Monthly Archives: april 2009 - Page 2

Från sparbank till luspank

En ek symboliserar trygghet och stabilitet. Van att stå emot de mest kraftiga stormar. Eken var länge sparbankernas symbol och handlade om småspararnas trygghet. Våra besparingar skulle förvaltas med långsiktigt ansvar på säkert avstånd från storfinansens operationer.

ek.png

Idag har eken fällts och förvandlats till ett guldmynt i Swedbanks logotyp. Kan symboliken vara tydligare?

Av tryggheten blev spekulation, av sparbanksidén en rovgirig affärsbank med spararnas pengar som högriskkapital. Men den nyliberala yrans giriga drömmar har kraschat. Miljarder somsatsades i den globala finanskarusellen är borta: Lehman Brothers, Hansabank och TAS-Kommerzbank. Hur många av de miljarder som spekulerades i Ukraina är borta? Och i Lettland? Klart är redan att den spruckna bubblanefter Swedbanks svindlande affärer lett till en dramatisk svältkur för det lettiska folket, som till stor del dikterats av den svenska regeringen.

Vilken roll spelar Swedbanks ledning själv i försöken att slakta de små förbättringar
av social välfärd som gjorts i Baltikum och Ukraina – när priset för finansspekulationerna nu ska betalas?

Hundratusentals småsparares pengar riskerar nu att vara borta, och för att sopaigen de svartaste hålen tvingas skattebetalarna gå in med pengar för att rädda banken. När regeringen nu avsätter 50 miljarder för att säkra banker som Swedbank och SEB betyder detta mindre pengar till vård, skola, omsorg, infrastruktur och klimatomställning. Också raset för kronan och pensionsfondernas värden förklaras till stordel av bankernas vårdslösa affärer.

swedpank.png

Arbetarinitiativet protesterar fredag 24 april utanför Swedbanks bolagsstämma kl. 10.00 vid Operan, mot denna sanslösa lek med småspararnas pengar.

● Alla kort måste nu upp på bordet, alla räkenskaper ut i ljuset! Vad gjorde
Swedbanksdirektörerna av spararnas pengar? Och hur används nu skattemiljonerna?
● Miljonbonusarna till de svenska, ukrainska och baltiska direktörerna måste
återbetalas.Fallskärmar och guldkantade pensionsavtal stoppas.
● För sparbanksrörelsen riskerar uppknytningen till högriskföretaget Swedbank
leda till katastrof. Landets sparbanker måste bryta med storfinansen och återupprätta
den kooperativa och lokalt orienterade inriktningen.

Arbetarinitiativet står för ett allmännyttigt statligt ägande av affärsbankerna, demokratiskt styrda av samhället under kontroll av de anställda och brukarna. Detta får inte, som regeringen planerar, betyda att man än en gång förstatligar förlusterna bara för att överlåta de lönsamma delarna till nya spekulanter och bubblor. Har inte den globala finanskraschen visat att sparande och kreditgivning är alldeles för viktiga samhällsfunktioner för att överlåtas till giriga spekulanter och kortsiktiga finansklippare?

Arbetarinitiativet ställer upp i årets EU-val den 7 juni. Kandidaturen är ett samarbete mellan Rättvisepartiet Socialisterna, Socialistiska Partiet och oberoende kandidater kring ett antikapitalistiskt motstånd för jobb, välfärd och klimat. Initiativet stöds av bl a ordförande för Gruvtolvan och Gruvfyran, kandidater finns bland arbetare i bilindustrin, stridbara soparbetare i Stockholm, tvätteriarbetare i Boden och många fler. Läs mer om vad vi vill och om våra kandidater på: www.arbetarinitiativet.se

Ladda ner flygbladet som pdf

Intressant?
I media: SVD, DN, SDS, AB1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Efter Volvos varsel: Nu krävs franska metoder

Med dagens varsel på Volvo lastvagnar – 1543 jobb – fortsätter direktörer och aktieägare att bombardera de anställda. Hela fordonsindustrins framtid är akut hotad. “Nu krävs franska metoder”, säger Kjell Pettersson, en av ArbetarInitiativets kandidater.

Detta är Volvos fjärde varsel sen höstas. Om det genomförs skulle Volvo Lastvagnar i Umeå gå från 2 300 anställda till bara 700 – som dessutom skulle vara mycket osäkra jobb. Så här slår dagens varsel enligt Metall: “I Göteborg och Umeå berörs 655 kollektivanställda vid Volvo Lastvagnar. 125 tjänstemän får gå på Volvo Construction Equipment i Eskilstuna, Hallsberg och Braås. Dessutom kommer 100 konsulter att få lämna bolaget. Volvo Penta varslar 56 kollektivanställda och 52 tjänstemän i Göteborg och Vara. På Volvo Powertrain får 655 personer gå, varav 600 är kollektivanställda, vid anläggningarna i Skövde och Köping.”

“Börsen stiger när arbetare varslas – nu måste staten och löntagarna ta över från spekulanterna”, säger Arne Johansson, som ArbetarInitiativets räkning utmanade Volvos aktieägare på bolagsstämman den 2 april. Då beslutade aktieägarna att dela ut 4 miljarder kronor till sig själva – motsvarande 10 000 årslöner!

