Men bortom den globala nöjesindustrins ”Stieg Larsson” finns den Stieg som levde och verkade bland antirasister och vänsteraktivister långt bortom rampljuset. Det senaste året speglad i ett antal böcker som (ännu?) inte nått den internationella storpubliken. Jan-Erik Petterssons Stieg Larsson – journalisten, författaren, idealisten var först ut i fjol med en politisk biografi som sökte placera in Stieg Larssons gärning och författarskap i dess vänsterhistoriska sammanhang. Eva Gabrielssons Millennium, Stieg & jag som utkom i början av detta år var en vibrerande personlig skildring från den kärleksrelation och gemensamma liv som efter trettio år avbröts av Stiegs plötsliga död 2004. Och så häromveckan utkom Expos En annan sida av Stieg Larsson med texter från Stiegs artiklar i den antirasistiska tidskriften Expo och böcker om högerextremism.

Att Stieg Larsson var antirasist och feminist bör därmed ha undgått få. Men att Stieg under en stor del av livet också var aktiv i Socialistiska partiet och dess föregångare samt flitigt medverkade i veckotidningen Internationalen är inte lika känt.

Håkan Blomqvist, som var chefredaktör under de år Stieg skrev för Internationalen, sammanfattar här några huvuddrag i Stieg Larssons socialistiska engagemang. Internationalen återpublicerar också en av de många artiklar Stieg skrev för tidningen under 1980-talet – ideellt utan betalning som de flesta av skribenterna.

Här är inte platsen att berätta om Stieg Larssons liv, från födelsen 1954, uppväxten hos morföräldrarna, Västerbotten, skolgången, mötet med Eva. Det har gjorts av andra – och jag kände aldrig Stieg på det personliga sättet. Vi möttes bara som partikamrater och i arbetet kring Internationalen. Många andra i vår rörelse hade mer nära relationer till Stieg och skulle säkert kunna ge mycket personligt stoff. Syftet här är bara att sammanfatta något av hans politiska engagemang kring Socialistiska partiet, vår veckotidning och världsrörelse Fjärde Internationalen.

Röd soldat

Stieg Larsson engagerade sig för den vietnamesiska befrielsekampen redan 1968 när han bara var 14 år gammal. I Umeås radikala vänstermiljöer kom han i början av 70-talet i kontakt med Socialistiska partiets föregångare KAF – Kommunistiska Arbetarförbundet – där hans blivande livskamrat Eva Gabrielsson var aktiv. KAF var den svenska sektionen av Fjärde Internationalen, den världsrörelse som hade bildats av Leo Trotskij på 1930-talet mot stalinismen i den kommunistiska rörelsen. I KAF var han med och spred förbundets soldattidning – Röd Soldat – vid det regemente, I 20, där han gjorde sin värnplikt.

Efter militärtjänstgöringen arbetade han en tid vid pappersbruket i Hörnefors, sparade ihop pengar och begav sig 1977, 22 år gammal, till Etiopien och Eritrea. Enligt uppgift var det för att överlämna pengar som samlats in genom Fjärde Internationalen till den marxistiskt orienterade EPLF-gerillan. Jag har inte kunnat få det bekräftat, men kanske någon av rörelsens veteraner i Paris känner till kontakterna. Under tiden hos gerillan hjälpte han till, berättade han själv, att träna kvinnliga gerillasoldater med granatkastare, ett vapen han lärt sig hantera under militärtjänstgöringen.

Tillbaka i Sverige flyttade han och hans livskamrat Eva Gabrielsson till Stockholm där han anslöt sig till KAF:s stockholmsavdelning. Han bedrev vanligt partiarbete, jobbade på posten men fick efter en tid anställning på TT med olika redaktionella uppgifter. Det blev emellertid som nyhetsgrafiker han under nära tjugo år kom att verka inom företaget. Mot slutet av 1970-talet började Stieg också skriva för KAF:s veckotidning Internationalen. Under det följande decenniet skrev han ett stort antal väl undersökta fördjupningsartiklar om USA-imperialismen, högerextremism och fascism. Han bidrog också med artiklar i kulturella och vetenskapliga frågor (hans första längre artikel handlade om Jules Verne).

Grenadas revolution

1982 reste han och Eva Gabrielsson till revolutionens Grenada – den lilla ön i Västindien där Maurice Bishop och The New Jewel Movement tagit makten i kölvattnet av sandinistrevolutionen i Nicaragua 1979. Han skrev om den relativt okända revolutionen i Internationalen. När den stalinistiska s k Coard-fraktionen genomförde sin statskupp 1983 och mördade Bishop slog USA omedelbart till mot revolutionen. Stieg och andra kamrater i vänskapsföreningen Sverige-Grenada intervjuade på telefon från Sverige kontakter på Grenada just när de amerikanska soldaterna invaderade. Det blev dramatiska ögonblicksreportage i Internationalen.

