Britterna är nämligen Europas mest övervakade folk. Från de att de lämnar sina hem på morgonen tills de på kvällen återvänder hem från puben ätandes en portion fish & chips inslagen i gårdagens The Sun, är de hela tiden synliga på en monitor någonstans. En CCTV-operatör berättar i brittisk TV hur det tagit honom tio timmar av genomgång av filmat material för att få fram 15-20 identifierbara bilder där man kunnat sätta namn till ansikte. Materialet från den senaste tidens kravaller och plundringar är så omfattande att det kommer att ta mellan ett halvår och ett år att gå igenom alltihop.
Under lika lång tid kommer upprorsmakarna att riskera en påhälsning av ett gäng fullt utrustade kravallpoliser som använder en tung cylinder att slå upp dörren med och sedan inte lägger fingrarna emellan vid själva gripandet. (ur Aftonbladet)

Det är en oroväckande utveckling vi ser. Med mer övervakning och ökad repression försöker makten göra allt för att bevara status quo. Idag registrerar kamerorna ficktjuvar, väskryckare och butiksplundrare. Men i morgon kanske vi lever i en annan tid då kamerorna riktas mot regeringens politiska motståndare, och där de tungt beväpnade piketstyrkorna kommer slå in dörren och storma in hos fredliga flygbladsutdelare och tidningsförsäljare i stället. Det är faktiskt något som till viss del händer redan]]> http://lidkopingssocialisterna.wordpress.com/2011/08/15/om-londonkravallerna-cctv-och-den-begynnande-polisstaten/feed/ 0 http://lidkopingssocialisterna.wordpress.com/2011/08/14/give-our-kids-a-future-viktigt-initiativ-i-tottenham/ http://lidkopingssocialisterna.wordpress.com/2011/08/14/give-our-kids-a-future-viktigt-initiativ-i-tottenham/#comments Sun, 14 Aug 2011 20:53:23 +0000 lidkopingssocialisterna http://lidkopingssocialisterna.wordpress.com/2011/08/14/give-our-kids-a-future-viktigt-initiativ-i-tottenham/ Läs mer →]]> Igår ägde en demonstration med tusentals deltagare rum i Tottenham i London, med parollen Give Our Kids A Future. Det var ett brett initiativ, taget av ett antal lokala grannskaps- och kvartersorganisationer, invandrarorganisation m.m. (naturligtvis med stöd av olika socialistiska organisationer) för att erbjuda ett positivt alternativ till dels det meningslösa och kontraproduktiva plundrandet, och dels den brittiska regeringens regeringens hämndlystna retorik och polisens repression och totalt oproportionerliga förföljelser av ungdomar.

Så som utvecklingen ser ut så kommer det smälla även i Sverige förr eller senare. Hittills har vi inte blivit så hårt drabbade av den ekonomiska krisen, men förr eller senare kommer den komma hit. Sveriges situation, med en regering som gör sitt bästa för att urholka den gemensamma välfärden och arbetsrätten, och en ”opposition” som gått vilse i parlamentarismen och varken vill eller kan bygga en kraftfull proteströrelse, bäddar för att krisen kommer träffa oss som en stenhård knytnäve i solarplexus. Då får vi verkligen hoppas att det finns krafter i folkrörelser, miljörörelser, oppositionella fackklubbar och ungdomsrörelser som förmår axla det ansvar den etablerade ”oppositionen” inte kommer vilja ta.

//Erik

Läs mer: Fria Tidningen, Motkraft, Dagens Konflikt,

Bloggat: Röda Malmö, Svensson,
I media: DN, DN, DN, DN, SvD, AB, AB, Ex, GP, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, AB, AB, Ex, Ex, Ex, SVT, VA, AV, AV, E24,
Andra bloggar om Upplopp, Sociala grunder, Sociala problem, Brottslighet, Kriminalitet, Repression, Polisiära åtgärder, Kontroll, Politiska lösningar, Politik, Samhälle, Brott, Demokrati, Arbetslöshet, Hopplöshet, Kravaller, London, Storbritannien, Vänstern, Välfärd, Jämlikhet

Vi vägrar att bara se på när EU satsar allt mer på att bygga ett övervakningssamhälle, reser allt högre murar kring Europa och urholkar asylrätten. När det framväxande överstatliga EU genomsyras av en allt mer rasistisk och militaristisk politik.

