Läs hela ledarartikeln i ETC.

Intressant?

Borgarmedia: SVD, DN,
Läs även andra bloggares åsikter om Miljö, Volvo, Ford, GM, Bilindustri, Klimat, Klimathotet, Ekonomisk kris, Samhälle

Överproduktion och kriser är regel bilvärlden och har förstärkts av finanskrisen. Men bakom dagens nedgång finns också växande problem med själva produkten: oljan håller på att ta slut och det blir allt mer uppenbart att världens klimat inte tål en fortsatt ökad transport av människor och gods på vägar. Det håller helt enkelt inte att bara säga att vi ska bygga fler bilar.

Inför dessa stora problem är det lätt att ge upp. Men istället skulle vi kunna tänka tvärt om: om det varken är hållbart eller lönsamt att göra bilar har vi nu ett utmärkt tillfälle att ställa om produktionen till något annat, produkter som är nyttiga för samhället, är hållbara på lång sikt. Och som ger jobb!

Att då rusta ner industrin genom att kasta ut de anställda i arbetslöshet är kanske en lösning för ägarna men inte för de anställda och definitivt inte för samhället. Istället borde de kunskaper som finns på alla nivåer i företagen komma till nytta i en produktion som inte hotar vår långsiktiga överlevnad.

Det kommer dock inte att ske av sig själv utan det krävs att vi som på olika sätt är beroende av bilindustrin engagerar oss och agerar.

För att börja en diskussion om möjliga lösningar på dagens kris bjuder vi in till ett möte med volvoanställda, forskare, klimataktivister och alla andra intresserade och berörda.
Klimataktion

Möte:
*Rädda jobben – Rädda världen!*

Talare:
Andreas Malm Journalist, författare och styrelsemedlem i Klimataktion.
Gunnar Falkemark, professor vid Göteborgs Universitet som bland annat forskat om politiken bakom billsamhället
Björn Olsson, statens institut för kommunikationsanalys. Bland annat arbetat med en nyligen publicerad rapport om spårbilar.
Mötesledare: Lars Henriksson, volvoarbetare

Efter korta inledande föredrag blir det diskussion om vad som går att göra åt situationen, nu och på längre sikt.

Dag: Onsdag 5 november
Tid: 18.30
Plats: Lundby Centrum, Samlingslokal A, Wieselgrensplatsen 10

Alla intresserade är välkomna!

Arrangörer: Klimataktion med stöd av ABF Göteborg

Intressant?
Bloggat: Kildén & Åsman, Svensson,
I media: DN1, DN2, DN3, SDS,
Läs även andra bloggares åsikter om Volvo, Volvo Personvagnar, Ford, Volvo Göteborg, Volvo Torslanda, Göteborg, Nedskärningar, Bilindustri, Klimathotet, Miljö, Samhälle, Politik

Det är det hårdaste slaget mot Göteborg och Västsverige på många år, till och med värre än varvsnedläggningarna som skedde i en period då den offentliga sektorn expanderade. Dagens neddragningar sker när världen går in i en lågkonjunktur som ingen vet hur djup den blir.

I media hör vi direktörer, fackrepresentanter och politiker tala om att ”lindra för de drabbade” , ”ta sig igenom krisen ” och så vidare. Som om det gällde några volvoarbetares privatekonomi och att Volvo snart kan börja sälja bilar igen.

En kris som denna borde istället skaka alla etablerade sanningar, kräva nytänkande och dramatiska grepp. För bakom de ekonomiska krissymptomen finns något ännu allvarligare: klimatkrisen med massbilismen som en av fossilsamhällets stöttepelare. Så länge bilindustrin utgjort en ekonomisk drivmotor har den varit svårt att ifrågasätta men när den nu håller på att skära ihop borde reaktionen inte vara att till varje pris stötta upp en produktion som till och med på kort sikt är ohållbar.

Lika lite som när det gäller bankkrisen kan vi lita till ”marknadens självläkande krafter” (när hörde vi förresten de orden senast?) eller hoppas på tillfrisknande genom fortsatta amputationer. Den gradvisa nedmonteringen av Volvo och alla underleverantörer som pågår innebär att den kunskap om teknik, organisering och produktion som samlats under årtionden skingras för vinden. Istället bör vi, anställda och alla andra, ställa frågan vad industrin kan tillverka istället för dagens bilar.