IF Metalls ledning har totalt misslyckats att försvara jobben. Istället för samtal med Volvoledningen krävs diskussioner med och mobilisering av medlemmarna. Lönesänkningsavtal är inte en väg för att rädda jobben.

ArbetarInitiativet stöder kravet från verkstadsklubben i Umeå: Dra omedelbart tillbaka varslet!

ArbetarInitiativet står för att hela fordonsindustrin ska förstatligas under demokratisk löntagarkontroll, för att rädda jobben och för klimatomställning.

Nu krävs franska metoder! ArbetarInitiativet stöder all arbetarkamp, alla gräsrotsinitiativ som är nödändiga för att rädda jobben.

Intressant?
Bloggat: Svensson, Kildén & Åsman,
I media: VK1, 2, 3, VF, Folket, DN1, 2, 3, 4, SVD1, 2, AB1, 2, GT1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

ArbetarInitiativet stöder hamnstrejken

Göteborgs hamnarbetare har gått ut I strejk! Anledning? Planerade nedskärningar i hamnen och rätten att företräda sina medlemmar.

Hamnarbetarna i Göteborg är, till skillnad från socialdemokratiskt toppstyrda fackföreningar, en fackförening där medlemsdemokrati är en grundprincip. Denna sunda inställning gör att facket inte är bundet till händer och fötter till politiska diktat från högre ort. Det finns emellertid en bisarr konstruktion som gör att Hamnarbetarförbundet inte får förhandla för sina egna medlemmar. Det är i stället Transport som förhandlar om uppsägningar i hamnen.

Men Göteborgs hamnarbetare gör nu det som varje fackförening värt namnet måste göra i ett sådant läge – tar strid för medlemmarnas bästa så nu har hamnarbetarna gått ut i strejk mot uppsägningarna och mot att de fyrkantiga arbetsgivarna vägrar förhandla med dem om saken.

ArbetarInitiativet menar att just en demokratisk och kämpande fackförening som hamnarbetarnas är värt allt stöd den kan få! ArbetarInitiativet uppmanar därför hela fackföreningsrörelsen att ge sitt stöd till hamnarbetarnas rättmätiga strejk!

Läs också Anders Svensson, en av Arbetarinitiativets kandidater.

Och i Göteborg, kom till SP:s först majfirande:

1 maj med socialisterna
Kl.12.00 på Järntorget

Tal av bland annat Erik Helgesson, medlem i Hamnarbetarförbundet

Arr: Socialistiska Partiet/Arbetarinitiativet

Intressant?
Bloggat: Trotten, Kildén & Åsman,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Den antiimperialistiska vänstern och islam

Intervju med Tariq Ali

Socialister måste försvara muslimska samhällen mot rollen som syndabockar, mot repression och mot föreställningen att terrorism och islam hänger ihop. Men de får samtidigt inte blunda för den sociala konservatism som ofta råder i dessa samhällen utan måste försöka vinna människor för sina egna idéer. En förutsättning för det är att de är konsekventa i sitt motstånd mot imperialismen. Så kan den pakistansk-brittiske debattören Tariq Alis syn på islamofobi och muslimsk fundamentalism från ett vänster-perspektiv sammanfattas i en intervju gjord för tidningen Grenzeloos.

Vad som särskilt dragit uppmärksamheten till islam i Holland är naturligtvis mordet på filmskaparen Theo van Gogh och hoten mot den liberala parlamentsledamoten Ayaan Hirsi Ali. Precis som hon så är du en icke-troende som härstammar från den muslimska världen. Har du känt dig hotad?

Tariq Ali: Nej, aldrig. Jag reser en hel del i den muslimska världen men jag har än så länge aldrig känt mig hotad. Hur det kan komma sig? Utan tvekan är det för att de som inte delar min syn på religion vet att jag är imperialismens fiende. Jag kritiserar oavbrutet imperialismen och allt den för med sig, mer änd etroende gör.

Men Hirsi Ali och folk som hon i USA och Europa gör det till sitt yrke att kritisera islam. Det finns för dem inga andra viktiga frågor i världen.

Varför koncentrerar sig dessa personer ändlöst på islam? Genom sättet de attackerar islam, hakar de på existerande fördomar. Och det är de hatade för. Det finns ingen ursäkt och inget rättfärdigande för våldsdåd mot dessa personer. Det är nödvändigt att diskutera med dem. Men dåden är ett tecken på stark förtvivlan: folk har redan prövat alla möjligheter så deras enda utväg blir att använda våld.

Tror du inte att våldet och hoten mot dessa för med sig personer också utgör ett hot mot alla människor med muslimskt ursprung som inte passar in i normen? Mot de icke-troende, feministerna, de homosexuella?

Absolut. Men ni måste förstå att den muslimska världen är fylld av mångfald. Folk är så okunniga om den muslimska världen. Bilden de har av den kommer i stor utsträckning från invandrargrupper i Europa som dessutom är väldigt olika sinsemellan. Livet i den muslimska världen är inte enhetligt: där finns troende, icke-troende och ateister.