I början av 1980-talet hade rasistiska och fascistiska grupper börjat utmana den dominans som vänstern haft på gatorna i Sverige under 70-talet. KAF, som 1982 bytte namn till Socialistiska partiet, kom att ta initiativ till antirasistiska motmobiliseringar och var med och startade arbetsgruppen Stoppa Rasismen som 1985 utvecklades till en riksorganisation. Inspirationen kom från den brittiska Anti Nazi League – och Stieg var aktiv i SP:s antirasistiska grupp i Stoppa Rasismen.

Tillsammans med andra kamrater hade han utvecklat kontakter med den brittiska antifascistiska tidskriften Searchlight. Han bidrog kontinuerligt med artiklar till Internationalen, men jag tror att det var under dessa år han utvecklade idén om en svensk Searchlight – det framtida projektet med tidningen Expo som inleddes 1995.

90-talets högervåg

Åren 1989-91 innehöll omvälvande förändringar, internationellt och i det svenska samhället. ”Murens fall” tillsammans med upplösningen av Sovjetunionen och östblocket medförde ett dramatiskt skifte i det politiska och ideologiska klimatet. Valet 1991 ledde i Sverige till den första högersegern sedan 1928 och Carl Bildt blev statsminister. Dessutom kunde det populistiska och invandrarfientliga Ny Demokrati ta säte i riksdagen efter en omtumlande valskräll. I kölvattnet av högerframgångarna fick gaturasismen ett uppsving med den s k lasermannens härjningar som det mest skrämmande exemplet.

Lasermannens mord på invandrare 1991-92, högervindarna i politiken och upplösningen av de forna arbetarstaterna i öst fick många socialister att ompröva tidigare vägval. För Stieg, som länge hade varit inriktad mot att just bekämpa högerextremism och rasism – såväl i sina artiklar som i sin praktiska verksamhet – blev beslutet att koncentrera sig på den fråga där han trodde sig kunna göra skillnad. Under de första åren på 90-talet var han mycket aktiv tillsammans med andra i att skriva artiklar och även ett flertal böcker om högerextremism (en lista över hans författarskap finns på Expos hemsida).

Han lämnade egentligen aldrig formellt SP genom något högtidligt beslut utan hans medlemsavgifter betalades alltmer sällan under övergången från 1980- till 90-tal för att efter hand upphöra helt. Det var under dagar då vänstern och Socialistiska partiet tappade medlemmar och den partiförening i norra Stockholm Stieg tillhörde upplöstes. I det sammanhanget upphörde också Stiegs medlemskap.

Historieförvanskning

Det förekommer en falsk artikel på Wikipedia som hävdar att Stieg aktivt bröt med partiet 1987 för att han ”inte ville försvara utländska socialistiska regimer av tvivelaktig demokratisk halt.” Det är en löjlig historieförvanskning, både när det gäller kronologi och politiskt innehåll. Den svenska sektionen av Fjärde Internationalen hade förstås aldrig försvarat stalinistiska regimer utan tvärtom varit mycket aktiv i att stödja, även genom underjordiskt arbete, den demokratiska oppositionen och arbetarklassen i öst. Charta 77 i Tjeckoslovakien, KOR – Kommittén för arbetarnas försvar – i Polen, den fria fackföreningsrörelsen Solidaritet och underjordiska fackföreningar i Sovjetunionen var dem vi allierade oss med. Stiegs sista artikel för Internationalen 1989 uttryckte de starka förhoppningar och stöd för en demokratisk socialistisk utveckling i Sovjetunionen och internationellt vi alla delade. Rubriken var: ”Glasnost på Moskvas gator – som en varm vind.”

Stieg var under 1980-talet aktiv tillsammans med andra kamrater i Stoppa Rasismen. Men rörelsen, som var inriktad på fredliga, icke våldsinriktade massaktioner gick igenom splittringar och nedgång när en yngre generation under övergången till det hårdnande 90-talet valde direkt aktion och fysisk konfrontation med fascisterna. När Stoppa Rasismen i praktiken upphörde i mitten av 1990-talet var Stieg redan upptagen av projektet med Expo – den svenska Searchlight där antirasister av olika politiska ursprung och inriktning kunde samarbeta.

Socialistisk journalist

Vi möttes fortfarande då och då inom antirasismen, han bibehöll alltid kontakterna med kamraterna på Searchlight och de SP:are som var aktiva i den antirasistiska rörelsen. Ibland kontaktade han Internationalen för att utbyta information och åsikter, och vi kunde be honom om råd, förslag på källor med mera för artiklar vi planerade. En kort tid innan han dog bjöd han upp mig till Expo för en pratstund och utbyte av erfarenheter.

Stieg var i vissa avseenden en ”produkt” av vår socialistiska rörelse. Jag skriver inte detta för att på något sätt förminska hans subjektiva historia, utveckling och andra influenser när han formade sin egen livsbana. Hans morfar Severin – den gamle kommunisten som internerats under kriget och vars namn ofta blev Stiegs signatur i Internationalens och partidebattens spalter. Hans livskamrat Evas kritiska oppositionskraft. De politiska och personliga vännerna och erfarenheterna…

Men jag tror inte det är fel att säga att det var i den ideologiska fåra som Fjärde Internationalen representerade som Stieg lärde sig att förena ett socialistiskt perspektiv med demokrati, feminism, antirasism och internationalism. Han hade som ung deltagit i studiecirklarna kring den typen av revolutionär marxism där vi studerade Ernest Mandel, Trotskij, Lenin, Marx och Rosa Luxemburg. Inte för att plugga dogmer utan för att utveckla vår samhällskritik.

