Nu var det inga häpnadsväckande påståenden forskarna kommer med, bara ett i raden av försynta påpekanden att biltrafiken måste minska om klimatmålen ska kunna uppnås.

Läs hela debattinlägget i SvD.

Intressant?
Bloggat: Svensson, Bilpolitik, Röda Lidköping, Gusart,
I media: SVD1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om Saab, Victor Muller, Prishöjningar, Planering, Miljövänlig produktion, Klimatomställning, Bilism, Kollektivtrafik, Klimathotet, SL, Samhälle, Politik

Effekterna av klimatförändringarna i form av extrema väderfenomen har blivit närmast dagliga inslag i det internationella nyhetsflödet. Senast i form av tornados i USA som jämnade en mindre stad med marken, bränder Arizona och utdragen torka i Kina. Men det faktum att uppvärmningen framför allt visar sig i lokala och regionala väderabnormiteter tycks göra det möjligt att framhärda i att betrakta händelserna som naturliga variationer.

Det är en bitter historisk ironi att den mest påtagliga bekräftelsen på den globala uppvärmningen – avsmältningen av isen i Arktis – resulterat i en kapplöpning mellan stater och företag om att utvinna den resurs som den smältande isen gör tillgänglig: fossilt bränsle. Man beräknar att cirka 13 procent av världens oupptäckta oljetillgångar och 30 procent av gasen finns på den arktiska havsbottnen. Klimatförändringarna gör dessa resurser möjliga att exploatera.

I augusti 2007 placerade ryska vetenskapsmän en titaniumflagga på 4 000 meters djup direkt under nordpolen, som en symbol för Rysslands anspråk att djuphavsformationen Lomonosovryggen ger landet rätt till en utvidgad ekonomisk zon ända upp till polen. Anspråken var inte gripna ur luften. Exploateringen av världshavens resurser regleras av FN:s Havsrättskonvention som har undertecknats av över 150 stater (dock ännu inte av USA).

Konventionen gör det möjligt för länder att hävda exklusiv exploateringsrätt till havsbottenområden som man kan visa är en förlängning av kontinentalsockeln. De arktiska staterna – Kanada, Danmark, Norge, Ryssland och USA – är inbegripna i ett rävspel av förhandlingar, processer och vetenskapliga dispyter. Artonhundratalets imperieutvidgande upptäcktsresanden har ersatts av geologiska forskningsexpeditioner i syfte att producera data som stärker de egna anspråken.

Två veckor efter flaggceremonin på den arktiska havsbotten meddelade Ryssland att man åter börjat patrullera med bombplan som har lång räckvidd – en aktivitet som upphörde med Sovjetunionens sammanbrott.

Utvecklingen i Arktis gör det tydligt att den globala uppvärmningen är inte bara ett miljöhot utan också en säkerhetsrisk.

I skildringarna av möjligheterna som öppnas i Arktis tonar makthavare och medier systematiskt ned spänningarna och prisar den mogna diplomatiska hanteringen av divergerande anspråk. Man bortser då från att drivkraften i dagens stora geopolitiska maktkamp, mer än någonsin tidigare, är en jakt efter sinande naturresurser. Det är ett spel där det som egentligen är resurskrig förs under andra förtecken – krig mot terrorism, skurkstater, pirater, fundamentalism och – alltid – för ”humanitära värden”. Att tro att den arktiska arenan skulle hållas utanför detta spel förefaller naivt.

Samtidigt pågår en annan kraftmätning mellan Cairn Energy, det oljebolag som utför provborrningar utanför Grönland, och Greenpeace som genom att försöka stoppa borrningarna fäster världens uppmärksamhet på hotet mot miljön. Greenpeace pekar på de helt otillräckliga resurser som bolaget har att bekämpa en oljeläcka och på att de marina arktiska ekosystemen är särskilt känsliga för utsläpp. Ett oljeläckage skulle kunna leda till en total ekologisk kollaps.

Det kan vara skäl att i det här sammanhanget rikta blickarna historiskt bakåt och geografisk söderut, till den andra polen. Tillkomsten av de miljö- och resursaspekter i Antarktisfördraget som skyddar den södra antipodens naturresurser från exploatering var till inte ringa del en följd av miljöorganisationers opinionsarbete. Fördraget är bräckligt. Inget garanterar att det kommer att hålla inför upptrappningen av de globala resurskonflikterna. Men det hindrar inte att det kan fungera som en inspirationskälla för en globalt medveten klimat- och miljöopinion att åstadkomma liknande avtal kring nordpolen.