Om de icke-troende kan uttrycka sig fritt är självklart en annan fråga. Ofta kan de inte det, men det betyder inte att de inte existerar. I detta fall är inre religion den centrala delen av muslimernas liv. Människor arbetar, äter, älskar, bygger familjer. Vissa går till moskén, andra inte. Precis som i övriga delar av världen. Skillnaden ligger bara i det faktum att i vissa länder är det förbjudet att kritisera islam. Men så är inte fallet i exempelvis Turkiet. I andra länder där det också är möjligt har det emellertid blivit svårare idag.

Religion har blivit mycket viktigare. För unga muslimer i Väst är islam till stor utsträckning en fråga om identitet.

Ja, det tror jag också. Det är ett resultat av många olika faktorer, men framför allt av det vakuum som dagens kapitalism har skapat. Det finns inget verkligt alternativ. Många människor känner detta och vänder sig till religionen, inte bara muslimer. Under de senaste tjugo eller trettio åren har folk som inte tidigare sett sig själva som särskilt religiösa vänt sig till islam, kristendom, buddhism etc. Varför? För att kapitalismen kör över oss som en ångvält och för att mänskliga varelser behöver en fristad. När många människor inte ser något socialt eller ekonomiskt alternativ vänder de sig tillbaka till religion. Det är därför det finns människor inom en del invandrargrupper som enbart ser sig själva utifrån en religiös identitet, och jag förväntar mig inte att det ska komma någonting bra ur det. Men jag tror också att allt der kommer att förändras med den kommande generationen. Idag är inte alla religiösa med samma intensitet, vi kan se olika variationer. Jag tror inte att tillbakagången till religion är universell.

Den orientalistiska framställningen av muslimer medför att de skildras som personer som bara kan bete sig på ett okritiskt och dogmatiskt sätt med avseende på koranen, medan andra troende, framför allt kristna, anses vara kapabla att skapa en modern tolkning av sin heliga skrift.

Ja, detta är en djupt oriktig skildring av muslimer, även om den sprids vitt och brett. Det är därför jag insisterar på att tala om mångfalden i den muslimska världen. För inte länge sedan spelade den katolska kyrkan en betydande roll i kampen mot stalinistregimen i Polen. I väst hyllade man då entusiastiskt kyrkans roll. Varför måste vi ha dessa dubbla budskap?

Många människor i den muslimska världen anser att en attack mot islam är oacceptabel. Många av dem – jag känner några av dem – säger: »Ja, jag är muslim« Det är ett resultat av det faktum att USA på sätt och vis har gjort det oacceptabelt an vara muslim. Ni lever i ett land (Holland där religion har upptagit en central plats på ett extremt sätt. Protestantisk fundamentalism är en av de värsta formerna av fundamentalism. Protestantisk fundamentalism, av engelskt eller holländskt ursprung, var ansvarig för folkmord i Nordamerika som utrotade ursprungsbefolkningen i framstegets namn – något som muslimer ännu inte har gjort sig skyldiga till.

På varje ställe där vi upplever detta religiösa återupplivande som du talar om – bland muslimer i väst, bland kristna i USA…- kan vi se att den konservativa synen på sexualitet spelar en stor roll.

Så har det alltid varit. Jag tror inte att kapitalismen absolut vill att människor ska ha en konservativ syn på sexualitet, men kapitalismen vill att de ska växa upp i kärnfamiljer, isolerade från varandra. När religionen tar upp en central del i en persons identitet, då försöker den personen utmärka sig gentemot omgivningen; han eller hon försvarar moralen och tar ställning mot homosexualitet, samtidigt som det slås fast att kvinnor är mindre värda.

När en persons identitet formas, spelar frågan om sexualitet en stor roll. Människor letar konstant efter skillnader och hittar dem lättast i religion.

Finns det en framtid för den feministiska rörelsen i den muslimska världen och i de muslimska samhällsgrupperna här i väst?

Självklart. Det fanns till exempel en mycket drivande rörelse i Pakistan mot den isla-mistiska lagstiftningen som introducerades under diktaturen 1977. Över hela landet fanns kvinnor som organiserade, demonstrerade och kritiserade sharialagen. I Egypten, Marocko, Nigeria och Tunisien har det funnits feministiska rörelser.

De statliga myndigheterna reagerade mot denna utmaning antingen genom att själva skapa fundamentalistiska rörelser, som i Pakistan, eller genom att samarbeta med dem, som i Egypten, l utbyte mot att myndigheterna stiftade lagar som var konservativa och kvinnofientliga, lovade fundamentalisterna att sluta attackera staten.

I väst, i framtiden, måste det utvecklas feministiska rörelser som samtidigt är öppet antiimperialistiska. Då skulle det bli möjligt att vinna unga muslimska kvinnor till feminismen. Olyckligtvis hittar vi knappt den västerländska feminismen inom den allmänna politiken.

I boken »Fundamentalisternas kamp« kritiserar du en officiell multikulturalism.(1)

Ja, i den ligger orsaken till sökandet efter olikheter. Om ni ser på Storbritannien kan ni se att religionen har fått stöd av regeringen och framför allt av Blair. Till och med efter n:e september uppmuntrade regeringen grundandet av religiösa inrättningar, till exempel religiösa skolor. Med en officiell multikulturalism ser man skillnaderna mellan människor som någonting bra.

På sätt och vis är det verkligen så att människor är olika. Men som socialist vet jag också hur lätt det är att glömma bort gemenskapen. Jag tror att bland unga människor finns det fler likheter än skillnader. Jag är optimist: betydelsen av en religiös uppdelning av människor kommer inte att bli långvarig i Europa, kanske försvinner den om trettio eller fyrtio år.

