Nu visade det sig att al-Qaidas ledning lätt kunde smita över till Pakistan i samband med invasionen. Och i dag är det väl ingen som tror att den omfattande och långvariga amerikanska satsningen egentligen handlat om att ställa ett fåtal personer inför rätta Det tog faktiskt inte heller lång tid innan Bush började retuschera sin egen historieskrivning. Redan i mars 2002, efter bara några månaders krigföring, säger den amerikanske presidenten att kriget egentligen inte handlar om att ta fast al-Qaidaledaren: ”Jag vet inte var han finns. Och ni vet, jag lägger helt enkelt inte så mycket tid på honom”.

Men vad handlade då invasionen om? Där var Bush medvetet suddig och viftade allmänt med sin älsklingsparoll, ”kriget mot terrorn”. Den frasen var så ihålig att till och med Zbigniew Brzezinski, en gång nationell säkerhetsrådgivare åt president Carter, senare avfärdat den som sakligt meningslös och betecknat den som ett rent politiskt bedrägeri. Brzezinski hade själv med förkärlek ägnat sig åt fula tricks på den tiden han utövade inflytande över den amerikanska utrikespolitiken. Han hade legat bakom det hemliga CIA-stödet till de islamistiska rebellerna i Afghanistan i slutet av 1970-talet, alltså då de styrande i Kabul haft nära förbindelser med Sovjet. Enligt vad han själv senare medgett hade syftet med detta varit att locka Sovjetunionen att invadera för att säkra ett fortsatt inflytande över landet. Brzezinski hade kalkylerat med att Moskva på det sättet skulle fastna i ett dyrbart krig som inte kunde vinnas.
När Brzezinski kritiserat ”kriget mot terrorn” har han alltså gjort det utifrån djupa kunskaper om politiskt rävspel på hög nivå. Hans insiktsfulla poäng är att Bush helt enkelt var ute efter att spela på rädsla. Och han har tillagt: ”Rädsla förmörkar förståndet, förstärker känslor och gör det lättare för demagogiska politiker att mobilisera allmänheten bakom målsättningar de vill driva igenom”.
Men om ”kriget mot terrorn” hela tiden varit ren demagogi – vad har då egentligen legat bakom alltihop? Svaret är uppenbart: framför allt har det handlat om olja. I fallet Irak med dess stora oljefält är det lätt att se motiven bakom invasionen. När det gäller Afghanistan är man tvungen att känna till de amerikanska planerna på att via pipelines få ut olja från de centralasiatiska republikerna till hamnar vid världshaven.
Dagens industrisamhällen är baserade på fossila bränslen. Och makten över oljan är därmed nyckeln till en tätposition över världsekonomin. De amerikanska krigen efter 11 september har därför egentligen inte varit riktade mot mindre väsentliga aktörer som al-Qaida, talibanerna eller Saddam Hussein. Långt viktigare har det varit att behålla en hotad tätposition i konkurrensen med andra ekonomiska maktblock som Kina, Ryssland och EU.
Dagens kamp om oljan är med andra ord väldigt lik huggsexan när de europeiska kolonialmakterna på 1800-talet styckade upp Afrika mellan sig med paroller om kristendom, civilisation och framåtskridande. Och den här gången är Sverige med på ett litet hörn med egna stridande soldater i Afghanistan i ”kriget mot terrorn”. Det var 200 år sedan Sverige var i krig innan dess. Det är inte ett trendbrott att vara stolt över.

Enligt recensenten driver författaren tesen att terrornätverk som Al-Qaida ingalunda är någon muslimsk strid mot det moderna samhället. Istället företräder de en nutida politik med rötter i det kalla kriget.

Bland annat påminner boken om ett TV-program från 1985:

Denna idé om det goda och dåliga/onda är en drivkraft för den amerikanska utrikespolitiken säger Mamdani och påminner om en tv-sändning från 1985. President Ronald Reagan ställde upp turbanklädda afghanistanska mujahediner framför Vita huset och presenterade dem med orden “Mina herrar, dessa män är moraliskt jämnställda med USA:s grundläggare”.

Vidare:

“Dokument från CIA och USA:s utrikesdepartement som beslagtogs då den amerikanska ambassaden besattes i Teheran visade att USA:s kontakter med företrädare för de afghanistanska rebellerna i Pakistan daterade från april 1979. Det är åtta månader innan Sovjetunionen intervenerade.” Och Mamdani citerar en interjuv med den dåvarande presidenten Jimmy Carters högste säkerhetsrådgivare Zbgniew Brzezinski, som medger att den amerikanska hjälpen främst startades för att locka fram en sovjetisk intervention. Brzezinski ville göra Afghanistan till Sovjetunionens Vietnam.