Jag hörde aldrig, från honom själv eller någon annan, att han övergav sina socialistiska ideal – men han hade heller aldrig varit någon ”marxistisk förkunnare” eller teoretiker (även om han flitigt deltog i Fjärde Internationalens interna debatter kring internationella frågor som Grenada och kriget på Falklandsöarna/Malvinas). Han var snarare en socialistiskt inriktad grävande journalist som kom att koncentrera sina ansträngningar på att avslöja högerextremism, imperialism, rasism och fascism.

Det var så vi i Socialistiska partiet kände honom – och minns honom.

Håkan Blomqvist

Läs artikeln i Internationalen och på engelska i Against the Current och Int. Viewpoint.

Läs en artikel av Stieg Larsson i Internationalen.

Intressant?
Bloggat: Svensson, Jinge,
I media: Axess, FolkB, SVT, ArbB, SMP, DD, DN,
Läs även andra bloggares åsikter om Stieg Larsson, Millenium, Expo, Stoppa Rasismen, Högerextremism, Rasism, Antirasism, Feminism, Socialism, Internationalen, Socialistiska Partiet, KAF, Leo Trotskij, KAF, Eva Gabrielsson, EPLF, Eritrea, Gerilla, Västindien, Grenada, New Jewel Movement, Maurice Bishop, Searchlight, Severin, Högerextremism, Samhälle, Politik

Till minne av kristallnattens offer– Mot rasism, nazism, antisemitism och islamofobi.

Samling på Götaplatsen kl.18.00

Fackeltåget går från Götaplatsen till Gustav Adolfs Torg där det blir tal av:

Jesper Odelberg, artist och aktivist i den antirasistiska rörelsen
Hinda Talal från Svenska muslimer för fred och rättvisa
Henry Ascher, aktiv i flyktingrörelsen och medlem i JIPF

Musik från Wordsilah och L´chaim.

Fackeltåg till minne av offren för kristallnatten 1938 då Hitlers nazister gick till angrepp på judar över hela Tyskland. I år är demonstrationen särskilt viktig då SD:s intåg i riksdagen visar att det nu är viktigare än någonsin med en stor och bred rörelse mot rasism och nazism.

Arr: Göteborg mot rasism, JIPF Göteborg (Judar för israelisk palestinsk fred), Ingen människa är illegal, Svenska muslimer för fred och rättvisa, RFSL Göteborg, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Feministiskt initiativ, Islamiska förbundet, Islamiska informationsföreningen, Immigrantinstitutet, Immigranternas riksförbund, Ung Vänster, Socialistiska partiet, Kommunistiska partiet

Intressant?
Bloggat: Röda Göteborg, Svensson,
Läs även andra bloggares åsikter om Kristallnatten, Fackeltåg, Demonstration, Henry Ascher, Jesper Odelberg, Hinda Talal, Rasism, Antirasism, JIPF, Antisemitism, Islamofobi, Nazism, Göteborg, Socialistiska Partiet

Demonstration i Lidköping också. Klockan 19:30 Stadsträdgården.

Mordet på fackföreningsaktivisten Björn Söderberg i oktober 1999 chockerade alla demokratiskt sinnade människor i Sverige. Han mördades av nazister för att han informerade media om en pågående nazistiskinfiltration av fackföreningsrörelsen. Genom minnesmanifestationer och prisutdelning av Civilkuragepriset uppmärksammar bl.a. SAC-Syndikalisterna årsdagen av händelsen den 12:e oktober.

Björn var en aktiv medlem i fackföreningen SAC-Syndikalisterna. När en känd nazist var på väg att väljas in i den lokala LO-fackklubbens styrelse protesterade Björn. Till slut fann han sig nödgad att vända sig till media med uppgiften. Detta gillades inte i högerextrema kretsar. Dagarna efter de första tidningsartiklarna om nazistinfiltrationen i fackföreningsrörelsen beställdes Björns passbild till nazistiska Info-14s postbox. Några veckor senare var Björn död. Avrättad i trappuppgången till sitt hem i Sätra, söder om Stockholm. Tre nazister dömdes för delaktighet i dådet.

Nazisternas syfte var att skrämma sina motståndare till tystnad. De lyckades inte. Reaktionen blev tvärt om kraftfull och ljudlig. De fackliga centralorganisationerna, SAC, LO, TCO och Saco samlades i en unik gemensam manifestation på Medborgarplatsen i Stockholm den 23:e oktober 1999. Uppemot 20 000 deltog i efterkrigstidens största anti-nazistiska samling. På andra håll i landet deltog ytterligare 20 000 människor i manifestationer med samma tema.

Mer information, samt bilder från manifestationerna i oktober 1999.