Varför?

Om jag är cynisk: eftersom kapitalismen är blind när det kommer till människors kön, hudfärg eller religion. När kapitalismen expanderar förbiser den egenarten hos de mänskliga individerna. Så har det alltid varit.

Ar det möjligt för vänstern att visa på ett alternativ?

Vänstern är för närvarande mycket svag. När det gäller den radikala vänstern är jag inte optimistisk. I Storbritannien är jag inte medlem i Respect(2). Jag håller inte med dem på vissa punkter. Vad Respect gör är att syssla med ren opportunism. Som synes är jag för ett samarbete med muslimska grupper, men en socialists mål måste vara att vinna över religiösa anhängare till sin egen ståndpunkt, inte lämna dem i deras inlåsta positioner.

Så vi borde arbeta tillsammans på ett mindre okritiskt sätt?

Självklart. Det Respect gör nu kommer inte att leda till någonting. Vi mås te h i tia en neutral plattform som kan erbjuda ett utrymme för diskussion. Vi kan inte hemlighålla vår egen åsikt genom att gömma den under bordet. Flera av de muslimska grupperna som Respect har utvecklat ett samarbete med har mycket konservativa och reaktionära rötter. I länderna de kommer ifrån, till exempel Egypten eller Indonesien, har de alltid varit vänsterns fiender.

Detta är ett av problemen som antirasister och socialister möter. Å ena sidan vill vi utveckla solidaritet med minoriteter som diskrimineras, medan vi å andra sidan måste behålla ett kritiskt synsätt til ( de konservativa värderingar som delvis är dominerande bland dessa grupper.

För socialister är uppgiften tydlig: de muslimska samhällena måste försvaras mot rollen som syndabockar, mot repression och mot den mycket välspridda föreställningen att terrorism och islam hänger ihop Mot detta måste vi kämpa kraftfullt. Men samtidigt får vi varken gömma eller blunda för den sociala konservatism som råder i dessa samhällen. Vi måste vinna över dessa människor till våra egna idéer.

Jag skulle vilja ge ett exempel: det sista kapitlet i min bok är ett öppet brev till en ung muslim.(3) Nästan ett år efter att ha skrivit detta brev, fick jag ett svar från några unga muslimer. De tyckte att brevet talade till dem, eftersom de kände igen sig så väl i mina iakttagelser. De var förvånade att någon tagit dem på allvar och de hade också diskuterat en hel del sinsemellan. Resultatet blev att två av dem gick med i Scottish Socialist Party.

Van syfte måste vara att stärka de yngstas position, de som söker sig till ett progressivt och sekulän synsätt. Detta är mycket viktigt. Det finns många progressiva personer i de muslimska samhällena, men på grund av den rådande atmosfären, kan de av förklarliga skäl inte vara öppna med sina åsikter. Det är dessa människor som kan bygga sekulära krafter och det är dem vi måste stödja. Och det är framförallt bland unga kvinnor som vi kommer att hitta sådana resurser.

Vi kan vinna över många av dem om vi inte ignorerar dem, som den yttersta vänstern i Frankrike tenderar att göra. Den iranska radikala vänstern är en spegelbild av brittisk opportunism. Den har praktiskt taget inga kontakter med muslimska grupper och prioriterar det inte heller. Båda synsätten är leder fel – vi måste hitta en gyllene medelväg.

Alex De Jong och Paul Mepschen
Översättning: Kristina Martinsson

Noter

1. Tariq Ali Fundamentalisternas kamp Stockholm, Ordfront 2005, i översättning av Gunnar Sandin
2 Respect – the Unity Coalition grundades 2004 som en samlingsorganisation for den brittiska radikala vänstern med SWP — Socialist Workers Party — som huvudkraft. Koalitionen representeras i det brittiska parlamentet av George Galloway och har vunnit ett visst inflytande i de engelska lokalvalen.
3 Brevet ingår i boken Fundamentalisternas kamp.

Tariq Ali är en socialistisk skribent och medie-personlighet som har varit särskilt aktiv i anti-imperialistiska kampanjer, från Vietnam till Irak. Han är född och uppvuxen i Pakistan men bor numera i London. Intervjun publicerades i den socialistiska holländska tidningen Grenzeloos* mars-april nummer 2006.

Anmärkning: Efter att Tidsignal gavs ut har SWP lämnat RESPECT.

Intressant?
Bloggat: Esbati, Röda Malmö, Psykbryt, Anna Wester,

I media: AB1, 2, 3, 4, 5, EX1, 2, 3, 4, SDS, DN, GP, IDG,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Wanja Lundby-Wedin: Jag vet inte vad ArbetarInitiativet är

7 april. LO:s Wanja Lundby-Wedin var ”hårt ansatt” när hon idag talade inför fackliga förtroendemän i Byggnads på ett möte i Sundbyberg, i Stockholm. I media beskrivs en ”hård medlemskritik mot LO-basen”. Det är inte att undra på att det är många som undrar. Ska hon stanna på sin post eller ska hon avgå? Hur ska LO-ordföranden kunna uppfattas som trovärdig av alla hon säger sig representera när hon i praktiken ägnat sig åt att göda höga direktörer i styrelser hon suttit i?

