Följande inlägg är hämtat från tidskriften Alternativa Socialista nr 493 – 25/02/09 och författad av Pablo Vasco som är medlem i MST (Movimiento Socialista de los Trabajadores – Arbetarnas Socialistiska Rörelse). Här får vi en skildring av bildandet av det franska NPA från en av de största trotskistiska organisationerna i Argentina, men som inte är med i Fjärde Internationalen. Översättning av Alex Fuentes.

”Det här är bara början, låt oss kämpa vidare”…Med talkörer och gamla revolutionära sånger såsom Internationalen, avslutades NPA:s grundningskongress. Kongressen ägde rum den 6 – 8 februari i en förort norr om Paris. Dagen innan hade LCR, partiet som tagit initiativet till bildandet av NPA, upplöst sig. LCR växte fram i samband med maj -68, fyrtio år senare bildas NPA mitt upp i generalstrejken som den 29 januari skakade hela Frankrike. Vi som var med på kongressen representerade MST:s ledning och Revista América. Här skildrar vi detta viktiga evenemang och de viktigaste debatter som fördes på kongressen”.

Den 5 februari genomfördes LCR:s 18:e och sista kongress. Till skillnad från 1969 och 1973 då LCR ”upplösts” av regeringen beslöt nu LCR att upplösa sig själv för att fullt ut gå in i NPA. I juni 2007 lanserade LCR:s ledning uppmaningen att bilda ett nytt brett antikapitalistiskt parti. Kongressen i januari 2008 bekräftade denna inriktning.

Efter ett och ett halvt år av partibygge, är NPA redan en ny politisk realitet med drygt 9 000 medlemmar, en annorlunda och större realitet än LCR. Den senaste kongressen fokuserade på NPA:s inriktning, på EU-valet samt på relationen till Fjärde Internationalens förenade sekretariat, där LCR utgjorde den franska sektionen. Alain Krivine, en av LCR:s historiska ledare, tillhör den s.k. majoriteten,. En minoritet, ledd av Christian Picquet, lade fram konservativa ståndpunkter i dessa frågor.

Under de senaste åren, i takt med den radikalisering som skett i Frankrike, ändrade majoriteten inom LCR sina gamla ståndpunkter. Dessa tog i praktiken hänsyn till den institutionella ”vänstern”. De senaste åren har inneburit en kursändring till vänster. Organisationen är nu därför inte bara emot högerregeringen som ledds av Zarkozy utan även emot Socialistpartiet. Detta förklarar varför initiativet till att bilda NPA lanserades. Picquet däremot står fast vid den gamla linjen, en linje som motsätter sig NPA:s projekt. Inför de kommande valen innebär denna linje att villkorslöst sammanstråla med Kommunistpartiet och en del av Socialistpartiet det vill säga med den institutionella ”vänstern” utanför Socialistpartiet. Vi återkommer till detta längre fram i artikeln.
Frågan om internationell tillhörighet är inte en liten fråga. LCR upplöser sig, samtidigt som man menar sig utgöra 70 % Fjärde Internationalen – Förenade Sekretariatets totala styrkor. Detta samtidigt som NPA inte tillhör någon internationell strömning. Picquets falang ville att LCR skulle vara en separat organiserad strömning inom NPA, men majoriteten röstade för att upplösa LCR. I NPA kommer LCR:s före detta medlemmar individuellt att vara medlemmar av Fjärde Internationalen – Förenade Sekretariatet. De kommer att kunna träffas inför den kommande världskongressen som ska äga rum 2010, det kommer att ske med öppna möten för NPA:s medlemmar. De nya partiet har således att ta ställning frågan om att ingå i en ny internationell referensram.

Av 148 kongressombud röstade 129 för majoritetens linje, 17 emot och 2 lade ner sina röster. Förvisso utgör LCR:s ledning och dess kader NPA:s centrala grundstruktur. Men att upplösa det parti som de byggde under fyrtio år är ett beslut som inte saknar politiskt mod.
De nya höll på att växa…

Med drygt 600 kongressombud som kom från hela Frankrike, med hundratalet medlemmar i den provisoriska ledningen och ett antal internationella gäster, startade NPA:s kongress. Där återsåg vi gamla kamrater inom vår strömning och etablerade nya kontakter. Förutom LCR:s före detta medlemmar gick hundratals oberoende aktivister utan tidigare partitillhörighet med i det Nya antikapitalistiska partiet. Även före detta medlemmar från Kommunistpartiet och Socialistpartiet samt från anarkistiska och miljögrupper, från antiglobaliseringen och från några trotskistiska grupper är med i NPA. Samma sak gjorde våra kamrater från La Commune, några av dem närvarade som ombud på kongressen.

Kongressens öppning stod Olivier Besancenot för, han är organisationens ansikte utåt. Kongressen fick stor massmedial uppmärksamhet i samtliga franska media och även utomlands; det är ytterligare ett bevis på de förväntningar som det nya partiet har gett upphov till.
Dokumenten som diskuterades var fyra: Grundningsprinciper, Politisk resolution, Provisoriska stadgar och Resolution om EU-valet. Man arbetade i fyra olika arbetskommissioner och ytterligare två andra tog sig an partinamnet och ledningsfrågan. Sedan återgick man till stormöten med rapporter för och emot och sedan omröstning. Från kommissionerna kom hundratals ändringsförslag vilket visar viljan att vara med och påverka. Tillvägagångssättet var segt. Det tråkiga stod en liten sekteristisk grupp för som lade fram långa mottexter och ändringsförslag till varje punkt, något som tröttade alla på kongressen. Något som bör nämnas är de internationella gästerna på NPA:s kongress. På kongressen fanns 60 delegationer och organisationer från drygt 40 länder. Under kongressen genomfördes viktiga möten i vilka vår delegation deltog aktivt. Vi kunde utbyta erfarenheter, bekräfta ståndpunkter där vi är överens med andra och ta steg i ett perspektiv av internationell samordning bland revolutionärer. I detta avseende måste man påpeka att Grundningsprinciperna för det nya glänsande franska partiet kulminerar genom att det säger: ”NPA kommer att ta sig an en dialog och politiska bidrag med andra antikapitalistiska och revolutionära krafter i världen i ett perspektiv mot att bygga en ny international”.