Minnesmanifestationer 2009

För att uppmärksamma årsdagen av mordet på Björn Söderberg arrangerar SAC och Lokala Samorganisationer med flera minnesmanifestationer på olika platser runt om i landet. Nedan listas några exempel:

Östersund
10 oktober 13.00, Stjärntorget, manifestation för civilkurage, mot högerextremism och rasism, med anledning av Civilkuragets dag. 
Arrangörer: Östersunds LS och SUF

Stockholm
12:e oktober: Minnesmanifestation och prisutdelning av SACs Civilkuragepris till Björn Söderbergs minne.
Samling 18.00 Medborgarplatsen, tal. Avmarsch till La Mano kl. 19.00 
Arrangörer: Stockholms LS, SAC

Norrköping
12:e oktober: Manifestation till minne av vår kamrat Björn Söderberg.
Det kommer hållas tal, delas flygblad och tända ljus..osv 
Samling klockan 17.30 vid Hörsalsparken.
Arrangörer: Norrköping LS av SAC

Göteborg
Masthuggstorget 18:00

Jönköping
12:e oktober kl. 19.00 Minnesmanifestation, Hoppets torg
Arr: SUF

Karlstad
12:e oktober kl. 18.00 Stora torget
Arr: Karlstads LS

Civilkuragepriset 2009

SAC-Syndikalisterna beslöt att upprätta en fond till Björn Söderbergs minne vars syfte skulle vara att årligen utdela ett Civilkuragepris till någon eller några som på sin arbetsplats tydligt tagit ställning trots risker för skada på ett personligt plan. Sedan 2000 har priset utdelats sju gånger. I samband med minnesmanifestationen vid Medborgarplatsen i Stockholm den 12:e oktober kl. 18.00 tillkännages årets pristagare.

Information om årets pristagare, samt inbjudan till presskonferens i samband med prisutdelning sänds till pressen på måndag förmiddag.

Mer information om Civilkuragepriset.

Presskontakter:

Niklas Park
070-417 12 02
niklas.park@sac.se

Jone Källsäter
070-730 49 49

Intressant?
Bloggat: Tonårsmorsa, Fredrik Jönsson, Steve Lando, Erik Laakso, Marlene, Eva Hillén Ahlström, Anders Nilsson, Svensson,
I media: Arbetaren1, 2, 3, 4,
Läs även andra bloggares åsikter om Björn Söderberg, Demonstration, Civilkurage, Civilkuragepris, Antirasism, Antifascism, Rasism, Nazism, Samhälle, Politik

Jag postar denna film här då jag inte kan posta på min egen blogg.

Intressant?
Bloggat: Peter Andersson, Tonårsmorsa, Joakim Hörsing,
Läs även andra bloggares åsikter om Rasism, Antirasism, Mikael Wiehe, Samhälle, Politik

Hur ser du på dina chanser att bli invald i EU-parlamentet?
Jag vet att jag inte kommer att bli invald i EU-parlamentet. Men ArbetarInitiativets motsvarighet i Frankrike, NPA, kommer att komma in – med dunder och brak. Även i länder som Tyskland, England och Grekland finns nya vänsterpartier som skördar framgångar. Vi ställer upp för att visa att det behöver byggas upp en ny politisk kraft även här i Sverige.

Kapitalismen står inför sin värsta kris på 80 år och de etablerade partierna – både högeralliansen och S med stödpartier – står handfallna när det gäller att försvara jobb och välfärd. Behovet av en ny politisk kraft har sällan varit större.

Viktigaste frågan för dig som parlamentariker?
Viktigaste frågan i valet är att försvara jobben i Europa. Att stödja de strejker, ockupationer, demonstrationer som sker runt om i Europa är ett första steg. I ett demokratiskt socialistiskt Europa skulle jobb och välfärd finansieras på bekostnad av aktieutdelningar och direktörsbonusar.

Ingrid Erikson har å sin sida blivit intervjuad av Sveriges Radio och av Västerbottens-Nytt där hon bland annat säger:

Hur ser du på dina chanser att bli invald i EU-parlamentet?
Det finns ett stort politiskt vakuum till vänster idag, eftersom både sossarna och vänsterpartiet gått så mycket åt höger. Dessutom har både mp och vänsterpartiet mer eller mindre lagt ner sitt EU-motstånd i utbyte mot ministerposter om (s) vinner valet. Det gör att det finns ett utrymme för ett nytt alternativ som både är antikapitalistiskt och motståndare till EU.

Viktigaste frågan för dig som parlamentariker?
Utan tvekan att försvara jobben, både inom privat och offentlig sektor. Just nu pågår den värsta krisen sedan 30-talet och massarbetslöshet hotar. Samtidigt fortsätter aktieägare och banker att håva in miljarder. Se bara på hur Volvos aktieägare får 4 miljarder samtidigt som man lägger nya varsel.

Jag vill kämpa för att krisen ska betalas av spekulanterna – inte av arbetare och pensionärer!

Viktigaste motståndaren i parlamentet?
Den rasistiska extremhögern, men också de strömningar inom de etablerade partierna som stryker rasismen medhårs genom en allt hårdare flyktingpolitik.