ArbetarInitiativet lanserades som ett antikapitalistiskt alternativ inför EU-valet den 28 mars i Stockholm. På ArbetarInitiativets lanseringsmöte antogs bland annat kravet på Wanjas avgång. Det var därför inte konstigt att LO-chefen möttes av arga fackmedlemmar och att bland dessa även fanns medlemmar från ArbetarInitiativet när hon några timmar senare dök upp i Umeå.

Radiojournalister (P1) var på plats i Umeå när Wanja Lundby-Wedin skulle tala på Rådhustorget mot arbetslöshet. Wanja Lundby-Wedin tvingades möta ännu mer missnöje bland dem som samlades på torget. Media har under dagen uppmärksammat plakat med text ”Avgå Wanja! Arbetarinitiativet”. Radiojournalisten från P1 intervjuade LO-chefen och påpekade för henne vad hon tyckte om vad som stod på plakatet. Jag vet inte vad ArbetarInitiativet är, svarade hon journalisten.

Nej, Wanja kanske inte vet det men det är lika bra att hon och likasinnade fackpampar liksom förborgerligade socialdemokrater och anpassade vänsterpartister vänjer sig vid tanken att ArbetarInitiativet finns som en utmanare som kommer från vänster. ArbetarInitiativet får allt mer stöd bland fackföreningsfolk runt om i landet just på grund av sin obevekliga kritik mot kapitalismens kris, en kris som kapitalisterna har skapat men som de arbetande tvingas betala. ArbetarInitiativets stenhårda kritik mot kapitalismen är inte mindre hård mot arbetarrörelsens fackliga och politiska ledning totala passivitet inför den pågående krisen.

Till skillnad från socialdemokratin ställer ArbetarInitiativet upp i EU-valet för bl a demokratiska och kämpande fackföreningar där medlemmarna bestämmer. I stället för att stå på de arbetandes sida och ta kamp för jobben och stoppa varslen ställer socialdemokraterna upp i EU-valet den 7 juni för att säga ja och amen till Lissabonfördraget och kapitalets EU/EMU. ArbetarInitiativet ställer upp i EU-valet på en antikapitalistisk plattform och för ett nytt kämpande arbetarparti värt namnet.

Wanja Lundby-Wedin. Nu vet du vad ArbetarInitiativet står för: mot kapitalets EU och för ett demokratiskt och socialistiskt Europa!

Arbetarinitiativet

Intressant?
Bloggat: Svensson, Röda Malmö,
Media: SVD1, 2, 3, 4, 5, 6, AB1, 2, 3, DN1, 2, 3, 4, VK, VF1, 2, EX1, 2, 3,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

EU utmanas från vänster – ArbetarInitiativet ställer upp i valet

Grå himmel och slaskväder över Tensta i norra Stockholm.
Men inne på Tensta Träff i Stockholm samlades ett drygt hundratal till upptaktsmöte inför EU-valet, och där var stämningen hög.

– Det här är ett historiskt möte, sa Elin Gauffin från Rättvisepartiet Socialisterna, när hon inledde valupptakten för det nybildade ArbetarIntitiativet, ett ”antikapitalistiskt alternativ för jobb, välfärd och klimat”. Socialistiska partiet (SP) och Rättvisepartiet Socialisterna (RS) har samarbetat vid bildandet av AI.

Historiskt på flera sätt. Det var det första mötet för den nya vallistan mot den nyliberala samhällsformation som nu knakar i fogarna över hela världen. Men också för att det svenska ArbetarInitiativet är ett uttryck för en bred europeisk motståndsrörelse mot alla försök att vältra över kostnaderna för krisen på arbetare och låginkomsttagare, och som visar sig i flera länder inom unionen.

Framför allt är det nya franska Antikapitalistiska Partiet (NPA) som har gjort intryck. Kärnan består av före detta LCR, den franska sektionen av Fjärde internationalen, som nu lagts ned och ingår i uppbygget av det nya partiet. NPA skrämmer upp både högern och vänstern i Frankrike, både president Sarkozy och socialistpartiet, med sina framgångar.

En av valkandidaterna, Agnes Callewaert från SP, sade:
– NPA ropar ut ”Tout est à nous” – allt tillhör oss! En viktig princip för NPA är att de avgränsar sig från socialdemokratin, vilket innebär att de inte gör som Vänsterpartiet här i Sverige, som går med på budgetdisciplin och nedskärningar. Olivier Besancenot, som kandiderar för NPA i EU-valet, är så populär att han upphöjts till Sarkozys enda riktiga motståndare.
– Det är inspirerande att vara här idag, sade hon.

Hälsningarna från Olivier Besancenot och NPA till upptaktsmötet väckte jubel, liksom hälsningarna från Gruvtolvan i Kiruna och Gruvfyran i Malmberget. Volvoarbetare i hela landet hade också skickat hälsningar.

Kris i kommunerna

Kvinnliga och manliga kandidater, unga och äldre, från olika delar av landet, talade vid mötet.
Ingrid Eriksson, som sitter i Umeå kommunfullmäktige för RS, påminde om att krisen nu kommit till kommunerna. Tre tusen har redan varslats i kommuner och landsting, mer än under hela förra året.
– AI måste vara en del av ett kommunalt uppror mot alla nya nedskärningar.