I sommar äger ett informellt EU-toppmöte i Stockholm rum, där säkerhets och migrationsfrågor finns på dagordningen. De säger att det handlar om inre och yttre säkerhet och att vi i EU måste skydda oss mot organiserad brottslighet, knark, sexhandel och de otaliga illegala invandrarna som vill söka sin lycka i EU. Man vill att migrationen till EU ska anpassa efter medlemsstaternas behov. Det är företag och arbetsköpares frihet att handplocka de personer de tror sig tjäna mest pengar på De pratar om rörelsefrihet, men det är i inte människors frihet det handlar om. Det är friheten för EU länderna upprätta speciella flyktingläger utanför Europas gränser för att där kunna välja ut de flyktingar man vill ha, för att slippa gamla, sjuka eller traumatiserade personer. Framför oss har vi en migrationspolitik präglad av kontroll, rasism och kapitalistiska intressen. Asylrätten urholkas och människor som flyr till Europa ses som farliga.

Det finns en anledning till att EU:s toppmöten numera är informella. och det finns en anledning till att man med näbbar och klor försöker hålla säkerhetsfrågorna och migrationsfrågorna så långt ifrån varandra som möjligt i debatten, men tätt ihop i besluten. Det handlar inte om ett oskyldigt möte där man försöker skapa förbättringar av migrationspolitiken , utan snarare om ett förstärkande av en orättvis världsordning. Man förstärker en känsla av vi och dom. Människor från de delar av världen som hålls fast i fattigdom genom orättvisa handelsavtal och skuldbördor ska stänga ute till varje pris. De reser murar kring det befintliga fortet EU och hoppas på att vi inte kommer märka vad som sker innan det är försent.

Men vi ser. Aktion mot deportation vägrar acceptera EU:s rasistiska och marknadsanpassade flyktingpolitik. Vi kommer inte låta dem genomdriva den i fred!

För mer info:
mailto:aktionmotdeportation@live.se
http://www.aktionmotdeportation.se

Intressant?
Bloggat: Daniel Scythe, Alliansfritt1, 2, 3, Svensson1, 2, Annarkia, Dagens konflikt, Kaj Raving, Alliansupporet,
I media: SVD1, 2, 3, DB,
Läs även andra bloggares åsikter om Aktion mot deportation, EU, EU-toppmöte, Migration, Säkerhet, Stockholmsprogrammet, Övervakning, Kontroll, Integritet, Flyktingpolitik, Samhälle, Politik

Alldeles oavsett detta kan man inte ha en dialog med människor man inte vet vilka det är. En säpoagent är hemlig, han får inte avlöja för garnnar vad han arbetar med och det finns inget sätt att kolla om den identitet han uppger är hans riktiga eller inte. Det betyder att man inte i efterhand kan utkräva ansvar för saker som man diskuterar med Säpo. Säpo har full frihet att göra vad de vill med informationen de får, utan att någon utanför organisationen kan kolla upp detta. I ett sådant läge handlar det inte om dialog utan om att Säpo skaffar information.

Med den vanliga polisen är det annorlunda. Det är en öppen verksamhet som är betydligt mer kontrollerbar. Och använder de dialogen på fel sätt, betalar sig detta genom bråk på gatorna. Det är alltså ganska lätta att justera den öpnna polisens eventuellt felaktiga agerande och det går också att kolla upp och hänvisa till enskilda polismän. Deras identitet är nämligen inte hemlig.

Hemligheten hos Säpo-agenterna är iofs ganska förståelig med tanke påd eras jobb at övervaka och regristrera människor. Men det blir ganska absurt ibland. Om den Säpo-polis som fanns på Schillerska gymnasiet under EU-toppmötet år 2001 gett sig till känna (officiellt, jag vet vem det var och hur han ser ut) och vittnat i rättegången mot de poliser som var ansvariga för övergreppen på skolgården och i skolan, så hade dess blivit fällda. Och vi som utsattes hade kunnat få lite mer i skadestånd än de löjliga 2 000 kronor vi nu fick. Detta vet jag då han lämnade samma utsagor om händelserna på skolan som jag gjorde till den vanliga polisen (källa, Mikael Oskarsson, Lag eller ordning), innan antiterroristpolisens (Nationella Insatsstyrkan) stormning av skolan. Och hade Säpo agerat så, så hade man kanske kunnat bygga upp nån form av relation till den vänster de registrerat och förföljt i årtionden, ja i mer än ett halvt sekel. Som det nu är finns inga möjligheter att lita på någon från Säpo, eller ens deras goda intentioner.