Den 12:e maj tog Sverige över ordförandeskapet i Arktiska rådet. Det är ett rent diskussionsforum som saknar beslutsmakt. Icke desto mindre skulle Sverige kunna använda posten som en tribun för att föra fram visionen om en besinningsfull politik i Arktis. Med målsättningen att förvandla Arktis till en global allmänning, istället för att vara det närmast övertydliga exemplet på kapitalismens business-as-usual-logik som leder mänskligheten mot ett på ekologiska sammanbrott grundat barbari.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om IEA, Klimatet, Klimathotet, Arktis, Antarktis, Antarktisfördraget, Växthusgaser, Arktisrådet, FN, Havsrätt, Politik, Samhälle

Det stora gröna rockmärket lyser på den lilla damens kappa när hon skyndar fram i Stuttgarts ljumma höstdis. En typisk deltagare i de massprotester som skakat den tyska bilhuvudstaden och gjort en nationell politisk fråga av motstånden mot S21 – en mångmiljardsatsning med underjordisk järnvägsstation som huvudnummer som de styrande hoppas ska göra staden till ”Europas nya hjärta.”

Läs hela krönikan i GP.

Intressant?
Bloggat: Röda Malmö,
I media: GP1, 2, DN1, 2, 3, 4, SVD, Effekt,
Läs även andra bloggares åsikter om Marieholmstunneln, Västlänken, Klimathotet, Bilism, Stuttgart, Göteborg, Miljö, Klimat, Klimatmål, Politik, Samhälle

I somras deltog 500 pers på Fjärde Internationalens ungdomsläger i Grekland

Fjärde Internationalens världskongress 2010 har kapitalismens kris på dagordningen: Klimatkrisen såväl som den ekonomiska krisen. Men också Fjärde Internationalens framtida roll kommer debatteras.

I slutet av februari samlas representanter från mer än 50 revolutionära organisationer till Fjärde Internationalens 16:e världskongress. En världskongress i Fjärde Internationalen ska inte bara vara en bekräftelse på att vi tillhör samma rörelse. Målsättningen är att samla erfarenheter och utveckla förståelse för de uppgifter vi står inför. Förberedelserna började därför redan för ett par år sedan med de första diskussionerna om vad vi lärt oss de senaste åren, och hur förutsättningarna för revolutionärer förändrats. Med mycket begränsade resurser er det ingen lätt uppgift att genomföra en global demokratisk diskussion och att samla aktivister från hela världen. Även om internet underlättat mycket, är det t.ex. fortfarande ett stort arbete att översätta de viktigaste dokumenten och debattinläggen. Fjärde Internationalen är starkast i Västeuropa, men viktigast är att säkra deltagande av representanter från Asien, Afrika och Latinamerika.

Socialistiska partiet är den svenska sektionen och kan därför sända delegater till kongressen. Fyra medlemmar kommer att delta för SP:s räkning, och just i detta nu läses och diskuteras kongresstexterna av medlemmar över hela landet.

En bredare International?

En av de centrala diskussionerna blir ”Fjärde Internationalens roll och uppgifter”. Även om Fjärde Internationalen är en förhållandevis liten organisation, bidrar vi till skapandet av breda rörelser och är på många platser inblandade i uppbygget av vänsterorganisationer. Fjärde Internationalen deltar i uppbygget av Enhetslistan i Danmark, NPA i Frankrike, LPP i Pakistan, Vänsterblocket i Portugal, PSOL i Brasilien, osv.

Även om alla dessa partier är antikapitalistiska, så finns det många skillnader mellan dem – och perspektivet om en ny, antikapitalistisk international av dessa och liknande partier är inte omedelbart realiserbart.

Exakt vilken roll Fjärde Internationalen kan och bör ta i att säkra ett internationellt samarbete mellan socialistiska och antikapitalistiska organisationer i framtiden, blir en viktig diskussion på världskongressen.

Ekosocialism

Tack vare den demokratiska organiseringen, som alltid varit ett kännetecken för Fjärde Internationalen (som ju bildades 1938 bl a i protest mot stalinismens avskaffande av demokrati i Tredje Internationalen/Komintern), har världskongresserna ofta utvecklat gemensamma program i takt med nya utvecklingar och erfarenheter av klasskampen på ett globalt plan.

