Utmana socialdemokratin i fackföreningarna!
Under lång tid har LO och privattjänstemännens organisation PTK suttit i förhandlingar med Svenskt Näringsliv för att komma överens om ett nytt huvudavtal (alltså ett grundavtal på vilket de fackliga förhandlingarna i framtida avtal måste vila). Det huvudavtal vi har idag skrevs 1938 och brukar kallas Saltsjöbadsavtalet, efter platsen för undertecknandet.
Bakgrunden till detta huvudavtal var den hårda klasskamp med strejker, lockouter och sammanstötningar som kännetecknade trettiotalets Sverige. Kapitalägarna och den socialdemokratiskt dominerade fackliga ledningen ville nu ersätta allt detta med en ny samarbetsideologi. Så föddes ”saltsjöbadsandan”.
Efter andra världskriget fick vi en lång period av ”social fred” och saltsjöbadsandan verkade fungera. Reallönerna steg under femtio-, sextio-, och sjuttiotalen. De socialdemokratiska regeringarna kunde genomföra flera viktiga reformer.
Kapitalistklassen och dess politiska representanter accepterade denna process eftersom den höll sig inom ”saltsjöbadsandan”. Det vill säga: reformerna och förbättringarna av arbetsvillkoren hölls inom kapitalismens ramar. Visst kunde högerpartierna gnälla om barnbidragen och annat. Men hade man inte litat på att socialdemokraterna skulle lämna de grundläggande ekonomiska maktstrukturerna i fred så hade man inte stannat vid gnäll.
Under slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet stärkte den socialistiska vänstern sina positioner i Sverige, och under sjuttiotalet såg vi en rad vilda strejker svepa fram över landet. Socialdemokratin såg sig tvungen att föreslå och driva igenom en rad arbetsmarknadslagar (LAS till exempel) och högerns gnäll skärptes.
Svenska Arbetsgivarföreningen SAF (som Svenskt Näringsliv då hette) beslutade sig för en politisk-ideologisk offensiv för att tränga tillbaks vänstern och rulla tillbaka arbetarklassens social landvinningar. Detta kom att vävas samman med den internationella nyliberalismen. Privatiseringar, ökade klyftor och egoism var viktiga ingredienser.
Länge har Svenskt Näringsliv velat ha ett nytt huvudavtal; ett avtal som stadfäster de försämringar för löntagarna som man hoppas kunna genomdriva. Förhandlingar om ett sådant avtal har förts och mycket har pekat på att LO:s och PTK:s representanter skulle gå Svenskt Näringsliv till mötes och acceptera försämringar på en rad punkter. Detta har upprört många fackligt aktiva både på gräsrotsnivå och i valda organ.
Men så nåddes vi i förra veckan av beskedet att förhandlingarna brutit samman.
”Opinionstrycket hade tvingat LO/PTK att ge vika”, sade Svenskt Näringslivs förhandlingschef Jan Peter Duker och menade att arbetsgivarna avbröt förhandlingarna med tanke på ”allt motstånd fackens förhandlare mött på hemmaplan”.
Den pensionerade LO-juristen Kurt Junesjö var dock glad. Han är central i det ”motstånd på hemmaplan” som Duker talar om. Tillsammans med andra fackligt aktiva har han hårt attackerat LO- och PTK-ledningarnas kompromissvillighet. Så här skriver Kurt Junesjö på sin hemsida: ”Det starka missnöjet i fackens lokala led medförde att LO/PTK inte kunde fortsätta inskränka strejkrätten. Vårt opinionsarbete har därför varit framgångsrikt. Tack därför till alla er som jobbat mot dessa inskränkningar i fackliga rättigheter. Utan ert opinionsarbete hade vi suttit med ett huvudavtal som för all framtid skulle satt krokben för kollektivavtal som ger arbetstagarna möjligheter att stärka sina rättigheter.
Men vi kan inte vila, för arbetsgivaren kommer att hitta på nya sätt att attackera både strejkrätt och LAS-regler.”
Ord och inga visor. Vi rekommenderar också den intresserade att läsa Kurt Junesjös mördande kritik av Metalls lönesänkningsavtal på www.kurt.nu.
Den fackliga byråkratin demonstrerar just nu nästan övertydligt sitt knäfall för det kapitalistiska klassamhälle vi lever i. Några av Internationalens läsare såg kanske Wanja Lundby-Wedins pladdrande i söndagens Agenda när hon försökte förklara bort sitt ansvar för att AMF:s styrelse höjt ersättningarna till toppcheferna.
Nödvändigheten att utmana den prokapitalistiska socialdemokratin i fackföreningar och i politiska församlingar har aldrig varit tydligare.
Intressant?
Bloggat: Röda Malmö, Svensson, Ett hjärta rött,
I media: SvD: 1 DN: 1 2 3 4 5 Sydsv: 1 2 AB: 1 2
Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, facket, Lo, Wanja Lundby-Wedin, Kurt Junesjö, Svenskt Näringsliv, Politik, Samhälle