Mamdani skriver vidare. “USA kunde inte fördra att deras allierade shahen av Iran hade förjagats av den islamistiska revolutionen. Regeringen Reagan hoppades på att upprätta en proamerikansk islamitisk lobby i regionen”. Det blev de fundamentalistiska terrorgrupperna, krigsherrarna och knarkbaronerna i Afghanistan. En av dem, Gulbuddin Hekmatyar, fick under tio år mer än hälften (2 miljarder dollar) av den amerikanska och saudiska hjälpen och blev Afghanistans största knarkhandlare. Landet Afghanistan blev den viktigaste knarkleverantören i världen.

//

Den fundamentalistiska terrorrörelsen är “ett modernt projekt och ingalunda ett arv från forntiden” skriver Mamdani. “Dessutom hade det inte funnits någon jihad i den muslimska världen i århundraden” “CIA skapade muhajedin och Osama bin Laden som ett alternativ till den sekulära nationalismen, precis som Israels underrättelsetjänst – i ett annat sammanhang – skapade Hamas som ett alternativ till det sekulära PLO”.

Kortfattat menar alltså Mamdani att USA kapde de muslimska terrororganisationerna som en naturlig följd av det kalla kriget och kampen mot Sovjet. De skulle också utgöra ett alternativ till den sekulära arabiska nationalismen.

Liknande tankegångar för Gilbert Achcar fram i artikeln Amerikanernas och saudiernas kärleksbarn – Osama bin Ladin:

Fenomenet Osama bin Ladin har sin förklaring i den politiska utvecklingen efter andra världskriget. När den arabiska nationalismen uppstod på 1950-talet och fick sin portalfigur i Gamal Nasser i Egypten fick vi i dess efterföljd två politiska riktningar. Den första representerades av just Nasser som 1952 störtade kungahuset i Egypten och som inte stack under stol med sin sympati för Sovjetunionen. Det andra lägret kom att utgöras av arabvärldens furstehus.

Den religiösa fundamentalismen i Saudiarabien – wahhabismen – som funnits där sen 1800-talet fick därefter en betydelse som var vida större än Saudiarabien självt. Wahhabismen blev bålverket mot den arabiska anti-imperialismen med dess sympati för den ateistiska kommunismen. Religiös fundamentalism blev det främsta ideologiska vapnet mot nationalism och kommunism. USA ställde med glädje upp i den kampen tillsammans med Saudiarabiens feodala elit.

Det är ingen hemlighet att al-Qaida-nätverket med sin finansiär och ledare Osama bin Ladin på 1980-talet var USA:s allierade, då amerikanerna hade nytta av dem i kriget i Afghanistan. Den andre allierade var den pakistanska militärdiktaturen som med ekonomisk hjälp från Saudiarabien gjorde allt för att fördjupa konflikten.

och:

Dagens rop på hämnd i amerikanska massmedia skyler det faktum att det var USA självt som skapat terrormonstret. För när Sovjet drog sig ur Afghanistan hade USA inte längre behov av al-Qaida och Osama bin Ladin. De tidigare CIA-lärlingarna dök istället upp i sina hemländer Saudiarabien, Egypten, Tjetjenien, Tunisien, Algeriet osv och vände sig mot sina forna herrar.

Att al-Qaida fått stöd i dessa länder är inget överraskande. Saudiarabien är ett gott exempel. Kungafamiljen använder sina miljardinkomster främst till lyxkonsumtion. Men även en stor grupp ämbetsmän och militärer får del av välfärden. Det är i denna nya medelklass som en otillfredsställelse gror över hur beroende landet är av oljeexporten och indirekt av USA. Och det är även bland dem som man alltmer tar avstånd från kungahusets moraliska dekadans.

USA är i dubbel mening ansvarig för tillväxten av den anti-västerländska religiösa fundamentalismen i den arabiska världen. Först i och med det aktiva stöd USA gav för att nerkämpa den progressiva nationalismen på 1950 och 60-talen. För det andra USA:s roll visavi Irak och Palestina.

Den religiösa revolutionen i Iran 1979 och terrorangreppet på USA 2001 är således höjdpunkterna i anti-västerländskheten och inga isolerade händelser.

USA är alltså i högsta grad ansvariga för framväxten av de nätverk som nu är i högsta grad aktuella i och med mordet på Benazir Bhutto. För det troligaste är att det är dessa nätverk som står bakom mordet. Eventuellt i samarbete med den pakistanska militären eller med delar av den pakistanska militären. Ett mord som kastar in en av världens verkliga krutdurkar i en ännu explosivare utveckling som kommer att beröra stora delar av världen.

Läs också:
Bhutto, USA och talibanerna
Benazir Bhutto och Pakistan
Kopplingen Irak – Al Qaida
Kriget och terrorn

Intressant?
Borgarmedia: DN1, DN2, DN3, DN4, HD1, HD2, HD3
Andra bloggar om: Terrordåd, Al Qaida, Benazir Bhutto, Pakistan, Saudiarabien, Terrorism, Bombdåd, Politik, Islam, Fundamentalism