Intressant?
Bloggat: Svensson1, 2, 3,
Läs även andra bloggares åsikter om Västerbotten, Arbetarinitiativet, Ingrid Eriksson, Jan Hägglund, EU-val, EU-parlamentet, Social Välfärd, EU, Antirasism, Fackliga rättigheter, Samhälle, Politik

ARBETARKANDIDATER är alternativet till priviligierade politiker och bonusar.

STOPP FÖR AVSKED är alternativet till avsked och massarbetslöshet.

Under den sista veckan inför EU-valet betonar ArbetarInitiativet:

FÖRSTATLIGA BANKER OCH FORDONSINDUSTRI. Kapitalisterna har tydligt visat att de varken klarar hantera finanser eller fordonsindustrins framtid och klimatomställning.

KAMP MOT RASISM OCH NAZISM. ArbetarInitiativet mobiliserar lördag den 6 juni mot nazistmarscher och för asyl & amnesti för flyktingar.

ArbetarInitiativet behöver valarbetare

Den senaste veckan har vi fått nya valarbetare i Karlskrona, Karlshamn, Tibro, i Hälsingland, på Gotland och på ytterligare orter i Skåne. Vi har haft vårt första torgmöte i Norrköping och fått ut valsedlar i fyra till kommuner i Jämtlands län samt i Bollnäs, Ljusdal och Delsbo. Flygblad har delats ut på arbetsplatser inom bland annat LKAB och Volvo på flera orter.

Men vi är fortfarande bojkottade av media. Bottennappet kom när tidningen Metro kom till vår protest i Kista, – mot nedskärningar i hemtjänsten – men i notis och bildtext inte skrev att det var ArbetarInitiativet som organiserade protesten.

ArbetarInitiativet får bra gensvar där vi kommer ut. Men både nu under sista veckan och på valdagen måste vi själva se till att våra valsedlar kommer ut och att de sedan ligger kvar.

Anmäl dig nu: arbetarinitiativet©gmail.com

Intressant?
Läs mer: Röda Malmö, Svensson, Dagens Internationalen,
i media om EU-valet: SVD1, 2, DN1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om Arbetarinitiativet, Antirasism, Nationaldagen, EU-val, Social Välfärd, EU, Samhälle, Politik

Antirasistiskt EU-motstånd! Rösta på ArbetarInitiativet den 7:e juni (pdf)

ArbetarInitiativet är det antirasistiska alternativet i EU-valet – mot hotet från sverigedemokraterna och mot den omänskliga flyktingpolitiken – för gemensam kamp.

Antirasistiskt EU-motstånd! (pdf)

Intressant?
Bloggat: Svensson,
I media om Eu-val: SVD1, 2, 3, 4, 5, 6, DN1, 2, 3, 4, 45, AB1, 2, 3, 4, 5, EX1, 2
Läs även andra bloggares åsikter om Antirasism, EU-valet, EU-motstånd, EU, Politik

Socialister måste försvara muslimska samhällen mot rollen som syndabockar, mot repression och mot föreställningen att terrorism och islam hänger ihop. Men de får samtidigt inte blunda för den sociala konservatism som ofta råder i dessa samhällen utan måste försöka vinna människor för sina egna idéer. En förutsättning för det är att de är konsekventa i sitt motstånd mot imperialismen. Så kan den pakistansk-brittiske debattören Tariq Alis syn på islamofobi och muslimsk fundamentalism från ett vänster-perspektiv sammanfattas i en intervju gjord för tidningen Grenzeloos.

Vad som särskilt dragit uppmärksamheten till islam i Holland är naturligtvis mordet på filmskaparen Theo van Gogh och hoten mot den liberala parlamentsledamoten Ayaan Hirsi Ali. Precis som hon så är du en icke-troende som härstammar från den muslimska världen. Har du känt dig hotad?

Tariq Ali: Nej, aldrig. Jag reser en hel del i den muslimska världen men jag har än så länge aldrig känt mig hotad. Hur det kan komma sig? Utan tvekan är det för att de som inte delar min syn på religion vet att jag är imperialismens fiende. Jag kritiserar oavbrutet imperialismen och allt den för med sig, mer änd etroende gör.

Men Hirsi Ali och folk som hon i USA och Europa gör det till sitt yrke att kritisera islam. Det finns för dem inga andra viktiga frågor i världen.

Varför koncentrerar sig dessa personer ändlöst på islam? Genom sättet de attackerar islam, hakar de på existerande fördomar. Och det är de hatade för. Det finns ingen ursäkt och inget rättfärdigande för våldsdåd mot dessa personer. Det är nödvändigt att diskutera med dem. Men dåden är ett tecken på stark förtvivlan: folk har redan prövat alla möjligheter så deras enda utväg blir att använda våld.

Tror du inte att våldet och hoten mot dessa för med sig personer också utgör ett hot mot alla människor med muslimskt ursprung som inte passar in i normen? Mot de icke-troende, feministerna, de homosexuella?

Absolut. Men ni måste förstå att den muslimska världen är fylld av mångfald. Folk är så okunniga om den muslimska världen. Bilden de har av den kommer i stor utsträckning från invandrargrupper i Europa som dessutom är väldigt olika sinsemellan. Livet i den muslimska världen är inte enhetligt: där finns troende, icke-troende och ateister.