Lina Törnblom, ordförande i Elevkampanjen, talade om nedskärningarna i skolan:
– I Bergs kommun har de slutat köpa mat till hemkunskapslektionerna, Haninge har den lägsta lärartätheten i landet.

Erik Sjöberg från Ungsocialisterna lade tonvikten på klimathotet, ”det största hotet mot mänskligheten”.
– EU-valet blir för oss ett sätt att propagera för en klimatpolitik värd namnet.

Kandidatlistan öppen

Övriga valkandidater från listan var Göran Kärrman (SP), som bland annat sitter med i Klimataktions Stockholmsstyrelse, Kaan Özsan (RS), varslad bilarbetare från Göteborg, och Mattias Bernhardsson som sitter i Haninge kommunfullmäktige för RS, och som underströk att kampen mot rasismen är en av de viktiga frågorna i det här valet.
Samt Kjell Pettersson (SP) som talade om arbetslösheten och ”bankerna som spelar roulett med våra pengar”.

– Listan är fortfarande öppen några dagar till, sade Elin Gauffin från podiet.
Och den är öppen också för oberoende kandidater. Bland de andra kandidater som redan är klara finns Sixten Snell, en av talesmännen under gruvstrejken 2007.

Andra är Roger Engwall, soparbetare i Stockholm och aktiv inför sopstrejken, Elisabeth Carlsén, talesperson för textilarbeterskorna som vann striden mot olagliga avskedanden i Boden, Per Johansson, före detta facklig ordförande för tunnelbaneförarna (sparkades av Connex), Maria Sundvall, läkare på Södertälje sjukhus och aktiv i Gemensam Välfärd och Ammar Khorshed, flyktingaktivist från Malmö.

Vid mötet beslöt AI att ställa sig bakom kravet på Wanja Lundby-Wedins avgång, och tog ställning mot den föreslagna avregleringen av persontrafiken på järnvägen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Nato 60 år – En jubilar i krig

När Nato i helgen firade sitt sextioårs-jubileum i franska Strasbourg kommer inte de högstämda festtalen att kunna skyla över att det är en organisation som befinner sig i ett fullskaligt krig.

Idag är det Natobefäl som leder den 70 000-hövdade utlandsstyrkan i Afghanistan, och bombningarna av gränsområdena till Pakistan blir alltmer frekventa.

Ur andra världskriget steg USA fram som den dominerande stormakten. Europa låg till stora delar i ruiner och de gamla kolonialmakterna Storbritannien och Frankrike var på stark retur. Sovjet och Röda armén hade dragit det stora lasset i besegrandet av Hitlertyskland, men hade med 20 miljoner döda och en enorm materiell förödelse fått betala ett oerhört högt pris. USA gick däremot ur kriget med sin produktionsapparat intakt och med monopol på det nya monstervapnet atombomben. Landet stod vid denna tid för hela 25 procent av den totala globala BNP:n.

I efterkrigsdebatten fanns det röster inom den amerikanska eliten som förespråkade att man skulle utnyttja atombombsmonopolet för ett direkt krig med Sovjet. Den linje som segrade var dock att man med ekonomiska och militära åtgärder skulle isolera och försvaga Sovjet – den så kallade ”uppdämningsstrategin”.

I det sammanhanget var det av yttersta vikt för USA att få med sina europeiska allierade på dessa åtgärder. Med Marshallhjälpen regnade tusentals miljoner dollar över Europa, vilket bidrog till att de ekonomiska hjulen återigen började snurra i en snabbare takt. Detta stöd var dock kopplat till en rad villkor. De europeiska länderna var tvungna att öppna sina marknader för amerikanska varor och investeringar. Därtill tvingades man ställa upp på den blockad av högteknologi och militära komponenter som USA initierade gentemot Sovjet.

Churchills tal 1946 i Fulton, USA, när han talade om att en järnridå delat Europa, var själva stridssignalen för en återupprustning av USA:s europeiska allierade. Den var inte enbart riktad mot Sovjet utan även mot den vänster som i kampen mot fascismen på många ställen spelat en avgörande roll. I Frankrike och Italien hade kommunistpartierna varit den dominerande kraften i motståndsrörelsen, och i Grekland hade man helt dominerat befrielsekampen.

Överallt lyckades dock de härskande elementen på fredlig väg passivisera och inkorporera motståndsrörelserna i efterkrigstidens kapitalistiska Europa, utom i Grekland där det krävdes en direkt brittisk och amerikansk väpnad intervention i inbördeskriget 1944-1949.

Målet för USA var att bygga militära allianser som skulle ringa in Sovjet. År 1949 bildades så Atlantpakten, som 1951 fick sitt nuvarande namn Nato (North Atlantic Treaty Organisation).
”Organisationens mål är att hålla ryssarna ute, amerikanerna inne och tyskarna nere”, formulerade Lord Imsay, Natos första generalsekreterare, dess uppdrag. De ursprungliga medlemsländerna var Belgien, Danmark, Frankrike, Island, Italien, Kanada, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Storbritannien och USA. År 1952 tillkom Grekland och Turkiet. Det till det amerikanska lägret återintegrerade västra delen av Tyskland anslöt sig 1955. Tiotusentals amerikanska soldater kom nu att skickas till Europa, ett nätverk av militära baser växte fram och ett kärnvapenparaply spändes upp över kontinenten.