Ytterst finns naturligvis inga förutsättningar att lita på någon form av polis, varken Säpo eller den vanliga polisen. De är trots allt den borgerliga statens våldsapparat och har till uppgift att bekämpa oppositionella och sådana som vill förändra samhället. Det innebär också att möjligheterna till dialog är begränsade med den vanliga polisen, både begränsade i omfång och i tid och rum såväl som i sak. När det gäller Säpo är begränsningarna än större och jag kan inte se några förutsättningar för att en sådan dialog skulle kunan äga rum.

Och om nu Säpo skulle vilja ha en dialog, varför vänder de sig inte till de ansvariga för olika organisationer och aktioner. Och tar en öppen dialog. Istället kontaktar de unga och perifera personer för att försöka få tag på tjallare. De vill inte ha en dialog, de vill ha information.

Intressant?
Borgarmdia: GP1, 2, DN,
Läs även andra bloggares åsikter om Säpo, Övervakning, Polisen, Hot, Kontroll, Säkerhet, Dialog, Samhälle, Politik

Det svenska underrättelseväsendet har sedan det fick sin moderna utformning efter andra världskriget stått i oavbruten och nära förbindelse med det USA-ledda NATO. FRA hade till exempel inte kunnat bli den centrala informationskälla som den varit om man inte oavbrutet fått den senaste avancerade signalspanings- och radarutrustningen från USA. Och Sverige betalade väl tillbaka. Att kalla relationerna mellan Sverige och Nato för underrättelseutbyte är bara förnamnet. Den allra mest uppmärksammade händelsen under kalla kriget, nedskjutningen av den svenska DC3an sommaren 1952, var följden av en lång rad spionflygningar som Sverige genomförde mot Sovjetunionen i intimt samarbete med USA och Storbritannien under en rad år. Detta var i sin tur bara en del av det nära militära samarbete som förekom mellan Sverige och Nato. Svenska och Natoanslutna flygstyrkor samtrimmades, säkra försörjningsvägar och sambandslinjer upprättades, svenska landningsbanor förlängdes för att passa NATO-plan osv. Dessa kontakter har inte försvagats sedan dess.

Under Vietnamkrigets gav Olof Palme sina generaler order om att detta hemliga samarbete skulle fortsätta trots de frostiga diplomatiska relationerna och underrättelseutbytet ökade i själva verket under denna tid. Och idag sker det som alla vet helt öppet genom det europeiska samarbetet och svenskt deltagande i Nato-manövrer och i Afghanistan slåss svenska soldater under amerikanskt kommando. Tror nån att underrättelseutbytet minskat? Carl Bildt har som bekant i ett omstritt uttalande bekräftat – och försvarat – att svenska underrättelseuppgifter kommer reaktionära diktaturer till handa.

När det gäller Säpo framgår inte minst av statliga utredningar att dess verksamhet sedan starten efter andra världskriget i dominerande utsträckning bestått i att övervaka, registrera och trakassera radikala svenskar från liberalernas vänsterflygel och vänsterut. 100 000-tals svenskar har blivit utsatta, åtskilliga har under årtionden fått sina brev lästa, telefoner avlyssnade och möte buggade. Många har avskedats eller hindrats få jobb de varit kvalificerade för. Vi i vänstern och inom Socialistiska Partiet har ibland anklagats för att överdriva denna övervakning. I själva verket visade säkerhetstjänstkommissionen att verkligheten överträffade dikten. Dom som hade påstått att Säpo skulle övervakat Göteborgsavdelningens julfester eller flygspanat över Socialistiska partiets sommarläger i Dalslandsskogarna i slutet av 1980-talet hade antagligen avfärdats med SÄPO-noja. Ändå vad det precis vad som hände.

