Solidaritet är en insikt, inte en åsikt

Härom veckan hamnade jag på en av de eftervalsanayser där Socialdemokraterna och deras samarbetspartners försöker förstå vad som hänt. Ett av kvällens nyckelord blev ”berättelse”, hur man själva saknat en tilltalande bild av vart man syftat, något som motståndarna haft. En ganska typisk diskussion som med få undantag handlade om att man misslyckats med att övertyga väljarna om sin egen förträfflighet. Att valdebatten handlat för lite om solidaritet och ideologi vilket gjort att fler röstat kortsynt egoistiskt.

Jag tror att det är ett monumentalt felslut. För bortom allt prat, alla berättelser, bilder och kampanjer finns verkligheten.

Solidaritet och sammanhållning är inga fina personlighetsdrag eller att ”värna om svaga grupper”. Det är inget vi omfattar genom att upplysta personer ”pratar ideologi” med oss. Solidaritet är över huvud taget ingen åsikt, det är en insikt, det kollektiva egenintresse som är arbetarrörelsens grundsten: det som skadar dig skadar också mig. Om jag inte deltar i strejken eller betalar min fackavgift får vi alla sämre avtal. Din sänkta a-kassa eller uteblivna sjuklön i dag är mina försämrade arbetsvillkor i morgon. Låga löner och osäkra arbetsvillkor för ungdomar – eller i Kina – pressar ner lönerna för alla andra. Och så vidare..

Läs hela krönikan i GP

Intressant?
Bloggat: ARAR, Sommestad, Svensson, Internationalens ledarblogg,
I media: GP1, 2, AB1, 2, 3, SVD, DN1, 2, EX,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,