Varken behov eller realistiska idéer saknas, utrustning för framställning av förnyelsebar energi eller satsning på hållbara transportsystem är bara två spår som borde vara självklara i dagens läge. Varför inte en satsning på det spårbilsssystem som Statens Institut för Kommunikation utrett och som lägligt presenteras i Göteborg 14 oktober?

Men att hoppas på att Ford eller andra privata företag skall stå för sådana framsynta och långsiktiga investeringar är fåfängt, på samma sätt som i andra stora infrastruktursatsningar krävs det att samhället tar över. Vad som är möjligt om den politiska viljan finns visas inte minst av det miljardregn som världens stater nu utsätter den ruttna kreditsektorn för.

Men det kommer inte att ske av sig själv, såväl den borgerliga regeringen som socialdemokraterna är alltför knutna till industrins intressen och tankesätt för att göra vad som krävs. På samma sätt är det med de flesta fackliga ledningar.

Det är därför upp till oss som är anställda eller på andra sätt berörs att ta upp utmaningen och skapa ett politiskt tryck för omställning av produktionen, genom våra fackliga organisationer och på alla sätt vi kan komma på. I Göteborg kommer vi att hålla ett offentligt möte den 5 november, arrangerat av ABF och Klimataktion med forskare, aktivister, volvoanställda och alla intresserade för att diskutera möjliga alternativ till nedläggning och industriell nedrustning.

För att det finns alternativ är helt klart. När den japanska krigsmakten i december 1941 angrep Pearl Harbor stod USA oförberett. Bara några månader efter upphörde all biltillverkning i USA och industrin ställdes om till krigsproduktion. Om man för 60 år sedan så snabbt kunde ställa om till produktion för död borde vi idag kunna ställa om för livet.

Lars Henriksson

Intressant?
Bloggat: Svensson1, Svensson2, Kildén & Åsman1, Kildén & Åsman2, Röda Malmö, Ekonomikommentarer, Arbetarens Klimatblogg,
I media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4,
Läs även andra bloggares åsikter om Volvo, Volvo Personvagnar, Ford, Volvo Göteborg, Volvo Torslanda, Göteborg, Varsel, Nedskärningar, Bilindustri, Facket, Alternativ produktion, Omställning, Miljö, Klimat, Klimathotet, Fackligt, Politik, Samhälle

I princip finns det två sätt att bete sig: antingen göra ingenting utan låta ledningen fortsätta som de gjort. Hålla tummarna att det skall gå över och att man själv inte skall drabbas. Med tanke
på hur ledningen skött företaget hittills och hur situationen i världen ser ut med bankkrascher, miljöproblem och lågkonjunktur är det troligen ingen lösning alls. Ingen av oss kommer att klara sig opåverkade – varken de som kommer att bli varslade eller de som tror att de slipper undan den här gången.

Det andra är att vi börjar prata med varandra för att gemensamt försöka göra något åt situationen. Vad kan vi då göra? Frågorna är stora och svaren absolut inte självklara, men att ge upp är alltid det sämsta svaret. Det finns alltid något göra.

KORTARE ARBETSTID

En vettig sak vore att förkorta arbetstiden utan att sänka lönen. Det är vansinne att några skall jobba allt hårdare medan andra tvingas ut i arbetslöshet. Istället för att betala ut A-kassa för att
människor inte skall arbeta skulle pengarna kunna användas till att sänka arbetstiden utan att sänka lönerna och alla skulle få det bättre. (De höga chefslönerna skulle dock lätt kunna sänkas
utan att varken fabrikschefer eller direktörer skulle behöva gå till pantbanken.) Det är inget som ordnas på en kafferast och kräver troligen politiska beslut men någonstans måste vi börja med att ställa krav. Den stora fördelen är att det går snabbt att genomföra om man väl bestämmer sig.

Att jobba kortare tid kräver inte några större omställningar och skulle säkert också ge positiva resultat i form av färre sjukskrivningar, både på grund av stress och förslitning. Det är heller inget särskilt konstigt krav, många fackföreningar i Europa har stridit för, och genomdrivit, kortare arbetstid.