Debatt och resolutioner

När det gällde Principerna föreslog en fundamentalistisk miljögrupp ändra ordet socialism till förmån för eko-socialism. Kongressen röstade mot och antog i stället ordet socialism. Men eftersom en tredje del av delegaterna röstade för eko-socialism föreslog ledningen en konsensuslinje det vill säga socialism för det här seklet, som antogs med en viss marginal. Det fanns även andra ståndpunkter av reformistiskt snitt men dessa gick inte igenom. Till exempel påpekar man i texten: ”Klassens herravälde kan inte elimineras genom reformer. Kampen kan begränsa klassdominansen och tillkämpa sig progressiva åtgärder till förmån för de folkliga klasserna, men inte upphäva den… Det kommer att krävas en social revolution för att besegra kapitalismen”. Och i texten förespråkar man arbetarnas självförsvar.

När det gällde stadgarna fanns det en polemik mellan de som stod för partiets nödvändiga centralisering och grupper som ville ha en mer platt organisation. De sistnämnda hävdade att man enbart behöver en lös samordning mellan olika kommittéer. Det senare förkastades men en konsensuslinje gick segrande ur debatten: övervägande centralisering det vill säga en centralisering med inslag av platta instanser. Man beslöt att inte bygga en oberoende ungdomsorganisation, även om den kommer att ha inslag av självständighet, utan att den kommer att vara en del av NPA.

Även den politiska resolutionen antogs med ändringsförslag. I dess huvudpunkter finner man sådant som att ”krisen ska de ansvariga betala för, kapitalisterna”, en krisplan, stöd till kampen mot regeringen och högern, avståndstagande från Socialistpartiet, kampanjer för Palestina och uppbygget av NPA.

Även om det var en taktisk fråga innebar frågan om EU-valet mycket polemik. Picquets ståndpunkt fick stöd av 17 % medan 76 % av delegaterna röstade för ”en varaktig enhet, på basis av ett antikapitalistiskt innehåll grundat i kampen samt val, en enhet som åtminstone måste sträcka sig fram till de kommande regionala valen och i fullständigt oberoende från Socialistpartiet”. Detta innebär att det finns villkor för en enhet. Detta på grund av att efter Europavalet i juni kommer de regionala valen och där, eftersom det inte finns någon proportionalitet, kommer Kommunistpartiet och urbrytargruppen från Socialistpartiet att ställa upp tillsammans med Socialistpartiet.

Kongressen antog också en uppmaning till stöd för generalstrejken den 29 februari och för att samordna kampen och, liksom i Guadeloupe och Martinique, stöd till en generalstrejk. Det definitiva namnet ledde också till debatt. Som ett uttryck för en stark antireformistisk övertygelse fick förslaget PAR (Revolutionära Antikapitalistiska Partiet) 264 röster. Med 316 röster segrade förslaget NPA, detta utifrån att man tror att man kan nå en bredare krets.

Sista punkten handlade om val av ledning: En nationell politisk kommitté bestående av 189 medlemmar, som förutom att ansvara för centrala uppgifter inkluderar en geografisk representation. I denna kommitté där det finns nästa lika många män som kvinnor och där 45 % härrör från LCR, ska man välja ett verkställande utskott bestående av 20 eller 30 medlemmar som ska ansvara för att leda partiets vardagliga arbete.

Efter tre intensiva dagar har det franska NPA påbörjat sin kraftfulla marsch. Och NPA gör det mitt uppe i ett socialt och politiskt uppsving. Det kommer att uppstå problem och utmaningar, men denna kongress visade en potential hos en bred och djärv vänsterpolitik som är inriktad mot massrörelsen. Dess utveckling, nyckeln i kampen för socialismen i Frankrike, kommer dessutom att bli ett bidrag till revolutionärernas handling runt om i världen.

Pablo Vasco

Några fakta om NPA

På kongressen representerades 9 123 betalande medlemmar. 35 % av dessa är kvinnor. De arbetande består av 54 % statligt anställda och 46 % från det privata området. Medlemmarna ingår i 476 kommittéer som är geografiskt spridda över hela landet. Man träffas veckovis, var femtonde dag eller en gång i månad, regelbundenheten bestäms av varje kommitté. På kongressen fanns 630 delegater, nästan lika många män som kvinnor, de valdes i enlighet med principen 1 för varje 10 medlemmar som närvarat på möten.

Läs mer om NPA:
ETC: ”Nytt parti skakar om fransk vänster”
Internationalen: ”NPA skapar svallvågor i fransk politik”
Internationalen: ”Kämpa, kämpa, kämpa. Vi har inget val”
Röda Rummet: Nytt antikapitalistiskt parti – en modell för Europas vänster?
Röda Malmö: En ny vänster som utmanar
Svensson: Världens viktigaste politiker
Kildén & Åsman: Franska revolutionärer utmanar sossarna
Socialistiska Partiet: Ena allt motstånd i kampen, intervju med Olivier Besancenot.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om NPA, Frankrike, Olivier Besancenot, Arbetarparti, Socialism, Vänster, Politik, Samhälle