En viktig uppgift för tankesmedjan är att fortsätta förstå vad EU egentligen är, bakom de blänkande maktfasadernas förljugna reklambild, inte minst nu inför valet till EU-”parlamentet”. Med Lissabonfördraget som plog tar storkapitalet, med benägen hjälp av lydiga regeringar, ytterligare ett steg för att cementera det som, i århundradets understatement, brukar kallas ”demokratiunderskott”. Makthavarna vill inte bli störda när deras företagsstyrda politik slår igenom i de olika länderna. Per Hernmar ger oss en osminkad beskrivning av ”Europasamarbetet”

Men vi tar oss friheten att också försöka hitta ljus i tunneln, och söka vägar. Att vägen mot framtiden måste gå på räls har blivit uppenbart när bilkrisen visar upp sitt dubbla ansikte av överproduktion och klimatkrock. Hans Sternlycke spårar upp en transportvision som är hållbar, och Danny Chivers sätter poäng på olika tänkbara klimatåtgärder.

Så om det går att förstå krisen – och också ta del av visioner och tekniska möjligheter–kan vi tillsammans börja formulera lösningar. Krisen förskjuter nu brännpunkten allt mer mot förödelsens själva grundbult; kapitalismen i sig. Yxan måste sättas till roten, nytt skapas ur det gamla.

Men vem greppar efter yxan? Var finns motståndet, motkrafterna, idag? Här hemma slumrar de ännu till största delen; även om april och tidig maj förde med sig ett par lika friska som varma vindstötar. Arbetarna på Volvo lastvagnar, först i Göteborg och sedan i Umeå, samlades till verkligt kollektiva protester med vreden som konstruktiv motor, och erfarna socialister i viktiga fackliga förgrundsroller. ”Fyra miljarder – tiotusen jobb!” är en slogan som direkt ställer det kapitalistiska ägandet (fyra miljarder var bara själva aktieutdelningen!) mot de anställdas intressen. Förr kallades sånt klasskamp, kanske duger ordet än idag.

På andra håll i Europa brinner redan eldar, där är klasskampen (ja, låt oss hålla fast vid ordet) mycket mer närvarande. I Frankrike ser vi allt fler strejker och blockader. I mars deltog omkring tre miljoner arbetare, tjänstemän, studenter och ungdomar i en strejk- och demonstrationsdag utlyst av de åtta fackliga centralorganisationerna i en unikt enig och hoppingivande folkrörelseallians tillsammans med olika sociala rörelser. Och mitt i detta, som en direkt frukt av många års omfattande kamp, växer det nu fram ett Nytt antikapitalistiskt parti i Frankrike, som banar sig väg mot en verkligt bred social förankring. Kaxigt reser de parollen ”Allt tillhör oss alla!” Och banden för att utbyta erfarenheter mellan antikapitalister i olika länder, som länge varit uttunnade, börjar försiktigt tvinnas litet starkare.

Det är ju ingen dålig början…

/Redaktionen

INNEHÅLL:
RÄTTVISA NU, ANNARS SPRICKER DET! – Kan Köpenhamnsmötet ge klimaträttvisa? Danny Chivers analyserar möjligheterna.
FRAMTID PÅ RÄLS. Av Hans Sternlycke
I KAPITALISMENS HJÄRTTRAKT – om krisens djup, förstatliganden och jordens överlevnad. Av Alan Thornett
STADGAR FÖR EN SUPERMAKT? – Lissabonfördraget och den nya EU-staten. Av Per Hernmar
EPOKEN OLOF PALME – de sociala reformernas skördetid. Av Anders Karlsson

Krönikor:
G 20: Planeten kommer fortfarande i sista hand. Av George Monbiot
Tågpolitiken växlar in på fel spår. Av Torgny Nordin

Recension:
Klimatargument att bemöta. Daniel Brandell recenserar Klas Eklunds bok ”Vårt klimat”.

Ladda ner som pdf: Röda Rummet 1 / 2009 – Vad bör göras?

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Tidskriften Röda Rummet, Röda Rummet, Daniell Brandell, Klas Eklund, Hans Sternlycke, Torgn Nordin, Järnväg, Kollektivtrafik, Tågpolitik, G20, George Monbiot, Samhälle, Politik