Inte heller här finns det någon anledning att tro att verksamhetens grundläggande inriktning ändrats. Intresset för radikala grupper har knappast minskat, även om stundtals även extremhögern uppmärksammas. Men framför allt är det övervakningen och trakasserierna av olika invandrargrupper som ökat. Säpos oblyga försök att nita de tre somalierna i Västerås är bara det senaste i en lång rad; utvisningen av egyptierna 2001 i samarbete med CIA det mest graverande av de som ännu är kända.

Det avgörande i detta sammanhang är att det inte rör sig om några misstag i en annars hedervärd verksamhet. Det utgör kärnan i SÄPO:s verksamhet – att avslöja spioner har man som bekant varit urusel på – , det backas upp av regeringen och det har för det mesta haft stöd i författningar av samma slag som nu sägs garantera att FRA-lagen inte missbrukas. SÄPO har under större delen av sin existens arbetat direkt på regeringens uppdrag och stått under en parlamentariskt sammansatt lednings tillsyn, som rutinmässigt godkänt verksamheten. De telefonavlyssningar som under lång tid – ibland upp till tio år – genomfördes av Vietnamaktivister beviljades av domstolar som formellt var satta att upprätthålla den rättsäkerhet de i dessa fall systematiskt trampade på.

Också när underrättelseorganen uppenbart agerat utanför lagens råmärken – som IB – fick de i efterhand absolution för sina rättsövergrepp av de utskott som egentligen skulle ha granska dem och av breda riksdagsmajoriteter.

De nya skrivningarna i FRA-lagen förtjänar mot bakgrund av den praxis som ovan redovisats, ingen tilltro. Gissa hur en gummiparagraf om att man får spana ”mot internationella företeelser i övrigt av särskild betydelse för svensk utrikes- säkerhets- och försvarspolitik” kommer att tolkas av domstolar och parlamentariska övervakningskommittéer. Och gissa hur strängt de centrala politiker som så hårt låste sig för lagen i dess första version kommer att övervaka FRA.

I ett av Svenssons blogginlägg heter det att de organisationer vi diskuterar ”inte skött sig speciellt bra i historisk tid”. Det är ett svårslaget understatement. Men samtidigt, och det är det som är min huvudpoäng, har de i själva verket gjort precis vad de är skapade för. Deras uppgifter, sammansättning, organisering, historia och deras plats i den borgerliga staten gör det därför omöjligt att ge dem någon som helst tilltro, vilka villkor man än sätter upp.

Kjell Östberg

Alla länkar till säkerhetstjänstkommissionens utredning och vidhängande rapporter:

Rikets säkerhet och den personliga integriteten
Rikets säkerhet och den personliga integriteten. De svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddade verksamhet sedan år 1945.
Utöver betänkandet ovan har kommissionen lämnat åtta rapporter:
SOU 2002:88, Politisk övervakning och personalkontroll 1945-1969. Säkerhetstjänstpolisens medverkan i den politiska personalkontrollen
SOU 2002:89, Politisk övervakning och personalkontroll 1969-2002. Förutsättningarna för säkerhetspolisens politiska registreringar
SOU 2002:90, Den farliga fredsrörelsen. Säkerhetstjänsternas övervakning av fredsorganisationer, värnpliktsvägrare och FNL-grupper 1945-1990.
SOU 2002:91, Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning av kommunister, anarkister m.m. 1965-2002.
SOU 2002:92, Det grå brödraskapet. En berättelse om IB
SOU 2002:93, Övervakningen av “SKP-komplexet”
SOU 2002:94, Övervakningen av nazister och högerextremister. Säkerhetstjänst, nazism och högerextremism 1946-1980. SÄPO:s övervakning av svensk högerextremism
SOU 2002:95, Forskarrapporter till Säkerhetstjänstkommissionen

Intressant?
Bloggat: Svensson,
I media: SVD1, SVD2, SVD3, SVT, SR,
Läs även andra bloggares åsikter om FRA, FRA-lagen, Alliansen, Regeringen, MUST, USA, Underrättelser, Klass, Säpo, Övervakning, Avlyssning, Kontroll, Vänstern, IB, KSI, Samhälle, Politik