Om de icke-troende kan uttrycka sig fritt är självklart en annan fråga. Ofta kan de inte det, men det betyder inte att de inte existerar. I detta fall är inre religion den centrala delen av muslimernas liv. Människor arbetar, äter, älskar, bygger familjer. Vissa går till moskén, andra inte. Precis som i övriga delar av världen. Skillnaden ligger bara i det faktum att i vissa länder är det förbjudet att kritisera islam. Men så är inte fallet i exempelvis Turkiet. I andra länder där det också är möjligt har det emellertid blivit svårare idag.

Religion har blivit mycket viktigare. För unga muslimer i Väst är islam till stor utsträckning en fråga om identitet.

Ja, det tror jag också. Det är ett resultat av många olika faktorer, men framför allt av det vakuum som dagens kapitalism har skapat. Det finns inget verkligt alternativ. Många människor känner detta och vänder sig till religionen, inte bara muslimer. Under de senaste tjugo eller trettio åren har folk som inte tidigare sett sig själva som särskilt religiösa vänt sig till islam, kristendom, buddhism etc. Varför? För att kapitalismen kör över oss som en ångvält och för att mänskliga varelser behöver en fristad. När många människor inte ser något socialt eller ekonomiskt alternativ vänder de sig tillbaka till religion. Det är därför det finns människor inom en del invandrargrupper som enbart ser sig själva utifrån en religiös identitet, och jag förväntar mig inte att det ska komma någonting bra ur det. Men jag tror också att allt der kommer att förändras med den kommande generationen. Idag är inte alla religiösa med samma intensitet, vi kan se olika variationer. Jag tror inte att tillbakagången till religion är universell.

Den orientalistiska framställningen av muslimer medför att de skildras som personer som bara kan bete sig på ett okritiskt och dogmatiskt sätt med avseende på koranen, medan andra troende, framför allt kristna, anses vara kapabla att skapa en modern tolkning av sin heliga skrift.

Ja, detta är en djupt oriktig skildring av muslimer, även om den sprids vitt och brett. Det är därför jag insisterar på att tala om mångfalden i den muslimska världen. För inte länge sedan spelade den katolska kyrkan en betydande roll i kampen mot stalinistregimen i Polen. I väst hyllade man då entusiastiskt kyrkans roll. Varför måste vi ha dessa dubbla budskap?

Många människor i den muslimska världen anser att en attack mot islam är oacceptabel. Många av dem – jag känner några av dem – säger: »Ja, jag är muslim« Det är ett resultat av det faktum att USA på sätt och vis har gjort det oacceptabelt an vara muslim. Ni lever i ett land (Holland där religion har upptagit en central plats på ett extremt sätt. Protestantisk fundamentalism är en av de värsta formerna av fundamentalism. Protestantisk fundamentalism, av engelskt eller holländskt ursprung, var ansvarig för folkmord i Nordamerika som utrotade ursprungsbefolkningen i framstegets namn – något som muslimer ännu inte har gjort sig skyldiga till.

På varje ställe där vi upplever detta religiösa återupplivande som du talar om – bland muslimer i väst, bland kristna i USA…- kan vi se att den konservativa synen på sexualitet spelar en stor roll.

Så har det alltid varit. Jag tror inte att kapitalismen absolut vill att människor ska ha en konservativ syn på sexualitet, men kapitalismen vill att de ska växa upp i kärnfamiljer, isolerade från varandra. När religionen tar upp en central del i en persons identitet, då försöker den personen utmärka sig gentemot omgivningen; han eller hon försvarar moralen och tar ställning mot homosexualitet, samtidigt som det slås fast att kvinnor är mindre värda.

När en persons identitet formas, spelar frågan om sexualitet en stor roll. Människor letar konstant efter skillnader och hittar dem lättast i religion.

Finns det en framtid för den feministiska rörelsen i den muslimska världen och i de muslimska samhällsgrupperna här i väst?

Självklart. Det fanns till exempel en mycket drivande rörelse i Pakistan mot den isla-mistiska lagstiftningen som introducerades under diktaturen 1977. Över hela landet fanns kvinnor som organiserade, demonstrerade och kritiserade sharialagen. I Egypten, Marocko, Nigeria och Tunisien har det funnits feministiska rörelser.

De statliga myndigheterna reagerade mot denna utmaning antingen genom att själva skapa fundamentalistiska rörelser, som i Pakistan, eller genom att samarbeta med dem, som i Egypten, l utbyte mot att myndigheterna stiftade lagar som var konservativa och kvinnofientliga, lovade fundamentalisterna att sluta attackera staten.

I väst, i framtiden, måste det utvecklas feministiska rörelser som samtidigt är öppet antiimperialistiska. Då skulle det bli möjligt att vinna unga muslimska kvinnor till feminismen. Olyckligtvis hittar vi knappt den västerländska feminismen inom den allmänna politiken.