FRAMTIDENS PRODUKTION

En ännu större fråga är om det på sikt överhuvudtaget går att leva på att producera dagens bilar. Med allt mindre olja och allt större problem med klimatet kommer det inte att vara hållbart att göra bilar så länge till, oavsett hur bra, billiga eller “miljövänliga” de är.

Inte heller detta är en fråga som har något lätt och snabbt svar. Men om vi bara sitter stilla och hoppas på att någon annan tar hand om den är risken stor att vi alla snart står helt utan jobb. En förändring av produktionen kan kännassom en omöjlig sak att driva igenom för oss som jobbar längst ner i företaget.

Men sanningen är nog att det är bara vi som kan göra det. Från de höga cheferna kan vi inte vänta oss någon hjälp, deras lojalitet mot företaget eller våra jobb sträcker sig inte längre än till nästa
erbjudande om en mer välbetald tjänst.

DISKUSSIONEN TILL GOLVET

Vår möjlighet att påverka finns i att vi har en organisation, vår fackförening. (Även om det är många av oss som undrar var den håller hus i dessa tider…) När vi nu står inför så allvarliga hot mot vår framtid är det fackföreningens skyldighet att agera. Inte bara genom att vädja till
regeringen om mer stöd till en produktion som tiden håller på att springa ifrån.

Istället kunde Metall till exempel dra igång diskussioner med trafikforskare och andra som har bättre förslag på framtida produktion än att göra lyxbilar till världens överklass. Men inte heller här kan vi räkna med att någon annan skall göra jobbet åt oss. Diskussionen måste föras ner bland oss medlemmar, om den bara stannar bland ombudsmän och fackliga heltidare lär det inte hända något.

ORDNA MÖTEN!

Säkert finns det många andra förslag och frågor bland oss som arbetar. Men för att de skall kunna komma fram måste facket börja fungera som en fackförening. Ett första steg är att klubbstyrelsen ordnar möten i fabriken. Dels för att informera om vad som händer men framför allt för att lyssna och få igång en diskussion om vad vi skall göra. Begär att vi får en timmes förlängd lunch och ordna möten i matsalar och ute i verkstaden! (Borde inte vara svårt när vi står stilla i hela dagar.)

Om klubbstyrelsen inte vill kan gruppstyrelserna göra det. Vägrar de också kan vi ordna rastmöten på avdelningarna och kräva att våra representanter kommer ner. Nu är det allvar. Vi kan inte bara sitta och vänta på vår dödsdom.

Lars Henriksson

Ursprungligen publicerad i Kvasten nr 21, 8 sept 2008.

Intressant?
I media: SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, SVD6, DN1, DN2,
Läs även andra bloggares åsikter om Volvo, Volvo Personvagnar, Ford, Volvo Göteborg, Volvo Torslanda, Göteborg, Varsel, Nedskärningar, Bilindustri, Facket, Samhälle, Klimathotet, Politik

För en kort tid sedan sa Deutsche Banks vd så här: ”Jag tror inte längre på marknadens självlänkande krafter. Det smärtar mig att säga något sådant, eftersom jag är en av de varmaste anhängarna av marknadsekonomin”. Det är alltid likadant, när kapitalisterna beklagar sig över att det inte går att göra övervinster eller stora vinster vidtar de åtgärder som i första hand slår direkt mot trogna arbetare och detta är precis vad som händer nu på Volvo och i synnerhet i Göteborg.

När försäljningen av bilar inte ökar i enlighet med kapitalistisk logik, framförallt i USA, hotas arbetarna med arbetslöshet. Volvoledningen säger för egen del att varslet är en del av ”ett sparpaket” på fyra miljarder kr och låter förstå att flera eländiga neddragningar är att vänta under året. Vidare säger ledningen på Volvo att det handlar om att hitta ”en annan kostnadsstruktur”.

Man skyller nu på allt möjligt, uteblivna bilförsäljningar, ökande oljepriser, fast problemet egentligen är det osunda och irrationella kapitalistiska systemet vars enda mål är profit och mer profit. Självfallet är det marknadens diktatur som det är fel på, det är inte de arbetandes fel och ändå är det de arbetande som straffas.