I de högstämda talen brukar Natopotentater framhäva att organisationen alltid varit en garant för fred och demokrati. Verkligheten har dock som vi vet varit en helt annan. Fasciststyret under Salazar och Caetano hindrade inte Portugal från att vara med i Nato redan från början. I de grymma kolonialkrigen i Angola, Mocambique och Guinea-Bissau gav Nato Portugal sin fulla uppbackning.

General Francos Spanien (som sedermera efter demokratiseringen blev fullvärdig medlem i Nato 1982) understöddes, och här anlade USA en flygbas i Torrejon. Nato var dessutom inblandat i planeringen av militärkuppen i Grekland 1967, den så kallade ”Operation Prometheus”.

Medlemsländerna var som sagt även inblandade i blodiga kolonialkrig. Frankrike stred i Indokina 1946-1954 och i Algeriet 1954-1962. I Kamerun slog man på 1950-talet ned ett väpnat uppror. Storbritannien stred under 1950-talet mot en kommunistisk gerilla i nuvarande Malaysia och utförde fruktansvärda grymheter i sitt krig mot den så kallade Mau Mau-rörelsen i Kenya. Det är i sammanhanget överflödigt att nämna USA:s alla militära ingripanden över hela vår jord.

Däremot var inte Nato som organisation under det kalla kriget direkt inblandat med truppstyrkor i olika konflikter. Fokus låg på kapprustningen och relationen till Sovjet. Det beslut som i det sammanhanget väckte mest folklig motopinion var när Nato 1979 bestämde sig för att placera ut kärnvapenbärande medeldistansmissiler i dåvarande Västtyskland.

Berlinmuren föll så slutligen 1989, vilket blev startskottet för de stalinistiska regimernas fall i hela Östeuropa. Sovjet avskaffades 1991 och samma år gick Warszawapakten i graven.

I avsaknad av någon tydlig fiende hade det nu varit naturligt att även upplösa Nato. Utvecklingen gick dock en helt annan väg och Nato antog en än större och aggressivare roll. Tvärtom det löfte som man gav Gorbatjov att man inte skulle röra sig en tum österut, när han samtyckte till Öst- och Västtysklands förening, har man absorberat alla de tidigare sovjetiska satellitstaterna och de baltiska staterna i sin organisation.

Idag består Nato av 26 medlemsländer och i samband med sextioårsjubileet hälsas Albanien och Kroatien välkomna som fullvärdiga medlemmar. Dessutom har det skapats ett organ av formellt icke-anslutna stater, det så kallade Partnerskap för fred (PFF) som samarbetar nära med Nato.

PFF har idag 21 medlemsstater. Sverige gick med i PFF 1994 efter ett riksdagsbeslut där alla partier var överens.

Lagom till femtioårsjubileet 1999 ändrade så Nato sin stadga. Från att tidigare inte fått föra krig utanför sina medlemsstaters gränser tillerkände man sig nu rätten att utföra militära operationer över hela jordklotet.

Bläcket hann knappt torka på papperet innan man våren 1999 angrep Jugoslavien. Under 78 dagar utsattes landet för ett massivt luftbombardemang – med tusentals civila dödsoffer, hundratusentals flyktingar och en gravt raserad infrastruktur som följd.

Efter elfte september har Natos offensiva roll än mer betonats: ”Nato skall spela en mer aktiv och större roll i världspolitiken – i det globala kriget mot terrorismen, mot spridandet av massförstörelsevapen och mot bräckliga och misslyckade stater”, menade Natos nuvarande generalsekreterare Joop den Hoop Scheffer i ett uttalande från 2005.

Idag när organisationen fyller sextio år är det i Natos regi som kriget i Afghanistan går in på sitt nionde år. Nato för befälet över 70 000 utländska soldater i ett krig som verkar vara utan slut.

Den afghanska presidenten, Hamid Karzai, har inte kontroll över mycket mer än huvudstaden Kabul med dess omgivningar, talibanerna har flyttat fram sina positioner på den afghanska landsbygden och motståndet gentemot ockupationsstyrkorna verkar – i takt med att de civila bomboffren ökar – vara i ständigt växande.

Barack Obama har fattat beslut om att fram till sommaren öka antalet amerikanska soldater från 33 000 till 50 000 och därtill skicka fler militära rådgivare. På lite längre sikt vill Obama öka den amerikanska truppkontingenten med 30 000 man. Han ser som sin främsta utrikespolitiska prioritering att ”föra kriget mot al-Qaida till seger”.

I helgen firade Nato sitt sextioårsjubileum i Strasbourg och de tyska städerna Kehl och Baden Baden. Under kristallkronorna i de vackra pelarsalarna kommer det då att sägas många vackra ord om fred och demokrati, men tiotusentals demonstranter kommer att påminna världen om vilken krigsorganisation Nato i själva verket är.

Anders Karlsson

Intressant?
Bloggat: Röda Malmö,
I media: SVD1, 2, 3, DN1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

En särskild politisk klass

“Det bildas en alldeles särskild politisk klass …..som får mer gemensamt med motståndarna som de träffar i salongerna än med människorna som de företräder.”