I boken »Fundamentalisternas kamp« kritiserar du en officiell multikulturalism.(1)

Ja, i den ligger orsaken till sökandet efter olikheter. Om ni ser på Storbritannien kan ni se att religionen har fått stöd av regeringen och framför allt av Blair. Till och med efter n:e september uppmuntrade regeringen grundandet av religiösa inrättningar, till exempel religiösa skolor. Med en officiell multikulturalism ser man skillnaderna mellan människor som någonting bra.

På sätt och vis är det verkligen så att människor är olika. Men som socialist vet jag också hur lätt det är att glömma bort gemenskapen. Jag tror att bland unga människor finns det fler likheter än skillnader. Jag är optimist: betydelsen av en religiös uppdelning av människor kommer inte att bli långvarig i Europa, kanske försvinner den om trettio eller fyrtio år.

Varför?

Om jag är cynisk: eftersom kapitalismen är blind när det kommer till människors kön, hudfärg eller religion. När kapitalismen expanderar förbiser den egenarten hos de mänskliga individerna. Så har det alltid varit.

Ar det möjligt för vänstern att visa på ett alternativ?

Vänstern är för närvarande mycket svag. När det gäller den radikala vänstern är jag inte optimistisk. I Storbritannien är jag inte medlem i Respect(2). Jag håller inte med dem på vissa punkter. Vad Respect gör är att syssla med ren opportunism. Som synes är jag för ett samarbete med muslimska grupper, men en socialists mål måste vara att vinna över religiösa anhängare till sin egen ståndpunkt, inte lämna dem i deras inlåsta positioner.

Så vi borde arbeta tillsammans på ett mindre okritiskt sätt?

Självklart. Det Respect gör nu kommer inte att leda till någonting. Vi mås te h i tia en neutral plattform som kan erbjuda ett utrymme för diskussion. Vi kan inte hemlighålla vår egen åsikt genom att gömma den under bordet. Flera av de muslimska grupperna som Respect har utvecklat ett samarbete med har mycket konservativa och reaktionära rötter. I länderna de kommer ifrån, till exempel Egypten eller Indonesien, har de alltid varit vänsterns fiender.

Detta är ett av problemen som antirasister och socialister möter. Å ena sidan vill vi utveckla solidaritet med minoriteter som diskrimineras, medan vi å andra sidan måste behålla ett kritiskt synsätt til ( de konservativa värderingar som delvis är dominerande bland dessa grupper.

För socialister är uppgiften tydlig: de muslimska samhällena måste försvaras mot rollen som syndabockar, mot repression och mot den mycket välspridda föreställningen att terrorism och islam hänger ihop Mot detta måste vi kämpa kraftfullt. Men samtidigt får vi varken gömma eller blunda för den sociala konservatism som råder i dessa samhällen. Vi måste vinna över dessa människor till våra egna idéer.

Jag skulle vilja ge ett exempel: det sista kapitlet i min bok är ett öppet brev till en ung muslim.(3) Nästan ett år efter att ha skrivit detta brev, fick jag ett svar från några unga muslimer. De tyckte att brevet talade till dem, eftersom de kände igen sig så väl i mina iakttagelser. De var förvånade att någon tagit dem på allvar och de hade också diskuterat en hel del sinsemellan. Resultatet blev att två av dem gick med i Scottish Socialist Party.

Van syfte måste vara att stärka de yngstas position, de som söker sig till ett progressivt och sekulän synsätt. Detta är mycket viktigt. Det finns många progressiva personer i de muslimska samhällena, men på grund av den rådande atmosfären, kan de av förklarliga skäl inte vara öppna med sina åsikter. Det är dessa människor som kan bygga sekulära krafter och det är dem vi måste stödja. Och det är framförallt bland unga kvinnor som vi kommer att hitta sådana resurser.

Vi kan vinna över många av dem om vi inte ignorerar dem, som den yttersta vänstern i Frankrike tenderar att göra. Den iranska radikala vänstern är en spegelbild av brittisk opportunism. Den har praktiskt taget inga kontakter med muslimska grupper och prioriterar det inte heller. Båda synsätten är leder fel – vi måste hitta en gyllene medelväg.

Alex De Jong och Paul Mepschen
Översättning: Kristina Martinsson

Noter

1. Tariq Ali Fundamentalisternas kamp Stockholm, Ordfront 2005, i översättning av Gunnar Sandin
2 Respect – the Unity Coalition grundades 2004 som en samlingsorganisation for den brittiska radikala vänstern med SWP — Socialist Workers Party — som huvudkraft. Koalitionen representeras i det brittiska parlamentet av George Galloway och har vunnit ett visst inflytande i de engelska lokalvalen.
3 Brevet ingår i boken Fundamentalisternas kamp.

Tariq Ali är en socialistisk skribent och medie-personlighet som har varit särskilt aktiv i anti-imperialistiska kampanjer, från Vietnam till Irak. Han är född och uppvuxen i Pakistan men bor numera i London. Intervjun publicerades i den socialistiska holländska tidningen Grenzeloos* mars-april nummer 2006.

Anmärkning: Efter att Tidsignal gavs ut har SWP lämnat RESPECT.

