För en rättvis, jämlik och solidarisk värld

När vi kom tillbaka från semestern dröjde det dock inte länge förrän VD:n samlade till ett stormöte och första varslet lades. Krisen hade kommit till staden och jag tillhörde de första som fick gå. Under hösten kom dock fler varsel slag i slag och sen en god tid tillbaka jobbar endast ett skiftlag kvar på min forna avdelning. Fyra av fem har alltså fått gå.Efter Alimak fick jag det tveksamma nöjet att spendera 3 månader på Volvo Lastvagnar här i Umeå och bevittnade hur den kolossen sögs in i krisen med massuppsägningar som följd.

Många i Sverige har likt mig under de senaste året har upplevt liknande saker, många är det tillsammans med mig som har fått betalat “Kapitalismens Kris”. Många med mig har sett sina inkomster krympa och sin materiella och sociala trygghet bytas ut mot en växande osäkerhet inför framtiden. Många med mig har gått från att diskutera AIK:s, Lövens eller Umeå IK:s senaste resultat och form med sina arbetskamrater till att diskutera sin egen form med regeringens jobbcoacher som vill få en att skapa “flow” och stärka sitt varumärke.

Som om arbetslösheten berodde på en dålig Image?!

Fast å andra sidan kanske jag är fel ute. Herrarna Reinfeldt och Borg lyckades ju genom en förändring av sin image skaffa sig jobb 2006, ja de tog sig hela vägen till Rosenbad. Ni minns kanske alla “Det Nya Arbetarpartiet”?

Det yttre må ha ändrats men politiken är densamma som på Bildt och Lundgrens dagar. Faktum är att det är en acceleration av vad all borgerlig politik heter. Det är massiva realisationer på folkets egendom till förmån för privatkapitalet, det är skattesänkningar och ökad frihet för de som har och minskad A-kassa, sänkta löner och höjda avgifter till de som inte har.

Det är egoismens och hopplöshetens politik. Och vet ni det är själva målet. Reinfeldt vill så egennytta och cynism för han vet att om hans parti ska bli statsbärande som han vill så kan det endast ske i ett Sverige som är splittrat, i ett Sverige där “jaget” går före “vi:et”, i ett land där folk vänder politiken ryggen, där frodas det borgerliga.

Och i motsats: För vi som tror på solidaritet, jämlikhet och rättvisa, för vi som tror på en utveckling av det gemensamma ägandet snarare än en avveckling så krävs engagemang av ett politiskt aktivt folk som bärs fram av proggressiva visioner. Visioner som pekar på möjligheterna till en bättre värld där alla får vara med och bidra, i en värld där människor och miljö sätts före kortsiktiga profiter, i en värld där vi:et sätts före jaget.

Vi står idag hösten 2009 långt ifrån en sådan värld, fler kommer att sluta sig till de arbetslösas skara nu i höst. Nu senast läste jag att 400 tjänster skall bort i Västerbottens Landsting. Den borgerliga offensiven fortsätter och Svenskt Näringsliv ser sin chans att göra upp med historiska oförätter som LAS, nationella kollektivavtal, skälig lön osv samtidigt som Sverigedemokraterna bultar på dörren till Riksdagen. Allt detta medan motsåndet förblir svagt.

Det glädjer dock mig att vi iallfall har samlats här idag för att protestera mot utvecklingen vi ser. Det kanske kan ses som litet i sammanhanget men alla tusenmilamarscher börjar med ett steg och jag hoppas vi i framtiden kan se tillbaka på denna kväll den 15 september 2009 som litet steg mot vad som då är en rättvis, jämlik och solidarisk värld.

Nils Lindholm

Intressant?
I media: DN, SVD,
Läs även andra bloggares åsikter om Umeå, Alimak, Volvo Lastvagnar, LAS, Kollektivavtal, Västerbotten, Fredrik Reinfeldt, Arbetslöshet, Politik, Samhälle