Därför har FI genom åren inte bara hållit fast vid ett revolutionärt internationalistiskt marxistiskt ”arv” från tidigare internationaler, utan har också utvecklat ett program för socialistisk demokrati, för kvinnors frigörelse och mot förtryck av sexuella minoriteter. På den senaste världskongressen, 2003, antogs ett dokument om milöpolitik och ekologi.

En viktig punkt på världskongressen i år blir den globala uppvärmningen. Fiaskot på klimatkonferensen i Köpenhamn illustrerar på ett tragiskt vis, att allt prat om ”grön kapitalism” inte håller. Det kapitalistiska systemets logik, profitjakten, står i motsättning till att undvika klimatkatastrofer – och därmed i motsättning till vanliga människors mest grundläggande intressen. Vad är vårt svar, och hur vi bygger vi en stark rörelse? På världskongressen diskuteras ett ekosocialistiskt svar – i resolutionen ”Kapitalism, klimatförändring och våra uppgifter”.

Sist men inte minst kommer det på världskongressen äga rum en allmän diskussion om den internationella situationen. Denna debatt kommer fokusera på den ekonomiska krisen och vårt svar på den.

Alla texter till världskongressen (på engelska) finns här: 16th World Congress – 2010

På dansk

Socialistiska partiet om klimatet: Kris, klass och klimat
Från 15:e världskongressen: Fjärde Internationalens roll och uppgifter i kampen för socialismen

Intressant?
Bloggat: Röda Lund,
Läs även andra bloggares åsikter om Fjärde Internationalen, Socialistiska Partiet, SP, Klimatet, Klimatfrågan, Klimathotet, Miljö, Politik, Samhälle

Läs hela svaret till Bo Rothstein.

Möte i Trollhättan

Alternativ produktion för Trollhättan!

Nedläggningen av SAAB är ett gigantiskt slöseri med samhälleliga tillgångar menar Lars Henriksson, författare till en kommande bok om Alternativ produktion.

– Vi måste sluta se bilindustrin som en finansiell tillgång för aktieägarna och istället betrakta den som en praktisk tillgång för samhället, en organisation av människor i ett produktionsmaskineri som kan utveckla och tillverka saker vi behöver.

– När nu klimatkrisen ställer en rad akuta behov på dagordningen borde produktion av utrustning för förnybar energi eller satsning på hållbara transportsystem vara två självklara spår att växla in bilindustrin på innan den styckas i bitar eller dumpas vid vägkanten för att rosta sönder.

– Det saknas varken praktiska lösningar eller realistiska förslag. Det som saknas är sociala krafter som kan göra dem verkliga.

Lars Henriksson arbetar på Volvo personvagnar i Göteborg och är flitig krönikör i Göteborgs Posten

Lördagen den 23/1 kl 13:30 talar han vid ett offentligt möte i Trollhättans Folkets hus, Clio-salen

Mötet arrangeras av Socialistiska partiet och Ordfront

Intressant?
Bloggat: Röda Lidköping, Röda Malmö, Svensson,
I media: SVD1, 2, 3, 4, 5, DN1, 2, 3, 4, GP1, 2, 3, 4, 5,
Läs även andra bloggares åsikter om Saab, GM, Saab Automobil, Lars Henriksson, Bo Rothstein, Bilindustri, Trollhättan, Miljö, Klimathotet, Facket, Fackligt, Ekonomi, Samhälle

En dag då världens ledare kommit överens om att fortsätta låta jorden gå under är det inte många som orkar bry sig om vad som händer med en bilfabrik i Europas kyliga utkant. Och i Trollhättan är det säkert i dag svårt att uppbåda något intresse för klimatsammanbrottet i Köpenhamn. Ändå hänger båda haverierna ihop. Samma ekonomiska system som – bland annat genom massbilism – hotar mänsklighetens överlevnad har också fällt Saab.

Läs hela krönikan i GP.

Intressant?
Läs mer: Svensson, Intisbloggen, Röda Malmö, Socialistiska Partiet, Internationalen, Röda Lund, Röda Göinge,
I media: GP1, 2, 3, SVD1, 2, 3, 4, DN1, 2, 3, 4, 5,
Läs även andra bloggares åsikter om Saab, Trollhättan, Bilindustri, Bilkris, Saab Automobil, Samhälle, Klimathotet, Klimatkris