
Hushållen i både USA och Europa skär i sin konsumtion som aldrig förr. Speciellt i USA där deras konsumtion utgör sjuttio procent av BNP är det nästan omöjligt att vända nedgången utan en uppgång i hushållens konsumtion. I Kina, Tyskland, Japan och Sydkorea, där investeringarnas andel av BNP är mycket större kan nedgången stoppas om nyinvesteringarna tar fart. Men i vilken sektor? Vem vill investera i nya bilfabriker? Det finns redan en överkapacitet på 20 miljoner bilar i branschen.
Kris överallt
Det andra potientellt tunga lokomotivet, byggbranschen, verkar inte heller kunna få upp ångan. I USA finns det redan flera miljoner tomma hus utan köpare. Varför bygga fler inom överskådlig framtid? I Spanien och Storbritannien är krisen i byggbranschen ännu mer katastrofal än hos Onkel Sam. Just nu verkar inte heller kommunikationssektorn kunna dra lasset. Datorer och mobiltelefoner i all ära, men de väger ändå ganska lätt i den samlade världsekonomin så det blir svårt att chatta och sms:a oss ur krisen. Inte heller Kina kan spela någon positiv roll i krisbekämpningen. Den extremt snabba nedgången i Kinas export det senaste kvartalet och det faktum att tusentals företag i de södra industridistrikten redan stängt sina portar och avskedat över 20 miljoner arbetare pekar snarare mot en kommande djup ekonomisk och politisk kris i Mittens rike.
Intressant?
Bloggat: Svensson, Kildén & Åsman, Ekonomikommentarer,
Media om det ekonomiska läget: SVD1, 2, 3, DN1, 2, 3, 4,
Läs även andra bloggares åsikter om Barack Obama, USA, Storbritannien, Kina, BNP, Ekonomi, Samhälle, Politik
