Regeringens tvångströja

Caremaskandalen rullar på: Media berättar om en psykiskt sjuk åldring som binds fast i sängen av personal utan utbildning. Ett skyddsombud i Vetlanda sparkas för sin kritik av arbetsförhållandena.

Samtidigt, till synes oberörda av den dåliga tajmningen, fortsätter regeringsalliansen att privatisera äldreomsorgen. När LOV, Lagen om valfrihet, infördes i äldreomsorgen 2009 var det på frivillig basis. Regeringen har dock nu låtit meddela att om inte kommunerna infört LOV till 2014 kommer man att överväga tvingande lagstiftning. I slutet av februari ska frågan tas upp i riksdagen.

I Umeå och Landskrona beskriver lokalpressen att LOV lett till drastiskt försämrade villkor för personalen. Vårdtagarna drabbas av ökad stress och sämre kontinuitet. Personal jobbar gratis för att hinna med. I borgerliga spjutspetskommuner som Täby och Nacka saknar 60 procent av bolagen inom hemtjänst och barnomsorg kollektivavtal. En konsekvens blir att den kommunala hemtjänsten i Täby läggs ned – löner enligt kollektivavtal blir för dyrt. Utvecklingen bekräftas av Socialstyrelsens siffror: privata äldreboenden har i snitt 10 procent färre anställda än kommunala. På det sättet sparar vårdföretagen 800 miljoner.

Förslag om att göra LOV obligatoriskt måste tillbakavisas. Men vi kan inte vänta oss att några riksdagspartier utgör den nödvändiga kraften för att genomdriva det stoppet. Socialdemokraternas kongress 2009 tog klart ställning för vinst i välfärden, även om partiet slingrar sig runt det ställningstagandet inför varje ny skandal. I regeringsställning har partiet varit djupt inblandat och i vissa avsnitt ledande i avregleringen av det svenska samhället. Den nye ordföranden anser enligt Dagens Nyheter 27 januari att det behövs en ”bra mix” av privata och offentliga lösningar inom vården, och att kvalitet är viktigare än driftsformer i förskola och skola.

LOV har enligt Svenska Dagbladet 21 januari även införts i 34 kommuner där V ingår i majoriteten. Även det är logiskt. V har på de flesta håll bundit upp sig till oppositionsalliansens logik. Om partiet misslyckas med att påverka S väljer V det mindre onda – hellre än att försöka mobilisera kommunmedborgarna mot alla dåliga förslag.

Just mobilisering av en bred allmänhet är vad som behövs. Det som stoppade Attendos övertagande av Katarinagården i Stockholm nyligen var de anhörigas kompromisslöshet och det breda stöd de fick genom en namninsamling.

De äldre och deras anhöriga, de anställda i äldreomsorgen och alla andra som försvarar en välfärd för alla kan bara lita till sig själva; genom att gå emot varje privatisering, genom att visa solidaritet med alla drabbade kan budskapet sändas till beslutsfattarna: stoppa privatiseringskarusellen nu!

Ursprungligen en ledare i Internationalen.

Intressant?
I media: SVD1, 2, DN1, 2, 3, 4SVT,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Svältkost, nu lite… chict

Doft av nybakt. Förväntansfull stämning. Traditioner. Och i år också kanske dessutom nåt lite… nygammalt på bordet bredvid vörtbrödet. Jag läser i Svenska Dagbladet att en – som många trott passerad – gammal folklig trotjänare nu tas till heder, och det med fräschör och finess: barkbrödet. Nu bakas det återigen. Jo, ni läste rätt; barkbröd. ”Nödbrödet har blivit lyx” får vi veta i SvD-artikeln. Skogs-Hildas hembageri i Ullånger ligger i framkant och har fått flytta till större lokaler för att möta suget efter de svunna svältårens bakverk.

Någon läsare kanske ryggar lite lätt och återkallar minnen av fuktskadad fattigdom och rentav uppsvullet skrikande barnmagar. Men egentligen, tänk efter: hur glädjande är det inte då att kunna förfina traditionen och glömma det forna eländet (svältobehaget ligger ju gudskelov långt tillbaka, så att säga). Ett förfulat rykte kan ju förgyllas. Här spanar vi i själva verket in vad som spås bli nästa ekobaktrend.

Redan tidigare har ju inte minst det nu uppiffade Södermalm i Stockholm med sin påpassliga konsumentkrets utvecklat denna trend. Den gamla fina surdegstraditionen har tack vare innovativa söderentreprenörer till och med avsatt nya tillskott i den fria marknadens näringsverksamhet; numera kan man lämna in sina surdegstelningar på dagis. Surdegsdagis, helt enkelt (ja, i själva verket är det som ett litet hotell). De värdefulla jäskultur-klimparna garanteras ett omsorgsfullt omhändertagande på Urban Deli medan mamsen eller pappsen stretar på i livspusslet eller sliter hårt på krävande semestrar. Och så nu alltså, som (ursäkta uttrycket…) grädde på moset: barkbröd till lattefikat! En i sanning värdig trenduppföljare – och tillika näringsrik. För att inte tala om värdefull. Tusen kronor kilot för det återfödda svältmjölet, informerar Svenska Dagbladet. Det får ju ses både som mervärde (en tiondel barkmjöl i rågsikten) och nyttigt kosttillskott. Optimism råder i barkbrödsbranschen. Varför skulle man ens utesluta möjligheterna till export? Här finns ett arv att förädla; folkhemmet föder framgång.

Visst är det både befriande och tursamt att tiderna ändras. Från det som förr i tiden måhända var en något desperat kostingrediens (låt vara kanske den enda…) till nu, vad ska vi kalla det… en liten extra gastronomisk guldkant. Så skönt, så skönt att fattigdom och elände (i sanning obehagliga ord, det där) är utrotade fenomen. Nu gäller det verkligen att bara titta framåt.

Visserligen tycks – förunderligt nog – vissa krafter i samhället (månne drivs de av den svenska avundsjukan…) vilja hålla fast i eländeshistorien med närmast rigid ihärdighet. Vad ska man annars säga om de ”soppkök” som nu börjar arrangeras av frivilligorganisationer och församlingar här och var? Är de inte synnerligen ideologiskt förfelade; vi är väl numera alla en gemensam, mätt och belåten… medelklass, tänker jag.

Men kanske kunde man även på det området vara lite innovativ och piffa upp det hela? Ge även denna kantstötta tradition (med sina närmast pöbelanfrätta associationer) en lite mer flärdfull inramning? Varför inte servera ett vällagat – ja, kanske rentav lite påkostat – soppkök på Café Opera? Vore inte det nåt som passar i tiden? På nåt lite värmande sätt är det väl ändå väldigt positivt att fult kan bli fint, elände bli framtid. Barkbrödet ger mig hopp.

Björn Rönnblad
Först förortsbarn i Stockholm, nu medelålders förortsromantiker i Göteborgs innerstad

Tidigare publicerad i Internationalen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Hjärtlöshet och hopp (och viktiga argument)

Närmare åttahundra göteborgare samlades i måndags för att visa sitt stöd för påskuppropet. De olika talarna på manifestationen uttryckte allt från förtvivlan och vrede till hopp och beslutsamhet. -…



[[ This is a content summary only. Visit my website for full links, other content, and more! ]]

Skenmanöver som samlar?

Jag kom just hem från påskuppropets upptakt i Göteborg på skärtorsdagskvällen. Med tal från representanter för uppropet och uppläsning av ett tjugotal författare; bland dem Åke Edwardsson och Lina…



[[ This is a content summary only. Visit my website for full links, other content, and more! ]]