Vi från Socialistiska Partiet tar fullständigt avstånd från uppsägningarna. Kapitalisternas panikåtgärd leder knappast till någon varaktig lösning. Vi lever i en tid där klimatförändringarna sätter djupa spår i människornas vardag och det är självklart att bilindustrin påverkas av detta allt mer framöver. Att döma efter hur det ser ut idag med förändringen av klimatet är en blomstrande bilindustrin inte någon framtidssatsning. Energi, investeringar och arbetskraft måste till stor del här frigöras och ställas om till produktion av andra varor och tjänster.

De stigande oljepriserna ser kapitalisterna som något som leder till en ”global ekonomisk nedgång” men de drar inte den enda slutsatsen som måste dras. I stället löser de krisen genom att göra människor arbetslösa. Vad hela fackföreningsrörelsen borde ta itu med, särskilt IF Metall, är att tillsammans med alla arbetande utforma och driva krav på hur produktionen kan genomgå omfattande omläggning till klimatets fördel och hur vi samtidigt kan rädda jobben. Det handlar om insikt, det är hög tid för handling och bollen ligger hos den samlade arbetarklassen.

Socialistiska Partiets verkställande utskott
25 juni 2008

Intressant?
Bloggat: Svensson, Trotten, Jinge, Kildén & Åsman, Claes Krantz,
Media: SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SDS1, SDS2, SDS3,
Läs även andra bloggares åsikter om Volvo, Volvo Personvagnar, Ford, Volvo Göteborg, Volvo Torslanda, Göteborg, Varsel, Nedskärningar, Bilindustri, Socialistiska Partiet, Politik, Samhälle

Machomannen tror att hastighetsbegränsningar är till för att överskridas och avstånd till för att minimeras. Han älskar häckar, inte botaniska eller mänskliga utan bilrövar i all dess prakt, tydligen ovetandes eller förnekandes om vad en tvärbromsning skulle göra med hans egen dyrgrip.

Istället glor han med stor irritation på den som ändå dristar sig till att tolka en 90-skylt som just 90 och inte 110. Det här med miljömedvetenhet tycks ha gått honom förbi, då han med stor sannolikhet kör antingen en snabbaccelererande och silverglänsande BMW, rödlackad Ferrari eller helst av allt en monstruös stadsjeep, inte för att han bor ute i ödemarken utan för att status går före allt, vilket han med all (o)önskvärd synlighet visar i sitt körbeteende.

Släktplikter för min skruttiga röda Ford med jämna mellanrum till rikemansghettot Vellinge kommun. Jag passerar kommungränsen som har en blå och vit skylt med budskapet Välkommen till Vellinge kommun, här är friheten större och skatten lägre, och kan inte tränga undan tanken av att ett litet tillägg vore på sin plats. Kanske nåt i stil med här är farten högre, rasismen större i eller bara här är inskränktheten rådande. För visst händer något vid kommungränsen, något subtilt men ändå framträdande för den som håller ögonen öppna.

Regler i trafiken är till för att brytas, eftersom här är friheten större. Den största friheten av dem alla verkar vara friheten i att skita i andra. Dessutom verkar detta vara Machomannens hemvist, för visst är att han förökar sig snabbt i denna avkrok.

Machomannen skulle kunna lära sig både ett och annat av Kvinnan. För män under 44 år är trafikolyckor den vanligaste dödsorsaken. Ungefär tre av fyra som dör i trafiken är män. Dessutom är kvinnor bättre på att både använda bilbälte, köra nyktra och nyttja kollektivtrafik (källa: NTF). Vägverket har dessutom obestridliga fakta till Machomannen: den som ökar hastigheten från 90 till 100 km/h förbrukar cirka en dl mer i bränsle per mil.

Medan vi väntar på att Machomannen ska bli ett utdöende släkte, något som han själv verkar bidra till, så har jag några kloka ord till er alla: håll hastighetsbegränsningarna, håll avstånden, men framför allt, åk kollektivt och banna mig varje gång jag plockar fram den röda Forden, ty att köra bil är mig ett alltför stort nöje.

Kristina Martinsson

Andra bloggar om: Machomannen, Macho, Bilism, Miljö, Bilkörning, Körkort, Ford, Samhälle, Politik