Citatet är hämtat ur Katrin Säfströms krönika i FOLKET den 31 mars. Citatet liksom hela krönikan är en träffande beskrivning över vad Wanja-krisen verkligen visar: Att det inte handlar om några enstaka klavertramp utan om att det ledande skiktet inom arbetarrörelsen växt in i det kapitalistiska samhällets salonger.

Erland Olausson, till nyligen LO-s vice ordförande och avtalssekreterare och Lundby-Wedins kollega i AMF-styrelsen, är ett talande exempel. Han har suttit ihop med kapitalägarnas absoluta topprepresentanter och skrivit deras pensionsavtal och det kan inte vara betydelselöst att han själv bara de 5 första åren av sin pensionering får 4 miljoner kronor. Alltså 800 000 kronor om året, 66 000 kronor i månaden! Olausson har tjänat över en miljon tre hundra tusen kronor om året. Han går i pension vid 60 års ålder dessutom. Ett strålande exempel på vad Katrin Säfström syftade på. Wanja själv har ju legat på 1 200 000 kronor.

Katrin Säfström skriver att dessa människor “riskerar att mista perspektiven”. Hon har helt rätt. Man skulle kunna uttrycka det så att de faktiskt tappar alla arbetarrörelsevisioner de eventuellt har haft. Man kan se detta på vad dessa arbetarrörelsetoppar gör när de av olika anledningar lämnar sina uppdrag. Går de tillbaka till enklare uppdrag, till sina forna arbeten eller till gräsrotsarbete inom rörelsens basorganisationer?

Kanske någon men jag kan inte komma på något exempel. Däremot kan jag på rak arm räkna upp f.d. ministern Jan Nygren som gick till toppbefattning inom krigsindustrin, Ulrika Messing som blev egen företagare, Per Nuder som går toppjobb inom kommunsektor och det privata näringslivet, och Göran Persson vars nuvarande karriär är allmänt känd. Listan kan mångfaldigas. Och varför tror man att Margot Wahlström som tjänar långt över 200 000 kronor i månaden för att delta i det nyliberala projektet EU:s förvaltning skulle drivas av några andra ambitioner än de nyss nämnda?

Det är också förlusten av arbetarrörelsens ursprungliga visioner om jämlikhet och rättvisa som gör att dessa ledare står handfallna när nu det kapitalistiska systemet går in i väggen. De demokratiskt socialistiska visionerna som ett alternativ till kapitalismen finns helt enkelt inte hos de socialdemokratiska ledarskapet. De har accepterat “MARKNADSEKONOMIN” med hull och hår. Kapitalismen alltså.

Aldrig har behovet av ett alternativ inom arbetarrörelsen varit så akut. Ett steg i formeringen av detta togs då ett par socialistiska vänsterorganisationer och olika oberoende i lördags bildade Arbetarinitiativet för att samla alla antikapitalistiska krafter i EU-valet. Arbetarinitiativet samordnar sej med liknande enhetslistor i en rad andra europeiska länder. Syftet med valkandidaturen är att ge Europas arbetare en röst och ta kamp mot nyliberalism, girighet, massavskedanden och sociala nedskärningar. Parollen är att arbetarna inte ska betala kapitalismens kris. Systemet och dess ledare ska istället ställas till svars. Med sin krönika har Katrin Säfström visat på ett centralt problem vi i denna process måste hantera: Privilegierna och visionslösheten i den nuvarande ledningen för arbetarrörelsen.

Intressant?
Bloggat: Röda Malmö, Spånbinge,
Sydsv: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 SvD: 1 2 3 DN: 1 2 3 4 5 6 AB: 1 2 Intressant
Bloggar om politik, lo, socialdemokraterna, samhälle, regeringen, bonusar, ekonomi, wanja lundby-wedin

Arbetarinitiativet protesterar vid Volvos bolagsstämma

ArbetarInitiativet, som bildades i helgen som ett nytt alternativ i EU-valet, genomför sin första aktion i protest mot bonus- och klassamhället vid Volvos bolagsstämma i Göteborg i morgon onsdag den 1 april. Bolagsstämman börjar kl 15 i Lisebergshallen i Göteborg och ArbetarInitiativet genomför ett protestmöte utanför med start kl 14.00.

En representant för ArbetarInitiativet (Arne Johansson, redaktör för tidningen Offensiv) kommer inne på bolagsstämman att ifrågasätta den föreslagna aktieutdelningen med 4 miljarder kronor, vilket motsvarar 10000 årslöner i en tid då AB Volvo avskedar uppåt 8000 anställda.

För mer info om protesten vid Volvos bolagsstämma kontakta:
Kaan Özsan, just sparkad från sitt jobb på bilunderleverantören IAC och kandidat i Göteborg för ArbetarInitiativet, tel 0739-815696
Arne Johansson, redaktör Offensiv, tel 0709-903840
Anders Svensson, kandidat i Göteborg för Arbetarinitiativet, tel 0738-732480

För mer info om Arbetarinitiativet kontakta:
Elin Gauffin, 08-6059401, 0735-090684
Alex Fuentes, 0708-891972

Intressant?
Bloggat: Svensson,
I media om krisen i bilindustrin: SVD1, 2, DN1, 2, VA1, 2, AV1, 2, GP,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,