Intressant?
Bloggat: Esbati, Röda Malmö, Psykbryt, Anna Wester,

I media: AB1, 2, 3, 4, 5, EX1, 2, 3, 4, SDS, DN, GP, IDG,
Läs även andra bloggares åsikter om Islam, Islamofobi, Tariq Ali, Socialism, Antirasism, Samhälle, Politik

Man kan ha olika uppfattningar om det principiella eller realismen i Mavaaks linje men att benämna den “sionism” är just att använda termen på det glidande sätt mot judiskt/israeliskt som blivit allt vanligare. Jons föreställning att undertecknad går i den internationella elitens spår där “kritik mot sionism likställs med kritik mot judar” visar att han inte är varse den utvecklingen. Hans eget inlägg på en mejllista var ju inte alls någon kritik mot sionism. Tvärtom var inlägget en kritik mot en icke-sionistisk judisk/israelisk organisation vilken Jon själv brännmärkte som “sionistisk”, per definition. Men att vidga begreppet sionism till att innefatta alla judar som är för en tvåstatslösning, inte stödjer Hamas raketbeskjutning av israelisk civilbefolkning och inte omfattar Jons personliga version av leninism – det handlar just om den glidning jag talade om. Då avser man med “sionister” de flesta av världens judar oavsett var dessa i övrigt står politiskt, vore de så fanatiska högerhökar eller revolutionära kommunister.

Om en vänstermänniska som Jon inte gläds åt israeliska socialister som mitt under Israels massakrer i Gaza är med och bygger massprotester med både judar och araber mot den sionistiska statens krigföring, då har någonting börjat gå förlorat. Och om dessa judiska socialister istället demoniseras för att vara sionister i ett “Israel” försett med citationstecken, då tycks nationellt folkhat ha börjat sätta avtryck även i en personlig vänsteragenda. Helst vill jag hoppas att Jons anklagelser mest speglar ilska över RS:s sätt att samla in pengar. Men avtrycket vore ingenting unikt och kräver ingen som helst överlagd rasism – det brukar bara vara den ständigt tragiska följden av ockupationer, massakrer, krig och förtryck. Del vill säga just de konsekvenser socialistiska internationalister kämpar för att övervinna.

Intressant?
Läs också Svensson om Antirasism och antisemitism och Enzo Traverso om antisemitism som politiskt vapen.
Läs även andra bloggares åsikter om Sionism, Rasism, Israel, Gaza, Palestina Tvåstatslösning, Socialism, Antirasism, Politik, Samhälle

Alla de grupper som ingår i Nätverket mot rasism uppmanar nu gemensamt samtliga demokratiska och progressiva krafter i Sverige att sluta upp och markera mot den våldsspiral som extremhögern inlett.

I lördags brann kulturhuset Cyklopen ned på samma klockslag som NMR tidigare hade utlyst en stödfest mot rasism. Lyckligtvis hade festen ställts in och lokalen stod tom när den sattes i brand. Polisen har fastslagit att branden var anlagd och på olika nazistiska internetforum kan man läsa hur de i förtäckta ordalag tar på sig skulden. Men den mest avskyvärda våldsstegringen skedde under söndagen då en fackligt aktiv familj med barn utsattes för ett mordförsök i sitt eget hem. Bensin hälldes in genom brevinkastet och trots att familjen skrek att det fanns ett litet barn i hemmet tände förövarna på. Genom ett mirakel och klartänkta grannar klarade sig familjen oskadd när de firade sig ned från balkongen på tredje våningen.

Detta är verkligheten bakom den rörelse som varje år marscherar i Salem under namnet Salemfonden, detta är nynazisternas sanna ansikte och uttryck. De ledande personerna i Salemfonden är omnämnda i utredningen kring mordet på fackföreningsmannen Björn Söderberg och nu en vecka innan Salem så har det alltså skett igen. Denna gång måste vi sätta stopp för dem innan vi tvingas hålla nästa sorgemanifestation för ännu ett av nynazismens offer.

Vi måste manifestera vår ilska innan den blir till sorg. Om vi inte säger ifrån nu så kan det vara för sent. Det enda sättet att stoppa nynazisterna i Salem är att alla progressiva krafter tar sitt ansvar och åker ut dit så mangrant att vi fyller hela kommunen. Det är enda sättet att få ett slut på våldet och vi måste alla ta vårt ansvar. Minns vad du tänkte när Björn Söderberg dog. Nu får du chansen att agera innan det är för sent.

Slut upp i Salem Centrum på lördag kl 12.

Nätverket mot Rasism

Intressant?
Bloggat: Petter, Syrran, Job, Proletärbella, Acidtrunk, Vardagspussel, Stockholmspunk, Tjyvsamhället, Vemsomhelst, Pooma, Svensson, Matona, Spooked, ..and we smiled, Mandax, Autonoma Kärnan, Ivar Internationell, Forever United, Esbati,
Media: Arbetaren, Metro, Expressen.
Läs även andra bloggares åsikter om NMR, Salem, Antirasism, Antifascism, Nazism, Mordbrand, Cyklopen, Högdalen, Våld, Samhälle